Swedish Geotechnical Institute (SGI)
Not a member yet
807 research outputs found
Sort by
In situ chemical stabilisation of arsenic-contaminated materials
No full textKemisk stabilisering eller fastläggning av metallföroreningar i jord har studerats i decennier och det har visats att det går att minska metallers lakbarhet, biotillgänglighet och toxicitet genom tillsats av stabiliserande material till jord. Dock är forskningen mest utförd under kontrollerade förhållanden i laboratorier och få validerande fältförsök har utförts. Bristen på fältstudier kan bero på att fler aktörer behöver koordineras, ofta behövs tillstånd från myndigheter och avtal med markägare samt att kostnaderna per observation tenderar att öka då man ökar försökens storlek. Samtidigt är det viktigt att öka kunskapsutbyte mellan forskare och myndigheter för att kunna utveckla och implementera nya marksaneringsmetoder och demonstrera metodernas prestanda i fält. Detta projekt är ett led i arbetet att validera/demonstrera kemisk stabilisering av jord i fält. Projektet inleddes med en förstudie i laboratorium där metallstabiliserande tillsatser valdes utifrån egenskaperna av förorenat material (arsenik, kadmium, koppar, bly, zink och kvicksilver) från tre områden i Norrköpings, Botkyrkas och Bodens kommun. Efterföljande fältförsök etablerades på två av dessa områden: i Norrköping (Loddby) och i Boden (Solgårdarna). Chemical stabilization or immobilization of metal contaminants in soil has been studied for decades. Numerous scientific publications describe the effectiveness of the method in a laboratory environment, showing reduced metal leachability, bioavailability and toxicity by metal stabilizers added to soil. Despite the positive results, validation and demonstration of this technique in field is still seldom implemented. Experiments in the field often require permits from authorities and agreements with landowners, which implies significantly greater efforts than laboratory tests. It is important to increase the exchange of knowledge between researchers and authorities in order to be able to test alternative soil remediation methods and demonstrate the methods' long-term performance in field. The aim of this project was to validate / demonstrate the chemical stabilization technique in field for soil contaminated with arsenic and co-occurring metals. The project began with a feasibility study in laboratory scale where metal stabilizing amendments were selected based on properties of contaminated materials (arsenic, cadmium, copper, lead, zinc and mercury) from three sites; Norrköping, Botkyrka and Boden municipalities. Subsequent field trials were established in two of these areas: in Norrköping (Loddby) and Boden (Solgårdarna)
Sekundärförgiftning vid förorenad mark och sediment : En genomgång av andra länders vägledningar för riskbedömning
No full textDet finns ett stort antal förorenade områden i landet. Att bedöma vilka risker sådana områden kan innebära för människors hälsa eller miljön är en viktig del av arbetet med att åtgärda områdena. Statens geotekniska institut (SGI) har dock noterat att riskbedömningar av förorenad mark och förorenade sediment sällan tar hänsyn till indirekta miljörisker kopplade till spridning av föroreningar till näringsväven, så kallad sekundärförgiftning. Exempelvis att föroreningar ansamlas i fisk, som sedan äts av fåglar, som blir de som slutligen exponeras för höga halter förorening. SGI har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad inom förorenade områden. SGI ska medverka till att höja kunskapsnivån samt öka saneringstakten. Som ett led i detta ingår att förmedla kunskap om det arbete som utförs vid SGI till olika intressenter, såsom tillsynsmyndigheter, universitet och högskolor, konsulter, analyslaboratorier, problemägare och entreprenörer med flera. Denna rapport om sekundärförgiftning bygger på dagens kunskap och erfarenheter om hantering av sekundärförgiftning inom arbetet med förorenade mark- och sedimentområden. Allteftersom vi skaffar oss mer kunskap och erfarenheter kan denna rapport komma att revideras
