The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
No full textSyftet med denna rapport är att ge ett kunskapsunderlag vad gäller ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering i vattendrag nyttjade för vattenkraftsproduktion. Rapporten börjar med att ge en bakgrund till vad ett vattendrags flöde egentligen innebär samt kopplingar mellan ekologi och flöde och hur en reglering av flödet för vattenkraftsproduktion påverkar flödesregimen och ekosystem knutna till rinnande vatten. Syftet med denna del av rapporten har dock inte varit att ge någon djupgående analys av påverkan på ekosystemet utan att ge exempel på påverkan utifrån förändringar i olika variabler i flödesregimen. Nästa del av rapporten tar upp befintliga metoder och modeller för hur man arbetar fram ekologiska flöden för en mer miljöanpassad reglering. Denna del börjar med att ge en definition av vad ett miljöanpassat flöde är utifrån ett ekosystemperspektiv. Efter detta ges en genomgång av metoder och modeller som använts/tagits fram. Här görs en indelning av modeller och metoder utifrån komplexitet och omfattning. Först ges exempel på så kallade hydrologiska metoder. Dessa metoder bygger framförallt på modellering av vattenföringsdata och utgör ca en tredjedel av de metoder som tagits fram. Ofta kallas dessa även ”desk-top” metoder eller ”lookup” metoder. De baseras oftast på andel av medelvattenföring eller olika Qindex som anger ett flöde som överskrids en viss andel av året under en tidsperiod, angett i procentandel eller antal dagar. Nackdelen med dessa är att de inte speglar flödets variabilitet på ett tillfredställande sätt, särskilt inte då de ofta baseras på årsmedelflöden, eller flödesnivåer som inträffar under ett helt år. Ett bättre och mer dynamiskt sätt att använda dessa index är att titta på flödesnivåer säsongsvis. Det finns dock modeller som bättre tar hänsyn till variabilitet, och dessa anses därför ha större ekologisk relevans. Ett exempel på en tidig sådan modell är ”Range of Variability” (RVA) där man använder långa serier av dagliga vattenföringsdata och karaktäriserar ekologiskt relevanta komponenter i flödesregimen. Den naturliga omfattningen av hydrologisk variabilitet beskrivs genom olika hydrologiska index, vilka är framtagna utifrån rådande kunskap om flödets betydelse för olika ekosystemkomponenter och processer. En bra hydrologisk grund som väl speglar både variabiliteten i det opåverkade flödet, samt en ger god kunskap om hur reglering förändrat flödesdynamiken är basen för att kunna ta fram ekologiska flöden i reglerade vattendrag. Därefter ges exempel på metoder som kopplar flöde till fårans morfologi och även habitatkrav hos olika organismer. Avslutningsvis i denna del ges exempel på så kallade holistiska metoder. Dessa är i huvudsak konceptuella och utgångspunkten är att det är nödvändigt att beakta hela ekosystemet och hela flödesvariabiliteten, med målet att inget viktigt utelämnas. I framarbetandet av dessa ingår ofta så väl hydrologiska metoder som metoder som kopplar flöde och habitatkrav som redskap för att modellera fram ett miljöanpassat flöde. Till stor del kan holistisk modellering beskrivas som en process där företrädare för olika relevanta discipliner integrerar sina kunskaper och metoder för att gemensamt komma fram till en skötselplan för vattendraget. Tanken som finns bakom metoder av holistisk typ representerar ett modernt synsätt på naturresursen rinnande vatten, där hela flödesspektrumet knyts ihop med ekosystemet som helhet och där flera intressenter representeras. De bästa metoderna bygger också på ett adaptivt synsätt på skötseln av naturresurser där regleringsregimer och vattenuttag justeras utifrån ökad kunskap. När det gäller reglering av vatten för vattenkraftsproduktion är det tveklöst detta synsätt som är ”bästa miljöteknik”. Utöver dessa metoder diskuteras problematiken med korttidsreglering och hur denna skulle kunna göras mer miljövänlig, bland annat genom att undvika perioder med nolltappning, minska högflödes/lågflödeskvoten, det vill säga att minska svängningarna i vattenföringen och minska förändringshastigheten i flödet. Därpå följer ett kapitel som behandlar kopplingar mellan ekologi och flöde. Ett stort problem när det gäller att sätta lämpliga nivåer för miljöanpassade flöden och ekosystemets behov är att kunna göra förutsägelser om hur mycket vatten ekosystemet behöver och när olika flödesnivåer bör inträffa. En litteraturgenomgång i området där man i huvudsak tittat på fisk, makroevertebrater och vegetation visar att den absolut största effekten av förändringar av flödet är att man ser minskningar i alla uppmätta ekologiska parametrar, men att det utifrån befintlig litteratur är svårt att ta fram mer generella kvantitativa samband i form av t.ex. tröskelvärden. Slutsatsen var att existerande litteratur inte är ger ett tillräckligt bra underlag för att dra generella kvantitativa slutsatser som är användbara för att sätta generella riktlinjer för ekologiska flöden. Nivåer och frekvenser av olika flöden måste sättas utifrån de specifika förutsättningar som finns inom en region eller avrinningsområde. I och med att resultaten så pass tydligt visar på hur negativa antropogena flödesförändringar är för ekosystemet framhåller författarna av sammanställningen vikten av att upprätta nya undersökningsprogramprogram för att fastställa sådana samband samt att dessa görs på regional basis. De pekar även på bristen på kunskap när det gäller flödesförändringar och inverkan på ekosystemprocesser. Nästa del av rapporten tar upp exempel på hur man arbetar med att ta fram och implementera miljöanpassade flöden och regleringsregimer. Detta sker i dagsläget främst i Nordamerika, Australien och Sydafrika, men även i Nya Zeeland, Norge, Spanien, Italien, Schweiz och Storbritannien finns flera goda exempel på hur sådana genomförts. Exempel från regioner som uppvisar stora klimatologiska skillnader från svenska förhållanden och där det framför allt är konstbevattningens påverkan som påverkar ekosystem mest har vi inte tagit upp. Vi har valt att avgränsa exemplen till norra halvklotet och främst sådana som har något liknande klimatologiska och hydrologiska förutsättningar som Sverige. Avslutningsvis ges en längre sammanfattning och slutsats mot bakgrunden av svenska förhållanden. Praktisk tillämpning av miljöanpassade flöden bör ta fasta på de olika egenskaperna hos flödet som t.ex. magnitud, frekvens, förändringshastighet och