Publikationer från Södertörns Högskola
Not a member yet
15029 research outputs found
Sort by
Redovisning av humankapital : En kvantitativ undersökning av sambandet mellan lönsamhet och omfattningen av humankapitalredovisning
No full textDenna studie undersöker sambandet mellan företags finansiella lönsamhet och omfattningen av humankapitalredovisning i svenska börsnoterade företag. Intresset för humankapital som värdeskapande resurs har ökat i takt med att immateriella tillgångar fått en allt större betydelse för företagens värdering, men redovisningen av dessa resurser är fortfarande frivillig och varierar mellan företag. Syftet med studien är tvådelat. Först utvecklas ett eget humankapitalredovisningsindex baserat på tidigare forskning. Därefter undersöks det omvända sambandet, om företag med högre finansiell lönsamhet tenderar att redovisa mer omfattande information kopplad till humankapital i sina års- och hållbarhetsrapporter. Studien har en kvantitativ ansats och baseras på data från 89 företag noterade på Nasdaq Stockholm Large Cap under räkenskapsåret 2023. För att mäta omfattningen av humankapitalredovisning utvecklades ett eget index, inspirerat av tidigare forskning, som tillämpades på företagens offentliga rapporter. Lönsamhet mättes med nyckeltalen ROA och ROE, samt att data analyserades med hjälp av korrelations- och regressionsanalyser. Resultatet visar att det inte finns något statistiskt signifikant samband på 5%-nivån mellan finansiell lönsamhet och omfattningen av humankapitalredovisning. Däremot fann studien ett negativt signifikant samband på 10%-nivån för ROE. Därmed får ingen av hypoteserna stöd. Resultatet indikerar att andra faktorer än lönsamhet, såsom institutionella normer, branschpraxis och företagens strategiska vilja att framstå som legitima, kan ha större betydelse för rapporteringens omfattning. Slutsatsen är att finansiella faktorer i sig inte förklarar variationen i företags redovisning av humankapital, utan rapporteringen framstår istället som ett resultat av hur företagen vill uppfattas samt vilka normer och förväntningar som råder i deras omgivning. Detta får stöd i legitimitetsteorins antaganden om att företag anpassar sin redovisning för ligga i linje med samhällets normer och intressenters förväntningar vilket förklarar den observerade höga graden homogenitet inom humankapitalredovisning i svenska Large Cap-företag. Studien bidrar med en fördjupad förståelse av hur svenska företag redovisar sitt humankapital och belyser behovet av fortsatt forskning kring andra drivkrafter bakom frivillig rapportering. This study examines the relationship between companies’ financial profitability and the extent of human capital disclosure in Swedish listed companies. The interest in human capital as a value-creating resource has increased as intangible assets have become increasingly important for company valuation, yet the disclosure of such resources remains voluntary and varies across firms. The study has a twofold aim. First, a human capital disclosure index is developed based on previous research. Second, the reverse relationship is examined, whether companies with higher financial profitability tend to disclose more extensive information about human capital in their annual and sustainability reports. The study applies a quantitative approach and is based on data from 89 companies listed on Nasdaq Stockholm Large Cap for the financial year 2023. To measure the extent of human capital disclosure, a self-developed index inspired by previous research was applied to the companies’ public reports. Profitability was measured using the key financial ratios, ROA and ROE, and the data were analyzed using correlation and regression analyses. The results show that there is no statistically significant relationship at the 5% level between financial profitability and the extent of human capital disclosure. However, the study identified a negative significant relationship at the 10% level for ROE. Thus, neither of the hypotheses is supported. The results indicate that other factors than profitability, such as institutional norms, industry practices, and companies’ strategic intent to appear legitimate, may have a greater influence on the extent of disclosure. The conclusion is that financial factors alone do not explain variations in companies’ reporting of human capital. Instead, the disclosure seems to reflect how companies wish to be perceived, as well as the norms and expectations in their environment. This is supported by the assumptions of the legitimacy theory, which argue that firms adapt reporting practices to align with societal norms and stakeholders expectations. This helps explain the observed high degree of homogeneity in human capital disclosure among Swedish Large Cap companies. The study contributes to understanding how Swedish companies report their human capital and highlights the need to examine additional drivers behind voluntary disclosure
