The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
En ekonomisk analys av sektorer som är beroende av havet : Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen
No full textSom en del i den inledande bedömningen enligt havsmiljödirektivet önskar Havs- och vattenmyndigheten kartlägga ekonomin inom verksamheter som påverkar samt blir påverkade av havsmiljön. Utgångspunkten är sjöfart, fiske, marin turism och rekreation, havsbaserad energi samt landaktiviteter med belastning på hav inom industri samt areell näring. Data för verksamheter har preciserats inom en viss zon runt Sveriges kustlinje. Syftet med studien är att belysa sektorernas ekonomiska situation. Den företagsekonomiska analysen genomförs med hjälp av Simpler (se metod nedan). Dels för att visa värdet av de maritima näringarna i form av förädlingsvärde och sysselsättning och dels för att analysera sektorernas långsiktiga lönsamhet (ekonomiska konkurrenskraft)
Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260) : Metodförslag och fälttester 2015–2016
No full textEnligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna. När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag. Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen. Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260)
Kunskapsuppbyggande program : 15 hotade makrofytarter i permanenta vatten
No full textDetta kunskapsuppbyggande program syftar till att förbättra framtida överlevnaden av 15 hotade makrofyter i landet. Programmet innehåller både förslag på redan etablerade åtgärder och kunskapshöjande åtgärder om hur vi aktivt kan gynna framför allt ingående kransalger. Det är ett vägledande aktionsprogram som inte är juridiskt bindande. I programmet ingår fem natearter och tio kransalger. Alla arter växer i sjöar och har omfattats av tidigare åtgärdsprogram. Spretsträfse, trådsträfse och stjärnslinke växer i kalkrika sjöar. Grov-, udd-, späd-, höst-, och dvärgslinke växer i mjuka vatten. Barklöst sträfse har tidigare hittats i insjöar, men är idag endast känd från nordligaste Bottenviken. Fjällrufse växer endast i fjällsjöar. De fem nate-arterna växer alla i måttligt näringsrika sjöar. Styvnate föredrar dock näringsfattigare vatten, medan knöl- och spetsnate även kan växa i riktigt näringsrika vatten. Band- och uddnate förekommer också i Bottenviken, där salthalten är mycket låg. Tillbakagången av dessa arter beror bland annat på fysisk påverkan genom sänkning och reglering av sjöar samt övergödning. I detta program belyser vi problemet i texten, men föreslår inga åtgärder mot övergödning då dessa fångas upp i andra åtgärdsprogram och av andra samhällssektorer, t ex Vattenförvaltningens åtgärdsprogram och Landsbygdsprogrammet. Även brunifieringen av sjöar, som minskar ljusinsläppet i vattnet, påverkar makrofyterna negativt. Tack vare de tidigare åtgärdsprogrammen har en hel del arbete lagts ner på att kartlägga arternas utbredning. Vissa arter som till exempel uddslinke visade sig vara vanligare än man trodde. Däremot har natearter försvunnit från många tidigare lokaler. I programmet föreslår vi riktade inventeringar för tre arter som antagligen är svåra att hitta och därmed förbisedda: dvärgslinke, fjällrufse och grovslinke. Dessutom föreslår vi riktade inventeringar för barklöst sträfse i de historiska insjölokalerna. Exempel på åtgärder som föreslås är utsättningar av natearter. Havs- och vattenmyndigheten ska ta fram en nationell policy för utsättningar som ska följas. När det gäller kransalgerna vet vi inte varför de är så sällsynta. Till exempel behöver vi kunskap om hur konkurrenskraftiga de är, hur de sprider sig och vilka temperaturkrav de har. Vi behöver också kunskap om hur utsättning av de hotade kransalgerna som ingår i detta program kan göras. Utsättningsförsök ska därför genomföras innan man gör utsättningar av dessa i större omfattning. Det är många som har bidragit med värdefull kunskap för att få ihop detta program. Tack för ert bidrag, stöd och uppmuntran Irmgard Blindow, Sofia Brockmark, Maria Carlsson, Gustav Johansson, Tina Kyrkander, Måns Lindell, Mikael Svensson och Mats Thuresson. Stort tack till Roland Bengtsson för synpunkter och inte minst tillgång till ditt digra bibliotek om alger. Tack även till Anna Gustafsson, Håkan Sandsten och Åke Widgren för viktiga bidrag och synpunkter.There is a general lack of knowledge on the efficiency of established methods to increase species conservation status in lake environments. This action plan aims to improve species