The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Lax i sikte. : Laxen i Östersjön - förslag till åtgärder på kort och lång sikt. Sammanställt av Fiskeriverket maj 1996.
No full textMål Enligt Fiskeriverkets uppfattning bör sammanfattningsvis följande mål gälla för laxfiskevården i Östersjön: a) Målet på kort sikt är att undanröja det akuta hot om genetisk utarmning eller i vissa fall direkt utslagning som flertalet laxstammar befinner sig i idag. b) På lång sikt är målet att hela reproduktionspotentialen i varje laxförande vattendrag eller del av vattendrag skall nyttjas. Ett delmål fastställt av Fiskerikommissionen för Östersjön är att nivån 50 % av den naturliga reproduktionskapaciteten i varje laxförande vattendrag skall nås före år 2010. c) Tillväxtpotentialen i havet skall tas till vara på ett bättre sätt än idag. Beståndssituationen De flesta av de vilda laxbestånden i Bottniska Viken är i en prekär situation. Utbrottet av det s.k. M74-syndromet under tidigt 90-tal har skärpt läget. Syndromet har nu orsakat en stor dödlighet under en femårsperiod och visar inga tecken på att avta. Därför måste utgångspunkten här vara att dödligheten även fortsättningsvis kommer att bestå i likartade nivåer som hittills. Därför behövs stränga skyddsåtgärder. EU.-s s.k. Lassenrapport rekommenderar för sin del laxfiskestopp i Östersjön underår 1997. ICES råd (ACFM-rapporten) avseende rekommendationer för laxfisket 1997 föreliggerförst senare i år. Fiskeriverket har i föreliggande rapport bl.a. utgått ifrån likartat biologiskt underlagsmaterial som det ICES laxarbetsgrupp för Östersjön haft tillgång till. Åtgärder under 1997 a) Totalt fångstuttag (TAC) Med anledning av den kritiska situationen för flertalet stammar av den naturreproducerande laxen i Östersjön, där syndromet M74 så vitt kan bedömas kommer att bestå ett antal år framöver, är det av yttersta vikt med en kraftig sänkning av uttaget av sådan lax. Fiskeriverket har mot bakgrund härav och med utgångspunkt från det uppställda delmålet att nivån 50% av den naturliga reproduktionskapaciteten i varje laxförande vattendrag skall nås före år 2010 samt med beaktande av fastställda finska regleringar och föreslagna svenska åtgärder i Bottniska viken räknat fram alternativa TAC-nivåer, 206 000, 262 000 respektive 314 000 st, beroende på effektiviteten av de av Finland beslutade och av Fiskeriverket nu föreslagna kustfiskeregleringarna. Med hänsyn till osäkerheten redan i dessa kalkyleringar synes lämpligt att för närvarande i första hand välja en TAC för 1997 i nedersta delen av nämnda intervall. Det bör dels observeras att denna bedömning är preliminär och avses preciseras senare (jämför punkt c nedan), dels att bedömningen förutsätter att de nämnda kustfiskeregleringarna genomförs fullt ut. Fiskeriverket redovisar vidare vilka effekter en i Bottniska Viken ökad fångstandel - inom oförändrad svensk totalkvot - får på beskattningen av vildlaxbestånden. En eventuell sådan omfördelning medför minskad vildlaxbeskattning, i vart fall med de nya kustfiskeregleringarna genomförda, dvs. de beslutade finska och de här föreslagna svenska. En förändrad kvotuppdelning mellan norra och södra Östersjön får även fördelningspolitiska konsekvenser, varför verket avstår från att lämna förslag i denna fråga. b) Terminalfiskeområden respektive fredningsområden. I vissa områden längs Norrlandskusten utanför älvar med odlade bestånd avses inrättas s.k.terminalfiskeområden. I dessa områden, där andelen odlad lax är betydligt större, respektive vild lax betydligt mindre än genomsnittligt, kan ett omfattande fiske bedrivas, inriktat på odlad lax och under en förhållandevis lång säsong. I terminalfiskeområdena kan ett biologiskt riktigt, avsevärt uttag ske av den odlade lax som framledes, i större omfattning än för närvarande kommer att lek återvandra vid nu