varaktighet. Tillämpningen bör också vara adaptiv, dvs. det är viktigt att följa upp responsen både i den abiotiska och biotiska miljön vid införandet av miljöanpassade flöden, oavsett vilken typ av metod eller modell man väljer för att kunna avgöra miljönyttan av detta och anpassa nivåer efter resultat. Metoderna bör kombineras med en generell översikt av förbättringspotential i vattendraget och en naturvärdesinventering för att säkerheten i bedömningen av miljönytta skall bli så stor som möjligt. Avvägningar måste också göras mellan olika intresseområden, varför en analys av vilka konsekvenser, både positiva och negativa, de föreslagna flödesförändringarna har bör ingå. Förutom att implementera ett arbetssätt baserat på ett holistiskt synsätt finns det andra åtgärder av mer generell natur som skulle ge ekologiska vinster i stort sett i alla reglerade vattendrag. En sådan åtgärd är att undvika nolltappningar, i synnerhet där det finns strömsträckor nedströms, och införa minimitappningar förbi alla kraftverk. Dessa tappningar skulle kunna baseras på enklare hydrologiska metoder, t.ex. någon typ av lågflödesindex. En annan åtgärd är att genomföra planerade släpp av ”vårflöden”. Dessa skulle sannolikt inte behöva återkomma varje år utan skulle man upprepa ett flöde motsvarande medelhögflöde vart 3–5 år skulle det sannolikt ha en positiv effekt på ekosystemet. Begränsningar av höjnings- och sänkningshastigheten vid korttidsreglering är också exempel av en åtgärd av mer generell natur som sannolikt skulle mildra de negativa effekterna av vattenkraftsproduktion.The purpose of this report is to provide a knowledge base on ecological flows and ecologically adapted water regulation in watercourses used for hydroelectric power generation. The report begins by providing a background to what a watercourse's flow actually is, as well as connections between ecology and flow an how regulation of the flow for hydroelectric power generation affects flow regimes and ecosystems linked to running water. The purpose of this part of the report has not, however, been to give any kind of in-depth analysis of the impact on the ecosystem; it is instead intended to provide examples of impact based on changes to different variables in the flow regime. The next part of the report discusses existing methods and models for producing ecological flows for a more environmentally adapted regulation. This part begins by defining an environmentally adapted flow from an ecosystem perspective. This is followed by a review of methods and models used/developed, in which models and methods are put into groups based on their complexity and scope. First, a few examples of “hydrological” methods are given. These methods are based primarily on the model of water flow data and constitute around a third of the methods developed. These are often called “desktop” or “look-up” methods. They are normally based on the mean water flow or various Q-index values, which represent a flow that is exceeded during a certain period of the year, expressed as a percentage or number of days. The disadvantage of these is that they do not satisfactorily reflect the flow's variability, especially as they are often based on the mean annual flow, or flow levels that occur over a whole year. A better and more dynamic way of using these values is to look at flow levels by season. There are, however, models that better take into account variability, which are therefore considered to have a greater ecological relevance. One example of an early model of this design is “Range of Variability” (RVA), where long series of daily water flow data are used to characterise ecologically relevant components in the flow regime. The natural scope of hydraulic variability is described via various hydraulic indices, which have been developed based on existing knowledge of the flow's significance for different ecosystem components and processes. A good hydrological foundation that both reflects the variability in the unaffected flow, and provides good knowledge of how regulation has changed flow dynamics, is the basis for producing ecological flows in regulated watercourses. Then, a few examples are provided that link flows to canyon morphology and to the habitat requirements of different organisms. The final part of this section gives a few examples of holistic methods. These are primarily conceptual and the premise is that it is necessary to take into account the entire ecosystem and all flow variability, with the intention of not leaving out any important elements. Developing these methods often involves both hydraulic methods and methods using flows and habitat requirements as tools for modelling an environmentally adapted flow. Holistic modelling can be largely described as a process in which representatives of different relevant disciplines integrate their skills and methods, in order to arrive at a care plan for the watercourse together. The idea behind methods of a holistic nature represents a modern view of running water as a natural resource, in which the entire flow spectrum is tied to the ecosystem as a whole, and where several interested parties are represented. The best methods are also based on an adaptive view of the management of natural resources, where regulation regimes and water consumption are set based on an increased knowledge. When it comes to the regulation of water for hydroelectric power generation, this is undoubtedly the view that represents best environmental engineering practice. In addition to these methods, the problem of short-term regulation is discussed, and how this could be made more environmentally friendly, for example by avoiding zero flow periods, reducing the high flow/low flow quota, i.e., reducing the variation in water flow and the rate of change in the flow. This is followed by a chapter on the links between ecology and flow. Once large problem in terms of setting appropriate levels for environmentally adapted flows and ecosystem requirements is the matter of predicting how much water the ecosystem will need and when different flow levels should occur. A review of relevant literature – primarily on fish, macroinvertebrates and vegetation – reveal that the greatest effect by far of changes in the flow is reductions seen in all measured ecological parameters, but that it is difficult to extract more general quantitative connections from the literature, for example in the form of threshold values. The