The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Utvärdering av projektverksamheten av havs- och vattenmiljöanslaget 2007-2012
No full textDenna utvärdering baseras på delar av den projektverksamhet som finansierats genom havs- och vattenmiljöanslaget (HVM-‐projekt) under åren 2007-‐2012 samt Lokala vattenvårdsprojekt (LOVA-‐projekt) under åren 2009-‐2012. I rapporten återfinns en redovisning av vilken typ av insatser och projekt som finansierats, en utvärdering av åtgärdsprojektens miljöeffekter, och kunskapsprojektens användning som underlag i förvaltning av havs‐ och vattenmiljöer. Projektens samhällsnytta har också undersökts. Vidare har vi analyserat myndigheternas hantering av Projektverksamheten. Sett över hela perioden 2007-‐2012 har tilldelade medel för de HVM-‐projekt som ingått i utvärderingen motsvarat 30% åtgärdsinsatser och 62% kunskapsinsatser. Därtill har en mindre del av medlen avsatts till informationsinsatser och projekt med anknytning till genomförandet av konventioner och EU-‐direktiv. För året 2012 hade denna fördelning förskjutits och uppskattas ha motsvarat 53% åtgärdsinsatser och 41% kunskapsinsatser. LOVA-‐medlen har sedan dess inrättande fördelats motsvarande 60% åtgärdsinsatser och 40% kunskapsinsatser. De viktigaste slutsatserna är: Insatser och projekt Projekten har analyserats i förhållande till de villkor som anges för anslaget och den förordning som reglerar LOVA-‐bidrag. För HVM-‐projekt har mest medel tilldelats ämnesområdena biologisk mångfald, övergödning och miljöfarliga ämnen. Detta motsvarar de utpekat största miljöproblemen för svensk havs-‐ och vattenmiljö. De åtgärdsprojekt som genomförts har fokuserat på restaurering av levnadsmiljöer och att minska utsläpp av kväve och fosfor. Denna typ av åtgärder framhålls som angelägna i såväl svenska som internationella miljömål. Fördelning av medel på olika ämnesområden och projekttyper förefaller således välgrundad och balanserad. Dokumentation som underbygger de prioriteringar eller övervägande som gjorts är dock bristfällig. LOVA-‐bidrag ska enligt förordningen främst riktas mot projekt som syftar till att minska övergödning vilket också har varit fallet. Enligt förordningen ska stöd ges till ”genomförande av kostnadseffektiva åtgärder”. Utvärderingen visar att olika länsstyrelser har prioriterat olika projekttyper. Vi har inte haft tillgång till dokumentation som motiverar skilda prioriteringar eller som gör det möjligt att utvärdera åtgärdernas kostnadseffektivitet. För att öka transparensen rekommenderar vi att myndigheterna förbättrar dokumentation av övervägande och analyser som leder fram till prioritering av ämnesområden och val av projekt. Åtgärdsprojektens miljöeffekter Utvärderingen av miljöeffekter baseras på projektägarnas slutrapporter. Få slutrapporterade åtgärdsprojekt anger miljöeffekter baserat på mätning före och efter genomförd åtgärd. Detta gäller både HVM- och LOVA-‐projekt. Det är därför inte möjligt att ange projektens miljöeffekter annat än i enstaka fall eller baserat på beräkningar av förväntade effekter. Brist på uppmätta miljöeffekter beror ofta på att effekterna inte kan klarläggas förrän flera år efter att projekten avslutats. Det är alltså i många fall för tidigt att utvärdera effekten av åtgärder. I de slutrapporter vi tagit del av anges planer för uppföljning av åtgärdsprojekt i ungefär hälften av fallen. För dem som anger planer för uppföljning är det dock oklart hur finansiering ska ske efter avslutat projekt liksom hur och till vem som framtida uppföljning ska rapporteras. Vi rekommenderar därför en stärkt uppföljning av åtgärdsprojekten. Alla projekt behöver inte följas upp genom mätprogram men den typ av åtgärder som är önskvärda att utvärdera bör identifieras. Projekt som innefattar sådana åtgärder bör redan vid projektstarten garanteras medel för uppföljning. Vi ser också behov av stöd i planering av uppföljning, t.ex. i design av mätprogram. Om man önskar utvärdera miljöeffekter måst också högre krav ställas på innehåll i slutrapporter, till exempel redovisning av metoder och beräkningar. De miljöeffekter som anges i projektens slutrapporter måste också kvalitetssäkras. Information om åtgärdsprojekt som genomförts, planeras eller pågår behöver också samlas och tillgängliggöras för användning i nationell, regional och lokal åtgärdsplanering. Kunskapsprojektens användning Resultat från kunskapsprojekten förefaller väl använda t.ex. för att uppfylla miljödirektiv, som underlag för myndighetsutövning, för utveckling av övervakningsprogram med mera. Slutsatsen baseras på ett frågeformulär som riktats till projektägare av HVM-‐projekt samt intervjuer med myndigheternas handläggare. Kännedom om projektresultat förefaller dock vara starkt personknutet, detta gäller både HVM-‐och LOVA-‐projekt, och resultaten skulle sannolikt kunna användas i större utsträckning om de är kända för fler. För närvarande finns risk att resultat och kunskap förloras. Vi har haft tillgång till slutrapporter för 49% av de bidragsfinansierade HVM-projekten och fullständig