Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Ohlin, Mats

Swedish

Persson, Johanna

Röda Ladan 
-selektiv rivning i praktiken 
av Johanna Persson 
Ännu ett hus har jämnats med marken. 
Turen hade kommit til l Röda Ladan — en anspråkslös före detta kartongfabrik nere i Göteborgs 
hamn och ett av de sista kvarvarande trämagasinen. Röda Ladan ansågs förbrukad - inte rent tek-
niskt - men marken behövdes för annan verksamhet. Med hjälp av grävskopa och kula skulle ma-
terialet krossas och blandas för att sedan köras på tipp. 
Men, nu blev det inte så ... 
Röda Ladan blev ett pilotprojekt inom selektiv rivning. 
G ÖTEBORGS KOMMUN har i likhet med några andra kommuner runt om i landet börjat inse bristerna i hante-
ringen av sitt rivningsavfall. Problemen utgörs 
bl . a. av stora avfallsmängder, oidentifierad 
spridning av miljöstörande ämnen och illegal 
tippning. Några länder har under en längre t id 
arbetat med att lösa byggavfallsfrågorna. Dan-
mark har ett mål på sextio procents återan-
vändning t i l l år 2000 och man är redan på god 
väg att nå dit. Höjda avgifter på osorterat av-
fall, selektiv rivning, auktorisation av avfalls-
transportörer är några exempel på åtgärder 
som visat sig ge resultat. Det är med hjälp av 
dessa erfarenheter som Sverige synar sin egen 
hantering av rivningsavfallet. 
I Göteborg har miljö- och hälsoskydds-
förvaltningen, renhållningsverket och stads-
byggnadskontoret gått samman i en arbets-
grupp (BRA-gruppen, Bygg- och RivningsAv-
fall) för att gemensamt se över gällande och 
kommande regler och rutiner på området. Det 
är i detta sammanhang som Röda Ladan kom-
mer in . Genom att riva byggnaden selektivt — 
dvs. demontera material för material ville man 
från kommunens sida skaffa sig erfarenheter 
och se vilka problem man ställs inför vid denna 
typ av rivning. Man ville veta vilka kostnader 
selektiv rivning medför, vilka kunskaper som 
behövs för arbetet, hur lång t id demonteringen 
För att demontera ytterpanelen restes ställningar 
runt Röda Ladan. 
FORUM 89 
tar och vilken avsättning som finns för det 
återanvända materialet. En arbetsgrupp bilda-
des under vårvintern 1994 mellan renhåll-
ningsverket, kommunen, Ekoteknik och 
Johanna Persson Arkitektkontor. Rivnings-
objekt, finansieringsmöjligheter och program-
frågor diskuterades. Till projektets förfogande 
ställde renhållningsverket den egna byggna-
den Röda Ladan, och jag fick i uppdrag att ge-
nomföra en inventering. Arbetet resulterade i 
en rapport som beskriver förutsättningarna för 
projektet, byggnadsbeskrivning med ritningar 
och materialinventering samt olika scenarier 
på genomförande. 
Under hösten samma år var finansieringen 
löst och organisationen klar. Institutionen för 
kulturvård på Göteborgs Universitet startade 
utbildningen "Byggnadsvård i teori och prak-
tik" på trettio veckor för arbetslösa byggnads-
arbetare. Förutom ekologi, byggnadshistorik 
och varsam ombyggnad står selektiv rivning 
och återanvändning på programmet, både i 
teorin och praktiken och utbildningen integre-
rades på så sätt i projektet. 
Renhållningsverket stod som beställare av 
rivningen och bekostade arbetsledare, projek-
tering samt maskinhyror. Kommunen stod 
som beställare av den rapport som presenterar 
resultatet av arbetet. 
Mitt uppdrag bestod i att upprätta projek-
teringshandlingar för rivningen. Någon mall 
för sådana finns inte idag. Under demonte-
ringsfasen var jag projektledare, och dessutom 
dokumenterade jag rivningen steg för steg. 
Detta material kommer jag senare i vår att pre-