Skredriskkartering i lerjord : Beskrivning av metodik och vägledning för genomförande
No full textKlimatets förändring väntas innebära ökad nederbörd som ger ökad avrinning i stora delar av Nordeuropa. Detta ger effekter på markens geotekniska egenskaper och dess byggbarhet. För att kunna möta klimatförändringen och hantera höjda grundvattennivåer och ökade flöden i älvar och andra vattendrag krävs bättre kunskap om markens stabilitetsförhållanden. Regeringen gav därför i uppdrag åt Statens geotekniska institut (SGI) att genomföra en skredriskkartering för Göta älvdalen (SGI, 2012). SGI fick senare anslag för klimatanpassning för att vidareutveckla och förenkla den metodik för skredriskkartering som användes i Göta älvutredningen för att kunna genomföra skredriskkarteringar utmed andra prioriterade vattendrag. Syftet med denna vägledning är att ge en kortfattad beskrivning av den utvecklade och förenklade metodik som togs fram under arbetet med skredriskkartering längs Norsälven i Värmlands län och därefter justerades vid skedriskkartering längs Säveån i Västra Götalands län (SGI, 2015) (SGI, 2017). Vägledningen är framtagen för att öka kunskapen om, och ge stöd vid genomförandet av, en skredriskkartering som tar hänsyn till ett förändrat klimat. I vägledningen ges en kort beskrivning av ingående delmoment i en skredriskkartering. Vägledningen riktar sig till konsulter som har intresse av att arbeta i kommande skredriskkarteringar. Den riktar sig också till medarbetare på SGI som kommer att arbeta med olika delar av skredriskkarteringarna. Den kan också vara av intresse för mottagare av SGI:s skredriskkarteringar såsom kommuner, länsstyrelser och Trafikverket, vilka i framtiden skulle kunna vara beställare av egna skredriskkarteringar
Dynamisk spårstabilitet för befintliga järnvägsbankar : Förstudie BIG A2019:12
No full textI samband med uppgradering av befintliga banor för högre axellaster, tåghastigheter eller ökad trafikmängd är det viktigt att ta hänsyn till de ökningar av deformationer som kan erhållas i banunderbyggnaden, som kan orsaka spårlägesfel och ökat underhåll. I samband med spårbyten på sträckor där endast marginella förändringar planeras är det också viktigt att analysera de delar av sträckan där det är onormalt mycket spårunderhåll under rådande förhållanden. Inom den tyska och österrikiska järnvägen är målsättningen att spårunderhåll efter en banunderbyggnadsrenoveringsåtgärd i samband med spårbyte inte ska behöva utföras med tätare intervall än 5 – 10 år. I vägledningen Projektering och utförande av bärighetsförbättring av järnväg (Trafikverket, 2021a) redovisas rekommendationer för hur undersökning och projektering bör utföras som underlag för banunderbyggnadsrenovering. I vägledningen redovisas praktiska rekommendationer avseende tjocklek och kvalitet på befintligt jordmaterial ned till 2 m under rälsens underkant, observation av vatteninnehåll i den övre delen av bankroppen och avvattning vid sidan av bankroppen. Även analys av andra indata som underlag för analys av åtgärder beskrivs, exempelvis analys av spårunderhåll, spårlägesfel och resultat från rälsnedböjningsmätningar. I skriften föreslås riktvärden för rälsnedböjning i en enstaka punkt och rälsnedböjningsförändring per spårmeter. I dagsläget saknas dock erfarenheter från uppföljningar av tillämpning av riktvärdena och det saknas också möjligheter att använda mätresultaten för ytterligare beräkningar och analyser
Indexförsök för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet : Skjuvstansning