knowledge, and to get efficient tools to improve the future survival of 15 threatened freshwater macrophytes living in permanent waters. Five of the targeted species belong to the genus Potamogeton and ten are charophytes belonging to the genera Chara, Nitella and Nitellopsis. Chara rudis, C. filiformis and Nitellopsis obtusa grow in calcareous lakes. Nitella translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea grow in soft waters. Previously, Chara braunii occurred in lakes, but nowadays is known only from the northern parts of the Bothnian Bay where the salinity is very low and conditions much resemble freshwater habitats. Tolypella canadensis grows in mountain lakes with low water temperature in the northernmost part of Sweden. All five Potamogeton-species grow in mesotrophic waters, but P. rutilus demands more oligotrophic waters, while P. trichoides and P. acutifolius prefer eutrophic water. Beside lakes, P. compressus and P. friesii also grow in slow flowing streams and in the northern parts of the Bothnian Bay. Altered physical conditions, such as lowering and regulating water levels, together with eutrophication are the main reasons why the targeted macrophytes are threatened. From the middle of the 19th century and approximately 100 years onwards, there has been extensive losses of suitable habitats, with many of the original wetlands and lakes drained and converted to farmland. Consequently, many small ponds and lakes dried up and the aquatic organisms living there disappeared. In regulated lakes, the amplitude of the water level fluctuates which can lead to that aquatic macrophytes either dry out or grow too deep to get enough light . During the last decades, increased humification of many waters decreases the amount of light reaching down into the water. The action plan proposes active measures to increase species distribution by introducing plants on historic localities as well as in new lakes and ponds. However, every introduction needs to be prudently considered. It is also recommended to conduct pilot studies before starting large-scale introductions of charophytes, as there is a little knowledge on species requirements. In addition, national guidelines for introduction and reintroduction of aquatic species needs to be established. More knowledge is indeed needed on the ecology of the targeted species, especially the charophytes. One of the suggested actions is therefore studies on how different species of charophytes compete with more common submersed macrophytes. Studies are also suggested on the temperature demands of T. canadensis, since it is unknown if climate change is a threat to this species. Earlier inventories with the aim of mapping species distribution showed that some species, like N. translucens, are more common than expected. In contrast, the Potamogeton-species have disappeared from many earlier localities. In this action plan, there is no general focus on inventories. However, the action plan suggests that inventories of four species should be conducted. C. braunii should be looked for on the historical locality in lake Vänern. T. canadensis grows in inaccessible places in mountain lakes and it is expected to be more common than we think, if only these inaccessible lakes are reached. N. confervacea is a tiny plant with only small parts of the shoots above the sediment. An inventory focusing on this species will hopefully reveal more localities. N. translucens is also expected to be overlooked since it in Sweden often grows in humic forest lakes, having brown water. These kind of lakes are often species poor regarding macrophytes and not chosen for inventerories. The action plan runs 2017-2021, by which we hope to have gained more knowledge on how to favour these species, as well as having conducted some actions that more or less directly increases the occurrence and survival of several species. The plan is a guidance document, and not legally binding
Havs- och vattenforum 2017 : En kort sammanfattning med kommentarer
