Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Jadelius, Lars

Azimzadeh, Mir

English

Theoretical Knowledge, Freedom and Constraints in Architectural Design

This article will suggest an ontological stratification of architecture in the Opus of Architecture (OpA), the Object of Architecture (ObA), and the general Field of Architecture (FoA). It will describe the three levels, and interrelate them according to the structure of a Peircean sign relation

Building Culture

Helgesson, Stefan

Reading the Cityscape

Eriksson, Eva

Swedish

Om arkitekturkritik

Caldenby, Claes

In this article the author considers theoretical aspects of a new ecological or sustainable approach to city planning. The article explores inter-disciplinarity: the arguments for planning in the natural sciences (ecological rationality) and the social sciences (social rationality) and their interconnections (nature contract)

Koskiaho, Briitta

Ecological City: a Planner's Dream

Hurtig, Eva

Wetterberg, Ola

Holmberg, Ingrid

Editors' Notes - Stadens periferier

Att hela staden 
Om urbana kvaliteter och planeringens imperativ 
av Björn Klarqvist 
D E T ÄR SPÄNNANDE ATT LÄSA Bo Grönlunds långa och inne-hållsrika kommentar t i l l m in förra artikel. 1 Uppenbart är vi båda sysselsatta med besläktade funderingar. Han har 
delvis andra referenser och betoningar, han påpekar vissa svagheter 
i empirin (Skarpnäck) och han har helt missuppfattat ett begrepp 
(stereotomi). Grönlund presenterar också egna funderingar som 
inte har något samband med min artikel. 
Jag ät helt enig med Grönlund om att vi behöver empiriska stu-
dier om hur staden fungerar. Men forskning — och planering — be-
drivs inte utan glasögon. Avsikten med m i n förra och denna arti-
kel är att hålla upp alternativa glasögon. Därför fullföljer jag min ur-
sprungliga avsikt att lägga fram ytterligare material för tankar om 
staden som helhet i stället för att polemisera. Jag vi l l betona att när 
jag talar om stadens helhet handlar det inte om alla dess aspekter, 
utan en koncentration på resonemang om stadens form, främst 
planmönsttet, och dess betydelse för stadens liv. 
Staden fungerar alltid på något sätt, men frågan kan ändå ställas 
om hur den fungerar. Vår kunskap är begränsad. Många hävdar att 
de olika stadsmönster som jag diskuterade i min föregående artikel 
(nät-, park- och grannskapsstaden) inte hat någon betydelse för 
kvaliteten på livet i staden. Särskilt sociologer menar att det är helt 
andra saket än den fysiska utformningen, den rumsliga strukturen, 
som är viktiga för stadens liv. De påstår att de i sina undersökningar 
kunnat visa att den fysiska miljön saknar betydelse eller endast har 
en indirekt påverkan. O m den fysiska utformningen inte har någon 
betydelse kan man hävda att det inte heller spelar någon roll hur 
stadens planmönster utformas. En följdsats kan då vara att vi inte 
behöver några stadsplanerare och arkitekter; åtminstone bör man 
inom dessa professioner sluta hävda att de kan skapa gemenskap, 
stadsmässigt liv och andra kvaliteter genom sina planlösningar. 
Våra vardagliga erfarenheter säger oss att formen har en bety-
delse, men v i vet i allmänhet inte på vilket sätt och i vilken grad. 
Arkitekterna brukar hävda att deras val av form har en social be-
Syftet med staden är att vara 
en arena för människors liv, 
att erbjuda urbana kvaliteter. 
En stad fungerar alltid på nå-
got sätt. Svårigheten är att be-
döma om städer fungerar bätt-
re eller sämre utifrån kvali-
tetskriterier. Med hjälp av en 
metod, Space Syntax Analysis, 
försöker denna artikel illustre-
ra effekterna av olika plan-
principer och vad som händer 
i staden om man blandar olika 
planprinciper. Slutligen disku-
teras vilka imperativ slutsat-
serna ger planerare, forskare 
och planmyndigheter. 
FORUM 153 
tydelse utan att kunna påvisa detta. Sociologerna å sin sida mäter 
sociala aspekter utan att egentligen relatera dem t i l l fysisk form. 
De relaterar t i l l hushöjd, lägenhetstyp, förvaltningsform, exploate-
