Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Friis, Eva

Juliac, Luis

Swedish

Modh, Birgit

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 4, 1991 127 
Möjligheternas bostäder 
Birgit Modh 
Arkitektur, CTH 
Utifrån en fallstudie i bostadsområdet Eriksbo i Göteborg diskuteras ett 
typiskt, modernt bostadsområdes indelning och gestaltning av rum och 
ytor för gemensamt nyttjande, och hur detta ger uttryck för vad de boende 
får eller inte får göra på olika ytor och rumsbildningar inne och ute. Idéer 
ochbegreppfrånblandandraLenaJarlövsochLarsJadelius' avhandlingar 
förs över till en analys av ett modernt bostadsområde. Beslutsfattarnas och 
planerarnas krav på överskådlighet och tydlighet, dvs styrning och kontroll, 
av boendets byggnader och anläggningar ställs mot de boendes behov av 
att själva kunna påverka och berika sin miljö. 
I bostadsområdet Eriksbo i Göteborg buskör våren 1991 ungdomar med 
mopeder och motorcyklar under kvällar och nätter på torget, på lokalgator 
och gångstråk. Parkeringsautomater, telefonkiosker och annat vandaliseras. 
- Varför? Och har bebyggelsen något med detta att skaffa? Dessa frågor har 
formulerats förr. Men svaret dröjer ännu. Faktorer som ungdomars känsla 
av att inte ha någon plats i samhället och deras behov av att sätta sina spår 
är viktiga. I det senare spelar bebyggelsens utformning och bruk in och är 
något vi arkitekter borde sätta oss in i. 
Eriksbo är planerat så att det finns stora sammanhängande ytor som är 
offentliga och samtidigt anonyma. Dessa harblivit platser för några ungdo-
mars expressiva handlingar när de flesta boende ligger i sina sängar. En del 
av ungdomarna bor i Eriksbo, andra kommer utifrån. 
Mot lokalgatan i norr vetter inga ingångar eller uteplatser; husen visar 
i stället sin baksida. Mot gångstråken längs hela området vetter gavlar som 
i de flesta fall saknar fönster. Här är alltså stråk där det saknas kontakt ute-
inne. De nio större husen är U-f ormade och bildar gårdar vilka skulle kunna 
ge samhörighetskänsla och därmed sammanhängande social kontroll. 
Storleken på gårdarna (varje hus omfattar ca 50 lägenheter), och deras rela-
tiva öppenhet motverkar dock detta. Ett stort antal hus, 16 stycken, är raka 
med 3-4 ingångar och har endast svaga gårdsbildningar mellan husen. 
\ 
128 Birgit Modh 
Gård vid U-hus. De boende har haft små möjligheter att sätta sin prägel på gårdarna 
trots en hel del förändringar. (Foto Lars Nyman.) 
I samband med en stor ombyggnad av bebyggelsen har gårdarna förbätt-
rats. En del av den tidigare hårda markbehandlingen har ersatts av växtlig-
het och entrétak har satts upp. Trots detta kan man säga att Eriksbos mark 
till största delen är främmande och anonym. 
Från ca 1945 då den statliga bostadssociala utredningen lade grunden 
för bostadspolitiken har staten först och främst satsat på att stödja hyreshus 
byggda av allmännyttiga företag, men även vissa typer av kooperativa bo-
stadsrättshus, i viss mån privata hyreshus och slutligen egnahem. Trots oli-
ka upplåtelseformer i flerfamilj shusen har deras arkitektur ofta haft gemen-
samma drag. 
Idag skulle vi mycket väl kunna ompröva en del föreställningar om hur 
flerbostadshusens fysiska form ska vara. Ibland förs debatten på ett sätt 
som om ett byte av upplåtelseform från hyresrätt till bostadsrätt skulle vara 
nyckeln till lösningen på problemen med flerbostadshusen. Sälj ut allmän-
nyttan till de boende! är dessa debattörers recept. Andra åter hävdar att hy-
resrätten a priori är mer solidarisk eftersom ingen stängs ute på grund av 
kapitalinsats. 
Vad jag hävdar är att indelning av och gestaltning av rum/ytor till ge-
mensamt eller enskilt nyttjande är minst lika viktiga frågor. Dessa sam-
manhängermed föreställningar hos myndigheter, planerare, bostadsföretag 
Möjligheternas bostäder 129 
och boende om hur de boende nyttjar, bör nyttja respektive vill nyttja fler-
bostadshusen. I praktiken handlar det om vad de boende får respektive inte 
får göra på olika ytor och i olika rum inne och ute. Förutom att detta för-
medlas muntligt eller i skrift finns dessa anvisningar så att säga inbyggda 
i husen. I detta avseende ger ägande- och förvaltningsformen inget själv-
