The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Occurrence, transport and retention mechanisms of Norway lobster (Nephrops norvegicus) larvae in the Skagerrak and the Kattegat by V. 0resland : By-catches in purse-seining with light for sprat and herring on the Swedish west coast 1997/98 by F. Arrhenius, K. Frohlund, H. Hallbäck, P. Jakobsson and J. Modin
No full text"Meddelande från Havsfiskelaboratoriet, Lysekil" was first published in 1962. For many years the journal was edited as single reports in either Swedish or English. The latest edition, No 327, was published in 1995. We now have the pleasure to introduce you to a new edition and a new lay-out of "Meddelande från Havsfiskelaboratoriet, Lysekil", Our intension is to publish the journal twice a year with two or more papers in each edition. The language will be English and the papers will be refereed.The Institute of Marine Research (Havsfiskelaboratoriet) in Lysekil, situated on the west coast of Sweden, is a department of the National Board of Fisheries.
Fiskeriverkets Årsredovisning 1997
No full textDen 1 januari 1995 blev Sverige medlem i den Europeiska Unionen och därmed kom EU:s gemensamma fiskeripolitik att gälla även i Sverige. Den omställning detta medfört har till stor del kommit att prägla den gångna verksamhetsperioden. Inför budgetåret 1997 har Fiskeriverkets förvaltningsanslag minskat med ytterligare 6 milj kr förutom en nedjustering på 3,6 milj kr till följd av ett nytt sätt att beräkna hyresnivån. Fiskeriverket kan endast notera att verket åter har ställts inför en kraftig besparing, samtidigt som kraven på verksamheten ökat, främst på kontrollens område, men även genom att verket fått en mer uttalad roll på miljöområdet som sektorsansvarig myndighet. I regleringsbrevet ges Fiskeriverket i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller planeras för att möta dessa besparingskrav. I november 1996 tillsatte regeringen en utredning av den statliga fiskeriadministrationen (Översyn av fiskeriadministrationen m.m.).Utredningen har i uppgift att dels göra en översyn av fiskeriadministrationen, särskilt Fiskeriverket, mot bakgrund av de förändringar som medlemskapet i EU inneburit för verksamheten, dels föreslå åtgärder för att effektivisera FoU-verksamheten på fiskets område. Utredningen avlämnade i januari 1998 sitt slutbetänkande
Kustfisk och fiske — resurs- och miljööversikt 1998 : En årlig sammanställning av data om fiskbestånd och fiske samt effekter av miljöstörningar i svenska kustvatten.
No full textKustlaboratoriets övervakning av kustfiskbestånd startade för över 30 år sedan och bedrivs huvudsakligen med provfisken efter standardiserade rutiner i en handfull områden utmed svenska kusten. Delar av detta program ingår i ett internationellt miljöövervakningssystem. Det yrkesmässiga fisket följs genom det licensierade fiskets loggboksstatistik. I laboratoriets första resursöversikt, 1997, omfattade redovisningen i första hand de viktigaste sötvattenarterna. I årets upplaga presenteras även kustfisket på de marina arterna. Sedan ett antal år tillbaka ger Kustlaboratoriet prognoser för abborre i Östersjön och för torsk och havslekande sik i Bottniska viken. Detta sker i samarbete med Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) inom ramen ”Samarbetsorganet för fisk i Bottniska viken”. Ett utvecklingsarbete pågår för att förbättra metoderna och även ge prognoser för fler arter. Årets översikt har koncentrerats på förutsättningarna att genomföra fångstprognoser.The Institute of Coastal Research monitors the most important fish stocks for the professional and leisure fishing in the coastal zone. The first report on resource monitoring in the Swedish coastal zone, issued last year, was an overview of the present situation concerning the possibilities to make stock assessments for coastal species. However, traditional methods for assessing these stocks were considered not adapted for coastal conditions and could only be used in a few cases. Special criteria requested for, e. g., VPA, like a defined unit stock and variable fishing mortality, are seldom met. As coastal species often appear as hundreds different separate stocks such analyses are complicated or unreasonably expensive which has been an incentive for developing new methods better adapted to coastal conditions. The stock assessment procedures have progressed far enough for analysing the general status of the major coastalstocks. A few species are overexploited or close to, e.g. vendace and cod, but some species are considered under exploitedand could sustain a higher fishing mortality, e.g. perch, pike and flounder. For other species the basis for statements are weaker. The prerequisites for making catchprognoses are discussed and for some species prognoses are presented. The Institute of Coastal Research also is engaged in environmental monitoring. Coastal fish communities are studied at nuclear power plants and pulpmills. Reference areas coupled to an international system also engaging Finland and Estonia provide background data. Impacts on fish are also studied in the Öresund area at the site of the constructions of a bridge between Denmark and