Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Holmberg, Ingrid

Swedish

Wang, Jun-Yang

English

Piranesi, Koolhaas, and the Subversion of the Concept of Place

Herklint, Ewamarie

This paper reports on research currently being conducted to investigate the methodological structure of the design of industrial buildings. A comparative analysis of a selection of exemplary industrial buildings is being used to investigate the relationship between the design process and the quality of the design proposal as realised. The evaluation of any realised design remains as tangible evidence of the success or otherwise of the design process that generated it. Therefore, to develop a conceptual framework linking design methods and building quality should contribute to a greater understanding of how the designer's interpretation of a design problem influences the structure of the design process. The effectiveness of the design process in producingindustrial buildings of high quality can also be evaluated

Holness, Anthony

Giddings, Bob

Developing a Methodology for Investigating the Design of Award Winning Industrial Architecture

The article focuses on a history of the emerging cybernomadism through which teleworking in flexible time and place is minimizing individuals' and companies' dependence on places. It deals with the new condition of placemaking that is affecting urban forms and making it difficult to settle the growing spatial conflicts between nets and localities

Kazemian, Reza

Networking and Placemaking

Jessen, Curt V.

Eldal, Jens Christian

Kirkeby, Inge Mette

Kaila, Panu

Hurtig, Eva

Recensioner, Abstracts - doktorsavhandlingar

Ylimaula, Anna-Maija

åk. Wk JÄS 
Amor Mundi 
Att skriva om, planera och uppleva sin omgivning 
Anna-Maija Yl i maula 
rkitektur är en speciell yrkes-
utövning, som kombinerar 
konst, teknik, ekonomi, filo-
sofi och vetenskap i en fruktbar bland-
ning. M e n framför allt ser jag arkitek-
tur som konst. Jag skall försöka utvidga 
horisonten genom kvinnors tankar, 
något som man hittills inte mycket har 
diskuterat i samband med arkitekturen. 
H u r är det möjligt att skriva o m , 
planera och uppleva sin omgivning? 
Jag har sökt efter svar på dessa frågor 
med hjälp av Simone Weil och Hannah 
Arendt. Det har jag gjort trots att Ge-
org Henrik von Wright påpekat för mig 
att filosofins historia består av stora 
gestalter och ingen av dem är kvinna. 
Amor mundi är Hannah Arendts 
term och betyder kärlek t i l l världen, 
en slags omsorg o m livets fortsättning 
på jorden. Denna omsorg var gemensam 
för både Weil och Arendt. Filosoferna 
Arkitekturen har tappat intresset 
för frågan om fattigdomen, 
klagar Ralph Erskine, som i den 
engelska The Architects' Journal 
säger, att han skäms för sin egen 
verksamhet som arkitekt och har 
förlorat tilltron till sitt yrke. 
Arkitekturen har blivit lyx för ett 
fåtal. Han är inte ensam om sin 
åsikt. Det finns många av oss 
som har haft dåligt samvete av 
samma skäl redan länge. 
har allt sedan Platon varit stolta över 
det att de har kunnat höja sig ovanför 
vardagen och praktiken t i l l teorins 
högre nivåer. Varken Weil eller Arendt 
kallade sig själv filosof. Ändå har de 
lyckats ställa nya frågor om den mänsk-
liga ti l lvaron och ifrågasätta många 
gamla svar. Jag anser att v i kan ha nyt-
ta av deras tankar även när det gäller 
arkitektur som konst. 
Ett under av skönhet 
För Simone Weil (1909-1943) är skön-
