The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Svenskt småskaligt kustfiske - problem och möjligheter : Kvicksilver i kustfisk
No full textSvenskt småskaligt kustfiske - problem och möjligheter Kustfisket har varit av stor betydelse i Sverige. Eftersom salthalten varierar från 25‰ i Skagerrak ner till 3‰ i Bottenviken, fiskas ett stort antal arter. Dessa och deras förekomst vid olika kuststräckor beskrivs. Sill/strömming, som förekommer vid alla kuststräckor, har historiskt spelat en dominerande roll för flertalet fiskare. I mitten av 1900-talet minskade dock kustfisket efter denna art i betydelse p g a minskad efterfrågan och lägre priser. Eftersom även binäringar som jordbruk och kustsjöfart gick tillbaka, har antalet yrkesfiskare minskat med ungefär 80% det senaste halvseklet. Flertalet återstående kustfiskare har ersatt sill/strömming med andra målarter. Med hjälp av de officiella loggböckerna har de ca 1 000 licensierade fiskare som 1997 fiskade från båtar <12 m grupperats i följande kategorier utgående från målarter och redskap: Bottniska viken - lax- och sikfällor - strömmings- och siknät Östersjön (inkl Öresund) - torsk- och piggvarsgarnålbottengarn - nät och ryssjor Västkusten - ålryssjor - kräftburar - trålare - kombinationsfiskare I Bottniska viken är lax och sik de för fisket viktigaste arterna. I södra Sverige dominerar torsk och ål, tillsammans med sötvattenarter och plattfiskar vid Ostkusten samt skaldjur, främst havskräfta, vid Västkusten. Det småskaliga kustfiskets starka och svaga sidor diskuteras. För samhället är dess främsta fördel bidraget till sysselsättningen i glesbygder. Vidare är dess inverkan på bestånden i allmänhet måttlig, och det finns fortfarande underutnyttjade resurser av kustarter, som också har en växande marknad. Tillgången till de viktigaste målarterna minskar dock p g a hårt fiske eller naturliga orsaker. Andra problem, t ex handelsmönster som missgynnar småskaligt fiske samt sälangrepp på redskap och fångster, bidrar till att kustfisket fortsätter att utvecklas negativt. Åtgärder för att vända utvecklingen föreslås. De viktigaste är: • öka de lokala fiskarenas inflytande på resursförvaltningen • minska fisketrycket på torsk och skapa särskilda kvoter för kustfisket • uppmuntra lokal beredning, levandelagring och en reduktion av antalet mellanhänder i handeln för högre och stabilare priser till fiskaren.Kvicksilver i kustfisk För att förbättra folkhälsan borde vi öka vår fiskkonsumtion radikalt, då fisk är ett livsmedel med många positiva kvaliteter. Fiskens innehåll av miljögifter är dock ett hinder för en sådan utveckling. Livsmedelsverket har utfärdat kostråd, som rekommenderar restriktivt intag av vissa fiskarter för främst kvinnor i fertil ålder. Fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern bör inte ätas obegränsat beroende på höga halter organiska miljögifter och motsvarande gäller för sötvattenfisk oberoende var den fångats då den kan innehålla kvicksilver. Under senare år har miljögiftshalterna generellt sjunkit, och det kan vara skäl att revidera kostråden. För detta fordras dock moderna analysdata. Kvicksilver är huvudproblemet för de arter som är vanliga i kustfisket, dvs de magra sötvattenfiskarna. Kustlaboratoriet genomförde 1996-1999 insamlingar av abborre, gädda, lake och gös från sex skärgårdsområden från norra Uppland till Östergötland, samt i ett område i Skärgårdshavet. Huvuddelen av proven bestod av abborre. Analysresultaten redovisas tillsammans med en sammanställning av övriga tillgängliga data från sentida undersökningar som erhölls efter kontakter med bl a länsstyrelser och kommuner. Resultaten av Kustlaboratoriets undersökning överensstämde väl med data från övriga undersökningar. Halterna var med några undantag låga eller mycket låga. I datamaterialet ingick flera områden som anses vara kontaminerade efter tidigare stora utsläpp av kvicksilver med kvarvarande depåer i sedimenten. I endast ett fall, Gävlebukten, tycktes detta ha resulterat i förhöjda halter i fisk. Abborre och gädda hade halter något över 0,5 mg/kg, medan gös låg betydligt lägre. Då halterna också var jämförelsevis höga i de prov som insamlades söder om Gävlebukten i Gräsö och Forsmarks skärgårdar indikerar resultaten en regional belastning. I alla andra områden låg halterna i intervallet 0,1-0,3 mg/kg, vilket är naturlig halt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I Riksmuseets miljögiftsövervakning kontrolleras kvicksilverhalterna i strömming, abborre och sillgrissleägg. Provserierna på abborre och sillgrissla visar signifikant negativ trend, vilket indikerar att förekomsten av kvicksilver minskat med tiden i Östersjön. Sammantaget tyder tillgängliga data på att kvicksilverkontaminering inte är något generellt problem för fisk i kustvattnen.Rapporten består av två olika rapporter.</p
Sälskador i det svenska fisket - Beskrivning och kostnadsberäkning baserad på loggboksstatistik och journalföring 1996-1997 : Bottenodling av blåmusslor—redovisning av försöksresultat perioden 1997—1999
No full textSälskador i det svenska fisket - Beskrivning och kostnadsberäkning baserad på loggboksstatistik och journalföring 1996-1997 Sälskadorna i det svenska fisket har ökat kraftigt under 1990-talet. Speciellt utsatta är passiva redskap - nät, fällor och ryssjor. Vid ostkusten står gråsäl för den största delen av skadorna, på västkusten orsakar knubbsäl de flesta störningarna i fisket. Vikare ger i begränsad utsträckning skador på Bottenvikens nätfiske. De flesta sälskadorna inträffar under vår och höst. Under en period på sommaren tillbringar både gråsäl och knubbsäl stor del av tiden på land för pälsbyte, och födoaktiviteten är lägre. Vintertid är fisket med de mest utsatta redskapstyperna av liten omfattning. De flesta sälskadorna sker längs Bottniska vikens kust. Frekvensen av skador tycks i detta område inte ha något samband med avståndet till sälkolonierna. Kvantitativa data om sälskador har samlats in med hjälp av journalförare från och med 1996. Sammanlagt har ett 60-tal fiskfällor och andra redskap följts med daglig, detaljerad statistik. I direktiven för EU:s fiskeloggbok har från och med 1996 fiskare uppmanats att rapportera sälskador. Dessa två källor har använts för att beräkna den ungefärliga totala skadan i fisket. Metoden bygger på att med journalföringsdata beräkna en parameter som ger den sannolika andelen skadad och förlorad fisk vid en fångstansträngning. Denna parameter varierar med redskapstyp och fiskart. Från loggboksstatistiken tas sedan uppgifter om totalfångst, fiskeansträngning i allt loggboksfört fiske och andelen ansträngningar med sälskada. Från dessa data kan den totala fångstförlusten beräknas. För fisket av lax och sik är dataunderlaget bäst och för denna del kan fångstförlusten under 1997 beräknas till 14 milj.kr, vilket motsvarar cirka 50% av den potentiella fångsten. Lägger man till övriga skador i hela svenska fisket blir summan cirka 22 milj. kr. Osäkerheten i dessa beräkningar är avsevärd, och det sanna värdet antas ligga i intervallet 11-33 milj.kr. Räknat i värde utgör skadorna i fällor och ryssjor 70% av hela skadan, i fångstvolym däremot endast cirka 35%, vilket beror på att sälskadorna i nätfisket efter strömming är kvantitativt stora. Det finns inga mer aktuella beräkningar, men skadorna ökar sannolikt minst med samma takt som gråsälspopulationen, dvs för närvarande 7% per år. Skadan 1999 kan då skattas till 25 milj. kr. Till den direkta fångstförlusten kommer indirekta kostnader orsakade av sälproblemen. En viktig komponent är att vissa fångstplatser måste överges helt, och att fiskaren måste reducera antalet redskap för