Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Vattenlösliga plaster ur ett miljöperspektiv
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har avdelningen för polymera material på KTH genomfört en översiktsstude (en review) om vattenlösliga plaster. Det övergripande målet med studien var att ge god översikt över vilka vattelösliga plaster som finns, vad de används till, i hur stora mängder de produceras och vilken effekt de bedöms ha på miljö och hälsa idag och i framtiden. Studien skulle också besvara hur vattenlösliga plaster definieras, hur graden av vattenlöslighet kan mätas samt vilka åtgärder och policies som rekommenderas för att minska den negativa påverkan på miljö och hälsa från vattenlösliga plaster. Mer specifikt försökte studien också besvara följande miljörelaterade frågor: Vilken miljöpåverkan kan en ökad introduktion av vattenlösliga plaster medföra? Innehåller vissa vattenlösliga plaster farliga ämnen och/eller bildas farliga ämnen när de löses upp? Bildas mikroplast, och i vilka mängder? Om fullständig upplösning sker, hur lång tid tar det och under vilka förhållanden händer det, och I vilken utsträckning och under vilka förhållanden är plasten biologiskt nedbrytbar? Vattenlösliga plaster används inom en rad olika tillämpningar, från vattenrening, kosmetika, hygienprodukter, blöjor, tvättmedel, målarfärg, lim, diskmaskinstabletter och läkemedel till produktion av livsmedel, papper och fossil gas och olja. Ofta används vattelösliga plaster som förtjockningsmedel och konsistensgivare (tex i målarfärg), ibland utnyttjas deras förmåga att lösas upp i vatten (tex i medicintabletter och diskmedelstabletter) och ibland används deras egenskap som flocculant och fällningsmedel (tex vid infångning av tungmetaller i vattenreningsverk). Naturliga vattenlösliga polymerer, som dock inte är plaster, används ofta som konsistensgivare inom livsmedelsindustrin. Det som i dagligt tal kallas för vattenlösliga plaster är främst syntetiska polymerer såsom polyakrylamid (PAM), polyakrylsyra (PAA), polyetylenglykol (PEG), polyetenoxid (PEO) och polyvinylalkohol (PVA). Dessa är vattelösliga men vanligtvis inte biologiskt nedbrytbara. Det finns också halvsyntetiska biobaserade polymerer som kan vara vattenlösliga och/eller nedbrytbara, t.ex. termoplastisk stärkelse (TPS), karboximetylcellulosa (CMC), polykaprolakton (PCL), polylaktid (PLA) och polyhydroxialkanoat (PHA). Dessa brukar räknas som plaster. Slutligen finns också naturliga vattenlösliga polymerer såsom pektin, amylopektin, kasein, alginat och xantangummi. Dessa räknas inte som plaster, men ingår ändå i studien eftersom de fyller delvis samma funktion och ibland kan fungera som mer miljövänliga ersättningsmaterial till vattenlösliga plaster
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Strömsrum, Kalmar län, 2024
No full textCalluna AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping, genomfört inventering av fladdermöss i Strömsrum. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Ett inventeringsbesök genomfördes år 2024 och det utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen i två nätter i sträck. Under inventeringen 2024 påträffades totalt 12 arter varav sex arter är rödlistade: barbastell, brunlångöra, sydfladdermus, fransfladdermus, nordfladdermus och sydpipistrell. Sydfladdermus är en ny art för området och nu har totalt 16 arter påträffats i Strömsrum. Området inventerades bara vid ett tillfälle år 2024
Undersökning av bottenfauna 2023 – Med fokus på främmande arter
No full textVåren 2023 identifierades den invasiva främmande märlkräftan Dikerogammarus haemobaphes i bottenfaunaprover från Tullingesjön (tagna hösten 2022). Fyndet av arten, som senare fick det svenska namnet mindre rovmärla, var det första i Sverige. Länsstyrelsen Stockholm har följt upp fyndet med egna eftersök och hittade då arten även i nedströms liggande Albysjön. På uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm har Sweco Sverige AB (tidigare Medins Havs och Vattenkonsulter AB) under hösten 2023 genomfört bottenfaunaundersökningar i två rinnande vatten samt vid 13 stränder. Syftet med undersökningen var att