het al lt id ett under. 1 För henne finns 
det också ett annat slags under — när 
själen mottar intryck av en skönhet 
som inte är förnimbar, t . ex tystnaden 
som inte är frånvaro av l jud , utan 
någonting mycket mera, musik som 
inte bara är kombinat ion av toner. 
A t t upptäcka skönheten betydde för 
Wei l (i motsats t i l l Platons människor 
i Grottan) inte att vända sig från värl-
den utan att lyssna t i l l världen som 
den är, smärtsamt så att den överskrider 
den vanliga observationen. 2 
Simone Wei l kräver mycket av oss 
som medmänniskor. Hennes syn på 
den transcendenta skönheten innebär 
ANNA-MAUA YLIMAULA: AMOR MUNDI 2 5 
Den är lätt som en moln och varm som en kappa som har fallit ner från himlen: en 
kirglslsk jurt. 
en förändring av vår orientering t i l l 
den fysiska världen. För oss som ser på 
världen från något slags självcentrum, 
är allt runt oss arrangerat i förhållande 
t i l l oss, i rummet och tiden och i vår 
egen värde-hierarki. Weils caritas 
innebär att man erkänner ett faktum: 
t i d och r u m är inre arrangerade runt 
oss. De är delar av en självständig ord-
ning. A t t se förbi sig själv, utan att 
placera sig själv i sitt universums cent-
r u m leder enligt henne t i l l upptäckan-
det av vätldens skönhet, som är ert 
tecken på gudomlighet. 3 För Weil be-
tydde godomlighet världens ordning, 
skönhet och nödvändighet. Som ma-
terialist förnekade hon allt absolut el-
ler universellr som metafysiskr. För 
henne var gudomligheren inte ens 
religiös. Nödvändigheten är både 
naturlig (fysisk) och gudomlig (balan-
serad). 
" V i deltar i världens skapelse ge-
n o m att v i avskapar oss själva", skrev 
Wei l . H o n kritiserade människans l iv 
som existens, vanligtvis är det l iv utan 
kontakt med det goda, existens utan 
verklighet. A t t vilja sitt l iv och visa det 
genom sitt samtycke var hennes råd 
för nyskapelse, récréer. När männis-
kan avskapas (décréer) t i l l Guds avbild 
kan hon delta i tillvarons fortgående 
skapelse.4 A t t samrycka t i l l univetsums 
existens ser Wei l som vår uppgift här i 
världen. "Kärleken rill världens ordning, 
t i l l världens skönhet, är sålunda män-
niskokärlekens komplement" skriver 
hon i Attente de Diett} Weil erkände 
inre Descartes särskiljande mellan Gud/ 
natur, ande/kropp, det ideala/det ma-
teriella, förnuft/passion. Hennes ma-
terialism var både vetenskapsteoretisk 
och socialteoretisk, tanke och handling 
återförenades. 
26 NORDISK ARKITEKTURFORSKNING 1997:2 
Simone Weil var inte någon akade-
misk figur. Hon misstänkte att veten-
skapen för hennes del kunde innebära 
bojor i stället för frihet. Hon etsatte 
Descartes Cogito ergo sum (jag tänket, 
alltså är jag) med "je puis, donc je suis" 
(jag kan, alltså är jag).6 Weil krävde att 
alla kteativa människor skulle ta del i 
världens och vardagens problem. Hon 
påstod att samhällsplaneringen och 
arkitekturen hade alienerat sig från 
verkligheten och arkitekterna sttuntar 
i de oskyldigas lidanden. 
Den tänkande kroppen 
Den tankade kroppen var en central idé 
hos Weil. Hennes materialism är varken 
empiriskt filosofiskt eller marxistiskt 
grundad. Kroppen tänker, sade Weil, 
den ger respons på stimuli, den ger re-
spons på former. Instinkter är också re-
aktion på fotmer och idéer. Perception 
ät aldrig passiv. Kroppsliga tankar och 
tänkande kroppar är utgångspunkten. 
Det är inget mystiskt med detta, efter-
