The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Har du något förbjudet som växer i din trädgårdsdamm? : Information om hur du hjälper till att stoppa spridning av invasiva främmande dammväxter
No full textTrädgårdsdammen kan vara ett fantastiskt fint inslag i en trädgård, men den kan också vara inkörsporten för invasiva främmande växter som inte växer som vi tänkt oss utan istället sprider sig och skapar problem. Tyvärr begränsas problemen inte bara till dammen för de här växterna sprids lätt till naturen där de kan ställa till med stor skada. En sjö med stor artrikedom kan snabbt växa igen och domineras av den snabbväxande inkräktaren. Går det så långt påverkar det också vår möjlighet att bada, fiska eller åka båt i sjön.
9 factores posibilitando el crecimiento azul a nivel local en los países en desarrollo : Informe de orientación política basado en cuatro estudios
No full textThis policy brief presents nine key institutional and infrastructure factors that promotelocal blue growth from the use of marine resources in developing countries. The policy brief is provided by the Swedish Agency of Marine and Water Management,and is based on four background studies, all addressing the same question: What is needed for marine resources to actually generate local blue growth. Here, local blue growth refers to economic revenue and wellbeing in the local community from the sustainable use of ocean resources, such as fisheries, aquaculture, or tourism.Denna rapport presenterar nio viktiga institutionella och infrastrukturella faktorer som främjar lokal blå tillväxt från användningen av marina resurser i utvecklingsländer. Rapporten tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten,och bygger på fyra bakgrundsstudier som alla tar upp samma fråga: Vad behövs för att marina resurser faktiskt ska generera lokal blå tillväxt. Här avser lokal blå tillväxt ekonomiska intäkter och välmående i lokalsamhälletfrån hållbar användning av havets resurser, såsom fiske, vattenbruk eller turism.Rapporten finns även översatt till flera andra språk med titlarna:9 facteurs permettant la croissance bleue locale dans les pays en développement: Document d’orientation basé sur quatre études de référence (franska)9 fatores que permitem o crescimento azul local em países em desenvolvimento: Resumo de políticas baseado em quatro estudos de base (portugisiska)Mambo 9 yanayowezesha ukuaji wa bluu kwa wenyeji katika nchi zinazoendelea (kiswahili)9 Factors enabling local blue growth in developing countries: Policy brief based on four background studies (engelska)</p
Mambo 9 yanayowezesha ukuaji wa bluu kwa wenyeji katika nchi zinazoendelea : Muhtasari wa sera kutokana na tafiti nne za usuli
No full textMuhtasari huu wa sera unawasilisha mambo tisa muhimu ya kitaasisi na miundombinu yanayochangia ukuaji wa bluu kwa wenyeji kutokana na matumizi ya rasilimali za baharini katika nchi zinazoendelea. Muhtasari wa sera umetolewa na Wakala wa Uswidi wa Usimamizi wa Bahari na Maji, na unategemea tafiti nne za usuli, zote zikishughulikia swali moja: ni nini kinachohitajika ili rasilimali za baharini zizalishe ukuaji wa bluu kwa wenyeji. Hapa, ukuaji wa bluu kwa wenyeji unarejelea mapato ya kiuchumi na ustawi katika jamii ya wenyeji kutokana na matumizi endelevu ya rasilimali za bahari, kama vile uvuvi, ufugaji wa samaki, au utalii.Denna rapport presenterar nio viktiga institutionella och infrastrukturella faktorer som främjar lokal blå tillväxt från användningen av marina resurser i utvecklingsländer. Rapporten tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten,och bygger på fyra bakgrundsstudier som alla tar upp samma fråga: Vad behövs för att marina resurser faktiskt ska generera lokal blå tillväxt. Här avser lokal blå tillväxt ekonomiska intäkter och välmående i lokalsamhälletfrån hållbar användning av havets resurser, såsom fiske, vattenbruk eller turism.Rapporten är en översättning till kiswahiliska.Rapporten finns även översatt till flera andra språk med titlarna:9 facteurs permettant la croissance bleue locale dans les pays en développement: Document d’orientation basé sur quatre études de référence (franska)9 Factors enabling local blue growth in developing countries: Policy brief based on four background studies (engelska)9 fatores que permitem o crescimento azul local em países em desenvolvimento: Resumo de políticas baseado em quatro estudos de base (portugisiska)</p
Hav i balans samt levande kust och skärgård : Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 2023