Sweden. Test fishing data produced by the monitoring programmes also provide an important input for the stock prognosis. Chemical contamination is a problem restricting consumption of Baltic fish. Concentrations have, however, dropped considerably, and the recommendations may be reconsidered in the near future at least for the coastal species. Many local impacts of coastal eutrophication on fish are evident. Strong stocks of mainly cyprinids develop, but the recruitment of many predatory fish can be negatively affected. Although many improvements have been seen, effluents from pulp and paper mills continue to cause negative influence on fish reproduction and recruitment. The responsible substances are still unknown. Fish attracted to heated areas at nuclear power plants may suffer from severe reproductive disorders. Recently, a parasitic microsporidian was detected in roach and pike eggs, sometimes causing total destruction of the fish gonads. Coastal fishing generally has small impacts on the environment. The risk of by catches of seals and birds constitute the main problem. An inquiry among fishermen was recently made, showing that by catches depend upon gears as well as the behaviour of the seals. The results point to a need of improving fishery techniques
Har det nordiska sillfisket varit periodiskt? : Ett exempel på hur fiskeriundersökningar bedrevs under 1800-talets senare del
No full textUnder många år, särskilt under 1960- och 1970-talen fördes en, tidvis mycket animerad diskussion, om den s k alterneringshypotesen, dvs sillperioderna på de svenska och norska västkusterna skulle ha alternerat med varandra enligt ett speciellt mönster. Detta innebar att då en sillperiod avslutats i Bohuslän skulle sillen gå till utmed Norges västkust och successivt dra sig mot norr. Då en sillperiod avslutats i Nord-Norge skulle sillen återigen gå till i Bohuslän och ge upphov till en ny period där, varefter förloppet skulle upprepas. Huvudkombattanter i striden var förre chefen för Fiskeristyrelsens Havsfiskelaboratorium i Lysekil Hans Höglund och den norske forskaren Finn Devoid vid Havforskningsinstituttet i Bergen. Devoid hävdade alterneringshypotesens riktighet medan Höglund ansåg den oriktig bl a på grundval av det faktum att sillen i Skagerrak och den på norska västkusten skulle tillhöra olika sillstammar med olika vandringsmönster. Sedan Höglund pensionerats och efter det att han arbetat med olika fiskeribiologiska spörsmål tog han åter upp problemet med alterneringshypotesen och vid sin död 1986 efterlämnade han ett manuskript vilket innehöll ett utkast till ett kapitel i en planerad bok. Utkastet presenteras i denna FISKERIVERKET INFORMATION i stort sett så som Höglund lämnade det. Endast en del formella ändringar har gjorts, t ex strykning av hänvisning till tabeller som inte återfunnits etc. Arbetet innehåller en stor mängd referenser, många hänvisande till avsnitt i olika norska årsberättelser, t ex från Selskabet for de Norske Fiskeriers fremme, samt tidnings och tidskriftsnotiser. Höglund efterlämnade ingen referenslista men vi har försökt sammanställa en som dock ej är komplett. Vid läsning av Höglunds arbete är det uppenbart att det avsetts vara en del av ett större verk. Huvudändamålet med publiceringen har inte varit att egentligen bidra till en lösning av problemet, utan att snarare belysa hur fiskeristatistik insamlades och fiskeriundersökningar bedrevs i Skandinavien under senare hälften av 1800-talet. Arbetet visar dessutom på ett enastående sätt hur en noggrann och penetrerande forskare som Höglund arbetade, ja nästan pressade sig fram bland både lättillgänglig och otillgänglig information. Det ligger nästan något av detektivroman över det hela - dock utan den slutliga lösningen, men pekande mot denna
Swedish fishery in 1997 : A summary of basic data
No full textThe fleet continued to age: as of end-1997, 58 per cent of the fishing vessels registered in Sweden were older than 20 years. Sweden’s vessel decommissioning scheme, which was initiated in 1995, continued. Preliminary figures for 1997 indicate that Sweden’s total catch was marginally higher than in 1996: about 350 000 tonnes (landedweight). In value terms it increased 5 per cent, to around SEK 1 000million (ECU 117 million). The spawning migration of salmon into the main Baltic Sea rivers was larger than in recent years. Because of steadily improving environmental conditions, the seal population increased considerably. Exports of processed products to Europe (especially herring) continued to expand, but at a slower pace than in the previous two years
Lax och öringfisket i Vänern : Om återfångster av utsatt lax och öring i Vänern, samt en beskrivning av situationen för de skyddsvärda stammarna av lax och öring i Klarälven och Gullspångsälven
