Publikationer från Ersta Sköndal Högskola
Not a member yet
3184 research outputs found
Sort by
Research into transition to adulthood in persons with cerebral palsy : A scoping review
No full textTransition to adulthood involves challenges for young adults, especially for persons with disabilities: finding a meaningful occupation, developing relationships, and taking responsibility for one's health. The aim of this scoping review was to map and analyse literature on transition to adulthood for persons with cerebral palsy, CP. Eight databases were searched for studies published between 2010 and 2023. Twenty-seven studies were analysed, both descriptively and through the Indicators of Integration Framework, IIF. Results show that a medical, individualised view of adulthood dominate. The review identifies important gaps. These include insufficient attention paid to digital participation and to communicative abilities of participants. Most articles lack theoretical foundation. By using the IIF in the analysis, a theoretical framework was tested that is deemed to be a valuable tool that offers a common language for researchers, support services and organisations working to ensure an adult life on equal terms for all citizens
People’s experience of living with type 2 diabetes : Literature review
No full textBakgrund: Diabetes typ 2 är ett ökande folkhälsoproblem i världen. Vanliga riskfaktorer för diabetes typ 2 är inkluderar rökning, övervikt, livsstil, ärftlighet och minskad fysisk aktivitet. Sjukdomen påverkar kroppens vävnader genom att minska insulinkänsligheten, vilket kan leda till insulinbrist. Att få insikt i upplevelser av personer med diabetes typ 2 kan hjälpa vårdpersonal att bättre förstå de utmaningar dessa personer står inför och hur sjukdomen påverkar det dagliga livet. Sjuksköterskor har en viktig roll i att stödja personer med diabetes genom att bedöma deras specifika vårdbehov och ge vägledning för att främja och upprätthålla en god hälsa. Syfte: Syftet är att beskriva personers upplevelse av att leva med diabetes typ 2 Metod: En litteratur med tio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Resultat: Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar och belyste tre övergripande teman. Resultatet belyste behovet av kunskap och utbildning om diabetes typ 2 kopplat till diabeteshantering. Brist på kunskap medförde till ineffektiv och svårigheter hantering på sjukdomen. Praktiska utmaningar som kommer med hantering av diabetes inkluderade ekonomiska belastningar samt brister i tillgång till adekvat diabetesvård. Diabetes typ 2 påverkade personers psykiska mående med ett spektrum av känslor såsom skam och skuld, upplevda hinder och motivation avseende livsstilsförändringar samt vikten av socialt stöd för motivationen till diabeteshantering. Sammanfattning: Personer med diabetes typ 2 upplevde behov av kunskap och utbildning om diabeteshantering, praktiska utmaningar och psykiska påfrestningar i samband med sjukdomen. Personerna anpassade livsstilen efter sjukdomen och gjorde förändringar i deras matvanor och fysiska motioner. Sociala stödet spelade stor roll för bättre diabeteshantering. Background: Type 2 diabetes is an increasing public health problem worldwide. Common risk factors include smoking, obesity, lifestyle, heredity and lack of physical activity. The disease affects the body’s tissues by reducing insulin sensitivity and eventually leading to the development of insulin deficiency. Gaining insight into the experiences of people with type 2 diabetes can help healthcare professionals better understand the challenges people living with diabetes face, and how the disease affects their daily lives. Which leads to improved care. Nurses play an important role in supporting people with diabetes by assessing their specific care needs and providing guidance to promote maintaining good health. Aim: Describe people's experience of living with type 2 diabetes. Method: A literature review based on ten scientific articles from the databases Cinahl Complete and PubMed. Results: The findings of this study are based on the analysis of ten scientific articles that highlight three main themes. The need for knowledge and education about type 2 diabetes is closely linked to effective diabetes management, as a lack of knowledge often leads to ineffective and challenging management of the disease. The results also emphasize the practical challenges associated with managing diabetes, including financial burdens and limited access to adequate care. Additionally, type 2 diabetes significantly affects individuals' psychological well-being, eliciting a range of emotions such as shame and guilt. The findings demonstrate the perceived obstacles to lifestyle changes and underline the importance of social support in motivating individuals to manage their diabetes effectively. Summary: People with type 2 diabetes experience a need for knowledge and education about diabetes and its management, practical challenges and psychological stress associated with the disease. The people adapted their lifestyles to the disease and adjusted their diet and physical exercise. Social support plays a significant role in better diabetes management.