att hinna med lagning av skadorna och en tätare vittjning. Skadorna ger också en onormal förslitning och kapitalförlust. Exakta beräkningar är svåra att göra, men dessa skador torde uppgå till storleksordningen 10 milj. kr sammanlagt. Sälens angrepp på redskap kan leda till att den fastnar och drunknar. Bifångsten av gråsäl 1996 har studerats med hjälp av en intervjuundersökning. Räknas uppgifterna om till hela det svenska fisket var bifångsten detta år cirka 400 gråsälar. Nära hälften av dessa sker i lax, sik och siklöjefällor i Bottenviken. Den garntyp som ger störst risk för bifångst är laxdrivgarn. I dag är sannolikt bifångsten i fisket den största orsaken till dödlighet för gråsäl.Bottenodling av blåmusslor—redovisning av försöksresultat perioden 1997—1999 Odling av musslor på havsbotten innebär vanligtvis att man omplanterar ”vilda”musslor som växer dåligt på grund av att bestånden är alltför täta eller dåligt vattenutbyte på växtplatsen. Som odlingsplats väljs områden med rikligt vattenutbyte där musslorna sprids med en sådan täthet att alla musslor får tillräckligt med näring. Inom projektets ram har bottenodling prövats med musslor från täta musselbankar i Bohuslän och Öresund. Som ett speciellt projekt har utsädesmusslor till bottenodling hämtats från långlineodling i Bohuslän. Odlingsförsöken med bottenmusslor från Bohuslän och med långlinemusslor gav positiva resultat i motsats till försöken med bottenmusslor från Öresund, där samtliga musslor blev uppätna av sjöstjärnor och ejder. Det ringa intresset för bottenodling i Sverige beror på att långlinemetoden för odlingen av musslor är etablerad och producerar musslor med högre köttinnehåll än bottenodlingen, samtidigt som långlinemusslor är garanterat fria från sand och pärlor. Försöken visar att bottenodling av musslor även i Sverige kan vara ett alternativ till andra odlingsmetoder om behovet uppstår.Rapporten består av två olika rapporter.</p
Biologiska kontrollundersökningar vid Barsebäcks kraftverk 1985-1997 : Biologiska recipientkontroll vid kärnkraftverken. Årsrapport för 1998
No full textBiologiska kontrollundersökningar vid Barsebäcks kraftverk 1985-1997 Resultaten från de biologiska undersökningarna vid Barsebäcks kärnkraftverk under åren 1985-97 sammanfattas i denna rapport. Undersökningarna har omfattat studier av fisksamhället genom provfisken med små ryssjor i det kylvattenpåverkade området nära kraftverket. Vidare har förluster av ålyngel, som sugs in med kylvattnet, skattats. Skador på fiskars könsorgan genom kylvattenpåverkan har registrerats vid undersökningar i andra kärnkraftverksrecipienter, varför en studie av gonader från multe genomförts vid Barsebäck. Några förändringar gentemot tidigare vad avser fångstmängder eller artfördelningar, som skulle kunna tolkas som effekter av kylvattenutsläppet, har inte registrerats. Årsproduktionen vid kraftverket har minskat något under perioden och var c:a 10% mindre 1994-1997 och 30-40% mindre 1992-1993 jämfört med 1989-1991. Den minskade energitillförseln till omgivningen som detta medför kan vara en förklaring till att temperaturskillnaderna inom det provfiskade området blivit mindre. Detta till trots kvarstår en tendens för några av de vanligaste arterna att fångas i högre utsträckning i det av kylvatten utsläppet mest påverkade området. Tydligast är denna tendens för gulål under våren och sommaren. Det kan som tidigare tolkas som en anlockning till varmare vatten men också bero på att fiskens rörelseaktivitet stiger med temperaturen. En av stationerna belägen i den så kallade biandningszonen, där temperaturpåverkan är liten och mycket variabel, avviker från den allmänna tendensen i rangordningen mellan stationerna genom att ofta uppvisa de högsta fångsterna av flera arter. Troligtvis skiljer sig biotopen här från de andra i något annat avseende än temperaturen. Fångsterna av gulål har ökat under början av 90-talet, sannolikt på grund av en kombination av högre temperatur under fiskeperioderna och nyrekrytering till det fiskbara beståndet. Likaså avspeglas den förbättrade rekryteringen av ungtorsk under senare år i fångsterna, medan däremot rekryteringen av tånglake försämrats. Att resultaten i provfiskena, förutom att de ingår i en recipientkontroll, belyser storskaliga variationer i fiskars rekrytering gör dem ytterligare värdefulla. Mängden ålyngel, som sugs in med kylvattnet, har varit mindre under senareår jämfört med resultaten från början av 80-talet. Antalet kontroller per år har dock minskat, vilket ökar risken att den skattning som ligger till grund för kompensationsutsättningarna blir felaktig. Om storleksfördelningen för de ålyngel som passerar kylvattnet liknar den för ålyngel som fångas i undersökningar vid Öresundsbron, är dödligheten troligtvis större än vad som tidigare antagits. Det kan därför inte uteslutas att förlusterna av ålyngel genom kylvatteninsuget har underskattats, och att de därför inte kompenserats fullt ut. Metodiken vid ålyngelkontrollen bör förbättras. De hittillsvarande resultaten visar, att förekomsten av glasål kulminerar i mars, medan förekomsten av pigmenterade ålyngel nårsin kulmen i juli. Kontrollerna av rensmaterialet från silstationerna bör därför koncentreras till denna period.Biologiska recipientkontroll vid kärnkraftverken. Årsrapport för 1998 Den biologiska recipientkontrollen vid kärnkraftverken 1998 utfördes med smärre undantag enligt fastställda program. Forsmark Liksom tidigare varierade bottenfaunan i Biotestsjön kraftigt under året. Individtätheter och biomassor var under början av året ganska låga men högre än vanligt under senare delen av året. I fiskena har fångsterna av mört ökat under senare delen av 1990-talet men minskade under 1998. Mörten rekryteras inte inne i Biotestsjön utan vandrar in genom fiskgallren som små. Fångsterna av abborre, som varit vikande under några år, ökade återigen 1998 och bestod mestadels av ett två- och treåriga fiskar. Bottenfaunans individantal utanför Biotestsjön ökade på samtliga stationer i Forsmarksområdet. I fiskena var fångsterna 1998 genomgående låga, troligen beroende på låga sensommartemperaturer. Fångsterna av abborre var dock fortsatt höga i referensområdet i Finbofjärden. I de tre senaste årens fångster dominerade totalt sett abborrar födda 1994 både i Forsmarks- och referensområdet. De högre abborrfångsterna i referensområdet 1998 bestod till stor del av dessa nu 4-åriga abborrar, medan de försvunnit ur fångsterna i Forsmarksområdet. Produktionen av årsyngel i skärgården var relativt liten och tillväxten hos abborryngel var synnerligen låg, troligen beroende på den kalla sommaren. I Biotestsjön blev temperaturen däremot nära optimal för abborrynglens tillväxt, varför skillnaderna mellan in- och utsida blev extremt stor under 1998. Vid kontrollen av skador på könsorganen hos abborre och mört i F3:s kanalåterfanns under 1998 ingen abborre med synliga skador och endast 3% av mörtarna hade skador. En riktad insats under 1998 var att räkna ålar i F3:s svallschakt under varannan månad. Det visade sig att en stor mängd ål uppehöll sig i kylvattenvägarna under sommarhalvåret, men vandrade ut under vintern. Provfiskena efter kallvattenarter som brukar utföras i oktober måste inställas 1998 på grund av hård och långvarig blåst. Oskarshamn Fångsterna av abborre och mört i provfiskena i Hamnefjärden har varit höga sedan slutet av 1980-talet. Under 1998 noterades vår och sommar, högre fångster av abborre än 1997, medan förändringarna var små för mörten. Alfångsterna minskade något för andra året i rad och det är sannolikt att effekten av utsättningar i slutet av 1980-talet börjar avklinga. Resultatet av