No full textNär Havs- och vattenforum i Göteborg arrangerades för femte gången i ordningen, var inriktningen både nationell och internationell. Utöver att, som tidigare år, vara ett forum för människor som arbetar med förvaltningen av våra svenska vattenresurser, var avsikten att koppla ihop de lokala, regionala och nationella frågorna med de globala hållbarhetsmålen och FN:s Agenda 2030. Havs- och vattenforum 2017 var också en del i förberedelserna inför FN:s havskonferens, The Ocean Conference 5–9 juni, med Sverige och Fiji som värdländer. Temat var ”Från källa till hav”, och på programmet, som delvis hölls på engelska, fanns flera internationella talare. Men som vanligt var spännvidden stor. Konferensen handlade om brett som smalt, lokalt som globalt. Vi lyssnade på ministrar, generaldirektörer, lokala aktörer och ideella organisationer. Vi testade ett digitalt fiskspel, minglade, pratade marin pedagogik och diskuterade globala hållbarhetsmål
Utvärdering av videoteknik som visuell undervattensmetod för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter : Metodsäkerhet, precision och kostnader
No full textSvensk naturvård är idag starkt kopplad till naturvårdsarbetet inom EU och styrs till en väsentlig del av olika direktiv. EU:s art- och habitatdirektiv är ett viktigt sådant direktiv som fokuserar på bevarande av den biologiska mångfalden. Den här rapporten presenterar en nationell studie, där det främsta syftet har varit att utvärdera undervattensvideo som visuell metod för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter definierade i EU:s art- och habitatdirektiv. Det övergripande målet är att utveckla ett väl fungerande och harmoniserat miljöövervakningsprogram i syfte att skydda och följa upp våra kuster och hav. Projektet är utfört inom ramarna för ett samarbetsprojekt mellan Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och ArtDatabanken (SLU). Resultaten ligger till grund för undersökningstypen Visuella undervattensmetoder för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter (Havs- och vattenmyndigheten manus) samt bidrar till det övergripande projektet Biogeografisk uppföljning (uppdragsavtal 2574-13). Studien utfördes under sommaren 2012 med huvudsyftet att jämföra och utvärdera data insamlat genom fyra olika fotografiska metoder: två videoanalysmetoder och två bildanalysmetoder, sinsemellan samt mot data insamlat genom dykning. Variabler som testades inkluderade taxonomisk upplösning, möjlighet att skatta olika organismers täckningsgrad med god precision samt de olika metodernas kostnadseffektivitet. För att få en helhetsbild av Sveriges kustzon så valdes fem geografiskt väl utspridda områden (från Bottenviken i norra Östersjön till Kosterarkipelagen nära den norska gränsen). Inom varje område gjordes undersökningarna på hård- respektive mjukbotten och inkluderade fem replikat per bottentyp. Resultaten visar att dykmetoden ger en högre taxonomisk upplösning än samtliga fotografiska metoder, och skattning av hela videofilmen (videoanalysmetoder) ger en högre taxonomisk upplösning än en skattning av stillbilder från filmen (bildanalysmetoder). Intressant ur ett miljöövervakningsperspektiv är att videoanalysmetoder visade likvärdig precision och replikerbarhet som dykmetoden. Kostnadsmässigt visade resultaten att video- och bildanalysmetoderna är klart fördelaktiga i jämförelse med dykning. För att skapa ett harmoniserat miljöövervakningsinstrument och för att följa upp marina naturtyper och typiska arter enligt EU:s art- och habitatdirektiv kan undervattensvideo således anses vara ett intressant och lämpligt alternativ, vilket även andra nyligen utförda studier (t.ex. Sundblad m.fl. 2013 a, b, c) indikerar. Nature conservation in Sweden is today strongly linked to nature conservation in the EU and is to a significant part regulated by various directives. The EU Habitat Directive is an important directive and focuses on conservation of biodiversity. This report presents a national study where the primary objective was to assess underwater video as a visual method for monitoring of marine habitats and typical species defined in the EU Habitat Directive. The overall goal is to develop a well-functioning and harmonized environmental monitoring program designated to protect and monitor our coasts and oceans. The project is conducted within the framework of a joint project between the Swedish Agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Species Information Centre, and the findings are the basis for the manual Visual underwater methods for monitoring of marine habitats and typical species (Havs- och vattenmyndigheten manus) and contribute to the project Biogeographic monitoring (contract 2574-13). The study was conducted during the summer of 2012 with the main objective to compare and evaluate data collected using four different photographic methods, two video analyzing methods and two still image analyses, among themselves and against data collected