The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Provfiske i fem överkalkningssjöar : Resultat från standardiserade provfisken sommaren 2009
No full textFöljande rapport redovisar resultatet från standardiserade provfisken i fem sjöar som ingår i det nationella programmet för att följa effekterna av kalkning i sjöar och vattendrag (IKEU). Sjöarna (Stora Ålagylet,Västra Hultasjön, Härbillingen, Gärsjön och Stora Vrångstjärnet) ingår i ett delprogram inom IKEU med syfte att undersöka eventuella följder av att medvetet kalka med en hög kalkdos. Syftet med att använda denna kalkningsstrategi är att kalkningen också ska ge effekter nedströms i vattensystemet.För att få en bild av eventuella effekter på livet i sjön som beror av höga kalkdoser, höga kalkhalter, högt pH och buffertförmåga genomförs provtagning av vattenkemi, plankton och bottendjur i sjöarna under åren 2006-2010. För att komplettera undersökningarna med data om fisksamhället genomfördes ett standardiserat provfiske år 2009. Provfisket ska ses som en engångsinsats och för närvarande planeras inget ytterligare provfiske i de fem sjöarna. Delprogrammet kommer att slutföras år 2010 och utvärderas under 2011.Diarienr: 37-2010</p
Kalkning av sjöar och vattendrag
No full textDet övergripande målet med kalkning är att upprätthålla vattenkvaliteten i av människan påverkade (antropogent) försurade sjöar och vattendrag i väntan på att de ska återhämta sig från försurningen. Under perioden 1983–2008 har cirka fyra miljarder kronor i statliga medel använts för att genom kalkning motverka effekter av försurande nedfall i ett urval sjöar och vattendrag. Det gör kalkningsverksamheten till en av de stora svenska miljövårdssatsningarna genom tiderna. Kalkningens har haft och har fortsatt stor betydelse för den biologiska mångfalden och möjligheterna till hållbart nyttjande, till exempel fiske, i sjöar och vattendrag som varit eller är försurade. Syftet med denna handbok är att effektivisera, samordna och kontinuerligt öka kvaliteten i kalkningsarbetet. Handboken är ett komplement till de föreskrifter och allmänna råd som Naturvårdsverket har gett ut med stöd av förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Handboken är tänkt att fungera som en praktisk handledning för dem som arbetar i olika led av kalkningsverksamheten. Det gäller främst länsstyrelser, huvudmän, konsulter och entreprenörer. Denna utgåva är en uppdatering av den handbok som kom ut år 2002. Det försurande nedfallet över Sverige har minskat och det har inneburit en återhämtning i många tidigare försurade vatten. Därför är det nu möjligt att trappa ned eller avsluta kalkningsinsatserna i flera sjöar och vattendrag. I regleringsbrevet för 2008 fick Naturvårdsverket regeringens uppdrag att utarbeta nya riktlinjer för den långsiktiga kalkningsverksamheten mot bakgrund av den förändrade belastningssituationen. Den här uppdaterade handboken utgör Naturvårdsverkets redovisning av uppdraget. De nya riktlinjerna för försurningsbedömning av kalkade vatten utgår från de bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag som kom ut under 2007.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Miljöeffekter vid muddring och dumpning : En litteratursammanställning
No full textRapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Naturtyper på havets botten : baserat på art- och habitat modellering
No full textDenna rapportering av regeringsuppdrag 25 (M2007/3026/A) bidrar med underlag som underlättar arbetet med skydd, fysisk planering och förvaltning av kust- och havsområden. Det är även en beskrivning av användbarheten av habitatmodellering och GIS-kartor som ett verktyg i den fortsatta uppbyggnaden av kunskapen om marina undervattensmiljöer. För att utveckla marina landskapskartor behövs bra information om fysiska faktorer som djup, bottensubstrat, salthalt och vågexponering, vilka skapar grundläggande förutsättningar för olika habitat och arters överlevnad. I detta arbete har en genomgång gjorts av de viktigaste fysiska underlagen för habitatmodellering av fastsittande växter och djur. I avsnittet om djupinformation, som är den viktigaste grundläggande faktorn i all modellering i marina miljöer, beskriver Sjöfartsverket arbetet med sjömätning och den nya satsningen på digitalisering av analoga djupdata. Dessa detaljerade djupdata utgör ett tillräckligt bra underlag för modelleringar och är även viktig information vid fältinventeringar. Den komplicerade tillståndsprocessen för hantering och spridning av detaljerade djupdata försvårar emellertid användandet av