Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Nilsen, Dag

English

Bengtsson, Jan

Werne, Finn

Kirkeby, Inge-Mette

N O R D I S K A R K I T E K T U R F O R S K N I N G 1 9 9 5 : 4 
Interessen for det historiske hus 
af Inge Mette Kirkeby 
INTERESSEN FOR DET HISTORISKE HUS gores i denne artikel t i l gen-stand for diskussion og refleksion gennem inddragelse af be-greber fra faget historie. 'Det historiske ved det historiske hus' 
sammenholdes med tre positioner indenfor historieforskningen 
med henblik på at belyse forhold inden for bygningsbevaring. Der 
argumenteres for at anskue det gamle hus ikke blot som en kilde t i l 
viden, men også som en representation af fortiden, en representa-
tion, der i modsietning t i l historiebogens fremstilling er direkte 
uden historikeren som formidlende og fortolkende led. 
I denne artikel 0nsker jeg at behandle nogle helt fundaméntale 
sp0rgsmål omkring det historiske ved det historiske hus og vor tids 
interesse for den historiske bygningsarv. Diskussionen indgår som 
en del af et igangvasrende forskningsarbejde om bygningsbevaring 
og -restaurering. 
Dette projekt basrer titlen Modet mellem nyt oggammeltsom ud-
tryk for den opfattelse, at netop m0det mellem nyt og gammelt 
kan opfattes som det sted, hvor den historiske dimension bliver 
nservierende og åbner sig for fortolkning. Hvorledes dette m0de 
artikuleres arkitektonisk, er afg0rende for, hvorledes den restaure-
rede bygning fremtreder, og hvad den udtrykker om skiftende r i -
der og skiftende brug. Samtidig er m0det mellem nyt og gammelt 
målestokken for, om bevaringsvierdierne kommer med ind i den 
ny t id . 
Det er m i n opfattelse, at der ofte sker et un0dvendigt svind i be-
varingsvaîrdier under selve restaureringsprocessen, fordi vserdier og 
mål ikke artikuleres fyldestgorende, hvilket igen bunder i den k r i -
tisable omstamdighed, at faget har et uklart og utidssvarende be-
grebsapparat. 
"Bevaringsvasrdi" er således et särdeles sammensat begreb, der 
rummer antikvariske, kulturhistoriske og arkitektoniske vajrdier, 
Artikeln har lagts fram på 
forskarkursen "Arkitektfag-
lig forskning i videnskaber-
nes spejl" vid Arkitektskolen 
i Aarhus i november 1994. 
I artikeln presenteras ett 
forskningsprojekt inom vil-
ket några historievetenskap-
liga begrepp och deras an-
vändbarhet för arkitektur-
forskningen, särskilt inom 
restaureringens och bygg-
nadsvårdens område, disku-
teras. 
Inge Mette Kirkeby 
Arkitektskolen i Aarhus, 
Danmark 
103 
- hvilken rolle spiller den historiske bygningsmasse i sammen-
hamg med historieinteressen ? 
— hvilke sammenhamge, forskelle og ligheder er der mellem re-
presentationen af historien i historieb0gerne og i den historiske 
bygningsmasse ? 
Interessen for historien 
Interessen for historien ses her i lyset af den opfattelse, at vi erfarer 
vor t id som omskiftelig og praeget af forandringer. Hvis denne si-
tuation skal opfattes som andet end turbulens, er det n0dvendigt 
at kunne huske situationen fra f0r. I samme 0Jeblik vi saetter focus 
på skiftene og på forskellen mellem for og nu, opstår historien og 
interessen for fortiden som vsrende anderledes. 
Der kan anfores to forskellige motiver t i l overhovedet at be-
skäftige sig med historié: dels 0nsket om at indvinde viden om det, 
der var; dels 0nsket om at blive bekreftet i , at der overhovedet har 
vseret noget. Her skelnes med andre ord mellem: 
a. historié som viden; 
b. historié som eksistentielt bagland - historié . 
ad a 
Der kan vasre flere forskellige grunde t i l at S0ge historisk viden. En 
grund kan vasre et behov om at kende og förstå baggrunden for den 
situation, vi befinder os i idag. En anden grund kunne vxre et håb 
om at kunne överföre historiens dyrebare erfaringer som nyttige for 
vor egen t id . 
Endelig kan regulaer nysgerrighed vaere drivkraften bag histo-
riestudiet - måske som en s0gen efter sandhed i betydningen kon-
kret, eksakt viden om virkelighed(er), der ikke mere findes, og som 
i hvert fald fra begyndeisen af det 19. årh. op t i l vor postmoderne t id 
kunne opfattes som en objektiv storrelse. 
adb 
Men historien dyrkes ikke blot for at skaffe ren viden. Jeg mener, at 
historien også fungerer som et eksistentielt bagland — his tor ia , der 
uden eksakt specifikation danner baggrund for vor nutidige g0ren 
og laden. 
Det er desuden muligt, at h i s t o r i a i dag opsoges for at finde svar 
på sporgsmål om vor oprindelse, som man i andre samfund ville 
S0ge besväret gennem myter. Hermed vsere ikke sagt, at et historisk 
hus skal sammenlignes med en myte, eller et solidt forsknings-
arbejde om forholdene under Napoleonstiden skal rubriceres som 
myte. Men jeg mener, at lsesning af et historisk vasrk, eller et m u -
seumsbesog, eller det at betragte et historisk hus, både indeholder 
en element af at S0ge viden og et element af at lade sig bekrefte i , at 
vi har en historié, h i s tor ia . Og i sidstnsvnte del indtager historien 
INTERESSEN FOR DET HISTORISKE HUS 105 