conclusion was that existing literature does not provide a sufficient basis for drawing general quantitative conclusions that are useful for setting general guidelines for ecological flows. Levels and frequencies of different flows must be set based on the specific conditions within a region or catchment area. As the results clearly show how much of a negative impact anthropogenic flow changes have on the ecosystem, the authors of this material emphasise the importance of establishing new research programmes to determine these connections, and doing so on a regional basis. They also highlight the lack of knowledge on flow changes and their impact on ecosystem processes. The next section of the report gives examples of how to develop and implement environmentally adapted flows and regulation regimes. This is currently done primarily in North America, Australia and South Africa, but a number of good examples can also be found in New Zealand, Norway, Spain, Italy, Switzerland and the United Kingdom. We have not included examples from regions that show great climatological differences from Swedish conditions and where artificial irrigation is primarily responsible for impacting the ecosystem. We have chosen to limit the examples to the northern hemisphere, primarily to those that have somewhat similar climatological and hydrological conditions to Sweden. Finally, a longer summary and conclusion are provided against the background of Swedish conditions. Practical application of environmentally adapted flows should take into account the different characteristics of the flow, such as magnitude, frequency, rate of change and duration. The application should also be adaptive, i.e., it is important to follow up on the response in both the abiotic and biotic environments when introducing environmentally adapted flows, regardless of the method or model chosen to determine the environmental benefits, and adapt levels according to the results. The methods should be combined with a general overview of the potential for improvement in the watercourse and an assessment of the nature conservation value, to make sure that the assessment of environmental benefit is as accurate as possible. Different areas of interest must also be weighed up, which is why an analysis of the consequences – both positive and negative – of the proposed flow changes should be included. Other than implementing an approach based on a holistic view, there are other measures of a more general nature that should produce ecological benefits in practically all regulated watercourses. One such measure is to avoid zero flow events, particularly where there are reaches downstream, and to introduce minimum flows past all power stations. These flows could be based on more basic hydrological methods, such as some form of low flow index. Another measure is to implement the planned release of “spring floods”. These would probably not need to occur every year. If the equivalent of a medium flow was to be repeated every 3–5 years, it would likely have a positive effect on the ecosystem. Limitations to raising and lowering speeds during short-term regulation is another example of a more general measure that would likely mitigate the negative effects of hydroelectric power generation
Konsekvensbedömningar vid framtagande av havsplaner : Samhällsekonomiska konsekvensanalyser som en del av en hållbarhetsbedömning i havsplaneringen
No full textSverige står inför införandet av en statlig fysisk planering av havet. Syftet med den svenska havsplaneringen är att den ska bidra till hållbar utveckling. Den ska också leda till att havet används på det mest lämpliga sättet i olika områden. Detta innebär en vägning mellan de många olika intressen som är kopplade till havet och dess användning, t.ex. sjöfart, fiske, turism, energiutvinning och försvar samt en förvaltning av de marina ekosystemen och deras tillhandahållande av olika ekosystemtjänster. Som underlag för ställningstaganden kring olika alternativ beträffande användningen av havsområden behövs normalt information om användningsalternativens konsekvenser. Sådan information ges genom miljöbedömningar inklusive miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) av föreslagna användningsalternativ, men även andra konsekvensbedömningar, exempelvis samhällsekonomiska konsekvensanalyser (SKA). Tillsammans syftar dessa underlag till att möjliggöra en hållbarhetsbedömning genom att såväl den ekologiska, ekonomiska som den sociala dimensionen av hållbar utveckling belyses. Multikriterieanalys (MKA) tillhandahåller en sammanhållen metodik för att genomföra hållbarhetsbedömningen. MKA är en metod för att på ett strukturerat sätt beskriva hur väl olika beslutsalternativ uppfyller ett eller flera önskvärda syften. Dessa syften brukar kallas för kriterier, vilket kan ses som synonymt med bedömningsgrunder. I havsplaneringssammanhang är beslutsalternativen lika med olika användningsalternativ. Kriterierna bör definieras så att de täcker in var och en av de tre hållbarhetsdimensionerna på ett tillfredsställande sätt. För den ekonomiska dimensionen gäller att kriterierna ska handla om ekonomisk önskvärdhet. Ett allmänt verktyg för att bedöma ekonomisk önskvärdhet är samhällsekonomisk konsekvensanalys (SKA), som i sig kan bestå av ett eller flera delverktyg. För den sociala dimensionen krävs kriterier som handlar om social önskvärdhet. Sådan önskvärdhet kan bedömas med hjälp av social konsekvensanalys. Den ekologiska dimensionen handlar om ekologisk hållbarhet. Indikationer på vad som är relevanta ekologiska kriterier ges av havsmiljödirektivets definitioner på god miljöstatus. Analysen av ekologisk hållbarhet kan göras inom ramen för en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Rapporten beskriver hur MKA kan tillämpas för att genomföra en hållbarhetsbedömning som en del av havsplaneringsprocessen. Den tar också upp i viss detalj hur en SKA inklusive kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis) kan utgöra en del av en MKA. Några viktiga slutsatser i rapporten är följande: En förberedande hållbarhetsbedömning är nödvändig för att kunna avgränsa vilka alternativ som kan anses vara rimliga i förhållande till havsplaneringens mål. De rimliga alternativen är sedan föremål för en slutlig hållbarhetsbedömning inklusive MKB, SKA och social konsekvensanalys. Rapporten innehåller ett förslag för hur den förberedande hållbarhetsbedömningen kan utföras som en