The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Färdplan havsplanering
No full textHavs- och vattenmyndigheten har tagit fram Färdplan havsplanering i syfte att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner samt skapa tydlighet och förankring för den fortsatta planeringsprocessen. Havs- och vattenmyndigheten har regeringens uppdrag att förbereda och genomföra svensk statlig havsplanering genom havsplaneringsförordning (2015:400). Den 1 september 2o14 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas tre statliga havsplaner – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Planerna ska omfatta större delen av territorialhavet och svensk ekonomisk zon. I territorialhavet delar staten planeringsansvar med kommunerna medan den ekonomiska zonen är enbart statens planeringsansvar. Denna färdplan har beslutats efter ett samråd där centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, akademi, branschorganisationer och ideella intresseorganisationer gavs möjlighet att ge synpunkter skriftligen. Alla synpunkter och Havs- och vattenmyndighetens hantering av dem finns samlade i en separat samrådsredogörelse som finns på vår webbplats. I färdplanen fastställs de planeringsmål och planeringsstrategier som ska vägleda arbetet med att utveckla havsplanerna och genomföra miljöbedömning av planerna genom att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med miljöbalkens bestämmelser. Färdplan havsplanering tar bland annat sin utgångspunkt i den nulägesbeskrivning som myndigheten tog fram under 2013–2014 och som gav en uppdaterad lägesbild med tillhörande strategifrågor som planeringsmål och process för havsplaneringsarbetet
Sveriges badvattenkvalitet : Om EU-bad inför badsäsongen 2016 - Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Folkhälsomyndigheten
No full textBadvattenkvaliten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bra bad! Kommunen ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god vattenkvalitet. De ser till att prover tas, informerar på webbplatsen Badplatsen och genom skyltar vid badplatserna. EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna. De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2016 klassificeras badvattenkvaliteten som ”utmärkt”, ”bra” eller ”tillfredsställande” för 381 av Sveriges 445 EU-bad. Nio svenska EU-bad har fått klassificeringen dålig badvattenkvalitet. För de här baden behövs utredningar om källor till föroreningar och möjliga åtgärder. Ett av dem hade dock endast ett föroreningstillfälle, och förutom det en god badvattenkvalitet. Detta bad hade eventuellt kunnat få en bättre klassificering genom kompletterande provtagning för att följa upp eventuell förorening. För 53 av de svenska EU-baden har en klassificering inte varit möjlig att göra på grund av att för få vattenprover tagits under föregående badsäsonger. Vi bedömer att Sverige, med korrekt provtagning, kunde ha fler bad med klassificeringen tillfredsställande, bra eller utmärkt badvattenkvalitet. Två av baden är nytillkomna och har ännu inte klassificerats. Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även EU-kommissionen och EEA gör en klassning av Svenska EU-bad, som i vissa fall kan skilja sig något från den svenska klassificeringen. Inom EU arbetar man för ökad samsyn kring hur klassificeringarna bör gå till. Denna rapport är skriven för att läsaren lätt ska förstå lagstiftningen kring EUbad. Vi har därför inte lagt in paragrafhänvisningar. Den som vill veta mer om lagstiftningen, eller behöver specifika anvisningar för förvaltningsarbetet, kan läsa den vägledning kring EU-bad som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram i samarbete med Folkhälsomyndigheten, och som kan laddas ner på www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/vagledningar/badvatten.html
Optimerad övervakning av fisk i kustvatten
