Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Swedish

Utredandets tematik och kvalitet

Lundequist, Jerker

Om designteoriens uppkomst

ARKITEKTURFORSKNING Volym 3, Nr 1-2, 1990 101 
Läroprocessen på arkitekturskolorna -
bara bilder eller text också? 
El la Ödmann 
SIB, Lund 
I artikeln diskuteras arkitekters och framförallt arkitektelevers inställning 
till läroprocessen. Attityderna inverkar pä möjligheterna att låta de skilda 
kunskapsområden som formellt ingår i arkitektutbildningen få genom-
slag i miljöproduktionen. 
I denna artikel belyser jag frågan om arkitektelevers inställning till 
kunskap, särskilt kunskap om sociala och kulturella förhållanden i det 
svenska samhället. Hur inhämtas sådan kunskap? Utnyttjar eleverna 
forskningsrapporter och annan litteratur i undervisningen? Innan jag 
kommer in på dessa frågor, ger jag en bakgrund genom att säga något 
om dels den rättsliga frågan varför kunskap om sociala och kulturella 
förhållanden är viktig för arkitekter, dels om hur arkitekters kun-
skapsinhämtning traditionellt ser ut. 
Den rättsliga bakgrunden 
Rättens funktion har alltsedan den borgerliga statens framväxt varit 
maktbalanserande. En samtida företeelse i västvärldens lagstiftning är 
att den enorma tillväxten av lagar bland annat beror på att sociala, 
ekonomiska och kulturella angelägenheter i ökande utsträckning reg-
leras genom lagstiftning. Plan- och bygglagen (PBL) är ett exempel på 
att ett bestående regelverk moderniserats och kompletterats bland an-
nat med rättigheter av välfärdskaraktär. Den välfärd PBL syftar till är 
Foto: Sten Leijonhufvud 
102 Ella Ödmann 
att genom planläggning främja en samhällsutveckling med jämlika och 
goda sociala levnadsförhållanden. Planläggningen skall också ge förut-
sättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och 
fritidsmiljö för alla. Enligt departementschefen är det av särskild vikt 
att ekonomiskt svaga intressen inte missgynnas i förhållande till ex-
ploateringsintressen som drivs av ekonomiskt starka grupper i sam-
hället (prop 85/86:1, s i l l ) . 
Rättsreglerna om planläggningens goda innehåll har fått en sådan 
utformning att planläggningsverksamheten kommer att utvecklas poli-
tiskt utan närmare rättslig styrning. Enligt det nya regelverket skall 
välfärdsstatens rättighet till en för alla god miljö 
balanseras mot den borgerliga statens rättighet för det privata kapitalet 
att äga och utnyttja fast egendom. Avvägningen ligger i kommunens 
hand. För denna balans finns en noga reglerad procedur för 
beslutsfattandet, men beslutens goda innehåll är antytt i vaga ramar. 
Det antas bli konkretiserat och garanterat genom de kommunala 
beslutsfattarnas ambitioner och förmåga till kommunikation med 
intressenter och en vid krets av medborgare. För att nå resultat kan en 
sådan kommunikation inte vara enkelriktad utan måste innebära 
ömsesidiga läroprocesser. Om välfärdsmålen skall kunna garanteras 
för vidast möjliga krets av medborgare måste olika intressenter som 
deltar i beslutsprocessen kunna framföra sociala och kulturella 
argument respektive kunna förstå och ta till sig dessa argument. 
Ofta torde det vara så att det är lättare att ha en tämligen vid kun-
skapsförsörjning när en översiktsplan utarbetas än vid detaljplanear-
bete och projektering. I de senare skedena är brådskan stor och kraven 
från marknadens intressenter mer artikulerade. Arkitekterna har ett 
stort inflytande över planläggning och projektering och därmed ansvar 
för vilka kunskaper som kommer fram och att nya kunskaper och 
forskningsrön tillförs beslutsprocessen. 
Vilken inställning har arkitekter till sociala kunskaper? 
Arkitekters kunskapsintresse har intresserat mig i olika forsknings-
projekt. I intervjuer jag gjort med arkitekter som författat detaljplaner 
till bostadsområden framkom mycket tydligt att deras kunskapssökan-
de byggde på förebilder. I stället för litteraturstudier eller ett organi-
serat samarbete med yrkesföreträdare med social kompetens, ansåg de 
intervjuade arkitekterna att de fick tillräckligt kunskapsunderlag ge-
nom att studera färdiga bostadsområden antingen på platsen eller ge-
nom bildpresentation i facktidskrifter. Förhållningssättet var betrak-
tande och produkterna bedömdes utifrån inomprofessionella värde-
ringar. Ingen läste forskningsrapporter; hos många mötte jag en direkt 
Läroprocessen på arkitekturskolorna - bara bilder eller text också? 103 
misstro mot forskning (ödmann 1978, 1979). Det är nu mer än tio år 
sedan intervjuerna gjordes. Sedan dess har exploateringsintressen och 