No full textSveriges 16 miljökvalitetsmål har beslutats av riksdagen, och beskriver det tillstånd i miljön som det svenska miljöarbetet ska leda till. Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering där möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen bedöms. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för uppföljning av tre miljökvalitetsmål: Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Utvärderingen visar att det görs mycket positivt åtgärdsarbete som ökar möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen på sikt. Det tar tid innan genomförda åtgärder leder till ett förbättrat miljötillstånd, eftersom återhämtningstiden i miljön är lång. Många omvärldsfaktorer påverkar möjligheterna att nå målen. Klimatförändringarna är en faktor som kommer göra det svårare att nå målen. Det senaste året har även det geopolitiska läget runt Östersjön, med Rysslands invasion av Ukraina, visat sig påverka miljöarbetet negativt genom att bland annat försvåra internationella samarbeten. För att nå miljökvalitetsmålen behövs fler fysiska åtgärder och ökad genomförandetakt. Samverkan mellan olika aktörer och internationella samarbeten är en förutsättning för att målen ska kunna nås
Poverty and gender considerations in marine spatial planning : Conceptual and analytical framework
No full textThe report provides a framework for ensuring that marine spatial planning (MSP) does not worsen poverty and gender inequality in developing countries, and that potentially marginalised groups are appropriately considered and engaged in the MSP process. This report provides guidelines for the steps of a more inclusive MSP process. The findings indicate that a scorecard can be used to guide the social sustainability of the MSP process. The criteria in the scorecard include: power and voice resources opportunity and choice security – community security and domestic harmony These criteria are based on the multi-dimensional poverty assessment framework by Sida, the Swedish International Development Cooperation Agency. Useful to planners and decisions-makers This report can be useful to MSP planners and decision-makers at both local and national levels for to design an inclusive MSP process. Metrics tested in field case studies Moderately comprehensive social surveys were undertaken in three countries to test the metrics for incorporating gender and poverty dimensions into MSP. A total of 1506 households were interviewed. Why consider poverty and gender in your marine spatial planning Long-term success of MSP hinges on the three pillars of sustainability – environmental, economic and social sustainability. MSP is most often a national and centrally driven process that distributes power and influence among societal actors. Because of that, MSP may entrench existing power dynamics and marginalisation of groups, such as poorer households or women. By considering poverty and gender in your MSP you may increase the long-term success of you MSP. This report forms part of the Swedish Agency for Marine and Water Management’s efforts to support MSP implementation in the Western Indian Ocean. Financed by Sida, the Swedish International Development Cooperation Agency.Havsplanering är en strategisk och anpassningsbar process för fysisk planering av mänsklig verksamhet i havet på nationell, subnationell eller regional nivå. Den anses främja en hållbar utveckling av marina och maritima sektorer för att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala mål. Havsplaneringen har fått ett stort genomslag globalt under de senaste två decennierna, på senare år även i utvecklingsländerna. Den här rapporten innehåller ett tillvägagångssätt för att se till att havsplanering inte förvärrar fattigdom eller ojämlikhet mellan könen i utvecklingsländer, och att potentiellt marginaliserade grupper beaktas och engageras på lämpligt sätt i havsplaneringsprocessen. Även om oro har uttryckts har mycket lite forskning genomförts rörande integrering av fattigdoms- och jämställdhetsperspektivet i havsplaneringsprocessen och dess inverkan på marginaliserade grupper. Dessutom tar de många riktlinjer och verktyg som finns för att genomföra havsplanering inte uttryckligen upp dessa frågor. I den här rapporten föreslår vi att en checklista används för att vägleda och säkerställa den sociala hållbarheten i havsplaneringsprocessen. Som en del i denna checklista bör ett index för specifika kriterier som rör välbefinnandet hos potentiellt marginaliserade grupper som fattiga och kvinnor användas i multikriterieanalysen av de planeringsalternativ som övervägs samt i övervakningen av resultaten av havsplaneringen. Dessa kriterier omfattar makt och inflytande, resurser, möjligheter och valmöjligheter, trygghet i samhället och harmoni i hemmet. Kriterierna bygger på Sidas ramverk för bedömning av flerdimensionell fattigdom. Riktlinjer ges för de olika stegen i en mer inkluderande marin planeringsprocess. Pilotstudier med begränsad omfattning genomfördes i Kenya, Tanzania och Madagaskar för att testa dessa metoder för att införliva jämställdhets- och fattigdomsdimensionerna i havsplaneringen i enlighet med det utvecklade ramverket. Tillgången till data varierade från land till land, vilket gjorde det nödvändigt att samla in ny lämplig data för att kunna analysera effekterna på utsatta samhällen och grupper av havsplaneringen. Frågeformulären resulterade i en stor mängd data som skulle kunna minskas i framtida datainsamlingar, t.ex. genom att förenkla vissa åtgärder till en enda fråga. Inkomst användes som ett mått på tillgång till resurser och var utan tvekan det viktigaste måttet. Värdet för de flesta indikatorer varierade lite inom varje land, men variationen mellan länderna var större. Den här rapporten är en del av Havs- och vattenmyndighetens insatser för att stödja genomförandet av havsplaneringen i västra Indiska oceanen