No full textKustfisk övervakas årligen inom den samordnade nationella och regionala miljöövervakningen, som idag omfattar 16 områden längs Sveriges kust. Provfisken i Östersjön sker med nätfisken och provfisken i Skagerrak, Kattegatt och Öresund med ryssjor. Provfiskena syftar till att beskriva förändringar i fisksamhället när det gäller artsammansättning, relativ förekomst av olika arter och storleksstruktur. Resultaten rapporteras i förhållande till regionala och nationella miljömål, samt internationellt inom havsmiljödirektivet. Därtill används data från kustfiskövervakningen som underlag för fiskerirådgivningen av nationellt förvaltade arter. Kustfisk ingår inte som ett obligatoriskt element i vattendirektivet, med undantag för fisk i övergångsvatten som inte finns i Sverige. Det är dock önskvärt att de metoder som används för att bedöma status för kustfisk är harmoniserade med vattendirektivets bedömningsgrunder, så att man så långt som möjligt kan göra helhetsbaserade bedömningar för kustområdet baserat på resultat från bedömningar enligt båda direktiven. De huvudsakliga frågeställningarna för denna utvärdering har varit hur kustfiskövervakningen bäst kan anpassas för att kunna upptäcka förändringar över tiden samt för att få så säkra skattningar som möjligt av de parametrar som undersöks. Utvärderingen har fokuserat på provfisken med Nordiska kustöversiktsnät och ryssjor. I tillägg har provfisken utförda med kustöversiktsnät och nätlänkar enligt äldre standarder analyserats, eftersom dessa är i fortsatt användning i vissa områden. Vid utvärderingen har traditionella metoder för skattning av varianskomponenter, beräkning av statistisk styrka, samt beräkning av den relativa osäkerheten i medelvärdesskattningar använts. Utvärderingen har utförts med avseende på de parametrar som idag används inom rapporteringen av resultat från miljöövervakningen i form av faktablad, och på indikatorer som används eller föreslås för rapportering av god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet. Slutsatser från analysen 1. Merparten av de provtagningsprogram som utvärderats har en relevant precision i årsmedelvärdena för de flesta av de parametrar som utvärderats. 2. Osäkerheten i områdesmedelvärdena var dock hög för parametrar som syftar mäta abundansen av stor fisk inom enskilda arter, såsom torsk (>38 cm), gös (>40 cm) och skrubbskädda (>30 cm). De nätfisken och ryssjefisken som utvärderats i denna rapport framstår därför som otillräckliga metoder för att mäta dessa. 3. Mellanårsvariationen var stor för flera av parametrarna i de flesta programmen, vilket innebär att möjligheterna är små att upptäcka en årlig trend på fem procent inom en tioårsperiod. En trend med den storleken överskuggas ofta av den naturliga mellanårsvariationen i provtagningsresultaten. Denna variation kan inte reduceras med ändrad provtagningsdesign eller -frekvens. En möjlighet att minska mellanårsvariansen i samband med utvärderingar är att använda hjälpvariabler, alternativt använda populationsmodeller Ett annat alternativ kunde vara att analysera resultaten sett över större områden eftersom dynamiken var relativt oberoende mellan undersökningsområdena. Man kunde härigenom få en ökad möjlighet att se förändringar över tiden med hjälp av dessa områdens gemensamma årsmedelvärden. I valet av analysmetod måste man dock även beakta vad som är en biologiskt och förvaltningsmässigt relevant skala för rapportering. 4. Provfisken med Nordiska kustöversiktsnät efter varmvattenarter framstod överlag som väldimensionerade. Det skulle dock gå att förbättra precisionen inom dessa fisken genom att fokusera provtagningen till de djupstrata där mängden och variationen av varmvattenarterna är som störst, det vill säga i djupintervallet 0-10 m. 5. Provfisken med kustöversiktnät och nätlänkar skulle kunna förbättras för att få ökad precision i medelvärdena genom att allokera om en del av provtagningsresurserna för att utöka antalet stationer. I dessa fisken använder man idag ett fåtal fasta stationer som återbesöks upprepade gånger inom säsong. Dessa upprepade nätfisken visade sig leda till beroende observationer mellan de upprepade fiskena, vilket ger problem med replikathanteringen. 6. Upprepade provfisken med småryssjor på västkusten var inte behäftade med samma problem med beroende observationer. Ryssjefiskena vid Kullen (Skälderviken), Fjällbacka och Älgöfjorden (Stenungsund) hade en lämplig avvägning mellan antal stationer och replikat. En viss förbättring skulle kunna erhållas för fisket i Fjällbacka genom att omfördela en del resurser från replikat till stationer. Precisionen i resultaten från ryssjefiskena vid Barsebäck och Vendelsö skulle kunna förbättras avsevärt genom att ändra provtagningsdesignen till att bli mer lik den som används vid Kullen och Älgöfjorden. 7. Provfisken efter kallvattenarter ger i flera fall lägre fångster per ansträngning och sämre precision för kallvattenarterna jämfört med för samma arter i fiskena efter varmvattenarter. Det finns därför ett behov att se över metodiken för fisket efter kallvattenarter för att undersöka om den går att förbättra. 