djupinformationen, samt minskar möjligheten att sprida art- och habitatmodeller som bygger på detaljerad djupinformation. På grund av detta har i denna redovisning ett 10-tal detaljerade modelleringsresultat belagts med sekretess. Dessa modellerade habitatkartor kan på förfrågan till Naturvårdsverket, enbart delges behörig person i enlighet med kraven i 7 § säkerhetsskyddsförordningen (1996:633). I beskrivningen av bottensubstrat påvisas betydelsen av att konvertera maringeologisk information till yttäckande substratklasser i enlighet med EUNIS klassificeringssystem. Resultatet av SGU:s påbörjade arbete förbättrar möjligheten att koppla utbredning av habitat till maringeologiska substratklasser. Salthalten är en styrande faktor som till stor del reglerar utbredningen av växter och djur i Östersjön. I rapporten redovisas en salthaltskarta på nationell skala samt i detaljerad skala med upplösningen 200m. Vågors påverkan har stor strukturerande betydelse för växter och djur, speciellt i strandzonen. I rapporten redovisas beräkning av vågexponering anpassad för nationell och lokal skala. Data om bottenlevande växter och djur har sammanställts och lagts in på ett standardiserat sätt i databasen MarTrans. Data finns idag utspritt hos olika myndigheter och utförare, med variationer i t.ex. provtagningsmetoder och redovisningskvalitet, vilket gör att sammanställning av befintlig information är tidskrävande. För denna rapportering har data från ca 6 000 transektinventeringar sammanställts. De art- och habitatmodelleringar som utförts inom ramen för denna redovisning baseras på underlag tillgängliga på tre geografiska skalor; nationell, regional och lokal nivå. På nationell och regional skala kan i dagsläget inte en tillräckligt hög statistisk kvalitet i modelleringsresultaten erhållas, vilket beror på otillräckliga underlag för modelleringen. För väl undersökta arter som blåstång kan dock en intermediär kvalitet av modellen erhållas på regional skala. Det är fullt rimligt att successivt förbättra underlagen och därmed kunna uppnå heltäckande utbredningskartor för nyckelhabitat på denna skala. Genom att konsekvent fortsätta arbetet med att sammanställa och digitalisera befintligt dataunderlag från biologiska inventeringar, såsom Sjöfartsverkets detaljerade djupinformation, SGU:s substratklassning samt övriga underlag, kan art- och habitatkartor på nationell och regional skala förbättras avsevärt. Detta arbete liknar det som ingår i EU:s marina direktiv, där medlemsländerna ska sammanställa data på ett enhetligt sätt, ha identifierat och kartlagt viktiga habitat i varje marin region fram till år 2012. De lokala modelleringarna har utförts i tre pilotområden där det funnits god tillgång till underlagsdata för modellering. Dessa områden är Råneå (Norrbotten) i Bottenviken, Gräsö-Singö (Uppland) i södra Bottenhavet, Ålands hav och Missjö (Östergötland) i Egentliga Östersjön. Resultatet visar att på den lokala skalan, där detaljerade underlagsdata finns, kan modellerade art- och habitatutbredningar av hög kvalitet tas fram. Dessa GIS-kartor utgör tillförlitliga beslutsunderlag för skydd och förvaltning av marin miljö samt är en viktig grund för fysisk planering i kustnära havsområden. I planeringsprocessen och vid förvaltning av marin miljö finns behov av underlagsinformation i form av kartor som på ett tydligt och pedagogisk sätt beskriver de ekologiska förhållandena. Eftersom kartor kan tas fram med olika skalor och med varierande detaljeringsgrad, är det viktigt att använda relevant detaljeringsnivå i förhållande till aktuellt användningsområde. På nationell skala i ett övergripande planeringssyfte, exempelvis riksintressen för vindkraft, används lämpligen kartor med låg detaljeringsgrad som visar på generella storskaliga mönster. Men när områden av intresse för etablering av vindparker pekats ut, måste en detaljerad kartläggning ske. För planering på regional nivå kan underlagskartor i skalområdet 1:300 000-1:100 000 vara lämpligt, medan vid arbete med kustnära skydd bör åtminstone underlag i skalan 1:50 000-1:25 000 användas. Även val av undersökningsmetodik har betydelse för den detaljeringsgrad som kartmodelleringar visar. Underlag från glest insamlad data kan inte ge tillförlitliga underlag på en lokal nivå och en tätare datainsamling med samma metod kan bli kostsam. En ungefärlig kostnadsuppskattning för att utföra en detaljerad habitatmodellering i ett genomsnittligt kustlän har tagits fram. Den ger en beräknad kostnad på ca 2 miljoner kronor per län och för samtliga 13 kustlän uppskattas