föreslagen sänkt TAC-nivå. Förslaget innebär ett bibehållande, alternativt ett utökande av befintliga fredningsområden med ett fortsatt förbud mot laxfiske 1997. Avsikten är att så snart beståndssituationen så medger snarast lätta på förbudsbestämmelserna. Fredningsområdenas och terminalfiskeområdenas närmare utsträckning och avgränsning kommer att preciseras närmare under hösten 1996. c) Fredningstider m.m. Fiskeriverket föreslår differentierade fredningstider under försommaren för Norrlandskusten, som härvidlag indelas i tre områden. I förslaget har hänsyn tagits till de nyligen fastställda finska bestämmelserna. Ett kustfiske med en konstant öppningstid, som i de finska bestämmelserna, har mycket olika effekt under år med tidig och sen lekvandring. För att fredningstiderna skall få största möjliga effekt avses de därför fastställas varje år med ett slutdatum på ±10 dagar. Mätningar av vattentemperaturen i södra Östersjön har visat att det finns ett mycket starkt samband mellan vinter-vårtemperaturen och den tidpunkt när laxen lekvandrar längs Norrlandskusten. En prognos för lekvandringstiden kan göras 1-2 månader innan fiske startar i Bottniska viken. d) Fiskeriverket avser återinföra förbud mot fiske med laxgarn och laxlinor norr om 59 3°Ö Ni Östersjön från och med årets laxfiskesäsong. Ett sådant förbud rådde fram till Sveriges EU-inträde. e) Fettfenklippning Fiskeriverket föreslår att all odlad lax som sätts ut i Östersjöområdet skall fenklippas under en period av helst 4 år, alternativt permanent om verksamheten slår väl ut, som ett hjälpmedel i förvaltningen av vild och odlad lax. Fettfenklippningen bör utformas som ett internationellt projekt för att på bästa sätt kunna synkronisera det tidsbegränsade projektet och maximera utbytet för framtida förvaltning. f) Fördröjd utsättning (delayed release) Fiskeriverket föreslår att försöken med fördröjd utsättning nu intensifieras runt hela egentliga Östersjön. Danska försök vid Bornholm har visat på mycket positiva resultat. Sverige bör kunna ställa upp med kunskap vid försökens genomförande. Verket bedömer att medel bör kunna erhållas från EU i denna fråga. Åtgärder frän och med 1998 och framåt a) Genomförande av ”laxpaketet” Fiskeriverket föreslår att det s.k. laxpaketet med ett centralt fredningsområde i egentliga Östersjön och fiske efter odlad lax enligt metoden fördröjd utsättning genomförs i internationell samverkan. Härigenom är det möjlig tatt både bevara de naturreproducerande laxbestånden och bibehålla samt på sikt sannolikt öka ett lönsamt yrkesfiske efter lax i Östersjön. Vidare kommer den ökade återvandringen av lax till naturlaxälvarna att få betydande sysselsättningseffekter genom att ett omfattande turistfiske därigenom ges möjlighet att utvecklas. b) Ökad maskstorlek Om det s.k. laxpaketet ej genomförs föreslås en betydande höjning av maskstorleken i laxnät (i likhet med vad som föreslås av Finland till storleksordningen 225 mm). Forsknings- och undersökningsbehov Följande projekt föreslås bli genomförda: • För att kunna minimera fångst av vild lax i de föreslagna terminalfiskeområdena är det viktigt att de avgränsas på bästa möjliga sätt. För att detta skall vara möjligt bör all tillgänglig information utnyttjas maximalt. Det innebär att märkningsdata, information om vildlaxens vandring m.m. måste sammanställas innan den slutliga utformningen av dessa områden kanske under hösten 1996. • Planer bör sättas upp för genomförande av förstärkningsutsättningar i större omfattning än idag om de föreslagna fiskeregleringarna inte kommer till stånd eller åtgärderna inte har önskad effekt på beståndsstorleken. Planerna bör sättas upp redan 1996-1997 och de bör genomföras före år 2000 om beståndsstorleken inte ökar på avsett sätt. Ett grundläggande mål är att utsättningarna skall vara tillfälliga. • Det bör undersökas