Stockholm University of the Arts
Not a member yet
538 research outputs found
Sort by
Curating Time-Based Art in Oslo
No full textThis article reflects some experiences of being a curator of live art in a black box theatre,like the Black Box Teater in Oslo. It touches upon the question of curating as such andhow it influences the notion of what theatre is when it is applied to such a context. Therelational aspect of theatre is being examined, using references to Michael Fried andAntonin Artaud
Return of the Silurians - Installation
No full textReturn of the Silurians stages four different phases of resurgence, re-animation. From dead petrified fossils to soft clay imprints, to animated clay. It investigates the Silurian coral reef organisms as humanity’s ancestors and potential future descendants.
Jag fotograferar för att ta reda på vad jag skulle fotografera om jag fotograferade
No full textDen här texten är ett personligt utforskande kring temana identitet, kreativitet samt närvaro i och genom den fotografiska handlingen. Den har sitt ursprung i anteckningar, samtal, tankefragment, fotografier, minnen, dikter, citat och referenser till personer och tänkare som ägnat tid åt att reflektera över människan, livet, fotografi och bildens betydelse i allt detta. Grunden för mitt utforskande kommer ur ett behov av förståelse och förändring. Förståelse för hur jag identifierar mig i min roll som fotograf och i relationen till mitt yrkesutövande. Förändring i min syn på mitt egna skapande och för att hitta ett personligt förhållningssätt till detta snarare än ett förväntat. Jag har en lång relation till den fotografiska bilden och ibland har det varit ett trasslig förhållande till identiteten som fotograf. I takt med en utveckling som gjort det möjligt för snart sagt alla människor att genom enkla knapptryck låta avancerade, men tillgängliga, tekniska processer skapa fotografiska bilder som med ytterligare knapptryck kan distribueras över snart sagt hela vårt jordklot, har jag funnit mig mer och mer vilsen trotts att jag trot att jag borde känna mig hemma. Jag vill därför även försöka gestalta en problematik som uppstår ur att den fotografiska bilden mer än någonsin utgör det huvudsakliga språk med vilket vi kommunicerar vårt förhållande till världen med. Har något i relationen till den fotografiska bilden gått förlorat häri? Uppstår det ett glapp i förståelse när det finns obalans i kunskapen om bildens tolkning? Eller formas det nya användandet av en direkt och omedveten förståelse för den fotografiska bildens subjektiva laddning? Dessa frågor, som så många andra, förblir kanske obesvarade. Men min förhoppning är att jag med min text ändå kan bidra till en utökad diskussion kring dessa
Intertwined figures : - how does movement, emotions and the senses effect the movement possibilities in different motives?
No full textA poetic essay about the beginning of a process to generate material and to notice how structures around us, and within us, can change. Through my early dance educations we spent little time analysing which senses we were using or moving with. When I started to make my own work I realized that depending on where I choose to begin, influences and shapes the whole piece. How can working with one sense change the outcome of the material, choreography, dance or play? Is it possible to use an emotion to (re)do and (re)write past and present in the process of making performing art? Can this tilt the structures surrounding us? I have tested different combinations and sequences that have emerged through Senses in choreography labs, one seminar and the exposition of re-hers. I have also created new material resting on the experience of the previous and in direct relation to one or more senses. Do I begin from movement, emotion or a specific sense, in relation to the function of the body and its movement possibilities in different motives? Within different process-based methods my practice, theory and writing is intertwined in its structure and work. I have acquired an increased awareness around how my senses can work. They are more visible in my dancing and I hope it will deepen and challenge my process. I also hope that it will open up for new possibilities around how dance can be received, and how it can move. Its shapes and forms
Hur formen påverkar oss : en reflektion över ett konstnärligt utvecklingsprojekt
No full textDetta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord. En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta. Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt: 1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion? 2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna? 3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen? 4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra? Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky: ”Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.”P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4Konstnärligt utvecklingsarbet
Sången ädla känslor föder? : Sånggestaltning; möte mellan musikalisk och scenisk gestaltning på lika villkor
No full textUtvecklingsarbet
Rhythm, dance and body : an examination of embodied rhythm in a dance didactic context
No full textThis is a study on embodied rhythm and how it can be formulated and made into concepts. The study also focuses on how didactic resources are used in relation to embodied rhythm in jazz dance teaching. The work with this study took its starting point in the strong physical experience of dancing jazz dance and the problems in being able to talk about the rhythmical aspects of that experience in didactic contexts. Through studies of rhythm within many different fields a base of knowledge was created. Some examples of the different fields are music theory, cultural history, psychology, didactics, socio cultural theories as well as in dance theory. The knowledge base was used to develop concept that relates to embodied rhythm and didactic resources used in relation to that. The concepts were applied in observations of jazz dance classes and the usefulness and relevance of the concepts were tested. The study presents the concepts as a tool for discussions on embodied rhythm, for working with rhythm as part of dance teaching, for development of dance didactics and as a way to make the strong physical and rhythmical experience of dancing jazz a bit easier to address verbally
What what we do does
No full textExploring how dance transmits via bodies and generations, this is a transcription of a text originally presented as an audio work on May 16, 2017 at the Monash University Museum of Art (MUMA) in the context of Dance Remains, a Writings On Dance and MUMA initiative curated by Sally Gardner and Elizabeth Dempster
Rytm, rörelse och kropp : filmklippning inkorporerat
No full textDenna avhandling undersöker de rytmiska dimensionerna av filmklippning och hur man som filmklippare kan finna extern inspiration internt. Som en utveckling av mitt estetiska sökande och ur någon slags vilja att fördjupa mitt hantverkskunnande har jag kommit att intressera mig för rytmens inverkan på arbetet inom film/video-redigering. Mer precist rytmens inverkan på medial kommunikation och dess förmedling av känslor och inlevelse. Jag har tidigare intresserat mig för audiovisuell synkronisering, hur den temporala kopplingen mellan ljud och bild påverkar åskådares ögonrörelser, om man kan påvisa att ögonrörelser förändras då man förändrar synken mellan ljud och bild (Carlgren, S. 2013). Att därifrån vidare utforska de tidsbundna aspekterna av mitt arbete genom rytm känns som ett konstruktivt steg. Med rytm inom filmklippning som utgångspunkt kommer arbetet flyta över in i angränsande områden som jag finner intressanta, inlevelse, kommunikation, empati, rörelse, audiovisualitet och musik. För att göra mig själv delaktig i denna process har jag under det gångna året testat att ta danslektioner och börjat spela trummor. Det kommer inte bli någon heltäckande fördjupning utan jag vill hellre redogöra för min ståndpunkt, mitt utgångsläge, presentera research och bidra med inspiration. Så ambitionen är inte att redovisa för precis alla sätt hur rytm används inom film utan snarare påvisa hur otroligt ymnigt det används inom film, hur det genomsyrar så många aspekter av klippningsarbetet. Undersöka rytmen som en bärvåg för informationsöverföring. Rytm som ett sätt att kommunicera i sig självt. Ett sätt att sekvensera eller organisera tid. Ett sätt att skapa gemenskap. Göra tid synligt