Stockholm University of the Arts
Not a member yet
538 research outputs found
Sort by
A doll’s world : Nora ur olika kulturella perspektiv
No full textThis master’s thesis discusses who Nora Helmer could be today in different parts of the world. With an idea for an modern adaptation of A doll house (with three Noras from different cultural perspectives) as a starting point the purpose is to research the following questions: Who Nora could be today, how Nora could be portrayed through different cultural perspectives, what similarities and differences there are, if anything in the play has to be changed to relate to a contemporary context and what the essence of Nora is. These questions are being explored through in-depth interviews with five different female actors in different continents: North America, Asia, Oceania, Africa and Europe. The actors thoughts are presented through different themes: Who Nora is, motherhood and marriage, Nora’s favourite color, the ideal woman and who Nora could be in their context today. The last part discusses the different versions of Nora, how a classical play can open up for conversations about current gender equality issues and how this material can be used in the continued work towards a stage production.
Movement first : Directing for Movement-Based Performative Arts
No full textMaking performances that have movement as a base means in many ways to venture out into an unexplored landscape. What is to be played on stage usually has its origin in a movement-based idea and not in an already written text to be analyzed. How can this work go? Where are the challenges and what methods can be used? Lena Stefenson has written this book on the basis of her own experiences as a choreographing director with examples from various works as well as her own and others' teaching. The text is about how to create the elevated movements in a performance. How to work with theme? With story? What is the relation between text and movement? What does it mean to be a choreographer / director for a movement-based work? How are the last rehearsal weeks going? The book is aimed at anyone who is, or wants to become, a choreographing director or actor in the movement-based performing arts with forms such as dance, mime and circus. It is also aimed at those who generally want to make their scenic work more physical.Översättning av:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uniarts:diva-516Konstnärligt utvecklingsprojek
Voicelanding - Exploring the scenographic potential of acoustic sound in site-sensitive performance
No full textThis practical artistic research project (Documented Artistic Research Project (Doctoral Thesis)) explores how the performance of acoustic sound in dialogue with site can create a sonic scenography, experienced by an audience from within the sonic structures. Six art projects were carried out in the context of this research. Their form varies due to the site-sensitive approach that is employed: the space and the participating musicians are both the source and the frame for the resulting spatial sound performances. During workshops the collaborating musicians are introduced to site-sensitive methods. They learn full-body listening, spatial sounding, and space-care. The musicians learn to co-create with the space. In a collaborative process, spatial sound compositions are created using the site-specific sonic material that is elicited from the dialogue between the performers and the space. The relation to the audience plays an important role in the sharing of the performance space and the experience of the sonic scenographies. Therefore, active audience encounter is considered practiced during the creative process towards the performance and it is further explored during each performance. As sound is invisible and ephemeral it is a vulnerable material to engage with when creating scenographies. In this research its instability has revealed itself as an indispensable quality of a scenography that aims to connect the elements of a shared space and to make their relations perceivable. There is a tendency to make ‘reliable’ material scenographies and to sustain spatial sound through audio systems while attempting to overcome the challenges a site brings to performance. This approach to performance, scenography, and spatial sound composition, however, limits the relation between acoustic sound and site. In my sonic scenographies the performers are dependent on the dialogue with the space in order to create sonic structures that can be experienced by an audience. The attention needed for this collaboration is space-care. It includes care for all entities in the space, and especially the audience. The ephemeral quality of acoustic sound creates an active sonic scenography that performs together with the musicians, and engages multimodal listening. The resulting spatial sound performance includes the placement and movement of sonic expressions that are specific for each instrument-site relation. In the created performance, as the audience can ‘roam through’ it, they can experience a sonic scenography that unfolds around them. In the interaction of performers and audience in these shared spaces (architectural space and sonic space) a social space can develop that allows for an ephemeral community to emerge.Bibliographical information:Live PerformanceMusica Mundana (Performed 22. and 24. September 2021)Printed art booksListening into, Spaces as Voice Teachers, The Body of SoundOpen-Source Publishing on the Research Catalogue Art projects:Schnitzler’s Dreams (2015), Voiceland (2016 -), Vokal-De-Konstruktion (2017), Demmin - Letting a city sound (2018), Musica Munda (2018), Spaces as Voice Teachers (2019), Musica Mundana (2020 - 2021)Reflective texts:Opening Scenography, Music and Architecture, The music inside space and the space inside music, Ephemeral Communities, Confessions of a Spatialist, Composing in Space</p
