Swedish Geotechnical Institute (SGI)
Not a member yet
807 research outputs found
Sort by
Validation of remediation techniques for PFAS contaminated materials.
No full textProjektets övergripande mål var att bidra till utveckling av behandlingsmetoder för PFAS-förorenade material. Prestanda hos olika destruktionsmetoder såsom sonolys, fentonreagenstillsats, elektrokemisk oxidation och ultraviolett strålning utvärderades för att optimera driftsvariabler och potential för skalbarhet. Kombinationer av dessa destruktiva metoder och icke-destruktiva tekniker såsom jordtvätt/våtsiktning och adsorption utvärderades för att behandla PFAS-kontaminerad jord och vatten från Umeå flygplats och en deponi (DÅVA DAC). Elektrokemisk oxidation visade en högre nedbrytningsgrad, upp till 99% för PFOA, än de andra nedbrytningsmetoderna som studerades. Eftersom elektrokemisk oxidation visade lovande resultat, användes det i demonstrationsförsök med en uppskalad flödescellsreaktor. Jordtvätt visade sig effektivt avlägsna PFAS, och en kombination av jordtvätt följt av skumfraktionering och elektrokemisk oxidation resulterade i 99% borttagning av PFOS. Adsorption följt av elektrokemisk oxidation avlägsnade 84,5% av PFOS från grundvatten och 76% PFOS från deponilakvatten. Projektet indikerar att det finns potential för dessa skalbara behandlingsmetoder för PFAS-förorenade material, men pekar också på behovet av fortsatt arbete kring processoptimering och skalbarheten.The overall objective of the project was to contribute to the development of remediation methods for PFAS-contaminated materials. The performance of different destruction methods such as sonolysis, fenton reagent addition, electrochemical oxidation and ultraviolet radiation was evaluated to optimize operational variables and potential for scalability. Combinations of destructive remediation methods as well as non-destructive techniques such as soil washing/wet sieving and adsorption were evaluated for remediation of PFAS contaminated soil and water from Umeå airport and a landfill site (DÅVA DAC). Electrochemical oxidation performed better than the other degradation methods studied with degradation rates of up to 99% regarding PFOA. Based on the promising results for electrochemical oxidation, it was chosen for the demonstration trials with a scaled-up flow cell reactor. Soil washing was found to effectively remove PFAS, and a treatment train of soil washing followed by foam fractionation and electrochemical oxidation resulted in 99% removal of PFOS. Adsorption followed by electrochemical oxidation removed 84.5% of PFOS from the groundwater samples and 76% PFOS from a landfill leachate. The project indicates a potential for these scalable remediation methods for PFAS-contaminated materials but also points to the need for further work on process optimization and scalability.
Enkätundersökning om förorenade områden 2024 : Fokusområde förorenade sediment
No full textStatens geotekniska institut (SGI) har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad gällande förorenade områden i Sverige. Vi genomför återkommande enkätundersökningar till branschen inom förorenade områden. Syftet med enkäterna är att få en uppfattning om det generella kunskapsbehovet inom arbetet med förorenade områden samt inom specifika fördjupningsområden. SGI:s sjunde enkätundersökning genomfördes under hösten 2023 med fokusområdet sediment. Den här enkäten besvarades av 91 personer varav 63 fullföljde hela enkätundersökningen. Mer än 60 % av enkätdeltagarna arbetar på en tillsynsmyndighet eller annan statlig myndighet. Enkäten bestod av 19 frågor, men då vissa frågor är följdfrågor, beroende av föregående svar, har inte alla besvarat alla frågor. Enkäten visar att förorenade sediment till stor del undersöks och åtgärdas i samband med utredning av förorenade markområden och i samband med exploateringsåtgärder, som utbyggnad av konstruktioner eller underhållsmuddring. Vi ser därför vikten av samarbete, kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan och inom olika aktörer som kommuner och länsstyrelser. Kunskapsnivån hos den enskilda handläggaren tillsammans med erfarenhetsutbytet och samarbetet mellan handläggare på olika avdelningar kan bli avgörande för hur exploateringsprojekt som berör förorenade sedimentområden hanteras