No full textVattenkraftutbyggnad, vattendomar och återstående rekryteringområden för lax och öring i Gullspångs- och Klarälven I båda älvarna började de första kraftverken att byggas 1906. Rekryteringsområden för lax och öring i Gullspångsälven finns nu endast i älvens nedersta del och är i huvudsak begränsade till Stora och Lilla Aråsforsarna.Den totala arealen har uppskattats till 5 ha. Gullspångsälven, som enligt vattendom har en minimivattenföring på 6 m3/sek, är kraftigt påverkad av korttidsreglering och högsta flödet i älvfåran där Aråsforsarna är belägna, kan vara ca 60 m3/sek. I Klarälven hade dammbyggnationer uppförts i Dejeforsen redan 1830. Lek- och uppväxtområden för lax och öring finns i huvudfåran på en ca 2 mil lång sträcka, som är belägen ca 17 mil uppströms mynningen, samt i några bivattendrag. Den sammanlagda arealen uppväxtområden för lax har uppskattats till ca 100 ha och för öring till ca 50ha. Älven är dock lågproduktiv och påverkad av såväl reglering för vattenkraftsändamål, inkl korttidsreglering vid Höljes, som flottledsrensningar. Laxtrappor saknas och lekvandrande lax och öring som fångas vid det nedersta kraftverket i Forshaga transporteras upp och sätts ut uppströms Edsforsens kraftverk, varifrån lekvandrarna kan nå reproduktionsområdena. Lax- och öringstammarna i Gullspångs och Klarälven Gullspångslax och -öring är visserligen de mest storvuxna av stammarna, men har ändå aldrig genomsnittligt varit särskilt storvuxna i Vänern. Under åren 1903-23 uppges medelvikten hos lekvandrande lax och öring i Gullspångsälven till 5,5-5,7 kg. Medelvikten hos samma stammar som fångats i avelsfisket i Klarälven under åren 1985-97 har i stort sett pendlat mellan 5 och 6 kg. Klarälvsöringens medelvikt runt sekelskiftet uppges till 3,3-3,7 kg, medan den under senare tid endast varit drygt 2 kg. Medelvikten vid könsmognad på Klarälvslaxen uppges i början av seklet till 3,5-3,9 kg. Vikten minskade senare till 2,8-2,9 kg, men började öka 1981 och har varit ca 4 kg under 1990-talet. I början av 1970-talet gjordes medvetna utsättningar av smolt, som var korsningar mellan Gullspångs- och Klarälvslax, i Klarälven, vilket kan ha bidragit till den observerade viktökningen. Antal tillväxtsäsonger i sjön fram till könsmognad stämmer i dag väl med tidigare uppgifter när det gäller Klarälvsstammarna. Av de Gullspångslaxar som fångades i Gullspångsälven 1912-21, hade flertalet tillvuxit fem säsonger i sjön, medan flertalet av de Gullspångslaxsmolt, som satts ut i Klarälven, återfångats vid lekvandring efter fyra säsonger i sjön. Bilden är likartad för Gullspångsöring. Den minskade genomsnittsåldern för lekvandrarna kan bero på att den odlade smolten når könsmognad tidigare men också på ett ökat fiske i Vänern, vilket medför en ökad beskattning av de individer som stannar flest år i sjön. Vid en jämförelse av tillväxten hos Gullspångslaxar, som fångats i Gullspångsälven 1912-21, med märkta smoltgrupper som sattes ut 1978-81 resp 1990-93 i Klarälven, visade det sig att tillväxten vid 3-6 års ålder var densamma. De utsatta laxarna var emellertid något större vid samma ålder, sannolikt beroende på att den odlade smolten var något större än de naturproducerade när de kom ut i Vänern. Tidpunkten för lekvandring upp i Klarälven under sen tid stämmer väl med tidigare uppgifter. Klarälvsstammarna har en utdragen uppvandringsperiod, dock med en tidig tyngdpunkt (juli) för öringen. Gullspångsstammarna lekvandrar genomsnittligt senare på året och i huvudsak i september tom oktober. Enstaka individer fångas dock redan under juli månad. Slutligen visar en jämförelse av längden hos naturproducerad resp odlad smolt av Gullspångs- och Klarälvslax att smolten från Gullspångsälven var större än Klarälvssmolten (200 resp 184 mm) 1912-21 och att dennaskillnad föreligger även i dag hos den odladesmolten (206 resp 188 mm). Det naturreproducerande beståndet i Gullspångsälven är i dag hänvisat till ett ca 5 ha stort uppväxtområde som är kraftigt påverkat av korttidsreglering. Ungfisktätheterna har varit låga, 5-10 individer/100 m2,sedan 1972. Antalet laxfiskungar fördelar sig ungefär jämnt mellan lax och öring. I ett oreglerat vattendrag av Gullspångsälvens karaktär borde tätheterna vara ca 10 gånger högre. Ett indirekt mått på antalet lekande honor har inhämtats sedan 1988 genom att räkna antalet platser med spår av lek. Under flertalet år har ca 40 platser observerats och 1997 noterades det högsta antalet (78). Möjligen har sammanlagt ca 30 honor av lax och öring lekt under flertalet år. Om så är fallet skulle den avgivna rommängden räcka till att producera 1 700-8 500 smolt, om man antar en överlevnad på 1-5% från rom tdl smolt. Mängden utvandrande smolt har emellertid beräknats till bara 500-1 000 individer, vilket tyder på en hög dödlighet under älvlivet, med största sannolikhet till följd av korttidsregleringen. En minskad dödlighet under sjölivet och ett ökat antal lekvandrare skulle därför inte medföra en ökad smoltproduktion i älven, men väl en ökad genetisk bredd hos avkomman. Stammarna kan bl a ha påverkats av utsättningar sedan kraftverkens tillkomst. I en vattendom för Gullspångs kraftverk fanns angivet att 50 000 yngel av lax och öring skulle sättas ut i älven under åren 1907-23. Under åren 1933-58 sattes i genomsnitt 225 000 yngel ut årligen. Ett okänt antal, men minst 1 000, laxsmolt sattes ut i älven 1965 resp 1966 och drygt 350 ettåringar resp smolt sattes ut 1996 och 1997. I Klarälven är rekryteringsområdet stort men lågproduktivt och smolten har att passera sammanlagt 8 kraftverk innan de når