internationella arkitekturtrender i ökande utsträckning dominerat 
marknaden utan hänsyn till sociala behov och kulturella särdrag eller 
till jämlik fördelning av resurserna. Kanske är det att ställa för stora 
krav på en yrkeskår, som med framgång surfar på exploateringsvågen, 
att alls försöka diskutera social kunskap? 
Kunskaper om människan - något annat än bildbetraktande 
Härom året anordnade två forskare vid LTH en studiecirkel som en 
programfas i ett projekt, som skulle belysa de två delvis skilda värl-
darna forskning och projektering. Hur skulle de kunna fås att samver-
ka bättre? Förutom av forskarna bestod cirkeln av ett antal arkitekter 
med erfarenhet från projekterande och planerande verksamhet. Vid 
några cirkelmöten diskuterades en konkret planeringsuppgift och vilka 
forskningsrapporter som skulle kunna hjälpa till att lösa uppgiften. 
Litteratur erhölls dels genom Byggdok, dels genom att cirkelns med-
lemmar från sina respektive kontor tog med sig rapporter, som de 
trodde kunde vara användbara för uppgiften. I rapporten från studie-
cirkeln heter det: 
"Det var intressant att se hur artskilt cirkeldeltagarnas litteraturval var jämfört med 
den litteratur som togs fram av Byggdok. Byggdoks litteratur kunde sorteras in i 
fyra högar med rubrikerna forskningsrapporter, kunskapsöversikter, riktlinjer etc 
från myndigheter och tidningsartiklar. Cirkeldeltagarna tog i stället fram dels idé-
böcker och annan litteratur som kan utgöra förebilder (t ex redovisning av arki-
tekttävlingar), dels praktiska handböcker. Deras böcker var således av en annan 
sort än Byggdoks urval. När cirkeldeltagarna vid ett annat tillfälle själva fick välja 
rapporter som de upplevt som intressanta, stimulerande eller användbara i sitt ar-
bete, dominerade också 'rapporter' av typen inspirationskälla resp praktiska 
handböcker." 
Forskarna framhåller också i rapporten, att enligt deras uppfattning 
kräver kunskaper om människan och den byggda miljön "ett annat 
sorts mottagande, ett annat sorts ställningstagande av arkitekten än 
kunskaper via förebilder eller från teknisk forskning. Det gäller i 
synnerhet om kunskaperna är kontroversiella. Det skrivna ordet om 
människor uppfordrar till ett socialt förhållningssätt. Det kräver en 
syntes mellan arkitekturvisioner och brukamas krav och behov." 
(Larsson och Pedersen 1987). 
Foto: Sten Leijonhufvud 
Om planlagstiftningens nya välfärdsmål skall kunna få mer allmän ge-
nomslagskraft - inte minst för svaga grupper - är det enligt min me-
ning nödvändigt att en så viktig aktör som arkitekten kompletterar sitt 
traditionella kunskapssökande i förebilder och handböcker med forsk-
ningsrapporter och annan litteratur om olika levnadsförhållanden och 
livsmönster i vårt komplexa samhälle. En sådan ändrad kunskapsför-
sörjning i planläggningsprocessen är beroende av många faktorer, inte 
minst tid och pengar och uppdragsgivare. Ingenting kan emellertid 
ändras utan att den professionella attityden inom arkitektkåren ändras. 
Utbildningen kan ge en grund för attitydförändring 
De förändringar i omtanken om medmänniskan som man velat åstad-
komma genom det centrala policyskapandet i lagstiftningen kan stödjas 
på olika sätt. Ett viktigt sätt att stödja det är att verka för dessa mål i 
utbildningen av nya generationer yrkesverksamma. Den utbildnings-
plan som gäller för arkitektlinjen stöder i högsta grad en sådan inrikt-
ning av undervisningen. Det heter bland annat att studierna skall utgå 
från människan i hennes ekologiska, kulturella, sociala och ekonomis-
Läroprocessen på arkitekturskolorna - bara bilder eller text också? 105 
ka sammanhang. När det kommer till det praktiska genomförandet av 
undervisningen finns en konflikt mellan arbetsmarknadens krav på 
specialiserad utbildning (träning i projekteringsmetodik) och en bre-
dare samhällsorientering som också inkluderar kunskaper om männi-
skan i hennes sociala och kulturella sammanhang - den för all högre 
utbildning aktuella frågan om utbildning kontra bildning. För tio år 
sedan gjorde jag en omfattande intervjuundersökning av arkitektelever 
i tredje och fjärde årskursen vid de tre arkitekturskolorna. Sedan dess 
har jag haft förmånen att varje år delta i en vid CTH anordnad kurs, 
"Arkitekterna i samhället". Jag har därvid funnit att frågeställning och 
resultat i min studie av eleverna alltjämt är aktuell. 
I min studie bad jag de intervjuade eleverna föreställa sig rollen 
som planförfattare till en detaljplan för ett bostadsområde (Ödmann 