abborrens lek i Hamnefjärden har varit svagt sedan 1994 och förbättrades inte märkbart under 1998. Andelen stora abborrhonor (>30 cm) medför ögat synliga skador på könsorganen uppgick till 16% i augusti i Hamnefjärden. I Kvädöfjärden påträffades inga skador vid kontroll i oktober. Hos mörten var skadefrekvensen för alla kontrollerade mörthonor 9% i Hamnefjärden och 1,5% i Kvädöfjärden. Abborrfångsterna i den omgivande skärgården och i referensområdet i Kvädöfjärden var små till följd av låga temperaturer och en vikande trend för mörten fortgick, med undantag för inomskärslokalen i Kvädöfjärden. Tvååriga abborrar var vanligast vid Oskarshamnsverket och indikerar en måttlig till godårsklass från 1996. En nedåtgående trend för strömmingen vid Simpevarp bröts, medan fångsterna av torsk och rötsimpa låg kvar på en mycket låg nivå, avspeglande en generellt svag rekrytering under senare år. Utvecklingen för bottenfaunan i Simpevarp och Kvädöfjärden har varit likartad under en lång följd av år och 1998 utgjorde inget undantag. På de djupare lokalerna i båda områdena har indikationer på syrebrist i sedimenten förekommit under flera år på 1990-talet. Barsebäck Provfisken med ålryssjor gav för fjärde året i följd mycket små fångster av gulål i april på alla lokaler. En generell nedgång noterades för ålen i augustifisket mellan 1997 och 1998, och fångsterna har varit vikande efter höga nivåer i mitten av 1990-talet. Även för tånglaken finns en allmänt vikande trend under 1990-talet, medan fångsterna av torsk har varit större under 1990-talet än under föregående decennium. Fångsterna av torsk i augusti 1998 var rekordhöga. Den mängd småål som följer med kylvattnet in i silstationerna beräknades 1998 uppgå till ca 80 kg. Några kompensationsutsättningar till följd av utslagningen genomfördes ej på grund av tidigare överkompensation. Ringhals En anlockning av gulål till utsläppsområdet har visats genom provfisken med ålryssjor i april och augusti. Alfångsterna i augusti minskade mellan 1997 och 1998, och en markerad tillbakagång har ägt rum efter 1994 i både recipienten och ireferensområdet i Vendelsöfjorden. I båda områdena var fångsterna de minsta som noterats sedan början av 1980-talet. Den mest utpräglade anlockningen till kylvattnet har observerats för strandkrabban, vars förekomst 1998 förändrades i förhållandevis ringa omfattning i förhållande till tidigare år. Arter som föredrar kallt vatten har visats sky det varma kylvattnet. Effekten har varit tydligast för rötsimpa och tånglake. Generellt vikande utveckling har påvisats hos oxsimpa och tånglake under 1990-talet. Förekomsten av torsk i ryssjorna påverkas främst av artens rekryteringsframgång. Stora fångster i augusti dominerades av torskar födda 1997 och 1998. Torskägg och torsklarver har förekommit rikligare i intagskanalen under flera år på 1990-talet än tidigare. Detsamma gäller för ägg och larver av plattfiskar, vars förekomst dock steg redan i slutet av 1980-talet. Larver av rödspotta, sandskädda och skrubbskädda var talrika våren 1998.Rapporten består av två olika rapporter.</p
A review of the literature on acoustic herding and attraction of fish : Visual ecology of fish - a review with special reference to percids : Reproduction biology of the viviparousblenny (Zoarces viviparus L.)
No full textA review of the literature on acoustic herding and attraction of fish A literature study of fishing methods using acoustic herding, passive acoustic steering and acoustic attraction is presented. All three techniques are used world-wide in traditional fishing, but their applications to modern fisheries are very few. Optimization in terms of selectivity and increase in catches seems promising for acoustic attraction, and many successful trials have been carried out on various fish species of different hearing abilities. The results from acoustic herding are more negative and a more thorough knowledge of fish behaviour is needed before such techniques can be improved. When examining passive acoustic steering, little evidence has been found that fish actually use acoustic cues to detect fishing gear. Theoretical calculations show that claims that fish can detect the Aeolean tones generated by the water flowing through the net can probably be discounted, but measurements of the acoustic field around the fishinggear have to be made to finally confirm this. However, it has been shown that the fishinggear leading structures currently used are far from optimal. Studies of the sensory basis of gear detection by fish are needed to improve such structures. Psychoacoustic studies have shown that fish are essentially sensitive to very low frequency sounds. Therefore, improving acoustic fishing techniques demands an efficient, low-frequency sound source. It is shown that the fishing boat itself can be modified to become a relatively efficient transducer at the desired frequencies.Visual ecology of fish - a review with special reference to percids The function and morphology of the fish visual apparatus is in many respects similar to terrestrial vertebrates. Light passes through a cornea, is concentrated by a lens and absorbed by photoreceptors in the retina, which sends nervous signals via the optical nerve to the brain for interpretation. But there are also some important dissimilarities. Instead of changing the shape of the lens, fish accommodates by moving its lens in relation to the retina. Fish has no air—cornea interface, which deprives it of nearly 80% of their optical power compared to terrestrials. Fish as a group has also a more diverse set of visual pigments than terrestrialvertebrates since they have adapted to a large number of different light environments. The light environment in water is depending on both above surface, at surface and below surface conditions. The proportion of light transmitted through the surface depends on the angle of the incident light and whether the surface is still or rough. The more dislocated the angle is from the perpendicular the more light is reflected. A rough surface reflects more light than a still. Once light has entered the water column it is absorbed and scattered by the water itself and dissolved and particulate substances. Depending on the composition of different substances in the water, light of different wavelengths is more or less diminuted. There are four major agents absorbing light in aquatic environments. 1) The water itself, which absorbs most of the light in the ultraviolet, green and redparts of the spectrum 2) Dissolved organic substances (so called Gelbstoffe) absorbing maximally in the UV, violet, blue and green part of the spectrum 3) Phytoplankton, which absorbs light depending on pigment composition. Chlorophyll, the dominating pigment group absorbs most light in the blue and red part of the spectrum. 