The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Båtbottentvättning av fritidsbåtar : Riktlinjer, reviderad upplaga 2015
No full textVid framtagandet av dessa reviderade riktlinjer har synpunkter inhämtats och inarbetats från myndigheter, branschföreträdare, båtorganisationer och miljöorganisationer. Syftet har varit att få en bred förankring av riktlinjerna och därigenom få hjälp med att sprida budskapet om miljövänliga båttvättmetoder till kommuner, verksamhetsutövare och fritidsbåtfolket. Riktlinjerna ska ses som ett stöd till kommuner och verksamhetsutövare i deras arbete med att minska miljöpåverkan från båttvättanläggningar på land och i vattnet. Björn Sjöberg, maj 2015 avdelningschef, Avdelningen för havs- och vattenförvaltnin
Nationell förvaltningsplan för gråsäl (Halichoerus grypus) i Östersjön
No full textFörvaltningen av gråsäl i Östersjön är en gemensam angelägenhet för samtliga nio östersjöstater och EU. De övergripande målen med gråsälspopulationen är att den ska ha gynnsam bevarandestatus och dess påverkan på människans intressen ska vara neutral eller positiv
De glacialrelikta kräftdjurens utbredning i Sverige
No full textDe glacialrelikta kräftdjuren har sedan länge omfattat sex arter, nämligen Gammaracanthus lacustris (Relictacanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, Monoporeia affinis (Pontoporeia affinis), Mysis relicta, Pallasea quadrispinosa och Saduria entomon (Mesidothea entomon) och är de som redovisas i denna rapport. Då M. relicta i Sverige numera är uppdelad i två arter, M. relicta s.str. och M. salemaai, så omfattar de glacialrelikta kräftdjuren i Sverige numera sju arter. I denna undersökning innefattas dock de båda sistnämnda arterna i namnet M. relicta s.l. Dessa djur har tilldragit sig stort intresse p.g.a. deras utbredning och invandrings-historia. De har också visat sig kunna spela en betydande roll i många sjöars ekosystem bl.a. som viktig fiskföda. Glacialrelikta kräftdjur har förekommit som bioindikatorer i samband med miljöstörningar som t.ex. försurning, eutrofiering och metallförorening. Då de nämnda djuren inte överlever vid hög temperatur är de intressanta vid en strävan att finna biologiska indikatorer för att beskriva ekologiska effekter av en global uppvärmning. En beskrivning av den aktuella utbredningen av de glacialrelikta kräftdjuren krävs i ett första steg mot att skapa ett miljöövervakningsprogram där de glacialrelikta kräftdjuren kan komma att ingå. Denna rapport presenterar utbredningen av de glacialrelikta kräftdjuren i Sverige. 735 sjöar har undersökts, med ett mer eller mindre uttalat syfte, att finna glacialrelikta kräftdjur. Kalmar län var det mest studerade länet med 96 undersökta sjöar. I 551 sjöar har en eller flera glacialrelikta kräftdjursarter påträffats. Flest sjöar med glacialrelikta kräftdjur fanns i Västernorrlands län (83 sjöar). De utpräglade sötvattensarterna G. lacustris och P. quadrispinosa saknades i Hallands län och de västliga kustnära områdena i Västra Götalands län. Nästan 90 % av sjöarna med glacialrelikta kräftdjur hade naturliga populationer. Bland dessa sjöar var 17 sjöar belägna ovan högsta kustlinjen (HK). I 19 sjöar saknades glacialrelikta kräftdjur vid den senaste undersökningen trots att de påträffats tidigare. De mest förekommande arterna M. relicta och P. quadrispinosa har påträffats i 423 respektive 312 sjöar. De minst förekommande arterna G. lacustris och S. entomon har noterats i 35 respektive 10 sjöar. Bland de undersökta sjöarna ingick också sjöar där någon eller några av de glacialrelikta kräftdjuren har inplanterats. Inplanteringar har skett i 86 sjöar, som huvudsakligen är belägna i norra Sverige och är reglerade för vattenkraftsändamål. Dessa inplanteringar har framförallt omfattat de två arterna M. relicta och P. quadrispinosa, som efter inplantering etablerats i 49 respektive 16 sjöar. G. lacustris har etablerats i tre sjöar efter