The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
HANDBOK FÖR KUSTUNDERSÖKNINGAR : Recipientkontroll
No full textKustlaboratoriet bedriver sedan början av 1960-talet övervakning av recipienter för bl a värmekraftverk och skogsindustrier. Tyngdpunkten i undersökningarna ligger på fisk, men de omfattar också bl a hydrografi och mjukbottenfauna. Föreliggande publikation, Recipientkontroll (K), är en handbok som dokumenterar dessa undersökningar. Den ingår som en av tre delar i Handbok för kustundersökningar; de övriga är Metodbeskrivningar i fiskeribiologi (MB) och Referensområden (R). MB ger en beskrivning av Kustlaboratoriets övervaknings- och prognossystem för fiskbestånd och R beskriver undersökningar i opåverkade områden, som genomförs som jämförelse till recipienterna men också för att följa storskaliga förändringar i havsområdena. Handboken för recipientkontroll är indelad i ett antal undersökningsområden med en kort inledande bakgrund och historik. I denna ges referenser till de senaste sammanfattande rapporterna, i vilka specialrapporter inom olika ämnesområden sammanfattas. Detaljerad information ges i denna upplaga endast om aktuell verksamhet. För tidigare program hänvisas till Thoresson, G. Projekthandbok för fältundersökningar, Statens naturvårdsverk SNV PM 457 (1973), SNV PM 832 (1976) ochSNV PM 1870 (1984), i vilka bl a nu nedlagda undersökningar finns dokumenterade. För att minska antalet korshänvisningar innehåller alla delarna (MB, Koch R) samma kodlistor samt de blanketter som är aktuella i respektive del. I syfte att underlätta verksamheten i fält har varje blankett en instruktion för dess ifyllande på baksidan. Under rubriken ”Dataregistrering” ges, inom varje program, kompletterande information, som är nödvändig för ett korrekt ifyllande av blanketterna
Resurs 93, del 1 : Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
No full textSvenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet
BIOLOGISK RECIPIENTKONTROLL VID OSKARSHAMNSVERKET : Årsrapport för 1991
No full textDen biologiska kontrollen av vattenrecipienten vid Oskarshamnsverket har efter 1988 bedrivits i enlighet med vad som föreslagits i brev från Naturvårdsverket (SNV) till OKG 1988-12-13 (SNV 82-5377-88) med överenskomna kompletteringar enligt brev från OKG till SNV 1989-03-06. Ett biologiskt kontrollprogram för vattenrecipienten fastställdes av länsstyrelsen i Kalmar 1990-12-27. Basundersökningar inför lokalisering av ett kärnkraftverk till Simpevarpshalvön inleddes redan 1962 och vissa moment har pågått sedan dess. Vissa av undersökningarna har hela tiden bedrivits parallellt i Simpevarp och i ett referensområde, Kvädöfjärden, nära Valdemarsvik (Figur 1). Det senare området har tidigare benämnts ”Jämförelseområdet”. Verksamheten under 1980-talet tom 1988 presenterades under sommaren 1990 i en serie om tio rapporter med svensk och engelsk sammanfattning (se litteraturlista). Årsrapporten redovisar översiktligt kontrollverksamheten under 1991 tillsammans med preliminära resultat, främst från de moment som följer långsiktig utveckling hos fisk, bottendjur och algsamhällen
HANDBOK FÖR KUSTUNDERSÖKNINGAR : Metodbeskrivningar i fiskeribiologi
No full textFisk används i ökande utsträckning i miljöövervakningen utmed våra kuster, och medvetenheten om kustfiskets utvecklingsmöjligheter tilltar. Denna situation ställer krav på långsiktig övervakning av och prognoser över fiskbeståndens storlek och produktionskapacitet samt en fortlöpande kontroll av deras hälsotillstånd i vid mening. Föreliggande arbete beskriver ett basprogram utformat för att möta dessa krav. Systemet utgör också en bas för specialundersökningar av t ex fysiologi och miljögiftshalter. Såväl beståndsövervakningen som insamlingen av fisk för provtagning sker genom fiske med etablerad metodik—-nät och ryssjor. För en utförlig presentation av principerna bakom systemet hänvisas till Neuman (1985). Övervaknings- och prognossystemet är utformat för kustbundna arter. Dessa uppträder huvudsakligen nära botten; de dominerande pelagiska fiskarna uppehåller sig främst längre ut till havs. För att det skall vara möjligt att koppla fiskens reaktioner till miljösituationen i undersökningsområdet, prioriteras stationära arter; i synnerhet gäller detta mätningar på individnivå. Vidare är systemet inriktat på relativt storvuxna arter, eftersom de ofta är av intresse för fisket, medger individuell kemisk och biologisk analys och är lätta att fånga med etablerad metodik. De arter som övervakas, dvs bottenlevande, någorlunda storvuxna fiskarter, kan vid Östersjöns kuster grupperas i två samhällen: littorala, i huvudsak stationära