Röster som sällan hörs - berättelser från en segregerad stad
No full textRencension av: Ove Sernhede, Nils Hammarén, Johannes Lunneblad, Sara Uhnoo (red.): Mellan resignation och framtidstro. Natur & Kultur, Stockholm 2024.</p
The Odyssey of Human Spirit : Historiography of Philosophy in the Post-Kantian Age
No full textIn the 1790s, many post-Kantian German philosophers attempted to lay a new foundation for the historiography of philosophy. Earlier works on the topic, they argued, made out mere aggregates of disconnected sources and allowed for no understanding of the overarching, rule-bound nature of reason’s historical development. This error was to be amended by applying the insights of Kant’s Critique of Pure Reason, which the post-Kantians believed to offer a universally valid and unbiased method for approaching the philosophical thought of the past. I argue that this historiographic strain in post-Kantian thought is often misunderstood. It is frequently described from a presentist viewpoint that makes it appear as merely a tendentious apology for critical philosophy. In this dissertation, I approach post-Kantian historiography of philosophy in a different way, namely, by situating it in the historically specific situation in which it arose. First, I attempt to make sense of post-Kantian theories and practices of the history of philosophy by relating them to earlier traditions. Second, I trace the development of post-Kantian historiography during its most vigorous period until the time it started tobe challenged by other, new historical methods and ideals around the middle of the 19th century. A main result of my study is that the post-Kantians posited reason as such as the subject of the history of philosophy. This subject transcended both particular individual philosophers and particular schools of thought. To achieve this narrative of reason’s historical development, the post-Kantians established what I refer to as a “depth model”. The task of the historian was, in their view, to reach from the outer expression of historical philosophies to their rational essence, from their letter to their spirit. This ambition led to a number of new historiographical challenges. It forced the post-Kantians to reconsider the role of biographies in the history of philosophy, the geographical scope of this history, and the relation between history’s temporality and reason’s eternity. Throughout my examination, I account for all of these issues and how the post-Kantians attempted to resolve them. I claim that their approach in general can be described in terms of performative concept work, i.e., a use of concepts that was made possible by certain already-given frameworks of understanding, but that simultaneously transformed these frameworks and gave them a set of new meanings. Ultimately, I argue, the period led to a wholly new concept of “the history of philosophy” as such.Under 1790-talet efterfrågade många postkantianska tyska filosofer en ny grund för filosofihistorieskrivningen. Tidigare verk på ämnet utgjorde enligt deras uppfattning aggregat av osammanhängande källor som inte möjliggjorde någon förståelse för den övergripande regelbundenheten i förnuftets historiska utveckling. Denna brist kunde, ansåg de, rättas till med utgångspunkt i Kants Kritik av det rena förnuftet, som enligt postkantianerna erbjöd en universellt giltig och opartisk metod för att närma sig det filosofiska tänkandets förflutna. Jag hävdar att denna historiografiska tendens i det postkantianska tänkandet ofta misstolkats. Den beskrivs i regel ur ett presentistiskt perspektiv varigenom den framstår som en tendentiös apologi för den kritiska filosofin. I denna avhandling närmar jag mig den postkantianska filosofihistoriografin på ett annat sätt, nämligen genom att placera den i den historiskt specifika situation den uppstod. För det första eftersträvar jag att förstå postkantianernas filosofihistoriska teorier och praktiker genom att relatera dem till tidigare traditioner. För det andra spårar jag den postkantianska filosofihistoriografins utveckling genom dess mest intensiva period fram tills den började utmanas av andra, nya historiska metoder och ideal runt 1800-talets mitt. Ett centralt resultat är att postkantianerna uppställde förnuftet självt som filosofihistoriens subjekt, och detta subjekt överskred såväl individuella filosofer som enskilda skolor. Med ambitionen att teckna denna förnuftets historiska utveckling etablerade postkantianerna vad jag kallar en djupmodell. Historikerns uppgift var enligt deras uppfattning att nå från de historiska filosofiernas yttre uttryck till deras förnuftiga väsen, från deras bokstav till deras ande. Denna ambition ledde till en rad nya historiografiska utmaningar. Den tvingade postkantianerna att ompröva biografiernas roll i filosofihistorien, filosofihistoriens geografiska omfång och relationen mellan förnuftets evighet och historiens tidsbundenhet. I min undersökning redogör jag för alla dessa frågor och hur postkantianerna sökte lösa dem. Jag hävdar att deras tillvägagångssätt i allmänhet kan beskrivas i termer av ett performativt begreppsarbete, det vill säga en användning av begrepp som möjliggjordes av vissa redan givna meningssammanhang, men som samtidigt omvandlade dessa sammanhang. Ytterst hävdar jag att perioden gav upphov till ett helt nytt begrepp om filosofihistorien som sådan
