The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Kartläggning av föroreningar i sediment i svenska vattendrag, sjöar och kustområden : Resultatredovisning från fältundersökningar utförda inom regeringsuppdrag om förorenade sediment
No full textI regeringsuppdraget om förbättrad hantering av förorenade sediment undersöktes sedimenten i ett 70-tal områden i kust, sjöar och vattendrag över hela Sverige med misstänkt påverkan från lokala punktkällor. Målen var att bidra till en förbättrad nationell överblick över förorenade sediment och förbättra kunskapen om påverkan på sediment från ett urval av branscher. Prover togs av ytliga (0-5 cm) och djupare (15-20 cm) skikt av sedimenten. De kemiska analyserna omfattade ett 20-tal grupper av föroreningar med standardiserade, kommersiella analyspaket. Även läkemedelsrester analyserades, och prover från kustområdena analyserades för många flera ämnen i en screening. Utvalda prover analyserades med cellbaserade toxicitetstester för mätningar av samlad biologisk effekt. Många miljöfarliga ämnen bidrar enskilt och tillsammans till risker från förorenade sediment Tributyltenn (TBT) och koppar påträffades i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder för sediment i mer än hälften av de undersökta områdena. Ofta var de uppmätta halterna av dessa ämnen, och även av antracen, högt över bedömningsgrunderna vilket ökar risken för negativ påverkan på sedimentlevande organismer och bentiska livsmiljöer. Också kadmium, bly och fluoranten påträffades i hög utsträckning men inte lika ofta i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder. Många fler föroreningar som: polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) dioxiner och dioxinlika ämnen metaller klorerade bekämpningsmedea lkylfenoler TBT-ersättare och högfluorerade organiska ämnen (PFAS) påträffades i hög utsträckning och ofta i halter som indikerar att även dessa är betydelsefulla sedimentföroreningar. I screeningen av kustprover påträffades industrikemikalier, växtskyddsmedel, läkemedel och ämnen från kosmetika och hygienprodukter. Behovet av effektbaserade bedömningsgrunder för fler ämnen för att bättre kunna bedöma förknippade miljörisker är dock stort. Detta inkluderar inte minst bedömningar av risker för spridning till näringsväven och påverkan på rovdjur eller människors hälsa via konsumtion av fisk. Resultaten indikerar att läkemedel, klorparaffiner, organofosfater och siloxaner är relevanta och vanligt förekommande sedimentföroreningar men deras detektions- och rapporteringsgränser behöver bli lägre för att motivera att de regelbundet ska analyseras vid undersökningar av förorenade sediment. Resultaten stärker bilden av att förorenade sediment är vanligt förekommande, och att föroreningsbilden ofta är komplex. Med många samtidigt förekommande ämnen ökar risken för kombinationseffekter vilket skulle behöva beaktas rutinmässigt. Mätningar av den samlade biologiska effekten via cellbaserade toxicitetstester av dioxiner, PAH:er, och hormonstörande ämnen visar på effekter av fler ämnen än de som fångas upp i traditionella haltmätningar, och var generellt känsligare vilket bekräftar att de ger en mer komplett bild av möjlig påverkan från dessa ämnesgrupper. De är därför ett bra komplement till kemiska haltmätningar för att karaktärisera sedimentens föroreningsinnehåll och möjlig påverkan. Ytligt liggande föroreningar riskerar att spridas Mäktigheten av förorenade sediment var i många av områdena minst 20 cm. För flertalet ämnen sågs ingen signifikant skillnad i de sammanlagda resultaten mellan halter i djupare prover jämfört med ytprover. Att halterna i många fall var höga även i ytliga sediment där biologisk aktivitet kan förekomma ökar risken för spridning och upptag i näringsväven. Det indikerar också att nytillförsel av föroreningar till sedimenten fortfarande pågår i dessa områden. Någon större ackumulation av analyserade föroreningar från källor långt uppströms i vattensystemen i dämmen och flodmynningar tycks inte ske, då höga strömhastigheter medför att sedimentföroreningar transporteras vidare i vattendragen till sjöar och ut i havet. Flera olika verksamheter medför hög risk för förorenade sediment Belastning och risk för påverkan från branschtypiska utsläpp utvärderades för 19 branscher. Bedömningen är att: avfallshantering och deponi avloppsreningsverk hamn och småbåtshamn massa- och pappersbruk gruvor stålindustrier tätort ytbehandling och textilindustri är verksamheter som inför en inventering av förorenade sedimentområden bör klassas som medförande hög risk för förorenade sediment. Belastningen från branscherna kemisk industri, kloratindustri, garveri, glasbruk, och sågverk utan doppning var inte möjliga att bedöma på grund av ofullständiga resultat.Den här rapporten har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten i samverkan med Naturvårdsverket, Länsstyrelserna,Sveriges geologiska undersökning och Statens geotekniska institut. Myndigheterna ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser.</p
Statusklassificering av ålgräs i Västerhavet : Förslag på bedömningsmetod
No full textÅlgräs (Zostera spp.) är den dominerande växtligheten på mjukbottnar i Västerhavet och utgör basen för mycket artrika biotoper som förser naturen och människan med en lång rad viktiga ekosystemfunktioner och tjänster. Ålgräs är känsligt för mänskliga störningar och används som indikator inom marin miljöövervakning i många länder, men inte i Sverige. Nuvarande bedömningsgrunder för kvalitetsfaktorn makroalger och gömfröiga växter gör det svårt att använda ålgräs vid statusklassificering eftersom fokus främst ligger på makroalger. Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen har under de senaste 6 åren finansierat en utveckling av metoder och provtagning av två ålgräsparametrar i samarbete med Göteborgs universitet: ålgräsets nedre utbredningsgräns ålgräsets areella utbredning I denna rapport presenteras förslag på bedömningsgrunder och statusklassificeringar av kustvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt baserat på dessa parametrar. Syftet med denna rapport är att i första hand utgöra stöd för Vattenmyndigheten och länsstyrelserna i statusklassificeringen. Rapporten kan också användas av verksamhetsutövare vid miljökonsekvensbeskrivningar, prövningsärenden och tillståndsprocesser för att öka förståelsen för effekter av mänsklig påverkan på ålgräsets status
