The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Fisktillgångar och fiske i Östersjön och Västerhavet : En naturresursöversikt
No full textDen officiella statistiken över mängd fångad fisk, fångstområden, använda fiskredskap etc. har hittills i huvudsak lagts upp för att belysa olika ekonomiska aspekter av det svenska fisket. Statistik över fisktillgångar och fiske med avseende på hushållning med havens levande resurser, biologisk mångfald och andra naturvårdsaspekter har inte haft någon framträdande plats i statistikproduktionen. Arbetsgruppen för Naturstatistik vid Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrånhar i samverkan med företrädare för Fiskeriverket bedömt att ”fisktillgångar och fiske” bör vara ett prioriterat område vid utveckling av statistik inom programmet för naturstatistik med utgångspunkt i Naturvårdsverkets aktionsprogram för naturvård, Natur "90. En informell arbetsgrupp med företrädare för Fiskeriverket, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån har funnit att ett utvecklingsarbete bör påbörjas för att i statistiska termer belysa utvecklingen av fisk- och skaldjursresurser. Gruppens arbete har som ett första steg resulterat i föreliggande rapport
ÖSTERSJÖLAXEN 1995 : Den naturreproducerande laxens situation i Östersjön.
No full textRegeringen uppdrog i beslut den 30 mars 1995 åt Fiskeriverket att i samråd med Statens Naturvårdsverk ta fram underlag rörande de miljö- och fiskeriproblem som är relaterade till den naturreproducerande laxens situation i Östersjön. Östersjöns ursprungliga naturlax har under 1900-talet decimerats kraftigt främst på grund av vattenkraftutbyggnad av dess uppväxtvattendrag. Naturligt förekom lax i cirka 70 vattendrag runt Östersjön. Idag återstår naturliga laxpopulationer i cirka 26 vattendrag (14 svenska, 1 svenskt-finsk, 1 finskt och övriga baltiska). Som ersättning för den naturlaxproduktion som försvunnit i och med vattenkraftutbyggnaden har ett omfattande kompensationsprogram byggts upp för de utbyggda älvarna. Genom detta program ersätts laxreproduktionen i den utbyggda älven med odling av laxungar upp till den storlek dä de normalt går till havs. Idag är bara var tionde lax i Östersjön en naturlax och resten odlade. Den odlade laxen har andra egenskaper än de som ursprungligen var gynnsamma i naturen. Från att klara ett liv i älven 1-4 år innan den vandrar till havs, förändraslaxen till en delvis odlingsanpassad form med en förändrad genetisk grund. I och med att laxbeståndet i Östersjön på konstlad väg hållits på en konstant hög numerär har fisket på lax kunnat fortsätta och till och med intensifierats. Naturlaxen fångas därvid samtidigt som den odlade. Vuxen lax uppehåller sig i Östersjön under en stor del av sin tillväxt. Ju längre lekåtervandring till naturälven laxen har desto hårdare beskattas den. Skattningar visar att högst en fjärdedel av den möjliga naturlaxproduktionen runt Östersjön nyttjas vilket kan ses som resursslöseri både på kort och lång sikt. Internationellt beslutade fångstbegränsningar i Östersjön samt de åtgärder som Fiskeriverket genomfört i form av fredningstider, fredningsområden, redskapsbegränsningar samt inlösen av fasta fisken medförde en uppgång av naturlaxbestånden från slutet av 1980-talet. Situationen förvärrades emellertid i och med att reproduktionsstörningen M74 drabbade laxbestånden 1992-93. Ett avgörande problem är att laxen beskattas internationellt. Även om den har sina lekälvar främst i Sverige, och i någon mån i Finland och de baltiska staterna så vandrar den till havs och vistas som vuxen över hela Östersjön. Enbart svenska begränsningar och insatser är därför inte till fyllest. Svenska åtgärder måste bl.a. kombineras med ett reducerat internationellt nyttjande av naturlaxen i alla områden. Samtidigt är miljögiftsbelastningen i Östersjön ett internationellt problem
Resurs 95. Del 2 : Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
No full textSvenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerrak. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja EU:s och andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.