redovisning från 46% av slutrapporterade LOVA-‐projekt. Därtill initierar havs- och vattenmyndigheten projekt i form av uppdrag och överenskommelser för vilka vi haft begränsad tillgång till resultat. En stor del av både kunskaps- och åtgärdsprojekt som genomförts har alltså inte ingått i utvärderingen. Vi rekommenderar att satsa på insamling och spridning av resultat. Dels bör det genomföras en insats för att samla alla slutrapporter eller annan redovisning från projekt som finansierats av anslaget. Vi föreslår även praktiska lösningar som att upprätta en databas över genomförda HVM- och LOVA projekt. Katalogisering av existerande rapporter, även sådana som producerats efter projektens avslut, och seminarier riktade mot potentiella brukare är andra förhållandevis enkla medel för att öka kännedom om resultaten. Viktigt är också att samla erfarenheter och rekommendationer från projektägare av genomförda projekt, detta gäller både åtgärds- och kunskapsprojekt. Projektens samhällsnytta I utvärderingen har vi på önskemål från Havs- och vattenmyndigheten undersökt de genomförda projektens samhällsnytta d.v.s. den nytta som ligger utanför projektens omedelbara miljöeffekter. Undersökningen om samhällsnytta är baserad på information i projektägarnas slutrapporter, intervjuer med myndigheternas handläggare, och ett antal fördjupade studier. På ett övergripande plan kan flertalet projekt kopplas till någon form av processrelaterad samhällsnytta, t.ex. kompetensutveckling hos deltagande individer och institutioner, förstärkning av olika samverkansformer och produktion av underlag för miljöförvaltning och politiska beslut. Vad gäller resultatrelaterad samhällsnytta, t.ex. förhöjda rekreationsvärden eller ökad livsmedelsförsörjning, ges dock få exempel vilket sannolikt beror på att även projektens direkta miljöeffekter sällan är kända. Om samhällsnytta i framtiden ska utvärderas jämte projektens övriga effekter bör kriterier för samhällsnytta anpassas till olika projekttyper och indikatorer behöver utvecklas. Myndigheternas hantering av projekt Hantering av projektverksamheten har analyserats baserat på dokumenterat material och intervjuer med myndigheternas handläggare och utredare. Dokumentationen är bristfällig. Detta gäller både Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens administration av havs- och vattenmiljöanslaget liksom länsstyrelsernas administration av LOVA-‐projekt. Rutiner för flera delar av hanteringen bör stärkas. Vi rekommenderar att en plan upprättas för vad som ska uppnås med havs- och vattenmiljöanslaget. Planen förhåller sig förslagsvis till de mål och åtgärdsprogram för havs- och vattenmiljön som redan existerar och på en analys av vad som är rimligt att uppnå med utgångspunkt från anslagets storlek. Gemensamma riktlinjer för granskning av projektansökningar och godkännande av slutrapporter behöver vidareutvecklas. Övergripande slutsatser Trots brist på faktiskt uppmätta miljöeffekter har vi valt att resonera kring projektens potentiella bidrag till att uppnå några av de miljömål som Sverige eftersträvar, till exempel de reduktionsmål för utsläpp av kväve och fosfor som överenskommits enligt Aktionsplanen för Östersjön. De genomförda HVM-‐projekten har uppskattningsvis endast bidragit till att minska utsläpp av fosfor och kväve med några promille av reduktionsmålen. Detta beror i stor utsträckning på projektens inriktning mot åtgärder som kräver medverkan av markägare, t.ex.anläggning av våtmarker eller införandet av nya metoder i jordbruket. De projekt som hittills genomförts har inte lyckats få med sig tillräckligt många deltagare för att på frivillig basis åstadkomma signifikant minskade utsläpp av näringsämnen. Innan liknande projekt fortsättningsvis finansieras bör projektägarnas erfarenheter samlas och de juridiska förutsättningarna för att genomföra denna typ av åtgärdsprojekt bör utredas. De uppgifter om reducerat utsläpp av näringsämnen som anges för LOVA-‐projekt behöver kvalitetssäkras. Redan den begränsade granskning som genomförts i denna utvärdering visar på flera orimliga uppgifter. Baserat på en grov uppskattning beräknas dock genomförda LOVA-‐åtgärder motsvara ett reducerat fosforutsläpp på cirka 30 ton fosfor per år d.v.s. motsvarande knappt 6% av de nyligen uppdaterade svenska reduktionsmålen för fosfor. Enligt de förväntade miljöeffekter som anges av projektägare ligger dock de stora potentiella minskningarna av utsläpp i genomförandet av kommunala VA-‐planer som framtagits med LOVA-‐bidrag. Siffrorna behöver dock granskas, utförbarheten av VA-‐planerna (t.ex. avseende finansiering) är oklar, och ett eventuellt realiserande av dessa planer ligger minst 5-‐15 år framåt i tiden. Fördelningen av medel från anslaget, framförallt HVM-‐projekt, har under den utvärderade perioden skiftat tyngdpunkt från kunskapsinsatser till åtgärdsinsatser. Vi vill understryka koppling mellan och behovet av olika insatstyper; - många åtgärdsprojekt kan inte genomföras utan föregående kunskapsprojekt, t.ex. kartläggning och förstudier, - det finns