Behovsanalys och förslag på övervakning av fisk och kräfta : Underlag för beståndsbedömningar i Hjälmaren, Mälaren, Vänern och Vättern
No full textUnder 2021-2023 hade SLU Aqua ett uppdrag från HaV att utvärdera den data som finns för fisk och kräftor i Sveriges stora sjöar. Projekten Miljöövervakning stora sjöarna och Bestånds- och ekosystemanalys i stora sjöar lyfter fram datainsamlingen utifrån olika syften och olika sätt. Denna rapport presenterar resultat från ett av dessa uppdrag. Eftersom uppdragen går ihop gällande inriktning och syfte är detta en sammanfattning av bägge uppdragen. Inom projektet Bestånds- och ekosystemanalys i stora sjöar gjordes en fördjupning i nuvarande datainsamling för att hitta förbättringar på hur man förvaltar fisket och ekosystemen. Inom projektet Miljöövervakning stora sjöarna utvärderades datainsamlingen och hur den utförs utifrån krav och behov inom följande direktiv: Vattendirektivet Art- och habitatdirektivet EU:s förordning gällande invasiva arter Båda uppdragen gällde stora delar av den löpande fiskerioberoende datainsamlingen av fisk och kräftor i de stora sjöarna. Man har särskilt fokuserat på de stora, långsiktiga uppdragen HaV har gett till SLU Aqua – Institutionen för akvatiska resurser: hydroakustiska expeditioner med tillhörande provtrålning i den fria vattenmassan för bedömning av status hos pelagisk fisk och kvantitativ uppskattning av beståndsstorlek provfisken med bottensatta översiktsnät för bedömning av status för bentiska arter kräftprovfisken med standardiserade betade burar. Den fiskerioberoende datainsamlingen har varit särskilt viktig för resursförvaltningen. Bedömningar av statusen hos de viktigaste fisk- och kräftbestånden baseras på data från programmen och publiceras kontinuerligt i SLU:s webbportal Fiskbarometern https://fiskbarometern.se/rapport/2023. Den fiskeriberoende datainsamlingen (till exempel fångststatistik från fisket) är också viktig för resursförvaltningen. Resultaten används inom flera områden som styr fisket, exempelvis licensprövningar, utfärdande av redskapsdispenser, utformning av tekniska fiskeregler, prioritering av fiskevårdsåtgärder med mera. Vattenförvaltningsförordningen ställer krav på kontrollerande och operativ övervakning av en rad biologiska kvalitetselement som används för bedömning av ekologisk status. Ett av dessa är fisk. Resultat från fiskundersökningar används därför också inom ramen för vattenförvaltningen. Enligt vattendirektivet ska särskild hänsyn tas till det som kallas betydande vatten, i Sverige handlar det om sjöar med en areal överstigande 100 km2. Storleken på sjöarna, att de ofta delas upp i flera vattenförekomster som fisk kan migrera mellan, den höga artrikedomen samt den ofta komplexa kombinationen av påverkanskällor medför utmaningar för bedömning av ekologisk status. I dagsläget saknas lämpliga bedömningsgrunder för fisk i betydande vatten och ofta används istället expertbedömningar. Viktigt hitta synergier mellan behov inom resurs- och vattenförvaltning Övervakningen av fisk och kräftor ska möta behoven inom både resurs- och vattenförvaltningen. Dessa två uppdrag som nu rapporteras kan ses som ett första steg i att optimera övervakningen så att den på sikt kan tillfredsställa behov inom bägge områdena. I många fall finns betydande överlapp mellan behoven inom resurs- och vattenförvaltningen och därför behöver framtidens övervakning hitta välavvägda upplägg som genererar synergieffekter. Utvecklingen av övervakningen och dess användning inom olika förvaltningsområden behöver också samordnas med länsstyrelser, vattenvårdsförbund och andra relevanta aktörer. Betydelsen av målbilder och referenstillstånd En utmaning inom både resurs- och vattenförvaltningen är att definiera målbilder och referenstillstånd i sjöar som under lång tid varit lokalt påverkade av mänskliga aktiviteter. De stora sjöarna saknar dessutom referensområden som är opåverkade av lokala påverkanskällor. Påverkan går ofta långt tillbaka i historien, långt innan man började med datainsamling på fisk, därför är det också svårt att jämföra med opåverkade referensperioder. De båda uppdragen poängterar därför betydelsen av dels tydliga och välformulerade målbilder som tar hänsyn till lämpliga tidsperspektiv och dels att målformuleringar och uppföljning förankras med berörda aktörer som är involverade i resurs- och vattenförvaltningen. Viktigt är också att identifiera och hantera mål som står i konflikt med varandra, exempelvis gällande övergödning som sänker vattenkvalitet men i gengäld kan ge ökad resursproduktion. Betydelsen av geografisk täckning Resultaten från de parallella uppdragen understryker behovet av övervakning med en god täckning av olika delområden i sjöarna. Det är statistiskt fördelaktigt med undersökningar i många olika delområden jämfört med en hög ansträngning i ett fåtal delområden. Förbättrad täckning ökar dessutom möjligheten att kunna följa och bedöma ekologisk status i de mindre vattenförekomster inom de stora sjöarna där det just nu inte sker någon datainsamling med avseende på fisk. En god täckning ger även data om fler geografiskt avgränsade delbestånd vilket kan ge bättre bedömningar av fiskresurserna. Då kan programmen också på ett bättre sätt fånga upp olika typer av habitat och olika miljö- och påverkansgradienter. Det kan bli lättare att bedöma effekter av fiske och andra påverkanskällor och även att identifiera och bevara de viktigaste områdena för fisken. Bättre täckning kan också öka sannolikheten att upptäcka och följa upp förekomsten av invasiva arter. Utveckling av indikatorer för uppföljning Både inom resurs- och vattenförvaltningen används indikatorer för att bedöma status (hos fisk- och kräftbestånden samt miljön) och hur fiskbestånden utvecklas över tid. Indikatorerna som används är idag olika för resurs- respektive vattenförvaltningen men det finns tematiskt överlapp och behov av