ringstal etc. eller t i l l så kallade funktioner; alltså t i l l något helt an-
nat än form. 2 Arkitekter och planerare arbetar med den byggda 
miljöns form, sociologerna med sociala relationer. Frågan är hur vi 
skall komma åt sambandet mellan det fysiska och det sociala (om 
det nu existerar). Det är dags att gestaltare och samhällsvetare över-
skrider sina etablerade ämnesgränser och finner ett språk där båda 
grupper kan kommunicera om form. Det krävs nya kategorier av 
teorier och kunskaper för att kunna uttala sig om relarionen mel-
lan det fysiska och der sociala. 
Urbana kvaliteter 
Hur stadens form eller mönster fungerar är en fråga om vad som är 
urbana kvaliteter. Den grundläggande betydelsen av kvalitet är egen-
skapen hos någonting. Kevin Lynch försöker diskutera det svårgrip-
bara begreppet urban kvalitet i boken Good City Form. Han samman-
fattar det sålunda: 
So what is good city form ? Now we can say the magic words. It is 
vital (sustenant, safe, and consonant); it is sensible (identifiable, struc-
tured, congruent, transparent, legible, unfolding, and significant); 
it is well fitted (a close match of form and behavior which is stable, 
manipulable, and resilient); it is accessible (diverse, equitable, and 
locally manageble); and it is well controlled (congruent, certain, re-
sponsible, and intermittently loose). And all of these are achieved 
with justice and internal efficiency. Or, in the more general terms..., 
it is a continuous, well-connected, open place, conducive to deve-
lopment.3 
Lynch är mycket väl medveten om svårigheten att ange generella 
urbana kvaliteter. Kvalitet är beroende av människors individuella 
siruation och värderingar. Egenskaperna som bedöms beror av det 
omgivande samhällets förhärskande skalor. Exempelvis bör nog in-
te stadsmönster och stadsform bedömas enligt samma kriterier i ett 
islamiskt samhälle och i ett västerländskt. Det är inte heller säkert 
att det är lämpligt tillämpa samma kriterier på stora och små städer 
inom samma kultur. V i kan kanske också hävda att olika delar av en 
stad skall utformas och bedömas enligt skilda kriterier. 
Möjligen kan vi ena oss om vilka egenskaper eller kvaliteter som 
skall bedömas. Men kan vi ena oss om vilka egenskaper som är vik-
tigare än andra och, framförallt, vad som är bra eller dåligt ? Vidare, 
vilka kriterier och skalor skall vi som planerare eller som enskilda in-
vesterare tillämpa när vi påverkar stadens mönster genom att förändra 
det befintliga eller genom att lägga ti l l ? Men också, med vilken rätt kan 
vi strunta i att bedöma våra åtgärder och deras effekter på andras liv ? 
Stadsmönsters rumsliga egenskaper 
Hur skall man relatera stadens mönstet t i l l dess liv? Detta är utom-
ordentligt svårt, särskilt om man vill diskutera hela staden. Problemet 
blir inte mindre då existetande städer alltid är en blandning av olika 
mönster. I denna artikel kommer jag att gå förbi problemet genom att 
arbeta med förenklade modeller av stadsmönstet och kombinationer 
av dessa. Modellerna analyseras med hjälp av syntaxanalys4. Metoden 
är enligt min mening den nu bästa föt att beskriva vissa egenskaper hos 
rumsliga strukturer. Avsikten är att antyda vilken betydelse olika rums-
liga strukturer kan tänkas ha på stadens liv. 
Jag konstruerar ett antal typmönster vars rumsliga egenskaper 
jag beräknar och jämför. Bland egenskaperna väljer jag att redovisa 
linjernas (gatornas) integrationsvätden. Integration är ett mått på 
hur en linje kopplat ihop alla andra linjer i systemet eller, med and-
ra ord, en linjes syntaktiska närhet t i l l alla andra linjer. Från t id i -
gare forskning vet vi att det oftast finns en relativt statk korrelation 
mellan integtation och var människor befinner sig i gatutummet. 
Detta inkluderar rörelsen (främst gångtrafiken). Tillåt mig sedan 
förenklat hävda att rörelsen är grunden för slumpmässiga möten, 
som i sin tur generetar socialt liv. 
Den första jämförelsen avser de rumsliga egenskaperna hos ett 
stadsmönster baserat på rutnät respektive trädstruktur, fig. i . Båda 