4) Particulate in organic substances absorbing light of different wavelengths in a more even fashion. The absorbance characteristics of these substances nevertheless may vary between different types. Percids can be grouped into two major classes by their visual adaptations for foraging in different light environments. Pikeperches (Stizostedion sp.) mainly andruffe (Gymnocephalus sp.) feed crepuscularly or nocturnally, and are thus equipped with a visual apparatus designed for light sensitivity. These species has a so called tapetum lucidum, a reflective layer of the retina consisting of a substance called 7,8-dihydroxyanthopterin. The arrangement induces extra reflections of light back and forth between the rodswith additional absorptions at each reflection. Perches (Perea spp.) are instead diurnal feeders, foraging in bright light. They lack a tapetum lucidum and have instead a visual physiology enhancing visual acuity in bright light. Larval perch are equipped with UV-sensitive cones. These are believed to be supportive when they feed on zooplankton in the pélagial. When the perch larvaego through metamorphosis and switch habitat, from the pélagial to the benthiclittoral, the UV-sensitive cones are regressed. As with most other freshwater fishes, the retina of percids absorbs maximally in regions of the spectra slightly deviating from the regions where water transmits maximally. This is believed to be advantageous when detecting objects underwater. Since light reflecting off an object usually contains larger portions of light in regions spectrally deviating from the background, which nearly eclipses the regions where light transmission in the particular water is maximum. Having a retina that absorbs more light of such wavelengths will increase the perceived contrast between the object in particular and the background. For deep-sea fishes on the other hand there seems to be a clear match between the spectral characteristics of their visual pigments and the spectral region of maximum transmission in water. This is probably due to the fact that the only light that reaches down to their ambient environment is in the regions of the spectrum where lighttransmission in seawater is maximal. The importance of contrast for prey recognition has been demonstrated for many freshwater fishes. For percids it has been studied at early developmental stages. Both for perch (Perea fluviatilis) and pikeperch (Stizostedion lucioperca)larvae, contrast seems to be an essential factor for prey recognition. One important factor affecting the light environment in aquatic environment is turbidity. Increasing turbidity decreases the distance of a fish’s visual field, increases luminosity, affects contrasts, defocuses and depending on type, selectively changes the composition of wavelengths of light transmitted through the water. All these factors influence a fish’s foraging ability. Not necessarily negative. By changing the colour of the background light it may actually enhance the contrast of certain prey items. It will also affect the light attenuation with depth. High levels of turbidity will decrease the maximum distance of light penetration thus imposing spatial constraints on fish foraging.Reproduction biology of the viviparousblenny (Zoarces viviparus L.) Reproduction biology was studied in a Kattegat population of the viviparous blenny (Zoarces viviparus L.). The females attained maturity at the age of 1+ or2+ and the males at the age of 1+. Fertilisation of the females took place within 2-3 days. At spawning time the feeding activity of females decreased or stopped until the second half of October when it was resumed and increased up to mid January when the study was finished. The condition factor was lowest in December. Size and age of the females did not influence egg size or the duration of the development of eggs and larvae. Lengthand weight growth rate of larvae was synchronous within and between broods.The mortality of larvae during intra-ovarian development varied between females, and reproduction success was slightly lower in the younger females. High mortality in some broods led to increased growth rate of surviving larvae. This suggests that relative fecundity may influence larval growth and that growth rate is limited by the maternal supply of energy. Theoretically, viviparous blenny may maximise reproduction by producing a high number of protoplasmic oocytes, and during later gametogenesis and intraovarian offspring development reduce functional fecundity by stepwise mortality. Such a reproductive strategy would ensure a sufficient growth rate of surviving larvae, a maximal number of larvaefully developed to leave ovary, and an optimal parturition time. This hypothesis was verified by observations suggesting that compared to other species of fish the viviparous blenny produces high numbers of abnormal oocytes and larvae with serious malformations, which are dying during pregnancy.Rapporten består av tre olika rapporter.</p
Flodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar : Utvecklingen av kräftodlingen i Sverige under 1980- och 90-talen
No full textFlodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar Flodkräftan utgör sedan länge en av de mest värdefulla sötvattensresurserna i Sverige. I början av 1900-talet uppgick årsfångsten i landet till uppskattningsvis 1 000-1 500 ton, men kräftpest och olika miljöförändringar har medfört att dagens fångst i naturvatten sannolikt är endast ca 50 ton. Endast en liten del av Norrland ingår i flodkräftans naturliga utbredningsområde, vilket nådde upp till mellersta Värmland, södra Dalarna och södra Hälsingland. Under de senaste ca 100 åren har emellertid gränsen flyttats åt norr och väster och idag (1996) förekommer flodkräftor på minst 300 lokaler i Norrland. Genom denna utökade spridningökade allmänhetens intresse för kräftor och kräftodling i Norrland. I Västernorrlands och Jämtlands län inleddes i slutet av 1980-talet ett arbete med att skapa ett projekt för att studera förutsättningarna för norrländsk odling av flodkräfta. Fiskeriverket, med Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm engagerade sig i detta arbete och 1989 inleddes forsknings- och försöksprojektet ”Kräftodling i Norrland”. Försöksodlingar byggdes upp i Ensillre i Västernorrlands län och i Vaine i Jämtlands län, medel ställdes till förfogande av en rad finansiärer och en projektorganisation byggdes upp. Projektet avsågspågå under två treårsperioder, eller sammanlagt sex år. Syftet med föreliggande rapport är att sammanställa tillgänglig kunskap om odling av flodkräfta, med särskild inriktning på norrländska förhållanden. Samtidigt utgör den en slutrapport över ekonomi och organisation i ”Kräftodling i Norrland”, riktad till projektets intressenter och finansiärer. Erfarenheterna från ”Kräftodling i Norrland” utgör väsentliga delar av rapporten. En utveckling av kräftodling i Norrland bedöms vara motiverad utifrån kommersiella, regionalpolitiska och turistiska skäl, men även bevarandeaspekten är betydelsefull. I Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets nyligen publicerade ”Åtgärdsprogram för flodkräfta” pekas på att odlingsproducerade flodkräftor kan komma att användas till återetableringar i pestdrabbade och i försurade/kalkade vatten. Med erfarenheterna från projektet och uppgifter hämtade från tillgänglig litteratur kan vi ge följande råd till framtida kräftodlare. Åretruntdammar bör vara relativt stora med flacka strandprofiler och de bör anläggas i ”täta” jordarter. Sommardammar bör vara små, grunda och tömningsbara för att underlätta insamlingen av småkräftorna. Det är viktigt att noga kontrollera råvattentäkterna inför odlingsstarten. Därigenom kan problem med dålig vattenkvalitet och olika fiskarter undvikas. För reglering av åretruntdammars vattenstånd och förtömning fungerar de plastmunkar som finns i marknaden tillfredsställande. Munkarna bör placeras i ”brunnar” av grova plåtrör i dammvallarna för att de inte skall frysa. Rikligt med gömslematerial fördelas på bottnarna. Lämpliga undervattensväxter bör planteras i dammarna. Växterna bidrar till att höja produktionen av viktiga födoorganismer. Kläckerilokaler med tråg eller bassänger, recirkuleringssystem, filter och uppvärmningsutrustning behövs för vinterförvaring av avelskräftor och för produktion av kräftyngel. Kläckning av”strippad” rom som inkuberas i kläckningsapparat vid 18-20 °C ger bäst kläckningsresultat. Efter ynglens första