samordning i utvecklingen av indikatorer och tillhörande referensnivåer. De indikatorer som hittills har utvecklats för att bedöma ekologisk status i svenska sjöar kan inte tillämpas i större sjöar. Därför finns ett behov att utveckla nya indikatorer specifikt för dessa. Vissa påverkanskällor bedömdes vara särskilt viktiga att fånga upp. Dessa var övergödning, hydromorfologisk påverkan och påverkan på konnektivitet. Framtida arbete behöver identifiera hur dessa påverkanskällor påverkar enskilda fisk- och skaldjursbestånd och ekosystemet samt utveckla lämpliga indikatorer som kan följa utvecklingen. Det sker för tillfället en utveckling av indikatorer för att bättra kunna bedöma bestånden av fisk och kräfta (Nadaffi med flera 2023). Förhoppningsvis kan en del av dessa metoder och ansatser även tillämpas i utvecklingen av indikatorer inom vattenförvaltningen. Exempelvis används indikatorer för uppföljning av havsmiljödirektivet också för bedömning av beståndens status ur ett resursperspektiv (Östman med flera 2023). Urvalet av indikatorer som används inom förvaltningen kan få betydelse för prioriteringar inom datainsamlingen. Kraven på data kan skilja sig mellan olika indikatorer vilket innebär att olika indikatorer har olika behov vad gäller provtagningsdesign. Utveckling av nya metoder för datainsamling Ökade krav och behov när både vatten- och resursförvaltning ska optimeras, i kombination med ytterligare aspekter som införande av ekosystembaserad förvaltning och krav på att antalet fiskar som dödas i undersökningarna ska minska, innebär att övervakningens metoder behöver utvecklas. Detta kan delvis lösas genom att man ser över utformning, inriktning och omfattning av befintlig övervakning men det kan också innebära att man behöver komplettera datainsamlingen med andra, nya, metoder. Nuvarande övervakning fångar dessutom inte upp alla relevanta arter, exempelvis gädda som är viktig för både fisket och ekosystemen, varför alternativa metoder som kan följa fler arter behövs. De senaste åren har det skett en teknisk utveckling av insamlings- och analysmetoder för fisk och kräftor (e-DNA, akustik till exempel) vilket kan vara aktuellt att implementera. Revidering av metodik inom övervakning tar dock tid och innebär, initialt, högre kostnader. Förutom fiskerioberoende metoder och den fiskeriberoende datainsamlingen som görs idag lyfter bägge rapporterna möjligheten att samla in ytterligare data från fisket som en alternativ metod. Trots att det finns skillnader i val av metoder, upplägg och prioriteringar kan dessutom samverkan med våra grannländer också vara ett sätt att utveckla datainsamlingen och dess tillämpningar inom både vatten- och resursförvaltningen
Vägledning för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt HVMFS 2019:25 : Bedömningsgrunder för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon
No full textDen här vägledningen gäller bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer i sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon¹ enligt bilaga 3 i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Vägledningen riktar sig främst till vattenmyndigheter och länsstyrelser i deras arbete med att klassificera ekologisk status med avseende på hydromorfologi.Vägledningen utgår ifrån texter och numrering i föreskrifter (HVMFS 2019:25). De texter som finns i föreskrifterna återges i denna vägledning i sin helhet och är markerade med grå överstrykning. Röd text anger när de vägledande texterna i aktuellt kapitel senast uppdaterades och i vissa fall anges vilka avsnitt som ändrats vid senaste justeringen. Vägledningen är uppdelad i tolv kapitel.Första kapitlet beskriver generellt hur klassificering av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer och parametrar ska göras.Kapitel 2–10 ger vägledning kring de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna enligt föreskrifter. Kvalitetsfaktorerna är i sin tur uppdelade i avsnitt gällande beskrivning av kvalitetsfaktorn och hur den ska klassificeras samt ingående parametrar.Kapitel 11 ger vägledning kring vandringsbenägna fiskarter och hur dessa ska bedömas vid statusklassificering av konnektivitet.Kapitel 12 ger vägledning kring olika hydromorfologiska typer som förekommer i olika vattenkategorier.Typindelningen ska underlätta arbetet med att fastställa ytvattenförekomsters referensförhållande och vid gruppering av ytvattenförekomster. ¹ I Sverige finns vid beslutande av denna vägledning inga utpekade vatten i övergångszon
Årsredovisning 2022
No full textHavs- och vattenmyndigheten är en nationell förvaltningsmyndighet som genomför en sammanhållen havs- och vattenpolitik på regeringens uppdrag. Årsredovisningen ger en sammanfattning av verksamhetens resultat, kostnader, intäkter och myndighetens ekonomiska ställning
Building momentum to accelerate adoption of source-to-sea management : Lessons learned and recommendations from seven case studies
No full textThe analysis of the seven cases presented in this report has been useful for understanding the opportunities and challenges for implementing source-to-sea management. It has also provided insights into the strengths and limitations of the six-step source-to-sea approach. While there was not a case that has completed the entire six-steps of the source-to-sea approach ordemonstrated measurable benefits to the source-to-sea system from implementing priorityactions, the cases do provide sufficient evidence that there is added value in applying the six step source-to-sea approach to address source-to-sea challenges. The analysis of the cases has shown that while the six-step source-to-sea approach is relatively new it will continue to evolve as it is applied in more locations and to address a range of sustainable development challenges. Given the value that can come from holistic managementof source-to-sea systems, investment in such development appears to be well founded. This investment will reap benefits by unlocking the barriers to implementing source-to-sea management. In the first instance, investment should be made in building up a larger library of cases that will demonstrate the benefits of source-to-sea