Vänern. Dödligheten vid utvandring har emellertid visat sig vara mycket liten sedan samtliga kraftverk försetts med s k Ivaplanturbiner. Utifrån återvandringen 1996 och1997 av könsmogen lax, som satts ut i älven som simfärdiga yngel, har beräknats att uppväxtområdet i nuvarande skick förmår att producera så mycket smolt att 5 000-10 000 smolt når Vänern årligen. I Klarälven sattes 100 000-200 000 yngel ut årligen 1905-23 och ca 800 000 årligen 1939-48. Mellan 1906-08 och 1930 fanns fyra laxtrappor vilka möjliggjorde för ett litet antal lax och öring att nå rekryteringsområdet. Från och med 1931 har könsmogna fiskar som fångats i avelsfisket transporterats upp med bil till lek- och uppväxtområdet. Smoltutsättningar av lax påbörjades 1960 och av öring 1982 och dessutom gjordes utsättningar av sammanlagt 8 000 korsningar mellan Klarälvs- och Gullspångslax 1971-73. Klarälvsstammarna har alltså under åren påverkats av mänskliga åtgärder i mycket högre grad än Gullspångsstammarna. Utsättningar av lax- och öringsmolt i Vänern och tillrinnande vattendrag samt återfångst av märkt fisk 1965 och 1966 sattes ca 1 000 märkta och ett okänt antal omärkta laxsmolt ut i Gullspångsälven och 1997 sattes 350 smolt ut. I Klarälven började smolt av Klarälvslax att sättas ut i blygsam omfattning 1960. Utsättningsmängderna har sedan ökat och under perioden 1989-93 sattes 40 000-63 000 smolt ut årligen och under de tre senaste åren har ca 45 000 smolt satts ut per år. I Klarälven har dessutom årligen satts ut ca 20 000 smolt av Klarälvsöring, 60 000-70 000 smolt av Gullspångslax och 40 000-50 000 smolt av Gullspångsöring under senare år. I sjön och i anslutning till några andra tillrinnande vattendrag sätts för närvarande bara ut smolt av Gullspångsstammarna. Som mest har ca 200 000 smolt satts ut (1990) och under senare år har utsättningarna legat på ca 150 000 smolt. Återfångsterna av märkt fisk var höga och oftast över 10% på antalsbasis för Gullspångsöring och Klarälvslax av de som sattes ut 1984-89. Återfångsterna har sedan minskat, troligen beroende på en försämrad rapportering, och är nu 2-9% beroende på utsättningsplats och stam. De nämnda stammarna ger fortfarande de högsta återfångsterna. Återfångsterna i vikt räknat var också högst för de utsättningar som gjordes tom 1989, då flera märkningsgrupper av ovannämnda stammar gav över 400 kg tillbaka per 1 000 utsatta smolt. Motsvarande värden under senare år har varit 150-350 kg/l 000 utsatta smolt. Fiskets bedrivande och fångster i Vänern Licensierade yrkesfiskare för månadsjournal över redskapsanvändning och fångst. Dessa journaler insändes till Fiskeriverket. Fritidsfiskare som fiskar med nät och andra utestående redskap samt utter lämnar årliga uppgifter om redskapsinnehav, antal fiskedagar och fångst till länsstyrelsen i Värmlands län. Uppgifter om trollingfiskets omfattning och fångst har inhämtats genom en enkät och en landbaserad bedömning om antalet fiskande utifrån antal trollingbåtar i hamnarna samt båttrailers i anslutning till sjösättningsramper. I Vänern fanns 97 licensierade yrkesfiskare 1997. Den sammanlagda uppgivna årsfångsten av lax under åren 1994-97 var 21,4,33,2, 21,6 resp 33,6 ton och för öring var motsvarande fångster 13,9, 7,9, 9,2 resp 16,5 ton. Yrkesfiskets riktade fiske efter lax och öring med flytnät har minskat under perioden 1994-97 från i genomsnitt ca 8 500 m nät per dygn 1994 till ca 4 500 resp drygt 6 000 m nät per dygn under 1996 och 1997, enligt månadsjournalerna. I fritidsfiskestatistiken (fasta redskap, nät och utter) går det ej att skilja på lax och öring. Den sammanlagda årsfångsten av båda arterna uppges till ca 12 ton per år under åren 1994-96 och 13,6 ton 1997. Vid den enkät som genomfördes inkom svar från 85% av de 5 325 tillfrågade personerna. Av dessa kunde 847 karaktäriseras som lax- och öringfiskande trollingfiskare. Av dessa fiskade 91% från egen båt och i genomsnitt var man 2,2 fiskande ombord. Det beräknades att enkäten direkt (antal svarande) och indirekt (1,2 fiskekompisar) kom att omfatta 1 787 personer. I genomsnitt fiskade man 15,4 dagar per år och fångade totalt 25,4 kg lax och 11,2 kg öring per fiskande och år, dvs 36,6 kg laxfisk. Årsfångsten beräknades till ca 65 ton (1 787 fiskande å 36,6 kg/år). Utifrån den landbaserade inventeringen vid småbåtshamnar och sjösättningsramper beräknades att perioden 15 april-31 maj innefattade sammanlagt 13 752 personfiskedagar. Medelfångsten per fiskedag var enligt enkäten 1,65 kg lax och 0,73 kg öring, varför det kunde beräknas att man kunde ha fångat totalt ca 33 ton laxfisk under den studerade 47-dagarsperioden. Om det på årsbasis finns sammanlagt 100 dagar med samma fiskeintensitet, så kan trollingfiskets årsfångst beräknas till knappa 50 ton lax och drygt 20 ton öring. Åtgärder för fiskevård och bevarande av Gullspångs- och Klarälvens lax- och öringstammar Fiskereglerna Fisket i Vänern och tillrinnande vattendrag upp till det första definitiva vandringshindret regleras sedan 1994 genom Fiskeriverkets författningssamling (FIFS 1993:32), vilken reviderats i några avseenden sedan tillkomsten. Kortfattat gäller följande regelverk: • Fångst av lax och öring, som inte är märkt