Kunskapsutveckling i en danskonstnärlig process : praktiknära studie av design i ett skapandeprojekt på gymnasiet
No full textSammanfattningsvis ser man att designen fungerar ändamålsenligt för ett skapandeprojekt i relation till Skolverkets kunskapskrav och att begreppet konstnärlig process genomförs på ett gestaltande sätt. Själva begreppet konstnärlig process tydliggörs eller medvetandegörs inte verbalt i så stor utsträckning annat än i projektets början, men lärprocessens utformning som ett projekt kan kroppsligt vara en konkretisering av en konstnärlig process. Det är främst det aktiva fysiska deltagandet i den konstnärliga processen som uppfattas som en kunskapsskapande aktivitet. Denna aktivitet kan dock verbaliseras mer explicit vilket i sin tur kan göra lärprocessen av en konstnärlig process mer tydlig och därmed begriplig. Lärprocessen i sig blir genom designen av projektet en gestaltning av en konstnärlig process. I de lösningsinriktade deliberativa samtalen är publikens fokus, dansarens upplevelse och verkets uttryck ständigt aktuellt. Genom samtalen växer och formas stycket till sin slutliga koreografi. Danseleverna får utrymme i improviserandet att undersöka och pröva egna personliga dansuttryck där samtalen kring valen av rörelsematerial verbaliserar materialet. Genom argumenteringen i de deliberativa samtalen synliggör och förtydligas både temat och tankarna kring detta, stycket blir mer konkret. Eleverna lär sig samtidigt hur man agerar i en demokratisk process, ett för Skolverket övergripande mål för alla gymnasieelever. Designen gestaltar konkret vad designteoretikern Lijnse menar med ”guidens from above and freedom from below” (1995, s. 192) och där rundan fyller funktionen av förberedande metod, trygghet och identitetsskapande. I designen tillåts eleverna genom det kollektiva arbetet med skapandet av en koreografi både kollektivt och individuellt tillägna sig Skolverket kunskapsmål (2011b) och visa förståelse och förmåga att med handledning genomföra en konstnärlig process. De tecken på kunskap som lyfts fram och blir synliggjorda i relation till begreppet konstnärlig process tydliggörs mest i processen genom de didaktiska verktygen, rundan och deliberativa samtalen. Detta tack vare att eleverna i gruppen visade sig engagerade i temat och aktiva i processen. En mindre engagerad grupp, under andra förhållanden och med mindre aktiva deltagare skulle kunna ge andra resultat beträffande kunskapsutveckling och förståelse av konstnärlig och demokratisk process. Kunskapstransformationen eleverna emellan får utrymme och handlingsalternativen inom fältets genre blir fler tack vare den kollaborativa skapandeaktiviteten. Meningsfullheten i sammanhanget och den meningsfulla aktiviteten i arbetet ligger främst i att eleverna tillsammans skapar och framför ett stycke danskonst samtidigt som de förtydligar sin egen individualitet i relation till varandra. De bygger på så sätt också en gemenskap som reducerar risken för konflikter och borgar för framtida effektiva samarbeten. Det dialogiska förhållningssättet som är signifikativt i designen ger en kontinuerlig utvärdering av skapandeprojektet för alla deltagarna både lärarna och eleverna. De deliberativa samtalen får liksom konstverket ett eget liv och blir som en drivande motor i projektet. I de deltagandes aktivitet ligger en energi och ett momentum som för hela projektet framåt. Här finns möjligheter för gruppdeltagarna att, där det kollaborativa arbetet innebär en verbalt och fysisk diskussion kring kommunikation och koreografiska val, fungera som språkutvecklande resurs för varandra i den konstnärliga processen. Kunskapsutvecklingen blir i verbaliseringen och språkliggörandet av innehållet i processen därmed också mer synlig för danslärarna och vilken kunskapsnivå eleverna uppnått. Genom det kollaborativa skapandet ingår varje elevs röst och rörelsespråk både i ett mindre, gruppens, och ett större samhälleligt, sammanhang. Detta uppfattar min kollega och jag som bidragande orsak till känslan av meningsfullhet. Att ha förmåga och kunna delta i samhällsdebatten är också ett tecken på demokratisk kompetens önskvärt av Skolverket (Englund 2000). Maktbalansen mellan lärare och elever jämnas ut genom de deliberativa samtalen och ägandeskapet av danskonstprodukten för över till elevgruppen och blir en engagerande faktor för alla elever. Dock är det svårt att bortse från danslärarnas egna kulturella kapital då designen utformas och projektet planeras. Det behöver inte vara negativt om både ämneskunskaper och danserfarenhet finns som kompetens och resurs i undervisningen. Inom skolans fält förekommer olika förhållningssätt både till transformation av kunskap och till elevens aktiva roll och dess inflytande över lärsituationen. Detta är också en tradition som elever inom dansutbildningar bär med sig. Det behöver medvetandegöras i en lärsituation för att utveckling av ämnesdidaktiken ska kunna ske. Studien av designen visar på vilket sätt undervisningen kan systematiseras och överföras och på så sätt förskjuta lärarens mästarposition över till eleverna och genom detta öka deras inflytande. I en grupp elever på gymnasiet finns ofta några som har dansat någon form av scenisk dans tidigare och därmed kroppsligt bär med sig mästar-lärling-traditionen. För