Integratörer : Motsägelser i praktiken
No full textThis thesis investigates contemporary practices focused on facilitating the integration of those who, for various reasons, are perceived as standing “outside” society. The practices represent a societal response to a perceived need for integration. It aims to explore how integration as a social process of change is professionally facilitated, as well as how its facilitators – analytically referred to as “integrators” – reason. Such an investigation aims to help us understand the ideas that shape our contemporary understanding of society and its members. Through a “dialectical dialogue method”, conversations were conducted with integrators from eight workplaces in Sweden and Hungary, examining their knowledge, reasoning, and underlying assumptions about their practice and its role in society. Sweden and Hungary constitute two national contexts that, in this thesis, are understood as employing a shared manner of integration facilitation practice. The analysis reveals that integrators operate within a set of inherently contradictory demands: (1) to meet their clients without prejudice while relying on cultural generalisations; (2) to respect their clients’ differences while guiding them toward established societal norms; and (3) to motivate voluntary compliance from their clients within a context where expectations have already been defined for them. These contradictory demands challenge both integration policies and established research paradigms, revealing a more complex interplay of values, ideals, and epistemologies than is typically acknowledged. The thesis interprets these contradictions through Chantal Mouffe’s theory of the democratic paradox as a non-reconcilable negotiation between liberal ideals and democratic practices, suggesting that integrators enact a paradoxical role: upholding ideals of unconditional inclusion while realising conditional belonging. Integrators must, in effect, persuade individuals to desire becoming what they are expected to be, navigating between coercive adaptation and idealised mutual recognition. In this way, they take on a political function, mediating not just between people and institutions but also between conflicting visions of society itself. However, the thesis contends that their work simultaneously reflects the conformist and depoliticised nature of the social sphere, as discussed by Hannah Arendt. Within this sphere, the conformist assumptions underlying integration discourses often remain hidden. Integrators thus become both enforcers and negotiators of societal boundaries. Finally, the thesis explores how integrators must maintain a double perspective: a critical distance from society and an intimate familiarity with it – what Alfred Schütz described through the positions of “the stranger” and “the homecomer”. Concurrently, the thesis explores the limits of the integrators’ critical distance through Sara Ahmed’s concept of the stranger. It argues that the integrators’ encounters with clients, who are positioned as strangers, are shaped by visible markers of difference produced through histories of exclusion. As such, clients appear not as unfamiliar others but as familiarly strange, which enables the ongoing reproduction of the integrators’ imagined conception of an integrated society. By analysing the integrators’ role, position, and practice, the thesis deepens our understanding of how integration is enacted – not just as policy or discourse but as a lived, negotiated, and contradictory practice.I denna avhandling undersöks samtida praktiker som syftar till att underlätta integrationen av dem som av olika anledningar uppfattas stå ”utanför” samhället. Praktikerna utgör således ett samhälleligt svar på ett upplevt behov av integration. Avhandlingen studerar hur integration som en social förändringsprocess vägleds professionellt samt hur dess vägledare, analytiskt benämnda ”integratörer”, resonerar och reflekterar. I vidare mening syftar undersökningen till att skapa kunskap om de föreställningar som formar vår samtida förståelse av samhället och dess medlemmar. Genom en "dialektisk samtalsmetod" har samtal förts med integratörer på åtta arbetsplatser i Sverige och Ungern, med fokus på deras kunskap, resonemang och underliggande