The Royal Institute of Art
Not a member yet
320 research outputs found
Sort by
Framtiden är redan byggd : Postacceleration
No full textPOST-ACCELERATION – framtiden är redan byggd har varit temat för kursen Byggnadskonst vid Kungl. Konsthögskolan 2022–2023. Att byggsektorn står för en betydande del av klimatpåverkan både gällande förbrukning av naturresurser och energi, är ingen nyhet, det är också den sektor som efterlämnar mest avfall. Att i större utsträckning återbruka hela byggnader, anläggningar och miljöer, vet vi skulle snabbt ge positiv effekt på klimatet. Att utgå ifrån det som redan finns, istället för att bygga nytt, innebär en kraftfull minskning av ytterligare miljöpåverkan. Majoriteten av den byggda miljön i Sverige är uppförd under senare delen av 1900-talet, en tid, som brukar kallas den stora accelerationen, starkt präglad av sin framtidstro, folkhemsbygge och välfärdsutveckling. Det är ofta i dessa vardagsmiljöer och nära relation till dess arkitektur som vi växer upp, lever våra liv och formas som människor. Livsviktiga miljöer, men känsliga, eftersom de ofta tas för givet, inte pekas ut som värdefulla och därför ofta lider av brist på omsorg och långsiktigt underhåll. Exploateringarna går så snabbt att det är svårt att få tillräcklig tidsdistans för att kunna förstå och värdera vidden av miljöernas idé, betydelse och storhet. POST-ACCELERATION ingår i den utbildningssatsning som KKH Restaureringskonst sedan 2020 kallar Perspektiv. Utbildningen är forskningsinriktad, där studenterna kritiskt analyserar olika, och ibland motstridiga, perspektiv som idag finns i byggsektorn och samhällets strävan mot en mer hållbar riktning.
Anfall & Reträtt
No full textLuna Månstråle - olja på dukPelle - olja på pannå Skulptur brons Skulptur papier machéMona leder en häst till vatten - olja på pann
Den praktiska handboken : För Julius Nord vid framtagande av separatutställning på Galleri Mejan vid Kungl. Konsthögskolan 2023
No full textWhat first sparked my interest in engaging with the world of sport in my art was the sense of chaos that I saw in the floors of gyms and halls used for multiple different sports, where lines of different vibrant colors lie in a well-thought-out arrangement that nevertheless feels messy. If you consider one of the line colors, you can clearly trace identify the playing field of that color. I like to look at the floors with those lines as unconscious compositions with a balanced aesthetic accuracy. Of all athletic venues, the tennis court is the one that cannot leave me. I see it as complete in its symmetry consisting of ten squares divided into two. The lines on the floor define tennis and the rules of an individual sport provide structure and give the performer a sense that their imagination can be unleashed, within a delimited domain. In the studio, I aim to harness the balanced precision of tennis and other sports. My work could be perceived as liberated from its origin, as it doesn’t cite sports directly, still I strive to capture the dynamic rules and vibrant lines of sport in my paintings, where detail holds paramount importance. My paintings are created in the same dimensions as the tennis court, measuring 23.77 x 10.97 meters. I use nine black acrylic paints which I hold straight out of the tube. These are examples of the rules that are presented in my essay “Den praktiska handboken.” I wrote it as a framework to provide guidance for my own work, and consider it the ultimate authority on matters of faith and practice in my process; following these rules allows me to meditate on the capacity of my own decisions.Photographs from the exhibition. Photos by Jean-Baptiste Béranger
Katalysator
No full textRestaureringskonsten med sina långa tidsperspektiv är i sig hållbar, och den har betydande kunskap att tillföra dagens diskussion. Dess metoder stärker de kulturella och socialt engagerande processer som fler behöver vara delaktiga i för att gemensamt definiera vad som redan är – och som på sikt kommer att bli – vårt kulturarv. Arkitekturen berättar om förfluten tid, länkar ihop oss med tidigare generationer, skapar sammanhang och stabilitet. Den ger oss ramar för social interaktion, skapar tillhörighet till platser, samhörighet med andra människor och är identitetsskapande. I det perspektivet borde återbruk av byggnader och miljöer vara en självklar pusselbit i ett hållbart samhällsbyggande. Men fler behöver se det befintliga som resurser med hög potential, med målet att hitta lösningar för hur man på bästa sätt kan förändra och vidareutveckla utan att betydande värden går förlorade. Får behovet av omställning till ett mer hållbart samhällsbyggande konsekvenser för restaureringskonsten, eller kan dess metoder rent av vara en katalysator för att vidga och förändra vår syn på kunskapsfältet?
Framtiden är redan byggd : 12 perspektiv
No full textPOST-ACCELERATION – framtiden är redan byggd har varit temat för kursen Byggnadskonst vid Kungl. Konsthögskolan 2022–2023. Att byggsektorn står för en betydande del av klimatpåverkan både gällande förbrukning av naturresurser och energi, är ingen nyhet, det är också den sektor som efterlämnar mest avfall. Att i större utsträckning återbruka hela byggnader, anläggningar och miljöer, vet vi skulle snabbt ge positiv effekt på klimatet. Att utgå ifrån det som redan finns, istället för att bygga nytt, innebär en kraftfull minskning av ytterligare miljöpåverkan. Majoriteten av den byggda miljön i Sverige är uppförd under senare delen av 1900-talet, en tid, som brukar kallas den stora accelerationen, starkt präglad av sin framtidstro, folkhemsbygge och välfärdsutveckling. Det är ofta i dessa vardagsmiljöer och nära relation till dess arkitektur som vi växer upp, lever våra liv och formas som människor. Livsviktiga miljöer, men känsliga, eftersom de ofta tas för givet, inte pekas ut som värdefulla och därför ofta lider av brist på omsorg och långsiktigt underhåll. Exploateringarna går så snabbt att det är svårt att få tillräcklig tidsdistans för att kunna förstå och värdera vidden av miljöernas idé, betydelse och storhet. Denna publikation redovisar studenternas enskilda arbeten. Materialet har tillkommit inom ramen för läsårets tema ”Post-acceleration - framtiden är redan byggd”, men varje studie utgår ifrån studenternas egna val av ämne. POST-ACCELERATION ingår i den utbildningssatsning som KKH Restaureringskonst sedan 2020 kallar Perspektiv. Utbildningen är forskningsinriktad, där studenterna kritiskt analyserar olika, och ibland motstridiga, perspektiv som idag finns i byggsektorn och samhällets strävan mot en mer hållbar riktning.