management. Beyond this, severalareas would be particularly informative and supportive of reaching the goal of managing land, freshwater, coastal, and marine environments from source to sea. Diverse and inclusive partnerships that build on the collective and individual strengths ofmultilateral agencies, financing institutions, national and sub-national governments, regionalentities, non-governmental organizations, research institutions, and private sector are needed forholistic management of land, freshwater, coastal and marine resources to take hold. Collecting and sharing a library of cases and lessons learned through these partnerships can benefit those who are hesitant to embark on applying the source-to-sea approach or are resistant to source-to-sea management because they are unsure of how it works or the benefits it can offer. Real world examples will demystify what is intended and confirm that taking steps toward source-to-seamanagement is pragmatic when facing source-to-sea challenges. This exchange can improve understanding of key bottlenecks to source-to-sea management and the potential avenues for addressing them. Enhancement of the knowledge of the linkages in the biophysical, social (stakeholder), andgovernance systems is a requisite for holistic management of source-to-sea systems. Research needs to be directed toward areas that can be used to inform science-based policies, management, and investments that create benefits for the whole source-to-sea system. Data collection, analysis, and monitoring need to be done in a manner that provides a coherent view ofthe source-to-sea system and enables tracking of source-to-sea impacts and benefits. Funding programmes for research should include research topics that address critical knowledge gaps onsource-to-sea linkages in the biophysical, social (stakeholders), and governance systems. Commitment to incorporate source-to-sea perspectives into prominent global, regional, andnational policy processes can arise through the elaboration of the opportunities offered bysource-to-sea management to address key global challenge areas of priority to countries,including climate adaptation/mitigation, biodiversity conservation, pollution, and povertyalleviation. Issues tackled at these higher levels of policy development can guide actions to be taken at local levels. Similarly, experiences at the local level, drawing from the local context and its priorities can feed into the design of national, regional, and global agendas and tracking mechanisms. Clarifying what is required in the enabling environment for source-to-sea management in dialogue with regional, national, and sub-national actors and investing in these can strengthen the impact of global commitments. To follow up on these commitments, there must be finance mechanisms and enabling environments that incentivize investment in measures that result in optimal outcomes for the source-to-sea system. Addressing development challenges requires finance that is not limited by economic borders, specific sectors, or social geographies and includes assessment of risks and benefits across the source-to-sea continuum, evaluates trade-offs, and fosters new forms of collaboration. Funding strategies need to go beyond the often sector-specific objectives to enable financing of cross-sectoral and system-wide actions. Eliciting commitments from financial institutions to review investments with a source-to-sea lens is crucial for accelerating the adoption of source-to-sea management and could help shape interventions that tackle key development challenges in a more holistic manner. Capacity development among public, private, and civil society actors to address upstream-downstream linkages and facilitate cross-sectoral coordination will increase local, national, and regional expertise and spur movement toward source-to-sea management. Guidance on the application of the six-steps source-to-sea approach in diverse settings and in response to key development challenges can strengthen the application of the source-to-sea approach and support its application to new issues and contexts. Having these materials would support capacity development efforts of regional, national, and local stakeholders. Training programmes can target specific source-to-sea challenges, as well as particular contexts or perspectives for those challenges. They can also be modified to match the current source-to-sea management level and support movement along the readiness continuum. Finally, concrete steps to address development challenges through projects, policy, strategy, planning, or other decision-making processes using the source-to-sea approach should be taken.The source-to-sea approach can be applied to develop a shared understanding of a source-to-sea challenge, come to agreement on a vision for the desired future and design a theory of change that proposes the conditions for success. This can then lead to establishing the enabling environment and achieving the desired changes in behavior and practices needed to achieve the desired future. Each time a development challenge is addressed by accounting for source-to-sea linkages and aiming toward holistic source-to-sea management, new lessons will be learned. Through monitoring and evaluation, the evidence base will grow, which can then be used inraising awareness of the benefits of addressing source-to-sea linkages through holistic management thereby building a momentum in the adoption of source-to-sea management.Analysen av de sju fallstudier som presenteras i denna rapport har varit användbar för att förstå möjligheterna och utmaningarna vid implementeringen av källa-till-havs-förvaltning. Den har också gett insikter om de styrkor och begränsningar som den sex-stegs källa-till-hav-metoden inbegriper. Även om ingen utav de sju studier har slutfört hela sex stegen i källa-till-hav-metoden, eller visat mätbara fördelar för källa-till-hav-systemet, ger fallstudierna tillräckliga bevis för att det finns ett mervärde att tillämpa sex-stegs källa-till-hav-metoden för att ta itu med utmaningar för hållbar utveckling från källa till hav. Även om metoden är