The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Ekologisk återställning i helt eller delvis torrlagda fåror i anslutning till vattenkraftverk
No full textSyftet med denna rapport är att ge ett vetenskapligt underlag för bedömning av vilken potential det finns att återskapa naturvärden i ursprungliga fåror i anslutning till vattenkraftverk där flödet reducerats genom omledning av hela eller delar av det ursprungliga flödet. Dessa fåror utgörs ofta av tidigare forsmiljöer; ett habitat som generellt har höga och unika ekologiska värden, men vars förekomst reducerats framför allt till följd av vattenkraftsproduktion. Rapporten belyser fårans roll som habitat i ett landskapsperspektiv och klargör betydelsen av flöde för potentiella ekologiska vinster. Dessutom presenteras potentiell vinst som tappning i fåran skulle kunna innebära för olika organismgrupper. För ett fungerande ekosystem bör man dock ha en helhetssyn och beakta såväl ekosystemets arter som de processer som skapar dess miljö (hydrologi, geomorfologi och vattenkvalitet). Det ges även förslag på hur biologiska undersökningsmetodiker för att detektera regleringspåverkan samt potentiell ekologisk vinst kan utformas. De slutsatser vi kan dra utifrån det vetenskapliga underlaget är:· Naturvårdshänsyn i form av minimitappning bidrar positivt till att höja biodiversiteten i akvatiska ekosystem. För närvarande har vi dock inte tillräckligt kunskapsunderlag för att ge rekommendationer om lämpliga nivåer. · I de fall där minimitappning introduceras bör man undvika statiska nivåer och istället spegla den naturliga flödesdynamiken. · Hur väl fåran kan bidra till att höja konnektiviteten generellt i avrinningsområdet är en viktig aspekt. Om en fåra kan användas för upp- respektive nedströmsvandring/spridning ökar dess ekologiska värde utöver det värde den skulle tillföra som habitat. · I områden där forsmiljöer är sällsynta kan återställning/rehabilitering i form av minimitappning bidra både till att öka mängden habitat för strömlevande arter och minska graden av isolering av denna naturtyp, och på så sätt sannolikt bidra till att på sikt minska risken för lokala utdöenden. · Läget i avrinningsområdet är sannolikt också en viktig aspekt. Ju större fåra med forsmiljö som kan återställas/rehabiliteras med minimitappning, desto värdefullare är den. Här behövs dock ytterligare forskning om huruvida man kan få tillbaka unika naturvärden för stora forsmiljöer med en minimitappning som utgör endast en liten andel av det ursprungliga flödet. · Det är också viktigt att beakta förändringar i den tidigare forsmiljön som inte relaterar till flödespåverkan. Många forsar i Sverige har blivit rensade och kanaliserade för flottningen, och naturvårdshänsyn i form av minimitappning kan sannolikt komma att behöva kombineras med habitatåterställning.Naturfåreprojekte
Miljöåtgärder i vattenkraftverk : Sammanställning av åtgärder för att nå god ekologisk status och god ekologisk potential
No full textDenna rapport redovisar olika miljöåtgärder i vattenkraftverk. Åtgärderna bygger på en sammanställning som är framtagen i Common Implementation Strategy, CIS, som är ett samarbete mellan medlemsstaterna inom EU. Åtgärderna i rapporten representerar typiska åtgärder som medlemsstaterna överväger inom god ekologisk status och god ekologisk potential. Åtgärder som berör kemisk status, till exempel kemikaliehantering, oljor m.m. tas inte upp i denna rapport. Rapporten vänder sig främst till personer som arbetar med vattenförvaltningen på olika myndigheter, men också till ägare av vattenkraftverk som överväger olika former av miljöåtgärder. Åtgärdslistan är inte en heltäckande beskrivning av alla möjliga miljöåtgärder inom vattenkraften, men den innehåller de som bedöms som viktigaste för att uppnå miljökvalitetsmålen i vattenförvaltningen. Under 2013 till 2015 har det pågått ett arbete inom CIS där data samlas in hur medlemsstaterna har tillämpat åtgärderna bedömt den ekologiska effektiviteten bedömt påverkan på verksamheten Åtgärderna i rapporten är generella och i de flesta fall måste åtgärderna anpassas lokalt. Vissa av åtgärderna har aldrig genomförts i Sverige, men i dessa fall finns erfarenheter att hämta från andra länder. I vissa fall kommer åtgärderna leda till betydande påverkan på verksamheten, och i dessa fall kan det vara aktuellt att tillämpa bestämmelserna om kraftigt modifierade vatten och miljökvalitetsnormen god ekologisk potential. Där det är möjligt har en prioriteringsordning angivits i texten. Detta innebär att den åtgärd som bedöms ha hög effektivitet för ekosystemen bör prioriteras först och därefter i fallande skala. Syftet med denna rapport är bland annat att utgöra ett komplement till vägledning för tillämpning av kraftigt modifierade vatten i samband med vattenkraft. Rapporten kan också vara ett stöd i det fortsatta arbetet med att bevara och förbättra vattenmiljöerna inom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. I många fall kan åtgärderna vara aktuella för andra typer av verksamheter som är beroende av en damm och vattenreglering, till exempel vattenreglering för dricksvatten, processindustri eller bevattning inom jordbruket