Socio-Economic Analysis of the Costs of inaction of plastic debris leakage into the uMngeni River catchment in KwaZulu-Natal, Durban, South Africa : Final report
No full textThe KZN (KwaZulu Natal) floods of April 2022 highlighted many of the fault lines and fractures over the institutional and physical landscape and which constitutes much of the crisis noted with respect to regional plastic pollution in this environment. There were numerous reports and photographs of tonnes of plastic litter which arrived on the city’s beaches as an aftermath of the floods, and this for all the world to see! (BBC, 2022) Over 440 people are reported to have died, with nearly 4,000 homes destroyed and more than 8,000 damaged, mostly in Durban and its surrounding areas. Water and electricity supplies were severely disrupted, along with other municipal infrastructure (roads, bridges, communications etc.). The Premier of the province (Sihle Zikalala) is quoted as saying that the magnitude of the damage, will run into billions of rand (Pijoos, 2022), with the eThekwini municipality quoting at least R757million worth of damage (Pijoos, Devastating KwaZulu-Natal floods may have cost eThekwini R757 million, 14). How do these institutional and physical fractures manifest in terms of the plastics issue, and how were they laid bare in this flooding? For one, many years of dysfunctionality and poor service delivery within the Durban solid waste environment (and the mismanagement of plastics particularly) allowed much of the plastic waste found in the river and on the beaches to manifest. The various solid waste corruption charges currently under criminal investigation also allude the mismanagement of the solid waste issue at an institutional level and particularly in some of the more rural and township areas that have been most hard hit by the flooding. As indicated in this report there is a strong link between poor plastic management at source (within the catchment, on the streets and within urban and semi urban areas) and which then finds its way into the rivers. Often on the way to the lowest point in the catchment, many of the poorly serviced stormwater drains are blocked (often with excessive plastic and other litter) and surcharge. This negates the efficacy of the stormwater infrastructure which then has a more significant storm damage effect in lower reaches of the catchment, and which was patently evident in the latest floods. Additionally, once in the river and now travelling down flooded river systems, this plastic is caught up in other debris blocks and often particularly around culverts, smaller bridges and road causeways. The aperture on these causeways, culverts and bridges are often blocked with this debris, much of it from plastic and other litter and this material causes these bridges to become flooded and the associated infrastructure to fail. This has massive infrastructural repair cost implications. Similarly, failing and surcharging stormwater systems puts pressure on sewerage infrastructure which is often in the same low-lying areas of catchments, and which is then inundated by stormwater. This cascading effect and linkage in turn causes the sewer lines and manholes to surcharge raw sewerage into rivers, estuaries and into the ocean. This has a massive impact on perceptions on water quality and suitability of the beaches for recreation and hence tourism perspectives. As this report highlights, this is one of the major findings, the monetary cost linkages between the value of tourism at the municipal scale (approximately R20billion) and the potential decline in this tourism revenue, stemming principally from a decrease in tourism appeal due to plastic diminishing aesthetics of tourist locations. These other, less obvious linkages between the effects of plastic pollution and other aspects around things like water quality, are not often evident, until this sort of linkages and landscape analysis are made. The uMngeni River Catchment is the largest catchment within the eThekwini Municipality and has a significant influence on other systems within the catchment. However, as of 2017, several of the uMngeni River tributaries were in poor/very poor condition, while the mainstem was reportedly in moderate ecological condition. The poor condition of this part of the catchment is partially attributable to the abundance of solid waste entering the river - primarily plastics. Evidence suggests that plastic accumulation in rivers is not only aesthetic in nature, but results in contamination, altering the Physico-chemical properties of the river, causing blockages and stagnating water. Furthermore, plastic blockages in sewer systems can result in overflow and exacerbate faecal pollution in river systems. The decline in the health of the uMngeni catchment has dire consequences for ecosystem wellbeing, and the ability