1986). Samtalet kretsade sedan mycket kring den kunskapssökande 
processen som var relevant för ett sådant arbete. Vilka kunskaper an-
såg sig ip behöva om de människor som skulle komma att bo i bo-
stadsområdet? Med vilka argument kunde kunskaperna hävdas i en be-
slutssituation? Hade ip läst någon forskningsrapport eller debattbok 
som gav kunskaper om sociala och kulturella förhållanden? Är samar-
bete med samhällsvetenskapliga eller humanvetenskapliga fackdiscipli-
ner tänkbart? Svaren på dessa frågor och frågor på andra teman visade 
sig bilda vissa sammanhängande mönster som gjorde det möjligt att 
urskilja fyra typer, som jag kallat Osäkra, Arvtagare, Idealister och 
Syntetisörer. 
Fortfarande efter tre års studier hade eleverna i gruppen Osäkra 
diffusa föreställningar om arkitektyrket och om de kunskaper utbild-
ningen syftar till att ge. Det ligger nära till hands att förklara en del av 
detta förhållande med arkitekturstudiernas speciella organisation i 
projektgrupper och med utbildningens stora brist på litteratur. Detta 
gör att de starka och initierade tar för sig och de svaga slås ut mer el-
ler mindre, ett förhållande som många intervjuade elever pekade på. 
Utbildningen saknar i stort sett verbala referenser för kunskapsför-
medlingen. Denna sker i stället på så sätt att eleverna tränas i ett be-
traktande förhållningssätt. Läraren söker förmedla ett synsätt enligt 
vilket vissa lösningar är god arkitektur, andra dålig. Eleven blir på så 
sätt mycket hänvisad till kamrater i gruppen och till lärarens uttalan-
den. Har man svårt att hävda sig i en grupp och har man svårt att för-
stå lärarens koder för rätt och fel, kan man inte - som i andra univer-
sitetsutbildningar - få stöd genom litteraturstudier. 
106 Ella Ödmann 
Tre olika synsätt på kunskap 
De tre andra grupperna skilde sig klart åt vad gäller synen på arki-
tektyrket och inställningen till kunskaper om sociala och kulturella 
förhållanden. 
Arvtagarnas uttryckssätt anslöt till en traditionell arkitektjargong. 
De visade säkerhet och självförtroende. De kände säkerhet på grund av 
de förhandskunskaper de hade om arkitektyrket. De begrepp med vil-
ka miljöprodukter bedömdes var inga främmande begrepp för dem. 
Deras uppväxtmiljö hade uppenbarligen haft betydelse för denna sä-
kerhet. Deras självsäkra, ibland parodiskt överlägsna attityd kan på 
sätt och vis tolkas som en osäkerhet på grund av bristande erfarenhet. 
De använder yrkesspråkets fraser och abstrakta begrepp utan att ha 
egna konkreta erfarenheter. De utesluter mer eller mindre fullständigt 
social och kulturell kunskap om brukaren. De utgår från sig själva. 
Med fantasins hjälp projicerar de sig själva i den tänkta miljön. De är 
tveksamma till kunskap som kan förmedlas genom forskningsresultat. 
Dialog med brukaren är inte heller väsentlig. I stället måste folket 
skolas att förstå arkitektens budskap. "Arkitekten gestaltar en viss 
byggnad, men driver också genom sin tro på en viss livsform", sade 
till exempel en av eleverna i denna grupp. En annan elev menade att 
det värdefulla i miljön inte låg i att arkitekten söker kunskap om män-
niskor och utformar miljön med ledning av dessa kunskaper utan det 
värdefulla låg i det kreativa skapandet och den boendes förmåga att 
tolka och förstå vad den som skapat miljön velat uttrycka i den. "Det 
är detta mystiska bakomliggande som är mycket värdefullt." 
Arvtagarna hävdar det inom professionen traditionella anspråket, 
att arkitekten är den som bäst känner brukarens behov. I den kun-
skapssökande processen vänder man sig till förebilder, helst utländska 
arkitekters formspråk och utländska arkitekturtidskrifter. Det är arki-
tektens vision som gäller. Någon sociologisk forskningsrapport eller 
någon mer populärvetenskaplig framställning av sociala eller kulturel-
la förhållanden i det svenska samhället hade Arvtagarna inte läst. 
Många uttalade sig direkt negativt om forskning. Arvtagarna tyckte i 
stort sett att undervisningen var bra bland annat för att man hade fri-
het att välja projekt och utesluta kunskaper, som föreföll onyttiga på 
marknaden. 
De elever jag kallar Idealister kritiserade undervisningen för dess 
ytlighet och för de tillrättalagda uppgifterna i projektundervisningen. 
Mot Arvtagarnas självsäkra uppfattning av arkitektrollen står Idealis-
temas ödmjukhet. Arkitektens roll blir att försöka tolka människors 
Läroprocessen på arkitekturskolorna - bara bilder eller text också? 107 
önskningar. Människors egen kunskap om miljön ses "som en väldig 