inplantering. Nedströmsspridning från sjöar där inplantering skett har konstaterats i tio sjöar. Bland dessa sjöar har M. relicta, P. quadrispinosa och G. lacustris påträffats i åtta, fem respektive en sjö. Nedströmsspridningen är dock lite undersökt men är sannolikt omfattande. Jämtlands län har flest sjöar med inplanterade eller nedströmsspridda bestånd av glacialrelikta kräftdjur (33 sjöar). I 21 sjöar där glacialrelikta kräftdjur inplanterats har trots uppföljande undersökningar inga återfynd gjorts och i 10 sjöar där glacialrelikta kräftdjur inplanterats saknades uppföljande undersökningar. Bland undersökta sjöar och sjöar med glacialrelikta kräftdjur var små sjöar vanligare än stora sjöar och det vanligaste maxdjupet var 15–20 m. Klassificering av sjöarna med glacialrelikta kräftdjur efter antalet arter per sjö visade att antalet sjöar minskade med ökat artantal. Bland de glacialrelikta kräftdjursarter som förekommer naturligt i sjöar ovan HK i Sverige intog P. quadrispinosa en särställning. Av sjutton sjöar med naturliga bestånd av glacialrelikta kräftdjur ovan HK noterades P. quadrispinosa i femton sjöar och som enda naturligt förekommande art i 14 sjöar. P. quadrispinosa var också, med ett undantag, den enda av arterna som påträffats i vattendrag och var också den art som dominerade i de grundaste sjöarna och tycks vara den art som tolererar högst temperatur. G. lacustris tycks istället vara den art som är mest känslig för höga temperaturer. Trots många undersökta sjöar finns det fortfarande betydande möjligheter att göra fler fynd av glacialrelikta kräftdjur nedan HK i flera län. I ett område sydost om Vättern finns det också möjligheter att finna fler sjöar med glacialrelikta kräftdjur ovan HK.For a long time glacial relict crustaceans have comprised six species, namely Gammaracanthus lacustris (Relictacanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, Monoporeia affinis (Pontoporeia affinis), Mysis relicta, Pallasea quadrispinosa and Saduria entomon (Mesidothea entomon), which are included in this report. Since M. relicta in Sweden now consists of two species, namely M. relicta s. str. and M. salemaai, then glacial relict crustaceans in Sweden actually includes seven species. This study, however, refers to the both of the last mentioned species as M. relicta s.l. Glacial relict crustaceans have attracted great interest due to their distribution and history of migration. It has also been shown that they play an important role in the ecosystems of many lakes, often as sources of food for fish. Glacial relict crustaceans have sometimes served as bioindicators for environmental disturbances like acidification, eutrophication and metalpollution. Since glacial relict crustaceans don´t survive high temperatures, they are interesting organisms to consider in the search for biological indicators which display the ecological effects of global warming. A description of the current distribution of glacial relict crustaceans in Sweden must be part of a first step towards a program for environmental monitoring, which includes glacial relict crustaceans. This report presents the distribution of glacial relict crustaceans in Sweden. 735 lakes have been investigated, with a more or less expressed aim of finding glacial relict crustaceans. Kalmar is the county most studied, with investigations of 96 lakes. In 551 lakes, one or more glacial relict crustacean species have been noted. The area with the most lakes containing glacial relict crustaceans is the county of Västernorrland (83 lakes). The distinctly freshwater species G. lacustris and P. quadrispinosa have not been found in the county of Halland or in regions close to the coast of Västra Götaland County. In nearly 90% of the lakes with glacial relict crustaceans, the populations are natural. Among those lakes, seventeen are situated above the highest shoreline (HS). In nineteen lakes, glacial relict crustaceans were not