for rivers and beaches to provide goods and services. Furthermore, South Africa has committed to the Sustainable Development Goals (SDGs) set out by the United Nations (UN). The resolution of plastic pollution must become a national priority – to safeguard the wellbeing of humans and the environment (the primary engine for the delivery of environmental goods and services) and to uphold the commitment made to the UN and its SDGs. The 2019 Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) Source-to-Sea study provided information on the last known state of the study area. The study reviewed aspects relevant to good water management in the KZN province, such as key flows, stakeholders, and governance, along with information on the sources, pathways, and impacts of plastics and possible solutions in the catchment. These key aspects were incorporated into this current study (2022). The primary objective of the 2022 SwAM study was to investigate the social and economic impacts associated with plastic waste accumulating in the uMngeni River Catchment and the catchment-derived ecosystems therein (downstream of the Inanda Dam). “Social impacts” encapsulates how plastic affects the following: Human health (psychological and physical wellbeing), Recreation, Spiritual values. “Economic impacts” focuses on how plastic affects the following: Businesses/ industries revenue generation, Costs associated with clean-up activities in the study area ecosystems. Finally, this study considers a range of scenarios and predicts several future outcomes related to the plastic-waste problem, based on the level of response to this issue. Innovative solutions are proposed to tackle the main issues. The methodology has at its core: Stakeholder interviews and an analysis of perceptions around plastics in the study area, Modelling of the flow of ecosystems goods and services within the system, and those influenced by plastics, and then Running of a suite of likely scenarios around the plastics issue. Online interviews were conducted with key stakeholders previously identified in the 2019 SwAM study. All stakeholders had, importantly, interacted with the affected river/marine system at some level. A Background Information Document (BID), provided prior to the interview, allowed stakeholders to participate in the interviews from an informed perspective. The interviews were aimed at developing an understanding of the socio-economic issues associated with plastic pollution. Stakeholders were presented with open-ended question about their perceptions regarding two key issues - the social and economic costs associated with plastic waste, respectively. Stakeholders primarily felt that plastic negatively influenced the: cultural (aesthetics of the environment, happiness of the community, tourist appeal, and spiritual practises), provisioning (ability for stakeholders to interact with the aquatic environment in a way that provides, such as fishing and agricultural activities) and supporting (municipal infrastructure negatively impacted by flooding and its attenuation) ecosystem services. The stakeholder engagement process highlighted that plastic pollution is part of a larger set of issues associated with the waste management system. Stakeholder perceptions strongly indicated that clearing plastic waste would lead to an improvement in quality of life for stakeholders in the affected area. The plastic supply chain, costs of plastic and impacts of plastic on ecosystem services was summarised from literature and unpublished data from the stakeholder engagement. This was aimed at identifying the routes that plastic products followed before ending up in the environment as waste – such as (but not limited to) routes in residential areas, industrial areas, recreational sites, and roads. The primary monetary costs associated with plastic pollution were: the clean-up costs of plastic in environment (primarily for beaches and rivers), damage to municipal infrastructure, decline in tourism revenue (which stemmed from a decrease in tourism appeal due to plastic diminishing aesthetics of tourist locations), health and psychological costs, recreation value loss and decline of property value. There are numerous, often not obvious, but perverse negative impacts from plastic waste which compound in the environment and affect other aspects of the system. These may be summarized in this context as: Aggravating flooding and water quality problems – plastic becomes entangled with plant material/debris, restricting the apertures on culverts/bridge infrastructure and reducing their flood design capacity, leading to back-flooding, higher flood levels and consequently damage to surrounding infrastructure. Plastic waste ingress into stormwater and sewer systems cause blockages and failures to water and sanitation infrastructure exacerbating the impacts from flooding as well as causing untreated sewage to surcharge and contaminate aquatic ecosystems (rivers, estuaries, and the near shore marine environment). Plastic waste and pathogens – plastic waste may be a carrier