Coastal Area Management in Sweden : Report on comprehensive coastal planning in the Municipality of Lysekil
No full textThis report has been prepared as a background document for the environmental cooperation around the Baltic Sea. The report focuses on coastal area planning as a process to include physical, biological and human components within a comprehensive management framework for the coastal zone. One of the purposes of the report has been to provide demonstration material for use in the Swedish bilateral cooperation with countries in central and eastern Europe. It should be underlined that the management and planning strategies must be developed within the framework of the cultural, legal and administrative system of each country. In developing these strategies the comprehensive plan of the Municipality of Lysekil could be seen as an example of the Swedish approach to coastal and marine management at municipal level. The report has been prepared by Lars Johansson and Antonia Sanchez Hjortberg, Swedmar, the international consultancy group of the National Board of Lisheries. The report has been compiled with the help of the Municipality of Lysekil and the County Administrative Board of Gothenburg and Bohuslän, which have kindly put their planningmaterial and knowledge at disposal. Also the ELEM Architects in Gothenburg, the municipality's planning consultant, has provided valuable assistance. This work was carried out at the request of the Swedish Environmental Protection Agency which also has funded the report. Swedma
BARN OCH UNGDOMARS FISKE : Utredningsrapport om barn och ungdomars sportfiske i Sverige 1994.
No full textEn studie har gjorts av barn och ungdomars (9-17 år) fiske. 1349 personer från klasser 3, 6 och 9 från 23 kommuner har deltagit. Kunskaper om barn och ungdomars fiske är bristfälliga. 1 arbetet med utredningen Fritidsfiske 90 ansåg man inom Fiskeriverket det nödvändigt att få kompletterande kunskap. Frågorna utformades så att jämförelser kunde göras med vuxengruppen. Två frågor från vuxenstudien; "Hur nöjd man är med fisket" och "Hur fisket påverkas av miljöförändringar", gavs endast till de äldre ungdomarna, 13-17-åringarna. En stor del av deltagarna är intresserade av olika former av friluftsliv som båtsport, sällskapsdjur, häst, friluftsliv i allmänhet, skytte/jakt. Störsti ntresse gäller för sällskapsdjur, men hela 50% (26% mycket och 24% lite) är intresserade avskytte och jakt. 79% är intresserade av fiske, varav 31% mycket. 16-28% fiskar ofta. Antalet intresserade sjunker med åldern. Från cirka 80% för barnen/ungdomarna till cirka 50% för de vuxna. Dubbelt så många fiskar i de norra landsdelarna. Flugfiske är tre gånger så vanligt (28 mot 10%) i de norra som i de södra landsdelarna. Vanligaste fiskemetoder är spinn och haspel (73%) och mete (66%). 33% isfiskar, 18% fiskar fluga, 17% pilkar (i havet) och 21% fiskarnät, ryssja och liknande. Barnen börjar, och lär sig, fiska framför allt vid sommarstuga (40%), nära hemmet (30%) eller hos släkting på semester (26%). Få startar i skolan (2%) eller i fiskeklubb (2%). Fisket bedrivs framför allt i insjö (60%), men många fiskar i rinnande vatten (43%). 38% fiskar i hav och vid kust. 22% fiskar i dammar och sjöar med inplanterad fisk. Man fångar framför allt gädda, abborre och gös (totalt 78%), men laxfisk är också vanligt (42%). 25% fångar vitfisk och 23% saltvattenfisk. Resurserna är rätt goda. 69% kan fiska nära hemmet. 71% har direkt eller indirekt tillgång till sommarstuga där de kan fiska. 81% kan få tillgång till båt och 8% är med i fiskeklubb. För barnen och ungdomarna gäller att många är intresserade av att lära sig fiska (29%). 34% är intresserad av att lär sig om fiskevård. 40% är intresserade av att lära sig om viltvård och 27% vill lära sig om skytte och jakt. De äldre i ungdomsgruppen, 13-17-åringarna, som fiskar, är till 83% nöjda med sitt fiske. Detta är samma siffra som för vuxengruppen. 15% är mycket nöjda med sitt fiske. Liksom vuxengruppen är de påtagligt negativa till miljöförändringarnas och fiskevårdens inverkan på fisket. 34% upplever en försämring och 2% en förbättring. Vuxna är än mer negativa (59%). Könsskillnaderna är stora. En hel del flickor är intresserade, men i regel bara måttligt. 