The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Befintlig information om fisk och kräftor i nya IKEU-objekt : Sammanställning av ett specialprojekt 2005
No full textPM 2005-12-27</p
Fuelling fishing fleet inefficiency : The development of a Swedish pelagic segment in the context of EU structural support schemes 1995-2002
No full textDiminishing fish stocks and increased fleet over-capacity have put fisheries subsidies and their possible negative impact on fish resources in focus. This study deals with a Swedish pelagic fleet segment, which received financial aid under EU support schemes in 1995-2002. The general development of the segment and the possible impact of aid on volume of catches, profitability, fishing capacity and fishing effort have been analysed. The segment comprised 58 active vessels in 2002 and is the most significant Swedish fleet segment in terms of capacity, volume and value of landings. In 2002, the volume of landings, amounting to 247.8 thousand tonnes, constituted 87% of total national landings. Total value reached SEK 491.7m (€ 54m), which was 45% of the national value. Profitability in the segment varied considerably between 1995 and 2002. The main factor for this variation was the high volatility of prices of pelagic species. The reduced quotas in the period were in many cases compensated by higher prices. The segment received SEK 87m (€9.7 m) in aid to investments and decommissioning under EU structural support schemes between 1995 and 2002, but the direct effect on profits was small. Under the assumption that the investment would have been made regardless of aid, the net profit as share of value of landings for the group of vessels concerned would have fallen only from 11% to 10% in 2002. Even though some of the investments would have been made regardless of aid, it is likely that the structural aid programmes induced more investments than would otherwise have been the case. Important for the individual decisions to invest were the optimistic prospect of future income (to be generated by improved quality of fish and larger vessels) in combination with banks lending more and the National Board of Fisheries (NBF) granting aid. It is clear that the fleet segment was modernised according to some of the objectives in the programming documents; working conditions have improved, safety at sea has increased, and new refrigeration systems and fish tanks have resulted in higher quality. On the other hand, objectives of obtaining a balance between fleet capacity and fish resources were not met. Despite investments in new and more modern vessels output decreased. This is, however, in line with the management ambitions to keep catches within the agreed framework by reducing quotas. There are several indications of increasing fishing capacity in relation to available fish resources between 1995 and 2002. Compared to 1995, landings per registered GT decreased by one third indicating a latent capacity of this magnitude, that is if the fleet was in total balance in 1995, which is doubtful. If capacity is defined as replacement value, it has increased by more than 50% since 1995 at the same time as landings have gone down by 20% in volume. A similar pattern can be seen for the fishing effort expressed in kW-days, which has increased by 45%, i.e. more effort has been used to catch less fish. Although the aid was not the only cause of the over-capacity situation, it is quite clear that it fuelled a development towards growing inefficiency and that neither the aid for decommissioning nor the management system were sufficiently potent to balance the investments.Minskande fiskbestånd i kombination med allt större överkapacitet i fiskeflottorna har medfört att frågan om fiskesubventioners eventuellt negativa effekter för fiskbestånden har hamnat i fokus. Denna studie behandlar ett svenskt pelagiskt segment, som mottog statligt finansiellt stöd i enlighet med EU:s strukturprogram under åren 1995-2002. Segmentets allmänna utveckling och stödets möjliga effekter på fångster, lönsamhet, fiskekapacitet och fiskeansträngning har analyserats. Segmentet bestod av 58 aktiva fartyg under år 2002 och var det största svenska flottsegmentet mätt i fartygskapacitet, landningar och fångstvärde. Under år 2002 uppgick landningarna till 248 800 ton, vilket är 87% av de totala svenska landningarna. Fångstvärdet var 491,7 milj kr, vilket var 45% av det totala svenska värdet. Lönsamheten i det