antaganden kring den egna praktiken och dess samhälleliga roll. Sverige och Ungern utgör två nationella kontexter som i denna avhandling förstås som verksamma inom en gemensam integrationsfrämjande typ av praktik. Analysen visar att integratörerna verkar inom ramen för en uppsättning inneboende motsägelsefulla krav, då de ska: (1) möta sina klienter fördomsfritt, men samtidigt förlita sig på kulturella generaliseringar; (2) respektera klienternas olikhet och samtidigt vägleda dem mot en etablerad samhällsnorm; samt (3) motivera frivillig anpassning till redan etablerade förväntningar. Dessa motsägelsefulla krav utmanar såväl integrationspolicys som etablerade forskningsparadigm, och blottlägger ett mer komplext samspel mellan värden, ideal och kunskapssyner än vad som ofta uppmärksammas. Avhandlingen tolkar dessa motsägelser genom Chantal Mouffes teori om den demokratiska paradoxen, en olöslig förhandling mellan liberala ideal och demokratiska praktiker. Integratörerna intar därmed en paradoxal roll: de ska förverkliga ovillkorlig inkludering och samtidigt upprätthålla en villkorad gemenskap. De förväntas således få individer att vilja bli det som samhället kräver av dem, i en balansgång mellan tvingande anpassning och idealiserat ömsesidigt erkännande. I denna mening får integratörerna en politisk funktion – som förmedlare inte bara mellan människor och institutioner, utan även mellan motstridiga föreställningar om samhället. Samtidigt verkar de i en integrationsdiskurs som hyser dolda antaganden om vad som utgör ett integrerat samhälle. Med stöd av Hannah Arendt argumenterar avhandlingen för att deras arbete präglas av den sociala sfärens konforma och avpolitiserade karaktär. Integratörerna blir därmed både gränsvakter och förhandlare av samhällets gränser. Avslutningsvis visas hur integratörerna måste upprätthålla ett dubbelt perspektiv: en kritisk distans till samhället och en samtidig djup förtrogenhet med det. Samtidigt undersöks också gränserna för integratörernas kritiska distans med hjälp av Sara Ahmeds främlingsbegrepp. Integratörernas möten med klienter, i egenskap av främlingar, formas av synliga tecken på skillnad som har producerats genom exkluderande historiska processer. På så sätt framstår klienterna inte som helt okända andra, utan som något bekant främmande vilket möjliggör en reproduktion av integratörernas föreställning om ett integrerat samhälle. Genom att analysera integratörernas roll, position och praktik fördjupar avhandlingen förståelsen av integration som något som inte bara utgör policy eller diskurs, utan som en levd, förhandlad och motsägelsefull praktik
Att gestalta hedersrelaterat våld och förtryck i skolans undervisning : En litteraturanalys av hur Mats Berggrens roman Din syster måste dö, från 2017, kan användas som didaktiskt verktyg i undervisningen av hedersrelaterat våld och förtryck
No full textThe aim of this study is to examine the possibilities that Mats Berggren’s novel Din syster måste dö (2017) offers for discussing honor-related violence and oppression, and how the novel relates to the school’s values-based work. In order to address this aim, research questions have been formulated concerning representations of honor-related violence and oppression, representations of the relationship between age and gender, and how the novel can be used in discussion and teaching. To answer the aim and research questions, a literary interpretation of the novel has been conducted, and a communication model has been used to identify and analyze relevant passages. The theoretical frameworks applied in the analysis are intersectionality, with a focus on the categories of age and gender, as well as the concept of didactic potential, which is used to examine the novel’s educational possibilities. The analysis shows that the novel depicts several forms of honor-related violence and oppression, including both physical and psychological violence, and illustrates how such violence affects different characters in the narrative. Furthermore, the analysis demonstrates that age and gender have a significant impact on the power structures portrayed in the novel, as well as on the construction of different family roles. Through the close reading, the didactic potential of the novel has been analyzed. The novel shows strong potential as a didactic tool for discussion and teaching about honor-related violence and oppression, but its use requires preparation and prior knowledge on the part of both teachers and students. The findings of this study indicate that Mats Berggren’s Din syster måste dö (2017) is a suitable didactic tool for teaching lower secondary school students about core values issues, particularly honor-related violence and oppression
Hållbarhet som varumärkesstrategi : En kvalitativ studie om hur bilvårdsföretag använder hållbarhetsarbete för att stärka sitt varumärke.