tilstedevaerende. Ikke som abstraktion, ikke som generalisering. 
Men som stedfortrseden - ligesom en ambassadör representerer sit 
eget land. Hvor man fortolker en betydning, representerer man vir-
keligheden. 
Den holländske professor i historiefilosofi F. R.Ankersmit har 
beskasftiget sig indgående med dette sporgsmål og haevder, at der 
er en uovervindelig distance t i l fortiden og også, at det historiske 
yder en form for modstand imod den, der v i l indfange den. - D r i -
ver man aldrig så seriöse studier, fortiden er og bliver anderledes 
end vor t id , og det, v i kan skrive om den i dag, kan ikke vasre lig 
med, men nok en representation af. 
Som et eksempel på en historieskrivning, der er repraesente-
rende, nasvner han micro-stories. (Eksempler: C. Ginzburg: //for-
maggio e i vermi og Le Roy Ladurie: Montaillou.) Disse behand-
linger af "uvassentlige" begivenheder ligger netop udenfor histo-
rikerens ordnende strukturer - "som klippeblokke i tidens rivende 
ström" 7 — og har derigennem en anden form for direkte förbin-
delse. 
Ankersmit trekker nu en parallel mellem möderne kunst og 
möderne historieskrivning. 
Traekker vi linjen videre, så ser vi i den aestetiske representation af 
fortiden den mest vidtgående problematisering af det historiske 
objekt. Vi bliver altid grebne af kunstvéerket, fordi det er mere end 
en mekanisk, mimetisk kopi (ikon) af det, det repraesenterer -
nerop derigennem kan kunstvasrket også gore os t i l et andet 
menneske på den måde, at det laerer os at se verden med andre 0Jne. 
Kraever den videnskabsfilosofiske fase subjekrets tilpasning til ob-
jektet, den hermeneutiske objektets t i l subjektet, så adskiller den 
aestetiske representation sig fra begge, fordi representationen (der 
i begge andre tilfaelde blot er et medium mellem subjekt og objekt) 
her er den kruciale faktor. Kunsrvaerker har sin egen uafhasngighed: 
såvel fra kunsrneren som fra det, det reprsesenrerer.8 
En af de seneste måder at opfatte historieskrivning på er altså afledt 
fra kunstens verden. Der er saerlig interessant her, hvor vi skal ind 
på et område, der overlapper med kunsten - arkitekturen. Men 
bemasrk, at der ikke er tale om et symmetrisk forhold. Fordi azste-
tikken giver en bedre model for at förstå historisk representation, 
kan man ikke omvendt slutte, at historisk representation også si-
ger noget, der er relevant for omgången med kunsten - herunder 
arkitekturen. Der er ikke en indre logik, der foreskriver, at fordi en 
model er hentet fra et felt, der overlapper med arkitektur, så må den 
nodvendigvis også have relevans modsatte vej. 
Når denne model hentet fra asstetikken alligevel kan bringes t i l 
at sige noget om den måde historiske bygninger og deres histori-
citet opfattes på, skyldes det postmodernismens opblodning af 
INTERESSEN FOR DET HISTORISKE HUS 109 

velse, men samtidig også en fortolkning sted. V i er hermed på vej 
over i hermeneurikken. 
En fortolkning af fortiden 
I fortolkningen af historiske bygninger optreder der en interes-
sant forskel sammenlignet med fortolkningen af tekster. Den 
gamle tekst virker fremmed og vanskeligt tilgsengelig: den benytter 
en anden sprogbrug, den handier om helt anderledes forhold, end 
dem vi selv er kendt med, måske er der ovenikobet anvendt en 
skrifttype, vi forst skal ljere at laese. Den historiske bygning der-
imod er ikke fremmed, tvasrtimod udgor den en del af vor er-
faringshorisont. Det förekommer os, at den har eksisteret "alt id" — 
dvs. siden vi forste gang sad op i barnevognen. Inden for arkitek-
turen er det de nye bygninger, der krever tilegnelse. Men det er 
representationen selv, der er bekendt, den representerer stadig det 
fravajrende. Det er derfor berettiget at tale om en hermeneutisk 
cirkel i tolkningen af bygningens historicitet. Både bygnings-
arkaaologer og lasgfolk anvender deres egen förförståelse for at 
kunne se og förstå. 
En representation af fortiden 
Den historiske bygning representerer historien på en anden måde 
end den historiske beretning, og den giver en anden tilgang t i l 
sandhed og erkendelse: en vaesentlig forskel er det således, at den 
föregår ad ikke-sproglig vej. Men opdelingen skal ikke opfattes 
som en ren opdeling mellem det sproglige og ikke-sproglige: gren-
sen har mere t i l faelles med grensen mellem der rationelle og det 
mytiske. Den vassentligste forskel i representation er, at i den 
videnskabelige historieforskning udgor historikeren et indskudt, 
fortolkende og formidlende led. Dette indskudte led findes ikke 
mellem det historiske hus og den, der erfarer det. 
I den historiske bygning finder v i et samspil mellem det nasr-
vasrende og det fravasrende. Bygningen er både del af en nutidig 
virkelighed og en tidligere - nu fravasrende - virkelighed. I sam-
menligning med Saul Friedlander og Haydon Whites historie-
teoretiske overvejelser ses, at der indenfor historieforskning findes 
en raekke representationsproblemer, som den historiske bygning 
ikke har. Det drejer sig isasr om representationsproblemer i den 
sproglige fremstilling. 1 4 Men den hisrorie, som en bygning for-
midler, er ikke verbaliseret, og det må betegnes som både dens 
styrke og svaghed. 
Som styrke, fordi man kan acceptere erfaringen som umiddel-
bar og eksisterende i sig selv. Som svaghed i det ojeblik, man får 
behov for at kommunikere sin erfaring videre: da får man brug for 
at finde sprog for den - og står stråks igen med nogle af de samme 
vanskeligheder som historieskriverne. Jeg vil hasvde, at i spaen-
INTERESSEN FOR DET HISTORISKE HUS 113 