No full textMetodutvecklingsprojektet syftar till att undersöka om det är möjligt att på ett nytt och förbättrat sätt skatta den odränerade skjuvhållfastheten hos kohesionsjord, som ett alternativ till befintligt indexförsök med fallkon. Provningsutrustningen har konstruerats och dimensionerats med hjälp av modelleringar utförda enligt Finita Elementmetoden (FEM). Vid provning genom skjuvstansning trycks en stans upp i en innesluten provkropp, vilket tvingar fram ett geometriskt väldefinierat skjuvbrott som i jämförelse med fallkonförsöket lättare kan härledas matematiskt. Utvärderad skjuvhållfasthet från skjuvstansning jämfördes mot odränerad skjuvhållfasthet från direkta skjuvförsök och fallkonförsök. Vid jämförelsen konstateras att skjuvhållfastheten från skjuvstansning ger ett högre värde än skjuvhållfastheten från direkta skjuvförsök. Med hjälp av regressionsanalys kan skjuvhållfastheten från skjuvstansning korrigeras så att den motsvarar hållfastheten från direkta skjuvförsök. Skjuvstansning har visat sig ge väl jämförbara resultat med fallkonförsök som ett indexförsök för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet. Metoden genererar också högkvalitativa brottkurvor som borde kunna användas för att utvärdera fler parametrar än bara skjuvhållfasthet. Provningstid för skjuvstansning av ett prov är ca 10 min, vilket innefattar montering/demontering av prov, stansning/mätning i tryckpress och utvärdering av skjuvhållfasthet. Uppdraget har inte inrymt egen provtagning vilket har medfört att prover valts ut i geotekniklaboratoriets löpande verksamhet. Laboratoriet har då inte haft full kontroll över provernas kvalitet, ej heller över riktigheten i de spänningar som använts vid odränerade direkta skjuvförsök. Med hänsyn till detta skulle en fortsättning av uppdraget med provning på högkvalitativa prover, där vi har god kontroll över in-situ spänningar för odränerade direkta skjuvförsök, ge en mer exakt bild över kopplingen mellan metoderna. En utökad undersökning utfördes 2022/2023 (bilaga 6). Undersökningen visar att provningsmetoden skjuvstansning är en väl fungerande provningsmetod för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet i kohesionsjord. Med provningsmetoden bestäms hållfastheten i vertikalplanet, genom ett brott i leran i form av en vertikal cylinder, dvs. en riktning i provet som avviker från andra provningsmetoder. Denna skjuvhållfasthet kan korrigeras för att motsvara en skjuvhållfasthet bestämd genom odränerade direkta skjuvförsök (som motsvarar brott i horisontalplanet). Metodens enkelhet och goda korrelation till odränerade direkta skjuvförsök gör den till ett kostnadseffektivt komplement, exempelvis i de fall det finns behov av täta bestämningar av odränerad skjuvhållfasthet i en jordprofil. Provningsmetodens enkelhet gör den även lämpad för en framtida standardisering. Skjuvstansning är en provningsmetod som skulle kunna komplettera, eller i förlängningen, ersätta fallkonförsöket och användas som komplement till odränerade direkta skjuvförsök och triaxialförsök. Utgåva 2</p
Efterbehandling och klimatförändring : Översiktlig litteraturgenomgång – Utblick USA
No full textFöroreningar kan medföra risker för människors hälsa och vår miljö. I Sverige har vi miljökvalitetsmål som anger inriktningen för miljöarbetet och fokuserar på att minska dessa risker. Det finns ett stort antal förorenade områden i landet. Utredningar av vilka risker ett förorenat område kan innebära för människors hälsa eller miljön och hur man vid behov kan minska riskerna genom efterbehandling, är en viktig del av miljömålsarbetet. Statens geotekniska institut (SGI) har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad inom förorenade områden. Syftet är att SGI ska medverka till att höja kunskapsnivån samt öka saneringstakten så att miljökvalitetsmålen nås. Som ett led i detta ingår att förmedla kunskap om det arbete som utförs vid SGI till olika intressenter, såsom tillsynsmyndigheter, universitet och högskolor, konsulter, analyslaboratorier, problemägare och entreprenörer med flera. Denna rapport ger en överblick över arbetet med att beakta klimatförändringar och klimatsäkra åtgärder av förorenade områden i USA. Ett land som levt med följderna av ett förändrat klimat i snart 20 års tid. Det är vår förhoppning att litteraturgenomgången och återgivna referenser till web-baserad information ska inspirera och komma till nytta i vårt svenska arbete med avhjälpande av förorenade områden
Utredning av släntstabilitet : Utgåva 1