översiktlig MKA och den slutliga hållbarhetsbedömningen som en fullständig MKA. Den förberedande hållbarhetsbedömningen är lämplig att genomföra i havsplaneringens programskede, medan den slutliga hållbarhetsbedömningen är en del av planförslagsskedet. Rapporten föreslår ett antal aktiviteter och leveranser under dessa två skeden av havsplaneringen. Havsplaneringen bör vara deltagarbaserad. Detta är i linje med att ekosystemansatsen ska tillämpas och deltagande behövs även som en del av MKA, miljöbedömningar och SKA. En deltagarbaserad havsplanering kräver en reell integrering av berörda grupper i havsplaneringsprocessen. För att åstadkomma detta i praktiken finns en rik flora av olika tekniker tillgängliga, exempelvis offentliga utfrågningar, workshops, fokusgrupper, deltagande-GIS (participatory GIS), kommunikation via webben och sociala medier, osv. Vilka tekniker som ska tillämpas är en komplex fråga och beror bland annat på vilken berörd grupp som ska involveras. I en havsplaneringsprocess finns ett behov av att först identifiera berörda och utifrån denna identifiering utforma lämpliga sätt att involvera olika grupper. En ekosystemtjänstansats är potentiellt ett kraftfullt sätt att översätta miljöeffekter till konsekvenser för människan och samhället. Rapporten innehåller därför en genomgång av olika föreslagna typologier för ekosystemtjänster. En viktig slutsats i rapporten är att det återstår ett betydande arbete för att få fram praktiskt användbara verktyg som kan användas för att prediktera hur tillgången på ekosystemtjänster skulle påverkas av olika beslutsalternativ. Vad som mer specifikt behövs är utveckling av ekologiska modeller som gör det möjligt att identifiera hur ekologiska slutlänkar (ecological end-points) reagerar på förändringar till följd av olika beslutsalternativ. De ekologiska slutlänkarna är de ekologiska variabler som har en avgörande betydelse för ekosystemens tillhandahållande av ekosystemtjänster och därmed utgör en länk mellan ekologi och ekonomi.Sweden is to introduce a system for marine spatial planning (MSP). The overall objective of the Swedish MSP is that it should contribute to sustainable development. It should also lead to sea areas being allocated to the uses that are most suitable in view of their nature, location and requirements. This involves finding a balance among the many different interests that are associated with the sea and its uses, e.g. shipping, tourism, energy production, military defense and a management of the marine ecosystems and their provision of various ecosystem services. Information about the consequences of various decision alternatives for using sea areas is generally needed as a basis for deciding upon what decision alternative is the most desirable one to society. Such information is provided by strategic environmental assessments including environmental impact assessments of suggested decision alternatives, but also other impact assessments such as economic impact assessments. Taken together, such assessments should make it possible to make a sustainability assessment, i.e. to give information about the ecological, economic as well as the social domain of sustainable development. Multicriteria analysis (MCA) provides a coherent methodology for carrying out a sustainability assessment. It is a tool for evaluating how well different decision alternatives fulfill various desirable purposes (criteria). In a Swedish MSP context, these criteria should be associated to each of the three domains of sustainable development. In the economic and social domains, the criteria should be about economic and social desirability, respectively, which can be evaluated through applying an economic impact assessment and a social impact assessment. The ecological domain is about ecological sustainability. The definitions of good environmental status in the Marine Strategy Framework Directive can indicate what ecological criteria are relevant, and these can be assessed through an environmental impact assessment. The report therefore describes how MCA might be applied in order to achieve a sustainability assessment as a part of the Swedish MSP process. It also describes in some detail economic impact assessment including costbenefit analysis as one part of a MCA. Some important conclusions in the report are the following: A preparatory sustainability assessment is necessary for identifying a few decision alternatives that can be regarded as reasonable in relation to MSP objectives. Those are the decision alternatives that subsequently are subject to a final sustainability assessment including economic, environmental and social impact assessments. The report contains a suggestion of how the preparatory sustainability assessment can be carried out as a scoping MCA and the final sustainability assessment as a full MCA. The preparatory sustainability assessment is suitable to carry out in the programme stage in the MSP process, while the final sustainability assessment is a part of the plan proposal stage. The report suggests a number of activities and deliverables during these two MSP stages. The MSP process should be participatory. This is consistent with the ecosystem approach and is also necessary as a part of MCA and impact Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:1 10 assessments. There is a wide set of various techniques for accomplishing stakeholder involvement, e.g. hearings, workshops, focus groups, participatory GIS, communication through the web, social media, etc. In the MSP process, an identification of the actors being potentially affected by a forthcoming plan is likely to facilitate an appropriate selection of participatory techniques. Ecosystem services are potentially a powerful concept for translating environmental effects into consequences to humans. The report therefore contains a review of ecosystem services typologies. It also concludes that substantial work remains for developing usable tools for predicting how various decision alternatives would change the supply of ecosystem services. More specifically, there is a need for ecological models that help identifying how ecological end-points are affected by decision alternatives. These end-points are the ecological variables that are decisive for the ecosystems’ provision of ecosystem services and therefore serve as a bridge between ecological and economic systems
Åtgärdsprogram för skaftslamkrypa : Elatine hexandra [Lapierre] DC.