klart svar på bostadsfrågan. Inställningen är ofta likartad i stora hyres-
respektive bostadsrättshus. Jag vill sätta fingret på föreställningar hos både 
planerare och boende och andra nyttjare, föreställningar som är möjliga att 
diskutera och förändra. 
För att närma mig dessa ideologiska grunder för förhållandet mellan 
flerbostadshusen och människorna ska jag referera till några forskare som 
berört delar i detta sammansatta komplex. 
Lena Jarlöv, arkitekt och forskare, har skrivit en avhandling med titeln 
Boende och skaparglädje. Människors behov av skapande verksamhet-en 
försummad dimension i samhällsplaneringen. 
Huvudproblemet är att det moderna västerländska industrisamhället inte utgör en 
gynnsam grogrund för utvecklandet och tillvaratagandet av den mänskliga kreativi-
teten. Varken inom arbetslivet, boendet eller fritidslivet råder betingelser som gyn-
nar utvecklingen av mänsklig skapande förmåga i konstruktiv riktning. Det är endast 
ett litet elitskikt som får tillfälle att utveckla sin kreativitet (Jarlöv 1982, s 12). 
I "planerade" bostadsområden som Eriksbo är det planerare som lägger 
fast hur bebyggelsen ska formas från början. Varken i tillblivelseprocessen 
eller under användningen finns det utrymme för de boendes kreativitet. På 
grund av de problem som de allmännyttiga företagen står inför finns det i 
många fall en målsättning om att de boende ska ha inflytande. Det är dock 
inte säkert att de boende får särskilt mycket att säga till om, ens om det sägs 
vara meningen. Detta harbiand annat de boende i Eriksbo fått erfara i sam-
band med den påkostade och arkitektplanerade förbättring av utemiljön, 
som genomfördes i slutet av 1980-talet. Det är ett långt steg från att vara 
hyresgäst till att vara med och skapa sin omgivning och uppleva den som 
ett uttryck för ens egen person. 
En annan arkitekt och forskare, Lars Jadelius, har i sin avhandling Folk, 
Form och Funktionalism behandlat innebörden i och skillnaderna mellan 
begreppen offentlig, allmän och gemensam med anknytning till arkitektu-
ren. Men även för analysen av moderna bostadsområden finns där lärdo-
mar att dra. Jag ska här ge ett exempel. 
Har man individualiteten som förebild för byggnadsprojektet och ser staden som re-
presenterande det allmänna, skall byggnaden i stort gestaltas som en sammanhållen 
helhet. [...] Ju mer man utvidgar en sådan helhetens projekt till att gälla hela kvarter 
130 Birgit Modh 
eller vidare till att gälla hela så kallade grannskapsenheter, desto starkare verkar 
brotten bli mellan den inre helheten och angränsande arkitektur med dess egna hel-
hetsanspråk (Jadelius 1987, s 66). 
Jag vill lyfta fram skillnaden mellan en från omgivningen avgränsad enhet 
och ett öppet grannskap. Då Eriksbo planerades sågs området som en grann-
skapsenhet hörande till Hjällbo (1,5 km därifrån). Mellan Eriksbo och 
Hjällbo ligger ett äldre villaområde, till vilket det inte på något sätt har ska-
pats några relationer. Både villaområdet och Eriksbo kan sägas ha indivi-
dualiteten till förebild men skillnaden i skala och förvaltningsform ger helt 
olika uttryck och följder. I villaområdet gällde individbegreppet de ensta-
ka husen medan man i Eriksbo ser hela bostadsområdet som en individ. Be-
byggelsen i Eriksbo har sin alldeles egna arkitektur och skiljer sig både från 
den tidigare bebyggelsen, såväl lantgårdarna som villorna, och från det 
samtidigt byggda Hjällbo. Inom Eriksbo är dock arkitekturen likformad; 
det enhetliga är betonat och hela bebyggelsen med sina tusen lägenheter 
bildar en avslutad helhet med tydlig början och slut och klara gränser utåt. 
Eriksbo har ändå, inte bara i planeringen utan även i verkligheten, band 
till omgivningen vad gäller skolornas upptagningsområden, det med Hjäll-
bo gemensamma föreningsrådet och den idag decentraliserade kommuna-
la förvaltningen. Bristerna i förbindelserna märks främst i förhållande till 
Hjällbo där högstadieskola, post, affärer, fritidsgård m m finns. Att ta sig 
dit är krångligt för den som går eller cyklar. 
M J Daunton, en engelsk ekonomhistoriker, är en av de forskare som 
uppmärksammat sambandet mellan socialhistoria och bebyggelseutform-