found at all during the latest investigation although they were found earlier. The most common species, M. relicta and P. quadrispinosa, have been found in 423 and 312 lakes, respectively. The least common species, G. lacustris and S. entomon, have been noted in 35 and 10 lakes, respectively. Lakes where one or several glacial relict crustaceans have been introduced are included among the lakes investigated. Introductions have been made in 86 lakes, which are mainly situated in the north of Sweden and are regulated because of hydroelectric purposes. The introductions are mainly of the two species M. relicta and P. quadrispinosa, which are established in 49 and 16 lakes, respectively. G. lacustris is established itself in three lakes after introduction. Distribution downstream from lakes where glacial relict crustaceans have been introduced has been found in ten lakes. M. relicta, P. quadrispinosa and G. lacustris have been discovered in eight, five and one of the lakes, respectively. However, downstream distribution has not been examined in depth and is most likely extensive. Most of the lakes (33) with introduced populations or populations which have spread downstream are situated in the county of Jämtland. In 21 lakes where glacial relict crustaceans were introduced, no rediscoveries have occurred despite follow-up investigations. No follow-up has been conducted in ten lakes where glacial relict crustaceans were introduced. Among the lakes investigated and lakes with glacial relict crustaceans, small lakes are more common than large ones. The most common maximum depth of the lakes investigated and lakes with glacial relict crustaceans is 15–20 meters. Classification of lakes containing glacial relict crustaceans according to the number of species found per lake shows that the number of lakes decreased as the number of species in the lakes increased. Among the glacial relict crustacean species that occur naturally in lakes above HS in Sweden, P. quadrispinosa occupied a unique position. Of seventeen lakes with natural populations of glacial relict crustaceans above HS, P. quadrispinosa has been recorded in fifteen lakes and is the only species occurring naturally in fourteen lakes. P. quadrispinosa was, with one exception, also the only species found in rivers and streams. In addition, it is the dominating species in the shallowest lakes and seems to be the species that tolerates the highest temperatures. G. lacustris, on the other hand, seems to be the species most sensitive to high temperatures. Despite the large number of lakes investigated many opportunities for discovering glacial relict crustaceans in lakes below HS still exist in many counties. In one area southeast of the lake Vättern, it is possible to find additional lakes with glacial relict crustaceans above HS
Båtbottentvättning av fritidsbåtar : Översyn av kommunernas varierande regler som rör fritidsbåtshamnar
No full textGiftiga båtbottenfärger motverkar påväxt på båtskroven men hotar livet i haven. Påväxt på båtbotten ökar bränsleförbrukningen och ger sämre manöveregenskaper vilket har negativ påverkan på miljön såväl som säkerheten. Båtbottenfärgernas oönskade effekter har inneburit att reglerna mot dem successivt skärpts men fortfarande är giftig båtbottenfärg det vanligaste skyddet mot påväxt och det finns många bottenmålade båtar i våra svenska vatten. Det finns idag inga alternativa lösningar till de giftiga båtbottenfärgerna som passar alla typer av båtar och båtägare. I avsaknad av alternativ är det viktigt att minimera och effektivisera användandet av båtbottenfärg samt att omhänderta färgrester och förorenat material i samband med rengöring. Det är också viktigt att båtägare i ökad grad använder sig av mekanisk rengöring i form av spolplattor, borsvättar och tvätt för hand som alternativ till att måla båten. Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att, i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, utreda miljöpåverkan av borsttvättar, spolplattor och tvätt på land samt att ta fram riktlinjer och riktvärden till stöd för kommunerna. Denna rapport och bilagda riktlinjer för båtbottentvätt av fritidsbåtar utgör vår samlade redovisning av uppdraget. Vi hoppas att kommuner och hamnägare finner dessa riktlinjer användbara och att miljöpåverkan från fritidsbåtsektorn kan minska i framtiden