No full textFör de som arbetar med ras och skred finns ett stort behov av vägledning om stabilitetsutredningar och hur de ska utföras på ett hållbart sätt. Under 2023 har vägledningen för stabilitetsutredningar uppdaterats. Skredkommissionens anvisningar rapport 3:95 togs fram som en följd av Tuveskredet 1977. Sedan dess har rapporten använts som ett rättesnöre i Sverige för hur stabilitetsutredningar ska utföras. Allt sedan utgivningen 1995 har det tillkommit nya erfarenheter, standarder, utvärderingsmetoder, beräkningsmodeller, program samt klimatanpassningskrav. Därför har vägledningen uppdaterats med aktuell kunskap och erfarenhet med syftet att geotekniska utredningar ska utföras anpassade för ändamålet och med hög kvalitet. Omarbetningen innehåller nya fakta och rekommendationer samt information om hur stabilitetsutredningar kan utföras för ler- och siltjordar. Vägledningen har tagits fram av SGI i samarbete med branschrepresentanter från konsulter, entreprenörer, högskola, kommuner och myndigheter. Resultatet har blivit ett huvuddokument med sex kapitel och två tillämpningsbilagor, en för lerjord och en för siltjord samt en fördjupningsbilaga för temporära slänter. Den ger stöd för genomförandet av släntstabilitetsutredningar. Huvuddokumentet med kapitel 1 till 6 innehåller generell information om hur stabilitetsutredningar ska genomföras och vilka krav som ställs. Kapitel 1 ger en introduktion till stabilitetsutredningar med viktig bakgrundskunskap. Begrepp och definitioner ligger som en bilaga till vägledningen. Kapitel 2–4 beskriver arbetsgången i en stabilitetsutredning med en stegvis ökande detaljeringsgrad samt vilka underlag och beräkningsmetoder man bör använda för att utreda stabiliteten för ett område. Kapitel 5 redovisar grunderna för lämpliga bedömningar efter en analys samt gällande krav. Kapitel 6 beskriver lämpligt upplägg för att övervaka och kontrollera en slänt med avseende på rörelser och portryck. I tillämpningsbilaga 1 och 2 beskrivs detaljerat om hur stabilitetsutredningar kan utföras stegvis för ler- respektive siltjordar. I bilagorna redovisas lämpliga undersökningar och hur man bör genomföra dessa, hur man bör tolka undersökningarna och utvärdera parametrar samt hur man bör göra beräkningar för respektive jordart. I Fördjupningsbilagan Temporära slänter ges anvisningar hur stabiliteten för temporära slänter kan bedömas och hanteras.Utgåva 1, Rev. 1 - 230629</p
Geoteknik och grundläggning : Implementering av ny kunskap och vägledning
No full textSyftet med projektet var att ta fram en långsiktig handlingsplan för att SGI, inom det uppdrag SGI har, ska kunna uppfylla samhällets och branschens behov av vägledning och ny kunskap inom området geoteknik och grundläggning. Vägledningar omfattar information som är relevant för såväl effektivare markbyggande som ras- och skredproblematik och är även grunden för de åtgärder som erfordras i samhället med avseende på klimatförändringen. I rapporten redovisas bland annat: en inventering och sammanställning av existerande vägledningar, handböcker och informationsskrifter, en bedömning av behov av implementering av ny kunskap och nya vägledningsprojektet inom området geoteknik och grundläggning, resultat från workshoppar som anordnats för att diskutera behov av vägledningar och få förslag och synpunkter från branschen och myndigheter på revidering eller framtagning av nya vägledningar samt en bedömning och sammanställning av lämpliga vägledningsprojekt som SGI bör bedriva under de närmaste åren framöver
Att sätta etik i praktiken för anpassning till stigande havsnivåer : Lärdomar från forskningsprojektet SEA-RIMS
