University of Cádiz
Repositorio de Objetos de Docencia e Investigación de la Universidad de CádizNot a member yet
32404 research outputs found
Sort by
Bolagsverkets möjlighet att begära in fullmakter vid registrering av bolagsstämmobeslut per capsulam : En analys av Bolagsverkets praxis
Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken utsträckning Bolagsverket har möjlighet att begära in fullmakter vid registrering av bolagsstämmobeslut per capsulam. För att besvara syftet undersöks fyra frågeställningar som tar sikte på möjligheten att använda fullmakt vid bolagsstämmobeslut, vad som ligger till grund för möjligheten att kunna fatta bolagsstämmobeslut per capsulam, hur Bolagsverkets kontroll- och prövningskompetens är reglerad samt hur Bolagsverkets praxis förhåller sig till de förvaltningsrättsliga principerna om legalitet, objektivitet och proportionalitet. Möjligheten för aktieägare att företrädas av ombud genom utställandet av fullmakt är en rätt som framgår av 7 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551) [ABL]. Rätten till nyttjandet av fullmakt är ovillkorlig under förutsättningen att fullmakten uppfyller de av lagtexten uppställda formkraven. Trots formkraven kan samtliga aktieägare vid bolagsstämman samtycka till att efterge fullmaktens skriftlighetskrav, vilket är en praktisk lösning för möjligheten att använda fullmakt vid bolagsstämmobeslut. Efter att fullmakten har tagits upp i röstlängden och godkänts av bolagsstämman anses frågan om ombudets behörighet avklarad. Användningen av fullmakt blir först en realitet när bolagsstämman har godkänt fullmakten och fastslagit att ombudet har behörighet. Det är för aktieägarna möjligt att ersätta en fysisk bolagsstämma med en så kallad skrivbordsstämma (en bolagsstämma per capsulam). Detta kan ske genom att samtliga aktieägare samtycker till förfarandet, den s.k. SAS-principen. Möjligheten att kunna fatta bolagsstämmobeslut per capsulam är sålunda knuten till att SAS-principen är uppfylld. Bolagsverkets kontroll- och prövningskompetens regleras genom tre bestämmelser i rättsordningen, men främst genom bestämmelsen i 27 kap. 2 § ABL. Utöver kompetensen i ABL ger även 23 § förvaltningslagen (2017:900) [FL] och 5 a § förordning (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket uttryck för Bolagsverkets kompetens. Dessa bestämmelser ska dock ses som stöd för Bolagsverkets kompetens och inte som en utvidgning av den kompetens som redan följer av ABL. Bolagsverkets praxis att begära in fullmakter i samband med registreringsförfarandet av bolagsstämmobeslut per capsulam har i uppsatsen analyserats utifrån de förvaltningsrättsliga principerna om legalitet, objektivitet och proportionalitet. Trots att principerna sätter upp de rättsliga ramarna som en myndighet måste förhålla sig inom har Bolagsverket gått utanför ramarna och tillämpat praxisen i strid med principerna. Mot bakgrund av detta och att Bolagsverket överskridit sin kontroll- och prövningskompetens, vilket synes bottna i en felaktig tolkning av myndighetens befogenheter enligt ABL, FL och förvaltningsrättens allmänna principer, saknar Bolagsverket rättslig grund för att begära in fullmakter vid registrering av bolagsstämmobeslut per capsulam
Arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med arbetsterapeutiska interventioner och deras betydelse i det dagliga livet för personer med demenssjukdom - En kvalitativ intervjustudie
Bakgrund: Demenssjukdom leder till gradvis försämrade kognitiva funktioner, vilket påverkar personens förmåga att planera, initiera och utföra vardagliga aktiviteter. Arbetsterapeuter har en central roll i att bedöma aktivitetsförmåga och genomföra interventioner som kan skapa struktur, trygghet och delaktighet. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med arbetsterapeutiska interventioner, med fokus på bedömningar och åtgärder, och dess betydelse i det dagliga livet för personer med demenssjukdom. Metod: Kvalitativ intervjustudie med åtta arbetsterapeuter. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier framkommer: Arbetsterapeutiska bedömningar för ökad förståelse av personens vardag vid demens, Arbetsterapeutiska åtgärder att stödja självständighet och trygghet, Arbetsterapeutiska insatser och interprofessionell samverkan. Slutsats: Anpassade bedömningar, åtgärder och samverkan med anhöriga samt även samverkan med andra professionella är avgörande för att främja struktur, trygghet och självständighet i vardagen för personer med demens
A scoping-review of school-based programs for promoting recently arrived immigrant youth’s positive adjustment and well-being
This scoping review examines school-based programs aimed at promoting the adjustment and well-being of recently arrived immigrant adolescents. Following PRISMA-ScR guidelines, five databases (Medline, PsycINFO, CINAHL, SCOPUS, ERIC) were systematically searched for studies published since 2000, focusing on interventions implemented in formal school settings for recently arrived adolescents. The review identified 15 studies evaluating outcomes of 17 programs. Most school-based programs for recently arrived adolescents aimed to promote social-emotional well-being, mitigate mental health problems, strengthen resilience and social support, or address trauma-related symptoms. Around 50% of the reviewed programs had some effects on the intended outcomes. Despite some promising findings, the current literature has several limitations that limit the ability to draw robust conclusions. Future research needs to focus on understanding why, how, and for whom programs lead (or do not lead) to intended outcomes, and on developing effective programs that can be implemented using available resources at school.