skulle kunna betjäna lika stor bebyggelse. Beräkningen visar att i 
nätmönstret ät spridningen på integrationsvärden låg, men den är 
hög i trädmönstret, se tabell. Det betyder alltså att människors rö-
relse i ett nät ät jämnate fördelad än i ett ttädsystem. Genomsnitt-
liga integtationen är också avsevärt högre i nätmönsttet. 
Integration 
max. min. medel 
Nät 4,39 3,30 3,78 
Träd 1,92 0,62 0,95 
Nät-Central Park 3,21 1,36 2,57 
Nät - Broadway 5,50 1,37 2,00 
Nät - externt nät 4,81 1,75 3,14 
Nät-externt träd 2,62 0,77 1,33 
Nät - internt träd 2,76 0,89 1,72 
Modellstad 2,22 0,69 1,15 
Dito omkopplad 2,80 0,96 1,50 
Tabell. Integrationsvärden förde olika exemplen. 
Nästa jämförelse avser vad som händer om man manipulerar rut-
nätet genom att hindra genomfart på några linjer och därefter att 
också lägga in en gata diagonalt, fig. 2 (associera gärna t i l l Manhat-
tan: Central Patk respektive Broadway). I Central Park-fallet mins-
kar integrationen jämfört med det ursprungliga nätmönstret, både 
extrem- och medelvärden. Integrationsvärdet för "Broadway" blir 
• 
Fig. 1 Nät- och trädmönster 
fl 
Fig. 2. Manhattan med "Cen-
tral Park" och "Broadway" 
FORUM 155 
• 
I Oy 
Fig. 3. Nät med addering av 
nät respektive träd. 
1 
i den senare modellen helt dominerande, men medel-
värdet sj unker trots det. Detta är alltså vad "rummet" gör. 
Orsaken t i l l att Broadway drar t i l l sig människor och där-
med affärerna och teatrarna är inte att Broadway låg där 
innan rutnätet infördes, utan att den ligger närmast alla 
andra gator i systemet. 
Den tredje jämförelsen gäller vad som händer med i n -
tegrationen (trafiken) om man låter rutnätsstaden växa 
antingen genom att addera ett rutnät eller en grann-
skapsenhet med trädstruktur, fig. 3. V i ser att integratio-
nen i det befintliga nätet minskar i båda fallen. En slut-
sats av detta är att alla tillägg har inverkan på det befint-
liga. Det intressanta är också att integrationsvärdena i det 
senare fallet blir betydligt lägre såväl i hela staden som i 
den nya stadsdelen. Detta innebär att grannskapsenheten 
blir mer segregerad från övriga staden. Javisst, detta är 
just avsikten med att göra grannskapsenheter — för att 
öka gemenskapen inom enheten. 
Låt oss slutligen se vad som händer med det ursprung-
liga rutnätet om vi genom trafikregleringar avgränsar en 
enklav i näret (eller river och bygger en ny enklav i sta-
den). Oavsett om vi planerar enklaven som rutnät eller 
träd, fig. 4, blir enheten m i t t i centrum segregerad från 
staden. Ingreppet påverkar även här i hög utsträckning 
det befintliga rutnätet, se tabell. 
_ ^ 0 . 8 9 1 1 
Mesure =2 
Fig. 4. Nät med intern enklav. 
Vilket mönster är bäst? 
Nå, frågar sig vän av ordning, vilket är nu bäst: integtation eller seg-
regation? M i t t svar måste bli : Det beror på. Segregation är bra för 
den som önskar segregation och integration bra för den som önskar 
det. N å dåsa, konstaterar vän av ordning, det spelar alltså ingen roll . 
Jag hävdar då: Det spelar en mycket stor roll hur integrationen och 
segregationen är fördelad över staden. Låt mig försöka förklara! 
Vissa verksamheter, som för sin funktion är beroende av kontakt 
med många människor, har intresse av att finnas där många män-
niskor rör sig. Eftersom det finns ett samband mellan integration 
och rörelse v i l l bl . a. vissa typer av butiker gärna ligga i lägen med 
hög integration. Andra verksamheter, t. ex. boende, ligger gärna vid 
linjer med lägre integration (= högre segregation). Nå dåsa, konsta-
terar vän av ordning ånyo, det spelar alltså ingen roll . Jo, det är just 
det som det gör, är mi t t svar. Det handlar om att staden som helhet 
skall fungera. En stad kan inte bedömas utifrån en enda aspekt eller 
utifrån att var och en optimerar för egen del. 
En viktig kvalitet i staden är mönstrets adaptibilitet. I ett renod-
lat nät, där skillnaden mellan integtationen är låg hos systemets l i n -
jer är alla lägen någorlunda likvärdiga för butiker — och andra funk-