som kroppen reagerar på former. 
Med diktarens ord: 
du varnar mig, viskar 
art människor ständigt 
mötdat kärleken 
med ett enda vatför, 
och sig själva 
med att ställa ultimatum, 
och du viskar 
att alla vallfärdsorter 
finns i dig 
Martin Enckell: Kal! 
Simone Weil mådde illa när hon såg 
omkring sig och hon kritisetade häftigt 
utvecklingen i samhället: den globala 
finanspolitiken och teknologins åver-
kan på miljön, vetenskapens abstrakt -
het, produktionens koordinering, ma-
nagement i stället föt planering, pro-
gram i stället för tänkande. Varken 
kapitalismen eller kommunismen 
hade lyckats leva upp til l hennes ideal. 
Orsaken var att man hade tappat kon-
takten med den gudomliga i männis-
kan och i omvärlden. 
När Hannah Arendt läste Weils La 
Condition Ouvrière• (1951) tyckte hon 
att den var den enda bok som hade 
skrivits om sysselsättningsfrågan utan 
fördomar eller sentimentalitet. Weil 
hade insett, att det inte vat religionen, 
som var opium för folket, som Marx 
hade påstått. Det var arbetet och dess 
rationalisering, som hade blivit opium 
i stället. 
Vita activa 
Hannah Arendr (1906-1975) är en 
tysk-amerikansk stastvetare av judisk 
härstamning. Hon studerade filosofi, 
teologi och klassisk filologi i Marburg, 
Heidelberg och Freiburg. Hon var 
Martin Heideggers assistent, men 
emigrerade til l Paris 1933 och til l New 
York 1941. Hennes huvudvetk är The 
Human Condition (1958). 
Hannah Arendt skiljer mellan tre 
typet av mänskligt aktivitet8: 
1. Arbete dvs. människans kamp mot 
naturen för att upptätthålla livet på 
jorden. 
2. Tillverkning (die Herstellung -
frambringandet) dvs. den aktivitet i 
vilken människan som skapande 
homo faber9 omger sig med sina egna 
produkter och föremål. 
3. Handlande, dvs. en situation, vari 
människan ingår i en direkt, gemen-
sam aktivitet. 
Detalj frän en dörröppning. 
Te, bröd och pelmeni i en by i Central 
asien. 
ïr, ':cm 
På resa med bok och knyte. 
Detalj från en kirgisisk jurtas vägg. 
ANNA-MAUA YLIMAULA: AMOR MUNDI 27 
Den mänskliga tillvaron, "människans 
v i l lkor" och vårt förhållande t i l l värl-
den, är resultat av dessa tre aktiviteter. 
Enligt Arendt kännetecknas den 
moderna, tekniska tidsåldern av att 
handlingens och produktionens akti-
viteter blir nedvärderade t i l l fördel för 
arbetsaktiviteten, vilket är ett led i den 
framåtskridande framstegssideologin. 
Arendr baserar sitt tankade på det 
som faktiskt har hänt, det som pågår 
och det som kunde hända. H o n 
struntar i universiella filosofiska san-
ningar. För henne är ingen aspekt av 
den mänskliga til lvaron nödvändig. 
Det är relationen t i l l jorden som kon-
trollerar språkliga förhållanden. H o n 
återvänder r i l l Weils fråga om den na-
turliga nödvändigheten. Vi lka slags 
utrymmen behövs för den mänskliga 
harmoniska tillvaron? 
Arendt föredrog utrymmen framom 
former, narivitet framom morralirer, 
narrativitet framom logik, relationer 
framom subjekt, det särskilda framom 
det universella, förståelse framom för-
nekande. Ingen dicipl in har velat göra 
anspråk på Arendt, som uppfartade 
logik, som allt annat, i den mänskliga 
tillvarons kontext. H o n forskade i hur 
logiken hade användts, speciellt i 
totalitära ideologier, där argumenten 
ersatte förståelsen. 1 0 H o n var övertygad 
om att omtanke var den enda försäk-
ringen mot det onda. H o n krävde m i n -
nen, historier och berättelser, narrativa 
former av förstålse i stället för under-