varmvattenarter samt kallvattenarter, som lever djupare och är mindre stationära. I den förra gruppen är abborre, mört och gers vanligast, medan den senare främst består av skrubbskädda, torsk, simpor, tånglake och sik. Vid svenska västkusten dominerar kallvattenarter som torsk, plattfiskar, tånglake och rötsimpa även på grunt vatten; ål utgör här det enda starka inslaget av varmvattenfisk. Uppläggningen av provfiskena, liksom all annan kontroll av mellanårsvariationer i biologiska förlopp, stälier hårda krav på statistisk planering. De metoder som här beskrivs har utvecklats efter mångåriga förstudier och statistiska prövningar. Genom stratifiering vad gäller val av art- och storleksgrupper, djupintervall, stationer och årstid har det varit möjligt att till rimliga kostnader skapa statistiskt tillfredsställande program. En klar skiljelinje har alltså dragits mot inventering; en sådan bredare insats bör dock ingå i den förundersökning som måste ligga till grund för varje enskilt övervakningsprogram
Resurs 93, del 2. Hösten 1992 : Rapport från höstmötet 1992 med den rådgivande kommittén inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
No full textTillgången på fisk i våra hav har ofta avgörande betydelse för fiskelyckan hos svenska och andra fiskare. Bedömningar av fiskbestånd och deras avkastningsförmåga utförs därför varje år av Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Rådet som grundades 1902 är en internationell organisation för vetenskapligt samarbete inom marin forskning i Nordostatlanten och Östersjön. Rådets fiskeribiologiska rådgivning till medlemsnationema formuleras av dess Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM1 2). Kommittén möts två gångerper år (maj och november) och består av fiskeribiologer från respektive medlemsland
Tånglaken som indikator på effekter av giftiga ämnen
No full textFöreliggande arbete utgör slutrapport från projektet ’Tånglaken som indikator på effekter av giftiga ämnen". Avsikten har varit att utveckla ett miljökontrollsystem där tånglaken (Zoarces viviparus (L.)) används som indikatorart för förekomst av giftiga ämnen i havet och ekologiska effekter av sådana ämnen. Systemet skall kunna användas inom såväl utsläpps- och recipientkontroll som inom långtidsövervakning i referensområden (PMK). Flera enartssystem har utvecklats för att i laboratoriet söka mäta biologiska effekter av giftiga ämnen. Observerade reaktioner är dock ofta svåra att överföra till ekologiskt väsentliga störningar i naturen. Ett enartssystem för såväl utsläpps- som recipientkontroll bör innefatta inte bara mätande av effekter på individnivå i laboratorium och fält utan även kontroll av beståndsvariationer samt, om aktuella ämnen är persistenta och bioackumulerande, även kemisk analys. Väljer man att arbeta med fisk, bör arten ifråga ha följande egenskaper: ■ 1 .Ett stationärt levnadssätt under hela livscykeln, vilket är nödvändigt för koppling av observationerna till det kontrollerade områdets föroreningar. ■ 2.Tillräckligt storvuxen för att ge prover stora nog för individuell kemisk och fysiologisk analys. ■ 3.Lättfångad, även som yngel. ■ 4.Rik förekomst, helst inom ett stort utbredningsområde. ■ 5.Lång livslängd, vilket gör det möjligt att integrera effekter över tiden och undersöka betydelsen av långtidsexponering. ■ 6.Möjlighet att bestämma åldern krävs för analys av dos/effekt och för studier av beståndets åldersfördelning, vilken kan indikera störning av fortplantningen eller ökad mortalitet. ■ 7.Lämplighet för utsläppskontroll, vilket innebär att det skall vara möjligt att registrera ekologiskt betydelsefulla effekter av ett utsläpp inte bara under kontrollerade laboratorieförhållanden utan att det också skall tänkas gå att göra motsvarande observationer i fält. Jacobsson et al. (1986) har visat att tånglaken besitter de ovan uppräknade egenskaperna. Författarna baserar detta konstaterande på tidigare befintlig kunskap vad gäller de sex första kraven och på ett i uppsatsen beskrivet experiment vad gäller det sjunde. Också flera sötvattenfiskar har de nödvändiga egenskaperna men knappast någon annan i svenska vatten förekommande marin art. Detta innebär att Västsveriges och Skånes kuster saknar goda alternativa indikatorarter; PMK:s miljögiftsprogram utnyttjar t ex i sin kustlokal i Västerhavet den icke stationära skrubbskäddan. Även relativt våra sötvattenfiskar har tånglaken en väsentlig fördel: den föder levande ungar efter en långdräktighet (4-6 månader). Härigenom elimineras ett generellt problem vid studier av reproduktionsparametrar hos fisk, nämligen svårigheten att klargöra individuell kulltillhörighet och reproduktionsframgång hos individer