sentera i rapporten Röda Ladan. 
Vid en selektiv rivning krävs en noggrann 
inventering av byggnaden. Röda Ladan-pro-
jektet inleddes med en uppmätning och varje 
material dokumenterades, bl. a. listades mäng-
der, dimensioner och kvalitet. Både miljöfar-
ligt avfall och miljöstörande avfall noterades 
särskilt eftersom dessa material måste avlägs-
nas innan demonteringen sätter igång. Av 
denna anledning kontrollerades byggnadens 
tidigare användningsområden på bl. a. Stads-
Takstolarna inne i lagerrummet. 
museets arkiv för att se om byggnadsmaterialet 
förorenats av någon tidigare verksamhet. Här 
förelåg inga sådana risker. Byggnaden uppför-
des 1938 som godsmagasin, men redan efter 
fyra år startades tillverkning av kartong och 
papperspåsar i huset. Under de senaste tio åren 
har renhållningsverket disponerat huset som 
kontor. 
Byggnaden var uppförd helt i trä och målad 
i falu rödfärg, därav namnet Röda Ladan. 
Samtliga väggar och golv var oisolerade och 
bestod av lockpanel respektive spontade brä-
dor. Den totala bottenarealen uppgick till 
7 6 0 m 2 och upptogs främst av en lagerhall. 
Lagret i ett plan hade inga bärande mellan-
väggar. Elva takstolar spände över det elva me-
ter breda rummet samt över den tre meter 
breda lastbryggan. Mot öster var byggnaden i 
två plan. Denna del har tidigare använts som 
kontor. Taket bestod av panel klädd med tjär-
papp. Byggmaterialet var av hög kvalité och 
möjligt att återbruka. 
De miljöfarliga ämnen och material som 
identifierades i byggnaden var kvicksilver från 
lysrör och strömbrytare, asbest i ventiler och 
under mattor samt ledningar innehållande 
bly. I byggnaden fann vi även miljöstörande 
material som sorterades undan före demon-
teringen; pvc-mattor, tjärpapp, oljetank samt 
oljepanna. 
De sexton byggnadsarbetarna var organi-
serade i fyra arbetslag. Två av grupperna ar-
betade i lagerdelen och två i kontorsdelen. 
Innan demonteringen satte igång asbestsane-
90 FORUM 
Med hjälp av specialkonstruerad kofot demonteras 
spontade golvbrädor utan att vare sig spont eller 
plank tar skada. 
rades byggnaden och det övriga miljöstörande 
avfallet togs om hand. Därefter rensades bygg-
naden från lösa inventarier. De kontorsmöbler 
som fortfarande var brukbara hämtades av 
Myrorna. 
Utrensning gjordes under en dag och där-
efter påbörjades demonteringsarbetet. Demon-
teringen började med fönster och väggar, där-
efter följde tak och golv. Byggnadsmaterial 
som var för skadat för återbruk sorterades i fem 
olika återvinningsfraktioner: 
— Metallskrot radiatorer, ledningar, avlopps-
rör samt diverse inredning av metall. 
— Trä: lister, spånskivor, masonit, panel, såg-
spån osv. 
— Papper, kontorsmaterial, gammalt pappers-
material från kartongfabriken osv. 
— Blandat brännbart, plastmattor, plaströr, 
vindpapp, takpapp. 
— Blandat obrännbart, gips, betong, isolering, 
tegelsten, porslin. 
I lagerdelen bestod väggarna endast av en pa-
nel; lockpanel mot söder och väster samt spon-
tad panel mot norr. Genom att slå med plåt-
hammare från insida lossnade panelen såpass 
att den kunde plockas ned med hjälp av kofot 
från utsidan. Denna metod var lätt, gick rela-
tivt fort och skadade inte materialet. Två man-
nar i varje arbetslag plockade ner panelen och 
två spikrensade och packade virket. 
Steg två i arbetet med väggarna var att 
märka upp regelstommen. Detta utfördes med 
I kontorsdelen bestod innerväggarna av stående 
spontad panel. Istället för att demontera bräda för 
bräda plockade man ner hela väggstycken. 