elever nya för danskonstens undersökande förhållningssätt kan det vara en utmaning att ändra perspektiv och vara den som medverkar i konversationen verbalt och fysiskt med att utifrån sin egen åsikt beskriva en tolkning av egen eller någon annans rörelse. Genom designen som min kollega och jag utformat kan detta genomföras och systematiseras i både i dansgestaltning, men i förlängningen även i övrig undervisning. Metareflekterande deliberativa samtal, visar sig fungera som en drivande motor i processen och ge möjlighet till diskussioner om danskonsten som uttryck. De ger samtidigt möjlighet för varje enskild elev att få syn på sin egen konstnärliga röst, de individuella preferenserna och val en danskonstnär ställ inför i en konstnärlig process i speglingarna av övriga gruppmedlemmar. I metareflektionen intar varje elev en representation av sin erhållna kunskap vid det aktuella samtalstillfället. På så vis visar studien att de deliberativa samtalen inbegriper kunskapsutveckling ur flera aspekter. Att denna studie endast visar på en mindre del i en större design av en konstnärlig process kan anses begränsat, men man får se det som en i raden av flera skapandeprojekt i den större övergripande designen för eleverna i ämnet dansgestaltning under tre år. Studien kan även ses som en i raden av flera studier av design-för-lärande som i sin tur kan jämföras och diskuteras. Vad studien visar är att eleverna enskilt eller tillsammans kan driva, leda, skapa, uppleva, tolka och kulturellt utforma danskonst i sin kontext inom fältet och därmed ha tillräcklig kunskap för att genomföra en konstnärlig process. Resultatet visar således att den här studerade designen ger grundträning för en förståelse av och färdighet i en konstnärlig process. Eleverna har möjlighet att inom designens form tillägna sig vissa domänspecifika kunskaper tillhörande danskonstens fält, arbeta med ett för dem meningsfullt projekt, utveckla demokratisk förmåga samt få utrymme att pröva sin egen personliga konstnärliga röst inom ramen för designen
Prima la musica e prima le parole : först musiken och först orden
No full textThis study examines questions about the opera singer’s learning techniques. What happens when I, as a singer, only focus on the text or only on the music in the early stages of learning new material? Through interviews with other stage performers and my own experience, I developed two extreme methods of learning, one text-based and one music-based. To test them, I learned parts of two different Händel-roles, and examined how my methods changed my work in portraying the characters. I discovered the importance of joy while learning and practising, as well as pros and cons with separating the text and music from one another in such an extended part of the process
”Att man förstår varför vi håller påsom vi gör nu” : - en kvalitativ studie om undervisning i danshistoria i kursen Dansteori
No full textThis essay illustrates how teachers at upper secondary schools relate to teaching dance history within the course “Dansteori”, focusing on the aim that students should critically review different dance history writings. The study uses interviews and open-ended questionnaires, and the material have been analyzed qualitatively and discussed in relation to historical thinking and norm-critical pedagogy. The study shows that a historical-scientific perspective is important in how teachers talk about the subject, but less important when it comes to what students should gain from their studies. Instead, a general knowledge of dance history and an ability to connect ones dancing to a historical context, is at the center. The study also shows a conflict between the content and the time given as well as the student’s maturity. In relation to the theoretical perspectives, the historical-scientific perspective is prominent. By contrast, the norm-critical perspective is not as clear, and as I understand it, the critical scrutiny lies primarily within the norm rather than as a means of looking outside the Western box. The next challenge is therefore to not only review the conditions for how history is created, but also to question and change the structures that create knowledge
The poetics of enlivening : Searching for the music drama Borderlands and the transformation of the drama through text, vocal and instrumental acting
No full textFrom the librettist’s perspective, the traditional working methods which tend to dominate in the creation of new music drama, often result in a situation where the initial intentions are lost along the way. How can we get away from a rigid methodology, where the different professionals involved in the creation of new music drama have to succumb to a procedure which can be likened to a whispering game? A procedure, where the dramatic content, rather than undergoing an emotional enrichment in its transformation into music, often loses the crucial connections to the initial intentions. This doctoral project aims to reach beyond the whispering game by seeking alternative working methods in the creation of a new music drama with the working title "Borderlands", circling around the subject matter of flight and borders - inner as well as outer. The research identified cross–border methods which, borrowing from the terminology of Martin Buber, can be seen as an attempt to counteract the “I–It” relationship that often results from the genre’s focus on virtuosity. The results might inspire further attempts to find alternative working methods which could ultimately create a stronger “I–Thou” relationship between the performance and the audience