8. Det främsta behovet inom kustfiskövervakningen idag är att öka tätheten av de områden som provfiskas. För en uppföljning av god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet behövs en komplettering framför allt med provfiskeområde i Gotlands och västra Bornholmsbassängens kustområden. Ytterligare områden som bör beaktas för att uppnå förtätning kan identifieras på basen av figur 5b-5d i denna rapport.Reviderad utgåva 2017-03-28.Arbetet har huvudsakligen finansierats med medel från Landsbygdsprogrammet men även med utvecklingsmedel från regional miljöövervakning.</p
Evaluation of the implementation of Ospar measures in Sweden
No full textThe adoption of measures to protect and conserve the marine environment of the NorthEast Atlantic is a field in which the OSPAR Commission has been working for over thirty years. OSPAR measures in the form of Decisions and Recommendations for the protection of the marine environment have often acted as a forerunner of European Union environmental action. Substantial progress has been made in addressing discharges, emissions and losses of hazardous substances, nutrients and radioactive substances. While these fields still remain relevant, OSPAR’s work on measures has now moved on to focus on biological diversity. Since 2011, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) has been responsible for the coordination of Sweden’s work within the OSPAR Convention for the protection of the marine environment of the North-East Atlantic. SwAM is also responsible for the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) to achieve good environmental status in Sweden’s marine waters and for those national Environmental Quality Objectives most relevant to the aquatic environment. This report examines and elaborates the contribution of the development and implementation of OSPAR measures to achieving good environmental status and moving towards Sweden’s environmental quality objectives. Following a general background on OSPAR, MSFD and Sweden’s system of environmental quality objectives, the development and history of OSPAR measures (decisions and recommendations) is described. The development of a methodology for evaluation of the implementation of OSPAR measures is presented. This methodology has then been used to guide an evaluation of the implementation of OSPAR measures in Sweden based on information report to OSPAR and available from national authorities. Finally a series of conclusions and recommendations are presented to guide future implementation work on OSPAR measures. It is clear that Sweden’s engagement in OSPAR has been of benefit in promoting marine environmental protection both in Sweden and other countries sharing the marine waters that surround Sweden. Overall, Sweden has a strong track record of engagement in OSPAR work and in fulfilling its commitments and obligations. The report does, however, highlight a small number of long-standing measures where implementation has not been completed either because the requirements of the measure have not been met or because a full implementation has not been demonstrated in the information reported even though it has occurred. For more the recently adopted biodiversity measures the implementation process is still underway. The evaluation highlights a number of steps that could be taken to secure this legacy through improved information recording and also points towards areas where an improved national implementation process could assist OSPAR work. The report recommends that SwAM promotes that any future measures adopted by OSPAR have a more clearly described regional coordination role in the context of MSFD. This can help build synergy and reciprocity between the two processes with OSPAR offering a regional coordination mechanism to support MSFD objectives and the legal framework of the MSFD providing a means to underpin work towards OSPAR’s objectives. Alongside this efforts should continue to make use of OSPAR to pioneer new forms of action for which regional coordination would be of benefit (as has been the case in the past with hazardous substances and biodiversity, litter and noise), both within the context of MSFD and beyond. Increased recognition of the contribution of Sweden’s engagement in regional sea cooperation (including through OSPAR) to the