skalömsning efter ca 10 dygn kan de samlas ihop och överföras till tråg eller sommardammar för vidare uppfödning. Kräftors tillväxt styrs av skalömsningar under tillväxtsäsongen. I dammar bör de kunna ömsa två gånger per säsong och därmed nå en tillväxt av ca 10 mm CL (motsvarar ca 20 mm TL) per säsong. Om denna tillväxt kan uppnås kan kräftbeståndet i en kräftdamm öka sin biomassa med ca 40%, vilket bör kunna ge utrymme för en ekonomisk avkastning.Utvecklingen av kräftodlingen i Sverige under 1980- och 90-talen 1 Sverige finns två kräftarter, den inhemska flodkräftan (Astacus astacus) och den införda amerikanska arten signalkräfta (Pacifastacusleniusculus). Bägge arterna odlas och bägge finns i vilt tillstånd. Flodkräftan har liksom alla europeiska arter drabbats av kräftpesten genom införda amerikanska kräftor på 1860-talet till Europa. Till Sverige kom kräftpesten 1907. Man beräknar att endast 5% av det ursprungliga flodkräftbeståndet finns kvar. Mer och mer etablerar sig signalkräftan i svenska vatten. Denna art är liksom andra amerikanska arter resistent mot pesten. Vildfångade kräftor (och på senare år odlade kräftor) räcker inte till för att förse marknaden med kräftor. Sverige måste därför importera 2 000-3 000 ton kräftor per år. Odling av kräftor för konsumtion påbörjades under 1980-talet i Sverige. För att undersöka hur kräftodlingen har utvecklats i Sverige har författaren åkt runt till ett 20-tal odlingar i landet. Enkäter har skickats ut till fiskerikonsulenter i varje län och till både flod- och signalkräftodlare. Mer än 500 licenser för odlingar av kräftor med en kvantitet av 500 kg per år ellermer är givna med en total kvantitet av merän 500 ton. Därtill kommer många små odlingar som endast behöver anmäla till länsstyrelsen att man börjat odla. För närvarande utnyttjas ungefär 9% av den sökta odlingskvantiteten. I regel används s k semi-intensiv teknik för odling av kräfta, som mestadels sker i grävda dammar. Dammarnas konstruktion skiljer sig mycket, från långa dikesformade dammar, till runda, kvadratiska eller rektangulära former. Vattenkvalitén varierar mellan olika län och inom dessa. Temperaturen är avgörande för produktionen. Ju längre söderut ju högre produktion gäller generellt. pH-värdet varierar också starkt i olikaområden, men bör vara minst 6,5 och helsthögre. Kalciumkoncentrationen i vattnet bör vara relativt hög, omkring 20 mg Ca/l ellerhögre är att föredra. Det är viktigt att inte järn- och mangankoncentration överstiger 0,5 mg/l. Dammarnas växt- och djurliv har varierat starkt i denna undersökning. Det är viktigt att det finns gott om växter som kransalger, slinke eller andra lämpliga arter. Produktionen bör dock inte vara för hög så att dammen växer igen. Vattenpesten kan ibland tillväxa så kraftigt att dammarnas yta täcks helt och den måste därför hållas efter. Många djur som mink, häger, abborre och vissa insekter prederar på kräftorna och är således konkurrenter. I många fall är kräftor och deras fiender i balans och då nås ändå ett gott produktionsresultat. Odlingsmetoderna varierar i olika områden. När odlingen påbörjas sker isättning av sättkräftor (yngel eller vuxna kräftor). För vissa odlare har detta varit en stor kostnad. Äggbärande honor betalas med 20-125 kr/styck. Priset för övriga kräftor kan variera från 50 öre till 20 kr styck. I vissa fall sker storlekssortering och i andra fall sker inga sådana ingrepp i produktionsdammarna. De flesta odlare stödutfodrar. Det vanligaste fodret är fisk, potatis eller morötter. Många använder också cerealier (olika sädesslag). Endast 4% använder sig av pelleterat foder. Avkastningen i denna undersökning varierar mellan 60 och 430 kg per ha för flodkräftor och mellan 50 och 680 kg för signalkräftor. Den största avkastningen av odlade flodkräftor har Gotland, Blekinge och Kalmarlän. De producerade 80% av den totala svenska skörden på 12,3 ton år 1995. Motsvarande siffra för signalkräfta var 41,8 ton. Mest skördades i Blekinge och Kristianstads län. Tillsammans med Kalmar, Malmöhus och Skaraborgs län togs 91,6% av skörden i dessa fem län. Totalt kan man uppskatta den vilda fångsten till 400 ton och den odlade till ca 55 ton.Det innebär att mer än ca 14% av totalproduktionen är odlad. Dessa siffror är säkert i underkant och den inhemska produktionen ligger troligen kring 500 ton totalt. Med en import på ca 2 500 ton innebär det en totalkonsumtion på minst 3 000 ton, alltså en per capita konsumtion på 0,3 kg kräftor varje år. Rapporten består av två olika rapporter.</p
FISKETURISM - en naturlig näring! : Förutsättningar och möjligheter för utveckling av svensk fisketurism
No full textDet turistiska företagandet Från en turistisk utgångspunkt utgör fisketurism en god möjlighet till företagande och entreprenörskap i glesbygd, såväl i inlandet som i skärgårdarna. Entreprenören har och måste alltid ha en nyckelroll i den fortsatta utvecklingen. Myndigheter och organisationer bör vara lyhörda för krav och önskemål från entreprenörer och vara beredda att bidra till rimliga, långsiktiga förutsättningar för entreprenörskapet. Det är också viktigt att intresserade entreprenörer nyttjar de möjligheter som redan finns. Åland och Irland är goda exempel på vad som går att göra, om man bara vill. Inriktningen på det turistiska företagandet löper som en röd tråd genom hela rapporten. Det finns inga möjligheter att utveckla turism som näring utan ett tydligt fokus på företagandet. Det är företagen som får intäkter, anställer personal och betalar skatt. Det är också turistföretaget som vis a vis sina kunder står som garant för kvaliteten i den turistiska produkten. Långsiktigt hållbar utveckling En annan viktig förutsättning för att Sverige skall lyckas i ambitionen att utveckla svensk fisketurism kommer att vara möjligheten —och inte minst viljan - att bevara, utveckla och vårda det unika och det speciella i den svenska fiskemiljön. Detta måste vara grundläggande uppgifter för alla som arbetar med fisketurism. Undersökningar både i Sverige och i utlandet visar att den moderna fisketuristen kommer att premiera ett fiske på naturliga fiskbestånd i en naturlig miljö. Möjligheten att nyttja resursen fisk för att utveckla en ny typ av företagande bör uppmärksammas - i lagstiftningen, i FoU-sammanhang, och naturligt ingå i berörda myndigheters ansvarsområden. För den biologiska resursmyndigheten -Fiskeriverket — är ansvaret för fiskresursens och fiskbeståndens tillstånd och långsiktiga nyttjande en huvuduppgift. Begrepp som t ex hållbar turism, biologisk mångfald och ekoturism används allt oftare i pågående diskussioner. Åtgärder inom fiskevården, som trädaläggning, kvotering av fångster (baglimit), differentiering mellan redskap, ”catch and release” jämte andra exempel, har alla som mål att skydda resursen och långsiktigt vara till gagn för de fiskande. Dimensionering och inriktning av fiskevården blir därför en strategisk fråga för den framtida utvecklingen. Samma sak gäller för dimensionering av uttaget. Anläggningar för fisketurism måste utformas så att de inte stör eller påverkar den omgivande miljön. Om planering och samverkan Kommunerna har genom sitt planmonopol (den kommunala översiktsplaneringen, KÖP) stora möjligheter att påverka hur mark och vatten skall användas. Där görs avvägningar mellan olika allmänna intressen. Framsynta och väl genomförda planeringsinsatser, t ex enligt Jämtlandsmodellen (Bilaga 1), är nödvändiga för varje fisketuristisk satsning. Fisketurism är en aktivitet som kräver omfattande samverkan mellan många aktörer, såväl offentliga som privata. Här finns vattenägare, lokala