tioner. Dessa kan lokaliseras nästan var som helst och det är inte så 
allvarligt för verksamheten om man av något skäl måste flytta på 
sig. I ett trädliknande system, dät en linje tar hand om nästan all 
integration, blir det bästa läge för butiker bara på en gata i staden. 
O m man ser på städer som vi allmänt tycker fungerar bra, verkar 
det som om integrerade och segregerade linjer ligger i n t i l l var-
andra över hela stadens yta. A t t alla butiker slåss om en enda plats 
och bildar ett butiksgetto som är stängt och dött på natten borgar 
inte för ett bra stadsliv. Det kan ju inte heller vara bra för männi-
skor som bor i segregerade områden att ha lång väg t i l l sina butiker. 
En annan kvalitet som kan vara viktig att diskutera är stadens 
öppenhet. Jane Jacobs gör det och Hill ier & Hanson gör det, fast 
på olika sätt. Det handlar om det som Hill ier kallar Virtual Com-
munity eller, som Bo Grönlund fyndigt översätter det, Gestossen-
schaft. 
Jane Jacobs utgår i sin analys från brokiga äldre stadsdelar i stor-
städer med rutnätsplan. H o n menar att förutsättningen för en god 
stadsmiljö är variation i staden som i sin tur bygger på fyra samver-
kande faktorer: 
• blandade primära funktioner (t. ex. bostäder, kontot, affärer); 
• små kvarter (inte långa rektangulära); 
• äldre byggnader (inte bara nybyggda, dyra); 
• koncentration (hög täthet av olika slag)5. 
H o n pekar även på det viktiga gränssnittet mellan byggnaderna 
och gatan, att gränsen skall vara klar och skarp. Men också på att 
rutnätet gör det möjligt att röra sig i många olika riktningar och 
med alternativa vägar. Jacobs liksom Hill ier & Hanson pekar på 
den viktiga egenskapen att invånare möter främlingar och att mö-
ten är slumpmässiga. Hill ier och andra har med skärpa argumen-
terat mot de förenklade resonemang som Oscar Newman för i De-
fensible Space och Alice Coleman i Utopia on Trial.6 Det är inte för-
svarbara revir och avgränsade enheter som skapar den säkra staden. 
Det är med den kontinuerliga övervakningen av gatan och det 
offentliga rummet genom både invånare och främlingar som sä-
kerheten uppkommer. 
En tredje kvalitet är läsbarheten (intell igibil ity), dvs. i vilken 
grad man lokalt i planmönstret kan förstå helheten. Ett rent orto-
gonalt rutnät har en låg läsbarhet liksom ofta rena trädmönster. De 
deformerade näten har konstigt nog ofta högre läsbarhet. En indi-
kator på läsbarhet kan lätt beräknas med syntaxanalys. 
De från omgivningen avgränsade grannskapsenheterna efter-
liknar byn och är tänkta att skapa den bygemenskap som gått för-
lorad i storstäderna. Visst är det möjligt att de främjar gemenskap 
inom enheten; förmodligen då på bekostnad av gemenskapen med 
övriga stadens människor. Observera att just grannskapsenhe-
terna, dät Sveiige troligen har en större andel än i något annat land 
FORUM 157 
Fig. 5. Modellstad med över-
kopplingar. 
i världen, knappast är kända för att ha bidragit t i l l gemenskapen 
ens inom enheterna7. 
Att hela staden 
Parkstaden och grannskapsstaden, som båda ofta är trädmönster, 
verkar inte erbjuda just de urbana kvaliteter som diskuterats här. 
Mycket av den forskning och diskussion som jag tagit del av tyder 
på att nätet är en bra generell mönsrerprincip för stadens planering. 
Med nät avser jag då inte i första hand ortogonala rutnät utan de 
deformerade. M i t t val baseras på värdering av vissa egenskaper. 
Med beroning av andra urbana kvaliteter skulle man kanske kom-
ma t i l l en annan slutsats. Låt oss dock för argumentationens skull 
fundera på hur vi skulle kunna omforma våra städer så att de se-
naste femtio årens grannskapsplanering, som främst drabbat stä-
dernas yttre delar, får mer av nätstadens karaktär. 
A t t förändra en stadsstruktur är inte lätt. Det finns knappast nå-
got trögare än bebyggelsemönster. Byggnaderna ligger där de lig-
ger; några kan vi kanske riva eller ändra. Det är förmodligen lite 
lättare att flytta på vägarna, men då uppstår det många andra pro-
blem att lösa, t. ex. när det gäller konrakren med olika funktioner i 