using SCUBA diving. Variables tested included taxonomic resolution, the ability to estimate various organisms’ coverage with good precision and the cost efficiency of the different methods. To get a general picture of the Swedish coast, five geographically dispersed areas were selected (from the Gulf of Bothnia in the northern Baltic Sea to the Koster archipelago near the Norwegian border). Within each area investigations were carried out on hard- and soft bottoms and included five replicates per bottom type. The results show that SCUBA gives a higher taxonomic resolution than photographic methods, while video techniques where the whole film was analysed turned out to be better than image photography methods where a number of still images from the videos were analysed. Interesting from a monitoring perspective is that video analyses from the whole film showed equivalent precision and repeatability as SCUBA. Regarding costs, the findings showed that the photographic methods are clearly advantageous in comparison with SCUBA diving technique. To create a harmonized environmental monitoring instrument and to monitor marine habitats and typical species under the EU Habitat Directive underwater video can be regarded as an interesting and good option, as also other recent studies (e.g. Sundblad et al. 2013a, b, c) have indicated.Biogeografisk uppföljnin
Social analys med inriktning mot hälso- och sysselsättningseffekter av att uppnå god miljöstatus samt analys av befintliga styrmedel inom den maritima sektorn : Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen
No full textRapporten innehåller en social analys med inriktning mot hälso- och sysselsättningseffekter av att uppnå God miljöstatus (GES) i de svenska havsområdena, samt en analys av befintliga styrmedel inom den maritima sektorn. Syftet med rapporten är att fungera som underlag i Havs- och vattenmyndighetens arbete med att revidera den inledande bedömningen av miljötillståndet i de svenska havsområdena (HaV 2012a), ett arbete som markerar starten för den andra förvaltningscykeln i genomförandet av havsmiljödirektivet i Sverige. Rapportens struktur Innehållet i rapporten är uppdelat i tre huvuddelar: en sektorsanalys, en sammanställning av befintliga styrmedel med betydelse för havsmiljödirektivet, samt en analys över deras effektivitet när det gäller att uppnå GES. Sektorsanalys I sektorsanalysen görs en genomgång av varje aktivitet inom den maritima sektorn utifrån följande frågeställningar: Vilka miljöbelastningar aktiviteten ger upphov till. Hur varje aktivitet inom den maritima sektorn påverkar möjligheten att uppnå GES genom sina miljöbelastningar. Sambandet mellan belastningarna från respektive sektor och GES görs genom en kartläggning av de, belastnings- och påverkansdeskriptorer och slutligen tillståndsdeskriptorer som berörs. De kompletta sambanden redovisas i tabellform appendix 2. Vilka styrmedel som omgärdar aktiviteten. I anslutning till varje sektor ges en hänvisning till sammanställningen av relevanta styrmedel i kapitel 3. Vilka sysselsättningseffekter som kan förutses inom sektorn till följd av GES-uppfyllelse. Det statistiska underlag som ligger till grund för diskussionerna om potentiella sysselsättningseffekter av att uppnå GES återfinns i appendix 1. Vilka effekter inom den aktuella sektorn som kan förväntas vid GES uppfyllelse till följd av beroenden/påverkan på marina ekosystemtjänster. 7 Vilka hälsoeffekter som kan förutses till följd av GES-uppfyllelse. Hälsoeffekterna av att uppnå GES beskrivs i ett separat stycke. Styrmedelssammanställning Den andra delen av rapporten innehåller en sammanställning av de styrmedel som idag omgärdar den maritima sektorn. Sammanställningen är indelad efter de fyra övergripande belastningstyperna: fysisk påverkan, påverkan på hydrologin, föroreningar, och biologisk störning. Inom respektive belastningstyp särredovisas styrmedel som kan kopplas till respektive maritim aktivitet. För varje enskilt styrmedel anges också om det rör sig om internationell (I), regional (R), eller nationell (N) lagstiftning, och hur den i är införd i svensk lagstiftning. Styrmedlens effektivitet med avseende på GES I den tredje delen av rapporten görs en bedömning av effektiviteten hos de befintliga styrmedlen när det gäller påverkan på miljötillståndet och normuppfyllelse. Även detta kapitel är indelat efter de huvudsakliga belastningstyperna och beaktar de trender för den framtida utvecklingen av den maritima sektorn som presenterats av