om etablering av mål för mängd lekfisk (escapement) för enskilda vildlaxbestånd är ett lämpligt förvaltningsinstrument. Det gäller dels den teoretiska bakgrunden men också den praktiska utformningen, t.ex. mätning av hur målet uppnås samt konsekvenser för förvaltningen beroende på om målet uppnås eller inte. • En till två svenska laxälvar i Östersjöområdet bör etableras som så kallade indexälvar där laxbestånden följs speciellt noggrannt under lång tid. Det innebär bland annat att återvandring, stirrproduktion och smoltutvandring följs årligen under en lång följd av år. I dessa älvar kan bland annat överlevnad under olika livsfaser studeras noggrant
KONFERENS OM FISKETURISM - EN NATURLIG NÄRING : Sammanställning av anföranden på konferensen om fisketurism i Göteborg oktober 1996. Arrangörer; Fiskeriverket och Turistdelegationen
No full textUnder hösten 1996 inbjöd Fiskeriverket och Turistdelegationen till en konferens i Göteborg om fisketurism, Fisketurism - en naturlig näring. Titeln kan tolkas både bildlikt och bokstavligt. Fiskeriverket har ansvaret både för fiskevården och för fisket. Det var därför naturligt för verket att anordna konferensen tillsammans med Turistdelegationen som har det övergripande ansvaret för turismen i vårt land. Delegationen arbetar också för att turistfrågorna skall hanteras i samarbete mellan delegationen och respektive sektorsmyndighet. Den gemensamma bedömningen hos Fiskeriverket och Turistdelegationen är att det finns en stor utvecklingspotential för svensk fisketurism. För Fiskeriverket är det angeläget att på det här sättet göra ett avstamp genom att etablera en nära kontakt med de andra myndigheter, organisationer, företag och enskilda människor som arbetar inom fiskesektorn och de som mera specifikt arbetar med turismen. Ett etablerat sådant nätverk får stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Alla måste vi dra åt samma håll! Konferensrapporten hoppas vi skall vara startsignalen för ett fruktbart utvecklingsarbete av svensk fisketurism. Samtidigt vill vi tacka för det stora intresse som visades konferensen. Fiskeriverket och Turistdelegationen arbetar nu tillsammans inom en särskild arbetsgrupp med utarbetandet av en utvecklingsplan för svensk fisketurism som skall vara klar i maj 1997. I gruppen ingår dessutom representanter för Turistrådet, Fiskevattensägarna, Sportfiskarna, Länsstyrelserna samt Turistnäringen
Resurs 97. Del 1 : Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
No full textSvenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i hela Kattegatt och Skagerack. I den delen av Nordsjön som utgör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och bytesaffärer, utnyttja andra staters fiskezoner företrädesvis i Östersjön. Sverige har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner, EU och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet
Biologiska kontrollundersökningar vid Oskarshamnsverket : Sammanfattning av resultaten tom 1995
No full textBasundersökningar och kontroll av Oskarshamnsverkets påverkan på miljön har pågått sedan 1962. Undersökningarna var till en början brett upplagda, men kom efterhand att inrikta sig främst på påverkan på fiskbestånd och bottenfauna. Förekomsten av abborre har följt en ökande trend, såväl i kraftverkets närhet som i referensområdet i Kvädöfjärden. Mörten har ökat signifikant i referensområdet. Den förhöjda vattentemperaturen i kraftverkets närhet har medfört en anlockning av varmvattengynnade arter som abborre, mört och björkna och har visats ha en starkt positiv effekt på tillväxten hos dessa. Under senare år framträder tydliga indikationer på en snabbare tillväxt hos abborre även i mera måttligt påverkade områden i den omgivande skärgården. Likaså indikerar resultaten att anlockningen av karpfiskar till utsläppsområdet leder till minskad förekomst i den