relativt ny kommer den att fortsätta utvecklas när den tillämpas på fler platser och tar itu med fler utmaningar. Med tanke på värdet som kan komma från holistisk förvaltning av källa-till-havs-system, verkar investeringar och insatser i sådan utveckling vara välgrundade. I första hand bör investeringar och insatser göras i att bygga upp ett större antal av fall som kan visa på fördelarna med holistisk förvaltning från källa till hav. Utöver detta har fler insatsområden identifierats för att nå målet att hantera land-, sötvatten-, kust- och havsmiljöer holistiskt från källa till hav. Inkluderande partnerskap som bygger på de kollektiva och individuella styrkorna hos multilaterala organisationer, finansiella institutioner, myndigheter, icke-statliga organisationer, forskningsinstitutioner och privat sektor behövs för att holistisk förvaltning från källa till hav ska få fäste. Att samla in och dela praktiska exempel och lärdomar från dessa partnerskap kan gynna dem som är tveksamma till att börja tillämpa källan-till-havs-metoden på grund av osäkerheter kring hur det fungerar eller fördelar den kan erbjuda. Praktiska exempel från källa-till-havs förvaltningen har möjligheten att belysa metodens funktionella värde när utmaningar uppstår inom ett källa-till-hav system. En stärkt kunskapsbas med praktiska exempel skulle kunna öka förståelsen för viktiga flaskhalsar inom källa-till-hav-förvaltning och potentiella lösningar för att åtgärda dem. En ökad förståelse om kopplingarna mellan ekosystem, socioekonomiska intressenter och förvaltningssystem är en förutsättning för holistisk förvaltning från källa till hav. Forskningen behöver fokusera på de frågorna som ger stöd till mer vetenskapsbaserad policy, förvaltning och investeringar som skapar nytta för hela källa-till-hav-systemet. Datainsamling, analys och övervakning behöver göras på ett sätt som ger en sammanhängande bild av hela källa-till-hav-systemet och möjliggör spårning av källa-till-hav effekter. Finansieringsprogram för forskning bör också omfatta forskningsområden som tar itu med kritiska kunskapsluckor om källa-till-hav kopplingar i ekosystem och förvaltningssystem. Engagemang för att integrera ett källa-till-hav-perspektiv i framstående globala, regionala och nationella policyprocesser behöver stärkas. Detta kan uppnås genom ökad kunskap och förståelse om möjligheter som erbjuds av källa-till-hav förvaltning för att ta itu med globala utvecklingsutmaningar såsom klimatanpassning/ begränsning, bevarande av biologisk mångfald, föroreningar och fattigdomsbekämpning. Policyutveckling på högnivå inom dessa frågor kan vägleda åtgärder som vidtas på lokal nivå. På liknande sätt kan erfarenheter på lokal nivå, med utgångspunkt i den lokala kontexten och dess prioriteringar, bidra till utformningen av nationella, regionala och globala agendor. Att klargöra vad som krävs för att skapa möjliggörande miljön för källa-till-hav förvaltning i dialog med regionala, nationella och subnationella aktörer och investera i dessa kan stärka effekterna av globala engagemang för källa-till-hav förvaltning. Det globala engagemanget behöver följas upp med finansieringsmekanismer och möjliggörande miljöer som stimulerar investeringar i åtgärder som optimerar utfallet i hela källa-till-hav systemet. Att ta itu med utvecklingsutmaningar kräver finansiering som inte begränsas av ekonomiska, sektoriella och sociala gränser. Det behövs också en mer holistisk bedömning av risker och nytta över hela källa-till-hav kontinuumet som avväger och främjar nya former av samarbete. Finansieringsstrategier bör inte begränsas av sektorspecifika mål för att möjliggöra finansiering av tvärsektoriella och systemövergripande åtgärder. Det är också viktigt att finansiella institutioner åtar sig att granska sina investeringar genom ett källa-till-hav-perspektiv. Detta är en central komponent för att snabba på implementering av källa-till-hav förvaltning, vilket kan bidra till att utforma insatser som adresserar kritiska utvecklingsutmaningar på ett mer integrerat och holistiskt sätt. För att stärka kompetensen på lokal, nationell och regional nivå och främja implementering av källa-till-hav förvaltning, är det avgörande att utveckla kapaciteten hos aktörer inom offentlig sektor, näringsliv och civilsamhälle. Genom att erbjuda vägledning om hur den sex-stegs källa-till-hav metoden kan tillämpas i olika miljöer och utvecklingsutmaningar, kan vi inte bara stärka dess implementering, utan också underlätta anpassningen av metoden till nya problem och sammanhang. Att ha tydlig vägledning skulle stödja kapacitetsutvecklingsinsatser för regionala, nationella och lokala intressenter. Utbildningsprogram kan riktas mot specifika källa-till-hav utmaningar, såväl som särskilda sammanhang eller perspektiv för dessa utmaningar. De kan också anpassas till det befintliga förvaltningssystemet för att skapa bästa förutsättningar för en utveckling mot en mer holistisk förvaltning från källa till hav. Slutligen, fler konkreta insatser för att adressera olika utvecklingsutmaningar där källa-till-hav kopplingarna beaktas bör genomföras genom projekt, policy och strategier. Den sex-stegs källa-till-hav metoden kan tillämpas för att utveckla en gemensam förståelse för olika utmaningar i ett källa-till-hav system, en gemensam vision för framtiden och en förändringsteori som framhåller nödvändiga förutsättningarna för framgång. Detta kan i sin tur bidra till att etablera en gynnsam miljö som möjliggör de nödvändiga förändringarna i beteende och praxis för att nå den eftersträvade framtiden. Varje gång en utvecklingsutmaning hanteras genom att integrera ett holistiskt källa-till-hav perspektiv kommer nya lärdomar att dras. Genom uppföljning och utvärdering kommer evidensbasen att växa vilket sedan kan användas för att öka medvetenheten om fördelarna med att hantera källa-till-hav kopplingarna på ett holistiskt sätt och därigenom bygga upp starkare momentum för implementering av källa-till-hav förvaltning
Ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet i havsmiljön : En studie inom Pilot Stockholms skärgård inom ramen för pilotprojekt Ekosystembaserad havsförvaltning.