fortfarande kunskapsbehov för att genomföra åtgärder, bland annat utvärdering av olika åtgärders effekter liksom att bedöma var i landet som behoven av åtgärder är störst, - resultat av kunskapsprojekten fyller många förvaltningsbehov, - informationsinsatser med tydlig inriktning mot att ge underlag för ändrat beteende kan bidra till att långsiktigt förbättra tillståndet i miljön. Vi rekommenderar därför en fortsatt finansiering av alla dessa insatstyper. Sammanfattningsvis har vi tagit del av många väl genomförda projekt vars resultat förefaller väl använda inom havs- och vattenförvaltningen. Vi har också tagit del a projekt som långt från nått de mål som satts upp för projekten, ofta på grund av ogynnsamma förutsättningar för genomförandet. Otillräckliga krav på projektägare påverkar också möjligheten att utvärdera projekten. Med tydligare mål, uppföljning av projekt, och spridning av resultat kan havs-‐ och vattenmiljöanslaget nyttjas mer effektivt
Vägledning : Reglering av fiske i marina skyddade områden
No full textUnder 2013 har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med de fem kustlänsstyrelserna Västerbotten, Stockholm, Östergötland, Halland och Västra Götaland arbetat fram en vägledning om reglering av fiske i skyddade områden. Syftet med vägledningen är att praktiskt beskriva hur och när reglering av fiske i marina skyddade områden är aktuellt och vilken lagstiftning som bör användas. Den beskriver också hur man bör gå tillväga för att genomföra en reglering. Den ska vara ett stöd för länsstyrelserna och kommunerna vid arbete med marint områdesskydd och ge tydliga riktlinjer för hur myndigheterna bör arbeta för att minska negativ påverkan från fiske i värdefulla miljöer
Havsplaneringsprojekt : Erfarenheter från Plan Bothnia och BaltSeaPlan
No full textI den här rapporten har vi sammanställt erfarenheter från två avslutade projekt om havsplanering: Plan Bothnia och BaltSeaPlan. De genomfördes gemensamt av länder runt Östersjön och svenska havsområden har varit en del av projekten. Projekten har omfattat en mängd planeringsfrågor i syfte att bygga upp kunskaper som kan komma till nytta för havsplanering över nationsgränserna. De erfarenheter man fått kan vara användbara i den svenska havsplaneringsprocessen
Havstulpanprojektet på västkusten 2012 : En studie om påväxtdynamik i norra Bohuslän under båtsäsongen 2012
No full textEtt vanligt sätt att motverka problem med påväxt på båtar är att måla med båtbottenfärger. Men det finns många miljörelaterade problem med användandet av dessa färger och trots omfattande forskning under de senaste åren finns inget effektivt och helt miljövänligt färgalternativ på marknaden idag. Alternativa metoder omfattar mekanisk rengöring, exempelvis med hjälp av högtryckstvätt på spolplatta, eller landförvaring. Sedan år 2001 har Skärgårdsstiftelsen i Stockholm drivit ett projekt som syftar till att minska användandet av giftiga båtbottenfärger genom ett övervakningsprogram med information till allmänheten om när det har satt sig havstulpaner och det är dags att tvätta båten. Längs stora delar av Östersjökusten, där påväxten av havstulpaner är begränsad till ett fåtal tillfällen under båtsäsongen, har detta fungerat relativt bra. På västkusten däremot, är påväxtdynamiken generellt mer komplex, med fler påväxtarter och tätare larvsettlingsperioder under båtsäsongen. Dock finns få studier som kvantitativt har undersökt påväxten längs västkusten samt hur detta varierar under en hel båtsäsong. Syftet med denna studie var därför att i fält dokumentera påväxtdynamiken längs den svenska västkusten under båtsäsongen 2012 samt utvärdera potentialen för att använda mekanisk rengöring av båtar i större utsträckning längs västkusten. Som förväntat, observerades högre artrikedom av påväxt längs västkusten jämfört med vad som normalt förekommer längs ostkusten. Påväxten dominerades av havstulpaner, sjöpungar och musslor, men även mossdjur, hydroider och fintrådiga alger etablerade sig på panelerna. Stor variation i artsammansättning och intensitet av påväxt observerades mellan olika närliggande lokaler, men främst på paneler som hängt i fält i minst fyra veckor. Nysettlade havstulpaner observerades vid varje undersökningstillfälle (d.v.s. varannan vecka) under hela båtsäsongen (dock främst i juni-augusti) vilket indikerar kontinuerlig rekrytering under hela perioden. Påväxten på panelerna överensstämde relativt väl med båtskroven, särskilt under den första tiden efter utplacering i havet. Utifrån resultaten i denna studie skulle rengöring av båtskrov i norra Bohuslän behövas varannan till var fjärde vecka för att hålla svårhanterlig påväxt borta och underlätta rengöring med enklare mekaniska metoder. Projektet var ett samarbete mellan Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län och Göteborgs Universitet, med finansiering genom Hav- och vattenmyndigheten.Since 2001, Skärgårdsstiftelsen in Stockholm has been running a monitoring project along the Swedish east coast on barnacle fouling on boats with the aim to reduce the use of