omgivande skärgården. Någon sådan effekt har inte observerats för abborren. Fångsterna av gulål i Hamnefjärden har ökat kraftigt under senare år, främst p g a ett lyckat resultat av utsättningar under 1980-talet. Fångstutvecklingen för strömming avviker från utvecklingen i Östersjön som helhet och tyder på en fortsatt omfattande anlockning under vinterhalvåret. Tillkomsten av den tredje reaktorn, i kombination med generellt höga vattentemperaturer, har medfört att strömmingen uppehållit sig på större djup än tidigare. Storskaliga beståndsfluktuationer samt starkare koncentration till utsläppsområdet har medfört markanta ökningar för ett flertal arter efter 1980-talets mitt. Förekomsten av torsk har dock minskat drastiskt till följd av en tillbakagång för hela östersjobeståndet. Temperaturhöjningen i recipienten har inte medfört någon anmärkningsvärd höjning av sjukdomsfrekvensen hos fisk. En parasit i ålens simblåsa, Anguillicola crassus, etablerades snabbt i närområdet i slutet av 1980-talet, men även om de höga temperaturerna gynnat dess utveckling har den på senare år också blivit vanlig i andra kustområden. Störningar på könsorganen har under senare år varit vanliga hos flera fiskarter. Problemet har främst studerats hos abborre och mört och symptomen ses som en effekt av att onormalt höga temperaturer under större delen av året leder till störningar på de processer som styr äggutvecklingen hos honan. Fångsterna i det yrkesmässiga ålfisket i kraftverkets närhet har uppvisat små förändringar sedan 1970-talet. Skillnader mellan enskilda år var dock stora. Några effekter av driften på fångstens storlek har inte kunnat påvisas. Bottenfaunasamhällena i Simpevarp och Kvädöfjärden har utvecklats likartat under en lång följd av år. Under 1990-talet inträffade dock en utarmning av samhället på den djupare lokalen vid Simpevarp, sannolikt till följd av att ökad näringstillförsel via kylvattenströmmen medfört syrebrist i sedimentet. Algsamhällena på hårda bottnar har studerats genom dykningar sedan 1989. Områdets tångtälten tillhör de rikaste i Kalmar län och har också stor utbredning i djupled. Under senare år har dock en försämring inträffat till följd av betning av ett kräftdjur, tånggråsuggan. En motsvarande uttunning av tångbältet har konstaterats på många andra platser i länet
Bevarande och restaurering av reproduktionsmiljöer för fisk i vattendrag : Små sötvatten som lek- och uppväxtmiljöer för kustfiskbestånd — försummad och hotad resurs? : Vård och restaurering av fiskförande småvatten - exempel från Österbottens kust och skärgård
No full textSmå sötvatten som lek- och uppväxtmiljöer för kustfiskbestånd— försummad och hotad resurs? År 1993 inleddes projektet Bevarande och förbättring av reproduktionsmiljöer för fisk i vattendrag som är ett samarbetsprojekt mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket och ett antal länsstyrelser med kustvatten. Målgrupper är bl a länsstyrelser, kommuner, vatten (vårds) förbund, sportfiske- och fiskevårdsområdesföreningar. Syftet är att belysa kustknutna söt- och anslutande brackvattens betydelse för kustfiskpopulationer samt hoten mot dessa miljöer genom att (1) definiera och beskriva sådana områden, (2) skatta deras betydelse, (3) belysa omfattning och karaktär på förekommande miljöstörningar samt (4) ange åtgärdsförslag för att skydda, återställa och/eller utveckla områdena i fråga. Projektet omfattar inte enbart vattendrag och deras mynningsområden i egenskap av lek- och uppväxtmiljöer, utan även deras betydelse som vandringsled till anslutande sjöliknande områden. De kunskaper som tas fram inom projektet kan naturligtvis även nyttjas för motsvarande miljöer i inlandsvatten. Allmänna kunskaper har sammanställts från litteraturen medan mer specifik information hämtats från olika länsstyrelser. För att begränsa arbetsinsatsen