God havsmiljö 2020 : Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 2: God miljöstatus och miljökvalitetsnormer
No full textHavsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att bestämma vad som kännetecknar god miljöstatus i respektive förvaltningsområde samt att ta fram miljökvalitetsnormer. God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för 11 temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. I Sverige har god miljöstatus formulerats för samtliga 29 kriterier som ska beaktas enligt direktivet. Dessa kvalitativa beskrivningar anger vad som kännetecknar god miljöstatus i Nordsjön och Östersjön. För att praktiskt bedöma om god miljöstatus har uppnåtts föreslås 37 nationella indikatorer. En uppsättning av indikatorer omfattar miljöns tillstånd och avspeglar ekosystemets komponenter i form av nyckelarter, samhällen, och livsmiljöer. En utgångspunkt vid val av indikatorer för miljöns tillstånd har varit koppling till de belastningar som i den inledande bedömningen av miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön bedömts ha stor negativ påverkan på ekosystemet. En annan uppsättning indikatorer berör påverkan och belastning på miljön i form av tillförsel av näringsämnen och farliga ämnen, samt biologisk och fysisk störning av miljön. Tillsammans utgör indikatorerna ett verktyg för att följa utvecklingen av miljötillståndet och effekter av åtgärder i havsmiljön. Vid val av indikatorer har arbetet delvis utgått från existerande miljöövervakning och redan utvecklade indikatorer. Med denna utgångspunkt uppfylls en rad av havsmiljödirektivets krav, bland annat en god uppföljning av effekter av tillförsel av näringsämnen. Funktionella indikatorer, det vill säga indikatorer som utvärderats och för vilka god miljöstatus har definierats, saknas dock för tio av havsmiljödirektivets 29 kriterier. För uppföljning av biologisk mångfald saknas bland annat miljöövervakning och metoder för att bedöma livsmiljöers tillstånd. För att kunna bedöma fysiska skador på havsbotten saknas en övergripande sammanställning av information om aktiviteter som påverkar havsbottnar samt metodik för att bedöma effekterna. Det saknas också utvecklade indikatorer för det kriterium som berör uppföljning av storleks- och åldersstruktur hos fiskar. Brist på kunskap gör också att inga förslag på svenska indikatorer kan ges för effekter på levande organismer från marint avfall, undervattensbuller, och främmande arter samt att endast ett begränsat antal indikatorer tagits fram som speglar effekter av farliga ämnen. De indikatorer som fastställs i juli 2012 utgör således inte en slutlig lista för att följa upp havsmiljödirektivet. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där nästa steg är att anpassa miljöövervakningsprogrammen till uppföljning av miljötillståndet med valda indikatorer senast år 2014 samt att ta fram åtgärdsprogram till år 2015. God miljöstatus ska uppnås genom tillämpning av miljökvalitetsnormer det vill säga rättsligt bindande regler som avspeglar den lägsta godtagbara miljökvaliteten i Nordsjön och Östersjön. För att nå god miljöstatus har elva svenska miljökvalitetsnormer formulerats. Dessa miljökvalitetsnormer omfattar belastning i form av näringsämnen, farliga ämnen, främmande arter, uttag av arter, fysisk påverkan på havsbottnar och avfall i havsmiljön. Målsättningen har varit att utforma miljökvalitetsnormer som motsvarar alla de belastningar som i den inledande bedömningen har identifierats ha en stor påverkan på miljön.
Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten : Resurs- och miljööversikt 2012
No full textDetta är den nionde utgåvan av den samlade översikten över fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten. Kunskap om fiskbestånden och miljön är en förutsättning för att utnyttjandet av fiskresurserna skall bli bärkraftigt. För svenska vattenområden beskrivs miljöutvecklingen i ett ekosystemsperspektiv, dels för att tydliggöra fiskens ekologiska roll och beskriva yttre miljöfaktorer som påverkar fiskbestånden, dels för att belysa fiskets effekter på miljön. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten är utarbetad av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Rapporten sammanfattar utveckling och beståndsstatus för de kommersiellt viktigaste fisk- och kräftdjursarterna i våra vatten. Bedömningar och förvaltningsråd är baserade på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rådgivning, SLU Aquas nationella och regionala provfiskedata, samt yrkesfiskets rapportering
Åtgärder mot främmande invasiva vattenväxter i sötvatten : kunskapsläget i dag och råd för framtiden
No full textEn främmande art utgörs av en art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin historiska eller nutida naturliga utbredning. För att en främmande art ska definieras som invasiv krävs, förutom introduktion till områden utanför sin naturliga utbredning, även att arten ifråga utgör ett hot mot biologisk mångfald och/eller skadar socioekonomiska värden och/eller människors och djurs hälsa (Naturvårdsverket 2008a). Främmande invasiva vattenväxter kan utgöra ett stort problem i vissa sjöar och vattendrag med negativ inverkan på såväl biologisk mångfald som på fiske och friluftsliv. I Sverige anses i nuläget tre vattenväxter vara främmande och invasiva; dessa är vattenpest Elodea canadensis, smal vattenpest Elodea nuttallii och sjögull Nymphoides peltata. Åtgärder har framför allt gjorts mot sjögull under lång tid, men med begränsad framgång, bland annat beroende på att riktlinjer och generella råd om effektiva åtgärder saknas. Detta leder inte sällan till osäkerhet och att åtgärder tenderar att dra ut på tiden. För invasiva främmande vattenväxter innebär detta bland annat en ökad risk för spridning inom vattensystemet, vilket leder till behov av mer omfattande åtgärder och därmed högre kostnader. De metoder som kan anses vara aktuella för bekämpning av vattenväxter är slåtter, täckning, manuellt upptag, rotorkultivation, halmutläggning och herbicider. Användning av herbicider i detta sammanhang är dock inte aktuellt i Sverige, då Kemikalieinspektionen inte godkänner detta. Eftersom uppföljning ofta saknas av de insatser som gjorts mot främmande invasiva vattenväxter, är det svårt att dra slutsatser om vilka metoder som lämpar sig bäst. I denna rapport ges därför tämligen generella råd för respektive metod baserade på försiktighetsprincipen. Fel eller oförsiktigt använd metod kan nämligen resultera i en spridning av de oönskade vattenväxterna. Omfattningen och typ av åtgärd är alltid beroende av vilka förhållanden som råder i det aktuella läget och det är viktigt att införskaffa kunskap om arten och utvärdera risker för spridning. Nya bestånd bör bekämpas så snart de upptäcks. För redan etablerade bestånd bör åtgärder syfta till att utrota, minska eller kontrollera bestånden utan att öka risken för ytterligare spridning. Det fortsatta framtida arbetet med främmande invasiva vattenväxter kan förbättras genom insatser på en rad olika områden. En ökad medvetenhet om konsekvenserna av främmande vattenväxter kan bidra till att minska problemets omfattning, då spridningen av exempelvis sjögull framför allt sker genom avsiktlig utsättning. Möjligheten att dra slutsatser om vilka metoder som lämpar sig bäst under olika förhållanden kan förbättras genom noggrann uppföljning av de åtgärder som genomförs. Genom att fastställa vem som bär ansvaret för att åtgärda invasiva främmande arter effektiviseras arbetet och motåtgärder kan sättas in i ett tidigt skede. Slutligen bedöms genomförandet av metodstudier, med målsättning att sammanställa mer detaljerade åtgärdsmanualer, kunna effektivisera det framtida arbetet betydligt. Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
BalticSurvey – a study in the Baltic Sea countries of public attitudes and use of the sea : Report on basic findings
No full textThis report describes basic results of BalticSurvey – a project about conducting a survey in the nine littoral countries of the Baltic Sea, i.e. Denmark (DK), Estonia (EE), Finland (FI), Germany (DE), Latvia (LV), Lithuania (LT), Poland (PL), Russia (RU) and Sweden (SE). BalticSurvey has elicited information on how the general public in these countries uses the sea, and what attitudes people in these countries have towards the marine environment and towards various measures for improving the environment.BalticSurvey is a part of the BalticSTERN research network. It is also a part of the research program Protection of the Baltic Sea: Benefits, Costs and Policy Instruments (PROBAPS). Funding for carrying out BalticSurvey has been received from the Swedish Environmental Protection Agency and the Finnish Advisory Board of Sectoral Research. BalticSurvey serves three purposes: 1. To provide new facts on use and attitudes that are of importance in their own respect. 