Ekosystemtjänster från svenska hav : Status och påverkansfaktorer
No full textMänniskan har på många sätt stor nytta av havens ekosystem. Ekosystemen i haven producerar syrgas, atmosfäriskt vatten och livsmedel, och de ger inspiration, rekreationsmöjligheter och mycket mer, ofta utan att det kostar något. Att tala om ekosystemens nyttor för människor som ekosystemtjänster är ett sätt att synliggöra dessa nyttor. Ekosystemtjänster ger ett kompletterande perspektiv till exempelvis de naturvetenskapliga aspekterna och används i förvaltningen, politiken och samhällsdebatten. Att värdera ekosystemtjänster kan leda till att miljöproblem åtgärdas om dessa utgör kostnad för samhället vilken inte reflekteras i marknadsvärden. Ekosystemtjänster som begrepp har fått ett allt större genomslag i hanteringen av havsmiljöfrågor. Ekosystemtjänster ingår exempelvis i EU:s havsmiljödirektiv och en rad andra direktiv och policys. Denna rapport syftar till att bedöma statusen för havsbaserade ekosystemtjänster i Sverige, liksom till att utvärdera deras koppling till mänsklig påverkan. Statusbedömningen avser de tre havsområdena inom svenskt territorialhav och ekonomisk zon: Västerhavet, Egentliga Östersjön samt Bottniska viken. De tre statusklasser som används är god, måttlig och dålig. Flera av ekosystemtjänsterna statusbedöms med hjälp av indikatorer eller miljökvalitetsnormer, och en sådan typ av bedömning kommer troligtvis att bli vägledande inför framtida arbete med ekosystemtjänster. Andra ekosystemtjänster statusbedöms baserat på aktuell litteratur inom respektive område. Mänskliga påverkansfaktorer, det vill säga mänskliga aktiviteter som ger en belastning på miljön såsom övergödning, klimatförändringar, marint skräp och selektivt uttag av fisk, har utvärderats utifrån hur stor deras samlade påverkan är på ekosystemtjänsterna baserat på aktuellt kunskapsläge. Påverkansfaktorerna har bedömts utifrån om de har en liten eller osannolikt negativ, måttligt negativ eller stor negativ samlad påverkan på ekosystemtjänsternas status. Där betydande kunskapsluckor finns har detta angetts. De ekosystemtjänster som bedöms ha dålig status (tabell 3) är upprätthållande av näringsvävar samt livsmedelsförsörjning (i samtliga svenska havsområden), upprätthållande av livsmiljöer (i Västerhavet och Egentliga Östersjön), samt tillhandahållande av råvaror (i Västerhavet). Ekosystemtjänster som bedöms ha god status är till exempel energiförsörjning och tillhandahållande av genetiska resurser, samt inspiration. Det finns även många ekosystemtjänster vars status bedöms som måttlig, exempelvis naturarv, rekreation samt upprätthållande av biologisk mångfald. Allmänt sett har Bottniska Viken en något bättre status avseende ekosystemtjänster än övriga havsområden, vilket beror på en mindre mänsklig påverkan på havsmiljön. Västerhavet och Egentliga Östersjön skiljer sig åt för ekosystemtjänsten tillhandahållande av råvaror, som har god status i Västerhavet och måttlig status i Egentliga Östersjön. I övrigt har de två områdena en likartad statusbild överlag. Bland påverkansfaktorerna bedömdes övergödning ha en stor negativ samlad påverkan på upprätthållande av livsmiljöer samt primärproduktion. Klimatförändringarnas ökade kolhalt i havet har en stor negativ samlad påverkan på biogeokemiska cykler. Ett stort uttag av fisk har en stor negativ samlad påverkan på upprätthållande av näringsvävar samt på försörjning av livsmedel.Humans benefit greatly, and in many ways, from marine ecosystems. Marine ecosystems produce oxygen, atmospheric water and food, and they give inspiration, recreational opportunities and much more, often for free. Referring to the benefits for people from marine ecosystems as ecosystem services is a way to make them visible to society. Ecosystem services provide a complementary perspective to the natural scientific aspects, and are used in management, policymaking and the public debate regarding the sea. Valuing ecosystem services can initiate abatement of environmental problems in cases when these