Nurse's experiences of caring for people with substance use disorder : A litterature review
No full textBakgrund: Patienter som har ett substansbrukssyndrom behöver hantera särskilda utmaningar då tillståndet är komplext och ofta präglats av både fysiska och psykiska hälsoproblem och stigmatisering. Ett substansbrukssyndrom är en kronisk sjukdom som kan leda till negativa konsekvenser för individens hälsa och livssituation. Sjuksköterskors ansvar handlar om att tillgodose patienters behov utifrån lagar, riktlinjer, etiska principer samtidigt med ett fokus på personcentrerad vård. Sjuksköterskans yrkesroll innefattar olika vårdinsatser där akuta insatser vid exempelvis överdosering uppstår men även vara ett stöd vid långsiktig rehabilitering och återhämtning. Sjuksköterskors kunskap, attityder och erfarenheter är en avgörande faktor för att öka kvaliteten på vården och skapar en trygghet för patienternas upplevelse av att bli bemötta med respekt och empati. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med ett substansbrukssyndrom. Metod: En allmän litteraturöversikt bestående av tio artiklar totalt varav nio kvalitativa samt en med mixad metod i artiklarna söktes i databaserna Cinahl Complete och PubMed. Artiklarna analyserades utifrån Fribergs analysmodell. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman och åtta subteman. Sjuksköterskors erfarenheter kopplat till empati: Faktorer som ökar medlidandet, svårigheter att känna medlidande, hjälplöshet och förtvivlan samt att känna rädsla och oro. Sjuksköterskors moraliserande erfarenheter: Självvalt eller inte, utmanande patientgrupp, att bibehålla sin professionalitet samt komplexa bedömningar. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde känslor i vårdandet av patienter diagnostiserade med substansbrukssyndrom som frustration, hjälplöshet och rädsla samt att det finns en låg tillit till patienternas sanningsenlighet. Behovet av stöd från kollegor och kompetenshöjande utbildning lyftes fram som centralt för att minska stigmatisering och hantera patientgruppen bättre. Grundutbildningen uppgavs inte ge tillräcklig kunskap för det komplexa vårdbehov som patientgruppen behöver. Sjuksköterskor lyfter att personcentrerad vård är central för att säkerställa en trygg och högkvalitativ vård samt för att stödja patienterna i deras utmaningar. Background: Patients with substance use disorder face unique challenges, as the condition is complex and often characterized by both physical and mental health issues, as well as stigma. Substance use disorder is a chronic illness that can lead to negative consequences for the individual's health and life situation. Nurses' responsibility is to meet patients' needs based on laws, guidelines, and ethical principles, while maintaining a focus on person-centered care. The nurse's professional role includes various interventions, ranging from acute care in cases such as overdose, to providing support during long-term rehabilitation and recovery. Nurses' knowledge, attitudes, and experiences are crucial factors in improving the quality of care and ensuring patients feel respected and empathized with. Aim: Investigate nurse's experiences of caring for individuals with a substance use disorder. Method: A general literature review consisting of ten articles in total, nine qualitative and one mixed-methods, retrieved from the databases Cinahl Complete and PubMed. The articles were analyzed using Friberg's analysis model. Results:The results were presented in two main themes and eight subthemes. Nurses' experiences related to empathy: Factors that increase compassion, difficulties in feeling compassion, helplessness and despair, as well as feeling fear and anxiety. Nurses' moralizing experiences: Whether self-chosen or not, a challenging patient group, maintaining professionalism, and complex assessments. Conclusion: Nurses experienced feelings in caring for patients diagnosed with substance use disorders such as frustration, helplessness and fear, and that there is a low trust in the patients' truthfulness. The need for support from colleagues and competence-enhancing training was highlighted as central to reducing stigmatization and managing the patient group better. Basic training was stated to not provide sufficient knowledge for the complex care needs that the patient group needs. Nurses highlight that person-centered care is central to ensuring safe and high-quality care and to supporting patients in their challenges
Family members' experiences of palliative care : A literature review