Metodik för sannolikhetsberäkningar : Avseende detaljerad/fördjupad geoteknisk utredningsnivå inom ramen för Delegationen för Göta älv, v2.0
No full textDetaljerade och fördjupade geotekniska utredningar utförs inom ramen för delegationen för Göta älv, DGÄ. Utredningarna utförs i syfte att få en noggrannare bedömning av skredrisken än den som presenteras i den översiktliga skredriskkartan som togs fram under Göta älvutredningen (2009–2012), GÄU. Den översiktliga skredriskkartan utgör underlag för att identifiera områden som har behov av att utredas ytterligare. Efterhand som områden utreds noggrannare och eventuellt åtgärdas ska den översiktliga skredriskkartan uppdateras. När skredriskkartan uppdateras behöver sannolikheten för skred bedömas med en noggrannhetsnivå som motsvarar nivån på stabilitetsutredningen. I rapporten presenteras ett förslag på en metodik och en arbetsgång för hur sannolikheten för skred längs Göta älv kan beräknas vid fördjupad och detaljerad geoteknisk utredningsnivå. Presenterad metodik och arbetsgång utgår från PEM-metoden, vilken tillämpades vid SGI:s arbete med att översiktligt skredriskkartera Norsälven och Säveån. Några mindre justeringar har föreslagits vid övergång från översiktlig till detaljerad undersökningsnivå. I rapporten beskrivs även bakgrund och motiv till de rekommendationer som ges kring arbetet med metodiken. Rapporten avslutas med några förslag på fördjupningsområden, vilka skulle kunna bidra med ytterligare ökad kunskap och förståelse för arbetet med att bedöma sannolikheten för skred
Stabilization of PFAS in groundwater with sorbents : Can the spreading of per-and polyfluoroalkyl substances (PFAS) from contaminated sites be stopped with sorbents?
No full textSpridning med grundvattnet från kraftigt förorenade hotspots utgör en viktig källa till per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i miljön och vattenresurser. Inom projektet StopPFAS undersöktes fastläggning av PFAS till sorbenter som en metod att begränsa PFAS-spridning med grundvattnet och elektrokinetisk sanering (EKR) undersöktes som ett komplement samt för regenerering av fastläggningszoner. Dynamiska kolonnstudier visade att kolloidalt aktivt kol (CAC) effektivt kan fastlägga PFAS när god kontakt mellan PFAS i grundvattnet och CAC uppnås. Fastläggningen ökade med ökande längd på den fluorerade kolkedjan. Skakförsök visade vidare att fastläggningen för kortkedjiga PFAS minskade när de förekom i en blandning tillsammans med andra PFAS till följd av konkurrens. Fältförsök i pilotskala med injektering av CAC som en permeabel barriär reducerade särskilt initialt PFAS-halten nedströms barriären, men en betydande andel PFAS tog sig ändå förbi. Låg genomsläpplighet och heterogenitet försvårade installationen. Noggrann hydrogeologisk karakterisering och att lyckas distribuera CAC där den huvudsakliga föroreningstransporten sker bedömdes avgörande för att metoden ska bli framgångsrik. I labförsök med jord utan sorbenter gav EKR höga extraktionshastigheter för kortkedjiga PFAS, men för långkedjiga PFAS var effektiviteten låg. EKR bedömdes potentiellt användbart för PFAS-sanering i kombination andra metoder för långkedjiga PFAS. EKR var inte framgångsrikt för regenering av aktivt kol.Spreading with groundwater from heavily polluted hotspots is an important source of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) in the environment. Within the StopPFAS project, application of sorbents was investigated as a method to limit PFAS transport with groundwater, and electrokinetic remediation (EKR) was investigated as a complementary method and for regeneration of sorption zones. Dynamic column studies showed that colloidal activated carbon (CAC) can effectively immobilize PFAS when good contact between PFAS in the