Hvilken betydning tillaegges 
den historiske bygningsmasse i vor tid? 
Historien dyrkes: 
a. for at skaffe sig viden; 
b. som eksistentielt bagland. 
ad a 
I omgången med den historiske bygning som kildemateriale kon-
stateres ikke vaesentlige forskelle fra omgången med andet kilde-
materiale. Dog ligger der en fundamental forskel i den omstaendig-
hed, at historiske bygninger er underlagt fortsat brug. 
adb 
Både saglig historieskrivning og historiske bygninger kan dyrkes 
som eksistentielt bagland, dvs. for at finde "svar" på fundamentale 
livssporgsmål om vor oprindelse. Sporgsmål og svar, der befinder 
sig i det plan, hvor også myterne leverer forståelsesmodeller og 
mening. 
T i l gengadd er der forskelle i den måde, historien reprassente-
res på. Den historiske bygning reprassenterer historien på en d i -
rekte måde, der kan opleves umiddelbart og ikke krasver andre for-
udsjetninger end at va;re opvokset indenfor vor (eller den pågasl-
dende) kultur. Omend muligheden for at fånge bygningens histo-
riske lag oges med omfånget af forkundskaber. 
Gamle bygninger reprsesenterer h i s t o r i c som et samlet be-
greb, der ikke forudsastter at alle dele ordnes i forhold t i l hinanden 
og i forhold t i l et samlet historiefelt. 
Derfor giver det heller ikke kvalitetsproblemer (men nok kvan-
titets-) i forhold t i l historieoplevelsen, at det er ret så fragmenta-
risk, hvad der egentlig bevares. 
Fragmentarisk - fordi man kun kan bevare det, der er over-
leveret, og fordi arkitektoniske krav infiltrerer onsket om at be-
vare huse på grund af deres historicitet. 
Noter 
1. Denjyske historiker nr 50. Findes historien - virkelig?1990. Kirsten 
Hastrup: "Sandheden i den historiske antropologi", p. 91. 
2. Viollet-le-Duc, Eugéne-Emmanuel: The Foundations of Archi-
tecture. Selections from the Dictionnaire raisonné. New York: Ge-
orge Braziller, 1990, p. 29. 
3. Vattimo, Gianni: The End of Modernity. Nihilism and Herme-
neutics in Post-modern Culture. Translated and w i t h an Introduc-
tion by Jon R. Snyder. Polity Press, 1991. p. xxii . 
4. Ankersmit, E R.: Denken overgeschiedenis. Een overzichtvan mö-
derne geschiedfilosofische opfattingen. Groningen: Wolters. Noord-
hoss, 1984, p. 138. 
INTERESSEN FOR DET HISTORISKE HUS 117 