ning. Han behandlar hur arbetarbostäderna i England genomgick föränd-
ringar under 1800-talet och fram till 1914, speciellt framväxten av radhus 
av så kallad bye-lawtyp. Tendensen under perioden var att gyttret av gator 
och bostäder reglerades alltmer, även om förändringarna skedde i olika takt 
i olika städer i England. Tidigare förekom olika former av gemensamma 
gårdar med trånga ingångar liksom oregelbundna gatumönster och ibland 
säckgator. Efterhand öppnades de slutna gårdar som fanns och radhusen 
blev norm och förlades i rektangulära kvarter vid raka gator. 
The context for change in house form was set by these economic relationships 
(hyrorna ökade på grund av större och mer välutrustade hus, min anm), but there was 
also an element of conscious intent. This was on grounds of both public health and 
public order. The cellular, promiscuos use of space was a threat to the health of the 
population, and was also more difficult to the police. The 'paramount physical-
planning conception' was the desire to 'open out' areas of the city. [...] There was 
a fundamental shift in the planning paradigm which should be related to changes in 
the nature of social policy (Daunton 1983 s 36). 
In other words, attitudes to the physical environment should be seen as part of 
a wider development in social policy within an advanced industrial economy. [...] 
Bostadsföretagets Eriksbo-men de boendes? Området är gestaltat med en huvudentré 
som syns i bild. Torget i Eriksbo hade före ombyggnaden enbart en affär. Efteråt ryms 
där flera affärslokaler och bostadsföretaget har en expedition som är öppen hela da-
garna. (Foto Birgit Modh.) 
The emergence of the private, encapsulated dwelling was a physical demonstration 
of the social value which attached to the conjugal family and domestic life (a a, s 37). 
Från ett gemensamt nyttjande av markytor mellan bostäderna avsattes mot 
slutet av seklet mark till varje enskild bostad för sig, men detta ledde till att 
ytorna däremellan blev avskilda från användning och även ödelagda för 
socialt liv. Från att bostäderna var ordnade i för många bostäder gemensam-
ma gårdar så delades de tidigare gemensamma ytorna i slutet av 1800-talet 
in i privata ytor disponerade av en familj. Samtidigt blev de ytor som ej var 
privata allmänt tillgängliga och gatorna som anlades bildade inte rum utan 
ledde vidare. - Daunton kopplar samman socialpolitik i en välfärdsstat 
med hur bostäder och gator planerades för befolkningen. 
Trots skillnaderna tycker jag mig se paralleller mellan utvecklingen av 
1900-talets svenska bostäder, även de i Eriksbo, och dem som Daunton be-
skrivit. Utemiljön i Eriksbo är "öppen", överskådlig, lätt tillgänglig, men 
också svår att ta i besittning. Anknytningen till Jadelius' beskrivning är 
också märkbar. Eriksbo är en klart avgränsad enhet och behandlas i snart 
sagt varje sammanhang som något för sig utan försök att binda samman det 
med sin faktiska omgivning. Även Jarlövs kritik av samhällsplaneringen 
verkar ha sin giltighet här. Trots allt tal om boinflytande, har svårigheten 
för de boende att få utlopp för sin kreativitet varit tydlig under den tid jag 
132 Birgit Modh 
studerat området. (Jadelius Modh 1988,1990) Vad är det som hindrar de 
boendes egna initiativ? Vem är det som råder över utemiljön? Detta är inte 
bara en fråga om inflytande utan också en fråga om vilka förebilder både 
boende och professionella har för hur miljön utanför flerbostadshus ska 
gestaltas och brukas. 
De planerare, arkitekter, ingenjörer med flera som planerat Eriksbo har 
i sina yrken fått fullmakten att planera. Men efter att ha sett resultaten und-
rar man om de har de kunskaper som behövs? Är det inte en del viktiga 
aspekter de har missat? Kritiken mot förorterna har ofta varit hård och i 
många fall berättigad. Felen ligger inte enbart i planeringen utan även i en 
mängd tidigare beslut av ekonomiskt och politiskt slag. Vi fackmän behö-
ver öka insikterna inom våra respektive kunskapsområden och även for-
mulera bristerna i de övergripande besluten. 
För att gå vidare, låt oss säga att de moderna förorterna inte är färdiga, 
utan att de kan ses som experiment och att det fattas en del som kan tillföras 