har insamlandet av uppgifter om dokumentation och förekomst av för projektet intressanta vattenmiljöer koncentrerats till sex län med skilda kusttyper (figur 1). Undersökningar av icke laxartade kustlevande sötvattenfiskar som lake, gädda, abborre och mörtfiskar, vilka mer eller mindre regelbundet förflyttar sig mellan kust- och sötvattnen för födosök och reproduktion, har i Sverige sedan årtionden få stå tillbaka för de avsevärt mera studerade laxartade fiskarna. Projektet berör egentligen båda grupperna, men då det redan finns en omfattande kunskap dokumenterad om laxfisk har arbetet huvudsakligen inriktats mot andra fiskarter. Vad gäller laxartad fisk och mera allmän information om fiskekologi i vattendrag hänvisas i första hand till Sötvattenslaboratoriets publikationsserie: se exempelvis Andersson (1983), Järvi & Bergquist (i manuskript), Sers & Degerman 1992, Degerman et al (1990, 1994), Fiskeriverket (1991), Näslund (1992), Sandell et al. (1994). Andra publikationer med inriktning mot laxartad fisk är Andreasson (1985) och Abrahamsson et al (1995). Föreliggande rapportering omfattar två delar ”Små sötvatten som lek- och uppväxtmiljöer för kustfiskbestånd —försummade och hotade miljöer’ och”Vård och restaurering av fiskförande småvatten — exempel från Österbottenskust och skärgård!’. Den första delen beskriver bakgrund och nuvarande kunskapsläge inom ämnesområdet baserat på erfarenheter från i huvudsak svenska kustvatten. Eftersom åtgärder riktade mot icke laxartad fisk i stort sett inte förekommit efter våra kuster har erfarenheter sammanställts från Österbottniska kustvatten i den andra delen. Här ges exempel på vad man skulle kunna åstadkomma och vad man verkligen gjort under de förhållanden som råder i dessa miljöer. I vilken mån dessa erfarenheter kan tillämpas även för svenska förhållanden är ännu ej klarlagt. Projektetsmålsättning är dock att kunna ge åtgärdsförslag bl a på basis av detta material i kommande rapportering.Vård och restaurering av fiskförande småvatten— exempel från Österbottenskust och skärgård Ett utmärkande drag för den österbottniska kust- och skärgårdsnaturen är den rika förekomsten av bäckar, flador och glosjöar både på fastlandet och i skärgården. Den snabba landhöjningen på maximalt 9 mm per år i den grunda skärgården skapar dessa miljöer genom att avsnöra vikar och fjärdar från havet. De är förbundna med havet genom bäckar av olika längd och utseende. Flador står tidvis i direkt förbindelse med havet, medan glosjöar inte längre nås av havsvattnet. Ett naturligt, gemensamt drag för dessa miljöer är den rika fiskstam av vårlekande fjällfisk som de kan hysa. Främst är det gädda, abborre och mört som utnyttjar småvattnen för sin lek, men även id förekommer lokalt och på sina ställen även stäm och gers. Lekvandringen via bäckarna upp till fladoma/glona böljar normalt i mitten av april och sträcker sig fram till månadsskiftet maj/juni eller en bit in i juni beroende lite på vårens framfart, snösmältningen och vattenföringen. Gädda, abborre, id och mört vandrar upp under den här tiden i nämnd ordning för att efter uträttad lek vandra ner till havet igen. Om vattenföringen är riklig i slutet av lekperioden vandrar redan då de första ynglen ut. Även under regnrika perioder under sommaren sker sådan utvandring. Senast i och med höstregnen och tillfrysningen söker sig de sommargamla ynglen bort från dessa miljöer för att när de själva vuxit upp och blivit könsmogna återvända till födelseplatserna och leka. Det finns några betydande orsaker till att nämnda fiskarter söker sig till fladoma och glosjöama för att leka. För det första är de sötvattenfiskar, som klarar sig bra i det bräckta havsvattnet men som helst leker i söttvatten. Därtill är fisken ortstrogen och återvänder till sin födselplats för att leka. För det andra kan fisken leka betydligt tidigare