fritidsfiskare, yrkesfiskare, husbehovsfiskare, sportfiskare, kringboende, fiskevårdsområdesföreningar, kommuner, länsstyrelser, turistorganisationer på olika nivåer, centralamyndigheter som Fiskeriverket, Vägverket, Boverket, Naturvårdsverket, Glesbygdsverket och Turistdelegationen, kommersiella aktörer som flygbolag, bussbolag, researrangörer, rederier och fiskeentreprenörer, intresseorganisationer som Fiskevattenägarna, Sportfiskarna, Hushållningssällskapen och sist men inte minst turisten själv med sina preferenser och ambitioner. Viktiga frågeställningar för utveckling av fisketurism rör allt från biologi, miljövårdjuridik, fiskevård, företags- och nationalekonomi, planering, marknadsföring, distribution, till försäljning och prissättning. Perspektivet blir med nödvändighet alltid tvärvetenskapligt. Attityder Attityder och preferenser är del av de grundläggande system vi använder för att sortera information. För fisketurismens del finns här viktiga frågeställningar på såväl kundsidan som på producentsidan och också i producentens omgivning, dvs i lokalsamhället. Kunskap om kunder och kunders preferenser kommer att vara utslagsgivande för vilka som blir morgondagens vinnare på den framtida turistiska världsarenan. I Turistdelegationens handlingsprogram är ”Kundorienterad produktutveckling och marknadsföring” en av huvudstrategierna. För utvecklingen i området där fisket sker är lokalbefolkningens uppfattningar viktiga att ta hänsyn till. Fisketurism måste tillföra något till lokalsamhällets ekonomi för att kunna uppfattas positivt av de närmast berörda. Sker inte detta hämmas och försvåras utvecklingen. Den lokala förankringen är idag särskilt viktig i områden med fritt handredskapsfiske. Fisketuristiska satsningar kan inte hanteras över huvudet på lokalbefolkningen, utan måste lösas i samverkan på ett sådant sätt att delaktighet och ett positivt utvecklingsklimat skapas. Marknadsföring och marknadsutveckling Den svenska marknaden står för en mycket stor del av den nuvarande fisketurismen i Sverige. En stor del av fiskeresandet sker i befintliga nätverk. Man använder sällan researrangörer och fisket sker ofta på platser där man tidigare fiskat. På den svenska marknaden är det därför en viktig uppgift att intressera fler för fiske genom olika stimulerande arrangemang som t ex fiskefestivaler, Fiskets Dag eller liknande aktiviteter. Arbetsgruppens undersökning på sju viktiga marknader i Europa visar att där finns drygt 60 researrangörer specialiserade på fiskeresor. Dessa arrangörer vänder sig till en kunnig och intresserad målgrupp som i sin tur har stor påverkan på andra grupper av fisketurister (imagebyggande). Svenska fiskedestinationer är dock endast i mycket begränsad utsträckning närvarande i deras kataloger. En viktig målsättning för svensk fisketurism bör därför vara att få fram fler produkter som är tillräckligt bra för att komma med bland de produkter som säljs av utländska arrangörer. Utveckling av kompetens Ökade insatser behövs på alla nivåer avseende utbildning för entreprenörer, planerare, utvecklare och också inom forsknings- och utvecklingområdet. Utveckling krävs av befintliga turismutbildningar vid högskola och också av kvalificerade yrkesutbildningar (KY-utbildningar) på gymnasienivå. Att bidra till utveckling av företagande och entreprenörskap handlar mer om inspiration än om regler. Det går t ex inte att föreskriva ”minimimått på fisketurismentreprenörer”, ens om man skulle vilja! Därför handlar mycket av det som föreslås i rapporten snarare om önskvärda färdriktningar än om konkreta förslag. Inom vissa områden anser arbetsgruppen dock att det idag finns direkta praktiska hinder för en fortsatt fisketuristisk utveckling och lämnar därför nedanstående förslag som syftar till att skapa ett mer positivt utvecklingsklimat för fisketuristiska satsningar. Förslag Arbetsgruppen har under arbetet med rapporten inhämtat synpunkter från ett stort antal myndigheter, organisationer och personer och också anordnat fyra regionala seminarier i Falun, Skellefteå, Linköping och Göteborg. Rapporten har också under våren 1999 remitterats till mer än hundra instanser inom förvaltning, utbildning, intresseorganisationer och företag med anknytning till fisketurism. Remissinstanserna har genomgående haft en mycket positiv inställning till utveckling av fisketurism till en bärkraftig näring. Man välkomnar initiativet att ta fram en rapport av detta slag och lämnar också förslag till åtgärder som skulle främja en fisketuristisk utveckling. Efter genomgång av inkomna remissvar och synpunkter som lämnats vid seminarier eller i andra sammanhang lämnar arbetsgruppen härmed förslag till åtgärder inom följande områden. 1. Regelverket 2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskningrörande den biologiska resursen 3. Utbildning och information 1. Regelverket Arbetsgruppen bedömer att det nuvarande regelverket på vissa punkter verkar direkthämmande på en fisketuristisk utveckling.Det är i första hand fråga om möjligheterna för entreprenörer att få rådighet över den resurs som utgör själva grunden för verksamheten, dvs fisket, på vissa kustavsnitt, i de stora sjöarna och i fjällområdet. Arbetsgruppen föreslår därför att nuvarande regelverk ändras på ett sådant sätt att det underlättar utveckling av fisketuristisk verksamhet. Speciellt i skärgård och annan glesbygd skulle en sådan utveckling vara till stort gagn för företagande och sysselsättning. Detta förslag har också ett mycket starkt stöd hos remissinstanserna. Det bör bli möjligt att bilda fiskevårdsområden/fiskeskötselområden på geografiskt begränsade områden där det idag råder fritt handredskapsfiske, med upphävande av gällande bestämmelser om fritt handredskapsfiske, under förutsättning att fisketuristiska utvecklingsplaner för området i fråga har tagits fram och godkänts av samma instans (länstyrelsen) som beslutar om bildandet av fiskevårdsområdet. De sålunda bildade områdena skall ta ansvar för fiskevård i området och intäkter från försäljning av fiskekort användas för finansiering av denna fiskevård. Vid etablering av sådana områden skall särskild hänsyn tas till närboendes fiske, så att konflikter med lokalbefolkningen undviks. Strandskyddsbestämmelserna bör kunna medge etablering av fisketuristisk verksamhet i vattennära attraktiva områden, t ex för anläggande av fiskecamper, bryggor eller ramper i avsikt att öka tillgängligheten till fiske och natur. Detta är inte minst viktigt för fiskande med funktionshinder eller för andra med begränsad rörlighet. Den befintliga lagstiftningen anvisar möjlighet till dispens från strandskyddet om särskilda skäl föreligger. Arbetsgruppen anser att särskilda skäl föreligger när det gäller etablering av bryggor, ramper och andra anläggningar för fisketurism och mena r att fisketuristiska etableringar skall behandlas i enlighet med de undantag som redovisas i prop 1997/98:45, sid 322, för bl a fiske. Arbetsgruppen föreslår att Regeringen uppdrar åt ansvarig myndighet att utarbeta praktiska riktlinjer för tillämpning av gällande bestämmelser om strandskydd i syfte att förbättra möjligheterna för fisketuristisk verksamhet. 2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskning Satsningar bör göras på att öka kunskapen, främst genom samlade tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprogram, i nationalekonomiska och företagsekonomiska studier av fisketurismens värde, studier om produktion och uttag av fisk (Bilaga 2) för att långsiktigt säkerställa en god tillgång på resursen fisk och också rörande fisketuristiskproduktutveckling och marknadskunskap. Det statliga fiskevårdsanslaget bör förstärkas och få användas till insatser som främjar utvecklingen av fisketurism. Frågan om allmän fiskevårdsavgift eller alternativ till en sådan bör tas upp till förnyad prövning. 3. Utbildning och information För att fisketurismen skall kunna utvecklas till en bärkraftig näring krävs att utbildning på gymnasie- och universitetsnivå kan erbjudas inom för näringen relevanta ämnesområden. Utbildningar med tydlig intriktning mot fisketuristiskt företagande bör premieras. Det bör uppdras åt berörda branschorganisationer att efter samråd med Fiskeriverket och Turistdelegationen m fl, att lämna förslag på hur sådana utbildningsaktiviteter bör organiseras, finansieras och genomföras. En genomgång av befintliga utbildningar presenteras i Bilaga 3. Arbetsgruppen förslår vidare att informationsinsatser rörande fiskerättsliga frågor i relation till de allemansrättsliga frågorna, särskilt riktade mot den inkommande turismen till Sverige, genomförs av ansvarigamyndigheter. Referensgruppen för fisketurism bör ta fram en populärversion av rapporten för att på ett lättfattligt sätt sprida information om huvuddragen i den fisketuristiska utveckling som här presenteras i dokumentet