följa upp och kartlägga förekomster av främmande arter och förändringar i bottenfaunasamhället till följd av dessa. Enligt de nationella bedömningsgrunderna (HVMFS 2019:25) klassades samtliga av de undersökta stationerna med hög eller god status gällande allmän ekologisk kvalitet (ASPT-index). Statusen med avseende på näringspåverkan i rinnande vatten (DJ-index) klassades som hög i Taxingeån och som måttlig i Oxundaån. Statusen med avseende på försurning (MILA-index) klassades som hög vid samtliga stationer. Vid samtliga undersökta stationer med undantag för Taxingeån noterades främmande arter. Tre märlkräftearter, två arter av pungräka, en snäckart och en musselart. Förekomsten av de främmande arterna visade inte på någon betydande påverkan på bottenfaunasamhällena utan påträffades i relativt låga tätheter. Vid en naturvärdesbedömning kunde förhöjda naturvärden noteras på samtliga undersökta stationer i form av ovanliga arter, ett mycket högt artantal samt en hög diversitet. Totalt noterades 13 arter som kan betecknas som ovanliga i regionen. Vid fyra av de undersökta stationerna bedömdes bottenfaunan ha höga naturvärden och vid fem stationer bedömdes bottenfaunan ha mycket höga naturvärde
eDNA-analys av fisksamhällen och vattenpest i Jönköpings län 2021
No full textDjur och växter lämnar efter sig spår av DNA i miljön (eDNA, eller miljö-DNA) och genom dessa spår går det att kartlägga biologisk mångfald och förekomst av arter. Den ena delen av studien gjordes för att undersöka fisksamhället i Nissan och den andra för att se om vi kunde mäta förekomst av vattenpest och smal vattenpest i Emåns och Motala Ströms vattensystem. Fisksamhället undersöktes med hjälp av metabarcoding, där man enkelt uttryckt skannar vattnets samlade DNA-innehållet för ”alla” fiskarter. Vattenpestarterna eftersöktes med målartsanalys med hjälp av så kallade assays. Det är en känsligare metod som kan upptäcka mindre mängder DNA och är säkrare än metabarcoding. I uppdraget ingick också att utveckla och testa en så kallad assay för vattenpest och smal vattenpest. I det här sammanhanget kan en assay förklaras som en artspecifik identifieringsmetod baserad på DNA från arten som sedan ska eftersökas. 17 fiskarter kunde identifieras i Nissan efter matchning av DNA-sekvenser mot speciella referensbibliotek inriktade mot fisk. Dock kan förekomst av arter representerade med väldigt få sekvenser vara osäker och 12 av de 17 bedöms som säkra förekomster, samtliga dessa är vanliga, inhemska arter. De publicerade assayerna för de två arterna vattenpest var inte helt artspecifika (gav svag signal även för den andra arten), därför analyserades alla prover med assayerna för bägge arterna. Vattenpest kunde bara identifieras i ett fåtal vattenprover. Tekniken för eDNA och övervakning av vattenpest behöver utvecklas och testas mer, till exempel utreda vid vilken tidpunkt på året som proverna bäst tas och på vilket sätt
eDNA-analys av invasiva främmande arter av fisk och musslor 2022
No full textDenna studie gjordes för att se om det fanns DNA av främmande invasiva arter i några utvalda vatten i Jönköpings län. Fiskarter som eftersöktes var solabborre, karp, guldfisk, svart dvärgmal, bandslätting samt mal. De musslor som eftersöktes var vandrarmussla och kvaggamussla. Inga av de eftersökta målarterna påträffades i de prover som togs. Djur och växter lämnar efter sig spår av DNA i miljön (environmental DNA (eDNA), även kallat miljö-DNA) och genom dessa spår går det att kartlägga biodiversitet och förekomst av arter. I den här rapporten presenteras resultat av eDNA-analyser, genomförda i Jönköpings län, för flera invasiva fiskarter (mal, karp, guldfisk, svart dvärgmal, solabborre och bandslätting) samt två invasiva söttvattensmusslor (vandrarmussla och kvaggamussla) utförda med digital PCR (dPCR). Rapporten redovisar också utvecklingen och test av dPCRassayer för arter som tidigare saknades. Ordet assay kan i detta sammanhang förklaras som en artspecifik identifieringsmetod baserad på DNA från arten som eftersöks. Dessa nya assays kan bli till stor nytta för kommande eDNA-studier av dessa arter. Analyserna kunde inte påvisa någon av de efterfrågade målarterna i de aktuella vattendragen eller sjöarna. Även om vi inte kan utesluta falska negativa, alltså att vi får ett negativt resultat trots att arten finns, så finns det inga andra oberoende undersökningar som indikerar att arterna finns i de provtagna miljöerna. Med tanke på att den använda formen av kvantitativ PCR (dPCR) är extremt känslig och kan upptäcka väldigt små mängder målartsDNA samt att assayerna fungerar kan vi rekommendera undersökningsmetoden för tidig upptäckt av invasiva främmande arter