No full textDenna rapport redovisar Göteborgs universitets uppdrag att undersöka förutsättningarna för att utveckla affärsmodeller som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara i pilotområdet Stockholms skärgård. I detta ingår att beskriva och diskutera möjligheterna att skapa ekonomiska incitament och sociala villkor som stödjer ett ekosystembaserat sätt att förvalta de marina resurserna i Stockholms skärgård och bidrar till en bättre havsmiljö. Rapporten har identifierat ett antal betydelsefulla verksamheter som genererar ekonomiska flöden i Stockholms skärgård och/eller påverkar dessa flöden genom sin påverkan på ekosystemtjänster i skärgården. Dessa verksamheter har delats in i fem övergripande kategorier och utgörs av Fiske, Övrig primärproduktion, Turism, Transport samt Fysisk infrastruktur. I vår analys av hållbara affärsmodeller inom dessa verksamhetskategorier kan vi urskilja fem viktiga företagsekonomiska faktorer för ett regionalt medförvaltarskap av marina ekosystemtjänster i området, nämligen tillgång till lokala och regionala råvaror, tillgång till lokal och regional förädlingskapacitet, priser som speglar faktiska kostnader för upprätthållandet av marina ekosystemtjänster, rådighet över regionala ekosystemtjänster samt relationen mellan fastboende och besöksnäringen i form av det rörliga friluftslivet och fritidsboende. Gemensamt för de hållbara affärsmodeller som har identifierats inom pilotområdet är att de erbjuder ett kvalitativt värde till kund, det vill säga ett värde som inte främst baseras på pris eller mängd utan på produkternas koppling till naturen och miljön, ofta i kombination med unika fysiska platser. Rapporten framhåller också att dessa och många andra skärgårdsverksamheter, genom sitt ideella eller informella arbete, bidrar till ett mervärde för intressenter som inte deltar i faktiska marknadsutbyten. Detta innebär att många skärgårdsverksamheter och fastboende upprätthåller natur-och kulturvärden i skärgården som gör den till en attraktiv besöksdestination, exempelvis för det rörliga friluftslivet, utan att kompenseras ekonomiskt för detta. Medan skärgårdslivet innebär flera utmaningar som påminner om andra glesbygder finns en stor resurspotential för ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. I rapporten framhålls att lokal och regional rådighet över dessa resurser är avgörande för att denna potential ska realiseras inom ramen för en ekosystembaserad förvaltning
Coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation : A synthesis of knowledge about preconditions and measures
No full textIn February 2022, the Swedish Agency for Marine and Water Management (hereinafter SwAM) and the Swedish Energy Agency (hereinafter Energy Agency) were tasked by the Government of Sweden with compiling a knowledge synthesis of the possibilities and preconditions for coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation. The agencies have interpreted the assignment as referring to coexistence in the same location, highlighting in particular the importance of and prerequisites for adapting the different activities. This final report is based on a review of literature and projects, an analysis of navigational safety conditions, exchanges of experiences with other countries and dialogue with Swedish authorities and stakeholders. Offshore wind power The increasing demand for electricity is increasing interest in developing new offshore wind power. As a result, wind power’s claims on marine space have also increased, which could lead to conflicts with existing uses. The impacts of offshore wind power and the conditions for coexistence differ between the construction, operation and decommissioning phases, and are dependent on factors such as the choice of technology and type of installation. The rapid technological development that characterises offshore wind power creates both opportunities and challenges for coexistence, and there are currently several uncertainties that remain to be resolved. The regulatory framework applicable to the establishment of offshore wind power is extensive and complex, particularly in terms of regulating its environmental impacts. At the same time, there are no regulations explicitly aimed at coexistence with other activities. Both in Sweden and other countries, there is limited experience in testing co-location of activities in offshore wind farms. For offshore wind power, the lack of predictability in the permitting process is an important challenge both for the state and the developer in terms of enabling coexistence while promoting new electricity generation. The planning and establishment system for offshore wind power that is currently in place in Sweden is limited in its ability to steer the expansion of offshore wind power in terms of the cumulative effects on the environment and other activities. More broadly, the system is ill-suited to promote coexistence at a more strategic level. This report presents arguments for a revised establishment system with stronger state steering and control of where offshore wind power may be located. The arguments highlight factors such as the potential for improved steering based on benefits for the electricity system, for better coexistence with other uses and assessment of cumulative effects, as well as for greater control over the pace of establishment and knowledge gathering. Coexistence between offshore wind power and commercial fishing The potential for coexistence between offshore wind power and commercial fishing differs depending on the fishing method, the type of wind park and the environmental conditions in the area. Coexistence with fishing with active gear is largely untested and is considered difficult or very difficult, mainly due to the associated safety risks. The current knowledge of opportunities and obstacles is largely based on experiences from older installations. The conditions for coexistence in future wind farms are judged to be better, although opinions vary. To date, the vast majority of countries have not planned for offshore wind in the most valuable fishing areas. This may be about to change in some countries, as governments are beginning to realise that conflict-free areas are not sufficient to meet offshore electricity generation