for bacteria and shield waterborne pathogens from the natural sterilising effects of the sun’s ultraviolet light and further exacerbate faecal pollution. The supply and demand of ecosystem services were simulated for a period of 10 years using the ECOFUTURES modelling system. Geographical and socio-ecological data of the study area was gathered and compiled in Microsoft Excel. This data was also used to determine the relative magnitudes of service levels, land cover supplying the most services, and the greatest levels of services per hectare. Several simulation scenarios were prepared and shared with stakeholders and local experts during a workshop held on the 10th of March 2022. Based on insights gained from the workshop, the model was refined into three plausible future scenarios – namely: Maximum (upper boundary of improved benefits, up to 60% increase in service levels), High Road (best plausible solution, between 0-30% increase in service levels) and Low Road scenarios (no changes/improvements are made, 20-80% decline to current service levels). The demand for services was determined based on the Human Benefit Index (HBI), a parameter which ranked ecosystem services according to the level of benefit these services generated for people. Results showed a high level of demand and dependency on services that related to Durban’s tourism industry – such as marketing icon, beach recreation and visual amenity. Consequently, due to the large demand and limited supply, these are also the services that are most at risk to negative impacts posing a serious risk to the wellbeing of its users. Plastic waste has infiltrated and disrupted key ecological and urban systems, reducing their ability to provide goods and services, and consequently threatening the wellbeing of stakeholders in the study area. However, traditional solutions, such as landfill sites and incinerators, have finite space or tend to generate waste - therefore offering temporary solutions to an inevitable problem, and misaligning with the SDGs. As such, innovative solutions are required, and the High Road scenario is proposed for Durban. This scenario proposes several cost-effective, sustainable solutions. The Transformative Riverine Management Programme (TRMP) aims to clear solid waste and alien vegetation from the study area, with an added benefit of promoting community involvement. Passive solid waste traps are also recommended as a simplistic means to capture and remove plastic from the supply chain. Various social and institutional interventions, such as EnviroChamps training, school environmental programmes, and river awareness and training, were also recommended. These interventions target the lack of public awareness, with the aim to shift public behaviour to more sustainable, plastic-conscious practises. Finally, solutions such as pyrolysis and gasification units aim to create a plastic value chain. These solutions generate revenue by consuming plastic to produce useful products, such as fuel or gas (which can be used for energy generation) – effectively creating a return on investment that can fund other interventions. Resolving the plastic waste issue will require efforts to implement new, sustainable solutions. The current status-quo has been ineffective against the continued accumulation of plastics in the urban and ecological environments and will eventually become completely overwhelmed. This will inevitably lead to urban and ecological services failing, negatively affecting the health of humans and the environment. Unavoidable financial costs to businesses and industries relying on these services can be expected, with the most detrimental costs resulting from the degradation of South Africa’s tourism industry - which contributed R125 billion to the South African economy in 2016. However, resolving the plastic waste issue also presents new opportunities for job creation, skills development, and implementation of long-term, sustainable solutions that generate revenue.Översvämningarna i KwaZulu Natal i april 2022 belyste många av de sprickor i det institutionella och fysiska landskapet som utgör en stor del av den kris som konstaterats när det gäller regional plastförorening i denna miljö. Det var många rapporter och fotografier av tonvis med plastskräp som hamnade på stadens stränder som en följd av översvämningarna, och detta inför hela världens ögon. (BBC, 2022) Över 440 personer rapporteras ha dött, nästan 4 000 bostäder förstördes och mer än 8 000 skadades, främst i Durban och dess omgivningar. Vatten- och elförsörjningen har störts allvarligt, liksom annan kommunal infrastruktur (vägar, broar, kommunikationer etc.). Provinsens premiärminister (Sihle Zikalala) sägs ha sagt att skadornas omfattning kommer att uppgå till miljarder rand (Pijoos, 2022), och eThekwini-kommunen uppger att skadorna uppgår till minst 757 miljoner rand (Pijoos, Devastating KwaZulu-Natal floods may have cost eThekwini R757 million, 14). Hur yttrar sig dessa institutionella och fysiska sprickor i fråga om plastfrågan, och hur avslöjades de i samband med denna