Restaurerade våtmarker : punktkällor för metanavgång och kvicksilvermetylering?
No full textGenom utdikning har våtmarkers ekosystemtjänster påverkats kraftigt. Det finns ett stort och växande intresse för att återställa våtmarker. Torvmarker, eller myrar, är av särskilt intresse då torv lagrar stora mängder av kol som över årtusenden har tagits upp från atmosfären. Genomförandet och framgången av våtmarksrestaurering är avgörande för vilka funktioner som återställs och vilka potentiella negativa miljöeffekter som uppstår till följd av restaureringen. Dämmets funktionalitet är därför centralt för hur framgångsrik restaureringen kommer att bli. Forskarna undersökte åtta restaurerade torvmarker från Småland i söder till Västerbotten i norr. För att utvärdera effekten av restaurering på de biogeokemiska processerna jämfördes varje enskilt objekt med en närliggande referensyta. Skillnader i hydrologi, torvens fysikaliska och kemiska egenskaper, samt djupfördelning av mikroorganismer och relaterade processer utvärderades. Syftet med forskningsprojektet var att undersöka i vilken grad restaurering av dikade torvmarker kan förvandla torvmarkerna till långsiktiga punktkällor för metan och metylkvicksilver. Forskarnas sammanfattande resultat indikerar att restaurerade våtmarkers funktion och egenskaper fortfarande bär på ett historiskt avtryck från utdikning trots att det är mer än tio år sedan dikena dämts
KUNGSÖRN: Instruktion för fastställande av besatta revir och häckningar
No full textDetta dokument KUNGSÖRN: Instruktion för fastställande av besatta revir och häckningar inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. Instruktionen gäller för personer knutna till Länsstyrelserna i Sverige som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase samt för de ideella organisationer som deltar i inventeringen. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdju
EviWet: Evidensbaserat beslutsstöd för våtmarkers hydrologiska ekosystemtjänster
No full textVissa våtmarker kan jämna ut höga och låga vattenflöden i naturen, och därigenom mildra översvämningar och torka. Hur väl en våtmark förmår att dämpa extremflöden beror på var i naturen de ligger och vilken sorts våtmarkstyp det är. Vi vet för lite om våtmarkers hydrologiska egenskaper och betydelsen av placering i landskapet. Forskarna i EviWet har undersökt torvens vattenhållande förmåga, och därifrån skapat modeller för ekohydrologi, samt utvecklat beslutsstöd för operationell modellering. Projektet har finansierats med Formas medel för det Nationella forskningsprogrammet om klimat men administrerats av Naturvårdsverket
PFAS distribution and sorption dynamics in Swedishoffshore sediments
No full textFörekomsten av PFAS i utsjösediment runt Sverige har blivit tydlig på senare år och väckt frågor om de underliggande orsakerna. Denna studie undersökte förekomsten och sorptionsmönstren av PFAS i svenska utsjösediment, med fokus på regionala skillnader genom sorptionstester. Förhöjda PFAS-koncentrationer påträffades i Bottenviken, där kortkedjade PFCAs var dominerande. Inget enhetligt bevis för ökad sorptionsförmåga i norra sediment observerades, vilket tyder på närvaron av distinkta och potentiellt oidentifierade PFAS-källor i regionen, vilket motiverar ytterligare undersökning. Framtida övervakningsstudier är avgörande för att lokalisera potentiella inre källor till PFAS-förorening, med hänsyn till gränsöverskridande förorening från olika baltiska regioner. Även om ytterligare sorptionsstudier kan förbättra förståelsen, bör prioritet ges åt att undersöka PFAS-ingångar i Östersjön, inklusive tillflöde från biflöden.