i de små sötvattnen, eftersom de tidigare än havet blir isfria och framförallt varmare. För det tredje svämmar fladoma och glona över sina breddar på vårarna och erbjuder fisken goda lekplatser och skyddadeochmatrikaområdenförynglenlängsstränderna.Kombinationen hav-bäck-flada/globildaren ekologiskhelhet, därhavetärfiskensbetesmarker,bäckenvandringsled och fladan/glosjön en kombinerad lekplats och yngelkammare. Flera märkförsök har visat, att dessa miljöer försörjer ett mer eller mindre stort skärgårdsområde med nya fiskgenerationer (figur 1). Abborre och mört har återfångats över tio km från lekplatsen, medan gäddan håller sig inom ett betydligt snävare område. Samtidigt som fladoma och glona är av central betydelse för den vårlekande fjällfisken i skärgården är de viktiga lekplatser för groddjur, utmärkta livsmiljöer för sötvattenmusslor och snäckor samt insekter (sländor, vattenlevande skalbaggar, myggor mm), drick- och badplatser för däggdjur och fåglar samt betydande häckningsplatser för sjöfåglar (gräsand, vigg, knipa mm), vadare och tättingar i vassområdena samt strandskogarna. Fiskgjuse, duvhök, lärkfalk och andra rovfåglar utnyttjar gärna fladoma och glosjöama för fiske, respektive jakt och insektsfångst. Under fiskens lekvandring på våren är de fiskförande bäckarna flitigt besökta fiskeplatser. Havsöm, fiskgjuse, trana, storskrak, kråk- och måsfåglar fiskar dagligen i dessa bäckar. Det gör även räv, mårdhund, grävling, mink och utter där den ännu förekommer. Bäckarna fladoma och glona är rika oaser i kust och skärgårdsnaturen och bidrar i hög grad till den biologiska mångfalden
SWEDISH FISHERY IN 1994 : A summary of some basic data of the Swedish fishery 1994.
No full text1. The system for price regulation including both financial price support as well as a price regulation fee has been abolished. 2. The weak cod stocks in the Baltic forced the Government to introduce a temporary withdrawal scheme with laying-up premiums. 3. For the first time in Sweden, Parliament passed a law (Act 1993:787) where there was made a separation between professional and non-professional fishery. The difference between the categories is the possession of a fishing licence. Such a person may only use a limited number of gears. As from September 1, 1994 vessels of 5 metres and above may only be used in professional sea fisheries if they have been granted a vessel permit. 4. The year of 1994 was characterized by the adjustment of the market regulation to the EEA-agreement and the negotiations with the Community of a possible Swedish acession. 5. The market situation for herring has continued to be weak. 6. The total volume of fish landed by Swedish vessels increased by 11 percent from 1993 to 1994 and amounted to approximately 375 000 tons. The value of total landings (current prices) increased by 13 percent to a total sum of Skr 837 Million SEK. 7. The aquaculture production was about 7 500 tons an increase by 25 percent from 1993. The value increased to 150 SEK which is about 20 percent more than the year before. 8. Exports of fish and fish products increased by 33 percent in terms of value to 985 Million SEK. It is to be remembered that there was a drop of 20 percent the previous year. Imports increasedby 18 percent in terms of value to about 3 421 Million SEK
Bycathes of cod in Swedish trawl fishery for pelagic species in the Baltic Sea