No full textDet här är ett vägledande men inte legalt bindande aktionsprogram för att förbättra situationen för den starkt hotade (EN) kärlväxten skaftslamkrypa (Elatine hexandra). Skaftslamkrypa är en i Sverige primärt ettårig, vattenlevande kärlväxt inom familjen slamkrypeväxter (Elatinaceae). Skaftslamkrypa växer oftast på sorterad sandig-moig mineraljord med ett tunnare lager av gyttja eller ävja. Arten påträffas i regel på grunda sötvattenstränder med måttlig exponering av våg- och vattenrörelser. Skaftslamkrypans kärnförekomst är sjöar med klart vatten och nära neutralt pH-värde (mineralfattiga och oligo – mesotrofa klarvattenssjöar). Arten är påträffad i cirka 55 sjöar och vattendrag efter 1980 och klassas som starkt hotad i den senaste svenska rödlistan. Under senare årtionden är skaftslamkrypa i huvudsak funnen i avrinningsområden som mynnar i Västerhavet, i Värmlands, Västra Götalands, Jönköpings, Hallands och Kronobergs län. Det största hotet mot skaftslamkrypa är försämrad vattenkvalitet. Försurning, eutrofiering och brunifiering är tre faktorer som påverkar skaftslamkrypa negativt. Andra allvarliga hot är strandnära markexploatering, som en konsekvens av ändringar i lagstiftning (strandskyddslagen), och vattenregleringar vilka på olika sätt påverkar populationernas reproduktionsförmåga. Åtgärdsprogrammet föreslår åtgärder vars syfte är att motverka försurning, brunifiering, eutrofiering och vattengrumling samt åtgärder vilka syftar till att naturvårdens intressen i högre omfattning beaktas vid omprövning av vattenregleringar. Flera av de föreslagna åtgärderna syftar till att sprida kännedom om skaftslamkrypa. Här ingår framtagande av en informationsfolder, information till naturvårdshandläggare och planeringskontor på berörda kommuner samt att tillgängliggöra bevaranderelevant kunskap om arten i VISS (Vatteninformationssystem Sverige). Fältstudier rörande hur reproduktion och överlevnad påverkas av vattenregleringar samt artens nuvarande utbredning i form av plantor och fröbanker föreslås också i åtgärdsprogrammet. Resultatet av de föreslagna inventeringarna avses ligga till grund för förslag på vilka sjöar som skulle kunna vara aktuella för restaureringsåtgärder. Åtgärdsprogrammets giltighetstid är 2013-2018 och kostnaden är beräknad till 1 430 000 kronor.This action plan provides guidelines for preservation of the endangered plant Elatine hexandra (Six-stamened Waterwort) in Sweden. The action plan is a proposal, not a legally binding document. Elatine hexandra is a small, aquatic or amphibious, vascular herb in the family Elatinaceae. In Sweden, it usually appears as a summer annual on the very edge of freshwater lakes or streams. Some populations have over-wintering individuals that occur at depths well below the ice-cover. Typically, the habitat is a moderately wave exposed littoral with inorganic, silty-sandy substrate, covered with a thin layer of mud. The lake habitats have clear water, a near neutral pH and may represent one of the two lake types that are included in the habitat directive, i.e. “Oligotrophic waters containing very few minerals of sandy plains” and “Oligotrophic to mesotrophic standing waters with vegetation of the Littorelletea uniflorae and/or of the Isoëto-Nanojuncetea”. The species has been found in approx. 55 Swedish lakes or running waters since 1980. With a few exceptions, the occurrences are restricted to river basins of southwest Sweden with outlets in Skagerrak and Kattegat (County Administration Boards of Värmland, Västra Götaland, Jönköping, Halland and Kronoberg). In the Swedish red list Elatine hexandra is classified as Endangered (EN). The main threats include deteriorating water quality. Eutrophication, acidification and brownification (increase in water color and dissolved organic matter) have adverse effects on growth and reproduction of the species. Other threats include exploitation of shorelines and water level regulations. The action plan proposes measures against deteriorating water quality in lakes with known occurrences of Elatine hexandra. Further, it points out the need for revision and ecological considerations of present water level regulations. Other suggestions aim to increase the conservation awareness among land owners, nature resource managers and municipality planners. These suggestions include production and spread of an information folder and implementation of conservation related information in the database WISS (Water Information System Sweden). WISS is an open information tool used in the planning cycle of river basin management. Finally, the action plan proposes additional investigations of the distribution in lakes and of the presence in seed-banks, as well as field studies on how growth and reproduction is affected by water regulations. With help of these results, lakes suitable for restoration measures can be selected. The action plan is valid for the period 2013-2018 and the costs are estimated to approx. 1 430 000 SEK
Årsredovisning 2012
No full textI årsredovisningen kan du läsa om myndighetens arbete under året inom de tre förvaltningsområdena vattenförvaltning, havsförvaltning och fiskförvaltning
Vattenkraftens påverkan på akvatiska ekosystem : en litteratursammanställning