Sura sulfatjordar i Sverige : Ny kunskap och underlag för åtgärder
No full textMålsättningen med projektet har varit att öka kunskapen om sura sulfatjordars utbredning och karaktär i Sverige. De viktigaste resultaten är: Sura sulfatjordar har en betydligt större förekomst och är framförallt betydligt surare och svavelrikare i sydöstra och södra Sverige än vad som tidigare varit känt, medan däremot förekomsten kring Vänern är liten. Norröver (Västerbotten, Norrbotten) är förekomsten hög, vilket varit känt sedan tidigare. Den nationella karteringen som gjordes i studien baserades på gles provtagning, vilket var vad projektets omfattning tillät. Detta innebär emellertid att för mellan-och sydsverige finns ännu ingen detaljkarta över förekomst av sura sulfatjordar. För att kunna genomföra en sådan kartering så effektivt och fort som möjligt, vilket det finns behov av, testades en ny karteringsteknik i ett valt område (väster om sjön Hjälmaren). Tekniken, som gav positiva resultat, genomfördes med maskininlärning och baserades på helikopterburna resistivitetsmätningar, höjddata (Lantmäteriet), nationella marktäckedata (Naturvårdsverket) och SGU:s jordartskarta. Den testades via fältundersökningar och har potential att genomföras på större områden. Med avseende på pH, aciditet samt totalhalter, syralösliga (1M HCl-lakning) halter och vattenlösliga halter av grundämnen är de sura sulfatjordarna relativt likadana runtom i landet med tanke på de rätt stora regionala variationer som förekommer i temperatur, paleosedimentationsmiljöer och markanvändningen. Denna förhållandevis homogena geokemiska karaktär underlättar förståelsen av hur de sura sulfatjordarna fungerar i termer av bland annat historiska, nutida och framtida effekter (försurning och metallbelastning) på miljön. Den förenklar också planering av åtgärder för att minska syra och metalläckage från dessa jordar, och bedömning av vad som är att förvänta vid återskapande av våtmarker på dessa jordar. På lokal nivå kan skillnaderna emellertid vara stora, t.ex. kan i den reducerade zonen där svavelhalten normalt är kring 1 % vara så hög som 5–7 % med avsevärd potentiellt ökad risk för miljön. En betydande övergripande regional fysikalisk-kemisk skillnad finns däremot på så vis att i norr har de sura sulfatjordarna ett betydligt tjockare surt skikt (median 75 cm) än de i söder (median 40 cm). En av konsekvenserna är att de sydliga sura sulfatjordarna sannolikt är mer känsliga för framtida sänkningar i grundvattennivån, d.v.s. det finns större potential för ytterligare omfattande syrabildning och metallfrisättning till följ av grundvattensänkningar förorsakade av långa torrperioder eller effektiverad dränering. Även de mikrobiella samhällena i den sura sulfatjorden är delvis annorlunda i norr än i söder. Till exempel, det finns en högre relativ förekomst av Ktedonobacteraceae i de norra delarna och Gallionellaceae i södra delarna av landet. Dessa skillnader är med största sannolikhet kopplade till temperaturskillnaderna mellan norr och söder, inklusive djup och tidsmässig längd av frost i marken. Kunskap om mer exakt vilka skillnaderna är mellan den mikrobiella aktiviteten i söder och norr kommer att belysas av en pågående mer ingående ”omics” studie där fokus är på de kemiska