No full textBakgrund: Palliativ vård innebär den vård som ges när sjukdomen inte längre kan bromsas, och fokus skiftar istället till att lindra symtom och förbättra livskvaliteten. Här spelar familjemedlemmarna en viktig och aktiv roll i sina anhörigas vård. Sjuksköterskan har ett ansvar att erbjuda personcentrerad och jämlik vård till patienter samt ett respektfullt och lyhört bemötande av familjemedlemmarna. Syfte: Syftet var att beskriva hur familjemedlemmar upplever palliativ omvårdnad av en anhörig. Metod: En litteraturöversikt sammanställd av tio kvalitativa originalartiklar från databaserna Cinahl Complete och PubMed mellan år 2014–2024. Dataanalysen genomfördes enligt Fribergs analysmodell. Resultat: Resultatet visade att familjemedlemmars upplevelser av palliativ vård präglades av känslor av ensamhet, bristande stöd och otillräcklig kommunikation från vårdpersonal, vilket skapade frustration och oro. Familjemedlemmar upplevde en känsla av utanförskap i vårdprocessen och uttryckte behov av större delaktighet och stöd för att hantera den emotionella och praktiska bördan. Fysiska och sensoriska aspekter av vårdmiljön, såsom tillgång till privata utrymmen och en estetiskt tilltalande miljö, hade stor betydelse för familjernas möjlighet att känna trygghet och närvaro vid livets slut. Slutsats: Familjemedlemmar upplever betydande brister i vården, särskilt inom områden som berör kommunikation, delaktighet, vårdmiljö samt emotionellt och andligt stöd. Dessa är ofta kopplade till personal- och resursbrist samt som i sin tur leder till mindre personcentrerad och jämlik vård. Background: Palliative healthcare refers to the care provided when a disease can no longer be slowed down, and the focus shifts to alleviating symptoms and improving quality of life. Family members play an important and active role in the care of their loved ones. The nurse has a responsibility to offer person-centered and equitable healthcare to patients, as well as a respectful and attentive approach to family members. Aim: The aim was to describe how family members experience palliative care of a relative. Method: A literature review based on ten qualitative original articles from the databases Cinahl Complete and PubMed, published between 2014 and 2024. The data analysis was conducted according to Friberg's analysis model. Results: The results showed that family members' experiences of palliative care were marked by feelings of loneliness, lack of support, and inadequate communication from healthcare staff, which created frustration and worry. Family members felt a sense of exclusion from the care process and expressed a need for greater involvement and support to handle the emotional and practical burden. Physical and sensory aspects of the care environment, such as access to private spaces and an aesthetically pleasing environment, were significant for the families’ ability to feel secure and present at the end of life. Conclusion: Family members experience significant shortcomings in healthcare, particularly in areas concerning communication, participation, care environment, as well as emotional and spiritual support. These issues are often linked to staff and resource shortages, which result in less person-centered and equitable healthcare
When health care becomes coercive : A literature review of patients' experiences of involuntary psychiatric care
No full textBakgrund: Psykiatrisk tvångsvård har historiskt präglats av en spänning mellan autonomi och paternalism. Tidigare modeller av vård betonade paternalism, där läkare ansågs ha rätten att fatta beslut i patientens bästa intresse, ofta utan deras samtycke. Med tiden har en ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter och patienters själv-bestämmande vuxit fram, vilket lett till reformer som strävat efter en bättre balans mellan behovet av vård och respekten för individens autonomi. Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: En systematisk litteraturöversikt sammanställd utifrån kvalitativa vetenskapliga originalartiklar som valts från databaserna Cinahl Complete, PubMed och PsycInfo mellan år 2012 - 2024. Dataanalysen har genomförts enligt Fribergs metod-beskrivning. Resultat: Patienters upplevelser av tvångsvård präglas av både nödvändighet och kränkning, där förlust av autonomi och brist på delaktighet ofta förstärker känslan av maktlöshet. Relationer till personalen är avgörande; respekt och empati kan förbättra upplevelsen, medan bristande bemötande förvärrar den. Återhämtning gynnas av trygghet och rättvisa men kan hämmas av stigmatisering och negativa vårdrutiner. Slutsats: Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård kan påverkas av personalens bemötande och möjlighet till delaktighet. Respekt och empati stärker behandlingsalliansen, medan bristande bemötande och förlust av autonomi kan förvärra känslan av stigmatisering och påverkar återhämtningen negativt.Background: Psychiatric coercive care has historically been marked by a tension between autonomy and paternalism. Earlier care models emphasized paternalism, where doctors were considered to have the right to make decisions in the patient's best interest, often