kompetens". Idealisterna söker också kunskap i litteraturen och i 
forskningsrapporter, men i första hand är det den direkta kontakten 
med brukaren som gäller. 
Jag menar att dessa elever har en idealiserad syn på de medel som 
kan förändra miljöproduktionen. Deras argument kan stå sig ganska 
slätt i planprocessens förhandlingar. 
Eleverna i gruppen Syntetisörer är mycket medvetna och hävdar en 
specifik kompetens för arkitekten. Kompetensen är själva gestaltnings-
arbetet. Gestaltningen är emellertid ett svar på kunskapsunderlaget 
från många olika discipliner. Syntetisörerna visar stort intresse för 
kunskap om människor, men ser inte människan själv som förmedlare 
av denna kunskap till arkitekten. Detta beror dels på att de genomgå-
ende visar respekt för den vetenskapliga kunskapen, dels på att de ser 
brukaren som ett manipulerat offer för marknaden. Även det svåra 
värdebegreppet jämlikhet ser Syntetisörerna som en kunskapsfråga. 
Man kan underlätta jämlikhetssträvanden genom att i planeringen an-
vända konsekvensanalyser och beskrivningar av fördelningssituatio-
nen. 
För Syntetisörerna framstår emellertid dagens arkitektroll som dif-
fus. Genomgående kritiserar de skolan för att de inte genom undervis-
ningen fått ett grepp om rollen. Skolan har inte gett information om 
byggmarknadens struktur, om olika företags marknadsandelar, om 
kopplingar mellan banker, materialindustri, byggnadsentreprenörer. 
Inte heller får man kunskaper om hur lönsamhetstänkandet inom 
branschen styr produktens utformning. Kort sagt, man får inte veta 
något om den verklighet, som ger de yttre betingelserna för yrkesrol-
len. 
I övrigt är Syntetisörerna ganska positiva till undervisningen. Flera 
tycker att den har givit dem både motivation och kunskaper. Särskilt 
positiva är de till lärarna på mellannivån. De efterlyser dock mer lit-
teraturstudier, mer studier av forskningsrapporter och direkt kontakt 
med forskarna på skolan. 
Syntetisörerna ser gestaltningen som arkitektens specifika kompe-
tens, men det är ingen autonom konstnärsroll utan det behövs kunska-
per som underlag för projekteringen, menar dessa elever och ger 
många uttryck för hur de påverkats av böcker de läst, facklitteratur, 
debattböcker, forskningsrapporter. 
I motsats till hos Arvtagarna är den kunskapssökande processen för 
Syntetisörerna inte liktydig med att betrakta förebilder. 
108 Ella Ödmann 
Vilken av de tre grupperna är i majoritet? 
Mitt intryck från Chalmers' kurser om yrkesrollen är att Idealisterna 
är en försvinnande grupp, men att det väger ganska lika mellan Arv-
tagare och Syntetisörer och att det kan variera från årskurs till årskurs 
vilken grupp som dominerar. 
Det kan förefalla märkligt med två så olika grupper som Arvtagare 
och Syntetisörer i samma skola. Båda ser visserligen gestaltningen som 
arkitektens specifika kompetens, men inställningen till kunskapssökan-
det är helt olika. Det finns säkert många förklaringar. I min bok Ba-
kom Fasaden diskuterar jag några möjliga sådana, till exempel åsikts-
skillnader mellan lärare, praktikerkårens stora inflytande över under-
visningen, projektundervisningens utformning, klasspecifika drag i 
Arvtagarnas attityder mm. 
För ett par år sedan kontaktade jag de intervjuade eleverna för att 
få veta vad de gjort sedan de lämnat skolan. Arvtagarna tycktes ha 
klarat sig bäst på arkitekternas arbetsmarknad. De arbetade på stora 
kontor med varierande uppgifter. De berättade om studieresor utom-
lands. Syntetisörerna hade också klarat sig bra men arbetade dock på 
mindre kontor. För Idealisterna hade arbetssituationen som regel varit 
bekymmersam och full av besvikelser med otrygga arbetsförhållanden 
och tillfälliga arbeten av olika slag. 
Har Syntetisörerna kunnat hålla kvar vid sin inställning till arki-
tektrollen, sitt intresse för litteraturstudier och forskningsrapporter, 
för kunskaper om sociala och kulturella förhållanden som underlag 
för gestaltningsarbetet? Eller har arbetssituationen gjort dem till före-
bildsletare och handboksbläddrare? Jag vet inte. Det vore roligt att 
försöka ta reda på det någon gång. 
Referenser 
Larsson, Anita och Britt Pedersen, Forskning och Praktik, arbetsrapport LTH, 1987. 
Ödmann, Ella, "Om arkitekters värderingar och bostadsområdens utformning", tid-
skriften Arkitektur 1978:1, s 4-7. 
Ödmann, Ella, "Architect's ideology and lay experience of dwelling" publicerat i 
Conflicting experiences of space. International architectural psychology confe-
rence, Louvain la Neuve 1979, s 86-100. 
Ödmann, Ella, Bakom Fasaden, Liber 1986. 