genom att fettfenan är bortklippt, är förbjuden hela året, såväl i sjön som i vattendragen. • Fiske efter lax och öring är förbjudet under hela året i Gullspångsälven och under tiden 20 maj-15 oktober i Klarälven. Fredningsområden finns utanför Gullspångsälven, Klarälven och Tidan. Fredningstiderna är anpassade utifrån de olika lax- och öringstammarnas tider för lekvandring. • Den som fiskar med nät på allmänt vatten och inte innehar yrkesfiskelicens får använda högst 100 m nät med en högsta höjd av 3 m. Dessa nät skall vara bottensatta, dvs får ej vara uppbojade. • Vid dörj-, utter- och trollingfiske får högst 10 beten användas per båt. • Vid handredskapsfiske, utter- och trollingfiske får fångas högst 3 laxar eller öringar per fiskande och dygn. • Minimimåttet på lax och öring är 60 cm. • Trålfiske efter siklöja får bedrivas efter tillstånd från Fiskeriverket inom tre begränsade områden. Från och med 1998 får fisket endast bedrivas under tiden 1 oktober-31 december. Biotopförbättrande åtgärder i Gullspångsälven I ett avtal från 1989 mellan Gullspångs Kraftaktiebolag och Kammarkollegiet, biträtt av dåvarande Fiskeristyrelsen, anges bl a att biotopförbättrande åtgärder skall utföras i Lilla Åråsforsen, som är det högst upp belägna lek- och uppväxtområdet. Detta område skadades mest vid de utvidgade rensningarna som genomfördes 1971. Åtgärderna har bestått i utläggning av sten och block för att återskapa en förbättrad och varierad uppväxtmiljö för lax- och öringungar samt utläggning av grus för att förbättra lekmöjligheterna. Lekgrus har även lagts ut i Stora Åråsforsen. I mynningsområdet har slåtter av vass utförts för att försämra ståndplatserna förgädda och därigenom försöka öka smoltens överlevnad under utvandringen. Uppbyggnad av genbank av Gullspångslax Odlingslinjerna av Gullspångslax har funnits i Fiskeriverkets Försöksstation i Kälarne sedan början av 1970-talet. Den första linjen härstammade från naturproducerad könsmogen fisk som fångades i Gullspångsälven på hösten 1969. Under senare år är det fiskar, som utgör fjärde generationen i odling, som producerat rom för odling och utsättning. Det var önskvärt att både ”friska upp”den gamla odlingslinjen för utsättningsändamål och ha ett genetiskt bra material i odling om något skulle inträffa i Gullspångsälven, som kan komma att göra det nödvändigt att sätta ut laxungar. Cirka ettåriga lax- och öringungar elfiskades därför i Gullspångsälven 1986-89 och togs till Kälarne. Anledning till att fisket utfördes under flera år var att man inte ville beskatta beståndet för hårt vid ett och samma tillfälle samt att man inte ville riskera att den nya odlingslinjen skulle komma att bestå av för många helsyskon. På hösten 1993 var 24 av dessa laxar könsmogna och korsades då parvis med individer ur den gamla odlingslinjen och på hösten 1994 skapades 13 familjer som var parvisa korsningar mellan bara naturproducerade individer. Material av samtliga dessa familjer finns nu i Kälarne, i en naturdamm i Nordvärmland samt som gruppmärkta i Vänern. De sistnämnda kommer att kunna återfångas i avelsfisket i Forshaga, då de nått könsmognad. I samband med konstbefruktningen har också mjölke från naturproducerade hanar djupfrysts genom s k kryokonservering. Åtgärderna innebär dels att det finns material som, ur genetisk synpunkt, kan sättas ut i Gullspångsälven om det skulle komma att behövas och dels att spridningen av materialet till flera odlingar och i Vänern samt genom djupfrysningen av mjölke, medför en stor säkerhet att material skall finnas att tillgå även om någon olycka eller något sjukdomsutbrott skulle inträffa någonstans
RASKA Resursövervakning av sötvattensfisk : RASKA är en sammanställning av statistik framtagen av Fiskeriverket och Laxforskningsinstitutet i samarbete med andra myndigheter, organisationer och ideella föreningar
No full textFiskeriverket skall verka för en ansvarsfull, långsiktig hushållning med fisktillgångarna och för en bevarad biologisk mångfald. Som en självklar del i detta uppdrag ingår att följa fiskbeståndens utveckling i relation till miljötillstånd, resursutnyttjande och klimat. Liksom annan övervakning av vår naturmiljö och dess tillgångar är detta en dyrbar verksamhet som idag är svår att finansiera. Eftersom en samlad nationell databas för dessa resultat tidigare har saknats så startade Fiskeriverket 1996 en gemensam datacentral för att kunna följa fiskets omfattning, intensitet och inriktning i sötvatten, främst de stora sjöarna och större vattendrag. Syftet är att årligen presentera en Resursöversikt Av Sötvattensfisk, inklusive Katadroma och Anadroma arter (RASKA), dvs även ål resp havsöring och lax. En intakt miljö, såväl habitat som vattenkvalitet och -tillgång, är förutsättningarna för fiskfaunan, liksom övrig vattenlevande fauna och flora. I en sådan intakt och naturlig miljö är den biologiska mångfalden störst, dvs där förekommer rätt arter i sin normala numerär och med den genom årtusendena anpassade genuppsättningen. Den friska miljön, hög biologisk mångfald och goda förutsättningar för fiskbestånden går hand i hand. Därför är det naturligt att i RASKA inkludera även en övervakning av den biologiska mångfalden i sötvatten. Det bör betonas att detta är en resursöversikt och inte Fiskeriverkets handlingsplan förden framtida fiskevården. Resursöversiktenpresenteras avRASKÄ-gruppen till Fiskeriverketoch övriga berörda som ett underlag för framtida åtgärder