No full textCatches were sampled in two fishing methods; industrial fishing for sprat (Sprattus sprattus) using a pelagic trawl, and fishing for herring (Clupea harengus) using a bottomtrawl, to investigate bycatches of cod (Gadus morhua) and other species. Sampling took place in 1993 and 1994 in the Baltic Sea. The industrial fishing was sampled in SD 25-28, and the herring fishing was sampled in SD 25. Bycatches in industrial fishing comprised; herring (17.8 %), cod <33cm (0.06 %), and cod >33 cm (0.15 %). The only discernible bycatches of cod in industrial fishing were in SD 25. Other bycatches in industrial fishing were lumpsucker (Cyclopterus lumpus), three-spined stickleback (Gasterosteus aculeatus), flounder (Platichthys flesus) and salmon (Salmo salar). Catches in herring fishing comprised bycatches of cod <33 cm (0.6%), and cod>33cm (2.7%). Other species occuring as a bycatch in herringfishing were sprat, whiting (Merlangius merlangus), trout (Salmo trutta), and jellyfish (Aurelia aurita)
Biografiska uppgifter om forskare och tjänstemän vid Havslaboratoriet i Lysekil : och dess tidigare hydrografiska avdelning i Göteborg samt den hydrografiska stationen på Stora Bornö.
No full textScientific papers presented at the Polish-Swedish symposium on Baltic cod : Gdynia, Poland March 21-22,1995
No full textTHE BALTIC SALMON 1995 : The situation of the natural salmon stocks in the Baltic.
No full textIn a decision of 30 March 1995, the Government commissioned the National Board of Fisheries, in consultation with the National Environmental Protection Agency, to compile documentation concerning the situation of naturally reproducing salmon in the Baltic Sea. Original Baltic natural salmon has been severely decimated during the 20th century owing to the expansion of hydroelectric power in their growing waters. There used to be a natural occurrence of salmon in about 70 watercourses round the Baltic Sea. Natural salmon populations remain today in about 26 rivers (14 Swedish, 1 Swedish-Finnish, 1 Finnish and the rest Baltic). A comprehensive compensatory programme has been built up for the harnessed rivers as a replacement for the natural salmon production that has disappeared with the expansion of hydroelectric power. Salmon reproduction in the harnessed river is replaced through this programme by rearing of young salmon up to the size when they normally go out to sea. Today only one salmon in ten in the Baltic Sea is a natural salmon, while the rest are reared. Reared salmon has other characteristics than those that originally were favourable in natural conditions. From having coped with river life for 1-4 years before migrating out to sea, the salmon has changed to a form partially adapted to rearing, with a modified genetic base. By artificially maintaining salmon stocks in the Baltic Sea at a constantly high numerical level, salmon fishery has been able to continue and has even been intensified. Natural salmon is then caught to an equally great extent as cultivated. Adult salmon remain in the Baltic Sea for a great part of their growth period. The longer it takes the salmon to return to natural spawning waters in the river, the more it is exploited. Estimates show that no more than a quarter of the possible production of natural salmon round the Baltic Sea is used, which can be regarded as a waste of resources, in both the short and the long term. Internationally determined catch quotas in the Baltic Sea, together with measures taken by the National Board of Fisheries in the form of closed seasons, closed areas, restrictions on gear and redemption of fishing traps, resulted in an increase of natural salmon stocks from the end of the 1980’s. The situation deteriorated, however, when M74 struck salmon stocks in 1992-93. One decisive problem is that salmon is caught internationally. Even though its spawning rivers are exclusively in Sweden, and to some extent in Finland and the Baltic states, it migrates to sea and resides as an adult all over the Baltic Sea. Swedish restrictions and efforts alone are therefore not sufficient. Swedish measures must be combined with reduced international exploitation of natural salmon in all areas. The strain on the Baltic Sea of environmental pollution is at the same time an international problem