Fritidsfiske : 90
No full textHela 2,8 miljoner personer i åldersgruppen 18-74 år är intresserade av fritidsfiske. Intresset är störst i de norra delarna av landet. 800 000 säger sig vara intresserade men har inte fiskat under de senaste 12 månaderna. Vid en jämförelse med andra fritidsaktiviteter är fritidsfisket den viktigaste för knappt 140 000 och lägger man till svarsalternativbet "en av de viktigaste.." ökar siffran med ytterligare 700 000 personer. Drygt 360 000 fritidsfiskare fiskar mer än 20 gånger på ett år. Den största gruppen av de som fiskar ( 1,2 miljoner ) fiskar mellan 1-5 gånger. Även vad gäller antalet gånger man fiskar är det norra Sverige som visar de högsta värdena. Fritidsfiskets omfattning har varit stabilt under 1970- och 1980-talen. Knappt hälften av de som fritidsfiskar utövar sin fritidsaktivitet på vintern. Hela 30 % av de fritidsfiskande anser att de fiskar mer sällan nu än för tio år sedan.Bara 7 % anser att de fiskar oftare nu än för tio år sedan. Klart dominerande är fisket i " övriga insjöar " och i " åar och älvar " jämfört med fisket i havet. Drygt 1 miljon fritidsfiskare har fångat sin fisk enbart i sötvatten. För kustfisket har ostkusten inkl. Gotland fått det högsta värdet. Hela 738 000 fritidsfiskare har inte närfiskat någon gång under de senaste 12 månaderna. Med närfiske menar vi fiske inom 30 km. från den ordinarie bostaden. 1,1 miljoner fiskare har använt fritidshus som utgångspunkt för sitt fiske. Drygt 600 000 fritidsfiskare turistfiskade under det senaste året. Med turistfiske menas fiske som kräver att man är borta från hemmet/fritidshuset och övernattar minst en natt. En uppskattning av fisketillfällen vid turistfiske ger 5,3 miljoner tillfällen/dagar på ett år. Hela 990 000 personer har själva eller genom någon i hushållet tillgång till markområde som det hör fiskevatten och fiskerätt till. Mete är det fiskesätt som de flesta fiskare har använt. Så många som 75 % av de fiskande har metat. 70 % har enbart fiskat med handredskap (sportfiskat). 14 % har enbart fiskat med andra redskap än handredskap. Hela 404 000 fritidsfiskare av 588 000 som fångat saltvattenfisk har enbart använt handredskap. Detsamma gäller för de som fångat laxartad fisk nämligen 407 000 av 578 000 totalt. En jämförelse med 1973 års fiskevattenutredning visar att handredskapsfisket är ungefär likartat medan däremot fisket med enbart andra redskap ökat från 75 000 (år 1973) till 280 000 fiskare (1990). Gruppen som använt både handredskap och andra redskap har minskat från 490 000 (år 1973) till 275 000 (1990). Drygt 930 000 personer äger eller disponerar nät. Den totala fångsten för samtliga fritidsfiskare i åldern 18 -74 år uppgick till mellan 34 100 ton till 52 700 ton. Vi har också valt att plocka bort de som fångat mer än 100 kg av någon av våra grupper av fiskslag för att till viss del ta bort de som svårligen kan kallas fritidsfiskare. Resultatet blir då ett intervall mellan 26 700 ton till 38 900 ton. 50 % av de fiskande har uppgett att de fångat allt eller nästan allt av sin fångst i sötvatten mot 31 % som fått allt eller nästan allt i saltvatten. Endast 9 % av de fiskande anser sig få större fångst nu jämfört med för tio år sedan, medan hela 37 % får mindre fångst an för tio år sedan. När man frågar hur nöjd man är med sitt fritidsfiske finner man att 13 % är mycket nöjda och 63 % ganska nöjda mot 10 % som är missnöjda.13 % anser att det är mer trivsel nu än för tio år sedan mot 16 % som anser att det är mindre trivsel nu. Hela 54 % anser att fritidsfisket försämrats på grund av miljöförändringar vilket är en hög siffra med tanke på att 25 % inte haft någon uppfattning i frågan. Av fritidsfiskarena anser 89 % att miljön är mycket viktig eller ganska viktig för fisket. 70 000 personer deltar aktivt i fiskevårdsarbete. När vi frågade alla personer (fritidsfiskare och inte fritidsfiskare) svarade hela 1,4 miljoner att de gärna eller kanske skulle vilja medverka i fiskevårdsarbete. Hinder som motverkar fritidsfisket är brist på fiskevatten med goda fångstmöjligheter samt otillfredställande miljö i och kring vattnet. På en fråga om inställningen till en allmän fiskevårdsavgift (ca 50 kr) har vi fått ett klart positivt svar. Frågan ställdes till samtliga i undersökningen och 55 % var positiva mot 1 1 % negativa. Samma fråga till de fiskeintresserade gav 62 % positiva mot 17 % negativa. Utgifterna för fritidsfisket har vi uppskattat till cirka två miljarder och då har vi inte räknat in kostnader för båt, fritidshus, husvagn och liknande som till viss del kan anses höra till fritidsfiskekostnader. Den totala omsättningen är alltså avsevärt mycket högre än vad vi angett här.This survey dealing with Swedish recreational fishing (fishing nonprofessionally using different types of equipment) was made in the form of a mailed questionnaire consisting of 47 questions. It was initiated by the Swedish National Board of Fisheries and sponsored by The Swedish Forest Enterprise. Cooperaters have been the University of Gothenburg and the Swedish Angler's Association. The data collection took place during late 1989. The sample size was 5 650, ranging in age from 18 - 74. The response rate was 81%. 