hjälp av numrerade metallbrickor som fästes 
på reglarna. 
Demonteringen av väggpanelen i kontors-
delen utfördes på samma sätt. Innerväggarna 
var dock klädda med spånskivor eller masonit 
som var svårt att demontera utan att bryta. 
A l l t skivmaterialet gick därför t i l l träåtervin-
ning. 
Inner- och ytterväggarna i kontorsdelen 
bestod dessutom av stående, spontade plank 
(2" x 4") som var stickspikade. Planken var av 
god kvalitet och hade längder upp t i l l sex me-
ter, men var på grund av spikningen svåra att 
demontera. 
Taket stod i tur att demontera efter väg-
garna. Under tjärpappen låg råspont som i sin 
tur vilade på takstolarna. Tjärpappen "raka-
des" av med hjälp av ett eget tillverkat verktyg 
- en skyffel med sågtänder längst fram på 
bladet. Genom denna enkla konstruktion ren-
sades råsponten på ett enkelt vis från både tjär-
papp och pappspik. 
I samband med ett demonteringsprojekt i 
Uddevalla tillverkades en ny typ av kofot kal-
lad Demonkofoten. Dess fördelar är att den 
kan bryta upp spontat virke utan att skada var-
ken plank eller spont. Nackdelen med verkty-
get var att den som demonterar måste stå där 
plank redan tagits bort - dvs. man måste lägga 
ut ett tillfälligt golv att stå på. Uppfinnings-
rikedomen hos byggnadsarbetarna i Röda La-
dan-projektet har varit mycket stor. Snart 
FORUM 91 
hade man löst nackdelarna med Demon-
kofoten med en egen konstruktion. Brytning-
en fungerar idag så att man kan stå på de 
brädor som inte ännu har demonterats. 
Den nya kofoten användes vid demonte-
ringen av råsponten på taket. Även här visade 
sig virket vara av hög kvalitet — det var mycket 
rakt och mätte upp till 7,3 meter per bräda. 
Takstolarna behölls som de var och plockades 
ner hela med hjälp av kran under en dag. 
I kontorsdelen fanns en murstock från 
pannrummet. Tegelstenarna plockades ned en 
och en för hand och rensades från bruk. Efter-
som den murats med kalkbruk lossnade det 
lätt vid rengöring av stenarna. Stenarna sorte-
rades efter storlek och packades på lastpall. 
I samband med att murstocken demonte-
rats ned till pannrummet kunde oljepannan 
friläggas och lyftas ut med hjälp av kran. 
Isoleringen i kontorsdelens mellanbjälklag 
bestod av sågspån som sögs upp med en större 
byggdammsugare. Tyvärr blåste det kraftigt 
den dag då spånet frilagts, och arbetsmiljön var 
snarlik en sandstorm. 
Bjälklag och stomme i kontor och lager 
plockades därefter ner. Virket var av mycket 
god kvalitet och i stort sett allt kunde sparas 
utan skador. 
Det sista momentet i demonteringsarbetet 
var golvet. I lagerdelen bestod det av 2 " x 4 " 
plank av god kvalitet. Demonteringsarbetet 
utfördes med hjälp av den nytillverkade kofo-
ten. Arbetet var tungt på grund av de kraftiga 
spiken, men resulterade i stora mängder bra 
virke. Efterklokheten sa oss att vi skulle kun-
nat högtryckstvätta golvet före demontering-
en för att på ett enkelt vis få bort den värsta 
smutsen. 
I kontorsdelen bestod golvet av parkett och 
plastmatta. Parketten demonterades bit för bit 
för återbruk, mattan revs ut och lades i con-
tainern för blandat brännbart. Under dessa 
golv fanns samma slags golvplank som i lager-
delen. 
Nu återstod endast golvbjälklaget. Stålbal-
kar vilade på betongplintar och över dessa låg 
Takpanelen rivs och spånet som ligger som bjälk-
lagsisolering rasar ut. En byggdammsugare använ-
des i början, men det visade sig att den hade allde-
les för dålig kapacitet för att klara den stora mängd 
spån som fanns i huset. 