Om samverkan i forskningen : erfarenheter från referensgruppsarbete
Detta kapitel reflekterar över samverkan mellan forskning och praktik genom erfarenheter från arbetet med projektets referensgrupp. Samverkan har varit ett genomgående tema i antologin, både som empiriskt studieobjekt i relation till regional kollektivtrafik och som organisatorisk princip för forskningsprojektet genom att arbeta med en referensgrupp jämte forskningen. Kapitlet tar sin utgångspunkt i en iakttagelse av att referensgrupper är vanliga i samhällsorienterad forskning, men att det saknas mer utvecklade metodologiska resonemang kring deras funktion, värde och organisering. Med inspiration från teorier om transdisciplinär kunskapsproduktion diskuteras referensgruppen som en arena där forskningens analytiska och teoretiska perspektiv möter praktikens erfarenhetsbaserade kunskap. Kapitlet visar hur dialogen mellan forskare och praktiker bidragit till att utveckla systemkunskap, målkunskap och transformationskunskap i projektet, samtidigt som forskningens självständighet och ansvar enligt god forskningssed upprätthållits. Referensgruppen har fungerat som bollplank i frågor som rört forskningsdesign, val av fall, tolkning av resultat samt strategier för spridning och nyttiggörande av resultat. Genom att sammanfatta referensgruppsdeltagarnas egna reflektioner synliggör kapitlet hur deltagandet bidragit till kompetensutveckling, nya nätverk och fördjupade kunskaper. Samtidigt pekas organisatoriska faktorer ut som avgörande för referensgruppens värdeskapande, såsom tydlig struktur, regelbundenhet, förberedande material och respekt för deltagarnas tid. Kapitlets slutsats är att referensgruppsarbete med fördel kan förstås som en transdisciplinär kunskapsprocess, där formerna för samverkan är avgörande för forskningens relevans och samhälleliga genomslag. Därmed knyter kapitlet samman antologins tematik kring styrning, samverkan och kunskap och pekar fram mot behovet av mer reflekterade och systematiserade former för samproduktion av kunskap i forskning om komplexa samhällsutmaningar.Omskalningens effekter för hållbar omställning. 10 år med regionala kollektivtrafikmyndigheter som samhällsbyggare
KPI:er och dåliga data : Om behovet och svårigheterna med att mäta kollektivtrafikens utveckling
Detta kapitel problematiserar statistikens och nyckeltalens (KPI:ers) roll i styrningen av svensk kollektivtrafik och visar hur bristfälliga och svårjämförbara data skapar betydande kunskaps- och styrningsutmaningar. Med utgångspunkt i intervjuer med företrädare för 18 regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) samt en kritisk genomgång av vanligt förekommande indikatorer analyserar kapitlet hur mätbarhet både möjliggör och begränsar förståelsen av kollektivtrafikens utveckling. Kapitlet visar att variationer i den nationella statistiken i första hand bör förstås som ett systemproblem snarare än som uttryck för faktiska skillnader i trafikens omfattning eller kvalitet. Skillnader i organisatoriska lösningar, skatteväxling, ansvarsfördelning och tolkning av nationella anvisningar innebär att likartade indikatorer kan fyllas med olika innehåll i olika regioner. Följden blir att jämförelser mellan län och över tid ofta saknar metodologisk robusthet, trots att just sådana jämförelser ligger till grund för politisk uppföljning, benchmarking och strategiska beslut. Genom en fördjupad diskussion av sju vanligt använda KPI:er visar kapitlet hur komplexa mobilitetssystem reduceras till förenklade mått som tenderar att spegla geografi, demografi och organisatoriska val snarare än faktisk tillgänglighet, rättvisa eller samhällsnytta. Samtidigt framhålls att KPI:er inte är neutrala tekniska verktyg, utan uttryck för styrningslogiker, politiska prioriteringar och institutionella praktiker. Kapitlets sammantagna slutsats är att kollektivtrafikens styrning kräver ett mer robust, transparent och reflexivt indikatorsystem. Detta förutsätter både ökad nationell standardisering och en bredare förståelse av statistikens begränsningar, där kvantitativa mått kompletteras med kvalitativ och kontextuell kunskap för att bättre fånga kollektivtrafikens roll som samhällsbärande infrastruktur.Omskalningens effekter för hållbar omställning. 10 år med regionala kollektivtrafikmyndigheter som samhällsbyggare
Regionala kollektivtrafikmyndigheter : Organisering och strategiska överväganden