have a societal cost which is not reflected in market values. Ecosystem services as a concept has become increasingly influential in the marine environmental policy. Ecosystem services are for instance included in the EU’s Marine Strategy Framework Directive and a number of other international directives and agreements. This report aims to classify the status of marine ecosystem services in Sweden, as well as to evaluate their main anthropogenic pressures. The status classification is made with regard to the three different marine sub-regions of the Swedish economic zone: the Kattegat and Skagerrak, the Baltic Proper, and the Gulf of Bothnia. The three status classes applied are good, moderate and poor. Several of the ecosystem services are classified using indicators or environmental quality norms, and this approach is likely to be central in future assessments of ecosystem services. Other ecosystem services are status classified based on recent literature within the respective fields. Anthropogenic pressures due to human activities such as nutrient overenrichment, climate change, marine litter and extensive fishing, which exert pressure on the environment, are evaluated based on their assessed overall impact on the ecosystem services according to current available knowledge. The overall impacts on the ecosystem services are assessed as small or unlikely negative, moderate negative or large negative. Significant knowledge gaps are highlighted wherever found appropriate. Ecosystem services classified as having bad status (Table i) are maintenance of foodwebs and provision of food (in all Swedish marine sub-regions), maintenance of habitats (in the Kattegat and Skagerrak as well as in the Baltic Proper), and provision of raw material (fodder fish in the Kattegat and Skagerrak). Several ecosystem services were assessed as having good status, e.g. energy provision, provision of genetic resources and cultural inspiration. A number of ecosystem services are, in addition, classified as having moderate status, e.g. natural heritage, recreation, and maintenance of biodiversity. In general, the Gulf of Bothnia has a somewhat better status regarding ecosystem services than the other marine sub-regions, which concurs with a lower level of anthropogenic impact on the marine environment. Comparing the Skagerrak and Kattegat to the Baltic Proper, the ecosystem service provision of raw material differs, with poor status in the Kattegat and Skagerrak and moderate status in the Baltic Proper. Apart from that, their overall patterns regarding status are similar. Among the anthropogenic pressures, nutrient overenrichment has a large negative net impact on maintenance of primary production and habitats. The increasing carbon content in the sea associated with climate change has a large negative net impact on biogeochemical cycles. Extensive fishing has a large negative net impact on maintenance of foodwebs and on provision of food
Havsplanering - Nuläge 2014 : Statlig planering i territorialhav och ekonomisk zon
No full textÖkad användning av havet Intresset för att utveckla nyttjandet av havet som en resurs för fler arbetstillfällen, ökad välfärd och livskvalitet ökar. Därmed ökar även anspråken i våra havsområden. Sverige har en lång kuststräcka och förutsättningar skiljer sig åt mellan de tre havsplanområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Den internationella dimensionen är viktig eftersom många länder nyttjar samma havsområden och samma ekosystem. Stora miljöutmaningar i havet Samtidigt står vi inför flera miljöutmaningar i havet och vikten av att nyttjandet sker inom ramen för vad ekosystemen tål framhålls alltmer. Siktet inom EU är att uppnå god miljöstatus i de marina ekosystemen till år 2020 och gemensamma mål är uppsatta. I Sverige ska tillämpningen av miljökvalitetsnormer enligt havsmiljöförordningen leda oss dit. Framtida klimatförändringar ses idag som oundvikliga och kommer att vara en faktor som förändrar förutsättningarna i havsmiljön. Ekosystemtjänster visar betydelsen av biologisk mångfald I havet finns en stor biologisk mångfald som bidrar till olika typer av ekosystemtjänster, vilka i sin tur bidrar till människors välfärd. Begreppet ekosystemtjänster representerar ett försök att beskriva ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen. De beskriver ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. Under arbetet med nulägesbeskrivningen har ekosystemtjänsterna biologisk mångfald, god vattenkvalitet, livsmedel och rekreation framstått som särskilt relevanta i förhållande till samverkande och konkurrerande