Danish

Interessen for det historiske hus

Nylander, Ola

Lundequist, Jerker

Att diskutera vetenskap 
I föregående nummer, 1995:1, ställde Inger 
Bergström ett antal frågor t i l l redaktionen om 
tidskriftens åsikter om arkitekturforskningen. 
Jag anser att redaktionen av oklara anledningar 
undvek att besvara Bergströms frågor 
O m ^VM-redaktör Jadelius hävdar att det 
finns en traditionell vetenskapssyn, varför inte 
beskriva den när Inger Bergström frågar? 
O m redaktionen på NA i sitt svar betygar att 
tidskriftens egentliga syfte är att utgöra ett fo-
rum för en diskussion om vad arkitektur-
forskningen är och bör vara så varför inte ta 
upp denna diskussion nu när Inger Bergström 
frågar ? 
Jag har under seminarier och symposier vid ett 
flertal tillfällen hört A^4-redaktören Finn Werne 
just uppmana t i l l debatt om just forskningen 
och dess innehåll. N u bjuds chansen, nu finns 
ett tillfälle, men redaktionen avstår. Som för-
eningsmedlem blir jag brydd av NA:s dubbla 
budskap. De uteblivna svaren föder nya frågor. 
Jag anser att Inger Bergströms insändare bör 
behandlas med större respekt och hoppas att 
redaktionen kan ta sig i kragen och besvara 
Bergströms frågor på ett sådant sätt som det 
ansar en vetenskaplig tidskrift. NA:s trovärdig-
het kräver det. 
Ola Nyländer, arkitekt SAR 
Form & Teknik, Chalmers tekniska högskola 
Medlem i Nordisk förening för arkitekturforskning 
Svar på Ola Nylanders insändare 
V i som ingår i redaktionen på NA har givetvis 
— var och en, som individer - en egen, indi-
viduellt utvecklad syn på vad arkitekturforsk-
ningen är och bör vara. Redaktör Jadelius har 
sin syn, redaktör Werne har sin, redaktör Lun-
dequist har sin, redaktör Redvall har sin osv. 
Däremot har redaktionen som helhet inte nå-
gon gemensam syn på dessa frågor och tänker 
visligen avstå från att försöka utveckla en så-
dan. Forskarna Lars Jadelius, Inger Bergström, 
Finn Werne eller Ola Nyländer får mer än gär-
na skriva personliga inlägg i en debatt kring 
dessa frågor, liksom givetvis alla andra som 
känner för detta (gärna sådana personer som 
inte är göteborgare). 
Avslutningsvis, det som NAs trovärdighet 
kräver är att alla som intresserar sig för arki-
tekturforskning kan känna sig välkomna att 
medverka utan att därmed binda upp sig för 
ett forskningsperspektiv som de kanske egent-
ligen inte omfattar. 
Jerker Lundequist 
Projekteringsmetodik, Kungliga tekniska högskolan 
redaktör 
Angående redaktionens vetenskapssyn - Svar på Inger Bergströms 
insändare i nr 1, 1995, samt Ola Nylanders insändare i detta nummer 
En formulering i ledaren för nr 4, 1994, som 
skrivits av redaktören, och för detta nummer 
tillika temaredaktören, Lars Jadelius, föran-
leder Inger Bergström 1) att anta att det finns 
en enhetlig redaktionell syn på vad vetenskap 
är, 2) att denna redaktionella syn skulle ute-
sluta eller nedvärdera arkitekturforskning i 
etiska och estetiska frågor som icke vetenskap-
lig. Inger Bergström har därför uppfordrat re-
daktionen för tidskriften att klargöra sin upp-
fattning om vad som är eller inte är vetenskap 
om arkitektur. I förra numret av tidskriften 
116 FORUM 
(dvs. nr i , 1995,) svarade redaktionen 1) att en 
sådan enhetlig uppfattning finns inte och 2) att 
redaktionen inte anser att forskning i estetiska 
eller etiska ämnen, på grund av ämnet i sig, skulle 
vara mindre vetenskaplig än annan forskning. 
De två temanumren om "Rum för kultur" 
som Jadelius varit temaredaktör för, hans egen 
artikel i nr 3,1994, och en läsning av ledaren i 
nr 4,1995 i sin helhet, där Jadelius bl . a. menar 
att "forskningen kan spela en avgörande roll i 
den etiska och estetiska förnyelsen", visar tyd-
ligt att Jadelius både personligen och i sin 
egenskap av redaktör hör t i l l dem som explicit 
förespråkar en forskning i etiska och estetiska 
ämnen! 
Trots det återkommer Ola Nyländer med en 
insändare i detta nummer med en uppmaning 
t i l l redaktionen att den bör besvara Inger Berg-
ströms frågor! Nyländer anser också att redak-
törerna med anledning av Bergströms insän-
dare skall författa debattartiklar om arkitek-
turforskningens innehåll och inriktning! 
Jag har, som Ola Nyländer helt riktigt påpe-
kar, vid flera tillfällen uppmanat arkitektur-
forskare att i tidskriften publicera sina uppfatt-
ningar om arkitekturforskningens inriktning, 
kvalitet, syfte och metoder. M i n egen syn på 
arkitekturforskningen har jag formulerat i en 
artikel i Tidskrift för Arkitekturforskning nr 1, 
1987 tillsammans med Anna Ostnäs. M i n per-
sonliga uppfattning torde också framgå av 
mina skrifter, särskilt Den osynliga arkitektu-
ren, 1987. Även om dessa arbeten har några år 
på nacken omfattar jag fortfarande i princip 
samma syn på vilka arkitekturforskningens 
kärnfrågor bör vara. För tillfället har jag inga 
möjligheter att utveckla detta spännande och 
kontroversiella ämne ytterligare. 
M i n egen uppfattning om vad som bör vara 
arkitekturforskningens inriktning är dessutom 
av mariginellt intresse när det gäller det arbete 
jag utför för tidskriften. Jag har ända från t id -
skriftens start, som en av initiativtagarna, som 
föreningens ordförande under de första fyra 
åren, som redaktionskommitténs ordförande 
under samma period och därefter både som re-
daktör i den fasta redaktionen och som tema-
redaktör hävdat att tidskriftens policy skulle 
vara öppenhet för olika inriktningar och upp-
fattningar om vetenskap inom arkitekturforsk-
ningens breda område och att tidskriften inte 
borde företräda en speciell r iktning. Denna 
policy är brett förankrad inom styrelsen och 