Detta kapitel beskriver framväxten, organiseringen och strategiska överväganden för regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) efter implementeringen av Kollektivtrafiklagen (SFS 2010:1065). Genom en kombination av dokumentstudier, intervjuer och jämförelser mellan 17 län belyser kapitlet hur lagstiftningens flexibilitet möjliggjort divergerande organisatoriska lösningar. Kapitlet visar att Kollektivtrafiklagen har resulterat i tre huvudsakliga organisationsmodeller: regionaliserade myndigheter, kommunalförbund samt hybridorganisering. Dessa modeller speglar hur inrättandet av RKM har påverkats av den successiva processen för regionbildningen i Sverige och även avstrukturella skillnader mellan täta och glesa geografier. Organiseringen av RKM diskuteras utifrån hur detta innebär en ”omskalning” av planeringsmandat men utan att relationen mellan den regionala nivån för RKM och kommunerna är formellt hierarkiskt. Kapitlets översikt över hur RKM:er resonerar kring strategiska överväganden omfattar tre teman. Det första handlar om hållbar utveckling, för vilket RKM tolkar sitt uppdrag utifrån ett flerdimensionellt hållbarhetsbegrepp, där ekologiska, sociala och ekonomiska målsättningar är ömsesidigt beroende och ibland kan stå i konflikt. Det andra temat handlar om kollektivtrafikens relation till transportsystemet i stort och som gör att ”hela-resan”-principen blir central. RKM betraktar kollektivtrafik som både komplement och konkurrent till andra transportslag. Det tredje temat för strategiska överväganden handlar om mellanregional samverkan och strategisk styrkapacitet. Kapitlet visar dock att mellanregional samverkan präglas av asymmetrier: mindre regioner är ofta mer beroende av samverkan än större stadsregioner, vilket påverkar maktbalansen och möjligheterna till gemensam styrning.Omskalningens effekter för hållbar omställning. 10 år med regionala kollektivtrafikmyndigheter som samhällsbyggare
Even eagles struggle to fly : Matti Nykänen, Eddie the Eagle, and Jan Boklöv in the era of commercialisation, professionalisation, and mediatisation
This paper examines the professionalisation, mediatisation, and commodification of ski jumping, focusing on the careers of Matti Nykänen, Jan Boklöv, and Michael ‘Eddie the Eagle’ Edwards. We explore how the underdog who transformed the sport and the outsider who captivated the media competed against one of history’s most accomplished ski jumpers. Furthermore, we analyse why figures like Boklöv and Edwards have not reemerged, concentrating on their significance in the Winter Olympics. Through qualitative interviews with former ski jumpers and coaches, we examine the negotiation between the logic of sport, driven by competition and winning, commodification, driven by economic maximisation, and mediatisation, driven by narrative dramatization. Findings suggest that while performance sets professional standards, media narratives can elevate unconventional figures like Eddie the Eagle, who gained fame despite his limited success. In contrast, successful athletes like Nykänen experienced negative media commodification. Boklöv’s innovative V-style, meanwhile, exemplifies how such innovations can reshape the sport. Finally, we highlight the paradoxes of professionalisation and thus reveal that commercialisation and mediatisation are not necessarily tied to sporting success but remain crucial in defining public narratives.
Guía Práctica de RV
Esta guía contiene información teórica y empírica útil para los docentes, instructores, formadores y responsables de la toma de decisiones en el contexto de la educación superior que deseen profundizar sus conocimientos sobre la tecnología de realidad virtual (RV) y sus aplicaciones prácticas en el ámbito universitario.
Este documento, titulado Guía práctica de la RV, se ha elaborado en el marco del proyecto europeo de investigación VRChem, como parte del paquete de trabajo 2. Ha sido redactado por el METID – Learning Innovation de la Universidad Politécnica de Milán, con el apoyo,supervisión y revisión del consorcio del proyecto.
La guía se divide en cuatro secciones:
El Capítulo 1 introduce el concepto de tecnología de RV, sus definiciones teóricas y sus implicaciones en el ámbito educativo. Se presenta una breve revisión realizada por docentes, en la que se destacan los beneficios de aplicar esta tecnología en el entorno del aprendizaje. Se presentan diferentes perspectivas sobre la tecnología, centrándose no solo en las gafas de RV, sino también en otros dispositivos, sistemas y software relacionados con su uso. Se recogen casos prácticos, citados a partir de la experiencia de los socios del proyecto (Universidades), como ejemplos de la RV en los sistemas educativos.