targets. In Sweden, where there are wind power projects in some of the country's most valuable fishing grounds, two recent draft permits have proposed measures requiring the development of coexistence solutions. Coexistence is one of the fundamental objectives of Swedish marine spatial planning, and it is primarily within the framework of marine spatial planning that trade-offs between competing activities should be made. Where the coexistence of wind power and fishing is deemed possible, guidance on conditions may be relevant in terms of both the design of the wind park and the fishing activities. The focus should be on the safety and efficiency of both activities. The guidance may be of a general nature in marine spatial planning, and more detailed for the permit granting process. In the latter case, such guidance should contribute to uniform permit granting processes for future wind power projects. In the future, it may be necessary for the state to impose specific requirements regarding coexistence in certain areas. There is a need to investigate what opportunities the Swedish state has to impose such requirements within the existing wind power establishment system. This report also highlights the need for a robust, quantitative analysis of navigational risks related to fishing within wind parks in Swedish waters. Opportunities and obstacles to insurance of fishing activities in wind parks also need further analysis, taking fishermen, fishing boats and wind park developers into account. Cooperation between the sectors is crucial for the development of mutually beneficial coexistence solutions, which is why continued support for dialogue between fisheries and wind power is important. Coexistence between offshore wind power and aquaculture Offshore aquaculture is a new and growing activity. Although the industry is still in its infancy, there is a growing awareness of its commercial potential. Coexistence with offshore wind power can provide an opportunity for aquaculture to establish itself offshore and could lead to more efficient utilisation of wind power areas. At present, there is a very small number of combined aquaculture and wind power installations, all of which are at a research stage. There are currently no active facilities or license requests for offshore aquaculture in Swedish waters. Coexistence is currently hampered by a number of challenges relating primarily to the technology, operation and safety of combined installations, as well as to regulations, finances and insurance. The coexistence of aquaculture and offshore wind power can benefit from explicitly identifying sites for multi-use during the planning process, as recently introduced by the Netherlands. This may be the case in Sweden in the future, based on the ambition in the 2021 Aquaculture Action Plan to identify suitable areas for offshore aquaculture. Future marine spatial plans could provide guidance on coexistence in such sites. Ultimately, it may also be necessary to develop criteria for the assessment of combined installations, possibly taking into account both environmental risks and benefits. Continued support for the development of solutions of combined aquaculture and wind power installations is needed. Private actors play the most important role, but there is also scope for the state to support this development. Coexistence between offshore wind power and nature conservation The coexistence of wind power with nature conservation is strongly regulated in environmental legislation and concerns the assessment of permissibility in relation to conservation objectives. All countries, including Sweden, have extensive experience of environmental permitting of wind power. However, there are still significant knowledge gaps in knowledge about the impact of wind power on the marine environment, ranging from local impact on individual species to impact on populations at the sea basin level. The effects are often site-specific, which makes it more difficult to draw general conclusions about where and how coexistence may be possible. In most other countries, the state has steered offshore wind power away from protected areas and areas with particularly valuable species and habitats through marine spatial planning. Permit decisions are usually preceded by a site-specific assessment of whether the effects of wind power are within or above acceptable thresholds. There are currently no fixed threshold values for most effects, and decisions are instead based on the estimated impact on the conservation status of species and habitats. Clear assessment criteria for both effects and mitigation measures facilitate a uniform assessment of wind power and create predictability for both the permit review bodies and developers. For the establishment of offshore wind power in protected areas, the permitting process is even more complex and time-consuming, which increases the unpredictability and investment risks for the wind developer. To accelerate the development of offshore wind power, it may be necessary to divert wind power from protected areas or areas with protected species and habitats in the maritime spatial planning process. At a strategic level, it is also important to address future heightened marine protected area targets in the European Union Biodiversity Strategy. The coexistence of offshore wind power and nature conservation is hampered by a lack of knowledge about the environmental effects of wind power. Knowledge acquisition programmes are important in order to gradually develop robust assessment criteria for assessing wind power projects and develop conditions for construction and operation. It is important that the state collaborates with the wind power industry and academia to develop such a programme, taking inspiration from the experience of other European countries. Nature-inclusive design in or adjacent to wind power foundations is driven by the wind developers themselves based on the ambition for offshore wind parks to have a net positive contribution to the environment. The way in which the designs should be assessed and their actual environmental effects need to be clarified in order to assess whether they can help to make coexistence between offshore wind power and nature conservation more feasible