översvämning? För det första har många år av bristande funktionalitet och dålig service inom Durbans avfallshantering (och dålig hantering av plast i synnerhet) gjort det möjligt för en stor del av det plastavfall som hittats i floden och på stränderna att tydliggöras. De olika korruptionsanklagelser om avfallshanteringen som för närvarande är föremål för en brottsutredning visar också på den bristfälliga hanteringen avfallsfrågan på institutionell nivå och särskilt i lantliga områden och townships som drabbats hårdast av översvämningarna. Som framgår av denna rapport finns det en stark koppling mellan dålig hantering av plast vid källan (i avrinningsområdet, på gatorna och i stads- och tätortsnära områden) som sedan hamnar i floderna. På vägen till den lägsta punkten i avrinningsområdet blockeras ofta många av de dåligt underhållna dagvattenavloppen (ofta med överflödig plast och annat skräp) och blir överfyllda. Detta gör att dagvatteninfrastrukturen inte längre är effektiv, vilket leder till större stormskador i de nedre delarna av avrinningsområdet, vilket var uppenbart vid de senaste översvämningarna. När plasten väl har hamnat i floden och nu färdas nedåt i översvämmade flodsystem fastnar den dessutom i annat bråte, särskilt kring kulvertar, mindre broar och vägbroar. Öppningarna på dessa vägar, kulvertar och broar blockeras ofta av detta bråte, varav en stor del består av plast och annat skräp, och detta material leder till att broarna översvämmas och att den tillhörande infrastrukturen kollapsar. Detta har enorma konsekvenser för reparationskostnaderna för infrastrukturen. På samma sätt sätter sviktande och överfyllda dagvattensystempress på avloppsinfrastrukturen, som ofta ligger i samma låglänta områden i avrinningsområdena, och som sedan översvämmas av dagvatten. Denna kaskadverkan och koppling leder i sin tur till att avloppsledningar och brunnar överbelastas och orenat avloppsvatten tränger ut i floder, flodmynningar och ut i havet. Detta har en enorm inverkan på uppfattningen om vattenkvaliteten och strändernas lämplighet för rekreation och därmed turism. I denna rapport betonas, och detta är en av de viktigaste slutsatserna, de ekonomiska kopplingarna mellan turismens värde på kommunal nivå (cirka 20 miljarder rand) och den potentiella minskningen av dessa turistintäkter, som främst beror på turismens minskade attraktionskraft på grund av turistområdenas försämrade estetik. Denna mindre uppenbara effekt av plastföroreningar och kopplingen till andra, mer uppenbara aspekter som vattenkvalitet är ofta inte tydlig förrän denna typ av landskapsanalyser görs. UMngeni-flodens avrinningsområde är det största avrinningsområdet i eThekwini-kommunen och har ett betydande inflytande på andra system inom avrinningsområdet.År 2017 var dock flera av uMngeni-flodens bifloder i dåligt/mycket dåligt skick, medan huvudfloden rapporterades vara i måttligt ekologiskt skick. Det dåliga tillståndet i denna del av avrinningsområdet beror delvis på den stora mängden fast avfall som kommer in i floden - främst plast. Det finns bevis för att plastansamlingen i floderna inte bara är av estetisk karaktär utan också leder till föroreningar som förändrar flodens fysikalisk-kemiska egenskaper, orsakar blockeringar och stillastående vatten. Dessutom kan plastblockeringar orsaka att avloppssystemen svämmar över och leda till fekaliska föroreningar i flodsystemet. Det försämrade tillståndet i uMngenis avrinningsområde har allvarliga konsekvenser för ekosystemets välbefinnande och flodernas och strändernas förmåga att förse samhället med ekosystem tjänster och produkter. Sydafrika har dessutom åtagit sig att uppfylla de mål för hållbar utveckling som fastställts av Förenta nationerna (FN). Lösningen på problemet med plastföroreningar måste bli en nationell prioritering - för att skydda människornas och miljöns välbefinnande (den främsta drivkraften för att leverera miljötjänster) och för att upprätthålla åtagandet gentemot FN och dess mål för hållbar utveckling. I den studie som gjordes 2019 av Havs- och vattenmyndigheten (SwAM), Source-to-Sea, presenterades information om det senast kända tillståndet i området. Studien granskade relevanta aspekter för bra vattenförvaltning i KZN-provinsen, till exempel nyckelflöden, intressenter och styrning, tillsammans med information om plastens källor, spridningsvägar och effekter samt möjliga lösningar i avrinningsområdet. Dessa centrala aspekter inkluderades i den aktuella studien (2022). Det huvudsakliga målet för SwAM-studien 2022 var att undersöka de sociala och ekonomiska konsekvenserna av att plastavfall samlas i uMngeni-flodens avrinningsområde och dess ekosystem (nedströms från Inanda-dammen). "Sociala konsekvenser" omfattar hur plast påverkar följande: Människors hälsa (psykologiskt och fysiskt välbefinnande). Rekreation. Andliga värden. "Ekonomiska konsekvenser" fokuserar på hur plast påverkar följande: Företags/industriers inkomster. Kostnader i samband med sanering av ekosystemen i undersökningsområdet. I studien beaktas en rad olika scenarier runt plastavfallsproblemet och flera