vägledande för tidskriftens redaktion. 
Det vore därför helt i strid med tidskriftens 
policy att redaktionen gjorde sig t i l l talesman 
för en viss vetenskapssyn eller inriktning inom 
arkitekturforskningen. 
N u skulle man kunna invända att redaktio-
nen ändå består av ett begränsat antal personer 
som trots tidskriftens policy driver igenom en 
viss syn på vetenskap och arkitekturforskning. 
Men, för det första består redaktionen av per-
soner med skiftande forskningserfarenheter 
och olika ämnesmässig bakgrund (arkitektur-
historia, idé- och lärdomshistoria, projekte-
ringsmetodik, stadsbyggnad, formlära och bo-
stadsplanering m.m.) . För det andra motver-
kar den praxis som tillämpas alla former av en-
sidigt företräde för en viss syn på vetenskap. 
Utgivningen sker oftast i form av temanum-
mer som behandlar något avgränsat ämnesom-
råde. För dessa temanummer engageras tema-
redaktörer som genom åren kommit att om-
fatta en stor del av dem som arbetar med arki-
tekturforskning i Norden (hittills dock främst 
i Sverige). 
Temaredaktionerna sätts i regel samman av 
en grupp utomstående personer som i fors-
karvärlden anses har god inblick i det aktuella 
ämnesområdets vetenskapliga metoder och frå-
geställningar, dvs. personer som kan avgöra de 
aktuella artiklarnas ämnesrelaterade relevans 
och kvalitet. Denna grupp kompletteras van-
ligen med en av redaktörerna från den fasta re-
daktionen. Temaredaktionerna tar dessutom 
hjälp av referee-personer som omfattar en än-
nu större grupp, oftast väl etablerade och er-
farna forskare. Den fasta redaktionen överläm-
nar således en mycket stor del av bedömningen 
t i l l utomstående. Även en flyktig granskning 
av den publicering som skett genom åren visar 
FORUM 117 
också att verksamheten har karaktäriserats av 
öppenhet för olika former av arkitekturforsk-
ning och olika syn på vetenskap. 
A t t i denna situation fråga efter enskilda 
redaktörers uppfattningar eller redaktionens 
gemensamma uppfattning är ganska menings-
löst. Frågan är dessutom omöjlig att besvara 
även om man anlägger ett utifrånperspektiv. 
Inte ens en studie av tidskriftens utgivning 
skulle kunna ge besked om detta eftersom den 
vittnar om vad den fasta redaktionen och tema-
redaktörerna och referee-personerna tillsam-
mans ansett vara vetenskap inom arkitektur-
forskningens område. 
Men, kan man fråga, vilken är då redaktio-
nens uppgift ? 
Jo, för det första att hålla igång tidskriften 
vilket bl. a. innebär att skaffa fram pengar, 
kontakta temaredaktörer och skribenter, ta 
initiativ osv. 
För det andra att bevaka kvaliteten i de alster 
som skall publiceras. Den slutliga bedömning-
en av allt det som publiceras skall alltid göras 
av redaktionen. I praktiken kan redaktörerna 
oftast godta temaredaktionernas bedömningar 
men artiklar som ligger utanför temat och ar-
tiklar som är svåra gränsfall handläggs alltid av 
redaktionen, i regel i samarbete med referee-
personer. Recensioner, debattartiklar och ar-
tiklar som inte gör anspråk på att vara veten-
skapliga publiceras däremot efter en redaktio-
nell behandling utan referee-personers in -
blandning. 
Även om vi i redaktionen företräder olika 
vetenskapssyn finns emellertid en relativ enig-
het om vilka krav vi ställer på de artiklar som 
skall publiceras i tidskriftens olika avdelningar. 
Den vetenskapliga kvaliteten bedöms när det 
gäller artiklar som författarna vil l fa publi-
cerade som vetenskapliga. Bedömningen görs 
i regel av två referee-personer. Den redaktio-
nella granskningen sker efter vedertagna, kon-
ventionella ("traditionella") och allmänna kr i -
terier. Framförda uppgifter, påståenden, argu-
ment och forskningsresultat skall verifieras ge-
nom empiriska undersökningar och/eller ge-
nom vederhäftiga och väl underbyggda logiska 
resonemang. Resonemangen skall vara syste-
matiska, klara och möjliga att följa. Referen-
serna skall vara tydliga och möjliga att kontrol-
lera. Det behandlade problemet skall ha rele-
vans inom ämnesområdet och naturligtvis helst 
utgöra ett bidrag t i l l forskningsfronten. Slutli-
gen bör framställningen vara så precis och 
kortfattad som möjligt utan att förståelsen för-
sämras. Redaktionens kriterier avviker således 
inte från de kriterier som är grundläggande 
inom alla forskningsområden och som är ele-
menta för varje doktorand. 
Bedömningen av en artikel kan emellertid 
vara svår nog. Det rör sig ofta om gradskill-
nader som kan vara nog så kniviga att ta ställ-
ning t i l l . Ofta förs konstruktiva resonemang 
direkt med författarna. Redaktörerna och re-
feree-personerna föreslår ändringar, komplet-
teringar och strykningar. Artiklar refuseras emel-
lertid ytterst sällan efter enbart en redaktionell 
bedömning eller efter en enskild referee-per-
sons bedömning. 
T i l l redaktionens uppgifter hör, för det 
tredje, att ta ansvar för att tidskriften täcker in 
olika ämnesområden och att ta initiativ t i l l eller 
att fånga upp propåer som kommer utifrån t i l l 
etablering av temaredaktioner. Vår ambition 
har varit att spegla hela den bredd som finns 
inom arkitekturforskningen, en uppgift som 
hittills endast begränsats av finansieringen och 
svårigheterna att finna temaredaktörer som är 
villiga att utföra ett drygt arbete utan särskild 
ersättning. 
Jag hoppas att detta svar är klargörande 
både för tidskriftens läsare i allmänhet och för 
insändarnas författare när det gäller tidskrif-
tens policy, redaktionens arbete och avsakna-
den av en enhetlig redaktionell uppfattning 
om arkitekturforskningens inr iktning och 
metoder. 
Finn Werne 
Formlära, Chalmers tekniska högskola 
redaktör 
118 FORUM 