kostnaderna till ca 26 miljoner kronor. Utgångspunkten är att befintligt underlagsmaterial från tidigare fältundersökningar används, men viss komplettering är inräknad. Total kostnad för att ta fram kartor över de viktigaste växt- och djursamhällena för Sveriges marina miljö ut till gränsen för ekonomisk zon, beräknas till ca 80-100 miljoner kronor. Detta inkluderar Sjöfartsverkets digitaliseringsarbete samt den uppskattade kostnaden för habitatmodellering i de13 kustlänen. Parallellt med pågående arbete med dataläggning av befintlig information samt modellering är det viktigt att stimulera till ökad kunskap och utveckling av andra tekniker, som på sikt kanske kan bidra till snabba översiktliga karteringar av den hemlighetsfulla havsbotten.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan : Förslag till nationell åtgärdsplan
No full textÖstersjöländerna har beslutat om en gemensam plan, Baltic Sea Action Plan, (BSAP) för att förbättra Östersjönsmiljö. Alla Östersjöländer ska ta fram nationella åtgärdsplaner till år 2010. Slutrapporten innehåller förslag på hur Sverige ska klara av sina åtaganden inom BSAP och innefattar 150 aktiviteter inom fyra huvudområden: övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald och maritima frågor. Det övergripande målet enligt Baltic Sea Action Plan är ett Östersjön på 1950-talsnivå avseende övergödning. Rapporten innehåller en översiktlig samhällsekonomisk konsekvensanalys. Detaljerade kostnadsanalyser finns i Naturvårdsverkets rapport 5984.Rapporten är urprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Små avloppsanläggningar : Handbok till allmänna råd
No full textHandbokens syfte är att komplettera de allmänna råden om små avloppsanordningar med exempel och hänvisningar till relevant litteratur. Vår förhoppning är att handboken ska ge ett bra stöd vid handläggning av ärenden som rör enskilda avlopp. Handboken riktar sig i första hand till tjänstemän på kommunens plan-, miljö och hälsoskyddskontor. Avsikten är att även konsulter och entreprenörer ska kunna använda sig av innehållet. Mycket av det som står är också tillämpligt för privatpersoner med enskilda avlopp. Information mer anpassad till privatpersoner finns dels i de broschyrer och informationsmaterial som många kommuner tagit fram.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Trends and scenarios exemplifying the future of the Baltic Sea and Skagerrak : Ecological impacts of not taking action
No full textStrong anthropogenic influence has shaped the present states of the ecosystems in the Baltic Sea and the Skagerrak. The current driving forces are very likely to be important also in the future, but also emerging pressures, mainly induced by global climate change, will probably have large-scale impacts on the marine environment. Nutrient inputs resulting in eutrophication are likely to change. Decreased emissions from point sources will probably be seen rather soon, but the development of diffuse sources, mostly dependant on agriculture, is more uncertain. There is a potential for improvements but these must be anticipated in a perspective of several decades. A changing climate will by the end of the century contribute to more severe effects of eutrophication if no improvements have occurred. Over-exploitation of commercially important fishes poses a threat to the whole ecosystem, but this is the issue with the greatest potential for fast improvements. Fisheries management seems to have implications for the effects of eutrophication and these relationships deserve further attention. Climate change may induce changes in temperature, salinity and pH towards the end of the century or even sooner and possible cause changes in species composition and interactions. Such changes are also likely results of introductions of harmful alien species, which will occur at an increasing rate. All these drivers have major implications for native biodiversity. In addition, exploitation of coastal areas will lead to competition for space that may be of great importance for our possibility to conserve biodiversity. Maritime transportation will increase during the next decade whereby the risk of a large oil spill will be higher. Illegal oil discharges results in chronic pollution, which presently severely affects some species, but the future trend for illegal discharges is uncertain. The increase in maritime traffic will also be the major factor behind the future increasing rate in introductions of alien species. Hazardous substances are likely to be a reason for concern in the future, but