stadsdelen. Det gäller vidare att lösa upp många juridiska och eko-
nomiska knutar. Javisst, att omforma stadsdelar kräver stora plane-
ringsinsatser, förmodligen större än när den ursprungligen plane-
rades. Men om nu staden skulle fungera bättre, alltså staden som 
helhet, vore der kanske värt besvärer att manipulera mönstret. 
A t t förändra den föreliggande verkligheten kostar mycket, eko-
nomiskt och socialt. Små experiment på en dator kan vara ett bra 
första steg innan vi ingriper. Låt mig avsluta simuleringarna med att 
på samma sätt försöka se på hur de rumsliga egenskaperna (inte-
grationen) förändras i en något mer komplex modell, fig. 5. Jag har 
försökt konstruera en modell av en vanlig svensk stad. Genom att 
tillfoga några linjer kan segregationen avsevärt minskas i stadens 
grannskapsenheter, i stadens ytterområden. Samtidigt förändras rut-
nätets egenskaper i centrum. Det kanske inte minst intressanta är 
att det nu blir möjligt på ett helt annat sätt att röra sig genom sta-
dens olika delar. V i kan passera genom de områden som vi tidigare 
tvingades runt. Segregationen blir alltså mindre och den genom-
snittliga integrationen ökar. 
Jag har nu visat att det finns en metod med vilken man kan be-
skriva hur de rumsliga egenskaperna förändras när man förändrar 
planmönster i staden. A t t rumslig syntaxanalys är ett användbart 
instrument i stadsbyggandet har man tidigare kunnat visa i olika 
tillämpningar, bl. a. v id planeringen av Kings Cross i London. Det 
intressanta är emellertid inte bara meroden i sig. Den leder ri l l ett 
nytt sätt att se på stadens rumsliga organisation och t i l l nya fråge-
ställningar som kräver uppmärksamhet. 
Jag anser att det finns en inkonsistens i dagens planetingstänkan-
de. Föreställningarna om både grannskapsstaden (träd- eller frak-
talstaden) och nätstaden finns samtidigt närvarande och många 
tror att det är möjligt att addera goda egenskaper från de två mönst-
ren genom att blanda dem. En del tror att det inte spelar någon 
roll hur man blandar mönstren. Jag hoppas med denna och den 
föregående artikeln kunnat visa att staden som helhet knappast är 
ett trivialt problem. Jag har bara kunnat peka på någta viktiga frå-
geställningar som bör bli föremål för diskussion och vidare forsk-
ning. 
Låt oss för diskussionens skull acceptera att det inte är trivialt 
hur vi utformar våra städer och att vi dessutom vet vilket mönster 
som vore bäst för stadens liv. D å borde vi väl försöka se t i l l att dessa 
ptinciper tillämpades i stadsbyggandet. O m vi å andra sidan inte 
vet något borde vi ha ett ännu stöt re ansvar för att ta reda på effek-
terna av vad vi gör. 
Här finns en god grund att arbeta vidare på. I en efterföljande 
artikel skall jag granska hur vår centtala planmyndighet, Boverket, 
ser på hur staden som helhet bör vara utformad. De imperativ vi 
alla böt lyda gället i än högre grad den myndighet som i vissa sam-
manhang kallat sig Kunskapsverket. Boverket borde veta bättre. 
Björn Klarqvist, docent, 
Institutionen för stadsbygg-
nad, Plananalytiska fors-
kargruppen, 
Chalmers tekniska hög-
skola, Göteborg. 
Noter 
Nordisk Arkitekturforskning, 1995:3, s. 79—87 resp. 88—96. 
Se min föregående artikel och Björn Klarqvist & Ye M i n , De-
sign Space & Use. BFR 011:1994, s. 203-215. Stockholm. 
Kevin Lynch. Good City Form. M I T Press 1985 [1981], p. 235. 
Metoden finns beskriven bl . a. i Björn Klarqvist, Manual för 
rumslig analys av byggnader och städer, SACTH 1991:1. Se också 
temanumret om "Rumslig analys", Nordisk Arkitekturforsk-
ning, 1993:2. 
Jane Jacobs, The Death and Life of Great American Cities. Pen-
guin 1964 (orig. 1961), pp. 153-251. 
6. Bil l Hillier, "Against Enclosure" in Teymur, Markus & Wooley 
(eds.) RehumanisingHousing. London 1988, s. 63—88. 
7. Lars Hjärne, " A t t bygga för gemenskap, en myt eller... ?" i Fors-
kare om samhälle, välfärd och boende. BFR T5:1985, s. 135-157. 
Stockholm. 
5 
FORUM 159 



Att hela staden - om urbana kvaliteter och planeringens imperativ