toxic antifouling paints, and promote more environmentally friendly methods such as mechanical cleaning. The project involves making observations of barnacle settlement available to the public, so that boats can be taken out of the water in time and cleaned before the barnacles attach too firmly. This system has worked well along parts of the Baltic Sea coast, since barnacles only settle a few times per year. However, on the Swedish west coast the fouling community is generally more complex with higher species diversity and more intense fouling throughout the season. The aim of this study was to document the intensity and dynamics of the fouling community on the Swedish west coast and evaluate the potential for increased use of mechanical cleaning of boat hauls, as an alternative to using antifouling paints. As expected the species diversity and intensity was considerably higher than what is normally observed along the Baltic Sea coast. The fouling community was dominated by barnacles, tunicates and mussels, but also bryozoans, hydroids and filamentous algae were observed. Species composition and intensity of fouling differed considerably between closely located sites, especially after four weeks. Barnacles dominated the community at all sites during the first two weeks after panels had been placed in the sea. Newly settled barnacles were observed throughout the whole boat season, although intensities were highest in June-August. The fouling on the panels corresponded relatively well with what was observed on boat hauls, especially during the first weeks. Based on these results, mechanical cleaning of boat hauls is recommended every two to four weeks, to avoid difficulties in removing fouling organisms using simple mechanical techniques. This project was a collaboration between Skärgårdsstiftelsen in Stockholm and the University of Gothenburg, with funding from the Swedish Agency for Marine and Water Management
Miljöövervakningen av Sveriges sjöar och vattendrag : Representativiteten av den kontrollerande miljöövervakningen
No full textSamtliga ytvattenkategorier inom ett vattendistrikt ska omfattas av övervakningsprogram inklusive övervakningsnät för kontrollerande övervakning som upprättas enligt kap. 7 VFF. En översyn av hur representativt Sveriges kontrollerade övervakningsnät är har tidigare inte kunnat utföras på grund av omfattande kvalitetsbrister i länsstyrelserna och vattenmyndigheternas datasystem VISS (VattenInformationsSystem Sverige). Kvaliteten på informationen i VISS har under senare år genomgått en omfattande kvalitetssäkring, vilket har gett förutsättningarna för att nu kunna genomföra den sammanställning och översyn över den svenska miljöövervakningen av sjöar och vattendrag. Denna översyn har varit starkt önskad under flera år, då det finns ett stort behov av att se över och analysera hur ett representativt samordnat kontrollerande övervakningsprogram skulle kunna se ut. Översynen sker mot bakgrund av den samlade vatten övervakning som bedrivs i Sverige, bland annat för att optimera befintlig övervakning och att kunna förstärka den där brister har identifierats. Arbetet är också viktigt för att säkerställa att kommande rapporteringar såväl internationellt som nationellt blir så bra som möjligt. Uppdraget för projektet Representativ kontrollerande miljöövervakning (RepKöp) syftar till att ta fram ett förslag på hur ett representativt kontrollerande övervakningsprogram med avseende på (vattentyper), kvalitetsfaktorer och statusklasser bör se ut på nationell och distriktsnivå i Sverige. Förslaget tas fram mot bakgrund av den samlade vattenövervakningen som bedrivs i Sverige idag och mot bakgrund av vad behövs för att uppfylla vattendirektivets krav på kontrollerande övervakning av vattenförekomster. Resultaten från översynen är tänkta att dels fungera som underlag för att underlätta Havs och vattenmyndighetens och Vattenmyndigheternas arbete inför rapporteringen 2012, men framför allt ska projektet ge underlag för att ta fram optimerade övervakningsprogram för sjöar och vattendrag till en långsiktig plan med en första anhalt 2016. För att RepKÖP ska få praktisk betydelse i övervakningsSverige skall projektet resultera i ett underlag för framtida revision av befintliga övervakningsprogram för respektive distrikt. Arbetet inom RepKöp är uppdelat i flera delar, vilka tillsammans ska fungera som vägledning till: • Vattenförvaltningens arbete med kontrollerande övervakning • Upplägg av nationell och regional miljöövervakning Målgruppen för arbetet är i första hand: • Vattenmyndigheter • Länsstyrelserna • Naturvårdsverket • Havs och vattenmyndigheten • Datavärdar och utförare av miljöövervakning Föreliggande rapport är en sammanställning och analys av miljöövervakningen av svenska sjöar och vattendrag så som de beskrevs i VISS vid datauttaget för sjöar i oktober 2011 och vattendrag i maj 2012. Sammanställningen av informationen från VISS har initierat en hel del korrigeringar i systemet, men tyvärr har det inte av praktiska skäl varit möjligt att ta hänsyn till dessa i arbetet. Man skall vara medveten om att VISS är en levande databas som ständigt uppdateras och korrigeras, vilket gör att endast en ”ögonblicksbild” kan analyseras. Detta gör att när analysen är färdig har verkligheten med stor sannolikhet redan till viss del hunnit förändrats.Projekt Representativ kontrollerande miljöövervakning (RepKöp
Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
No full textMånga kraftverksdammar saknar idag fiskvägar för uppströms vandrande fisk och de flesta för nedströmsvandrande fisk. Litteraturgenomgången visar att passage av fisk via turbinerna ofta ger omfattande skador och dödlighet och därmed inte är en tillfredsställande förvaltningsstrategi. Det bedöms vara tekniskt fullt möjligt att bygga väl fungerande fiskvägar för samtliga förekommande fiskarter i alla svenska vattensystem. I detta dokument ges rekommendationer om hur fiskvägar bör anläggas, designas och skötas för att nå god anlocknings- och passageeffektivitet för såväl uppströms- som nedströmsvandrande fisk. Att relativt många fiskvägar fungerar dåligt beror på att uppföljning, tillsyn och kontroll av deras effektivitet är eftersatt eller ofta helt saknas. Att etablera en fungerande fiskväg är en process som kan ta flera år då successiva justeringar behövs. Det går dock att få till bra passagelösningar, även förbi stora kraftverk med höga dammar. För uppströmsvandring rekommenderas i första hand naturlika fiskvägar, som omlöp, eftersom de passar de flesta arter och storlekar. Omlöpen kan även fungera som nya strömhabitat och därmed ersätta något av de strömhabitat som förlorats. Är det enbart laxfisk eller andra goda vandrare som skall passera kan en teknisk fiskväg vara en godtagbar lösning. Även i områden med branta dalsidor som gör det svårt att anlägga naturlika fiskvägar och i områden med kulturmiljöer kan tekniska fiskvägar vara ett alternativ. Fiskslussar och fiskhisssar har låg effektivitet och kan inte rekommenderas generellt. Väl fungerande fiskpassager bör föra vatten under en stor del av året såvida inte fiskvägen är inriktad på en enskild art med väl kända behov. Naturlika fiskvägar bör, i likhet med naturliga vattendrag, ha en fastställd minsta vattenföring som är tillräcklig för att bevara sträckans habitatvärden. Ett vanligt problem är att det används för lite vatten i fiskvägen för att locka fisken till mynningen i tillräckligt hög utsträckning. Ofta behöver extra lockvatten användas för att få fisken att hitta fiskvägen, eller fiskvägarna eftersom det i breda vatten kan vara nödvändigt att ha flera fiskvägar, och vid behov även flera ingångar till fiskvägarna. Lockvattnet bör minst utgöra 5 % av medelvattenföringen på platsen, men det kan i vissa situationer behövas ännu mer vatten, och vid högflöden bör även lockvattnet öka i paritet med detta. Extra lockvatten behöver inte gå i fiskvägen utan kan ledas till fiskvägens nedre öppning. Vid nedströmspassage skall anpassade låglutande galler, fiskgaller, användas som leder fisken till en eller flera passagemöjligheter. Spaltvidden mellan gallren ska vara sådan att fisken inte passerar, vilket för vissa arter innebär att spaltvidden inte tillåter fysisk passage av fisk, medan det för andra arter räcker att gallret är en beteendemässig barriär. Idealt skall fisken aldrig komma i direkt med gallret utan ledas rätt väg. I mycket stora älvar kan spjälgaller (louvers) vara ett alternativ, men referensexempel saknas i Sverige i dag, alternativet är låglutande fiskgaller. Beteendeavledning (ljus, ljud, el, bubblor) bör endast användas som åtgärd i kombination med en fysisk avledare, eller på de platser där en fysisk avledare av någon anledning bedöms vara omöjlig att uppföra. Utformningen av flyktöppningen är också essentiell för avledarens funktion. För att tillgodose olika arters djuppreferens, kan man antingen placera en flyktöppning i ytan och ytterligare en vid botten (ål). Den vanligaste rekommendationen är att flyktöppningen ska vara successivt avsmalnande, för att åstadkomma en gradvis acceleration utan turbulens. Flyktöppningens, och därmed hela åtgärdens, funktion är beroende av den mängd vatten som tappas i förbipassagen. Enkelt uttryckt, kan man säga att ju mer vatten som tappas genom förbipassagen, desto större sannolikhet att den funkar väl. Internationellt rekommenderas att 2–10 % av det totala flödet används för att säkerställa nedströmspassage, varför rekommendationen är att överdimensionera flyktöppningar för att under åtgärdens driftsättande undersöka vilket flöde som krävs för god funktion Det bör betonas att den rödlistade ålen kräver speciella anpassningar vid varje hinder för dess upp- och nedvandring. Rekommendationer på bra åtgärder ges i dokumentet. Kriterier för anlocknings- och passageeffektivitet (upp- och nedströms) i fiskvägar bör fastställas utgående från förekomst av långvandrare (lax, havsöring, ål, flodnejonöga, havsnejonöga), antalet hinder och den geografiska lokaliseringen av lämpliga habitat. Litteratursammanställningen visar att många befintliga fiskvägar inte fungerar som avsett och bör utvärderas om minsta osäkerhet råder om deras funktion. Utvärderingarna bör ligga till grund för förbättringar av passagerna till dess tillräcklig effektivitet erhålls och resultaten tillställs tillsynsmyndigheten.