the awareness of this issue has improved significantly whereby there is a potential for discovering effects at an earlier stage. The cumulative effects of these drivers need to be considered, since many smaller long-term impacts may lead to continuous reduction of ecosystem function. This can eventually bring the system to a tipping-point where the system enters a new state. A return to the former state may not be possible. A single large disturbance to a healthy more resilient ecosystem may be less severe, since the system in this case has ability for reorganization and renewal.En intensiv mänsklig påverkan har format det nuvarande tillståndet för ekosystemen i Östersjön och Skagerrak. De krafter som är pådrivande idag kommer sannolikt att vara viktiga även i framtiden, men även kommande krafter, huvudsakligen orsakade av den globala klimatförändringen, kommer sannolikt att innebära en storskalig påverkan på havsmiljön. Näringstillförseln med övergödningen som resultat kommer sannolikt att förändras. Minskade utsläpp från punktkällor kommer förmodligen att märkas relativt snart, medan utvecklingen för mer spridda källor, väsentligen beroende av jordbruket, är mer osäker. Det finns en potential för förbättringar, men dessa måste man föreställa sig i ett perspektiv som sträcker sig över årtionden. Ett förändrat klimat kommer mot slutet av seklet att ge en mycket svårare övergödning om inga förbättringar har genomförts innan dess. Överexploatering av de kommersiellt mest intressanta fiskarterna utgör ett hot mot hela ekosystemet. Detta är samtidigt den fråga som har störst potential för snabba förbättringar. Skötsel av fiskodlingar ser ut att ha konsekvenser bland annat när det gäller övergödningens effekter. Därför är det intressant att utveckla detta vidare. Klimatförändringar kan mot slutet av seklet eller ännu tidigare medföra förändringar avseende temperatur, salthalt och pH-värde och skulle kunna ge förändringar i arters sammansättning och samverkan. Introduktion av skadliga främmande arter, något som sker allt mer, skulle också kunna resultera i sådana förändringar. Alla dessa drivkrafter kan ha betydande konsekvenser för ursprunglig biologisk mångfald. Dessutom kommer en exploatering av kustområden att leda till en konkurrens om utrymme, vilket troligen kommer att vara av stor betydelse när det gäller möjligheter att bevara biologisk mångfald. Under nästa årtionde kommer transporter till havs att öka i omfattning. Detta kommer att innebära att risken för större oljeutsläpp ökar. Olagliga oljeutsläpp leder till kronisk nedsmutsning, vilket för närvarande ger allvarliga konsekvenser för vissa arter. Framtiden när det gäller de olagliga oljeutsläppen är dock osäker. Ökade transporter till havs kommer också att bli den mest betydande faktorn för en ökning av introduktionen av skadliga främmande arter. Miljöfarliga ämnen kommer sannolikt att vara ett bekymmer i framtiden, men medvetenheten kring detta har förbättrats avsevärt, varför det finns en potential för att man ska kunna upptäcka effekterna på ett tidigare stadium. Den samlade effekten av dessa drivkrafter måste tas i beaktande, eftersom mindre, långvariga effekter när de blir många kan leda till en ständig försämring av ekosystemens funktion. Detta kan till slut innebära att systemet kommer till en brytpunkt där det övergår i ett nytt tillstånd. En återgång till det föregående tillståndet kanske då inte längre är möjlig. En enda större störning på ett friskt och mer motståndskraftigt ekosystem kan vara mindre skadlig, eftersom systemet i det här fallet har kvar förmågan till omorganisation och förnyelse.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Handbok om åtgärdsprogram inom vattenförvaltning enligt förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön
No full textSyftet med denna handbok är att ge vägledning till främst vattenmyndigheter och länsstyrelser i arbetet med att utarbeta åtgärdsprogram för Sveriges fem vattendistrikt enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (fortsättningsvis förkortad VFF). Handboken är ett stöd för tillämpningen av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2007:4) och allmänna råd om åtgärdsprogram för ytvatten enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön och av Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter (SGU-FS 2008:1) om åtgärdsprogram för grundvatten. Handboken riktar sig också till alla som deltar i vattenarbetet och som berörs av förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Det gäller kommuner, sektorsmyndigheter, vattenvårdsförbund, verksamhetsutövare, intresseorganisationer, högskolor och universitet, konsulter etc. Handboken kan dessutom tjäna som ett stöd för allmänhetens deltagande i arbetet.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