visning i logik. 
Arendt skrev o m Rahel Varnhagen, 
den judiska kvinnan, som gjorde miss-
taget att förneka sin egen historia. A t t 
komma ihåg , erinrandet, innebär för 
Arendt alltid tanken om hur det annars 
kanske hade gått, vad annat som kunde 
ha hänt, o m historien vore sann. Der 
västerländska tänkandet har tappat 
kontakten med den levande verklig-
heten. Det kan inte finnas någon reli-
gion utan tvivel, ingen ideologi utan 
handling. Arendt insåg hur farlig den 
kunskap och vetenskap är som har 
bruri t alla kontakter med det levande 
språket och därmed också med tänkan-
det och diskussionen. "We live in the 
wor ld where speech has lost its power 
and rherefore its human meaning" . 1 1 
ingenting 
är enkelt, 
även det onda 
berikar mig, 
inte minst 
det onda 
M a r t i n Enckell: Kali11 
Tänka på nytt 
Också Simone Wei l kririserade Marx. 
H o n ryckere att varje människa behö-
ver ett hem, en trädgård och egna 
verktyg, för att ha egen identitet och 
kontinuitet . - Det behövs allmänna 
platser, skolor, parker, bibliorek, ge-
mensamma samligslokaler, skrev Weil . 
Varken kollekrivet eller der indiv idu-
ella privatlivet räcker t i l l för en män-
niska. M a n måsre hirta den harmo-
niska balansen mellan de två . 1 3 
Både Wei l och Arendt visste att så-
dana begrepp som samhälle, solidari-
tet, socialt liv, demokrati inte är t i l l -
räckliga för den mänskliga rillvarons 
behov. Det har bl iv it ny renässans för 
politisk teori på sistone, i n o m natur-
vetenskapen och ekologin, i n o m 
feminismen och posrmodernismen. 
Der finns ett behov av allvarlig reflek-
rion över det samhälle vi lever i . V i bör 
tänka över vårt förhållande t i l l naturen 
NORDISK ARKITEKTURFORSKNING 1997:2 
och naturresurserna på nytt, övergå 
från antropocentriska ti l l mera bio-
centriska synpunktet. Man har börjat 
kräva politisk filosofi eller filosofisk 
politik, även arkitekturens filosofi. 
Weil och Arendt letade efter ett svar 
på den politiska filosofins grund-
fråga: 
Vilken form har samhället och vad 
betyder olika former? V i kan inte vara 
utanför och intakta, oskyldighetens 
tid är över. Det behövs varken nostalgi 
eller profetior. 
Man kan kanske ställa frågan så 
här: hur relateras vårt intellektuella liv 
ti l l vår sociala existens? Är det ens vet-
tigt att försöka sätta en standard för 
mänsklig tillvaro? 
Hannah Arendt krävde öppenhet i 
politik och planering. Hon sökte en 
förändring, hon ville ut ur de mörka 
tiderna. Hon ville överge Heideggers 
pseudoradikala apokalyptiska syn, som 
hon ansåg vara av teologiskt ursprung. 
Hannah Arendt vat speciellt viktig 
därför att hon krävde att man måste 
tänka också utan ideologi, utan illu-
sioner, på vårt läge och vårt liv som 
inga principer längre har. V i ser inte 
vad vi kan göra varandra. Ontologin 
skall inte definiera det mänskligas vä-
sen. Institutionerna har nuförtiden 
ingen substans, makten hat inte heller 
någon genomtänkt substans. Politi-
ken, historien och medborgarskapet 
hör ihop enligt Arendt. Filosofin och 
politiken är antagonister, men de skall 
ständigt informera varandra. Arendt, 
som hade säkert läst Hildegard von 
Bingen, visste att Vita contemplativa 
skall förenas med Vita activa. 
och jag ser 
sjuk himmel, och solen 
som ett sårat lejon, 
och som, som 
i flyende skrift: 
du måste lida 
dig till lyckan, 
du måste passeta 
lidandet, 
föt att unnas passeta 
lyckan att avstå lyckan, 