undersökta segmentet varierade avsevärt mellan 1995 och 2002, vilket främst hade sin orsak i kraftiga prisfluktuationer för pelagiska arter som utgör huvuddelen av de landade volymerna. I många fall har minskande kvoter kompenserats med högre avräkningspriser. Fartygen i segmentet mottog 87 milj kr i stöd till investeringar och skrotning under perioden, men den direkta effekten på lönsamheten var begränsad. Under antagandet att investeringarna skulle ha gjorts även om stöd inte hade funnits, så skulle vinstmarginalen för de berörda företagen ha varit 10% istället för 11% under 2002. Det är sannolikt att strukturstödet medförde större och fler investeringar än om inget stöd hade givits, även om vissa investeringar hade genomförts oavsett stödmöjligheter. Optimistiska prognoser om framtida inkomster genom bättre produktkvalitet och större fångstkapacitet i kombination med tillgång till krediter från banker och finansiellt stöd från Fiskeriverket har varit viktiga drivkrafter för viljan att investera. Några av strukturprogrammens mål har utan tvekan uppfyllts. Arbetsmiljö och sjösäkerhet har förbättrats och nya kylsystem har höjt produktkvaliteten. Å andra sidan har mål om att nå en balans mellan fiskeflottans kapacitet och tillgängliga fiskresurser inte nåtts. Trots investeringar i nya och moderna fartyg har fångsterna minskat. De minskade fångsterna är emellertid helt i enlighet med beslut om kraftigt reducerade kvoter under perioden. Det finns flera indikatorer på att fångstkapaciteten i förhållande till tillgängliga fiskresurser har ökat mellan åren 1995 och 2002. I jämförelse med 1995 har landningarna per bruttoton (fartygets storlek) minskat med en tredjedel, vilket indikerar en latent outnyttjad kapacitet av denna storleksordning, under förutsättning att flottan var i balans 1995, vilket är tveksamt. Om kapacitet definieras som återanskaffningsvärde har detta ökat med 50% samtidigt som landningarna minskat med 20%, räknat i volym. Ett liknande mönster kan ses när det gäller fiskeansträngning uttryckt i kilowatt-dagar, vilka har ökat med 45%, dvs allt större fiskeansträngning har använts för att fånga allt mindre kvantiteter fisk. Även om strukturstödet inte var den enda orsaken till överkapaciteten, är det uppenbart att stödet gav bränsle till en utveckling mot ökad ineffektivitet och att vare sig skrotningsstöd eller förvaltningssystemet har var tillräckligt kraftfullt för att balansera investeringarna.
En bok om svensk vattenförvaltning
No full textVattenfrågor finns på alla nivåer i vårt samhälle; från en global, en europeisk och en nordisk nivå till en övergripande svensk och inte minst inhemskt regional och lokal nivå. I Sverige har vi länge arbetat med att skydda, bevara och nyttja våra vattenresurser. I vissa avseenden har vi lyckats, men i andra finns det, trots årtionden av insatser, mycket kvar att göra. Genom Ramdirektivet för vatten (vattendirektivet) respektive Förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (vattenförvaltningsförordningen) håller det på att växa fram ett förändrat sätt att arbeta med förvaltningen av alla ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten i Sverige. Detta sker samtidigt som vi kommer att ta till vara och dra nytta av det som redan fungerar väl. I fortsättningen skall inriktningen på och formerna för svenskt vattenvårdsarbete ske inom definierade naturliga avrinningsområden och inte med utgångspunkt från samhälleliga administrativa gränser. Nya myndigheter skall arbeta med vattenvården och arbetet skall ske med ökade krav på möjligheter för allmänheten att delta. Svensk vattenförvaltning styrs i dag av att samtliga vattenförekomster skall uppnå god vattenstatus senast år 2015, vilket slås fast i Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660). Inriktningen på det svenska vattenarbetet bestäms också av det övergripande arbete som pågått i Sverige sedan 1999 genom de svenska miljökvalitetsmålen – där en långsikt hållbar vattenförvaltning ingår. Också miljöbalken och annan lagstiftning är viktiga för regleringen av svensk vattenförvaltning. Sverige är sedan 2004 indelat i fem vattendistrikt, som utgör den geografiska och hydrologiska grunden för förvaltningen av vatten. Avgränsningen av distrikten har gjorts utifrån de geografiska områdenas samband med bassängerna i omgivande hav – Bottenviken, Bottenhavet, Norra Östersjön, Södra Östersjön och Västerhavet. Varje vattendistrikt har en vattenmyndighet med ansvar för