Kustfisk och fiske vid svenska Östersjökusten
No full textKustfiskeprojektets målsättning är att ge en sammanfattande beskrivning av fiskresurserna utmed den svenska kusten, hur dessa utnyttjas och av vilka. Arbetet inleddes med Bottniska viken och fortsätter här med med en beskrivning av förhållandena vid Egentliga Östersjöns kuster. Provfisken har gjorts i Stockholms skärgård, vid östra Gotland samt i Blekinge och Skåne, områden där kunskapen om fisksamhällena bedömdes vara bristfällig. Enkätundersökningar har genomförts för Stockholms skärgård, rörande fisket i gränsområdet mellan Östergötland och Småland, östra Gotland samt Skånes sydöstra kust. Enkäterna har vänt sig till olika kategorier fiskande med frågor om fiskevanor, redskapsval och fångst. Statistik från fiskeloggböcker och landningar har utnyttjats för en beskrivning av yrkesfiskets struktur och fångster. Kustfiskeprojektets resultat visar, att abborre och mört dominerar varmvattensamhället i så gott som alla studerade kustområden från Blekinge till Norrbotten. Höga tätheter av abborre och mört påträffades i Blekingeskärgården, medan tätheterna var låga vid Gotland och Skåne. Höga tätheter av abborre konstaterades även i Stockholms ytterskärgård, där dock andra sötvattenarter var ovanliga. Gers var vanlig i alla områden utom vid Gotland, medan björkna saknades norr om södra Bottenhavet och vid Gotland. Ett kallvattensamhälle dominerat av torsk och/eller flundra observerades i alla studerade områden i Egentliga Östersjön. Torsken var vanligast vid Gotland, Skåne och Blekinge, medan flundra dominerade i Stockholms skärgård samt i Östergötland och Småland. Sik, nors och hornsimpa, karaktärsarter för Bottniska vikens kallvattensamhälle, var vanligast i norra Egentliga Östersjön. Strömming förekom i alla områden. Enkätundersökningarna visade att fritidsfisket, liksom i Bottniska viken, svarade för en väsentlig, och i vissa fall dominerande, del av fångsterna av flera arter. En utpräglad dominans för yrkesfiske observerades endast för ålfisket i Östergötland och Småland och för det kustnära torskfisket i Skåne. Jämförs enkätundersökningarna med modern och äldre fångststatistik, indikerar resultatet att en mycket stor del av den minskning som skett av yrkesfiskets fångster har ersatts av fångster i fritidsfiske. En sammanfattande slutsats är dock att de flesta arterna, med undantag av torsk och ål, idag utnyttjas under sin produktionskapacitet. Det yrkesmässiga kustfisket kan indelas i två huvudsektorer. Den vad gäller utövarna största baseras på nätfiske efter torsk på frivatten från förhållandevis småbåtar (<12 m). Denna sektor svarade 1996 för en tredjedel av Östersjöflottans torsklandningar och kompletterade sitt fiske med fångst av flundra, piggvar och strömming. Den andra sektorn baseras på ålfiske med bottengarn och småryssjor, i första hand på enskilt vatten, ofta kompletterat med fiske efter abborre, gädda, gös, sik och flundra
Biologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken. Årsrapport för 1997. : Positionsbestämning av fisk vid småskalig förflyttning
No full textBiologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken. Årsrapport för 1997 Den biologiska recipientkontrollen vid kärnkraftverken 1997 utfördes med smärre undantag enligt fastställda program. Med anledning av observationer i bl a kontrollprogrammen har under året även genomförts vissa specialundersökningar vid Forsmarks, Barsebäcks och Oskarshamns kraftverk. Forsmark I likhet med tidigare år genomgick bottenfaunan i Biotestsjön kraftiga svängningar. Glattmaskar och fjädermygglarver försvann i stort sett vid årets slut efter en period med mycket höga tätheter. Tätheten av fisk varierar också i Biotestsjön, även om fluktationerna är mindre dramatiska. Efter en svacka under 1990-talets mitt har beståndet av mört åter ökat. Fångsten av abborre har nästan kontinuerligtökat från 1980 till 1993, följt av en tillbakagång som fortsatte 1997. Sannolikt bidrar den svaga rekryteringen 1995 till resultatet. Bottenfaunan utanför Biotestsjönhar tidigare samvarierat i täthet med referensområdet i Finbo. Under 1997 avviker dock stationen i Forsmark med minskande biomassa bottendjur medan den fortsatt stiger i Finbo. Provfiskena gav höga fångster av abborre och särskilt mört i skärgården. Totalfångsterna var de högsta som uppmätts sedan programmet startade 1983. Årsklasserna av abborre 1994 och 1995 var jämförelsevis starka i Forsmarksområdet vilket vid sidan av den varma sommaren kan bidra till att förklara de höga fångsterna. Tätheten av årsyngel var relativt låg 1997, men den synnerligt goda tillväxten antyder att årsklassen ändå kan bli stark. Ingen torsk fångades under 1997, vilket visar att det fortfarande saknas rekrytering till Ålandshav och Bottenhavet. Tätheten av sik fortsatte att minska och har legat på låg nivå sedan 1992. Oskarshamn Fångsterna av abborre i Hamnefjärden har legat på hög nivå under 1990-talet. Bilden kvarstod