groundwater and CAC is achieved. The sorption increased with increasing fluorinated carbon chain-length. Batch tests further showed that the sorption of short-chain PFAS decreased when they were present in a mixture with other PFAS due to competition. Pilot-scale field trials with injection of CAC as a permeable barrier reduced PFAS concentrations downstream of the barrier, but a significant proportion of PFAS still escaped. Low permeability and heterogeneity made installation difficult. Accurate hydrogeological characterization and succeeding in distributing CAC where the main contaminant transport takes place were deemed crucial for the method to be successful. In lab experiments with soil without sorbents, EKR gave high extraction rates for short-chain PFAS, but for long-chain PFAS the efficiency was low. EKR was deemed potentially useful for PFAS remediation in combination with other methods for long-chain PFAS. EKR was not successful for regeneration of activated carbon.Tuffo 2023-2</p
Temporära slänter : Fördjupningsbilaga till SGI Vägledning 8, Utredning av släntstabilitet. SBUF-projekt: 13957
No full textDenna rapport utgör en fördjupningsbilaga till SGI:s vägledning 8 Utredning av släntstabilitet som avser naturliga slänter. I denna rapport ges kompletterande anvisningar för hur stabiliteten bör hanteras vid schaktarbeten med temporära slänter. Släntstabilitetsutredningar utförs idag ofta enligt anvisningar i Skredkommissionens rapport 3:95 (Skredkommissionen, 1995). Det är också vanligt att beställare anger att dessa anvisningar ska följas. Anvisningarna är utformade med tanke på stabilitetsutredningar för naturliga slänter och omfattar därmed inte de specifika stabilitetsfrågor som kan uppkomma vid dimensionering och utförande av temporära (tillfälliga) schaktslänter. Statens geotekniska institut, SGI genomför nu, tillsammans med företrädare för branschen, en omarbetning av Skredkommissionens rapport 3:95 som gavs ut 1995. Detta arbete bekostas i huvudsak av SGI. Tiden för referensgruppens arbete bekostas av de ingående organisationerna. I samband med arbetet har representanter för anläggningsbranschen identifierat ett behov av att komplettera skriften med anvisningar för temporära schaktslänter.Reviderad upplag nr 2, se erratalista (2024-08-27)</p
Klimatanpassning genom planerad reträtt : Slutrapportering av forskningsprojektet CAMEL
No full textDet är attraktivt att bo nära vattnet men det kan innebära en utsatthet för översvämningar, kusterosion eller succesivt stigande havsnivåer. Anpassning av samhället till mer omfattande översvämningar landar oftast i olika lösningar för att skydda det vi har på platsen. Sällan planeras för att flytta byggnader, infrastruktur eller samhällsviktiga funktioner ut från riskområden till säker mark. En sådan strategi skulle skapa långsiktig trygghet och säkerhet. Det skulle också göra det möjligt att återskapa ett svämplan som fungerar som en buffert, men också främja natur och biologisk mångfald där land möter vatten. Genom ett tvärvetenskapligt angreppssätt var målen att 1) undersöka om planerad reträtt kan vara ett möjligt alternativ för anpassning till en höjd havsnivå och översvämningar från havet och från vattendrag, samt att 2) undersöka hur visualisering skulle kunna hjälpa beslutsfattare att fatta mer hållbara beslut i den fysiska planeringen. Det finns en bristande kunskapen bland Sveriges kommuner, länsstyrelser, myndigheter och branschorganisationer om vad det är att planera för en succesiv reträtt ut ur riskområden i klimatanpassningssammanhang. Det beror bland annat på i vilken omfattning dessa aktörer använder klimatscenarier i sitt arbete och att flera lokala och regionala aktörer inte ser att översvämning är ett tillräckligt stort problem idag. Genom aktiviteter med kommuner och länsstyrelsen, enkäter och intervjuer, kunde vi dock se att det finns ett intresse för planerad reträtt på lokal och regional nivå och att flytt av enstaka strukturer delvis sker om än i liten skala. För att planerad reträtt ska kunna bli en möjlig