Eriksson, Olof

Lawrence, Roderick J.

Thafvelin, Harald

Recenserat

Svensson, Frank

Tidskrift för arkitekturforskning Vol. l,No2,1987 59 
Arkitekturen som realitetens konstart 
Frank Svensson 
Arkitektur III, Lund 
SAMMANFATTNING 
En presentation av några huvudtankar inom den marxistiska 
reflektions- och fördjupningsteorin 
Reflektions- och fördjupningsteorin utgör en del av den kunskapsteori som 
skapats utifrån den dialektiska materialistiska uppfattningen av verkligheten. 
Reflektion och fördjupning ses som oskiljaktiga aspekter av strävandet att finna 
sanningen inom kunskapens olika områden. Den förnekar inte sanningens relativ-
itet, men tar avstånd från de hållningar som avskärmar kunskapen om närmandet 
av det objektiva genom att skapa abstraktioner. 
Subjektets återspegling av den objektiva materiella världen uppfattas som 
tänkandets närmande till objektet, en kontinuerlig process av rörelse, av 
motsägelsernas uppkomst och upplösning. Materiens existens ses som oberoende 
av medvetandet, vilket däremot är beroende av materien. Medvetandet uppfattas 
som den organiserade materiens högsta produkt, en återspegling av den objektiva 
materiella världen, den yttre verkligheten.1 
Reflektions- och fördjupningsteorin har utvecklats samtidigt med det sam-
hälleliga tänkandets framåtskridande. Medvetandet kontrolleras genom material-
iseringens praktik. Medvetandet ses inte som begränsat till individerna. Även 
samhälleligt organiserade former erkänns som bärare av medvetande. Detta 
kollektiva medvetande återspeglar de skäl och motiv som förenar människorna i 
olika, samhälleliga och produktiva former av verksamhet. Individernas prövning 
av medvetandet förenas genom individernas praktik till en hela samhällets praxis. 
Redan de första försvararna av reflektions- och fördjupningsteorin erkände att 
kunskapen är bunden till subjektiva mål - strävanden, förhoppningar och vilja -
i övergången till objektiv sanning. Emotioner och fantasi är oumbärliga i all den 
skapande verksamhet, som livets utvecklingsprocesser innebär. 
60 Frank Svensson 
Konsten ses, även den, som en form av medvetande. Den reflekterar den 
objektiva världen. Dess egen form av sanning söks i det typiska, som ett uttryck 
för växelverkan mellan objekt och subjekt. 
Till skillnad för den sanningsform som lyder lagar och därmed kan generalis-
eras till en vetenskap av universell giltighet, uttrycker det typiska den lokala och 
särskilda händelsen. Detta innebär två olika men samspelande former av sanning, 
med lika stor betydelse för arkitekturen som samhällelig företeelse och som 
konstart. 
I riktning mot det samhälleligas estetik 
Inom den generella historiska utvecklingen av arkitekturens estetik möter man en 
huvudtendens angående uppfattningen av dess objekt: den kunskap, som 
övervägande beaktat det byggda som bärare av det konstnärliga, börjar ersättas av 
den kunskap som ser rummets hela beskaffenhet som förmedlare av det arkitek-
toniska uttrycket. Den samhälleliga materian erkänns samtidigt som bärare av det 
rumsliga och tidsmässiga uttrycket. 
Stämningen, som utgör en överensstämmelse mellan deltagarnas 
livsuppfattning och platsens objektiva rumslighet och tidsmässighet, kommer att 
framstå som en helhetens kategori. Det rumsliga står fram som det säregna för 
arkitekturen. Rummet uppfattat som syntesen mellan livets akt och livets scen, 
erkänns som arkitekturens objekt.2 
Objektet för arkitekturens estetik måste alltmer ses som former av verksamhet. 
Rumslighet och tidsmässighet kommer då att utgöra samspelande egenskaper av 
arkitekturens objekt. Ett av de viktigaste problemen, vad gäller arkitekturkunskap-
ens utveckling, är då att 'fånga upp' rumslighetens dynamik och göra den 
hanterbar för projekteringsarbetet. Detta arbete innebär ju att omvandla livets 
reella rörelse, dess transformation och utveckling, till medvetandets egna pro-
dukter. 
Frågan om förhållandet mellan medvetande och verksamhet utgör ett problem 
vars lösning har en enorm betydelse för övervinnandet av begränsningarna inom 
såväl den s.k. funktionalismen inom arkitekturen, som inom den behaviouristiska 
teorin om beteendet och inom den introspektiva konceptionen av medvetandet. 
Kunskapen om medvetandet har, även den, utvecklats i riktning mot att man 
uppfattar medvetandet som en form av verksamhet. Ett medvetande som inte visar 
sig i verksamhet anses som en myt. Bristen på klarhet om växelverkan mellan den 
yttre realitetens verksamma form och medvetandet som verksamhet beror på 
bristen av en entydig överensstämmelse mellan dessa båda. 
Redan på 30-talet lade man fram tesen om en enhet mellan medvetande och 
reell verksamhet.3 Det kvarstod, dock, en antydan om att det gällde en relation 
mellan två självständiga företeelser. Därmed kunde den anade enheten mellan 
Utmaningar till arkitekturens estetik 61 
dessa två former av verksamhet ännu inte förknippas med transformationens och 
utvecklingens principer. En annan svårighet som låg bakom denna forskning var 