reaktioner som mikroberna bidrar till att ske eller påskynda. Återvätning av sura sulfatjordar kan åstadkomma positiva miljöeffekter. Detta gäller särskilt när den sekundära järnmineralogin (bildad efter att den sura sulfatjorden uppstått) domineras av schwertmannit och ferrihydrit, vilka mikrober under reducerande förhållanden relativt enkelt förmår bryta ner (reducera) vilket leder till en förhöjning av pH. Det, i sin tur, leder till att ett flertal metaller som blir toxiska redan vid relativt låga halter, såsom kadmium, nickel, mangan och beryllium, kommer att fastläggs istället för att läcka till närmiljön. Återvätning av sura sulfatjordar kan också skapa negativa miljöeffekter. Detta kan ske i form av ökad mobilisering och läckage av spårämnen som arsenik, krom och uran, men i första hand av ökad frisättning och rörlighet av tvåvärt järn. Den sura sulfatjorden har ett exceptionellt stort förråd av järn som kan bidra till detta, bundet i de sekundära mineralen schwertmannit, jarosit och ferrihydrit. I nästan 20 % av de undersökta sura sulfatjordarna motsvarar detta förråd > 2,0 % av hela den sura oxiderade zonens torrvikt, vilket är anmärkningsvärt högt. Det finns därför anledning till oro över vad de stora mängder järn som potentiellt kan frigöras skulle ha på våtmarken i sig på och vattensystem nedströms restaureringen. Sura sulfatjordar förekommer främst i låglänta områden som återfinns under den högsta kustlinjen. Det finns därför risk att metaller som läcker från dessa jordar hamnar i våtmarker, som likaledes förekommer i dessa områden. Detta har skett på ett omfattande sätt på en plats som undersökts i södra Sverige där framförallt järn fällts ut och påverkat både floran och faunan i våtmarken. Detta är ett fenomen att vara uppmärksam på i områden med sur sulfatjord, utöver den mer välkända påverkan i form av försurning och metallkontaminering av vattendrag. Det finns ett antal metoder som utvecklats, framförallt i Finland, för att minska läckage av syra och metaller från sura sulfatjordar under åkermark. På basen av genomgången litteratur och diskussioner med relevanta aktörer, bedöms den bästa metoden vara en kombination av teknikerna reglerbar dränering, underbevattning och injicering av kalkstenssuspension via täckdikningssystem. Denna teknikkombination förväntas leda till: (i) minskad oxidation och högre pH i jordarna, (ii) minskat läckage av syra och metaller till närmiljön, och (iii) positiva effekter på skörden på åkrarna (bör dock undersökas mer systematiskt) och kan därför ge en vinn-vinn situation. Ytterligare rekommenderas undersökning av möjligheter med och effekter av kalkfilterdiken. Att förhindra en sänkning av grundvattenytan i sura sulfatjordar är den viktigaste preventiva åtgärden både på kort och lång sikt. Detta är i sig ingen ny slutsats, men projektet har tagit fram data som mer exakt visar vad som kommer att ske i termer av bildning av aciditet och frisättning av metaller när grundvattennivån når djupare ner i den sura sulfatjordens underliggande reducerade och pH-neutrala grundvattenzon. Redan en sänkning ner i övergångszonen, d.v.s. den zon som ligger strax under det sura skiktet och där pH stiger snabbt, kommer frigöra avsevärda mängder aciditet och metaller med känd giftighet