system of environmental objectives would enhance understanding and profile of the regional sea work. An official description of how OSPAR and other regional sea work, such as through HELCOM, are seen to apply in areas where the convention areas overlap would help to guide work by other state authorities. SwAM is recommended to continue Sweden’s positive record of engagement in OSPAR work by ensuring that the quality of information provided on the implementation of measures is sufficiently detailed to provide a fully auditable record of Sweden’s implementation of OSPAR measures. It is recommended that, for the avoidance of doubt, Swedish authorities reporting on implementation of OSPAR measures should always provide a national view on whether a measure has been fully implemented or whether work to implement the measure is still in progress. Efforts to enhance the engagement of implementing bodies in work to implement OSPAR’s measures need to be nurtured and supported to build the engagement of other relevant national authorities, county administration boards and municipalities. It is suggested to consider an improved information recording on the national implementation process for OSPAR measures. This would benefit the implementation process for the more recently adopted biodiversity measures. There may be synergies that could be developed with existing information systems developed in other contexts, such as VISS (developed by the Water Authorities for Water Framework Directive measures) or Skötsel DOS (developed by SEPA for measures in protected areas). Within OSPAR, SwAM is invited to consider promoting approaches to develop a better shared understanding of how and when formal OSPAR decisions and recommendations should be developed which would help those Contracting Party delegates charged with the development of programmes and measures. SwAM is invited to propose that OSPAR work to develop its information systems includes the recording information on measures and their implementation. It is proposed that information on OSPAR measures compiled in spreadsheet form to support analysis in this project would provide a basis for a relational database on OSPAR measures. Building systems for reporting on implementation with improved content management by Contracting Parties would be beneficial to the OSPAR measures and actions programme (MAP). There may be benefits in coordinating this work with other Regional Sea Organisations. To support work according its commitment to apply an ecosystem approach OSPAR should also continue to develop its evaluation of the implementation of measures in close association with the development of its monitoring and assessment work. SwAM is invited to make use of the framework for the evaluation of the implementation of OSPAR measures developed in this project to support discussion in OSPAR on future implementation of measures and its link to the evaluation of the effectiveness of measures in OSPAR monitoring and assessment work.Denna rapport presenterar resultat från en granskning av hur Sverige genomför de beslut, rekommendationer och andra överenskommelser som antagits av OSPAR. Rapporten belyser även hur OSPAR-arbetet hänger ihop med EU:s havsmiljödirektiv och våra svenska miljömålsystem och hur de olika processerna kan stärka varandra. Den ger oss också tankar och underlag som kan hjälpa oss att bygga upp ett uppföljningssystem för OSPAR-relaterade åtgärder
Analys av förändrad betalningsförmåga för bedömning av orimliga kostnader : Utveckling av en metod för att ge underlag till bedömningar av orimliga kostnader enligt vattenförvaltningsförordningen
No full textBegreppet betalningsförmåga används vanligen för att beskriva ett företags förmåga att betala sina löpande kostnader och skulder, och för detta kan olika ekonomiska nyckeltal studeras. I den här studien är syftet att utveckla en metod för att mäta förändring av betalningsförmåga för att ge underlag för att bedöma orimliga kostnader enligt 4 kap 9 och 10 § vattenförvaltningsförordningen. Metoden är avsedd att tillämpas i analys av de sektorer som förväntas bära kostnaderna för de fysiska åtgärderna i de åtgärdsprogram som Vattenmyndigheterna beslutar under vattenförvaltningens arbetscykel var 6:e år. Utvecklingen av bedömningsmetoden, som baseras på Simplermetoden, har skett efter samråd med berörda intressenter och myndigheter. Simplermetoden fångar på ett transparent