intressen. Havsplanering — rumsliga avvägningar för hållbart nyttjande Alla intressen som gör anspråk på utrymme i havet har en koppling till havsplanering. I den här rapporten beskrivs kulturmiljö, friluftsliv och turism, yrkesfiske, vattenbruk, sjöfart, försvar, energi, infrastruktur, utvinning och lagring av material, forskning och miljöövervakning, samt naturskydd. Beskrivningarna av de olika intressena visar på en mängd varierande behov. Vissa av dem är av rumslig karaktär. De avser behov av visst område på eller i havsbotten, i vattenpelaren, på ytan eller ovanför ytan. Rumsliga krav kan även avse visst avstånd från kusten eller andra krav på närhet och tillgänglighet, som exempelvis till hamnar. Andra behov som maritima aktiviteter har är av mer kvalitativ karaktär. Behoven gäller förekomsten av en viss ekosystemtjänst, en viss egenskap hos havet, till exempel vatten av en viss kvalitet. Många av de potentiella intressekonflikter som finns i havet rör utrymme: olika intressen och aktiviteter som inte får plats i samma område. Det finns även många intressen som fungerar väl tillsammans och sådana som ger positiva synergieffekter. I framtiden kan det komma fler anspråk på att nyttja utrymme i havet. Hur stora utrymmesanspråk som kommer längre fram är det svårt att göra en uppskattning av i dagsläget. Utvecklad kunskap För utveckling av rumslig planering av havet behövs mer kunskaps- och planeringsunderlag inom alla intresseområden. Det gäller till exempel kunskap om de marina ekosystemen och hur olika verksamheters utveckling kan påverka förutsättningar för andra intressen. Fördjupningsområden Fördjupningsområdena indikerar vilka områden som är i störst behov av planering. De kan behöva prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet. Slutsatser Utifrån beskrivningarna av nuläget och analysen drar Havs- och vattenmyndigheten följande slutsatser. Geografiska slutsatser presenteras i analyskapitlet. Slutsatser om potentiella målkonflikter och målsynergier • Hållbar utveckling är en uttalad målsättning för de flesta intressen. Att tvärsektoriellt tolka vad det innebär för havet, för att säkra ekonomisk och social hållbarhet inom ramarna för den ekologiska hållbarheten, är en grundläggande fråga i havsplaneringen. • Målkonflikter kan finnas mellan nytta på land respektive i havet, till exempel utvinning av naturgrus på land jämfört med utvinning i havet. • Att upprätthålla ekosystemtjänsterna som havet ger är en förutsättning för de flesta maritima aktiviteter och den samhällsnytta de ger. Att ta tillvara ekosystemtjänster utifrån olika intressens behov kan ge potential till ökad samhällsnytta. Samtidigt kan flera maritima aktiviteter ha negativ påverkan på miljömål och ekosystemtjänster. Havsplaneringen har därför en roll att utifrån dess mandat bidra till utveckling av ekosystemtjänster och att avstyra negativ påverkan på dem. Slutsatser om samverkande och konkurrerande intressen • Kortsiktig respektive långsiktig nytta av olika intressen och aktiviteter bör inom havsplaneringen analyseras utifrån de ekosystemtjänster som havet ger. Blå tillväxt förutsätter livskraftiga ekosystem. • I vissa geografiska områden finns särskilda behov av havsplanering för att bidra till avvägningar mellan olika intressens nytta och påverkan. Slutsatser om havsplaneringens mandat och möjligheter Havsplaneringen har stora möjligheter att påverka lokalisering av fasta installationer och områdesskydd. • Många av de rörliga aktiviteterna styrs av internationella överenskommelser, som sjöfartsreglering och EU:s fiskeripolitik. Även om havsplaneringen har begränsat direkt mandat att reglera rörliga aktiviteter finns stora möjligheter att peka på lämpliga förändringar. Havsplanerna som tas fram utifrån en helhetssyn på havet kommer att visa Sveriges ställningstaganden och utgöra underlag vid förhandling. • Många av de miljöproblem som finns i havet orsakas av verksamheter på land, vilket inte kan lösas genom havsplanering. Däremot bidrar aktiviteter och belastning från land till miljösituationen i havet och är på så sätt faktorer som måste tas hänsyn till i havsplaneringen. Slutsatser för fortsatt planering • Sverige har stora havsområden och i flera områden finns i dagsläget inte utrymmeskonflikter, men vissa områden kräver fördjupad planering. I första hand gäller det områden som är högt nyttjade och områden med stor sårbarhet och/eller hög riskfaktor. • Behovet av havsplanering beror på att trycket på nyttjande ökar samtidigt som vi har stora miljöproblem, samt att våra grannländer planerar angränsande havsområden. • Trots bristande kunskapsunderlag