Swedish

Att diskutera vetenskap

This paper examines an experimental approach to intensely local architectures and to what everyday tectonics seen from this perspective might become. The discussion commences with approaching the notions of the local and of tectonics so as to re-question these with the aim to articulate a framework and agenda for progressing the approach to intensely local architectures through design and built activities. The latter are undertaken in the context of the Scarcity and Creativity Studio at the Oslo School of Architecture and Design. In the conclusive part further lines of inquiry en route to intensely local architectures are addressed

Hensel, Michael U.

Thoughts and experiments en route to intensely local architectures

Jensen, Ole Michael

Markus, Thomas A.

Recensioner, Abstracts - doktorsavhandlingar

Vang, Betty

Arrhenius, Thordis

Arkitekturens kris, en pedagogisk kris?

Authors, Multiple

Abstracts - licentiatavhandlingar

Contemporary technologies for designing and building structures risk a rootlessarchitecture of culturally sterile architectural clones. The structural fitness of physical foundations required by building codes should find a parallel in the cultural aptness of their aesthetic foundations

Sylva, Ron

N O R D I S K A R K I T E K T U R F O R S K N I N G 1 9 9 4 : 3 
Infra-National Architectural 
Technology and Cultural Identity 
by Ron Sylva 
Contemporary technologies for designing and building structures risk a rootless 
architecture of culturally sterile architectural clones. The structural fitness of physical 
foundations required by building codes should find a parallel in the cultural aptness 
of their aesthetic foundations. 
Ron Sylva 
University of Cincinnati 
Ohio, USA 
Tema RUM FOR KULTUR 
W E H A V E O N L Y B E G U N to understand the interactive quality of our natural en-vironment. We are just beginning to 
appreciate that those interactions do not occur 
outside of ourselves, to a great extent they are 
ourselves. We are, each, individual sets of phy-
siological, intellectual, and emotional ecologies. 
It is equally true that our built environment is 
more than a set of shells that we occupy, move 
around in, or move past. Our built environment 
is both a reflection and a defining element of our 
collective identities; a shaper and an extension 
of who we are. Our built environment is a mate-
rial manifestation of our culture. 
Culture is heritage and heritage is Janus; one 
face to the past, and one to the future. A heritage 
can be cherished for what was; a repository for 
the past; a celebration of who we are and where 
Individual 
sub-culture culture umbrella culture 
I I I 
world view history myths values L 
ways-of-being 
ways-of-doing 
structures instruments imagery 
J 
artforma such as architecture 
Figure 1. The 
individual is 
shaped by 
cultural 
ways-of-
being that are 
expressed in 
cultural 
ways-of-
doing, e. g., 
in artforms 
such as 
architecture. 
we come from. And a heritage is an inherit-
ance; a legacy for what we may become. (Fig. 1) 
Heritage is an instrument to inform the pre-
sent and to shape the future. A cultural heritage 
is different from, and more than, a political 
57 
Figure 3. A montage composed of photographs of st 
Havana, Cuba, Queensland, Australia, and Pittsbur 
nation-hood. A culture presents a world view; a 
way of seeking out, responding to, and initiating 
experience. It cultivates versions of ways-of-
being and ways-of-doing. As one learns to act in 
and on the world, each human being is shaped in 
a particular ecology of human experience for 
ways-of-being and ways-of-doing. 
Cultural Essences 
The essences of cultures are not mysterious. 
They are the meat of popular travel books and 
scholarly sociology. They are to be found in such 
things as the forms and patterns of the natural 
surround and in the scale and shapes of the spa-
ces created by those forms and patterns. They 
are derived from the physical nature of a people, 
the pace, rhythm and density of their lives, and 
their arts. 
There are, of course, few unalloyed architec-
tural environments for any culture. Historical 
developments are accompanied by evolving en-
vironmental forms. Variety may be contributed 
by other cultures as better solutions, as new op-
tions, and as spice. Commerce and communi-
cation with other cultures provides deliberate in-
jctures found [from left to right] in Barcelona, Spain, 
h, USA. 
troductions, political impositions, or casual rub-
offs. 
Most cultures, and the artforms of those cul-
tures are really nested sets of cultures and art-
forms. There are the indigenous architectural 
forms that have evolved naturally within a phy-
sical and cultural environment, responding to 
and helping to shape its qualities. There are the 
imported forms that have been adopted simp-
ly because they were persuasive. Architectural 
forms have been imposed for political or social 
reasons - usually by another culture. And forms 
from the 'world culture' have been appreciated 
and welcomed as transcending the context of 
any particular culture. Finally, there are those 
Nested Cultures 
Figure 2. Any culture is composed of a continuum 
of elements, from the most indigenous to the suc-
cessively more international. 
58 RON SYLVA 
Figure 4. A montage composed of photographs of 
London, England, Novosibersk [former Soviet Unioi 
architectural forms whose content and aesthe-
tic is derived primarily from technological sys-
tems and capabilities; forms that are more or less 
indifferent to the qualities of any culture. (Fig. 2) 
The Cultural Traditions 
of Architectural Form 
Historically, architectural forms were fairly 
straightforward expressions of a culture, or sub-
culture, or the manifestations of some overarch-
ing culture like 'Western', 'Hispanic', or 'Isla-
mic'. For the most part, a built environment of 
architectural form and style was a synthesis of 
purposes and requirements, cultural qualities, 
and the evolving technologies that had been de-
veloped, nurtured, and flavored by the culture. A 
culture-centered identity for architecture was 
based largely in an awareness and an unaffected 
respect for physical environments, local mate-
rials, and life-styles. Climate and terrain provi-
ded requirements and constraints for the types 
of structures to be built that were addressed by 
available natural resources, building concepts, 
and technologies. Subjective expectations and in-
fluences, such as the cultural purposes to which 
structures found [from left to right] in Cairo, Egypt, 
i], and Severobaikalsk [former Soviet Union]. 
the forms were to be put and the flavor of the 
indigenous artforms, influenced the character 
and identity of the architectural form. Parallel 