sätt in ett företags, eller en hel sektors, ekonomiska position i sin helhet, under ett eller flera år och baseras på verkliga data. Metoden ger ett mått på företagets eller sektorns konkurrenskraft vilket kan visualiseras och användas i analys och jämförelse mellan sektorer. Vi bedömer därför att metoden är ett lämpligt sätt att analysera hur betalningsförmågan hos berörda sektorer påverkas av åtgärder i åtgärdsprogrammet. För att testa hur tillämpbar metoden är har vi analyserat ett scenario som baseras på den fördelning av kostnader för fysiska åtgärder som tagits fram av Vattenmyndigheterna i deras föreslag till reviderade åtgärdsprogram från 2015. Resultaten av analysen visar att betalningsförmågan hos sektorerna på en aggregerad nivå inte förändras på ett betydande sätt av åtgärdskostnaderna som ingår i scenarioanalysen. Dessa resultat ska dock tolkas med försiktighet. En viktig förutsättning för att kunna stärka analysresultaten är att detaljgraden och kvaliteten på de data som går in i metoden förbättras
Samverkan och deltagande i vattenråd och vattenförvaltning
No full textSyftet med denna rapport är att sammanställa forskning och information om deltagande i vattenråd, kustvattenråd och vattenförvaltning. Rapporten omfattar en beskrivning och analys av befintligt kunskapsläge: Vilken information och forskning finns om former för deltagande och samverkan som genomförs inom vattenförvaltning i Sverige? Vilka aktörer inkluderas i deltagande och samverkan? Vilka metoder eller ansatser har varit användbara och för vilka syften? Rapporten baseras på publicerade studier, rapporter samt övrigt tillgängligt material från myndigheter och vattenråd. Rapporten avslutas med en sammanfattning av kunskapsläget, en bristanalys som identifierar kunskapsluckor samt en sammanfattande diskussion.Water Co-Governance for Sustainable Ecosystems (förkortas WaterCoG
Analyser av växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten : Utvärdering av kvalitet och relevans för de analyspaket som erbjuds av svenska laboratorier
No full textSyftet med denna rapport var att undersöka om de analyspaket för växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten som erbjuds av svenska laboratorier, och om de analyser som faktiskt har utförts, omfattar alla relevanta substanser som kan förväntas förekomma i vattenmiljön. Syftet var också att undersöka vilken teknisk kvalitet på analyserna som laboratorierna erbjuder med avseende på rapporteringsgränser och mätosäkerhet. Det finns i Sverige tre stora kommersiella laboratorier som erbjuder analyser av växtskyddsmedel idag, ALcontrol, ALS och Eurofins. Dessa har kontaktats med frågor framförallt om vilka analyspaket för växtskyddsmedel som de erbjuder och vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter analyserna har. Analysdata för växtskyddsmedelsanalyser som utförts av vattenproducenter har sammanställts från databaserna Vattentäktsarkivet (VTAK) vid Sveriges Geologiska Undersökning och Regionala Pesticiddatabasen (RPD) vid Sveriges lantbruksuniversitet. Dataunderlaget består av 33 316 vattenprover tagna mellan 1985–2015. Försålda mängder av växtskyddsmedel har sammanställts för 1985–2014 utifrån Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik, för att se om substanser som haft en betydande användning i Sverige analyserats av vattenverken och inkluderas i befintliga analyspaket. De analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna har undersökts med avseende på vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter de erbjuder och om de lever upp till de krav som ställs i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLV, 2001) på en detektionsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l och en utökad mätosäkerhet på max 30 %. Kravet på detektionsgräns har jämförts med laboratoriernas rapporteringsgränser då det är endast denna uppgift som det finns information om. Jämförelsen visar att det varierar mycket mellan analyspaketen för alla tre laboratorierna kring hur stor andel av ingående substanser som klarar kravet. Det är en mindre andel av analyspaketen där alla substanser klarar kravet på en utökad mätosäkerhet på max 30 %. För många av analyspaketen saknas information om mätosäkerheten. En genomgång har även gjorts av analyskvalitet för de växtskyddsmedelssubstanser som pekas ut inom vattenförvaltningen som prioriterade ämnen, särskilda förorenande ämnen och ämnen på