är det nödvändigt att påbörja planeringen utifrån den kunskap som finns. • Systematisk kunskapsuppbyggnad och kartläggning av marina naturvärden behövs för ekosystembaserad havsplanering. • Kompetens att arbeta sektorsintegrerat och framtidsinriktat med ett helhetsperspektiv på nationell planering behöver utvecklas på flera nivåer. • Gränsöverskridande frågor behöver koordineras med våra grannländer tidigt i planeringsprocessen. • Havsplaneringen i Östersjön är internationellt mer komplex på grund av fler grannländer som vi behöver förhålla oss till. Fler länder som planerar ökat nyttjande i angränsande havsområden medför behov av analys av kumulativa effekter. • Sett ur ett ekosystemperspektiv bör Sverige i havsplaneringen sträva efter att skapa samsyn på förutsättningar och nyttjande av haven med våra grannländer. • Potentiella fördjupningsområden har identifierats. De bör prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet
Identifying new areas adding larval connectivity to existing networks of MPAs : The case of Kattegat and Skagerrak
No full textNetworks of marine protected areas (MPAs) are presently being developed in many countries with the aim to preserve biodiversity and restore overexploited stocks. However, one major challenge for the design and management of a functional MPA-network is the lack of information about how larval dispersal affects connectivity in the network and persistence of included species. Tools have been lacking that include larval connectivity into design and assessment of MPA-network, and in particular regarding finding the best new areas that will enhance larval connectivity in the existing networks. In the present study we build on earlier model studies on larval dispersal and assessment of MPA-networks in the Kattegat-Skagerrak area (Moksnes et al. 2014), and use novel theoretical tools to identify new areas for the existing MPA-network in the Skagerrak-Kattegat-Danish Strait area that would best enhance larval connectivity for benthic communities living shallower than 100 m. We also use new methods to identify areas with restricted larval dispersal and subpopulations within the study area, to assist in the selection of new MPAs. The assessment includes also benthic communities that are intolerant to low salinities and therefore have limited distribution in the Baltic Sea. The study demonstrates that the connectivity and protection of benthic communities in the existing MPA-network could be substantially improved by a relatively small addition of carefully selected new MPAs. Adding approximately 1000 km2 of model-selected areas to the existing network (representing an extension of the existing network area with 15–19 %) increased the simulated populations of benthic organism with on average 39–103 % in comparison with the existing network. In contrast, a random selection of new MPAs of the same size only increased the population sizes with 0–19 %. The study identified several areas with restricted larval dispersal and isolated subpopulations within the study area, which may have important implications for management of both genetic and species diversity. The results suggest that it may be important to manage the western Baltic Sea, Kattegat, coastal Skagerrak (including both the Swedish and Norwegian coasts) and the area northwest of Jutland as separate management units since restricted larval dispersal may create genetically distinct subpopulations in these regions. The study also identified restricted larval dispersal within Kattegat and Skagerrak that may create areas with benthic communities that are demographically isolated from neighboring communities. For management of populations and local species diversity, it is important to ensure that there are MPAs within each demographically isolated area. One such area was identified along the Swedish Kattegat coast, which presently has few large MPAs, in particular for shallow benthic communities (<20 m). The analysis identified shallow areas within the larger bays Skälderviken and the Laholmsbukten, and a deeper area located between the Laholmsbukten and Stora Middelgrund in southeastern Kattegatt as being key areas for larval connectivity and persistence of shallow and deep benthic communities, respectively, in Kattegat. The results suggest that these areas (covering approximately 700 km2 in total) constitute the best additions, in respect of larval connectivity, to the existing MPA-network found within Swedish waters. For management purposes, these results should only be viewed as guide for identifying general areas within the study