Ett år med Havs- och vattenmyndigheten
No full textMycket av arbetet under Havs- och vattenmyndigheten, HaV:s, första år har gått ut på att samla kunskap och att skapa dialog. Havs- och vattenmyndighetens egna studier av hur havet mår finns bland annat i förslaget God havsmiljö 2020 som nyligen gick ut på remiss. Arbetet innehåller en beskrivning av alla svenska havsområden samt förslag på miljökvalitetsnormer. Ett viktigt område där HaV vill skapa dialog är vattenkraftens inverkan på den bilogiska mångfalden. Samtidigt som vattenkraften är en betydelsefull förnyelsebar energikälla skapar den också problem för flera arter som är beroende av rinnande vatten. Under våren har HaV hållt flera dialogmöten där olika intressenter har fått ge sin syn på vattenkraften. Laxen i Östersjön har varit ett återkommande tema under Havs- och vattenmyndighetens första år. I december 2011 beslutade HaV att fasa ut fisket med drivlinor i Östersjön, och i våras kom beslutet att senarelägga kustfisket av lax. Allt för att kunna återskapa ett livskraftigt bestånd av vild lax. Havs- och vattenmyndighetens första år har också präglats av at hantera fiskefrågor som en del av ekosystemen. Förutom att fatta beslut om att freda toersken i Gullmarsfjorden och stoppa fisket av den hotade vildlaxen i Östersjön har HaV arbetat med förbud mot utkast av fisk och den svåra frågan hur vi bäst kan reglera fisket i skyddade områden. HaV har direkt och indirekt finansierat flera forskingsprojekt för att ta reda på hur våra vatten mår. En fisk som är föremål för flera studier är tånglaken som är känslig för kemikalier och förhoppningsvis kan användas som en slags varningslampa för havets hälsotillstånd
Social analys - en havsrelaterad samhällsanalys : Underlagsrapport för Sveriges inledande bedömning i havsmiljöförordningen
No full textThe Marine Environmental Ordinance (SFS 2010:1341) is part of a strategy to bring about ecosystem-based management and sustainable use of the marine environment in accordance with the EU’s the Marine Strategy Framework Directive (MSFD, 2008/56/EC). The ordinance is intended to maintain or achieve good environmental status in the marine environment. Under the Marine Environmental Ordinance, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) must ensure that an initial assessment is carried out on the marine environment in the Swedish waters of the two regions, the North Sea and the Baltic Sea (Articles 13–16). The initial assessment, which is to be completed by 15 July 2012 and reported to the European Commission not later than 15 October of the same year, is to provide a basis for the establishment of good environmental status, environmental targets and environmental monitoring programmes, as well as the preparing of programmes of measures by which established targets may be achieved. The initial assessment will include conducting an economic and social analysis. The former can be divided into two parts, the first of which is designed to analyse the use of the marine region and the second to describe the cost of the degradation of the marine environment (Marine Environmental Ordinance, Article 13, para. 4, and the Marine Strategy Framework Directive, Article 8.1c). The primary purpose of the social analysis in the initial assessment is to create a picture of the underlying conditions of the upcoming work to achieve the aims of the directive, that is, good environmental status (GES, Article 9). The analysis is also intended to provide basic information for the establishment of environmental targets (Article 10) that will subsequently form the foundation of programmes of measures and administrative funding (Article 13). The assessment includes an analysis of how different groups in society can be affected by how the sea is used and by marine environmental problems and measures taken to address them. This study presents a method by which such an analysis can be conducted. The method includes a conceptual model that consists of the components 'Indirect driving forces, 'Direct driving forces , 'Environmental pressures, state and impact', 'Impact on society', and 'Response'. The model is used in combination with a question template to analyse actors, activities and driving forces. Case studies involving three environmental problems – selective overfishing of cod and the unwanted dispersion of mercury and phosphorous – show that a large number of actors are involved, directly and indirectly. In addition, these actors operate on several levels –local/regional, national and international. Every environmental problem requires its own analysis and has its own set of conditions. The study shows that the information needed for making decisions regarding the measures that should be taken is relatively extensive. The determination of the amount of information