strategi för klimatanpassning behöver juridiska, finansiella och politiska hinder överbryggas och osäkerheter i klimatscenarier hanteras. Framför allt behövs en förändrad syn på vad klimatanpassning är, som inte bara innehåller skyddsåtgärder på kort och medellång sikt utan som också omfattar en långsiktig samhällsplanering som ger plats för vattnet. För att det ska bli möjligt behövs bättre samarbete mellan lokala, regionala och nationella aktörer och bättre förståelse för de lokala förutsättningarna. Ett sätt att hantera osäkerheter är att visualisera dem. Genom det fann vi att markområden som med tiden kan komma att hamna under vatten och inte längre lämpar sig för permanenta strukturer istället skulle kunna användas flexibelt, för ändamål av tillfällig karaktär som kan ändras, flyttas eller överges när effekterna av klimatförändring blir för stora och för kostsamma att skydda sig emot - flexmark. Det framkom både för- och nackdelar med ett sådant koncept där nuvarande regelverk utgör ett hinder. En slutsats är att flexmark skulle kunna utgöra en brygga mellan skydd och reträtt
Lättfyllningsplattor som bärighetsförbättrande åtgärd i befintlig järnväg : Möjlighetsstudie
No full textUnder 2019–2023 har en förstudie utförts vid Statens geotekniska institut kallat Lättfyllningsplattor som bärighetsförbättrande åtgärd i befintlig järnväg, Möjlighetsstudie. Uppdraget har finansierats av FoI-portfölj Bygga inom Trafikverket. Syftet med projektet har varit att utvärdera möjligheten att använda lättfyllningsplattor som bärighetsförbättrande åtgärd i det befintliga järnvägsnätet
Klimatdeklaration av byggnader och geokonstruktioner : Sammanställning av nuläge i Norden
No full textUnder de senaste åren har flera nordiska länder drivit på utvecklingen och införandet av regler om klimatdeklaration vid uppförande av byggnader i syfte att minska klimatpåverkan från byggande. Klimatdeklaration av byggnader har trätt i kraft i Sverige från 1 januari 2022, i Norge från 1 juli 2022 och i Danmark från 1 januari 2023. I Finland planeras en klimatdeklaration av byggnader att införas senast 2025. Dessutom pågår samarbeten mellan nordiska myndigheter för att bland annat uppnå koldioxidsnålt byggande i Norden och harmonisera regler för klimatberäkningar. Syftet med föreliggande rapport är att ge en nulägesbeskrivning över införda och kommande klimatdeklarationer av byggnader i ovan nämnda fyra nordiska länder. Tonvikten ligger på krav på inkludering av geokonstruktioner vid klimatdeklaration av byggnader i de olika länderna. Anledningen till detta är att utförande av geokonstruktioner ofta är material- och energiintensivt och kan medföra en betydande klimatpåverkan under byggskedet. Sammanfattningen av nuläget visar att det finns både likheter och skillnader mellan de nationella reglerna för klimatdeklaration av byggnader i de nordiska länderna. Exempel på likheter är användning av en 50-års beräkningsperiod samt inkludering av produktskedet (modul A1-A3). Skillnaderna återfinns bland annat i systemgränser (moduler och byggdelar), referensenheter (t.ex. bruttoarea eller uppvärmd golvarea) samt nivåer för påslag (t.ex. 20 % eller 25 %) vid framtagande av (konservativt satta) generiska klimatdata för byggmaterial. Vilka geokonstruktioner som ingår i de nordiska ländernas regler för klimatdeklaration av byggnader varierar. Vad gäller grundkonstruktioner ingår plattgrundläggning och pålgrundläggning i klimatdeklarationerna i Norge, Danmark och Finland, medan enbart plattgrundläggning ingår i den svenska klimatdeklarationen. En del övriga geokonstruktioner inkluderas i Danmark (t.ex. permanenta spontväggar för byggnader) och Finland (t.ex. jordstabilisering och stödmur), medan markförberedelse inför markarbeten och utgrävning inte ingår i någon av ländernas regelverk. I den nuvarande norska klimatdeklarationen inkluderas inte andra typer av geokonstruktioner än platt- och pålgrundläggning. I maj 2023 föreslog Boverket i Sverige att markarbeten och markförstärkning ska ingå i en utökad klimatdeklaration från 