25-40% av pojkarna fiskar ofta men endast 3-8% av flickorna. Flickorna är också mindre nöjda med fisket. Möjliga orsaker och konsekvenser av detta diskuteras i rapporten. En viktig fråga är när barnen utvecklar intresse och inre motivation för fiske. Våra resultat visar att redan 9-åringar i stor utsträckning utvecklat ett intresse. Sommarstuga och hemmavatten har här stor betydelse. Utländsk forskning visar tydligt att intresse för natur och friluftsliv utvecklas mycket tidigt -oftast före 4-årsåldern. Att intresset senare yttrar sig i fiske, hästsport, jakt eller svampplockning kan bero på mycket. Etablerade sportfiskare och jägare har i de flesta fall varit med i samband med fiske eller jakt som barn. En annan fråga är vad som gör att man blir sportfiskare med ett livslångt intresse. Den vanliga uppfattningen är att man blir fiskare eller jägare framför allt om man har bra materiella resurser; bil, båt, nära till vatten, pengar och tid och liknande. Modern forskning ifrågasätter detta och menar att vissa minimiresurser är en förutsättning, men verkligt avgörande är inlärning-utveckling av intresset och inre motivation. En studie av svenska jägare bekräftar att jaktintresset betyder mera för utövandet än de materiella resurserna. Vi har därför gjort så kallade regressionsanalyser både av barn-ungdomsmaterialet och vuxenmaterialet från Fritidsfiske 90. Dessa analyser ger samma resultat: materiella resurser förklarar bara lite av hur mycket man fiskar. Intresse-motivation förklarar mer. Detta bör innebära - om vi vill ha fler sportfiskare - att man måste satsa mer på barns fritidsutbildning
Biologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken : Årsrapport för 1994
No full textRecipientkontrollen vid kärnkraftverken omfattar dels en övervakning av spridningen av radioaktiva ämnen, dels undersökningar av kylvattnets påverkan på miljön. Fiskeriverkets Kustlaboratorium ansvarar för den biologiska recipientkontrollen vid landets samtliga kärnkraftverk samt biträder Statens Strålskyddsinstitut vid genomförandet av de radiologiska programmen. I Forsmark och Oskarshamn sker den biologiska kontrollen i samverkan med länsstyrelserna, som är tillsynsmyndigheter för programmen. Vid de övriga två anläggningarna, Ringhals och Barsebäck, har programmets omfattning fastställts i Vattendomstolens slutdomar, varefter Kustlaboratoriet uppdragits att genomföra kontrollen. Den biologiska recipientkontrollen består dels av långsiktiga program för att följa främst fisk- och bottenfaunasamhällenas utveckling, dels av mer speciella insatser som kan föranledas av t ex observationer i dessa basprogram. Ett aktuellt exempel är de undersökningar som vi anser vara motiverade med anledning av att iakttagelser i Biotestsjön i Forsmark och i Hamnefjärden utanför Oskarshamnsverket tyder på att könsorganen kan skadas hos fiskar som vistas i varmt vatten. I kontrollarbetet ingår att årligen sammanställa och rapportera de observationer som görs. Dessa årsrapporter överlämnas till bolagen och till länsstyrelserna under början av året. Ungefär vart femte år görs dessutom sammanfattande beskrivningar av undersökningsresultaten. Totalt sett är kontrollprogrammen omfattande och ger ett avsevärt bidrag till den svenska miljöövervakningen — inte minst då undersökningarna även täcker referensområden. Det kan alltså finnas ett intresse även för en större publik att ta del av resultaten, varför vi från och med 1994 publicerar årsrapporterna i samlad form i vår serie ”Kustrapport”
ALLMÄN FISKEVÅRDSAVGIFT I SVERIGE : Utredningsrapport om utformningen av en allmän fiskevårdavgift i Sverige
No full textUtredningens uppdrag har varit att utforma ett detaljerat förslag till allmän fiskevårdsavgift. Utredningen konstaterar ett stort och ökande behov av fiskevård som inte har tillgodosetts på grund av medelsbrist. Det föreslås att en allmän fiskevårdsavgift införs och att avgiftsmedlen används för att finansiera angelägna fiskevårdsinsatser. Den allmänna fiskevårdsavgiften bör i princip erläggas av alla fiskande över 18 år. Den bör sättas så att medlen ger ett substantiellt bidrag till fiskevården samtidigt som ingen av ekonomiska skäl hindras från att fiska. Avgiften bör vara differentierad enligt följande: handredskapsfiske, år 100 kr handredskapsfiske, vecka 40 kr husbehovsfiske, år 250 kr yrkesfiske, år 500 kr Enligt förslaget bör den allmänna fiskevårdsavgiften hanteras av Fiskeriverket men beslut om avgiftsmedlens användning bör fattas av ett särskilt råd med fem ledamöter. Dessa föreslås representera Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges fiskares riksförbund, allmänintresset samt Fiskeriverket. Avgiftsmedlen föreslås i första hand användas för bidrag till bildande av fiskevårdsområden, fiskevårdsåtgärder inklusive utsättning av fisk, fisketillsyn och utveckling av fiskevården. De medel som den allmänna fiskevårdsavgiften inbringar bör förvaltas av Fiskeriverket och enbart användas för fiskevård och hantering av avgiftssystemet. Inbetalningen av avgiften bör i första hand ske via postgirot. Färdigtryckta giroblanketter bör ges en vid spridning. Avgiften bör också kunna inbetalas kontant till försäljare av fiskekort, turistbyråer m.fl. Av bl.a. kostnadsskäl bedöms det inte vara motiverat att upprätta ett särskilt register över de personer som erlagt avgift. Kontrollen av att allmän fiskevårdsavgift erlagts bör ske inom ramen för den ordinarie fisketillsynen. Denna föreslås dock förstärkas via medel ur den allmänna fiskevårdsavgiften
Resurs 95. Del 1 : Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES), maj 1994
No full textSvenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerrak. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.