without their consent. Over time, increased awareness of human rights and patient self-determination has emerged, leading to reforms aimed at better balancing the need for care with a respect for individual autonomy. Aim: To explore patients' experiences of psychiatric coercive care. Method: A systematic literature review compiled on qualitative scientific original articles selected from the databases Cinahl Complete, PubMed, and PsycInfo between the years 2012 and 2024. The data analysis was conducted according to Friberg's methodological description. Results: Patients’ experiences of involuntary care are marked by both necessity and violation, with loss of autonomy and lack of involvement often reinforcing feelings of powerlessness. Relationships with staff are crucial; respect and empathy can improve the experience, while poor treatment exacerbates it. Recovery is supported by a sense of safety and fairness but can be hindered by stigmatization and negative care routines. Conclusion: Patients' experiences of psychiatric coercive care are influenced by staff attitudes and opportunities for participation. Respect and empathy strengthen the therapeutic alliance, while poor treatment and loss of autonomy can exacerbate feelings of stigma and negatively impact recovery
It's about life : A qualitative study on professionals' views on responsibility, collaboration and early intervention for the target group of young people with self-harming behavior
No full textUnga som skadar sig själva beskrivs ofta som en enhetlig grupp, men verkligheten är betydligt mer komplex. Självskadebeteende är ett mångfacetterat fenomen som kan förstås som ett symtom, en konsekvens, en copingstrategi eller i vissa fall som en självständig diagnos (Zetterqvist, 2015, s. 11–12). Forskning visar att ungdomar som skadar sig själva ofta har en komplex psykosocial situation och en högre förekomst av annan psykisk ohälsa. Trots att problemet har uppmärksammats allt mer riskerar dessa unga att falla mellan stolarna i välfärdssystemet. Detta hänger delvis samman med otydlig ansvarsfördelning och bristande samverkan mellan skola, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Syftet med denna studie var att undersöka hur yrkesverksamma inom elevhälsan, socialtjänsten och BUP uppfattar och hanterar sitt eget och varandras ansvar i arbetet med unga som skadar sig själva. Ett ytterligare syfte var att belysa hur dessa aktörer upplever samverkan över organisationsgränser samt vilka förutsättningar som främjar eller försvårar ett effektivt stöd till gruppen. Studien bygger på sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma från de tre sektorerna. Det empiriska materialet analyserades tematiskt. Analysen resulterade i fyra övergripande teman: ansvar, samverkan, kunskap och resurser. Inom temat ansvar framkom att ansvaret ofta ”förskjuts” mellan organisationerna, där skola, socialtjänst och BUP stundtals förväntar sig att den andre aktören ska ta ledningen. De intervjuade beskrev en verklighet där formella mandat, upplevda roller och strukturella begränsningar inte alltid sammanfaller, vilket skapar osäkerhet och riskerar att ingen aktör fullt ut tar ansvar. Detta blev särskilt tydligt när ungdomar inte bedömdes uppfylla kriterierna för specialistpsykiatrisk vård, vilket lämnade de andra aktörerna i en svår situation. Samverkan framträdde som både avgörande och skör. Även om det fanns en samsyn kring att unga med självskadebeteende behöver samordnade insatser, hindrades detta ofta av organisatoriska kulturskillnader, separata IT-system, sekretessbestämmelser och hög arbetsbelastning. De yrkesverksamma betonade också kunskapens betydelse, inte bara kunskap om självskadebeteende i sig, utan även om varandras roller och lagstiftning. Brist på sådan kunskap kunde leda till missförstånd och fördröjt stöd. Slutligen framkom att resursbrist på alla nivåer, tid, personal och tillgång till adekvata insatser, var ett genomgående problem som påverkade möjligheten att ge tidiga och anpassade insatser. Resultaten analyserades med stöd i Bronfenbrenners ekologiska systemteori, rollteori, kritisk teori och ett intersektionellt perspektiv. Analysen visar att komplexiteten i problemet inte kan förstås eller hanteras inom ett enskilt system eller yrkesområde. Unga med självskadebeteende påverkas av samspelet mellan mikro-, meso- och makrosystem, där politiska ambitioner på samhällsnivå inte alltid får genomslag i den praktiska vardagen. Professionella roller och mandat, som formas av både formella strukturer och informella förväntningar, spelar en central roll i hur ansvar tas eller skjuts vidare. Ur ett kritiskt och intersektionellt perspektiv synliggörs också hur resursfördelning och underliggande sociala ojämlikheter påverkar vilka barn som upptäcks och får hjälp. Studien drar slutsatsen att stöd till unga som skadar sig själva kräver