2. To give results that are of help for the design of forthcoming research on the benefits of marine environmental improvements. 3. To collect data that might allow the application of the travel cost method for estimating recreational values. The BalticSurvey work has consisted of the following phases: 1. Initial planning (August–September 2009), including the establishment of a consortium coordinated by Enveco Environmental Economics Consultancy Ltd. (SE) in partnership with Berlin Institute of Technology (DE), National Environmental Research Institute, University of Aarhus (DK), Stockholm Environment Institute Tallinn Centre, Estonian Institute of Sustainable Development (EE), MTT Agrifood Research (FI), Center for Environmental Policy (LT), Baltic International Centre for Economic Policy Studies (LV), Warsaw Ecological Economics Center, University of Warsaw (PL) and Centre for Economic and Financial Research at New Economic School (RU). 2. Selection of survey company (September–November 2009). Synovate Sweden AB was chosen as the executor of the survey. 3. Preparation of a questionnaire (October 2009–April 2010), including translations of a master copy in English to twelve different language versions. 4. Data collection (April–June 2010) executed by Synovate. In total, about 9 500 interviews were carried out in the nine Baltic Sea countries. 5. Data analysis and reporting, which is the current phase. Basic results are presented in this report. In-depth analyses and further reporting are planned for the period of 1 September–31 December 2010. Telephone interviews were used as the data collection mode in all countries except EE, LT and LV, in which face-to-face interviews were used. The questionnaire that was used in all interviews consisted of the following parts: • Introduction to what the survey is about and a definition of “theBaltic Sea”. • Questions about respondents’ connection to and general use of thesea, including place of living (Q1–Q7). • Questions about one particular visit to the sea (Q8–Q19). (Datarelated to these questions are subject to in-depth analyses and results are not included in this report). • Attitude questions related to the status of the marine environment,potential problems in the sea, actors that can take actions for improving the marine environment and payment modes for funding actions (Q20–Q26). • Questions about age, gender, education, household size, number ofchildren in the household and income (Q27–Q32). In all the nine Baltic Sea countries except Russia, random sampling of the adult national population was applied. The sample size allowed about 1000 interviews in each country. For Russia, due to its large population and wide geographical extent, it was decided to make a separate sample for the population living in the two Russian regions situated closest to the Baltic Sea, i.e. the coastal regions of St. Petersburg and Kaliningrad (RU-c). Results from this sample were judged to be reasonably comparable to the national samples of the other countries. The sampling was made with a focus on the urban population of St. Petersburg and Kaliningrad and 1000 interviews were carried out. For having a chance of obtaining indications on use and attitudes also in the rest of Russia, 500 interviews were carried out among the population in a number of cities situated in other parts of Russia (RU-r). Comparisons with national statistics revealed that in most countries, there was an overrepresentation of females and of relatively old respondents. In order to achieve an improved representativity of the results, weighting were therefore applied with respect to gender and age. The results presented in the report are based on weighted data, if not otherwise stated. BalticSurvey has resulted in a data set which provides completely new and comparable insights in how people in the Baltic Sea countries use the sea and what attitudes they have towards marine environmental issues. Insights about the present use and concerns of the general public are likely to be useful for politicians and other environmental policy-makers. Some general findings are the following: • The data indicate how often people visit the Baltic Sea for recreationalpurposes, and what they do when they visit the sea. The most frequent visitors are found in DK, FI and SE. On average, the respondents in these countries spent at least some leisure time at the Baltic Sea on 22–35 days of the 180 days in the period of April–September 2009. • BalticSurvey – a study in the Baltic Sea countries of public attitudes and use of the sea9For DE, EE, LT, LV, PL and RU-c, the corresponding interval was 9–19 days. Being at the beach or seashore for walking, sunbathing and the like, and swimming were the most frequent activities. • As to attitudes, the following are examples of main findings: – 37–47 % of respondents in PL, DE and LT tended to agree with the statement “I am worried about the Baltic Sea environment”. 