bl.a. världsnaturfonden. Slutsatser Sambandet mellan belastningar från den maritima sektorn och miljötillståndet Från genomgången av den maritima sektorn framträder ett antal samband när det gäller kopplingen mellan miljöbelastningar och aktiviteter med betydelse för GES i de svenska havsområdena. Resultaten är endast kvalitativa då de bygger på kedjan mellan sektorns miljöbelastning och miljötillståndet via tillgängliga belastnings- och tillståndsdeskriptorer. Intensiteten i individuella belastningar eller den geografiska skala som de verkar på har inte kunnat beaktas i studien. Slutsatserna är: Den belastningstyp med i särklass starkast koppling till GES är Föroreningar som berör ca 72% av det totala antalet berörda deskriptorer. Inom belastningstypen ryms: 1) tillförsel av näringsämnen och organiskt material, 2) farliga ämnen, 3) marint skräp, 4) buller, och 5) annan energi. De aktiviteter som står för den största andelen av berörda deskriptorer, och därmed också kumulativa effekter, inom belastningstypen Föroreningar är: 1) Marint fiske 2) Landaktiviteter med belastning på hav, och 3) Marint vattenbruk. Förstärkta eller nya styrmedel med fokus på dessa tre sektorer, och med inriktning mot belastningarna inom Föroreningar, bör därmed vara effektiva när det gäller att förbättra möjligheten att uppnå GES. Den belastningstyp med näst starkast koppling till GES är Biologisk störning som berör ca 15% av det totala antalet berörda deskriptorer. Inom belastningstypen ryms: 1) Marint fiske, 2) Marint vattenbruk, och 3) Sjöfart På samma sätt som ovan kan man dra slutsatsen att förstärkta eller nya styrmedel med fokus på dessa tre sektorer, och med inriktning mot belastningen Biologisk störning, bör vara ett effektivt sätt att förbättra möjligheten att uppnå GES. Sysselsättningseffekter som kan förutses till följd av GESuppfyllelse Generellt kan vi dra slutsatsen att effekter på sysselsättningen till följd av GES-uppfyllelse tenderar att vara begränsade i ett nationellt perspektiv. Detta beror både på att sektorn som sådan sysselsätter en relativt begränsad andel av arbetsmarknaden men också på att eventuella positiva effekter i en sektor tenderar att neutraliseras av flöden från någon annan sektor. Dock kan effekterna på lokala, och sektorsspecifika, arbetsmarknader vara intressanta och nedan dras några generella slutsatser om sådana. De sektorer vars sysselsättning anses ha ett stort och direkt samband med miljötillståndet är marint fiske, marint vattenbruk och marin turism och rekreation. Av dessa är både marint fiske och marint vattenbruk små till omfattningen medan marin turism och rekreation redan idag är en stor sektor som dessutom väntas kunna växa betydligt. Det finns inget empiriskt stöd för att miljöpolitik påverkar den totala sysselsättningen i ett land. Den kan däremot påverka fördelningen av arbetskraften inom olika sektorer, det vill säga vad arbetskraften är sysselsatt med. Effekter inom den maritima sektorn vid GES uppfyllelse till följd av beroenden/påverkan på marina ekosystemtjänster. Det går inte, med underlag i det arbete som görs i denna rapport, att avgöra vilka ekosystemtjänster som i störst utsträckning påverkas av GES-uppfyllelse. Dock kan vissa generella slutsatser om hur sektorerna påverkas dras. Gemensamt för de sektorer som väntas ha betydande sysselsättningseffekter, som beskrivs ovan, är att de både är direkt beroende av ekosystemtjänster samt belastar dessa. Exempelvis är fisket beroende av ekosystemtjänsten livsmedelsproduktion men belastar bland annat reglering av övergödning och giftiga ämnen. Detta skiljer sig från exempelvis sjöfarten och landbaserade aktiviteter som båda belastar ekosystemtjänster kraftigt men som bara i liten utsträckning är beroende av dem för sin produktion. Hälsoeffekter som kan förutses till följd av GES-uppfyllelse De hälsoeffekter som kan uppstå till följd av att GES uppnås analyseras genom att studera vilka belastningar respektive sektor ger upphov till och hur dessa kan kopplas till mänsklig hälsa. De allvarligaste problemen antas vara de som kopplas till algblomningar, tillförsel av farliga ämnen samt försämrad folkhälsa till följd av försämrade möjligheter till rekreation. Effekterna av att exempelvis mikroplaster bryts ner och anrikas i näringskedjan är idag inte kända men är potentiellt stora med cancer, hormonpåverkan och nervskador som möjliga effekter. Sjöfarten och det marina fisket anses vara bland de sektorer som bidrar till störst effekt i form av spridning