El Capítulo 2 guía a los profesores en el diseño de experiencias de aprendizaje eficaces basadas en la RV.
Comienza con la definición clara de los resultados de aprendizaje esperados (RAE). A continuación, explica cómo diseñar una tarea de evaluación alineada con esos resultados. Se guía a los profesores para que creen actividades apoyadas en la RV que promuevan la participación. El capítulo hace hincapié en la alineación entre los RAE, las actividades y las evaluaciones, ofreciendo consejos prácticos para planificar e integrar en el aula.
El Capítulo 3 presenta información no desde una perspectiva teórica, sino desde la observación empírica que POLIMI (Universidad Politécnica de Milán) ha llevado a cabo en sus laboratorios desde la introducción de los sistemas de RV en ellos. Esta sección de la guía tiene como objetivo informar sobre la experiencia de dicha Universidad, sirviendo de ejemplo para otros instructores, docentes o responsables de la toma de decisiones en contextos educativos que deseen introducir la RV en sus clases. Se presentan las funciones y los actores implicados, junto con las configuraciones de hardware y software necesarias para gestionar múltiples cursos dentro de los laboratorios. Por último, se presentan como sugerencias importantes herramientas de seguimiento, como formularios presenciales, cuestionarios posteriores a las clases e informes.
El Capítulo 4 actúa como apéndice del capítulo anterior y detalla el material preparatorio que POLIMI ha desarrollado a lo largo de estos años para que los docentes y los estudiantes se preparen mejor para una clase que incorpora RV. En este capítulo final se proporcionan directrices y se describe su utilidad para la comunidad educativa. Esta guía presenta perspectivas teóricas y prácticas sobre la aplicación de la tecnología de RV en el ámbito educativo, incluso en primera línea con docentes
Kvinnors upplevelser efter hysterektomi
SammanfattningBakgrund: Hysterektomi innebär att man avlägsnar livmodern genom ett kirurgiskt ingrepp. Indikationer till ingreppet är benigna och maligna. Avlägsnandet av livmodern kan bidra till infektioner, blödningar och en förändrad syn på kvinnliga identiteten. Olika kirurgiska metoder används i anledning av kirurgens kunskap, kvinnans preferens och indikation för ingreppet.Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse efter hysterektomi.Metod: Arbetet är en litteraturöversikt med systematisk sökning. Totalt 11 artiklarbearbetades från databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo.Resultat: Fyra kategorier och nio underkategorier identifierades och framställdes i resultatet. De fyra kategorierna innefattade En annan kropp, Den förändrade känslan över att vara kvinna, När två ska möta en förändrad kropp och Sökandet av en hållande hand. Resultatet visade att kvinnors upplevelser varierar mellan fysiska, psykiska och sociala faktorer, dessa faktorer påverkade deras välbefinnande och vardag. Vidare framkom att strävan efter att finna en trygg miljö där kvinnorna kände sig sedda, hörda och förstådda hade en central betydelse för deras återhämtningsprocess. Slutsats: Kvinnornas upplevelser efter hysterektomi varierade och beskrevs av både negativa och positiva erfarenheter. Medan vissa kvinnor upplevde försämrat välbefinnande efter avlägsnandet av livmodern, beskrev andra ett förbättrat mående. Resultatet visar att kvinnornapåverkas av fysiska, psykiska och sociala faktorer efter hysterektomi. Vilket belyser behovet av en personcentrerad omvårdnad där sjuksköterskan uppmärksammar kvinnors individuella behov efter ingreppet. Nyckelord: Hysterektomi, kvinnor, upplevelse, välbefinnan
Får man slå Tintomara? : Ett transfeministiskt perspektiv på Drottningens juvelsmycke och gestaltningen av karaktären Tintomara
Uppsatsen analyserar Carl Jonas Love Almqvists roman Drottningens juvelsmycke (1834) och dess gestaltning av karaktären Azouras Lazuli Tintomara ur ett transfeministiskt perspektiv. Studiens syfte är att bidra med kunskap kring hur transfemininitet kan tolkas i litteratur genom att undersöka hur karaktären Tintomaras könsuttryck framställs och bemöts i romanens text. Vidare avser studien undersöka hur Tintomaras roll i romanens intrig ter sig ur det transfeministiska perspektivet. Det som analysen visat är att Tintomara, trots att hen i texten aldrig bevisas tillhöra ett visst kön, kan tolkas som transfeminiserad på grund av andra karaktärers handlingar. I uppsatsens sista avsnitt diskuteras huruvida Drottningens juvelsmycke och transfeministisk teori kan användas i svenskundervisning på gymnasienivå med hänsyn till didaktiska utmaningar och möjligheter