architectural concepts like the igloo of the Inuit 
and the dome of the Romanesque church origi-
nated in different cultures, but the consonance 
between those forms and their respective cul-
ture was clear. 
Newer Technologies 
and Architectural Form 
Newer technologies in architecture, a mixed 
blessing, possess indisputable potential. And, 
like the application of technologies to other 
fields, the realization of their potential has - too 
often - been dismal. The impressive but all too 
scarce architectural gems may be acknowled-
ged. But then we must set them aside because 
the pervasive reality for cities around the world 
is a matrix of architecturally undistinguished 
and culturally indistinguishable structures. Sky-
cranes and earth-movers of mythic proportions 
have been harnessed to stock concepts and tech-
niques. Architectural form and style has become 
no more than the exercise of the most recent 
INFRA-NATIONAL ARCHITECHNOLOGY 59 
technologies and economic strategies. The same 
office buildings, hotels, high-rise apartments, 
and housing appear all over the world as redun-
dant approaches to cost-effective grids of con-
crete, steel, and glass. Limited visions of the 
potential of newer technologies [and the com-
manding position for shrewd economics] pro-
vide new meanings for 'form and significance' 
in architecture. The familiar 'form follows func-
tion' is replaced by 'form follows means'. Form 
is reduced to function in its meanest sense and 
at the lowest common denominator of capabili-
ties and cost. (Fig. 3) 
The bulk of professional literature in archi-
tecture honors the achievements of the past, de-
bates the unorthodox, and celebrates the new, but 
these are all architectural special cases. Too little 
critical and influential attention is paid to the 
architectural actuality that is growing up around 
the world. The office buildings and high-rise 
apartment houses of Tokyo, or Lisbon are no 
different than those of Rio or Calcutta. And the 
Figure 5. A montage composed of photographs of 
structures found [from left to right] in Havana, Cuba, 
Tbilsi, Georgia, and Kinshasa, Zaire. 
movement is not toward some transcendental 
concept of international architecture, it is a drift 
into a characterless environment of infra-natio-
nal engineering. We are seeing the growth of 
city-scapes that illustrate the repetition of tech-
nology-driven construction. (Fig. 4) 
In the same way that we cannot, should not, 
ignore cultural changes, we must appreciate 
newer technologies, but they require new in-
spiration. A culturally authentic base for the use 
of architectural technologies should not just re-
construct familiar forms using contemporary 
methods. The potential of new technologies for 
their more imaginative use to create culturally 
interpretive architectural forms does exist. What 
appears to be missing is the means [or the will] 
to assure a broader application of that enlighten-
ment to the spaces and places in which more and 
more of us will live and work. (Fig. 5) 
Beyond the expectation that it will remain 
upright, the design of an architectural form is 
based in a range of rationales, options, and man-
60 RON SYLVA 
dates. Functional requirements based in the pur-
pose^) of the structure may establish rigid para-
meters for its design. The design may be a tour 
de force for a renowned architect. There may be 
constraints imposed by idiosyncratic demands 
from the client. And signature architecture, a 
sort of large-scale, three-dimensional, logo is 
becoming increasingly prevalent in an age of 
multi-national chain operations. 
Economic constraints and motivations, a less 
direct but equally commanding set of factors, 
risk the promotion of short-sighted mind-sets 
for the design and construction of multiple-use, 
short-term, and eminently forgettable structures 
that can be traded like securities, or discarded 
like plastic containers [it is tempting to suspect 
that architectural planning for most new con-
struction now includes the implosion techni-
ques for its subsequent removal]. (Fig. 6) 
The excellent architectural designs that have 
made use of contemporary techniques and mate-
rials are sadly outnumbered by less inspired ex-
amples. But, they do suggest a generally unrea-
lized and un-tapped potential in newer techno-
THE CULTURAL 
ENVIRONMENT > 
ARCHITECTURAL / CAPABILITIES* 
FORM AND STYLE \ DEVELOPMENTS 
THE TRADITIONAL BASIS OF ARCHITECTURAL FORM 
CONTEMPORARY S. 
TECHNOLOGY J 
ARCHITECTURAL 
FORM AND STYLE 
INFRA-CULTURAL ARCHITECTURE 
SENSITIVITY TO 
THE CULTURAL 
ENVIRONMENT > 
ARCHITECTURAL 
FORM AND STYLE < 
FLUENCY WITH 
CONTEMPORARY 
TECHNOLOGY 
A NEW SYNTHESIS OF CULTURE AND TECHNOLOGY 
Figure 6. A comparison of the traditional basis for 
architectural form, the shortcircuiting of infra-cultu-
ral architechnology, and the need for a new syn-
thesis of architectural form and meaning. 
logies for their more imaginative use in archi-
tectural design and construction. They do il lumi-
nate the possibilities for a richer architectural ex-
perience that expresses and reveals the authen-
tic content and intent of an evolving culture. 
An equation for a more imaginative use of 
new technologies to create architectural form 
would assure a place for a more sensitive and 
authentic expression of the evolving cultural en-
vironment in which they are employed. (Fig. 7) 
This would require a means for identifying the 
Some Cultural Dimensions 
Roots 
History 
Evolution 
ORIGINS 
beginnings, defining factors, natural environment, ethnicity, etc. 
episodes, events, interveniences, continuities, etc. 
time-flow, forms, rhythms, changes, etc. 
Psyche 
Beliefs 
Governance 
CORE QUALITIES 
internal structures, attitudes, style, etc. 
religions, philosophies, etc. 
shape, power base, exercise, etc. 
Singularities 
Configurations 
Distinctions 
CHARACTERISTICS 
unique to the culture, etc. 
characteristic association of elements, etc. 
what it does that is different, what it does differently, etc. 
Parallels 
Influences 
Reactions 
RELATIONSHIPS 
independent development, or based in universals, etc. 
influencing other cultures, influenced by other cultures, etc. 
attitudes toward other cultures, or specific culture[s], etc. 
Celebrating the Past 
Informing the Present 
Conceiving the Future 
TIME 
functional elements, ceremonial elements, etc. 
interpret, give meaning, advance appropriate behaviors, etc. 
participating in change; maintaining cultural integrity, etc. 
architectural investigation and interpretation. 
INFRA-NATIONAL ARCHITECHNOLOGY 61 
qualities of that cultural environment and a way 
for those qualities to become an integral part of 
the architectural concept. And it would require a 
sea-change in the way that contemporary tech-
nology participates as a part of the architectural 