med de kunskaper erfarenheterna genom åren gett, som till exempel: 
- Möjligheter till tillhörighetskänsla och identifikation med bebyggelsen. 
- Möjligheter för de boende att ta bostäderna i besittning, bl a genom 
att förändra husen och marken efter sina tidsbundna behov och viljor. 
- Möjligheter för bostadsföretagen att utveckla husen och närmiljön. 
- Möjligheter till gemensamt bruk av en del utrymmen. 
- Möjligheter att ordna komplement och nyttigheter som affärer, sam-
lingslokaler, verkstäder m m. 
- Möjligheter till kontakter och utbyte med människor och aktiviteter 
utanför den närmsta omgivningen. 
Eriksbo kännetecknas såväl före som efter ombyggnaden av överskådlighet. 
Det är planerama och byggherren/det förvaltande bostadsföretaget som 
har översikten - vill de behålla den för sig sj älva eller är de beredda att dela 
med sig? Eriksbos planbild är stark och tydlig och bostadsområdet är väl 
avgränsat från omgivningen. Alla hus har byggts och även byggts om så att 
de snart sagt blivit lika. Inget bostadshus faller utanför ramen. Är det inte 
dags att de boende på olika gårdar och i olika delar börjar förändra detta 
ingenmansland, differentierar det och gör delarna till gemensamma till-
gångar och komplement till lägenheterna? Är det inte också dags att de 
osynliga murarna runt området rivs så att ett nätverk med omgivningarna 
kan växa fram och bli synligt? 
"Den nya oöverskådligheten. Välfärdsstatens kris och de utopiska ener-
giernas utmattning" heter en artikel i Ord & Bild av den tyske filosofen och 
sociologen Jiirgen Habermas. Artikeln utgörs av ett tal hållet för spanska 
parlamentet och berör välfärdsstatens kris och tre reaktioner på denna i län-
Möjligheternas bostäder 133 
der som Västtyskland och USA. Slutligen diskuterar Habermas en tänkbar 
utveckling av socialstaten genom en ny fördelning mellan det moderna 
samhällets stymingsresurser pengar, makt och solidaritet. (Habermas 1985) 
Som titeln anger rör han sig på ett annat plan än denna artikel. Men paral-
lellerna finns eftersom det avgränsade bostadsområdet ingår i en planerings-
strategi där välfärdsstaten varit en förutsättning. När det gäller förbättring 
och utveckling av miljöer liknande Eriksbo skulle de boende kunna ges fri-
het att förändra den gemensamma vardagsmiljön efter sina önskningar och 
behov - både individuellt och kollektivt i linje med vad jag skrivit här ovan. 
Bostadsmiljön skulle då bli gripbar för de boende och därigenom ge dem 
den trygghet de behöver. Men bostadsmiljön skulle kanske bli mer eller 
mindre oöverskådlig för fastighetsägare, planerare, myndigheter och andra 
utomstående. Är experimentet ändå inte värt att pröva, när så mycket krut 
redan fyrats av i form av byggandet av dessa stora bostadsområden och i 
dessa stora, professionellt planerade ombyggnader? 
Litteratur 
Daunton, Martin J, 1983, House and Home in the Victorian City. Working-Class Hou-
sing 1850-1914. Edward Arnold, London. 
Habermas, Jürgen, 1985, "Den nya oöverskådligheten" Ord & Bild 1985:3, s 60-74. 
Jadelius, Lars, 1987, Folk, form&funktionalism. Om allmänt och gemensamt i offent-
lighetens arkitektur. (Diss) Arkitektur, CTH, Göteborg. 
Jadelius Modh, Birgit, 1988, Strävan efter självförvaltning. Boinflytande och arkitek-
tur i Eriksbo - en lägesrapport. R6: 1988, Bostadsplanering, Arkitektur, CTH, 
Göteborg. 
Jadelius Modh, Birgit, 1990, "Eriksbo i Göteborg. Boinflytande och arkitektur i ett 70-
talsområde", Bättre bostadsförnyelse. Sammanställning och slutsatser av 19 FoU-
projekt, Boverket, Karlskrona. 
Jarlöv, Lena, 19%2,Boende och skaparglädje. Människors behov av skapande verksam-
het-en försummad dimension i samhällsplaneringen. (Diss) Arkitektur, CTH, Gö-
teborg. 


Jadelius, Lars

Eriksson, Jan

Lundequist, Jerker

Kristensson, Eva

Stadsekologi och friytor

Mammen, Hans

Danish

Arkitektfaglig forskning i Danmark - historisk, aktuelt og i perspektiv

Kronlid, David

Friberg, Tora

Hedfors, Per

Publications used in the Early Years of Landscape Architecture: Seven Nordic Scholars' Selection

Granvik, Madeleine

Bech-Danielsen, Claus

Vartola, Anni

Editors' Notes - Landscape Architecture: Intellectual Traditions in a Nordic Context