2027. Införande av gränsvärden för klimatpåverkan är en annan viktig del av klimatdeklarationen. I Danmark sätts ett gränsvärde på 12 kg CO2e/m2/år (för moduler A1-A3, B4, B6 och C3-C4, med en beräkningsperiod på 50 år) under perioden 2023–2024. Gränsvärdet kommer stegvis att skärpas år 2025, 2027 och 2029. Sverige och Finland håller på att förbereda införandet av gränsvärden för byggnader, men det är oklart när gränsvärden kommer att införas i Norge. I maj 2023 föreslog Boverket att gränsvärden (kg CO2e/m2 bruttoarea, för moduler A1-A5) för olika typbyggnader ska införas i Sverige från 2025. Hittills finns det begränsad diskussion (t.ex. i Danmark) om att ta fram gränsvärden för klimatpåverkan från geokonstruktioner vid klimatdeklarationer för byggnader i Norden.Over the last few years, several Nordic countries have been actively working towards the development and implementation of regulations on climate declarations for buildings, aiming to reduce the climate impact from new buildings. The act on climate declarations for buildings has come into force in Sweden on 1st January 2022, in Norway on 1st July 2022 and in Denmark on 1st January 2023, respectively. Finland plans to put the legislation on climate declarations for buildings into effect by 2025 at the latest. Furthermore, the Nordic authorities are cooperating to achieve a carbon-neutral built environment and harmonize the calculation rules in the Nordic countries. This report aims to provide an overview of the current and upcoming regulations on climate declarations for buildings in four of the Nordic countries. The emphasis is on the requirements for the inclusion of geotechnical works in the climate declarations for buildings in the different countries. The reason is that the execution of geotechnical works is often material- and energy-intensive, which can have a significant climate impact during the construction process.The results of the overview show that there are both similarities and differences among the national regulations on climate declarations för buildings in those Nordic countries. Examples of the similarities include the use of a 50-year reference study period and the inclusion of the product stage (module A1-A3). Differences exist regarding, among other things, the system boundaries (modules and building elements), the reference units (e.g., kg CO2e per gross floor area (GFA) or per heated floor area), and the generic factors (e.g., 1.2 or 1.25) for the generic climate data (“conservative values”) for building materials. The scope of geotechnical works included in the Nordic regulations on climate declarations varies. For example, raft and pile foundations are included in Norway, Denmark and Finland, while only raft foundations are included in Sweden. Some of the other geotechnical works are included in Denmark (such as permanent sheet pile walls for buildings) and in Finland (such as soil stabilization and retaining walls), while ground preparation and excavation are excluded in both countries. The current Norwegian climate declaration has no requirements on the inclusion of geotechnical works other than shallow and deep foundations. In May 2023, the Swedish National Board of Housing, Building, and Planning (Boverket) proposed that groundworks and soil reinforcement should be included in an extended climate declaration from 2027. Setting carbon footprint limit values is another important issue of climate declarations for buildings. In Denmark, a legally binding limit value of 12 kg CO2e/m2/year (including modules A1-A3, B4, B6 and C3-C4, with a calculation period of 50 years) applies during the period 2023-2024, which will be gradually tighten in 2025, 2027 and 2029. Sweden and Finland are preparing to introduce the limit values, while it is unclear when limit values will be introduced in Norway. In May 2023, Boverket proposed that the limit values (kg CO2e/m2 GFA, including modules A1-A5) for different types of buildings will be introduced in Sweden from 2025. So far, there is limited discussion (e.g., in Denmark) about the development of limit values for climate emissions from geotechnical works in the context of climate declarations for buildings in the Nordic region