mer än förbättrade rutiner eller enskilda aktörers engagemang. Det behövs strukturella förändringar som överbryggar organisatoriska gränser och säkerställer att ansvar inte förskjuts på bekostnad av barnets bästa. Integrerade vårdmodeller, där skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård arbetar i gemensamma team, är ett alternativ som bör undersökas vidare ur ett barn- och ungdomsperspektiv. Detta skulle kunna minska fragmenteringen och möjliggöra tidiga och flexibla insatser. Framtida forskning bör särskilt studera hur sådana integrerade arbetssätt kan utvecklas och implementeras på ett sätt som säkerställer kontinuitet och delaktighet för de unga.Young people who engage in self-harm are often described as a homogeneous group, but in reality, the picture is far more complex. Self-harming behavior is a multifaceted phenomenon that can be understood as a symptom, a consequence, a coping strategy, or in some cases as a diagnosis in its own right (Zetterqvist, 2015, pp. 11–12). Research shows that adolescents who self-harm often live in complex psychosocial circumstances and have higher rates of other mental health problems. Despite the increasing attention the issue has received, these young people risk falling through the cracks of the welfare system. This is partly due to unclear divisions of responsibility and insufficient collaboration between schools, social services, and child and adolescent psychiatry (CAP) The purpose of this study was to explore how professionals within student health services, social services, and CAP perceive and manage their own and each other’s responsibilities when working with young people who self-harm. A further aim was to highlight how these actors experience cross-organizational collaboration, as well as the conditions that facilitate or hinder effective support for this group. The study is based on seven qualitative semi-structured interviews with professionals from the three sectors. The empirical material was analyzed thematically. The analysis resulted in four overarching themes: responsibility, collaboration, knowledge, and resources. Within the theme of responsibility, it became clear that responsibility is often “shifted” between organizations, with schools, social services, and CAP at times expecting the other actor to take the lead. The interviewees described a reality where formal mandates, perceived roles, and structural limitations did not always align, creating uncertainty and the risk that no actor fully assumes responsibility. This became especially evident when young people were not considered to meet the criteria for specialist psychiatric care, leaving the other actors in a difficult position Collaboration emerged as both crucial and fragile. While there was consensus that young people who self-harm require coordinated efforts, this was often hindered by organizational cultural differences, separate IT systems, confidentiality regulations, and heavy workloads. The professionals also emphasized the importance of knowledge, not only knowledge about self-harming behavior itself, but also about each other’s roles and relevant legislation. A lack of such knowledge could lead to misunderstandings and delayed support. Finally, resource shortages at all levels, time, staff, and access to adequate interventions, were identified as a recurring problem that affected the ability to provide early and tailored support. The results were analyzed using Bronfenbrenner’s ecological systems theory, role theory, critical theory, and an intersectional perspective. The analysis shows that the complexity of the issue cannot be understood or addressed within a single system or professional field. Young people who self-harm are affected by the interplay between micro-, meso-, and macrosystems, where political ambitions at the societal level do not always translate into practice. Professional roles and mandates, shaped by both formal structures and informal expectations, play a central role in how responsibility is assumed or shifted. From a critical and intersectional perspective, it also becomes evident how resource allocation and underlying social inequalities influence which children are identified and receive help. The study concludes that supporting young people who self-harm requires more than improved routines or individual professionals’ commitment. Structural changes are needed to bridge organizational boundaries and ensure that responsibility is not shifted at the expense of the child’s best interests. Integrated care models, where schools, social services, and healthcare work together in joint teams, represent one potential approach that should be further explored from a child and youth perspective. Such models could reduce fragmentation and enable early and flexible interventions. Future research should particularly examine how integrated approaches can be developed and implemented in ways that ensure continuity and participation for young people