Kustfisk och fiske i Bottniska viken
No full textKunskapen om Bottniska vikens kustfiskbestånd har tidigare baserats på undersökningar av främst lokal karaktär. Inför Bottniska viken året beslöts att Fiskeriverket, med stöd av Naturvårdsverket, skulle genomföra ett mer enhetligt program som benämndes Kustfiskeprojektet. Fyra områden valdes, Rånefjärden, norra Kvarken (Holmöarna/Norrbyskär), Hornslandet och Gräsö östra skärgård, för studier av fiskbestånd och fiske. Resultaten sammanfattas här tillsammans med data från jämförbara tidigare undersökningar. Ett särskilt delprojekt med inriktning mot områdets sikar och deras rekrytering genomfördes i samarbete med Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet i Vasa och Helsingfors. Trots att Bottniska vikens kust har en lång nord—sydlig utsträckning med konsekvenser för bl a vinterns längd och de generella produktionsförhållandena, är skillnaderna i fisksamhällets artsammansättning och täthet förhållandevis små mellan lokaler, förutsatt att man studerar likvärdamiljöer. I innerskärgårdar dominerar abborre och mört, medan sik ochströmming blir vanligare i exponerade områden. Vissa arter, t ex björkna och siklöja, har dock en utbredning som är förskjuten mot söder respektive norr. Uppfattningen att kustfisksamhället utarmas mot norr som en följd av födobrist, finner inget stöd i denna undersökning. I väl utvecklade skärgårdar finns fisk i höga tätheter oavsett breddgraden. Födobrist borde påverka individens tillväxt. När längdökningen hos abborre jämfördes mellan olika områden fanns dock ingen generell korrelation till breddgraden. Kustfisksamhället utgörs av en blandning av marina och limniska artersom kan separeras i två grupper efter arternas temperaturpreferens ochvandringsbenägenhet; stationära varmvattenarter och migrerande kallvattenarter. Stora delar av Norrlandskusten saknar egentliga skärgårdar.I dessa områden förekommer varmvattenarterna endast i de fåtaliga skyddade miljöerna, medan man bara några hundra meter närmare öppet havhar ett samhälle dominerat av sik och strömming även under sommaren.I de stora skärgårdarna i norr och söder har däremot abborre, gers ochmört en vid utbredning, medan kallvattenarterna hänvisas till ytterskärgården. I de södra skärgårdarna vandrar mörten ofta långt ut mot öppethav i det varma ytvattnet under sommaren. I Bottenviken och norraBottenhavet ser man inte detta beteende, sannolikt beroende på avvikande temperatur- och födoförhållanden. Med ledning av enkätsvar och fiskeristatistik skattades totalfångsterna 1991 av de viktigaste arterna sik, lax, siklöja och strömming i Bottniska viken till respektive ca 900, 500, 1 800 och 2 500 ton. Fritidsfisket tog en betydande del, för sötvattenarter som abborre och gädda ofta mer än 75% och för sik ca 50%. Norrbotten är det enda län där yrkesfisket överväger, främst beroende på trålfisket efter siklöja. Fiske med fasta redskap som laxfällor är vanligt. Ca 1 200 fiskeplatser nyttjades under 1992—1993 i Bottniska viken. Även här överväger binärings- och fritidsfiskarena. Sportfiske förekommer särskilt vid de sydligare kusterna, där det riktas motgädda, abborre, öring och strömming