Ny metodik för bärighetsförbättring av befintlig järnväg : Banunderbyggnadsrenoveringsmaskiner - Teori och praktik
No full textDet svenska järnvägsnätet är till stor del byggt under andra halvan 1800-talet och i början av 1900-talet. Under de senaste 25 åren har uppgradering utförts av befintliga banor för högre hastigheter, högre axellaster och högre linjelaster. Uppgraderingen har skett genom uppgradering av enkelspår eller genom ombyggnad av enkelspår till dubbelspår. Det senare huvudsakligen på grund av kapacitetsbrist. De geotekniska förstärkningsåtgärder som utförts för befintliga banor har under denna period i huvudsak omfattat förstärkning med avseende på banornas bankstabilitet och totalstabilitet. De spåråtgärder som utförts under denna period omfattar i huvudsak spår- och slipersbyte samt makadamballaståtgärder. Orsaken till ovanstående är att de åtgärder som är aktuella normalt innebär arbeten i spår som kräver avstängning av järnvägstrafiken under en längre period och att kostnaderna för såväl åtgärd som för störningar i trafikeringen kan bli höga. Banunderbyggnaden i befintliga banor påverkar i högsta grad funktionen hos spåranläggningen. Spårstyvhet/rälsnedböjning och vatteninnehåll i jorden närmast under spåret, påverkar tillståndsutvecklingen. Förändrad trafikering (axellast, hastighet, trafikmängd) kommer att påverka nedbrytningsprocessen och behov av underhållsåtgärder. Mycket låg spårstyvhet kan leda till mycket snabb nedbrytning av spårkonstruktionen (brott i befästningar). Sannolikt har ovanstående faktorer även betydelse vid nybyggnation av järnväg med avseende på utformning av banunderbyggnaden, speciellt avseende övergångskonstruktioner. Svårigheten med att utföra relevanta bärighetsförbättringsåtgärder, exempelvis under-ballastbyte, på trafikerade banor är att det av olika anledningar är svårt att få till längre sammanhängande tider för avstängning av trafiken. Under de senaste 30 åren har banunderbyggnadsrenoveringsmaskiner använts i stor omfattning inom de europeiska järnvägsförvaltningarna, men inte i Sverige. Det är således av stort värde att studera möjligheterna att använda banunderbyggnadsrenoveringsmaskiner för underballastbyte inom det svenska järnvägsnätet
Klimatdata för geokonstruktioner
No full textRegeringen har beslutat att senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Enligt Boverkets miljöindikatorer stod bygg- och fastighetssektorn för 21% av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser under år 2020. Analysen inkluderar inte klimatpåverkan från markarbeten och grundläggning. I lagkravet om klimatdeklaration av byggnader som trädde i kraft år 2022 ingår inte påverkan från markarbeten och grundläggning, men en utvidgning av lagkravet är förnärvarande under utredning hos Boverket. Vid större infrastrukturbyggen så ställer Trafikverket klimatkrav som gäller vid planläggning, projektering, byggande och drift och underhåll. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att kunskapen om olika geokonstruktioners klimat- och miljöpåverkan ökar i branschen. Projektet Klimatdata för grundläggningsmetoder finansierades via Smart Built Environment och har inneburit att geotekniker och livscykelanalytiker har samarbetat med målet att ta fram kvalitetssäkrade svenska generiska miljödata för oner. Därtill hade projektet som mål att beskriva förutsättningarna fören digital databasstruktur avseende klimat- och miljödata för olika geokonstruktioner. Syftet med projektet som genomfördes mellan år 2020–2023 var att skapa bättre förutsättningar för klimatsmarta val av geokonstruktioner och resulterade bland annat i miljödata för 52 delsystem som ingår i 21 geokonstruktioner. Delar av framtagna data har tillgängliggjorts via implementering i Byggsektorns Resurshubb och därifrån kan data gå vidare till diverse beräkningsverktyg, exempelvis till Byggsektorns Miljöberäkningsverktyg