under sommarprovfisket, medan vårundersökningen gav vikande fångster. De höga fångsterna är anmärkningsvärda mot bakgrund av den höga temperaturen, över 30°C under provfisket i augusti. Fångsten av gulål låg kvar på en hög nivå under 1997. Beståndet domineras sannolikt fortfarande av ålar som sattes in under 1980-talet. Abborr-rekryteringen i Hamnefjärden var mycket svag 1997, och den nedgång som noterades efter 1993 har alltså accentuerats. I området utanför Hamnefjärden gav provfiskena mycket goda fångster av abborre, medan tätheten av mört tycks minska efter 1994. Mönstret överensstämmer väl med referensområdet i Kvädöfjärden. Årsklassanalysen på abborre visade en ovanligt hög andel ettåriga fiskar i 1997 årsprov, vilket torde bero på att tillväxten varit osedvanligt snabb. En generellt god tillväxt hos abborre i Simpevarp antyder positiva effekter av kölvattnet även utanför Hamnefjärden. Åldersfördelningen indikerar inga markanta variationer i årsklasstyrka hos abborre under senare år. Fångsterna av strömming vid Simpevarp minskade för tredje året i följd. Den tidigare visade anlockningseffekten kvarstod dock. En art som varierat kraftigt är rötsimpan, som minskat till låga tätheter efter 1991-92. Fångsterna av torsk fortsätter att spegla den i stort sett uteblivna rekryteringen sedan 1980-talets mitt. Bottenfaunan i Simpevarpsområdet har under i stort sett hela undersökningsperioden sedan 1962 samvarierat väl med referensområdet i Kvädöfjärden. Resultaten 1997 avvek inte från detta mönster. Antalet arter tenderar att öka, medan individtätheterna fluktuerar över tiden. Jämfört med föregående år hade blåmusslor och snäckor minskat i proven. Barsebäck Provfiskena med småryssjor visade som tidigare år att gulålen anlockas till utsläppet. Fångsterna på övriga stationer har i flera fall varierat kraftigt, vilket kvarstod 1997. Generellt sett finns en tendens att fångsterna ökat något under 1990-talet, men denna bild kan inte bara vara beroende av tätheten utan även av att temperaturen varit hög. Tånglaken har tidigare varit vanlig i fångsterna. Under de senaste två-tre åren har den dock minskat i förekomst och låg 1997 på en mycket låg nivå på samtliga stationer. Fångsterna av torsk, mest ung fisk, har återhämtat sig något från 1980-talets låga värden. Ingen större förändring noterades dock 1997. Generellt visar provfisket att utsläppsområdet inte avviker från de övriga stationerna. Förekomsten av små-ål i silstationen kontrolleras årligen för att fastställa kompensationsbehovet. Knappt 200 kg småål fångades. Då skador på ål tidigare överkompenserats, ansågs ytterligare utsättningar av ålyngel inte vara motiverade under 1997. Ringhals Fångsterna av gulål i ryssjefisket har varierat kraftigt i recipientområdet, medan övriga områden legat på en betydligt lägre och mer stabil nivå. Resultaten 1997 visade som tidigare en tydlig anlockningseffekt. Stensnultra och skärsnultra är strandlevande fiskar som trivs i varmt vatten. Trots detta visas ingen anlockningseffekt. Den art som tydligast visar anlockningseffekter är strandkrabban. Den nedgång i täthet hos denna art som indikerades 1996 efter höga fångster 1994-1995 fortsatte 1997. Kallvattenarterna, representerade av rötsimpa, oxsimpa, femtömmad skärlånga, tånglake och torsk, visade alla tydliga skyendereaktioner med låga fångster i närområdet. Oxsimpan har liksom tånglaken minskat i täthet under en följd av år, vilket fortsatte även 1997. Fångsterna av ung torsk var låga 1997, vilket indikerar att rekryteringen till kustområdet fortsätter att vara svag. Särskilda undersökningar Temperatureffekter på fiskars könsorgan har studerats vid kraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Barsebäck. Abborre, gädda, mört, gers, björkna och tjockläppad multe har undersökts. Tecken på resorbtion av ägg under olika stadier avutveckling har noterats för samtliga arter. Allvarlig påverkan som kan kopplas till hög temperatur har visats för abborre, gädda och mört. Gersen och förmodligen även den tjockläppade multen påverkas lite, medan björknan, som är portionslekare, reagerar med en ökad äggproduktion. Skadorna hos abborre och mört var i vissa fall så allvarliga, att fiskens fortplantning helt slagits ut. I många fall observerades massförekomst av en mikrosporidie, en parasit som förökar sig inne i äggen, hos fiskar med fortplantningsskada. Parasiten förekom vanligt hos mört och i ett fåtal fall hos gädda, medan den saknades hos abborre. Effekterna på fortplantningen kan alltså inte enbart härledas till angrepp av parasiter.Positionsbestämning av fisk vid småskalig förflyttning Under 1996 genomfördes studier för att, efter erfarenheterna av tidigare års undersökningar, öka mätexaktheten av småskalig förflyttning av fisk. Studierna bedrevs dels i en anläggning där antennerna placerades i 5x5 meters fyrkant och dels där fyra antenner placerades i linje med 5 meters avstånd mellan varje antenn. I undersökningen användes radiosändare med frekvensen 151 MHz och med ett pulsgap på 100 resp 120 msec. Genom den snabba pulseringen erhålles ca 7-10 signaler per sekund vilket innebär att antalet signaler, som kan mottas under tiden en fisk simmar 5 meter (distansen mellan 