Healthcare professionals' experiences of healthcare of people with palliative care needs living in homelessness : A literature review
No full textBakgrund: Definitionen av palliativ vård enligt World health organization [WHO] avser att förbättra livskvalitén både för patienten och dennes familj som står inför en livshotande sjukdom. Palliativ vård involverar flertalet olika professioner som har lika viktiga roller för att kunna erbjuda och finnas där för både patienten och dennes familj. Definitionen av hemlöshet är enligt Socialstyrelsen bred, med olika situationer som innefattar en kortare eller längre tid som hemlös. Dagens vårdsystem inte är anpassat för personer som lever i hemlöshet, då denna bygger på egen ansvar och självhjälp. Syfte: Syftet var att beskriva sjukvårdspersonals erfarenheter av sjukvård av personer som lever i hemlöshet med palliativa vårdbehov. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt användes med metoden mixed studies review och en induktiv ansats. Vidare användes en kvalitativ analys för att besvara syftet. Resultat: Resultatet påvisade sjukvårdspersonals erfarenheter av barriärer för att erbjuda palliativ vård till personer som lever i hemlöshet. Barriärer i form av komplexa vårdbehov, att möta rädsla, misstro och bristande tillit samt organisatoriska och praktiska hinder. Den vanligt förekommande bristen av ett hem för de hemlösa i kombination med att vården alltmer förflyttas till hemmet utesluter denna målgrupp från olika former av vårdtjänster. För att kunna erbjuda god palliativ vård till personer i hemlöshet värderades vikten av att se personen bakom hemlöshet, organisatoriska förutsättningar samt behov av kunskap och utbildningar. Slutsats: Resultatet visar på att personer i hemlöshet sällan, inte alls eller för sent erhåller palliativ vård. Boendeform påverkar hur den palliativa vården kan bedrivas i hemmet, vilket skapar problem för personer som lever i hemlöshet. För att kunna bedriva en god palliativ vård är multiprofessionella team viktigt. Resultatet beskriver sjukvårdspersonals osäkerhet och rädsla i mötet med personer i hemlöshet, där flertalet saknar kunskap och erfarenhet. Organisatoriska förutsättningar påverkar även den palliativa vården för personer i hemlöshet. Background: The definition of palliative care according to the World Health Organization aims to improve the quality of life for both the patient and their family who are facing a life-threatening illness. Palliative care involves several different professions that have equally important roles in being able to offer and be there for both the patient and their family. According to Socialstyrelsen, the definition of homelessness is broad, with different situations that include a shorter or longer period of being homeless. Today's healthcare system is not adapted for people living in homelessness, as it’s based on their own responsibility and self-help. Aim: The aim was to investigate healthcare professionals´ experiences of healthcare of persons living in homelessness with palliative care needs. Method: A not-systematic literature review was used with method mixed studies review with an inductive approach. A qualitative analysis was used to answer the purpose. Results: The results showed healthcare professionals' experiences of barriers to offering palliative care to people living in homelessness. Barriers in the form of complex care needs, facing fear, mistrust and lack of trust, as well as organizational and practical obstacles. The common lack of a home for the homeless in combination with the fact that care is increasingly being moved to the home excludes this target group from various forms of care services. In order to be able to offer good palliative care to people in homelessness, the importance of seeing the person behind homelessness, organizational conditions and the need for knowledge and training was assessed. Conclusion: The results show that homeless people rarely, not at all or too late receive palliative care. The type of accommodation affects how palliative care can be provided at home, which creates problems for people living in homelessness. In order to provide good palliative care, multi-professional teams are important. The results describe the uncertainty and fear of healthcare professionals in meeting homeless people, where the majority lack knowledge and experience. Organizational conditions also affect palliative care for homeless people
"It's a delight mingled with terror" : A qualitative interview study on social workers experiences of working with parents whose children are placed in foster care