necessary and therefore how much should be systematically collected in future can have a great impact on the development of society and the environment. Finally, suggestions are given as to how future social analyses relating to the marine environment might be carried out.Havsmiljöförordningen, SFS 2010:1341, (HMF) ingår i en strategi för en ekosystembaserad förvaltning och ett hållbart nyttjande av havsmiljön som avses i Havsmiljödirektivet (2008/56/EG). Förordningen syftar till att upprätthålla eller nå en god miljöstatus i havsmiljön. Enligt HMF ska Havs- och vattenmyndigheten se till att det görs en inledande bedömningen av havsmiljön i de svenska delarna av de två förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön (13 § - 16 §). Den inledande bedömningen, som ska vara avslutad den 15 juli 2012 och rapporteras till Europeiska kommissionen senast den 15 oktober samma år, ska ligga till grund för fastställande av god miljöstatus, miljömål och miljöövervakningsprogram samt utarbetande av åtgärdsprogram för att nå uppsatta mål
An ecosystem service approach for analyzing marine human activities in Sweden : A synthesis for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive
No full textThe initial assessment (IA) of the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) includes an economic and social analysis (ESA). This analysis covers two components: (1) the use of marine waters and (2) the cost of degradation of the marine environment. The Swedish ESA work has entailed four different areas, reported in four separate reports: A. The maritime sector (IVL and Enveco, 2012 "Report A") B. Marine tourism and recreation (Enveco, DHI and Resurs, 2012 "Report B") C. Oil spill (IVL, Enveco and EnviroEconomics Sweden, 2012 "Report C") D. Marine litter (Enveco and DHI, 2012 "Report D") The purpose of this analysis is to synthesize the results of the four reports. The Swedish ESA is based on the ecosystem service approach and also on the DPSIR framework for sorting out relationships between Drivers, Pressures, State, Impact and Response. The point of departure in terms of marine ecosystem services is the classification in Table 0.1. We apply an ecosystem service analysis that in principle follows the procedure of a Corporate Ecosystem Services Review (ESR) (WRI, 2008) for evaluating a human activity’s dependence of – and impact on – eco system services. In the DPSIR context, the focus is on both how a driver influences the status of ecosystem services through its pressure and how the driver is affected by the status of ecosystem services. In short, this analysis applies the following four steps: I. Identify the human activities, i.e. the drivers. II. Identify associated pressure (for each driver) and determine (1) which ecosystem service(s) it is mainly dependent upon and (2) which ecosystem services it mainly affects. Based on this "filter", select the most relevant ecosystem services for further analysis. III. Analyze the status and trends in the selected ecosystem services by associating them to Good Environmental Status (GES) descriptors and indicators. IV. Analyze how a business-as-usual (BAU) scenario influences the trend in GES indicators and thus, the implied status of ecosystem services
Compromising Baltic salmon genetic diversity : conservation genetic risks associated with compensatory releases of salmon in the Baltic Sea
No full textMany aspects need to be considered when evaluating the consequences of halting compensatory releases of salmon in the Baltic area. The present report focuses strictly on genetic concerns associated with large scale salmon releases. A majority of the original wild Baltic salmon populations, i.e. populations of Atlantic salmon (Salmo salar) in the Baltic Sea, has gone extinct. Historically, 84 rivers flowing into the Baltic Sea have harbored Atlantic salmon, but currently only 10 of these maintain self sustaining wild natural populations in safe numbers (CCB 2012). Large scale releases of salmon are carried out in the Baltic region to increase productivity of separate populations and to compensate for natural reproduction that has been lost due to hydroelectric power plants that are blocking previous migratory routes. Already in the 1980s observations of pronounced genetic differentiation between populations inhabiting different rivers, coupled with indications that salmon hatchery stocks are genetically divergent from the wild populations they were meant to represent, have warranted conservation genetics researchers to warn against potential negative effects of large scale releases (Ståhl 1981, 1983, 1987). In brief, current large scale releases can cause the following four types of genetic risks for native populations: 1) loss of genetic variation, 2) loss of adaptations, 3) change of population composition, and 4) change of population structure (Laikre et al. 2010). These adverse genetic impacts have been recognized and documented for salmonid fishes for decades (Ryman 1981; Ryman & Utter 1987; Hindar et al.1991; Waples 