vattenmiljöarbetet i respektive område. Varje distrikt omfattar flera län eller delar av län. För varje vattenmyndighet finns det en särskild vattendelegation med uppgift att fatta beslut inom vattenmyndighetens ansvarsområde. Övriga länsstyrelser samt landets kommuner, vattenvårdsförbund och kustvattenförbund har också ett särskilt ansvar för att miljökvalitetsmålen uppnås. Därutöver har Naturvårdsverket och Sverige geologiska undersökning (SGU) en särskild roll, eftersom de har fått rätten att utarbeta föreskrifter och kommer att utarbeta allmänna råd och handböcker om vattenarbetet. Arbetet med att uppnå god vattenstatus är indelat i fem moment. Man skall inventera och analysera påverkan på och förutsättningar för sina vattenförekomster (sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten), klassificera nuvarande status på dessa vattenförekomster i förhållande till det som skall uppnås, utarbeta åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna, övervaka miljötillståndet i de olika vattenförekomsterna för att kontrollera om åtgärder har effekt samt i förvaltningsplaner sammanfatta kunskaper och uppnådda resultat.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Provfiske efter flod- och signalkräfta 2005 : Specialprojekt inom ramen för IKEU
No full textVid undersökningar av försurade och kalkade vatten är sammansättningen av kräftbeståndenen viktig parameter att beakta. Både flodkräfta (Astacus astacus) och signalkräfta (Pacifastacus leniusculus) är känsliga för vattenkemiska och hydrologiska störningar i form av surstötar och hör till Sveriges mest försurningskänsliga organismer. Kräftor bedöms ha en undre tolererbar pH-gräns på mellan 5,5-6,0, men detta varierar beroende på bl.a.humushalten i sjön. Båda våra kräftarter används som indikatorer på god vattenkvalitet och försurning. Flodkräfta är dessutom en prioriterad art vid val av objekt för kalkning och biologisk återställning. Arten blev under 2005 uppflyttad från sårbar till starkt hotad enligt rödlistan för hotade arter (Gärdenfors, 2005). Den är även upptagen i EU:s habitatdirektiv. För att följa populationsutvecklingen behövs längre tidsserier av standardiserade provfisken i sjöar och vattendrag. I dagsläget har vi mycket få sådana serier där uföraren är en regional eller central myndighet. Idag görs det uppföljningar efter utsättning av flodkräftor (effektuppföljning vid återintroduktion av flodkräfta som biologisk återställning efter kalkning), men det saknas provfisken efter flod- och signalkräfta inom IKEU. Det är därför angeläget att inkludera fältundersökningar av kräftor inom IKEU programmet. I Fiskeriverkets kräftdatabas lagras och bearbetas data om kräftor i form av provfisken, förekomstuppgifter och pestuppgifter. Kräftdatabasen ger underlag för jämförelser mellanfisken, förekomster och pest på lokal, regional eller nationell nivå. Uttag i form av översiktliga provfiskerapporter (se bilagan) kan göras direkt efter inmatning.PM 2005-12-07</p
Sötvattenslaboratoriets del i utredningar utförda åt Naturvårdsverket inom IKEU-programmet
No full textIKEU-projektet är under utvärdering och ny projektplan ska arbetas fram fr.o.m. 2005. Eftersom såväl kemi som biologi ingår i effektuppföljninge n inom IKEU deltar flera parter(förutom Naturvårdsverket (NV)): IMA (SLU), ITM (Stockholms Universitet) och Sötvattenslaboratoriet. Utifrån NV’s önskemål om utredningar år 2004 (20031008) harspecificerats de delar som Sötvattenslaboratoriet skall titta närmare på avseende behovet avförändringar i nuvarande basprogram. Vilka möjligheter finns att studera dels om debiologiska målen uppnås, dels vilka kalkningsmetoder som används och betydelsen av dessa?Vilka brister kan konstateras? Sötvattenslaboratoriet har sammanfattat detta till fyra punkter.PM 2004-07-07</p
Vattenkraft– miljöpåverkan och åtgärder : Resultat från etapp 1 av programmet Vattenkraft – miljöeffekter, åtgärder och kostnader i nu reglerade vatten
No full textProgrammet Vattenkraft – miljöeffekter, åtgärder och kostnader i nu reglerade vatten syftar till att ta fram underlag för implementering av de mest kostnadseffektiva miljöförbättrande åtgärderna inom vattenkraften. Totalt satsas 40 miljoner kronor av Elforsk (elföretagen), Energimyndigheten, Fiskeriverket och Naturvårdsverket under sex år på forskning om vattenkraftens miljöpåverkan och utveckling av miljöförbättrande åtgärder. I denna skrift beskrivs resultaten från programmet och de åtta projektsom ingått i den första treårsetappen. Den avslutades under 2003 men programmet fortsätter i en andra etapp som pågår till och med 2005. I den andra etappen har mål och verksamhet anpassats till vunna erfarenheter, bland annat genom ytterligare fokus på åtgärdsinriktad verksamhet som ska ge relevant kunskap för åtgärder som kan aktualiseras av EU:s ramdirektiv för vatten och det av riksdagen antagna miljökvalitetsmålet Levande Vattendrag