Miljökvaliteten i 39 svenska sjöar - en bedömning grundad på fisk : Bedömningsgrunderna för fisk är ett värdefullt verktyg för att bedöma miljökvaliteten i sjöar
No full textSommaren 1998 provfiskade Sötvattenslaboratoriets miljöenhet 39 sjöar spridda runt omi landet. Provfiskena var i huvudsak utförda inom programmet för den nationella kalkuppföljningen (IKEU) samt inom det nationella miljöövervakningsprogrammet. Många avsjöarna har provfiskats under en lång följd av år. Under 1996 och 1997 har det uppkommit rika årsklasser av abborre i flera norrländska sjöar. Detta har gjort att provfiskefångsterna av abborre har ökat i dessa sjöar. Uppkomsten av de rika årsklasserna kan sannolikt förklaras av ett för abborren gynnsamt klimat. I norra Sverige var augusti 1996 och hela sommaren 1997 varmare än motsvarande perioder under övriga år på 1990-talet. I en av de okalkade sjöarna har fiskbeståndet vid tidigare års provfisken uppvisat tydliga försurningsskador. Braxen, som är en försurningskänslig art, har emellertid under senare år genomgått en nyrekrytering i sjön, sannolikt till följd av ökade pH värden. Denna tendens gäller inte generellt för de sjöar som provfiskades, utan flera sjöar uppvisade tydliga försurningsskador. I flera av sjöarna har fiskarter helt eller delvis försvunnit pga av försurning. I flertalet av de kalkade sjöarna observerades ingen försurningspåverkan på fisken. Kalkning i kombination med andra fiskevårdsåtgärder hade dessutom gjort att fiskbestånden i flera sjöar normaliserats under senare år. Bland de sjöar som enligt en vattenkemisk bedömning var försurade visade de nyligen framtagna bedömningsgrunderna för fisk stora avvikelser gentemot förväntade värden. Ingen av dessa sjöar klassificerades som klass l (ingen eller obetydlig avvikelse från förväntade värden) och i 60% klassificerades fångsten som klass 4 (stor avvikelse från förväntade värden) eller högre. Bland de kalkade sjöarna klassificerades 53% som klass1 och de neutrala referenssjöarna klassificerades 47% som klass 1. I knappt 1% av dekalkade sjöarna och de neutrala referenssjöarna klassificerades fångsten som 4 eller högre. Utsättningar av fisk har förekommit under lång tid och det kan därför idag vara svårt att utifrån ett provfiske bedöma om de fångade arterna är naturligt förekommande eller ej. Bland de sjöar som provfiskades 1998 var flera av fiskbestånden resultat av både avsiktliga och oavsiktliga nyintroduktioner. I dessa sjöar är sik, röding och mört de arter som på detta sätt har etablerat flest bestånd. Öring och gös är arter som sats ut i många av sjöarna men som endast gett upphov till sporadiska återfångster i provfisken
Verksamhetsplan 1999 för Fiskeriverket : En samlad plan för verksamheten vid samtliga enheter inom Fiskeriverket
No full textFiskeriverket inför fr.o.m. år 1999 en samlad årlig verksamhetsplanering. Syftet med denna är att skapa förutsättningar för att dels följa upp de effektmål för verket som riksdagen har antagit och för de verksamhetsmål som regeringen har fastställt, dels för att underlätta verkets interna planering i övrigt. Därför har, för att också göra planeringen mer konkret, nedbrytning skett också i delmål. En viktig förutsättning för att planeringen skall vara ett effektivt hjälpmedel är att delmålen är realistiska och uppföljbara. Samtidigt är det viktigt att utnyttjandet av de finansiella resurser som verket förfogar över följs upp med kontrollstationer under året. Vi går in i det nya året med ett underskott, varför vi måste utnyttja anslagskrediten under myndighetsanslaget. Behovet av en sträng budgetdisciphn bör därför understrykas. De mål som ställs upp för avdelningarna avser verksamheten i dess helhet, oavsett hur verksamheten totalt sett finansieras. Beslutet om en ändrad organisation med avdelningar för havsresurser respektive kust- och sötvattensresurser fordrar snar uppföljning så att verksamheten snabbt kan finna sina former. I samband härmed måste också lösas de frågor om samverkan inom verket som den ändrade organisationen väcker. När det gäller själva arbetsuppgifterna kan det konstateras att arbetet inom ramen för CFP och reformeringen av denna är en prioriterad arbetsuppgift. Konsekvenserna för fisket och därmed också för Fiskeriverket av den nya miljöbalken är en annan viktig faktor i arbetet. Fiskevårdens utveckling är en betydelsefull fråga som kräver aktiva insatser. När det gäller miljöarbetet har Fiskeriverket att i samarbete främst med Naturvårdsverket i uppgift att medverka i framtagandet av miljömål för hav och för sjöar och vattendrag. Även arbetet med utveckling av miljöledningssystem är en betydelsefull uppgift. Som har framgått av det föregående skall de uppställda målen vara uppföljbara. Det innebär att vi i den resultatredovisning som skall lämnas till regeringen den 1 mars 2000 skall redogöra för hur vi har nått de uppställda målen inom ramen för kraven på återrapportering. En naturlig förutsättning för att arbetsuppgifterna skall kunna lösas är att ett effektivt samarbete mellan verkets olika enheter sker liksom mellan alla anställda. Endast på så sätt kan resultatet av vårt arbete bli lyckosamt
Ålryssjefiskets bifångstproblem i Västerhavet : En våtmarks effekt på havsöringsmolt (Salmo trutta L.) : Odling, domestisering och bevarandebiologi hos laxfiskar
No full textÅlryssjefiskets bifångstproblem i Västerhavet För stora delar av det svenska kust- och insjöfisket är ål det främsta fångstobjektet. För västkustens del utgör ålfisket det enskilt största yrkesmässiga enmansfisket. I huvudsak bedrivs detta fiske med småryssjor, oftast sammanlänkade som parryssjor. Fångsteffektiviteten i dessa redskap är dock så låg att ett stort antal redskap måste användas för att den enskilde fiskaren skall erhålla en tillräckligt stor fångst av ål. Eftersom den största delen av fångsten utgörs av skaldjur och andra fiskarter än ål utgör den bristande selektivitet i detta fiske ett allvarligt problem; de bifångster som görs av ungfisk och strandnära arter skulle kunna medföra en utfiskning/uttunning av kustnära fiskbestånd av exempelvis torsk. Studien har haft som mål att dels försöka uppskatta bifångsternas storlek i ålfisket, dels den fiskeriinducerade dödligheten som detta fiske ger upphov till. Beräkningar av ålfiskets totala bifångst och den dödlighet som detta fiske orsakar har emellertid karaktären av räkneexempel, eftersom såväl bifångstens storlek som fiskeridödlighet kan förmodas variera mellan olika år, årstider och lokaler längs västkusten. Till variationen i fiskeridödlighet