1999; Naish et al. 2008; Nielsen & Hansen 2008). In 2011 these potential risks of large scale releases gained attention when the European Commission put forward a proposal of phasing out all compensatory releases of salmon in the Baltic area (European Commission 2011). We have compiled and reviewed information regarding compensatory releases of salmon in Swedish rivers including spatio-temporal genetic variability patterns of wild and hatchery salmon populations in the Baltic region. We review and synthesize scientific information from both peer-review and “gray” literature, and have used available genetic data from both published and unpublished studies to address the following main questions: What is currently known regarding the spatio-temporal genetic variability patterns of Atlantic salmon in the Baltic Sea? How has the loss of salmon populations affected the overall capacity for Baltic salmon to maintain genetic variation? What are the effects of releases on genetic variation between and within wild salmon populations? How much of the overall genetic variability of Baltic salmon exists exclusively in hatcheries or is maintained only through breedingrelease operations? Based on current genetic knowledge, what recommendations can be provided with respect to the proposal from the European Commission to halt compensatory releases of salmon in the Baltic? A total of 37 scientific studies on Baltic salmon genetic diversity have been identified. "Gray" genetic literature on Swedish salmon populations comprises seven additional reports. Together they cover genetic information from populations representing 35 Baltic river systems (Rivers Umeälven and Vindelälven counted separately) and c. 23 000 genotyped individuals. The main conclusions from these studies are that the Baltic salmon is genetically divergent from other Atlantic salmon populations and that there is a high degree of genetic structuring between populations in different rivers within the Baltic area. Further, there is a hierarchical grouping of populations in the Baltic, and three larger genetic groups, corresponding to populations in the north, east and south Baltic Sea have been found. In Sweden, compensatory releases of salmon are performed in eight rivers flowing into the Baltic Sea and a total of more than 1.8 million salmon smolt are released annually in Sweden. Despite the hydropower companies’ policy to use local strains, fish of non-local origin is sometimes released. Further, in some hatcheries relatively few spawners are used, which may lead to an increased loss of genetic variation. Information regarding the number of released salmon, number of females and males used in rearing, and strains used for stocking is not easily accessible, and therefore assessment of genetic effects of large scale releases is not straightforward Our analyses of published and unpublished genetic data indicate that a large part of the original genetic variation in Baltic salmon has already been lost due to extinction of individual populations and reduction in population sizes. There is a clear pattern of isolation-by-distance among wild populations, whereas no such pattern is found among hatchery stocks. Further, hatchery stocks typically exhibit lower genetic variation and are less divergent from each other than wild populations. However, hatchery stocks can harbor unique genetic variation and may thus be important to conserve. The genetic effects of releases have not been monitored in the Baltic, but one scientific study indicates strong genetic homogenization of wild populations. Many of the changes of Baltic salmon gene pools occurred prior to the time when molecular genetic studies were possible. Thus, we are not likely to ever clarify exactly the changes that have occurred. Studies of salmonid releases in other parts of the world have in several cases documented altered genetic composition and reduced variability and viability. The extent of this threat needs further investigation. Until such data is available large scale releases should be stopped in line with the precautionary principle, provided that essential actions are implemented to protect remaining wild stocks from e.g. overharvest. Likewise, as many previous spawning areas as possible need to be restored, to safeguard the continued existence of Baltic salmon.Laxen i Östersjön består av både vild och odlad lax. Den odlade laxen sätts ut för att kompensera för de hinder som finns i laxens vandringsvägar i våra älvar. Frågan är vad den odlade laxen har för betydelse för den vilda laxens genetik. En stor andel av den vilda laxen i Östersjön har försvunnit. Bara 10 av de totalt 84 älvar som historiskt sett haft bestånd av vild lax, kan idag stoltsera med stabila bestånd. Den här rapporten beskriver vilka genetiska risker det finns med storskalig utsättning av odlad lax i Östersjön. Författarna ger också ett antal rekommendationer om åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att minimera riskerna för förändring i de vilda laxarnas genetiska uppsättning