region that are important for improving the connectivity of pelagic larvae within the existing MPA-network. Due to the limitation of the model they should not be viewed as a blue-print of the exact locations of an optimal extension, particularly not in the coastal zone. However, the study does represent the best available assessment to day of larval dispersal and connectivity in the study area, and the result could therefore provide manager with helpful information of one important aspect to include in the decision process when selecting new MPAs.Nätverk av marina skyddsområden utgör en förvaltningsstrategi som ökar i användning för att skydda hotade marina arter och livsmiljöer. Det är dock ofta oklart hur nätverk av marina skyddsområden skall utformas på bästa sätt. Viktig information som saknas är hur planktoniska larvstadier sprids med havsströmmar och hur detta påverkar konnektiviteten i nätverket, dvs. hur bottensamhällen i olika områden är sammanlänkade via larvspridning. Verktyg har saknats som inkluderar denna typ av konnektivitet vid utformning och utvärdering av nätverk av marina skyddsområden, speciellt när det gäller att hitta de bästa områdena som kan adderas till existerande nätverk. Denna studie bygger på tidigare modellstudier av larvspridning och utvärdering av ekologiskt uthålliga nätverk i Västerhavet (Moksnes m.fl. 2014). Här använder vi nya teoretiska verktyg för att identifiera nya skyddsområden inom Skagerack-Kattegatt-Bälthavet som på bästa sätt höjer konnektiviteten via larvspridning inom existerande nätverk för bottenlevande organismer som lever grundare än 100 m. Vi använder också nya metoder för att identifiera delområden som har begränsad larvspridning och konnektivitet till angränsande områden (d.v.s. partiella spridningsbarriärer), vilket utgör ett viktigt underlag vid val av nya skyddsområden. I studien har vi också inkluderat analys av marina organismer som är intoleranta för låga salthalter och därför har begränsad utbredning i Östersjön. Resultaten från analysen visar att konnektiviteten och skyddet av marina bottensamhällen inom det existerande nätverket i Västerhavet skulle kunna förbättras avsevärt genom ett relativt litet tillskott av noga utvalda, nya skyddsområden. Ett tillskott på ca 1000 km2 av nya skyddsområden som valts av modellverktyget (motsvarande 15–19 % av de existerade nätverken) skulle öka storleken på bottensamhällena i Västerhavet med 39–103 % i jämförelse med det existerande nätverket, enligt modellresultaten. Ett slumpvist valt tillskott av samma storlek skulle endast öka bottensamhällenas storlek med 0–19 %. Studien identifierade flera delområden som har begränsad larvspridning och konnektivitet till angränsande områden, vilket ger viktig information vid förvaltning av biologisk mångfald. Exempelvis indikerar resultaten att det kan vara av vikt att behandla den västra delen av Östersjön, Kattegatt, svenska och norska Skagerackkusten samt området nordväst om Jylland som separata förvaltningsområden där genetiska skillnader kan hittas inom samma art. Studien identifierade också flera delområden inom Kattegatt och Skagerack med tillräckligt begränsad larvspridning till närliggande områden för att de skall kunna utgöra isolerade samhällen i fråga om ekologiska processer. Vid förvaltning av lokal artdiversitet är det viktigt att se till att det finns ett skyddsområde inom varje delområde där ett demografiskt isolerat bottensamhälle har identifierats. I sydöstra Kattegatt, längs den svenska kusten identifierades ett sådant isolerat delområde som idag saknar större marina skyddsområden. Grundområden inom Skälderviken och Laholmsbukten, samt djupare områden mellan Laholmsbukten and Stora Middelgrund identifierades som nyckelområden för larvspridning och konnektivitet i Västerhavet. Studien föreslår att dessa områden (som täcker ca 700 km2 totalt) utgör de bästa tillskotten inom svenska vatten för att höja konnektiviteten i det existerande nätverket av marina skyddsområden i Västerhavet. Då de använda modellerna har begränsningar bör studiens resultat endast användas vid förvaltningssammanhang för att identifiera generella områden som är viktiga för konnektivitet av larver längs Sveriges kuster, och inte ses som en karta för exakt positionering av nya skyddsområden. Detta gäller speciellt nära kusten där modellens grova upplösning ger mer osäkra resultat. Studien utgör dock den bästa tillgängliga analysen av larvspridningens effekter på marina skyddsområden i Västerhavet idag, och kan därför bidra men hjälpsam information för en viktig aspekt att inkludera när nya skyddsområden skall väljas