2 antenner), varierar mellan 7 och 35 stycken vid simhastigheter upp till 5 m/sec. Vid försöken (Figur 5 och 6) uppnåddes en mätavvikelse på högst 2 meter, i sämsta fall 56% och i bästa fall 83%. I ett storskaligt försök vid Lilla Edets kraftstation användes en anläggning med linjelagda antenner med 7 meters distans vidden nya fisktrappans mynning. Sammanlagt, märktes 17 laxar (12+5) i detta försök i syfte att belysa den nya trappans funktionsduglighet. Totalt registrerades för 11 fiskar 97 tidsperioder där de starkaste signalerna registrerades på antenn 1, maximalt 7 meters avstånd från nya trappan. Under dessa tidsperioder gjordes flera ansimningar av totalt 11 individer. Inga av dessa vandrade upp i den nya trappan däremot gick 6 st sedan upp i den gamla trappan.Rapporten består av två olika rapporter.</p
Resurs 99 Del 1 : Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella havsforskningsrådet (ICES)
No full textSvenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i hela Kattegatt och Skagerack. I den delen av Nordsjön som utgör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och bytesaffärer, utnyttja andra staters fiskezoner företrädesvis i Östersjön. Sverige har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. På begäran av fiskerikommissioner, enskilda medlemsstater och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet, svarar ICES, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående beståndens skötsel. ACFM:s uppgift är sammanfattningsvis: att beskriva den historiska utvecklingen av exploaterade bestånd och ge råd om förväntade effekter av olika fiskevårdande åtgärder samt, där så är lämpligt, rekommendera nödvändiga åtgärder. ACFM strävar att utforma sina råd efter konsekventa och objektiva kriterier och att ge råd som möjliggör att livskraftiga fisken kan bibehållas inom ramen för balanserade ekosystem. I årets rådgivning har försiktighetsåtgärder (Precautionary Approach) varit vägledande. Försiktighetsåtgärderna härstammar från ett antal internationella fördrag och överenskommelser (Riodeklarationen 1992, FN konferensen om ”Highly Migratory Fish Stocks and Straddling Fish Stocks 1992-95, FAO:s ”Code of Conduct for Responsible Fisheries 1995” och har accepterats som rättesnöre av många stater, inklusive EU. Grundbulten för försiktighetsåtgärderna heter varaktig utveckling. Levande resurser skall vårdas och bevaras på ett sådant sätt att de kan tillfredställa mänskliga behov nu och i framtiden. Man har insett att förändringar i fiskerier (fisk och fiske) är endast långsamt reversibla, svåra att kontrollera, ofullständigt kända och påverkade av växlande mijöfaktorer och mänskliga värderingar. Försiktighetsåtgärderna innebär att ett klokt förutseende skall tillämpas också med hänsyn till osäkerheterna i systemen samt att ingripande kan vara nödvändiga även med ofullständig kunskap. Försiktighetsåtgärderna innebär att ansvariga instanser (t.ex. IBSFC, EU-kommissionen, Norge, Fiskeriverket etc) skall upprätta förvaltningsplaner för fiskeriema. Dessa planer skall ta hänsyn till möjliga konsekvenser av fisket och yttre händelser som kan påverka fisket. Planerna skall omfatta hur man undviker eller kommer ur oönskade situationer (t.ex. överfiske, för stor fångstkapacitet, minskad biologisk mångfald, allvarlig fysisk störning av känsliga biotoper). Försiktighetsåtgärderna innebär vidare att biologerna skall beskriva ”säkra biologiska gränser” för bestånden. ICES har därför beräknat referensnivåer för lekbeståndets storlek (mängden könsmogen fisk) och för den årliga fiskeridödligheten. Referensnivåerna är av två slag:begränsningar och trösklar. För lekbeståndets storlek sätts en gräns under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar. Begränsningen för fiskeridödlighet sätts så, att om den överskrids, detta på sikt medför storsannolikhet att beståndet hamnar utanför säkra biologiska gränser. Med hänsyn till osäkerheter i såväl de naturliga processerna (tillväxt, rekrytering etc) som i de data man använder för att uppskatta dem, föreslår ICES tröskelvärden som, för beståndsstorleken ligger över, för fiskeridödligheten under begränsningen. Ju större osäkerheter som är involverade desto större är avståndet mellan begränsning och tröskel. Avsikten med tröskelvärden är att ansvariga instanser skall handla (dvs reglera fisket) när ett bestånd kommer i närheten av ett tröskelvärde och därigenom undvika att beståndet hamnar utanför säkra biologiska gränser med den ökade risk för beståndskollaps detta medför. ICES råd kommer att begränsas av tröskelvärdena för lekbestånd och fiskeridödlighet. Leder myndigheternas beslut till att trösklarna överskrids, betraktas beståndet som överfiskat och dess skötsel kan då inte sägas vara i enlighet med försiktighetsåtgärderna. ICES understryker att tillförlitligheten på råd och prognoser är beroende av kvalitén på basdata. Detta gäller i synnerhet rapporteringen av fångsternas storlek eftersom de olika beståndsparametrama är funktioner av det beräknade antalet landade fiskar. Denna sammanfattning bygger på ICES råd avgivna i maj 1998. Ytterligare bestånd av fisk och skaldjur kommer att behandlas vid kommitténs möte i oktober 1998