Studio Practice: Experiments in Objectless and Objectiveless Artmaking
No full textThis exegesis reflects on a set of objectless and objectiveless art practices that compose my Studio Practice, which I propose as an approach to artmaking as study and to study as artmaking. In addition to reviewing the relevant theoretical concepts that inform my practice, I discuss four instances of my Studio Practice: the practice of Political Therapy , the collaborative practice of Poethical Readings with Denise Ferreira da Silva, an example of my approach to teaching as study and the performance practice Performance Studies. Political Therapy is a one-to-one artistic practice that addresses through touch a political problem brought up by the participant. Poethical Readings experiment with well-known and newly-designed reading tools – such as the Tarots, Fake Therapy, Reiki, Astrology, amongst others – to image ethical and political questions. My approach to teaching as study experiments with turning any invitation to teach as an occasion for study to self-organize. Finally, Performance Studies is a collaborative practice of performance-making that considers the specific ways in which performance plots attention as productive of knowledge. As an aesthetic praxis, Studio Practice experiments with ways of knowing and making that do not presuppose a knowing subject, an author, or a beholder but rather remain incomplete, in/as study. Indebted to black study, study is understood as a political practice of self-organization which experiments with modes of being together that enact a critical perspective on the modern Subject
Skönhet hållbarhet funktion
No full textDenna publikation redovisar studenternas enskilda arbeten. Materialet har tillkommit inom ramen för läsårets tema ”Skönhet, hållbarhet och funktion”, men varje studie utgår ifrån studenternas egna val av ämne.
Cesur : Den universella klingan & Det materiella spillet
No full textThis essay is a description of my artistic work process. The essay gives examples of how the work occurs in the boundary between places such as the studio and the wood workshop. In the essay you can follow four different passages that are followed by strophes that have arisen during the work. With the help of Hannah Arendt's 'The human condition: vita activa', I describe the conditions and prerequisites of creation in my work. Through the artists Daniel Buren, Constantin Brâncuși, Gordon Matta-Clark, I discuss how the separation and transformation of materials creates form with a loss. The essay describes a working process that consists of finding form for the absent in the present.
Hej då Blomma : Masteressä
No full textMasteressän är ett försök till att ringa in och komma till kärnan av vad som intresserar mig, vad jag tycker är viktigt och vad som påverkar mig i min konstnärliga process. Jag berättar om några referenser som kommit till mig, eller som jag upptäckt under studietiden, där jag blivit inspirerad och hämtat kraft från eller tagit spjärn mot. Jag skriver även om min praktik genom några av mina verk och nämner några av de frågor som dykt upp längs vägen. Nyckelord:Hud mot hud, Sorgfågel, Samlingar, Gropen Skulptur, Omsorg, Gråterskor och ljusbärare.Den gestaltande delen. Föreställ dig ett mörkt rum där allt är lugnt och stilla. Du tänder ett ljus. Det kan vara av glädje eller sorg, eller bara för att se bättre. I ljusskenet framträder färger och former, rummet får en början och ett slut. Olika ljus har olika brinntider; de glada, som födelsedagsljus på en tårta, brinner en kort stund, medan de sörjande - som minnesljus vid en grav - brinner länge. Mitt ljus brinner för alltid. Jag söker efter liv. Liv och död står i kontrast till varandra, jag dras till närheten dem emellan. Liv är rörelse. Död är stilla. Vad innehåller gränsen mellan liv och död? Genom skulpturer och målningar av lera öppnar jag upp för tankar och känslor om vad liv kan vara, förlust, stillhet, befrielse, början. Kyrkor står på tegelstenar gjorda av bränd jord. Tornen öppnar sig, för att släppa ut en själ. I leran kan jag vandra fritt mellan teckning, måleri och skulptur. Den kan vara platt som en yta för en bild, eller tredimensionell där teckning, färg och form samarbetar. Leran är mjuk, formbar och skör. Med hjälp av värme, eld, stabiliseras den och blir mer hållbar. Den hittar ut i och får sin tänkta form, den kommer till liv. Jag bär elden med mig, både som arbetsmoment och innehåll. Mina skulpturer “Gråterskor”, är fontäner. Fyra kvinnor täcker sina ansikten med händerna, samtidigt som vatten rinner mellan deras fingrar, som forna tiders professionella gråterskor. Dessa som mot betalning tog ansvar för den kollektiva sorgen vid begravningar, så att andra sörjande skulle våga släppa ut sin. Ibland hittar jag saker som andra slängt eller tappat. Ibland sparar jag saker som varit levande, eller haft delaktighet i en livlighet. Som till exempel trasiga tallrikar, avklippt hår, en visdomstand, lappar som någon skrivit på och sedan tappat, eller en liten trämodell av en kyrka. Jag ser dem som livrester, kvarlevor, de bär på spår av liv och en dold berättelse. De är frön för mitt arbete, och i takt med att skulpturerna växer fram kommer de till liv på nytt.