No full textArbetet med EU:s ramdirektiv för vatten har visat att fysisk påverkan är det vanligaste vattenmiljöproblemet (European Environment Agency 2012). Inom detta område är vattenkraften en av de största påverkanskällorna. Mot bakgrund av detta har Vattenmyndigheterna tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten genomfört ett gemensamt projekt i syfte att ta fram information och vägledning för hur vattenkraften och dess miljöpåverkan skall hanteras i arbetet med vattenförvaltningen. Inom ramen för detta projekt har föreliggande litteratursammanställning genomförts. Syftet är att utöka kunskapsunderlaget inom området vattenkraftens påverkan på den akvatiska miljön. Detta för att utveckla arbetet med karaktärisering och statusklassning av vattenförekomster samt förbättra bedömningsunderlaget inför de statushöjande åtgärder som skall genomföras. Den viktigaste fysiska förändringen som en följd av vattenkraftutbyggnad är tillkomsten av dammar. De innebär att barriäreffekter uppstår, det vill säga att förutsättningar för uppströms förflyttning samt nedströms transport av sediment och dött och levande organiskt material i systemet, begränsas eller hindras. Även i övrigt förändras den fysiska miljön, bland annat genom de morfologiska förändringar som blir resultatet av rensning, kanalisering och torrläggning. Andra följdverkningar av vattenkraftutbyggnad är förändringar i erosion, vattentemperatur, isförhållanden och vattenkvalitet. Vattenkraft har också en omfattande inverkan på hydrologin i vattensystemet. Regleringen av nivåer och flöden i dammar och kraftverk innebär förändringar i det totala flödesmönstret (säsongsvariationen), men även kortsiktiga fluktuationer i vattenföring samt förändringar när det gäller extremt höga och låga flöden. Energiproduktionens årscykel innebär vanligen omvänd vattenföring i de reglerade älvarna där huvuddelen av årets flöde passerar under vinterhalvåret, medan vårfloden reduceras eller uteblir och flödena under sommar och höst är lägre än under oreglerade förhållanden. Korttidsreglering innebär att flödet kan ändras flera gånger på kort tid, inom dygnet eller till och med inom en timme. Nolltappning innebär att flödet genom och förbi kraftverket helt kan stängas av vilket torrlägger vattendraget eller skapar perioder med sjöliknande förhållanden nedströms. I reglerade sjöar är fluktuationerna större och vattennivåerna, sett över en årscykel, generellt sett väsentligt annorlunda jämfört med under oreglerade förhållanden. De hydrologiska och morfologiska förändringarna omsätts i påverkan på de akvatiska ekosystemen. Förutom de direkta effekterna av dammar (barriärer) omvandlas vattensystemen från att vara mångformiga till mer homogena miljöer. Strömsatta partier med heterogena habitat däms över eller torrläggs vilket gör att strömvattenkrävande arter försvinner eller reduceras i antal. Primär- och sekundärproduktion samt omsättning av organiskt material påverkas negativt vilket innebär att systemets biologiska produktionspotential sänks. Bottenfauna- och fisksamhällen förändras. Riktning och omfattning beror av lokala förhållanden, regleringsintensitet m.m. Över huvud taget är förändringarna av floran och faunan omfattande när det gäller artsammansättning, tätheter av organismer och produktionsförutsättningar. Därmed förändras också den biologiska mångfalden. De slutgiltiga effekterna på ekosystemet varierar stort mellan olika vattenkraftanläggningar. Det beror på skillnader i anläggningarnas tekniska utformning, de geologiska och hydrologiska förutsättningarna i avrinningsområdet, klimat, regleringspåverkan uppströms och nedströms, den akvatiska faunans och florans artsammansättning, effekter av annan mänsklig aktivitet m.m. Vissa effekter uppstår alltid oavsett om det är ett strömkraftverk eller ett reglerkraftverk, medan andra är mer kopplade till regleringen. Även interaktionen mellan vatten- och landmiljön påverkas. Översvämning/störning av landmiljön, deposition av sediment och organiskt material samt utbytet mellan yt- och grundvatten är exempel på processer som har långtgående inverkan på ekosystemens struktur och funktion i strandnära landmiljöer. Dessa processer förändras eller uteblir i samband med reglering/kraftutbyggnad. Förutom de lokala effekterna av vattenkraftanläggningar, uppstår förändringar i vattensystemet som helhet. Dessa förändringar är i många fall kumulativa. Vattenkemin förändras på sätt som gör att effekterna kan spåras ute i Östersjön, bland annat som en följd av minskad uttransport av kisel. Transporten av material reduceras eller förändras i hela systemet, temperaturregimen blir annorlunda som en följd av höga vinterflöden, överdämning ändrar närsaltbalansen nedströms samt ökar emissionen av växthusgaser. Vattenkraften i vattenförvaltninge
Påverkan på strömlevande fisk : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
No full textEn anläggning av en damm i ett strömmande vattensystem får stor inverkan på fiskfaunan även om en fungerande fiskväg anläggs genom själva dammkroppen. Orsaken är att ett lugnvatten skapas i ett tidigare strömmande område. Som en följd kommer fiskfaunan att förändras och arter som är anpassade till lugnvatten kommer att dominera över den tidigare strömfiskfaunan. Fiskfaunan förändras både uppströms, nedströms och i det nya lugnvattnet. De fiskar som gynnas av anlagda lugnvatten ökar predationen på strömfiskar som öring, harr och lax som lever på platsen eller försöker passera igenom lugnvattnet. Även andra vandrande arter påverkas, t.ex. ål. Vid höga migrationsförluster kommer bestånden av vandrade fisk att missgynnas. Detta innebär en direkt förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i form av fiske. Några av de studier som redovisas har observerat stor dödlighet hos utvandrande smolt av öring och ål även i mycket små dammar, dammar ovanför små strömkraftverk, dammar för närsaltretention eller i spegeldammar nedströms kraftverk. Effekten av även små dammar är stor och i möjligaste mån skall man undvika att anlägga konstgjorda lugnvatten i strömmande vattendragsavsnitt. Den bästa möjliga tekniken vid anläggning av fiskvägar förbi mindre dammar kan därför vara att anlägga fiskvägen förbi både dammbyggnaden och lugnvattnet. Vidare bör man undvika att anlägga spegeldammar eller andra konstgjorda lugnvatten i tidigare strömhabitat
Baltic Sea – Our Common Treasure : Economics of Saving the Sea