och jag ser 
vackert sjuk fasad 
och gtaffitin: 
wair humbly 
for the chariot 
of death 
Martin Enckell: Kali14 
Jag ser arkitekturens vackert sjuka fasad. 
Konsten finns till i världen för att göra 
livet litet lättare, för att ge oss upple-
velser. Arkitektutens primära uppgift 
är att ge upplevelset åt alla människor. 
Arkitekturen har tragiskt misslyckats 
med detta. Flera människor än någon-
sin är utan bostad, lever på gatorna, 
gömmer sig i bergen, är på flykt av 
olika skäl. Omtanke är vår enda möj-
lighet i nu- och framtiden. 
Här någonstans, mitt i allt detta, 
finns arkiteturen som konst. Man skall 
skriva om, planera och uppleva sin om-
givning kritiskt och kreativt hela tiden. 
Men det kan man inte göra utan om-
tanke. Omtanke om alla människor 
och omsorg om livets fortsättning på 
jorden. Det är kärlek til l världen, det 
är en pågående revolution för oss alla. 
Noter 
1. Simone Weil: Attente de Dieu. Fayard, 
Paris, 1966. s. 213. 
2. Nye, Andrea: Philosophia. The thought 
of Rosa Luxemburg, Simone Weil and 
Hannah Arendt. Routledge, New York, 
1994. s. 100. 
3. ibid. s. 101. 
4. Stenqvist, Cathatina: Simone Weil, om 
livets tragik — och dess skönhet. Proprius, 
Helsingborg, 1984. ss. 147-148. 
5. Simone Weil: Attente de Dieu. Fayard, 
Paris, 1966, s. 120. 
6. Nye, Andrea: Philosophia. s. 78. 
7. Enckell, Martin: Kali. Vasa, 1993.s. 17 
8. Arendt, Hannah: The Human Condi-
tion. The University of Chicago Press, 
Chicago, 1989. s. 7. 
9. ibid. s. 136. 
10. Arendt, Hannah: The Origins ofTotali-
tarianism. Harcourt, Brace and World, 
New York, 1966. 
11. Nye, Andrea: Philosophia. s. 163. 
(Arendt: The Human Condition, ss. 3—4) 
12. Enckell, Martin: Kali. Vasa, 1993.s.50 
13. Nye, Andrea: Philsophia. s. 109. 
14. Enckell, Martin: Kali. Vasa, 1993.S. 26 
Anna-Maija Ylimaula, docent, 
ledare av en tvärfacklig 
doktorandkurs i miljökunskap 
vid Uleåborgs Universitet, 
Finland. 
ANNA-MAIJA YLIMAULA: AMOR MUND 29 
Litteratur 
ARENDT, H A N N A H : The Human Condi-
tion. University o f Chicago Press, 
Chicago, 1989. 
A R E N D T , H A N N A H : The Origins of 
Totalitarianism. Harcourt, Brace 
and W o r l d , New York, 1966. 
ENCKELL, M A R T I N : Kali. Schildts. Vasa, 
1993. 
FRAMPTON, K E N N E T H : "The status o f 
M a n and the Status o f His 
Objects: A reading o f the H u m a n 
Condi t ion" (in H i l l , Melv in A. : 
Hannah Arendt). 
H I L L , M E L V Y N A . (ed.): Hannah Arendt: 
The recovery of the public world. 
St. Martin's Press, New York, 1979. 
M E R T I N S , DETLEF , ed.: The Presence of 
Mies. George Baird: "The Histo-
rical Context for a Possible Con-
nection between Mies, Arendt, 
Guardini and Heidegger", s. 161. 
Princeton, 1994. 
N Y E , A N D R E A : Philosophia. The thought 
of Rosa Luxemburg, Simen Weil 
and Hannah Arendt. Routledge, 
New York, 1994. 
STENQVIST, C A T H A R I N A : Simone, Weil, 
om livets tragik — och dess skönhet. 
Helsingborg, 1984. 
W E I L , S I M O N E : Painovoimaja armo. 
Porvoo 1948. 
W E I L , S I M O N E : Attente de Dieu. 
Fayard, Paris, 1966. 
30 NORDISK ARKITEKTURFORSKNING 1997:2 


Not a member yet

Piranesi, Koolhaas, and the Subversion of the Concept of Place

Developing a Methodology for Investigating the Design of Award Winning Industrial Architecture

Networking and Placemaking

Recensioner, Abstracts - doktorsavhandlingar

Amor Mundi: Att skriva om, planera och uppleva sin omgivning

Recensioner

0

0