bevakningslistan. Genomgången visar att alla substanser utom oxadiazon och tiakloprid inkluderas i minst två analyspaket. Oxadiazon har dock aldrig varit godkänd i Sverige. För vissa substanser saknas analyspaket där rapporteringsgränsen är lägre eller lika med kvalitetskravet (gränsvärde, bedömningsgrund eller riktvärde) och ytterligare färre substanser ingår i paket med en rapporteringsgräns som är lägre eller lika med 30 % av kvalitetskravet, d.v.s. som klarar kravet i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift som reglerar kvalitet för analyser som ska användas inom vattenförvaltningen. I de flesta analyspaketen har substanserna som pekas ut inom vattenförvaltningen en utökad mätosäkerhet på max 50 % vilket är kravet i samma föreskrift. En genomgång av erbjudna analyser för substanser som sålts i stor mängd i Sverige visar att de flesta substanserna inkluderas i minst ett analyspaket. För merparten av substanserna klarar de erbjudna analyspaketen även kravet på en rapporteringsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l men en mindre andel klarar kravet på max 30 % mätosäkerhet. Vissa av substanserna som sålts i stor mängd inkluderas dock inte i något analyspaket. Av alla prover som sammanställts från VTAK och RPD har 35 % analyserats för 35 substanser, 14,3 % har analyserats för 29 substanser och 9,7 % har analyserats för 25 substanser. En jämförelse av befintliga data från vattenverken och de analyspaket som laboratorierna erbjuder i dagsläget pekar på att det är fem analyspaket som benämns av laboratorierna som speciellt framtagna för analys av dricksvatten eller råvatten som står för över hälften av alla analyser som utförts av vattenverken. Detta visar att utformningen av dessa paket har en betydande påverkan på vilka substanser som analyseras och att det är viktigt att de inkluderar alla relevanta substanser. Resultat från den nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel har även jämförts med vilka analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna och med befintliga analysdata från vattenverken. Resultaten visar att de flesta substanserna som hittas i fler än 10 % av alla prover av ytvatten inom miljöövervakningen under 2002–2012 även ingår i minst två analyspaket som erbjuds av kommersiella laboratorier. Några av dessa substanser har dock inte analyserats alls eller endast i några få prover som vattenverk utfört, trots att de ingår i vissa analyspaket. En genomgång av vilka substanser som har sålts i stora mängder jämfört med hur många analyser som har utförts av substansen visar att många av de mest försålda substanserna även har analyserats i ett stort antal prover. För vissa av dessa substanser har dock inga eller ett fåtal analyser gjorts trots stor försåld mängd. En granskning gjordes också för att undersöka om de substanser som är särskilt persistenta och läckagebenägna, baserat på substansernas halveringstid i jord (DT50 över 30 dagar) och förmåga att bindas till jordpartiklar (Kfoc/Koc under 500), har analyserats. Genomgången visar att några av dessa substanser inte analyserats alls eller endast i ett fåtal prover samtidigt som de har sålts i betydande mängder under 1985–2014. En sammanställning har även gjorts för substanserna aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid som har det lägre dricksvattengränsvärdet 0,03 µg/l. Sammanställningen visar att dataunderlaget för dessa substanser är stort, 15 500–16 000 prover, och att cirka 95 % av proverna analyserats med rapporteringsgränser under eller lika med 0,03 µg/l. Nio olika fynd av någon av dessa substanser har gjorts under 1985–2015. Då dessa substanser antingen aldrig varit godkända eller varit förbjudna en lång tid i Sverige så bedömer Livsmedelsverket att risken är låg för att de ska utgöra problem i vattentäkter. För vissa substanser skulle det kunna vara mer aktuellt att analysera en eller flera av dess nedbrytningsprodukter istället för modersubstansen. Informationen om vilka nedbrytningsprodukter som är relevanta och läckagebenägna till yt- och grundvatten bör enklast kunna tas fram av Kemikalieinspektionen. Bekämpningsmedel är en mycket stor grupp av ämnen och synonymer och olika stavningar förekommer i analysprotokollen. Vi rekommenderar därför att laboratorierna anger varje substans unika CAS-nummer på analysprotokollen. Detta för att underlätta en säkrare och enklare tolkning av resultaten både för den som beställt analysen och