av skräp och farliga ämnen medan landbaserade aktiviteter står för majoriteten av näringsläckage som leder till algblomningar. Styrmedlens effektivitet med avseende på GES I dagsläget existerar det en mängd styrmedel (internationella, regionala samt nationella) riktade mot samtliga belastningsfaktorer. Överlag är det främst administrativa styrmedel som tillämpas medan tillämpningen av marknadsbaserade styrmedel samt information är begränsad. Internationella och regionala styrmedel förekommer i högre grad för miljöproblem och/eller sektorer för vilka den nationella rådigheten är svag. Det finns ett stort antal styrmedel riktade mot belastningskategorierna tillförsel av föroreningar samt Biologisk störning, vilket kan förklaras av den stora mängd sektorer som bidrar till dessa. Det är utifrån befintligt underlag inte möjligt att bedöma huruvida redan existerande styrmedel har förmågan att uppnå GES eller ifall det finns behov av att implementera nya styrmedel. Styrmedels framtida effektivitet beror i hög grad på utvecklingen av de drivkrafter och aktiviteter som påverkar belastning såväl som det marina ekosystemets förmåga att hantera belastningen
Sjöfartens rumsliga behov och miljöpåverkan i Kattegatt : fördjupat underlag för svensk havsplanering
No full textAquaBiota Water Research och SSPA genomfört en utredning med syfte att ge underlag till Havs- och vattenmyndighetens havsplaneringsuppdrag. Det i myndighetens planskiss föreslagna, förhållandevis rumsligt breda, användningsområdet för sjöfart i Kattegatt utvärderas utifrån både sjöfartens behov och utifrån naturhänsyn. Utredningen analyserar den nuvarande trafiksituationen i avseende på fartygstrafikens karaktär och jämför denna med den förväntade fartygstrafiken efter genomförandet av föreslagna ruttsystemen i Kattegatt. De nya ruttsystemen syftar till ökad sjösäkerhet, viket uppnås genom att trafiken till/från Öresund respektive Stora Bält separeras genom att Öresundstrafiken hänvisas till en ny rutt närmare svenska kusten och genom att nord- och sydgående trafikflöden separeras i respektive led. Distansen i den nya rutten för trafik mot Öresund skiljer endast lite mot den idag nyttjade, men väntas ändå medföra en viss minskning av bränsleförbrukningen för denna trafik. Rapporten beskriver också de kartlagda naturvärdena i Kattegatt, med fokus på de värdefulla Natura 2000-områden som ligger inom eller i nära anslutning till farleder, trafiksepareringszoner och . Sjöfartens potentiella påverkan på naturmiljöerna inom de berörda områdena identifieras, och de påverkansfaktorer som bedöms vara relevanta diskuteras. Resultaten indikerar att bredden som anges för i havsplanen i huvudsak bedöms vara väl dimensionerad och lokaliserad ursjösäkerhetssynpunkt, liksom ifråga om sjötrafikintressen. Justeringar rekommenderas dock för att anpassa området till de bredder och lokaliseringar som definieras av föreslagna nya trafiksepareringar, djupvattenleder och rekommenderade rutter. Föreslagna nya ruttsystem bedöms bidra till ökad sjösäkerhet och trafikbilden bedöms bli mer samlad med mindre trafik utanför farledsstråken. De farledsytor som definieras av de nya ruttsystemen bedöms därför också vara lämpliga för dimensionering av bredden på Eftersom flertalet marina naturvärden i området bedöms vara mycket sårbara och svårsanerade vid oljeutsläpp, anses en ökad sjösäkerhet vara viktig även ur naturvårdshänseende. Då det finns indikationer på att sjöfart kan påverka tumlare, och även andra organismer i havsområdet, är det eftersträvansvärt att bredden på inte överstiger den bredd som krävs för en bibehållen sjösäkerhet. I övrigt rekommenderas att utreda möjligheterna att minska buller från sjöfarten i områden som anses särskilt känsliga för bullerpåverkan, och att följa upp värdefulla områden som tidigare inventerats i Kattegatt för att kunna utvärdera konsekvenserna av den förändrade fartygstrafikens påverkan. Utöver detta skulle en mer ingående analys behövas för att fastslå om de nya rutterna riskerar att leda till bottenpåverkan, och det är även av intresse att utvärdera om trålfiske inom de aktuella rutterna kan utgöra en risk för sjösäkerheten
Sjötrafikbelastning på Salvorev, norr om Gotland