Preliminär bedömning av ekologisk status utifrån fiskfaunan
No full textThe Water Framework Directive (WFD) states that each member country in EU must report the ecological status of the ground and surface waters in 2005. Fish may be used as an indicator of the environmental quality of surface waters. As a guideline for the assessment work previously developed national assessment models (Environmental Protection Agency, 1999) was used. The National Board of Fisheries used the databases on test-fishing in lakes (NORS; NatiOnal Registry of Survey test-fishing) and electric fishing in running waters (SERS; Swedish ElectrofishingRegiSter) as a base to produce an assessment comprising 1 458 lakes and 11 824 electric fishing sites. The evaluation was made for lakes and running waters separately, but also a joint assessment was produced. This showed that approximately 51 % of investigated river basin areas had high or good status, while approx. 45 % had intermediate status. Worse condition was only reported from 4 % of the areas. Generally the status was lower in running waters as compared to lakes.EU:s Ramdirektiv för vatten innehåller bestämmelser om att medlemsländerna skall rapporterna den ekologiska statusen på sina yt- och grundvatten år 2005. Som underlag för denna bedömning av miljökvaliteten kan man använda vissa biologiska indikatorer, t.ex. fisk. Naturvårdsverket med andra berörda myndigheter och institutioner har i annat sammanhang tidigare tagit fram en metodik för hur en bedömning kan ske (”Bedömningsgrunder för miljökvalitet”). Bedömningsgrunderna är dock inte helt anpassade till kraven i Ramdirektivet. I denna rapport används befintliga bedömningsgrunder för att fastställa statusen i sjöar och vattendrag utifrån inrapporterade undersökningar till Fiskeriverkets Sötvattenslaboratoriums databaser NatiOnellt Register över Sjöprovfisken (NORS) samt Svenskt ElfiskeRegiSter (SERS). För sjöar har den framtagna bedömningsmodellen kunnat användas direkt, medan det för vattendrag har befunnits nödvändigt att justera indexet för att öka upplösningen. Totalt kunde provfisken från 1 458 sjöar och 11 824 vattendragssträckor utgöra underlag. Detta möjliggjorde en bedömning av 575 delavrinningsområden av totalt 1 024 identifierade i Sverige som helhet. Resultatet presenteras dels sjöar för sig, dels vattendrag för sig, del som ett sammanviktat värde per delavrinningsområde. Vid den sammanviktade bedömningen befanns ca 51 % av områdena vara av hög eller god status, ca 45 % av intermediär status och ca 4 % av sämre status. Generellt bedömdes situationen vara sämre i vattendrag än i sjöar
Fisk, fiske och miljö : Fiskeriverkets miljömålsarbete 2001-2004
No full textI sitt regleringsbrev för år 2004 fick Fiskeriverket i uppdrag att lämna en särskild delrapport över de för år 2003 specificerade uppdragen för miljökvalitetsmålen Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag och Storslagen fjällmiljö. Fiskeriverketsredovisning omfattar inte bara de särskilt specificerade uppdragen utan också Fiskeriverkets övriga arbete för att uppnå miljökvalitetsmålen. Miljömålsarbetet under första halvan år 2004 ingår också i rapporten. Fiskeriverket fick 1998 ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling och skall, som ett led i detta, verka för en god fiskevård och främja den biologiska mångfalden och därmed ett rikt och varierat fiskbestånd. Målsättningarna för sektorsansvaret formulerades i rapporten Fiskeriverkets sektorsmål för ekologiskt hållbar utveckling (Fiskeriverket informerar 1999:7). Rapporten utgjorde underlag till de svenska miljökvalitetsmålen "Hav i balans samt levande kust och skärgård" och "Levande sjöar och vattendrag". För Fiskeriverket innebär arbetet med miljökvalitetsmålen att målen så långt möjligt integreras i Fiskeriverkets arbete i sin helhet. Dessutom arbetar Fiskeriverket målinriktat med forskning och utveckling för att ta fram ny kunskap som ska ligga till grund för åtgärder som bidrar till att uppnå de delmål där Fiskeriverket har ett ansvar