Fauxthentication : Art Academia and Authorship (or the site-specifics of the Academic Artist)
No full textFauxthentication – Art, Academia, Authorship (or the site-specifics of the Academic Artist) investigates the means of production of the art that can be created within the boundaries of artistic research. It explores the factors that constitute its value system, who or what can produce these signs of value, and for what reasons. The project examines the conditions that expose the flaws of the increasingly standardised higher education industry, which artistic research today is a part of, through the use of institutional critique, critical interventions and site-specific case studies. In a series of performative stagings, Fauxthentication probes the pressures inherent to academic excellence, leading to the grey economy of the higher education industry, that supports and capitalizes on academic fraud, all performed by a global digital proletariat. \u2028Artistic research is habitually linked to an academised and thus bureaucratised art practice. This project draws critical attention to the risk of it creating its own branch of artistic research art, or ”edu-art”, as well as its own category of artistic research theory; thus prone to becoming self-referential and codified, coagulating into a new ‘ism’ for the initiated. ‘Edu-art-ism’ grapples with artistic quality assessment, systematically addressing solely the theoretical framing of the work. The Fauxthentication project acknowledges the complexity of the conditions of artistic research by proposing, through its series of explorative stagings, a challenging new way of viewing and hence transforming the very field that it is a part of.Fauxthentication – Konst, Akademi & Upphovsrätt (eller den akademiska konstnärens platsspecifika omständigheter) undersöker de produktionsramar för konst som skapas inom gränserna för konstnärlig forskning. Framställningen utforskar vilka faktorer som utgör dess värdesystem, vem eller vad som producerar dess värdenormer och av vilka skäl. Med hjälp av institutionell kritik, metodiska interventioner och platsspecifika fallstudier undersöker projektet de förhållanden som avslöjar brister i den alltmer standardiserade högskoleindustrin som konstnärlig forskning idag är en del av. I en serie performativa iscensättningar undersöker Fauxthentication det inneboende akademiska prestationstryck som skapar dess svarta marknad, vilken understödjande och exploaterar akademiskt bedrägeri. Denna marknad i allt väsentligt bemannat av ett globalt digitalt proletariat. Konstnärlig forskning är vanligtvis kopplad till en akademiserad och därmed byråkratiserad konstpraxis. Detta projekt uppmärksammar risken för att denna praxis skapar sin egen gren av konstnärlig forskningskonst, ’edu-art’, såväl som sin egen kategori för konstnärlig forskningsteori. Konstnärlig forskning riskerar därmed att bli självrefererande och kodifierad, stelnande till en ny ‘ism’ för de invigda. ’Edu-art-ismens’ ömma punkt är konstnärlig kvalitetsbedömning, vilket leder till att enbart den teoretiska utformningen av verket adresseras och behandlas systematiskt. Projektet Fauxthentication erkänner komplexiteten i villkoren för konstnärlig forskning genom att föreslå, via sin serie utforskande iscensättningar, ett utmanande nytt sätt att betrakta och därmed förändra själva fältet som det är en del av.Publicerades ursprungligen som dokumenterat konstnärligt forskningsprojekt (Doktorsavhandling) monografi, i forskningsämnet Performativa och mediala praktiker, med inriktning mot film och media/koreografi/opera/scen.Disputationen var 2020-05-15, Stockholms konstnärliga högskola, Valhallavägen 193, Stockholm, 14.00 på engelska. Den genomfördes online.Förste handledare: André Lepecki. Professor of Department of Performance Studies at Tisch School of the Arts at New York University.Andre handledare: Nina Bondeson. Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.Opponent: Barbara Browning. Professor of Performance Studies at Tisch School of the Arts at New York University.Det dokumenterade konstnärliga forskningsprojektet (doktorsavhandling) blev underkänt av betygskommittén.Originally published as Doctoral thesis, monograph, Artistic work in the research subject Performative and mediated practices, with specializations in choreography/film and media/opera /performing arts.The dissertation was online 2020-05-15, Stockholm University of the Arts, Valhallavägen 193, Stockholm, 14.00 in English.First supervisor: André Lepecki. Professor of Department of Performance Studies at Tisch School of the Arts at New York University.Second supervisors: Nina Bondeson. University of Design and Crafts in Gothenburg.Opponent: Barbara Browning. Professor of Performance Studies at Tisch School of the Arts at New York University.The Documented artistic research project (doctoral thesis) was rejected by the examination committee.</p
The Visual Silence
No full textThe Visual Silence explores a cinematic aesthetic that approaches silence and darkness and challenges the voyeuristic tradition of cinema. It is a cinematic form that is situated in the gap between what is projected and what is perceived, between the impression of the ear and that of the eye. The Visual Silence examines the possibility of new perspectives through the deconstruction of the image and also through a critical examination of patriarchal, excluding and exhausting methods in the traditions of filmmaking. The research project resulted in the feature film Lucky One that premiered 2019.Forskning med 3-årigt projektstöd från Vetenskapsrådet