kan vidare ytterligare faktorer förväntas bidra som lokala mängden strandkrabbor och vitfågel och den enskilde fiskarens hanteringen av bifångsten vid vittjning och återutsättning. Antalet satta ryssjehus vid västkusten under ålfiskeperioden skattades ligga inom intervallet 30 000 till 45 000 parryssjor, vilket ger en årlig fiskeansträngning om ca 10-15 miljoner ryssjehusnätter. Resultatet stöds av uppgifter från yrkesfiskets loggböcker och av Kustbevakningens fältstudier. Dödligheten för bifångad fisk studerades i experimentfisken. Andelen torsk som dog till följd av ryssjefisket visade sig vara kopplad till graden av aktsamhet vid själva vittjningsförfarandet: ca 70% av den bifångade torsken observerades omkomma när redskapen vittjades på ett ”oaktsamt” sätt mot endast 7% vid ”skonsamt” fiske. Även för gråsej var andelen döda högre vid ”oaktsamt” fiske än för ”skonsamt” fiske. I motsats till torskfiskar tycktes däremot inte själva vittjningsförfarandet påverka plattfiskens överlevnad, utan den dödlighet som kunde noteras för dessa arter hade uppträtt i stor utsträckning redan innan vittjning. Sammantaget ger studien indikationer på att ålfiskets nuvarande utformning och intensitet måste ses som ett förvaltningsproblem för de organ som har till uppgift att upprätthålla ett varaktigt resursutnyttjande, eftersom det inte kan uteslutas att fiske med småryssjor i kombination med andra, ur beståndsvårdandesynpunkt, negativa faktorer som predation från säl och skarv och allmänt sett hårt fisketryck, kan ha en omfattning som påverkar de fiskbara beståndens storlek. Därför bör slutsatsen vara att ålfisket i likhet med annat fiske skall sträva efter att minimera sina bifångster samt öka den bifångade fiskens överlevnad, exempelvis genom att utveckla nya fiskemetoder.En våtmarks effekt på havsöringsmolt (Salmo trutta L.) Förluster och nedströmsvandring av havsöringsmolt studerades i två typer av habitat, dels i rinnande vatten (Önnerupsbäcken), dels i en nyanlagd våtmark (Habo Dammar). Smolt fångades i en fälla och märktes med PIT-tags (elektroniska sändare). Nedströmsfällan registrerades smolten via detektorer i bäcken och våtmarkens in- och utlopp. Förluster av havsöringsmolt har på en 1 280 mlång sträcka av bäcken uppmätts till 23,4 %. Förlusterna i våtmarken har uppmätts till 81,5 %. Uppehållstiderna (medianvärdet av simhastigheten) av smolt varierar stort mellan de två studerade vattenområdena, uppehållstiden är 13 gånger längre i våtmarken, jämfört med sträckan i bäcken. Uppmätt höga förluster av smolt förklaras sannolikt av ett ogynnsamt rörelsemönster i våtmarken meden relativt lång period av exponering gentemot predatorer. Provfisken indikerar att gädda (Esox lucius L.) är den mest betydelsefulla predatorn på havsöringsmolt i våtmarken.Odling, domestisering och bevarandebiologi hos laxfiskar Att föda upp djur i fångenskap innebär alltid att djuren utsätts för ett selektionstryck som skiljer sig från det naturliga. Emellertid kan graden av fångenskap variera och därmed också graden och inriktningen av påverkan. Man kan till exempel aktivt försöka förstärka eller bibehålla karaktärer som är önskvärda ur ekonomisk, kulturell eller estetisk synvinkel. I vissa fall hålls odlade laxfiskar under hela sin livscykel i fångenskap (t ex kasseodlade fiskar), medan andra odlas fram till smoltstadiet då de släpps ut i ett lämpligt vatten (t ex kompensationsodlade fiskar). Den senare kategorin laxfisk sätts ofta ut för att ersätta naturlig reproduktion, som fallit bort pga vattenkraftsetableringar, dvs det finns en mer eller mindre uttalad vilja att bevara ett vattendragsunika bestånd av vandringsfisk. I detta fall är det av intresse att den odlade fisken är så lik sitt vilda ursprung som möjligt. Detta är emellertid inte möjligt. Ett flertal studier på senare tid har visat att kompensationsodlad fisk skiljer sig från den vilda på flera olika punkter och att dessa förändringar liknar de som kasseodlad fisk uppvisar. Generellt kan man säga att odlad fisk, jämfört med vild fisk av samma art, växer bättre i odling men sämre i naturen, odlad fisk är mindre rädd för rovdjur, är mindre aggressiva, har sämre reproduktionsframgång, annat vandringsmönster och sämre överlevnad i det vilda. Problemet med många av dessa studier är att det är svårt att separera effekten av arv kontra miljö och många av skillnaderna mellan vild och odlad fisk beror förmodligen på skillnader i respektive kategoris uppväxtmiljö. Det börjar dock komma studier som visar att det också finns genetiska skillnader, dvs den odlade och vildafisken har genetiskt ”drivit bort” från varandra, trots att de har samma ursprung. Om man prioriterar bevarandebiologi är detta något som man måste beakta när man i framtiden ska utforma riktlinjer för odling och utsättning av fisk.Rapporten består av tre olika rapporter.</p
Verksamhetsplan för år 2000 : Mål och budget för verksamheten vid samtliga enheter inom Fiskeriverket
No full textDen verksamhetsplan som fastställts för år 2000 bygger på de intentioner som inleddes i och med verksamhetsplanen för år 1999. Syftet med planeringen är att få en ordentlig överblick över de uppgifter som Fiskeriverket har och vilka resurser som totalt kan beräknas stå till förfogande för uppgifternas fullgörande. Verkets arbetsuppgifter utgår liksom tidigare från de effektmål som riksdagen har antagit och de verksamhetsmål som regeringen fastställt. För verkets egen del bryts dessa nu ned i egna verksamhetsmål för att skapa klarhet i planeringen och därmed också i arbetsuppgifterna. Planeringen för år 2000 har inriktats på att åstadkomma en mera samlad plan än föregående år, främst genom att utgå från en totalbudget som oavsett finansiär utgör ekonomisk ram för avdelningens verksamhet. Utgångspunkterna är att skapa balans i ekonomin, klarhet i finansieringen av verksamhetens olika delar och ökade förutsättningar för uppföljning av verksamhetens såväl sakmässiga som ekonomiska utfall. Till detta kommer att arbetet med ett miljöledningssystem för verket nu har avancerat så långt att detta beaktats i verksamhetsplanen i en första omgång. Ett minskat utnyttjande av anslagskrediten, som hittills utnyttjats i sin helhet, är angeläget. Den hårda belastningen på anslagskrediten grundar sig i första hand på tidigare budgetöverdrag och att underfinansierade projekt avslutas. Den ändrade organisation som har gällt sedan den 1 januari 1999 och den ökade integreringen av Fiskeriverkets olika verksamheter, med avdelningscheferna som huvudansvariga, är en grund för det dagliga arbetet. Likaså kommer en ny arbetsordning att bidra till att skapa klarhet om de formella förutsättningarna för arbetets bedrivande. En nyutarbetad ekonomihandbok skall skapa enhetlighet i ekonomiarbetet och därför tillämpas i redovisningen. Planer och regler i all ära men de förutsätter samtidigt att all den sakkunskap och energi som finns samlad inom Fiskeriverket kan få sitt spelrum. Organiserandet av Fiskeriverkets insatser inför Sveriges ordförandeskap i EU under det första halvåret av år 2001 blir en betydelsefull del av vårt arbete under det kommande året. Ännu har inget beslut fattats av regeringen om detaljerna i detta arbete. Vi skall aktivt delta i förberedelserna för ordförandeskapet så att vi på ett effektivt sätt också i detta sammanhang kan utföra det som ankommer på oss. I övrigt skall för Fiskeriverkets del verksamheterna med Svensk Fisk och kvalitetskontroll avvecklas. Den senare överförs till Kustbevakningen. Den resultatredovisning som skall överlämnas till regeringen den 1 mars 2001 kommer att visa i vilken mån de i planen angivna förutsättningarna leder till avsett resultat