53–77 % tended to agree in DK, LV, SE, EE, RU-c and FI. – In all countries except PL and SE, a majority tended to disagree that they personally affect the Baltic Sea environment. – In PL and SE, a majority tended to agree with the statement “I can myself play a role in improving the Baltic Sea environment”. In the other countries, 17–37 % tended to agree. – “Litter” is a marine issue that was regarded by a majority of the respondents in all countries as a rather big or very big problem in the Baltic Sea. The same is true in at least seven of the nine countries for “damage to flora and fauna in the sea”, “heavy metals and other hazardous substances”, “small everyday oil leakages”, “possibility of major oil spill” and “algal blooms”. In general, “gas pipelines lying at the sea bottom”, “open sea water quality” and, in particular, “offshore wind turbines” tended to be viewed as less problematic in most countries. – In all countries, a majority tended to view it as necessary that the own country’s wastewater treatment plants, professional fishermen,industry, sea transports and ports take actions to improve the Baltic Sea environment. A majority in DK, EE, FI, LT, PL, RU-c and SE thought it is necessary that their own country’s farmerstake actions. – A majority of the respondents in all countries considered increased charges on pollution emissions for individuals and enterprises to be an acceptable way of funding actions to improve the Baltic Sea environment. There is thus widespread support for the Polluter Pays Principle. Increases in taxes or water bills are not popular, though people are in general less negative towards making payments that are paid by all and are earmarked for funding actions. BalticSurvey has also illustrated the types of problems that are almost inevitable when the aim is to collect comparable data from different countries. Complex translation issues included the use of a coherent definition of what people are asked to focus on, in this case “the Baltic Sea”. Besides the usual need for pre-tests and a pilot study, this difficulty illustrates why involvement of representatives from all Baltic Sea countries in the project team was necessary for constructing the BalticSurvey questionnaire. Such co-operation is likely to be needed whenever similar international survey projects are carried out. Another aim of BalticSurvey was to provide input to forthcoming research on the benefits of marine environmental improvements. Using the case of marine eutrophication as an example, such research could be about conducting environmental valuation studies for estimating people’s willingness to pay forreduced eutrophication effects. However, choosing a focus for valuation implies that other marine issues that people might care for are excluded. BalticSurvey has indicated what marine issues are perceived as problems among the general public in the different countries and therefore more is now known about what would be left out if a particular focus is chosen in valuation studies.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p
BalticSurvey – a study in the Baltic Sea countries of public attitudes and use of the sea : Summary of main results
No full textThis report summarizes the basic results of BalticSurvey – a project to conduct a survey in the nine littoral countries of the Baltic Sea, i.e. Denmark (DK), Estonia (EE), Finland (FI), Germany (DE), Latvia (LV), Lithuania (LT), Poland (PL), Russia (RU) and Sweden (SE). For more details on the results and the project, the reader is referred to the separate report “BalticSurvey – a study in the Baltic Sea countries of public attitudes and use of the sea: Report on basic findings” and other material available at www.naturvardsverket.se/balticstern and www.stockholmresilience.org/balticstern. BalticSurvey elicited information on how the general public in these countries uses the sea, and what attitudes people in these countries have towards the marine environment and towards various measures for improving the environment. It included about 9,000 interviews carried out in April–June 2010 in all the Baltic Sea countries. Telephone interviews were used as the means of data collection in all the countries except Estonia, Latvia and Lithuania, in which face-to-face interviews were used. In all the nine Baltic Sea countries except Russia, random sampling of the adult national population was applied. The sample size allowed about 1,000 interviews in each country. For Russia, due to its large population and wide geographical extent, a separate sample was made for the population living in the two Russian regions situated closest to the Baltic Sea, i.e. the coastal regions of St. Petersburg and Kaliningrad (RU-c). Results from this sample were judged to be reasonably comparable to the national samples of the other countries. The sampling was made with a focus on the urban population of St. Petersburg and Kaliningrad and 1,000 interviews were carried out. “Russia” in this report therefore refers to this particular sample and not to the rest of Russia. Comparisons with national statistics revealed that in most countries, there was an overrepresentation among the respondents of females and of relatively old people. In order to achieve an improved representativity of the results, weighting was therefore applied with respect to gender and age. The results presented in the report are based on weighted data.Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.</p