No full textBalticSTERN (Systems Tools and Ecological-economic evaluation – a Research Network) is a research network with partners in all countries around the Baltic Sea. The aim of the network is to combine ecological and economic models to make cost-benefit analyses and identify cost-effective measures to improve the environmental state of the Sea. Results from BalticSTERN research during the period of 2009-2012 is presented in this final report aimed at decision makers. Supplementing this final report there are Background Papers (BG Papers), published on the BalticSTERN website and on the website of the Swedish Agency for Marine and Water Management. This final report gives an overview and presents main results, while the BG Papers explore policy and research questions, as well as methods and results in more detail. Focus is on eutrophication, but some case studies on fish and fishery, oil spills and invasive species have also been undertaken within BalticSTERN and are discussed in a wider perspective in this report.BalticSTERN-rapporten är den första storskaliga kostnad-vinst-analys som gjorts för en internationell miljööverenskommelse, Baltic Sea Action Plan (BSAP). Analysen omfattar beräknade kostnader och vinster för varje enskild östersjöstat. Analyserna har genomförts av BalticSTERNs forskningsnätverk, ett nätverk med forskare från alla länder runt Östersjön. Forskningsnätverket kombinerar socio-ekonomiska och ekologiska modeller för kostnad-vinstanalyser och för att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att nå BSAPs målsättningar. Resultaten från forskningen inom BalticSTERN under perioden 2009-2012 finns i föreliggande rapport "Baltic Sea – Our Common Treasure, Economics of Saving the Sea”. Minskad övergödning Kostnad-vinstanalysen som genomförts av BalticSTERNs forskningsnätverk, visar att minskad övergödning av Östersjön ger stora samhällsvinster för alla stater i Östersjöområdet. Medborgare från de nio Östersjöstaterna är beredda att betala 3 800 miljoner euro årligen för ett mindre övergött Östersjön, och uppnå de reduktionsmål som finns i BSAP. Kostnaderna för att nå BSAPs reduktionsmål är beräknat till 2 300 miljoner euro årligen i kostnadseffektiva åtgärder. Om man tillämpar de allokeringar av kvoter enligt BSAP, ökar kostnaderna med 500 miljoner euro, och totalkostnaden blir då 2 800 miljoner euro. Vinsterna överstiger kostnaderna för att nå BSAPs reduktionsmål med 1 000 – 1 500 miljoner euro årligen
Havs- och vattenforum 2013 : Dokumentation
No full textDen 16 – 17 april 2013 samlade Havs- och vattenmyndigheten för första gången drygt 350 personer till Eriksberg för att under två intensiva dagar ta ett helhetsgrepp om havs- och vattenarbetet i Sverige inom de tre fokusområdena; minskad övergödning i Östersjön, Hållbart fiske och biologisk mångfald i rinnande vatten, och för att sätta de enskilda frågorna i ett större sammanhang. I Sverige har ingen annan konferens tagit ett så pass brett grepp om vattenfrågan.
Fritidsfiske i Åtta fjordar : Effekter på fritidsfisket efter införandet av ett fiskefritt område innanför Orust och Tjörn
No full textFöreliggande rapport är en redovisning av resultaten från en enkätundersökning som utfördes under våren 2011, vars syfte var att samla in underlag till en bedömning och utvärdering av fiskeregleringar som inrättats för havet innanför Orust och Tjörn. I området, som kallas Åtta fjordar, infördes fiskerestriktioner i februari 2010 vilka innebar förbud mot fiske på arterna torsk, kolja och bleka samt förbud mot fiske med andra metoder än handredskapsfiske. I ett mindre område i Åtta fjordar infördes bestämmelser om totalt fiskeförbud. Enkätundersökningen är ett led i en uppföljning och utvärdering av ett nationellt åtgärdsprogram om inrättande av fiskefria områden i Sverige som införts av det nu nedlagda Fiskeriverket på uppdrag av regeringen. Då Fiskeriverket lade ner tog den nybildade myndigheten Havs- och vattenmyndigheten (HaV) över uppdraget att följa upp och utvärdera de fiskefria områdena. I fjordarna innanför Orust och Tjörn förekommer gynnsamma lek- och uppväxtmiljöer för fisk och ryggradslösa djur och bestånd av lekande torsk har observerats. I området har bestånden av bland annat torsk och plattfisk minskat under de senaste decennierna, men det finns förhoppningar om att fiskeregleringarna ska bidra till de reducerade beståndens återuppbyggnad i området. Undersökningen har i huvudsak fokuserat på att kartlägga fritidsfiskevanor i området och hur de eventuellt kan ha påverkats av fiskeregleringarna. HaV har även försökt utreda allmänhetens åsikter om regleringarna, om processen vid införandet av regleringarna samt vilka förväntningar som finns på regleringarnas effekter. Undersökningen har behandlat olika populationer (bofasta, fritidshusägare samt medlemmar i Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) separat för att få information om eventuella skillnader mellan grupper. Resultaten visar att det finns ett mycket stort stöd för fiskeregleringarna i området. En klar majoritet i alla urvalsgrupper är positiv till förbud mot fiske med snörpvad, förbud mot fiske med nät samt förbud mot att fånga torskfisk. Till det totala fiskeförbudet som finns i ett mindre område är respondenterna också till större del positiva men för denna reglering finns ett något svagare stöd. Resultaten visar också att en övervägande del är av uppfattningen att regleringarna kommer att leda till en ökad tillgång på fisk. En annan effekt som framför allt sportfiskarna förväntar sig av regleringarna är att turismen kommer att öka i området. Det finns ingen tydlig uppfattning om regleringarnas påverkan på yrkesfisket i de olika urvalsgrupperna. Vid en jämförelse av antalet fritidsfiskande i området året innan respektive året efter regleringarna infördes, minskade antalet med ca 20 procent bland bofasta i kommunerna kring Åtta fjordar och bland ägare av fritidshus. Minskningen i antal fritidsfiskande utgörs inte endast av nätfiskare utan även antalet fiskande med handredskap minskade. Bland medlemmarna i Sportfiskarna skedde det motsatta, det vill säga att antalet fritidsfiskande ökade året efter att fiskeregleringarna infördes i området. Undersökningen visar att personer som fiskat med nät i Åtta fjordar innan nätfiskeförbudet infördes i stor utsträckning