No full textDenna studie undersöker hur bilvårdsföretag i Stockholm uppfattar och använder hållbarhet som en del av sitt varumärkesbyggande. Genom en kvalitativ forskningsdesign genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer för att få en fördjupad förståelse av hur miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbarhet praktiseras i företagens vardag. Analysen baseras på Triple Bottom Line (TBL), Aakers Brand Equity modell och Green Brand Equity (GBE), vilka tillsammans möjliggör en tolkning av hur hållbarhetsarbete kan omvandlas till varumärkesvärde. Resultaten visar att hållbarhet inte används som en uttalad marknadsföringsstrategi, utan snarare är integrerad i dagliga rutiner genom val av skonsamma produkter, minskad resursförbrukning och fokus på personalens välmående. Dessa praktiker bidrar indirekt till ett starkare varumärke genom att skapa högre upplevd kvalitet, förtroende och långsiktiga kundrelationer. Samtidigt möter företagen utmaningar i form av ökade kostnader, komplexa regelverk och konkurrens från aktörer som inte följer samma krav. Studien visar att hållbarhet fungerar som en ”tyst” men betydelsefull varumärkesstrategi där värdet skapas genom handling snarare än kommunikation. Detta belyser vikten av hållbarhetsarbete i tjänstebranscher där kundens upplevelse och relationer står i centrum
The defence in the feed : A qualitative study on the Armed Forces' communication spread on social media with insight from civilians
No full textThis study examines how the Swedish Armed Forces use digital media platforms as a mediatechnical and visual communication tools, and how this communication is perceived by civilian audiences. The study adopts a media technical perspective and explores how platform-specific affordances, design logics and user cultures shape the representation and interpretation of military identity, presence and societal role in social media environments. The empirical material consists of a combination of discourse analysis, visual analysis, and semi-structured interview with civilian respondents. The analysis focuses on the Swedish Armed Forces communication on Instagram, TikTok and YouTube, which are compared in relation to how each platform enables distinct communicative expressions and organizational identities. The results show that the Swedish Armed Forces strategically adapt their communication to the mediatechincal conditions of each platform. TikTok is used to create proximity, humanization and everyday relatability through informal and humorous expressions. Instagram functions as a balanced platform where representation, inclusion and recruitment are combined with a controlled visual aesthetic. YouTube is primarily a tool to communicate professionalism, authority and legitimacy through longer and more formal formats. The interviews reveal that civilian audiences both identify with and negotiate these messages, with the boundary between entertainment, seriousness, and the normalization of military presence emerging as a key theme. The study contributes to a deeper understanding of how mediatechnology and platform logic shape government communication, and how military authorities construct their identity within a contemporary digital media landscape.
CBEES Centre for Baltic and East European Studies 20th Anniversary 2025
No full textThe Centre for Baltic and East European Studies (CBEES) celebrates its 20th anniversary in 2025. In this publication we have invited several former and current CBEES colleagues to share their recollections and reflections on their time at the Centre, its development, and the challenge of conducting area studies in a changing world order. Together they provide a broad depiction of CBEES development and achievements as a research centre over the past 20 years