framtida utfall förutsägs, baserat på hur kraftfullt man agerar på problemet. Innovativa lösningar föreslås för att ta itu med de viktigaste frågorna. Studiens huvudmetoder var följande: Intervjuer med intressenter och en analys av uppfattningar om plast i undersökningsområdet. Modellering av flödet av ekosystemens varor och tjänster inom systemet och de som påverkas av plast, och sedan Modellering av en rad troliga scenarier kring plastfrågan. Onlineintervjuer genomfördes med nyckelintressenter som tidigare identifierats i SwAM-studien 2019. Alla intressenter hade, vilket är viktigt, interagerat med det berörda flod-/marinsystemet på någon nivå. Ett dokument med bakgrundsinformation (BID), som tillhandahölls före intervjun, gjorde det möjligt för intressenterna att vara välinformerade före intervjuerna. Intervjuerna syftade till att utveckla en förståelse för de socioekonomiska frågor som är förknippade med plastföroreningar. Intressenterna fick öppna frågor om sina uppfattningar om två nyckelfrågor - de sociala respektive ekonomiska kostnaderna i samband med plastavfall. Intressenterna ansåg att plast påverkade negativt, främst när det gäller följande ekosystemtjänster: kulturellt (miljöns estetik, samhällets lycka, turismens attraktionskraft och andlighet), försörjning (intressenternas möjlighet att interagera med vattenmiljön på ett sätt som ger dem möjlighet att bedriva fiske och jordbruk) och stöd (försvagad kommunal infrastruktur som påverkas negativt av översvämningar). I mötena med intressenterna framkom det att plastföroreningar är en del av en större uppsättning frågor som är förknippade med avfallshanteringssystemet. Intressenternas uppfattningar tyder starkt på att en sanering av plastavfallet skulle leda till en förbättrad livskvalitet för samhällena i det berörda
Marine Spatial Plans for the Gulf of Bothnia, the Baltic Sea and the Skagerrak/Kattegat : National planning in Sweden’s territorial waters and exclusive economic zone. 2022
No full textSweden produces three marine spatial plans – one for the Gulf of Bothnia, one for the Baltic Sea and one for the Skagerrak/Kattegat. A marine spatial plan provides guidance about what the best uses of the sea are. Marine spatial plans guide national authorities, municipalities and the courts in future decisions, planning, and licensing examinations. Traders can also obtain guidance from the plan. Marine spatial plans are intended to contribute to long-term sustainable development. They are intended to reconcile business policy objectives, social objectives and environmental objectives. Marine spatial plans contain guidance on most appropriate use. The use or uses specified for one area take precedence over other uses. In large parts of the sea, different uses can coexist if they adapt to each other. Marine spatial plans provide guidance on which use or uses take precedence and what adaptation is necessary. Marine spatial plans specify thirteen uses: electricity transmission energy extraction investigation area for energy extraction defence general use culture nature recreation sand extraction investigation area for sand extraction shipping possible shipping commercial fishing. Marine spatial plans also specify areas where particular consideration has to be paid to high nature values, high cultural landscape values, or to the interests of Sweden’s total defence. Proposals for uses are based on tradeoffs and appropriateness assessments considering location, characteristics and needs. National interests and other public interests are important when making tradeoffs. The consequences of marine spatial plans are assessed from ecological, economic and social perspectives. Assessments of consequences are carried out in parallel with and as an integral part of planning. Consequences are additionally analysed in a separate environmental impact assessment and a separate sustainability assessment. Marine spatial planning is based on laws, regulations, societal goals, reports of different kinds, and not least on the extensive dialogue that the Swedish Agency for Marine and Water Management has held with affected stakeholders
Rapport om den svenska fiskeflottans balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter år 2021 : Rapport om den svenska fiskeflottans balans år 2021
No full textDenna HaV-rapport innehåller den rapport som Sverige skickat till EU om flottans balans år 2021 med tillägg av en sammanställning av ekonomiska data för olika områden. Syftet med HaV-rapporten är att tillgängliggöra analysens resultat. Nationella fiskeflottor som är i balans med fiskeresurserna är ett viktigt mål för EU:s gemensamma fiskeripolitik. En flotta som är i balans med resursen är viktigt för att inte riskera ett överutnyttjande av fiskeresursen. EUs medlemsstater ska senast den 31 maj varje år skicka en rapport till kommissionen om balansen mellan flottans kapacitet och tillgängliga fiskemöjligheter. Rapporten syftar till att se om det råder balans mellan flottans kapacitet och tillgängliga fiskemöjligheter. Den baseras på biologiska, tekniska och ekonomiska indikatorer som redovisas över tid för olika flottsegment. Rapporten följer de riktlinjer som kommissionen tagit fram för medlemsstaternas rapporter, som beskriver vilka indikatorer som ska ingå och vilken segmentering som ska användas. Segmenteringen baseras på fartygslängd och typ av redskap (aktiva eller passiva redskap) och kan därför avvika från de segment som används inom den nationella förvaltningen. Rapporten innehåller även uppgifter om den nationella flottförvaltningen och efterlevnaden av EUs regler för in- och utträdesregler av fiskekapacitet