begränsningen till förhållandena mellan ett subjekt, i form av en integrerad 
personlighet, och omvärlden.4 
Att erkänna medvetandet som verksamhet innebar att inriktningen av fokus för 
dess utforskning förflyttades från subjektet, individen, till verksamhetens sociala 
system. Det gällde att finna de element, som förenar medvetandet och den reella 
verksamheten som två delar av samma system. 
Handlingen kom att uppfattas som det element där vi kan återfinna subjektet, 
där detta förkroppsligas i verkligheten. På arkitekturens område utvecklades till 
exempel forskning om människans förhållanden till vardagslivets alla redskap och 
föremål. Människomas förmåga till att vara verksamma begränsas dock inte till 
detta, utan omfattar även deras förmåga att önska, förnimma, begripa, och påverka 
den omgivande världen. 
Erkänner man medvetandet som en form av verksamhet som reflekterar den 
reella verksamhetens sociala system - i färd med att lösa ständigt nya uppgifter 
inom olika typer av verksamhet - tillmäter man därmed arkitekturforskningen 
uppgiften att klarlägga problem angående rumsliga och tidsmässiga uttryck för 
betydligt flera arter av verksamhet än de som ansetts relevanta av formalismens 
och naturalismens estetik. 
Om vi inser att de olika formerna av verksamhet samspelar inom verklighetens 
dynamiska helhet, att den materiella och den andliga produktionen utgör två 
former av samma samhälleliga produktionsprocess, så ser vi också behovet av en 
gestaltning i en hela samhällets skala. 
Då blir inte bara den enskilda handlingen intressant för arkitekturens estetik. 
Erkänner vi den samhälleliga materian, dess produktionsformer och dess sociala 
relationer, som del av det rumsliga och det tidsmässiga, blir en det samhälleligas 
estetik av särskilt intresse. Då blir de omdaningar i bebyggelsen som utvecklingen 
av samhällets globala produktionssätt förutsätter särskilt viktiga för arkitekturens 
estetik. 
När man analyserar hur subjektet aktivt omskapar den omgivande världen, 
ställs man inför en överföring av människomas önskningar och avsikter till 
verksamhetens föremål. I den objektiva formen förlorar subjektet sin subjektivitet. 
Människomas färdigheter och talanger förtingligas av verksamheten. Verksam-
hetens form övergår till varats form och rörelsens form till föremålets form. 
Men det sker samtidigt en omvänd rörelse: från föremålet till människorna. För 
att människornas avsikter och mål skall förverkligas i reell produktion, måste 
handlingarna motsvara verksamhetens natur. Den skapande verksamheten, i en 
hela samhällets skala, blir ett villkor och en metodik för uppnående av djupare 
kunskap om världen. 
62 Frank Svensson 
Denna växelverkan, mellan objekt och subjekt, på samhällets skala, visar även 
att människorna själva kan förtingligas under förhållanden som är styrda av makt-
och egendomsintressen. Människor som har förlorat äganderätten till sina egna 
produktionsmedel har hamnat i ett objektets tillstånd inom samhällets arbets-
process. Historien visar, dock, även på en hela samhällets korrigering av detta. 
Genom avskaffandet av sådana skillnader i makt och ägande kan hela befolknin-
gen återerövra sin position som subjekt för en hela samhällets gestaltning, vilket 
också ger en återspegling i arkitekturens rumsliga och tidsmässiga uttryck. 
Bilden, en grundläggande kategori för arkitekturens teori och estetik 
Erkännandet av arkitekturens historiska tendens, av övergången från att vara en 
byggandets konstart till att vara en 'realitetens konstart', ger upphov till olika 
frågor om själva gestaltningsprocessen. 
En väsentlig sådan fråga gäller tankens bild av omvärlden. Detta är en fråga 
som har en central plats i reflektions- och fördjupningsteorin, d.v.s. teorin om 
medvetandet som en subjektiv återgivning av den objektiva världen. Tankens bild 
ses som ett medel för vägledning av våra ingrepp i den reella världen. Därmed får 
den nya intryck och tillåter nya ingrepp med djupare kunskap. 
Tankens aktiva bilder använder sig av olika egna produkter: omedelbara 
sensoriella bilder, minnesbilder som lagrats i konstanta former, bilder av mentala 
former som analogier och idéassociationer, och idéer med olika grad av abstrak-
tion. Detta flöde av bilder och idéer resulterar i en livsåskådningens fullständiga 
bild, till vilket man relaterar sina nya särskilda bilder. 
Arbetet att relatera den enskilda platsens utformning till hela det samhälleliga 
systemets rumslighet och tidsmässighet leder till en medvetandets reflektion, där 
den enskilda arkitektens perception relaterats till en bredare livsuppfattning och 
världsåskådning. Denna reflektion utvecklas i riktning mot ett samspel mellan 
olika former av kunskap: konsten, filosofin, historien, etiken och politiken. 
Bärare av en livsåskådning och en världsuppfattning är inte enbart individer. 
Även samhälleligt organiserade former, såsom fackföreningar och politiska 
partier, kan utgöra bärare av ideologier och vara agenter för samhällelig handling. 
I sådana fall karakteriseras de som ideologier. 