Could Flood Risk Management Measures contribute to a Sustainable Blue Economy in Somalia? : Literature Review and Case Study from the Juba and Shabelle Basin
No full textSomalia experiences cyclic droughts every two to three years accompanied by devastating floods, particularly in the Southwestern regions. The floods occur when the Juba and Shabelle rivers burst their banks, affecting the livelihoods of about 1.8 million people. Flood control measures are therefore urgently needed, but their impacts on downstream communities and ecosystems have not been analyzed. This study therefore aims to investigate how floods and different control measures in the Juba and Shabelle river basins, including mitigation and prevention measures affect the coastal environment and the development of a sustainable blue economy in Somalia. A mixed-methods approach was used combining reviews of academic as well as grey literature on flood risk management and the Blue Economy of relevance to Somalia, with a questionnaire survey and interviews with local stakeholders in the central Juba-Shabelle River basin as well as key informants from international development partners. However, the literature and data from Somalia covering the targeted watersheds and rivers are limited, which has impacted the results and what is feasible to recommend. Key Blue Economy sectors considered important include fisheries, livestock and agriculture, ports and shipping as well as energy and tourism. All sectors have been affected by floods and associated pollution, but especially small-scale fisheries. This study has identified the following recommendations on actions to address challenges related to flood risk management and development of the Blue Economy in Somalia: The enabling environment needs to be strengthened to allow for multi-level policy implementation that links state-level and federal institutions and involve local communities and civil society.The destruction and decay of water infrastructure needs to be addressed as well as the very serious pollution related to solid waste, untreated sewage and chemicals from hospitals and farms from upstream sources of the Juba-Shabelle Rivers that also affects coastal areas and threatens small-scale fisheries.To strengthen the conditions for the Blue Economy, there are opportunities to implement more nature-based solutions and work with landscape features, such as forests, dunes and reefs.Planning and preparedness also need to be improved and a flood risk management strategy developed.Information, data sharing and monitoring should be strengthened and transboundary cooperation with Ethiopia pursued through for example transboundary water diplomacy and other security and reconciliation mechanisms.To save artisanal fisheries, the Juba and Shabelle Rivers need to be cleaned, and laws need to be enacted to reduce waste and pollution from upstream sources.The coastal area needs to be cleaned up and stabilized through use of landscape features and nature-based solutions, such as dune stabilization, planting of trees, mangroves and sea grass, and protection of natural habitats, such as wetlands, mangroves and coral reefs, building on analysis conducted by UNEP.Governance approaches that link upstream floods with downstream impacts are required, where multi-level and multi-scale governance arrangements can account for links across sectors and scales.Environmental flows should also be considered to ensure conservation of natural habitats important for regulation of water flows downstream and for conservation of biodiversity and provision of fish spawning grounds and nurseries, such as mangroves, coral reefs and sea grass beds.Trade-offs need to be considered between socio-economic benefits from development of the Blue Economy downstream with upstream flood risk management priorities and measures. Consideration must also be given to the effects of climate change and the ongoing drought. In general, Somalia is at the early stages of readiness and awareness raising on source-to-sea linkages and the need for a holistic approach to development challenges. However, as some progress has been made with coordination between sectors and development of a shared vision for FRM through the Hiiraan/Beledweyne Flood Committee and the federal Flood Risk Management Committee, the source-to-sea approach could be piloted in the Juba-Shabelle basin for priority flows of pollutants and waste that are threatening the development of the Blue Economy through capacity building of key stakeholders, action planning and development of monitoring and accountability mechanisms, building on ongoing support from UNDP, FAO and the World Bank
Skyddsåtgärder vid seismiska undersökningar : Vägledning för att förhindra att seismiska undersökningar orsakar skadligt impulsivt buller med negativa effekter på marina däggdjur
No full textUndersökningar av havsbotten med seismisk utrustning kan orsaka negativ miljöpåverkan till följd av högt undervattensbuller. Denna rapport syftar till att ge rekommendationer kring åtgärder som kan vidtas för att undvika störningar för marina däggdjur. Fokus ligger på åtgärder för tumlare då denna art är särskilt ljudkänslig.Rekommenderade åtgärder: Under ansökningsprocessen: Utrustningen och dess potentiella ljudpåverkan beskrivs, helst genom modellering (se avsnitt 9.1) Rumslig och tidsmässig planering för att undvika känsliga områden och tider på året. (se avsnitt 9.2) Vid utförandet av undersökningarna: Tillämpa en mjukstartsperiod för uppstart av ljudalstrande utrustning som riskerar att störa eller skada tumlare. Varaktigheten på mjukstarten ska vara tillräckligt lång för att djur i närheten ska hinna förflytta sig till ett säkert avstånd från ljudkällan innan den uppnått full styrka. Baserat på ett undflyendebeteende på 2 m/s betyder det att en mjukstartsperiod bör vara minst 20 minuter för att ge tumlaren möjlighet att undvika skadlig påverkan (se avsnitt 9.4). För vissa områden rekommenderas visuell och/eller akustisk övervakning i kombination med system för att pausa eller avbryta den pågående aktiviteten (se avsnitt 9.5). Kontroll av undervattensbuller så att villkor/gränsvärden inte överskrids (för de fall sådana villkor finns). Efter genomförd undersökning: Rapporterin