conception so that it remains an instrument, 
rather than a defining factor. 
While persuasive arguments may introduce 
an issue, the means for its resolution are harder 
to come by. There are, however some avenues 
to explore. 
Architectural Research 
The most straightforward option would be a 
movement among architectural firms [and the 
construction companies that realize their con-
cepts] away from technology-driven, generic 
architectural design. The designers and builders 
of our constructed environment would embrace 
an environmentally and culturally sensitive con-
cept of architecture that can be realized by a poe-
tic fluency in the potential of contemporary tech-
nologies. It would be unrealistic to ignore the in-
fluence of costs, but the ideal of value as merit, 
is too often overwhelmed by the reality of value 
as cost. The flexible applications and economi-
cal advantages of metal rods and poured con-
crete can be persuasive. But the work of Nervi 
and others have also demonstrated the lyrical 
potential of cement and steel. 
What is required is a commitment to develop-
ing more inspired theoretical constructs for em-
ploying contemporary technologies for the de-
sign of the general run of architectural environ-
ments - more inspired in their articulation of 
cultural qualities and in the level of their aesthe-
tic qualities. And there would need to be a com-
mitment on the part of architectural firms, busi-
ness communities, local governments, and citi-
zen groups to support that research and to assure 
its implementation in architectural practice. Mu-
nicipal and state governments - and through 
them, the people - share some of the costs for 
new construction in a number of direct and in-
direct ways. That participation should provide 
some leverage for the public interests in the 
design decisions. 
Architectural Cultivation 
The concept of architectural cultivation; the en-
hancement, preservation and - where appro-
priate - the modification of our existing built 
environment is another possibility. Programs 
for internships in architectural cultivation might 
be supported by a pool of funds contributed by 
architectural firms, construction companies and 
engineering enterprises. Internships could be 
made available to advanced architectural stu-
dents and perhaps for the re-direction of archi-
tects already in practice. Architectural cultiva-
tion as a distinct professional alternative for pri-
vate practice or within public programs could 
remain as an option. Architectural cultivation 
could go a long way toward preserving the qua-
lities of traditional architectural forms, while 
developing a sensitivity to those qualities that 
could be incorporated in more contemporary 
designs but that would avoid the horns of shal-
low nostalgia and decorative superficiality. 
Architectural Education 
Architectural Education, as a significant ele-
ment of environmental education and an educa-
tion in art in schools, should address issues of 
environmental ethics and aesthetics. This should 
be a part of public education for all citizens who 
will participate in the built environment and 
who will provide the funds for its design and 
construction, in one way or another. Many years 
ago, in an article, by Robert Sommer, there was 
a quotation [I haven't been able to re-discover 
its source]. It went something like: 'He who 
pays the piper, calls the tune; but the tune, as it 
is played, falls on all our ears'. Beyond the con-
cept of the citizen as tax-payer and consumer, 
there is the role of the citizen who participates 
in the shaping of the public environment by 
providing an informed, considered, and com-
manding opinion on the direction that the envi-
ronment will take. 
62 RON SYLVA 
A Final Note 
In assembling the illustrations for this paper, I 
anticipated a fairly straightforward search for 
examples that would provide a pattern of visual 
parallels, differences, and distinctions. The search 
was frustrating. It is difficult to obtain images 
of the architecture that actually makes up the 
newer areas of most cities. The images used in 
the illustrations were found in the background 
of images about other subjects in several issues 
References 
Austin-Broos, Diane J. (Ed.), Creating Culture. 
Winchester, Mass. Allen & Unwin Inc. 1987. 
Burton, David, "Some Philosophical Reflec-
tions on Cognitive Psychology". Review of 
Research in Visual Arts Education. Univer-
sity of Illinois. 1980. 
Dissanayake, Ellen, What is Art For?. Univer-
sity of Washington Press. 1988. 
Gans, Eric, The End of Culture; Toward a Gene-
rative Anthropology. Berkely and Los Ang-
eles, University of California Press. 1985. 
Hart, Lynn, "The Role of Cultural Context in 
Multicultural Aesthetics". Journal of Multi-
cultural and Cross-Cultural Research in Art 
Education. United States Society For Edu-
cation Through Art. Fall 1992-3. 
Hicks, Laurie, "Designing Nature: A Process of 
Cultural Interpretation". Journal of Multi-
cultural and Cross-Cultural Research in Art 
Education. United States Society For Educa-
tion Through Art. Fall 1992-3. 
of the National Geographic. Architecture pub-
lications, travel books, slide collections, and the 
like present us with many images of rich cultu-
ral forms and architectural gems. The architec-
tural clones that surround us in cities around the 
world, far outnumbering the gems, seem to be 
simply ignored in the professional literature. 
The celebration of the authentic and the beauti-
ful seems to do little to educate a too ready tole-
rance for the superficial and the sterile. 
Ron Sylva, Ph. D., Associate Professor of Art 
Education at the School of Art, University of 
Cincinnati, Ohio. Current research and essay in-
terests: contemporary media and culture; the de-
signed environment; perception and concept for-
mation. 
Keifer-Boyd, Karen, "Deep-Seated Culture: 
Understanding Sitting". The Journal of So-
cial Theory in Art Education. No. 12, 1992. 
Marantz, Kenneth, "Art is About Everything: 
On Educating the Teacher of Art". In Nor-
man C. Yakel (Ed.), The Future: Challenge of 
Change. National Art Education Association. 
1992. 
Margolin, Victor (Ed.), Design Discourse; His-
tory, Theory, Criticism. Chicago, University 
of Chicago Press. 1989. 
National Geographic, July 1991, August 1991, 
November 1991, December 1991, Apri l 1992, 
May 1992, June 1992, July 1992, Apri l 1993, 
May 1993. 
Seminar Proceedings. Discipline-based Art 
Education and Cultural Diversity. The Getty 
Center For Education In The Arts. 1993. 
Stuhr, Patricia L., "Multicultural Art Education 
and Social Reconstruction". Studies in Art 
Education, Vol. 35, Issue 3, Spring 1994. 
INFRA-NATIONAL ARCHITECHNOLOGY 63 



Infra-National Architectural Technology and Cultural Identity