No full textAquaBiota Water Research och SSPA har, genomfört en utredning som syftar till att utreda de prognosticerade trafikförändringarna i Salvorevsområdet, samt sjöfartens konsekvenser för naturvärdena vid Salvorev, norr om Gotland. Utredningen avser specifikt de förändringar som förväntas då rutten mellan Hoburgs bank och Gotland inte längre används. Utredningen innefattar en beskrivning av nuvarande fartygstrafik i området samt en bedömning av hur sjöfarten över Salvorev skulle öka om fartyg framöver omdirigeras från rutten vid Hoburgs bank till leden väster om Gotland. Därtill görs en kvalitativ konsekvensbedömning med iakttagande av hur sjöfartens trafikmönster påverkar Natura 2000-områden, skyddsvärda habitat samt för området viktiga arter som alfågel och gråsäl. Resultaten visar att dagens sjötrafik vid Salvorev utgörs av ca 2 100 årliga passager, vilka domineras av passager inom den dubbelriktade farledskorridoren Two-way Route Salvorev, vilken även korsas av linjetrafik mellan Nynäshamn och Ventspils, Lettland. Det finns indikationer på att nuvarande trafik kan påverka naturvärdena i området negativt, men det är svårt att fastslå i vilken omfattning. Den förhöjda risken för oljeutsläpp i området illustrerar en ökad riskbild för känsliga naturvärden såsom övervintringsområden för alfågel, fartygspassager kan störa sjöfågel, och undervattensbuller kan till exempel ge negativa effekter på ung fisk. Vid en omdirigering kan stora delar av den fartygstrafik som i dagsläget trafikerar rutten sydost om Gotland komma att adderas till den redan existerande trafiken vid Salvorev. Detta innebär en mycket omfattande ökning i antalet passager (16 000 årliga passager), en ökning av antalet fartyg med större djupgående, samt en möjlig ökning av fartygens medelhastighet i området. Sannolikheten för grundstötnings- och kollisionsolyckor antas öka med ökad passagefrekvens och ökad trafik med lastade oljetankfartyg medför risker för stora utsläpp med allvarliga miljökonsekvenser. Detta utgör också den huvudsakligt ökade risken för naturvärdena i området, då flertalet arter och biotoper bedöms som sårbara för oljeutsläpp. Särskilt för sjöfågel, som även kan komma att påverkas negativt av störningar uppkomna av det ökade antalet fartygspassager, bedöms detta utgöra en betydligt ökad risk för områdets naturvärden i jämförelse med dagens trafikläge. Vattendjupet är ungefär samma vid passagen förbi Salvorev som mellan Gotland och Hoburgs bank, men den anvisade dubbelriktade farledszonen är bara omkring hälften så bred som passagen vid Hoburg. Den förtätade trafikbild som kan uppstå vid Salvorev kompliceras även av det idag diagonalt korsande stråket med trafik mellan Nynäshamn och Ventspils. Om de beskrivna omdirigeringsåtgärderna ska genomföras, rekommenderas därför att sjösäkerhetsmässiga frågor om bredden på farledszonen vid Salvorev och eventuella behov av förändrade routing-åtgärder utredas närmare
Sveriges badvattenkvalitet : Inför badsäsongen 2017 - Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Folkhälsomyndigheten
No full textBadvattenkvaliteten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bra bad! Kommunerna ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god badvattenkvalitet. De ser till att prover tas, gör bedömningar om skadliga alger eller avfall finns, informerar på webbplatsen Badplatsen och skyltar vid badplatserna. Det som provtas är två typer av indikatorbakterier (E. coli och Intestinala enterokocker). EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna. De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2017 klassificeras badvattenkvaliteten som ”utmärkt”, ”bra” eller ”tillfredsställande” för 400 av Sveriges 444 EU-bad, vilket motsvarar 90,1 %. Det är en ökning jämfört med tidigare år och antalet bad som provtagits på ett korrekt sätt har också ökat. Fem svenska EU-bad (1,1 %) har fått klassificeringen ”dålig” badvattenkvalitet, fyra färre än förra året. För de här baden behövs utredningar om källor till föroreningar och möjliga åtgärder. Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även EU-kommissionen och EEA gör en klassning av EU-baden i Sverige, som i vissa fall kan skilja sig något från den svenska klassificeringen. Inom EU arbetar man för ökad samsyn kring hur klassificeringarna bör gå till. I år skiljer det mindre än tidigare år mellan den europeiska klassningen och vår nationella
Årsredovisning 2015
No full textI årsredovisningen berättar vi om vad vi gjort inom våra fem verksamhetsområden kunskapsuppbyggnad, havs- och vattenförvaltning, havsplanering, fiskförvaltning och internationellt utvecklingssamarbete. Perspektivet är hela vägen från globala konventioner, Antarktis och Arktis ned till den nationella lokala nivån, samt ärendehantering i vår myndighetsutövning