Ideologier återspeglar klassbundna intressen. En samhällelig kognitiv tendens 
förenar objektiva begrepp om människors relationer inbördes till Naturen i 
samhällelig praxis. Denna tendens samspelar med en ideologi som betingats av 
sociala intressen som avser att upprätthålla eller förändra de rådande samhälleliga 
relationerna. En förståelse av denna tendens är av största betydelse för bättre 
förståelse av arkitekturens tidsbundenhet. 
Från borgerlig synvinkel, till exempel, anstränger man sig för att återta 
områden som förlorats till den holistiska arkitekturuppfattningen. Man ger sina 
Utmaningar till arkitekturens estetik 63 
strukturer en ny utformning som dock inte kommer längre än till nykapitalistiska 
uttryck. Man ikläder sig en kvasihumanistisk hållning genom att försöka 
återuppväcka myten om formen i sig; man söker underkasta arkitekturen en 
konstens egen form som något i sig, isolerat från livets dynamiska realitet.5 
Minskade samhällsklyftor är förknippat med ökad proletarisering både inom 
den materiella och den andliga produktionen. Den arkitektur som strävar att 
motsvara proletariatets behov kommer inte långt utan fördjupad kunskap om det 
samhälleliga beståndets transformation och utveckling. I det samhälleligas his-
toriska omvandling från objekt till subjekt spelar den ideologi som gynnar 
arbetarklassen en stor roll. Det är den som ställer överklassens ideologiska 
illusionism naken. 
Skapande och återspegling av verkligheten är oskiljaktigt bundna till varandra. 
Genom att skapa på grundval av kunskap om den reella världen, kontrollerar 
människan resultatet av sitt arbete, samtidigt som hon uppnår en djupare och mer 
exakt kunskap om naturens och samhällets utveckling. 
Den skapande verksamheten intar en allt viktigare plats i människans liv. 
Utvecklingen av formgivningen, av arkitekturen, av stadsplaneringen, tillkomsten 
av en 'ekologisk estetik', vittnar om nya former av estetisk verksamhet, av en 
konstens utveckling mot produktiva former. Vi ser dels vår tids vetenskapliga 
tekniska revolutions påverkan på konsten, dels framstår en annan process: det 
tekniska vetenskapliga produktiva systemets införlivande synsätt från den estet-
iska verksamheten, av konstgestaltningens metoder och av konstens ut-
trycksformer. 
Allt detta förutsätter en högt utvecklad föreställningsförmåga hos 
arkitekturens arbetare. Men för att drömmen, fantasin och ideologin skall komma 
till nytta, måste den stödja sig på den reella världens objektivitet, på människans 
avslöjande av naturens och samhällets utvecklingslagar. Genom sin verksamhet 
skapar människan sig själv och ger samtidigt ett rumsligt och tidsmässigt uttryck 
för livets akt och livets scen. Så bör man uppfatta arkitekturens tendens mot en 
'realitetens konstart' i ljuset av reflektions- och fördjupningsteorin. 
Frank Svensson 
64 Frank Svensson 
Noter 
1. Om reflektions- och fördjupningsteorin, se: 
Vladimir Illich Lenin, Materialism och Empiriokriticism. Valda verk i tio band, vol. 4, 
avsnittet "Rum och tid", sida 174-187, samt Kapitel VI, "Empiriokriticism och historisk 
materialism", sida 320-363. FRAM Bokförlag, Göteborg 1985. 
Giulo Gioerello, Travaux Philosophiques Marxistes en Europé Capitaliste. Recherches 
Internationales nr. 96, avsnittet Sur la Theorie leniniste du reflet et de l' approfondissement. 
Les Editions de la Nouvelle Critique, Paris 1975. 
• Serge L. Rubinstein, Vaeren och bevisthed. Gyldendal, Köpenhamn 1967. 
Serge L. Rubinstein, m.fl., Grundprinciper för den Marxistiska Psykologin. Avsnittet Princi-
pen om sambandet mellan det psykiska och verksamheten (sid. 209-299). FRAM Bokförlag, 
Göteborg 1986. 
Aleksej Leontiev, Verksamhet, Medvetande, Personlighet. Avsnittet "Verksamhet och 
Medvetande", sida 192-247. FRAM Bokförlag, Göteborg 1986. 
2. Om arkitekturens tendens mot en 'realitetens konstart' se: Georg Lichtheim Lukacs, Probleme 
der Ästhetik.10 band, Avsnittet Arkitektur. 
3. Redan på 1930-talet formulerade Rubinstein tesen om en enhet mellan psyket, medvetandet 
och verksamheten, och beteendet: "Verksamhet och medvetande är inte två aspekter som går 
i olika riktningar. De bildar en organisk enhet - inte en identitet, utan en enhet". Serge L. 
Rubinstein, m. fl., Grundprinciper för den Marxistiska Psykologin. Avsnittet "Verksamhet 
och Medvetande", sida 259. 
4. Om medvetande och personlighet se: 
Lucién Seve, Marxisme et Théorie de la Personalité. Editions Sociales. Paris 1982. 
• Aleksej Leontiev, Verksamhet, Medvetande, Personlighet. Avsnittet "Verksamhet och Per-
sonlighet", sida 248-362. FRAM Bokförlag, Göteborg 1986. 
5. Picr Paolo Pasolini publicerade 1965 en rapport om den hållning till den konstnärliga 
gestaltningen, som till överklassens förmån strävar efter att återupprätta myten om formen och 
dess 'egna' tekniska möjligheter. Även om rapporten avsåg filmens område, så använder 
Paosolini begrepp ur den allmänna estetiken som gör den giltig även för arkitekturen som 
konstart. Tidskriften Filmcritica, nr. 156/157, sida 275-285, Rom 1965. 