för användning av data i andra sammanhang. Det bör också diskuteras om laboratorierna i analysprotokollen bör gå över till att ange kvantifieringsgräns istället för rapporteringsgräns för varje parameter, så att terminologin blir i överensstämmelse med det som anges i föreskrifterna. Genomgången av befintliga analysdata och de analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna pekar på att de analyspaket som laboratorierna anger som anpassade för dricksvattenanalys är de som i regel används av vattenproducenterna. Dessa analyspaket har i stor utsträckning utformats utifrån äldre statlig vägledning vilket visar att vägledning från myndigheter har en stor inverkan på vilka substanser som i slutändan analyseras. Ifall en ny vägledning ska utformas måste den hållas aktuell och uppdateras regelbundet t.ex. genom avstämning med Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik för aktiva substanser. En ny vägledning bör också beakta att dricksvatten hämtas från både yt- och grundvattentäkter då befintliga vägledningar har haft fokus på grundvatten. Ifall en ny vägledning tas fram kan man överväga att dela upp den i ytvatten och grundvatten då vissa substanser endast är relevanta i ena fallet. Man kan också överväga att dela upp listan på substanser i ett baspaket samt några tilläggspaket för speciella grödor så att de substanser som används i dessa grödor inte behöver analyseras i områden där grödorna inte odlas. En sammanvägning av dataunderlaget i denna rapport pekar på att det finns ett antal substanser (23 stycken) som har haft en betydande användning under olika tidsperioder och som man av olika skäl kan överväga att inkludera i framtida analyspaket. De substanser som framförallt faller ut baserat på deras egenskaper, med lång halveringstid och låg adsorption till jordpartiklar, är azoxystrobin, dimetomorf, flurtamon, imidakloprid, propoxikarbazon-Na och pyrimetanil. Substanser som främst faller ut på grund av en hög fyndfrekvens men i ett fåtal prover är boskalid, DMST, terbutylazin-desetyl och terbutylazinhydroxy. De substanser som i första hand faller ut för att de detekterats frekvent eller hittats i halter över 0,1 µg/l i nationell miljöövervakning är cykloxidim, cyprodinil, diflufenikan, fluazinam, karbendazim, metalaxyl, pikoxystrobin, pirimikarb, propamokarb, propikonazol, protiokonazol-destio, pyroxsulam och tiakloprid. Denna rapport utgör ett underlag för att se om det finns substanser som inte inkluderats i tidigare statliga vägledningar, och som därmed inte har analyserats alls eller mycket sällan, men där vi kan av olika skäl gör bedömningen att man kan överväga om de borde analyseras oftare. Resultatet ska dock inte ses som att vi föreslår en färdig lista över vilka substanser som bör inkluderas i en eventuell vägledning utan utgör ett underlag för vidare diskussion. Rapporten visar även att ett stort antal av de substanser som har haft en omfattande användning som växtskyddsmedel inom svenskt lantbruk under en länge tid också har inkluderats i ett stort antal vattenanalyser. Det innebär att sammanställningar baserade på tillgängliga analysdata för vanligt använda substanser utgör ett tillfredställande underlag för att undersöka en generell förekomst av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten och bedöma långsiktiga trender. Däremot kan det finnas vattentäkter där man av ovan nämnda skäl eventuellt kan ha underskattat förekomsten av vissa enskilda substanser på grund av analyspaketens historiska och nuvarande utformning
Basinventering av havsgrottor (8330) i Skåne län : Totalinventering av tre havsgrottor vid Kullaberg samt identifiering av ytterligare objekt i området
No full textSyftet med det här uppdraget var att inom projektet ”Biogeografisk uppföljning av naturtyper och arter” utföra en basinventering av Natura 2000-naturtypen havsgrottor (8330) inom naturreservatet Kullaberg i Skåne län. Målet var att beskriva och inventera naturtypen med avseende på flora och fauna, samt att identifiera lämpliga karaktäristiska och typiska arter för att ge underlag till fortsatt vägledning och uppföljning. Av de havsgrottor som sedan tidigare var kända i området kring Kullaberg valdes tre objekt ut som ansågs vara särskilt intressanta att inventera med avseende på deras storlek, läge och karaktär. Objekten beskrevs och totalinventerades i fält genom visuella metoder (snorkling och dykning). Därefter gjordes översiktliga beskrivningar