Förvaltning av lax och öring : Havs- och vattenmyndighetens förslag på hur förvaltning av lax och öring bör utformas och utvecklas
No full textRapporten har tagits fram på uppdrag av regeringen och i samråd med Jordbruksverket. Den innehåller förslag på hur förvaltningen av lax och öring i svenska vatten bör utvecklas och utformas i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Rapporten visar på en höjning av ambitionsnivån genom att sätta högre mål för beståndsutvecklingen, utveckla en mer lokalt och regionalt anpassad förvaltning för olika bestånd samt införa åtgärder för att få bättre kunskap. Målet är att öka lax- och öringsbestånden i svenska vatten
Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö
No full textI denna rapport presenteras ett förslag till nytt svenskt bottenfaunaprogram för kust och utsjö som håller sig inom befintliga kostnadsramar. Syftet med det framtagna samordnade bottenfaunaprogrammet är att: • uppfylla vattendirektivets behov av kontrollerande övervakning och statusbedömning av bedömningsområden enligt havsmiljödirektivet, • följa upp de svenska miljömålen (nationella och regionala), • följa eventuella trender och kunna avgöra om dessa är storskaliga, regionala eller lokala, samt • fungera som referens till SRK, recipientkontroll, och den operativa övervakningen inom vattendirektivet • förbättra kvaliteten i SRK, recipientkontroll, och den operativa övervakningen inom vattendirektivet Det föreslagna programmet med ett prov per station och mestadels provtagning vartannat år är betydligt bättre anpassat för att ge svar på miljötillståndet jämfört med dagens program. Med det föreslagna bottenfaunaprogrammet kommer ca 31 % (212) av vattenförekomsterna i havet att kunna klassas direkt med hjälp av bottenfaunadata från totalt 1570 stationer. På majoriteten av dessa stationer föreslås provtagning vartannat år, vilket reducerar den årliga provtagningen till 912 stationer med ett prov per station. Mängden vattenförekomster som kan bedömas ökar från 83 med dagens program till 212 med det nya programmet. Det antal nationella och regionala stationer som föreslås i det nya programmet uppgår till 680 stycken och till det kommer 115 prov som en följd av årlig provtagning i 12 kluster. Det innebär att genomsnittligt antal nationella och regionala prov per år i det nya programmet uppgår till 395, att jämföra med 425 i nuvarande program. Minskningen av antalet prov per år blir ännu mera påtaglig inom SRK och recipientkontroll eftersom det är vanligt med replikering på stationerna inom dessa program. Tillräckligt med stationer finns inplanerade för att bedöma samtliga 11 bedömningsområden i utsjön enligt havsmiljödirektivet. Det finns också prover inplanerade i samtliga vattentyper för att kunna bedöma miljötillståndet
Handläggning av en dumpningsdispens : Vad ska man tänka på?
No full textVägledningen tar upp vad man ska tänka på vid handläggning av dumpningsdispenser. Den börjar med en kort beskrivning av vad dumpning är och att det finns ett förbud mot dumpning i Sverige. Vi tar också upp vilka de olika prövningsmyndigheterna är. Ett avsnitt handlar om vilka specifika regler som gäller vid dispenser och skillnaden mellan dispens och tillstånd. Ett avsnitt handlar om vad en dispensansökan för muddermassor kan innehålla för uppgifter, ett annat om handläggningen av ansökan. Frågor om egenkontroll, tillsyn och tillsynsvägledning beskrivs också översiktligt. Den årliga rapporteringen som länsstyrelserna ska göra till Havs- och vattenmyndigheten beskrivs utförligt i ett avsnitt. Dessutom finns det tre bilagor; bilaga 1 om de internationella konventionerna som är bakgrunden till dumpningsförbudet, bilaga 2 är en checklista för en dumpningsansökan för muddermassor och bilaga 3 är en checklista för analys avseende föroreningar i muddermassor
Årsredovisning 2014
No full textI årsredovisningen kan du läsa om myndighetens arbete under året inom de tre förvaltningsområdena vattenförvaltning, havsförvaltning och fiskförvaltning
Nationell strategi för prioritering av vattenåtgärder inom jordbruket : Dialogprojekt Havs- och vattenmyndigheten – Jordbruksverket