4 " x 10" träbalkar - totalt 2 7 0 st - med längd på 
ca fem meter. Virket var lätt att demontera och 
av hög kvalitet. 
Efter fem veckor var de sista bitarna av Röda 
Ladan borta och arbetet avslutat. Byggnads-
arbetarna satte sig åter på skolbänken för att fort-
sätta med den teoretiska delen av utbildningen. 
Under tiden har kommunen funderat på vad 
man skall använda byggnadsmaterialet till. 
Ett förslag går ut på att återuppföra Röda 
Ladan ute på St Jörgens område på Hisingen. 
Byggnaden skulle där användas som åter-
vinningsverkstad för bearbetning och försälj-
ning av bygg- och rivningsmaterial. En annan 
idé går ut på att använda huset som saluhall för 
ekologiskt odlade grönsaker i Angered. 
Resultaten av Röda Ladan-projektet har 
ännu inte sammanställts. Rapporten kommer 
92 FORUM 
att presenteras senare i vår i samband med ett 
seminarium. Redan nu vil l jag peka på några 
av de konkreta erfarenheter som vi fått fram av 
Röda Ladan-demonteringen: 
• Projekteringsfasen är ytterst viktig för att 
en demontering skall fungera. I denna far man 
bl. a. fram vilka mängder av olika material som 
finns och vilken kvalitet materialet har. Detta 
fastställer intäkter och kostnader i projektet 
samt möjligheter t i l l avsättning av återanvänt 
byggnadsmaterial. 
• Avsättningsfrågan måste vara löst innan de-
monteringsarbetet sätter igång. Vet man hur 
materialet skall återanvändas kan demonte-
ringsmetoden anpassas därefter. I Röda Ladan-
projektet var avsättningen inte löst - kom-
munen visste inte om byggnaden skulle upp-
föras i princip identiskt den ursprungliga 
byggnaden eller om materialet skulle säljas 
styckvis. Detta ledde t i l l att vi fick anpassa oss 
efter den första metoden - återuppförande. De 
olika byggnadsdelarna märktes då noggrant 
upp och demonteringen skedde ytterst var-
samt. 
Hade det funnits någon slags återanvänd-
ningscentral som tog emot och sålde material 
hade vi kunnat leverera vårt rivningsmaterial 
dit. Idag finns det ingen sådan central i Göte-
borgs närhet. 
• Materialtransporterna kan effektiviseras om 
man på förhand vet var de olika materialfrak-
tionerna ska. Rivningsmaterialet kan också 
köras iväg så snart en lastbil eller container är 
fylld. Då tar materialet inte upp plats på riv-
ningstomten. 
I Röda Ladan-projektet hade en stor vinst 
kunnat göras v id demonteringen av taksto-
larna. De lyftes ned på marken med hjälp av 
kran. Hade destinationen varit känd i förväg 
hade takstolarna kunnat läggas direkt på last-
bil för borttransport och extra lyft hade und-
vikits. 
• Utbildning av "demonterare" måste kom-
ma igång för att selektiva rivningar skall fun-
gera. Kunskap om miljöfarligt avfall, demon-
teringsmetoder och arbetsmiljökrav är exem-
pel på vad som bör ingå i en sådan utbildning. 
• Erfarenhet. Röda Ladan-demonteringen ut-
fördes av erfarna byggnadsarbetare. De flesta 
var snickare, men det fanns även murare, ar-
betsledare och byggnadsingenjörer. Naturligt 
nog hade snickaren större känsla för att de-
montera träkonstruktioner och murarna för-
stod sig bättre på rivning av murstock. För att 
uppnå en effektiv och varsam demontering 
bör den utföras av yrkesfolk med erfarenhet 
från byggande. 
• Teknikutvecklingar en viktig punkt för att 
det skall bli ekonomiskt möjligt att demon-
tera. Idag finns inte lämpliga verktyg och ma-
skiner för att utföra arbetet. Den selektiva riv-
ningen blir då mer tidsödande än nödvändigt 
och materialet tar mer skada. 
• Arbetsmiljöfrågan får inte försummas vid 
en selektiv rivning. Arbetet innebär miljöför-