Provfiske väster om Måseskär i anslutning till vrak med dumpade kemiska stridsmedel
No full textMarine Monitoring AB har under 2021 på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten undersökt biota och sediment i anslutning till dumpningsområdet av kemiska stridsmedel väster om ön Måseskär. Tidigare undersökningar i dumpningsområdet har visat på spår av kemiska stridsmedel i sedimentet och i biota. Vid de tidigare undersökningarna av biota har nedbrytningsprodukter av Clark I och/eller Clark II detekterats i arterna nordhavsräka, havskräfta, rödtunga samt pirål. Den aktuella undersökningen kompletterar tidigare provfisken med fokus på nya vrak, två liggandes längst väster ut och tre i de yttre sydöstra delarna av vrakområdet, samt ytterligare ansträngning i form av analys av sedimentprover. Kemiska analyser av fångade organismer och sedimentprover utfördes av the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN). Målarterna som undersöks är utvalda på grund av deras kommersiella betydelse och ekologiska levnadssätt. Precis som vid tidigare undersökningar av biota analyseras vävnad från målarterna nordhavsräka, havskräfta och pirål. Provfisket utfördes med passiva redskap så som burar och fällor. Sediment provtogs med huggare. Resultatet från de kemiska analyserna av målarterna visade på spår av kemiska stridsmedel i form av nedbrytningsprodukter från trifenylarsin och Clark I och/eller Clark II. Sju analyserade prover innehöll nedbrytningsprodukt av trifenylarsin (0,06- 1,67 ng/g) och bland de sju proverna detekterades även nedbrytningsprodukt av Clark I och/eller Clark II i två prover (0,20-0,29 ng/g). Även resultatet från de kemiska analyserna av sedimentprover visade på detektion av trifenylarsin i ett av proverna (ej kvantifierbart) och av nedbrytningsprodukt av trifenylarsin i tre av proverna (0,401,23 μg/kg). Totalt detekterades spår av kemiska stridsmedel vid 37 % av biotaproverna och vid 27 % av sedimentproverna. Efter de totalt fyra undersökningarna av kemiska stridsmedel i biota utförda av Marine Monitoring inom olika delar av dumpningsområdet har majoriteten av området undersökts, och visar att samtliga delar är mer eller mindre påverkade. Fyra av de fem undersökta vraken visade också på spår av kemiska stridsmedel i sedimentet. De aktuella kemiska stridsmedlen har låg spridningsgrad varför flera källor anses finns inom dumpningsområdet, trots att det finns en hög aktivitet av bottentrålning inom området som kan bidra till spridning av kontaminerat sediment. Koncentrationerna av kemiska stridsmedel i biota och sedimentproverna pekar på högst påverkan inom de västligaste delarna av dumpningsområdet, men även inre delar visar på kvantifierbara halter. Detektion av kemiska stridsmedel i vävnadsprover från arter i flera olika steg av näringsväven tyder på stor spridning även vid själva källorna
Sveriges badvattenkvalitet : Inför badsäsongen 2022
No full textBadvattenkvaliteten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bad med bra kvalitet. Kommunerna ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god badvattenkvalitet. De bedriver övervakning, gör bedömningar om algblomningar eller avfall finns, informerar på webbplatsen Badplatsen och skyltar vid badplatserna. Det som analyseras i proverna är förekomsten av två typer av indikatorbakterier (Escherichia coli och intestinala enterokocker). EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna. De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2022 klassificeras badvattenkvaliteten utifrån prover tagna under de senaste fyra badsäsongerna som utmärkt, bra eller tillfredsställande för 407 av Sveriges 457 EU-bad, vilket motsvarar 89 %. Totalt har 356 EU-bad fått klassificeringen utmärkt inför 2022 års badsäsong, jämfört med 363 inför 2021 års badsäsong. Femton EU-bad har fått klassificeringen dålig badvattenkvalitet, en ökning med sju bad jämfört med förra året. Övriga EU-bad har inte kunnat klassificeras eftersom de är nya EU-bad (4 bad) eller otillräckligt provtagna (31 bad). Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även EU-kommissionen gör en klassificering av EU-baden i Sverige. Denna rapport är i huvudsak skriven för att informera om klassificeringen av svenska EU-bad inför 2022. Vi beskriver också hur badplatserna sköts och kontrolleras. Den som vill veta mer om lagstiftningen, eller behöver specifika anvisningar för förvaltningsarbetet, kan läsa den vägledning kring EU-bad som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram i samarbete med Folkhälsomyndigheten