Eutrophication of the Seas along Sweden’s West Coast
No full textOne of the most serious and challenging environmental problems facing Sweden is eutrophication of its surrounding seas as a result of excessive human emissions of plant nutrients. In 1999 the Swedish parliament (Riksdag) set fifteen environmental quality objectives for the nation, including the objective of Ingen Övergödning, translated as “Zero Eutrophication,” but more literally “No Over-Enrichment”. Specifically, the objective is: “Nutrient levels in soil and water must not be such that they adversely affect human health, the conditions of biological diversity or the possibility of varied uses of land and water.” It is further specified that: “The intention is for this environmental quality objective to be achieved within one generation.” In 2001, the Riksdag established interim targets, strategies and measures to facilitate reaching the national environmental quality objectives, which were revised in 2005. The Swedish Environmental Protection Agency (SEPA 2007) recently conducted a second in-depth evaluation of the Zero Eutrophication environmental quality objective, including progress in achieving the interim targets. As part of its continued efforts to assess the state of eutrophication and progress toward its alleviation, the SEPA convened this international expert evaluation of eutrophication in the seas and coastal environments along the west coast of Sweden. It follows an earlier expert evaluation of eutrophication in all Swedish seas, which, while briefly addressing the western seas, focused largely on the Baltic Sea and its coastal environments (Boesch et al. 2006). That evaluation concentrated on the controversies regarding the controls of nitrogen versus phosphorus emissions. The SEPA used that report to develop standpoints to guide its actions to combat eutrophication (SEPA 2006). This present expert evaluation was charged to evaluate the measures taken so far to achieve the Zero Eutrophication objective for the Danish Sounds, the Kattegat and the Skagerrak and the Swedish coastal environments bordering these waters and to recommend future strategies to counteract eutrophication there. These western seas have important differences from the Baltic Sea, including higher salinity and the influence of tides and the dynamic forces of the North Sea. As in the Baltic Sea, considerations have to be given to the sources and transport processes affecting nutrient delivery into these international seas, including from the Baltic and North Seas. An expert panel was assembled by the SEPA to perform the evaluation. It consisted of five members, including one each from the neighboring countries of Denmark and Norway. Dr. Donald Boesch of the United States was invited by SEPA to chair the panel. The panel met from 8-13 August, 2008, in Marstrand, an island in the coastal archipelago along Sweden’s southern Skaggerak coast. Dr. Per Jonsson was the SEPA coordinator and Mats Blomqvist assisted the panel in accessing data and information and producing graphics. On 10 August, several Swedish experts met with the panel, presenting their recent findings and participating in discussion of issues before the panel. These included Drs. Suzanne Baden, Odd Lindahl, Leif Pihl, Johan Rodhe, and Rutger Rosenberg of Gothenburg University and Dr. Daniel Conley of Lund University. In addition to this consultation, the panel reviewed the findings of more than 100 scientific papers and reports, including very recent publications and national and regional assessments. A draft report was prepared while the panel worked at Marstrand and subsequently refined through correspondence. The expert panel specifically considered: the status and sources of anthropogenic emissions of nutrients, including trans-boundary sources; the extent of eutrophication and the nutrients responsible for it; the effects of eutrophication on the ecosystem and natural resources; the confounding influence of other factors such as climate variability and change and fishing activities; the effectiveness of the present Swedish strategy to counteract eutrophication and prognosis for the future; and the adequacy of scientific research, monitoring and assessment to support its execution.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p