No full textProjektets övergripande syfte har varit att ta fram ett underlag för en nationell prioritering av åtgärder som minskar jordbrukets fysiska påverkan på vatten. Prioriteringarna ska göras utifrån målsättningen att uppnå såväl ett konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk som en god vattenmiljö. Inom ramen för projektet har faktorer identifierats som kan ligga till grund för en avvägning mellan jordbruksproduktion och nyttan av åtgärder för att minska jordbrukets fysiska påverkan. Under arbetets gång har det framkommit att det i viss utsträckning saknas data för att kunna kvantifiera utvalda faktorer på delavrinningsområdesnivå. Analysen kan i det fortsatta arbetet kompletteras med mer data, om sådana tillgängliggörs. Materialet som har tagits fram i projektet utgör underlag till ett beslutsstödssystem för åtgärder som syftar till att minska jordbrukets fysiska påverkan på vattenmiljön genom att alla Sveriges drygt 50 800 delavrinningsområden1 har delats in i sju grupper utifrån jordbruksvärden. Fyra av grupperna utgörs av delavrinningsområden som har mer än 12 % jordbruksmark, och dessa grupper representerar olika typer av jordbruk a) intensivt jordbruk med specialgrödor, svinproduktion och värphöns, b) ängs- och betesmarker c) skogs- och mellanbygders jordbruk samt d) intensivt jordbruk med nötkreatur och mjölkproduktion. De tre resterande grupperna utgörs av delavrinningsområden med skogsmarker, fjällområden och områden med torvjord. Statusen på vattenförekomsterna har jämförts mellan de olika grupperna. Analysen visar att delavrinningsområden med hög andel åkermark sällan uppnår god ekologisk status, medan det är betydligt vanligare i delavrinningsområden med hög andel betesmark. Orsaken till detta är att en hög andel åkermark i vattenförekomstens närområde och svämplan, i kombination med förändringar i vattendragets form som uppstår i samband med markavvattning, leder till att ekologiskt viktiga strukturer och funktioner försämras och att den morfologiska statusen klassas ned. I projektet har underlag tagits fram som kan vara till hjälp i bedömningen av var åtgärder ger mest nytta för vattenmiljön till minsta inverkan på jordbruksproduktionen. För att en vattenförekomst ska uppnå god ekologisk status enligt det klassningssystem som används, krävs i många fall att det morfologiska tillståndet ska motsvara god status. För att det morfologiska tillståndet ska motsvara god status behöver åtgärder vidtas som kan påverka åkermarkens markavvattning i delavrinningsområdet. Dessutom behöver en del av åkermarken i vattenförekomsternas närområden och svämplan tas ur produktion och ersättas med ängs- och betesmark eller skog. Effekterna på åkermarken varierar mellan de olika grupperna och även utifrån de lokala förutsättningarna. I grupperna med intensivt jordbruk kan den nationella livsmedelsproduktionen påverkas då stora arealer berörs. I gruppen med skogs- och mellanbygders jordbruk kan åtgärder som vidtas i syfte att minska jordbrukets fysiska påverkan på vattenmiljön leda till ytterligare minskad konkurrenskraft, vilket i sin tur kan medföra att jordbruket läggs ned. Ändrat brukande, igenväxning och eventuell plantering av skog ökar också risken för att miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap inte uppnås. I gruppen med ängs- och betesmark är jordbrukets fysiska påverkan på vattenmiljön generellt sett liten. Projektresultaten kan användas som underlag för bedömning av vilka sjöar och vattendrag som kan klassas som kraftigt modifierade vatten (KMV) med hänvisning till jordbruket. I analysen har det framkommit att KMV skulle kunna vara särskilt relevant i grupperna med intensivt jordbruk och gruppen med skogs- och mellanbygders jordbruk. Genom att använda KMV sänks kraven avseende fysisk påverkan och målet god ekologisk status ersätts med god ekologisk potential. Det innebär dock fortfarande att alla åtgärder för att minska fysisk påverkan som bedöms vara rimliga utan att ge betydande negativ påverkan på jordbruket ska genomföras liksom åtgärder för att minska övergödning. Projektet har lett till ökad samverkan och diskussion mellan Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket i det nationella arbetet med vattenrelaterade åtgärder i jordbruksmark. Inom projektet har Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket tagit fram en strategi för det fortsatta gemensamma arbetet som behövs för att miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Levande sjöar och vattendrag ska kunna nås samtidigt som jordbrukets konkurrenskraft bibehålls. Havs- och vattenmyndighetens och Jordbruksverkets roll i genomförandet av strategin är att ta fram kunskapsunderlag om hur olika åtgärder som kan vidtas i syfte att minska jordbrukets fysiska påverkan på vattenmiljön påverkar på jordbruket. Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket ska också ta fram vägledningar för tillämpning av kraftigt modifierade vatten, ekologiskt funktionella kantzoner samt hur miljöpåverkan av jordbrukets vattenanläggningar kan minska med bibehållen funktion