2.8 million (48 %) are interested in recreational fishing. Approximately 800 000 say they are interested but do not actually fish. 1.2 million go fishing 1 - 5 times a year. Approximately 360 000 go fishing more than 20 times a year. 30 % go fishing less frequently today compared to 10 years ago. One million went fishing in freshwater only. 1.1 million use their summerhouse as a base for their fishing. Approximately 600 000 are tourist fishers (they stay away overnight from home or summerhouse). Almost one million own or have access to a piece of land and thereby also the fishing waters and the fishing rights. Angling is the most popular kind of recreational fishing (done by 75 %). 14 % have only used other equipment than rod and line when fishing, while 70 % have only been sport fishing (using rod and line only). The total catch (including all species) is estimated to be between 34 100 - 52 700 tonnes. 89 % consider the natural environment to be important or very important for the fishing. The catch ranks second (78 %), and service third (34 %). 55 % are willing to pay a " general " fishing license provided that the money is spent on fishery management. This figure increases to 62 % when calculated on fishermen only. The gross expenditure on fishing is estimated to be 2 billion SEK (boats, summerhouses and caravans not included)
Resurs 92 : Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
No full textSvenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, framför allt i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES står för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioneroch andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet
Fiskeribiologisk rådgivning. Hösten 1991 : Rapport från möte med rådgivande kommittén for fiskevård inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
No full textTillgången på fisk i våra hav har ofta avgörande betydelse för fiskelyckan hos svenska och andra fiskare. Bedömningar av fiskbestånd och deras avkastningsförmåga utförs därför varje år av Internationella Havsforskningsrådet. Rådet som grundades 1902 är en internationell organisation för vetenskapligt samarbete inom marin forskning i Nordostatlanten och Östersjön. Rådets fiskeribiologiska rådgivning till medlemsnationema formuleras av dess Rådgivande Kommitté för Fiskevård. Kommittén möts två gånger per år (maj och november) och består av fiskeribiologer från respektive medlemsland. Under novembermötet 1991 har den Rådgivande Kommittén för Fiskevård gjort bedömningar av 55 marina bestånd av fisk, räka och sälar. Några fiskbestånd av svenskt intresse presenteras kortfattat på sid 4-15. Kommittén har också formulerat en övergripande målsättnimg och i viss mån ändrat grunderna för sin fiskeribiologiska rådgivning
Food intake of dab (limanda limanda l.) and plaice (pleuronectes platessa l.) in the eastern North Sea in February 1991
No full textPlattfiskamas födoval varierar mycket mellan olika lokaler och tidpunkter, men beror också av artens specialicering och fiskens storlek (Wyche & Shackley, 1986). Åtskilliga arbeten har gjorts om plattfiskamas matvanor, men många behandlar huvudsakligen ung fisk på grunt vatten. (Steven, 1930; Edwards & Steele, 1968; Poxtonet al., 1970). Blegvad (1930) redovisar mycket omfattande undersökningar på rödspottor av olika ålder från Kattegatt. Han har jämfört resultaten med bottenprover. Braber & DeGroot (1973) och Wyche & Shackley (1986) har arbetat med fisk från södra Nordsjön respektive Carmarthen Bay, South Wales. De har båda jämfört sandskäddans och rödspottans födoval.Syftet med denna undersökning har varit att beskriva födovalet hos sandskädda och rödspotta i olika storleksgrupper. En storleksindelning har valts framför en åldersindelning, då åldern är av underordnad betydelse för valet av byte (Wyche &Shackley, 1986). En liten mängd fisk fångades vid ett tillfälle, varför materialet är litet Maganalys har därefter genomförts. Inga prover på bottenfaunan togs. Undersökningen är en 5p-uppsats i biologi vid Linköpings universitet. Arbetet har utförts på havsfiskelaboratoriet i Lysekil