No full textThe aim of this study has been to examine how social workers experience working with parents of children placed in foster homes. The study has particularly focused on professional approach, support interventions, and how the relationship between professionals and parents is influenced by organizational and discursive frameworks. Using a qualitative methodological approach, six semi-structured interviews were conducted with professionals working within social services. The collected material was analyzed through a narrative and discourse-theoretical lens, using concepts such as positioning, recognition, and relational work. The results show that working with parents of placed children is often characterized by ambivalence, where the desire to build relationships coexists with an assessing function. Respondents expressed that the support provided to parents is often dependent on individuals and influenced by discourses regarding, for example, parental substance abuse or mental illness. It also emerged that a lack of clear guidelines and high workloads can lead to inequality in the support offered. The conclusion is that relational approach and recognition are crucial factors in strengthening parental engagement and trust in the system. The study also highlights a need for structural changes to ensure that support for parents is not dependent on individual initiatives but is instead grounded in clear guidelines and a legally secure foundation. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur social arbetare upplever arbetet med föräldrar till barn som placerats i familjehem. Studien har särskilt fokuserat på bemötande, stödinsatser och hur relationen mellan professionella och föräldrar påverkas av organisatoriska och diskursiva ramar. Genom en kvalitativ metodansats har sex semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamma inom socialtjänsten. Det insamlade materialet har analyserats utifrån en narrativ och diskursteoretisk ansats, med hjälp av begrepp som positionering, erkännande och relationellt arbete. Resultatet visar att arbetet med föräldrar till placerade barn ofta präglas av ambivalens, där viljan att skapa relationer samexisterar med en bedömande funktion. Respondenterna uttryckte att stödet till föräldrar ofta är personbundet och påverkat av diskurser kring exempelvis förälderns missbruk eller psykisk ohälsa. Det framkom även att brist på tydliga riktlinjer och hög arbetsbelastning kan leda till ojämlikhet i stödinsatser. Slutsatsen är att relationellt bemötande och erkännande är avgörande faktorer för att stärka förälderns engagemang och tilltro till systemet. Studien pekar också på ett behov av strukturella förändringar för att säkerställa att stödet till föräldrar inte blir beroende av individuella initiativ, utan vilar på tydliga riktlinjer och en rättssäker grund.
Patients with mental illness and their experiences regarding attitudes in the somatic care system : A literature review
No full textBakgrund: Patienter med psykisk sjukdom drabbas oftare av somatisk sjukdom än övriga befolkningen och dör i förtid. Personal inom den somatiska vården saknar kunskap om vårdande av personer med psykisk ohälsa och okunskap skapar otrygghet. Alla patienter ska erbjudas jämlik vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Jämlik vård innebär att behandling, vård och bemötande ska ges till alla patienter på lika villkor. Sjuksköterskan ska enligt deras etiska kod främja att alla patienter behandlas lika inom hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter med psykisk sjukdom upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande inom den somatiska vården. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Litteratursökningen genomfördes i tre databaser. Systematiska sökningar och manuella sökningar gjordes i PubMed, Cinahl och PsycInfo. Totalt inkluderades 13 kvalitativa originalartiklar i resultatet. Dataanalysen genomfördes enligt Thomas och Hardens tematiska analysmetod. Resultat: I resultatet framkom tre teman, upplevelsen av att inte bli sedd som person, upplevelsen av att inte bli förstådd i sin psykiska sjukdom och delaktighet i vårdmötet var viktigt. Patienterna upplevde att vårdpersonal inte har informerat om deras vård och att de inte blev förstådda i sin psykiska sjukdom och upplevde att de blev stigmatiserade av vårdpersonalen. Det fanns även upplevelser som visade på att delaktighet i sin vård var viktigt för patientgruppen. Slutsats: Slutsatsen är att det är viktigt att patienterna är delaktiga i sin vård genom att vårdpersonal informerar och lyssnar på patientens upplevelser. Utbildning hos vårdpersonal om psykisk sjukdom i den somatiska vården behövs för att kunna ge jämlik vård. Background: Patients with mental illness are more often affected by somatic disease than the rest of the population and die prematurely. Staff in somatic care lack knowledge about caring for people with mental illness and it creates insecurity. All patients should be offered