har slutat att bedriva nätfiske istället för att till exempel flytta fisket till vatten utanför förbudsområdet. Fritidsfiske i Åtta fjordar bedrevs av nio procent bland bofasta i området under 2010 och det motsvarar 9 900 personer i populationen. Större delen av dem fiskade med handredskap från vilka fångsten uppgick till 72 ton. Fångsten bestod till stor del av arterna makrill och sill men man fiskade även bland annat öring, piggvar, annan plattfisk och torsk. Med redskapen bur eller tina fiskade 1 200 personer i urvalsgruppen vilket motsvarar 1,1 procent. I urvalsgruppen ägare av fritidshus var det 1 900 personer, eller 15 procent av populationen, som bedrev fritidsfiske i området under 2010. Nästan samtliga fiskade med handredskap. Cirka 70 personer eller 0,5 procent i populationen fiskade med bur och/eller tina i området. Undersökningen utfördes strax efter att fiskeregleringarna implementerats i området och för att få en bättre uppfattning om fiskeregleringarnas effekter på fritidsfisket behöver förvaltningen undersöka antalet fiskande i området vid ett senare tillfälle. Detta för att fånga upp långsiktiga förändringar i fritidsfisket
Fiskvandring – arter, drivkrafter och omfattning i tid och rum : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
No full textFöreliggande litteratursammanställning sammanfattar kunskapsläget vad gäller fiskvandring. Målet har varit att den skall redovisa vilka drivkrafter som ligger bakom fiskvandringen, i vilka miljöer de förekommer, när vandring sker och vilka arter som omfattas. Rapporten avslutas med en genomgång av de svenska sötvattensarternas vandringsbehov, något som sammanfattas i bilaga 1. Optimala habitat för tillväxt, överlevnad och reproduktion för olika stadier i fiskars livshistoria, är separerade i tid och rum. Som en följd av detta genomför hela eller delar av fiskpopulationer förflyttning eller vandring mellan olika habitat. Drivkrafter bakom vandringarna är förbättrad födotillgång och tillväxt, reproduktion, undvikande av besvärliga fysiska förhållanden samt artens spridning. Ett vanligt mönster för fisk i vattendrag är att yngel lämnar födelseplatsen och förflyttar sig, aktivt eller passivt, till ett habitat för den första tillväxtfasen. Därifrån sker sedan ytterligare en förflyttning till hav, sjö eller selmiljö. När fisken sedan blir könsmogen återvänder den till födelsehabitatet för att reproducera sig. Förflyttningarna i rummet kan vara korta men också, som för t.ex. laxen, sträcka sig över hundratals eller till och med tusentals kilometer. I vattenkraftsammanhang har intresset hitintills fokuserats på lekvandrande laxfisk, men i stort sett alla fiskarter vandrar i större eller mindre utsträckning under någon fas i livet. Beteckningen vandringsfiskar enbart för t.ex. lax, havsöring och ål är därför oegentlig. Hela 32 av våra sötvattensarter har påträffats i fiskvägar i Sverige, Polen och Tjeckien. Vandring sker inte enbart under lektid utan även andra tider på året. Klart är att förutsättningarna för att upprätthålla beståndens genetiska variation minskar om vandringsmöjligheterna begränsas. Därmed minskar också fiskpopulationernas resiliens, det vill säga deras förmåga att återhämta sig från miljöstress eller ställa om för att klara av nya miljöförutsättningar som t.ex. ett varmare klimat. Från de behov av vandringsmöjligheter som våra sötvattenfiskar har och de negativa effekter som uppstår för arterna när de inte kan vandra står det klart att den bästa möjliga tekniken bör användas vid vattenkraftproduktion så att vandringsvägar vidmakthålls eller återskapas.This compilation of literature summarises the current state of knowledge on fish migration. The goal has been to show which driving forces are behind fish migration, in which environments they are migrating, when migration takes place and which species are involved. The report ends with a review of migration requirements for Swedish freshwater species; summarised in Appendix 1. Optimal habitats for growth, survival and reproduction for various stages of a fish life cycle are separated in time and space. As a result, all or parts of a fish population will shift or migrate between different habitats. Driving forces behind this migration include improved food supply and growth, reproduction, the avoidance of difficult physical conditions and the dispersal of the species. A common pattern for fish in watercourses is that fry leave their birthplace and find their way, whether actively or passively, to a habitat where they will undergo their first growth phase. From there, another migration takes place to the sea, a lake or a lentic environment. Once the fish is sexually mature, it returns to its birth habitat in order to reproduce. The distances travelled may be short but may also, as with salmon, span over hundreds or even thousands of kilometres. In the context of hydroelectric power, the interest has thus far been focused on the upstream spawning migration of salmonids, but practically all species of fish migrate to a greater or lesser extent at some point in their life cycle. Giving the name “migratory fish” to salmon, sea trout and eel alone is therefore incorrect. As many as 32 of our freshwater species have been found in fishways in Sweden, Poland and the Czech Republic. Further, migration does not take place solely during spawning periods; it also occurs at other times of the year. It is clear that the conditions for maintaining genetic variation in the stock deteriorate with the limitation of migration opportunities. It also decreases the resilience of the fish populations, i.e., their capacity to recover from environmental stress or adapt to new environmental conditions, such as a warmer climate. The needs of freshwater fish to have migration opportunities, and the negative effects on species that are not able to migrate, make it clear that the best possible technology should be used for hydroelectric power generation so that migration routes are maintained or restored