av ytterligare sju havsgrottor och noteringar av flertalet potentiella havsgrottor i området. Förutom det direkta resultatet av basinventeringen har detta uppdrag resulterat i ett antal rekommendationer inför det fortsatta arbetet med naturtypen havsgrottor (8330). Ett antal arter som återfunnits i de inventerade objekten föreslås som tillägg till listan över karaktäristiska och typiska arter för naturtypen havsgrottor (8330) i marin Atlantisk region. På grund av den höga tätheten av havsgrottor i och kring naturreservatet Kullaberg vore det mycket intressant att fortsätta beskriva och inventera objekt i området för att få ett större kunskapsunderlag gällande naturtypen havsgrottor (8330).The purpose of this study was to perform a basic inventory of the Natura 2000habitat Submerged or partially submerged sea caves (8330) in Kullaberg nature reserve in Scania, Sweden. The aim was to describe and make an inventory of the habitat type regarding its flora and fauna, and to identify species suitable to use in the continued monitoring as characteristic and typical species for the habitat type. From the previously known sea caves in the area three where chosen, based on their size, position and character, for total inventory and description. These caves were described and inventoried in the field by use of visual methods (snorkelling and diving). Also, basic descriptions were made of an additional seven sea caves in the area and several potential sea caves were noted. This study has, in addition to the result from the basic inventory, resulted in some recommendations for the continued monitoring of the habitat type sea caves (8330). Some species found in the inventoried sea caves are suggested to be added to the list of characteristic and typical species for the habitat type in this geographical region. Given the high density of sea caves already found in the Kullaberg area we also suggest a continued inventory in this area to further add to the knowledge of the habitat type sea caves (8330)
Havs- och vattenforum 2016 : En kort sammanfattning med kommentarer
No full textUnder två dagar i slutet av maj 2016 arrangerade Havs- och vattenmyndigheten den fjärde upplagan av Havs- och vattenforum. 467 deltagare från hela landet kom till Göteborg för att ta del av aktuella uppdrag och insatser, och för att själva bidra med kunskap, frågor och önskemål. Som vanligt innehöll forumet utställningar, miniseminarier, gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter, som tillsammans gav en bred översikt över aktuella havs- och vattenmiljöfrågor. Den här rapporten ger en kort sammanfattning av Havs- och vattenforum 2016. Havs- och vattenforum 2016 var konferensen då vi åt fiskfenor, pratade pengar, önskade oss nya databaser och diskuterade hur en dom i Tyskland påverkar Vattensverige. Som vanligt innehöll forumet en blandning av utställningar (återspeglingar, knytkonferens och nyheten digitala torget) miniseminarier (djupdykningar), gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter på den stora scenen, vattenanknuten underhållning, prisutdelning och inte minst mingel. Till de mest uppskattade föreläsarna hörde juridikprofessorn Gabriel Michanek som berättade om Weserdomen, Jonas Johansson från Kävlingeåns vattenråd som berättade om arbetet som belönades med Sjöstjärnepriset förra året, samt forskarna Friederike Ziegler och Kristina Bergman från sp Sveriges tekniska forskningsinstitut som berättade om hur man kan förvandla fiskrens till guld. Sistnämnda bjöd också på smakprov i form av rökta fiskfenor. Pengar var det genomgående temat, vilket bland annat avhandlades i en paneldebatt. Vi hörde regeringens utredare Göran Enander berätta om hur pfas kunde spridas till dricksvattentäkter under så många år utan att upptäckas. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht talade under rubriken Målen, makten och miljonerna, och HaV:s blivande generaldirektör Jacob Granit skickade ett videovykort. Dessutom delades vattenpriset Sjöstjärnan ut under högtidliga former till vinnarna i Emåförbundet. För underhållningen stod Vattenmannen & Speed samt Bipasha Huq och poeterna Sabrina Ibenjellal och Elise Ekmen från kulturinitiativet Förenade Förorter. På kommande sidor kan du läsa om årets återspeglingar, djupdykningar, knytkonferens och gruppdiskussion om databaser, samt ta del av ett sammandrag av de åsikter och kommentarer som samlades in från konferensdeltagarna