equal care according to the health and medical care law. Equal care means that treatment, care, and interaction should be provided to all patients on equal terms. According to nurses ethical code they should promote that all patients are treated equally within health and medical care. Aim: The aim of this study was to explore how patients with mental illness experience the attitude of health care personnel within the somatic care system. Methods: The method was a literature review with a systematic approach. The literature search was conducted in three databases. Systematic searches and manual searches were performed in PubMed, Cinahl, and Psycinfo. A total of 13 qualitative original articles were included in the results. Data analysis was conducted according to Thomas and Harden’s thematic analysis method. Results: The result revealed the themes: the experience of not being seen as a person, the experience of not being understood in their mental illness and participation in the healthcare encounter was important. Patients' experiences were of healthcare staff not informing them about their care and that they were not understood in their mental illness as they were met with stigmatisation from the staff. There were also experiences that indicated that participation in their care was important for the patient group. Conclusions: The conclusion is that it is important for patients to be involved in their care by healthcare personnel informing and listening to the patient's experiences. Education for healthcare personnel about mental illness in somatic care is needed to provide equal care.
To be someone elses safe space : About foster parents need for support
No full textSyftet med den här studien är att bidra med ökad kunskap om familjehemmens villkor och relationen mellan familjehem och socialtjänst, med särskilt fokus på hur stödfunktioner påverkar familjehemmens möjligheter att uppfylla sitt uppdrag. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på empiri som samlats in genom netnografisk metod och semistrukturerade intervjuer. Totalt har 240 inlägg från internetforum analyserats och fem familjehemsföräldrar intervjuats. Som teoretiskt ramverk har vi utgått från ekologisk systemteori samt begreppen resiliens och stressorer ur Livsmodellen. Studien visar att familjehemsföräldrar upplever stödet från socialtjänsten som en kombination av organisatoriska insatser och relationellt bemötande. Organisatoriskt stöd i form av utbildning, handledning och tydlig information skapar trygghet och stärker beredskapen inför uppdraget. Det relationella stödet, präglat av tillgänglighet och respekt, bidrar till en känsla av samarbete och gemensamt ansvar för barnet. Tillsammans bidrar dessa faktorer till motivation, engagemang och långsiktig hållbarhet i uppdraget. Samtidigt visar studien att det förekommer brister i struktur, kontinuitet och resursfördelning vilket medför att stödets omfattning till stor del påverkas av kvaliteten i relationen mellan den enskilde och handläggaren. Stödet upplevs därmed som ojämnt och ibland otillräckligt. Studien belyser behovet av mer tillgängligt, jämlikt och långsiktigt stöd för att skapa hållbara förutsättningar för familjehemsuppdraget.The purpose of this study is to contribute to a deeper understanding of the conditions faced by foster families and the relationship between foster homes and social services, with a particular focus on how support functions affect foster families' ability to fulfil their responsibilities. The study adopts a qualitative approach and is based on empirical data collected through netnographic methods and semi-structured interviews. A total of 240 posts from online forums were analyzed, and five foster parents were interviewed. The analysis was conducted using ecological systems theory and the concepts of resilience and stressors from the Life Model. The study shows that foster parents perceive support from social services as a combination of organizational measures and relational interaction. Organizational support in the form of training, supervision, and clear information fosters a sense of security and strengthens preparedness for the role. Relational support characterized by accessibility and respect contributes to a sense of collaboration and shared responsibility for the child. Together, these factors promote motivation, engagement, and long-term sustainability in the foster care role. At the same time, the study reveals shortcomings in structure, continuity, and resource allocation, which means that the level of support is largely dependent on the quality of the relationship with individual caseworkers. As a result, the support is experienced as uneven and at times insufficient. The study highlights the need for more accessible, equitable, and long-term support to create sustainable conditions for foster care assignments