No full textPå längre sikt kan Sveriges kust komma att påverkas av att havet stiger i allt snabbare takt. Men vad händer när havet stiger och hur kan vi anpassa oss till en ny havsnivå i framtiden? Idag utformas ny bebyggelse för att möta framtidens klimatförändring, men hur långt i framtiden är den säker? Vissa områden drabbas redan idag av översvämning och erosion. Kan allt skyddas? Att anpassa samhället till stigande havsnivåer aktualiserar en mängd etiska frågor, exempelvis som vem och vad ska samhället skydda och på vilka grunder? SEA-RIMS (Hållbar och etisk anpassning till stigande havsnivåer) var ett forskningsprojekt som leddes av institutionen för filosofi vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och bedrevs i samarbete med Statens geotekniska institut (SGI) och fler nationella, regionala och lokala partners i södra Sverige. Målet med forskningsprojektet var att skapa en bättre förståelse för de etiska och värdemässiga problem och utmaningar som anpassning till stigande havsnivåer innebär för Sverige. Många kustnära samhällen står inför stora utmaningar. I forskningsprojektet har KTH och SGI därför samarbetat med Båstad, Halmstad, Laholm, Mörbylånga, Trelleborg och Ystad kommuner, Länsstyrelserna i Skåne och Hallands län, Stiftelsen Hallands länsmuseer, och Council of the Baltic Sea States (CBSS). För att undersöka vilka värden vid kusten som människor tycker är viktiga att skydda genomfördes intervjuer med medborgare bosatta vid kusten eller som var på besök vid kusten. Resultatet visade att intresset för att skydda naturvärden var högre än väntat medan intresset för att skydda bostäder och infrastruktur var något mindre än väntat. Intervjuerna visade också på att det finns en stor okunskap om vem som borde vara ansvarig för att ta fram strategier och genomföra åtgärder för att hantera effekterna av en stigande havsnivå. Det fanns skillnader i hur klimatrisker uppfattades bland de intervjuade där yngre människor var mer oroade än äldre och kvinnor något mer oroade än män.
Skredutbredning i sensitiva leror : Delrapport 2: Analys av skredärr och test av norsk metod - Göta älvdalen
No full textFör bedömning av skredutbredning längs Göta älv används en modell där skredutbredningen bedöms för glidytor med låg säkerhet som berör en jordvolym med en sensitivitet lika med eller högre än 50 (SGI, 2012) beroende på storleken på sensitiviteten används en lutning av 1:10 eller 1:15 från släntfot för att bestämma skredutbredningen. För extrema kvickleror räknas med att ett initialskred kommer att sprida sig inom hela området med extrem kvicklera, vilket i vissa fall innebär ända fram till omgivande fastmark. Den här studien har syftat till att om möjligt föreslå en förändring av befintligt tillvägagångssätt för bedömning av skredutbredning längs Göta älv. Målet var att kunna göra en säkrare bedömning av hur långt bak ett skred i lera med olika sensitivitet kan sprida sig. I studien har en analys av inträffade skred genomförts baserat dels på befintliga skredärr, dels som en djupanalys av inträffade dokumenterade skred. Vidare så har en norsk metod, NIFS-metoden, för bedömning av skredutbredning testats på inträffade väl dokumenterade skred i Sverige. Att denna metod valdes baseras på rekommendationer från en tidigare genomförd litteraturstudie med syfte att utvärdera om några modeller för skredutbredning som används utanför Sverige är tillämpbara även i Sverige (Rudebeck & Löfroth, 2020). Analysen av skredärr som mynnar i Göta älv visar att för ett flertal av de identifierade skredärren så överstiger utbredningen lutningen 1:15 från skredfoten. Gemensamt för dessa skred är att de gått ända till fastmark, dvs. skredärren gränsar till fastmark i bakkant. Detta innebär att det är möjligt att skred med en utbredning längre än 1:15 kan inträffa längs Göta älv. Resultatet av analysen av skredärr stödjer alltså antagandet i metodiken för skredutbredning längs Göta älv (SGI, 2012) att skred i lera kan nå ända till fastmark. Utifrån den djupanalys som gjorts för sex väl dokumenterade svenska lerskred går det inte att dra några generella slutsatser om det finns en koppling mellan stabilitetstal och retrogressionsdistans för svenska skred i lera. Tillämpningen på svenska skredhändelser av NIFS-metoden för bedömning av skredutbredning visar att metoden inte kan användas för bedömning av skredutredning i Sverige utan modifiering. Det är dock inte uteslutet att metoden skulle kunna anpassas genom att ändra indikatorer och parametrar, eller kalibreras om genom att ändra indikatorernas viktningstal och/eller poängintervallen för klassindelningen.