hållanden liknande byggnadsarbetens. Vissa 
moment kan dock vara mer riskfyllda och 
måste särkilt uppmärksammas. 
Även inom arbetsmiljöområdet är teknik-
utveckling viktigt. Nya arbetsställningar och 
andra arbetsmoment ställer nya krav på maski-
nell utrustning och arbetsskydd. 
• Materialkvalitén från Röda Ladan var ge-
nomgående hög. Träfasaden såg på vissa ställen 
sliten ut, men det berodde främst på att färgen 
delvis försvunnit och att träets mjukdelar nötts 
bort av väder och vind. Virket från trästom-
men var felfritt och i princip gick allt att åter-
bruka. 
• Miljöfarligt avfall måste avlägsnas innan 
demonteringsarbetet kommer igång. Det mi l -
jöfarliga avfallet kan för en ringa kostnad av-
lägsnas. Miljövinsten blir stor genom att man 
undviker okontrollerad spridning av miljö-
faror på tippen. 
I Röda Ladan fann vi bl . a. kvicksilver, bly, 
freon, merit ium och asbest. A l l asbest hitta-
des inte av den tillkallade asbestsaneraren utan 
identifierades senare av byggjobbarna. Den 
fråga man då kan ställa sig av den erfarenheten 
är hur mycket asbest som egentligen saneras ut 
vid normala rivningar. 
FORUM 93 
Det nu avslutade Röda Ladan-projektet kan 
ses som ett av det första i raden av demonte-
ringsprojekt. Återbrukstanken har kommit 
för att stanna — även inom husbyggande. Det 
finns en rad frågor som måste undersökas och 
lösas för att tillmötesgå de nya krav som växer 
fram. Forskningen har en stor uppgift framför 
sig. Idag finns ingen samordning mellan de få 
projekt och forskningsuppgifter som genom-
förs. Risken för dubbelarbete är stor. 
Från myndigheternas sida finns ingen ut-
talad konkret målsättning och ingen tydlig 
strategi. Det är viktigt med en överblick över 
området - både för att utnyttja ekonomiska 
resurser, men även för att ta vara på kunskaps-
resurser. Forskningen bör kanske koncentreras 
inom en region eller en högskola för att uppnå 
nära kontakter inom detta tvärvetenskapliga 
ämnesområde. 
Slutligen vill jag nämna några av de fråge-
ställningar som jag anser vara angelägna att ut-
forska inom byggavfallsområdet. En fråga hand-
lar om det rivningstekniska — hur kan man de-
Samtliga foton av Peter Hulting 
montera på ett effektivt men samtidigt var-
samt vis så att största möjliga mängd material 
blir återanvändningsbart? Vi måste lära av oli-
ka slags byggnader, möjligheten till demon-
tering och återanvändning skiljer sig betyd-
ligt mellan t. ex. ett sekelskifteshus av tegel 
och ett modernt kontorshus. Vid selektiv riv-
ning bör dessutom arbetsmiljö, ergonomi och 
teknikutveckling studeras. Inom nybyggnad 
och ombyggnad finns det mycket att göra för 
att reducera avfallsmängder. Det rör sig både 
om att finna lösningar som inte orsakar onö-
digt materialspill, men också om noggrann sor-
tering av det avfallet som oundvikligen upp-
står. 
De hus vi ännu inte har byggt kan vi redan 
på ritbordet betrakta som avfall. Det låter nå-
got drastiskt, men om vi ser nya byggnader ur 
det perspektivet kan vi lättare undvika fram-
tida avfallsproblem vid rivningar. Vi konstru-
erar och väljer material för att underlätta både 
underhåll och demontering. 
Johanna Persson 
arkitekt, 
Göteborg 
94 FORUM 


Not a member yet

The Dynamics of Urban Form: With a View of Sixteenth Century Lisbon

Recensioner, Abstracts - doktorsavhandlingar

Participatory Design Methods in Glasgow

The Practical Intellect - Design and use of Knowledge

Metamorphosis - The Restructuring of Office Buildings as a Communications Task

0

0