Arkitekturen som realitetens konstart

Cold, Birgit

Norwegian

Lindgren, Christina Axelsson

104 Debatt 
Debatt 
Skogens rekreativa platser: Inspiration till person-
lighetsutveckling 
Chr i s t ina Axelsson L indgren 
SLU, Alnarp 
Rekreation genom friluftsliv är bland de 
allra mest uppskattade och utövade fri-
tidsaktiviteterna utanför bostadens pri-
vata sfär. Friluftsliv är också för många 
ett inslag i vad vi kallar livskvalitet. Det 
är tänkvärt att kommuninnevånare ser 
friluftslivssatsningar som det viktigaste 
kommunala stödet för en god fritid 
(Blomdahl, Elofsson, 1987). Varför är 
det så? 
I Tidskrift för Arkitekturforskning nr 
1-2 1989 underströk jag nödvändighe-
ten av rekreation, det vill säga av pro-
cesser av lekfull förståelse, i en livssi-
tuation präglad av alienationsupplevel-
ser. Samma artikel poängterade att per-
sonlighetsutveckling har anknytning till 
plats. Jag vill knyta samman detta med 
den breda allmänhetens friluftslivsin-
tresse: Bidrar personlighetsutveckling-
ens platsanknytning till den uppskatt-
ning friluftsliv får? 
Sambandet mellan plats, personlig-
hetsutveckling och friluftsliv belyses 
genom en skiss av friluftslivets rekrea-
tionsprocess. 
Den som rekreerar sig genom friluftsliv 
leker i samspel med omgivningen på ett 
sätt som återskapar och utvecklar identi-
teten. I ett tillitsfullt klimat litar männi-
skan till att de upplevelser hon möter ger 
kraft. Därmed låter hon sig bli djupt be-
rörd och präglad av omgivningens re-
kreativa kvaliteter och initierar en lek, 
som genom att växelverka mellan att 
uppleva, agera och personliggöra leder 
till ökad förståelse av livssituation och 
omvärld. Hon kan därigenom engagera 
sig i en kreativ attityd till livet. Resultatet 
blir känsla av duglighet och självbe-
stämmande. 
Kan det vara så att friluftsmiljöer har 
vissa kvaliteter som gör dem särskilt väl 
ägnade till att ge ett gott rekreationsut-
byte ? Buskar och träd är till exempel av 
stor betydelse för människors välbefin-
nande (Kaplan, 1989, Ulrich, 1985). 
Därmed är vi osökt inne på skogen som 
friluftslivsmiljö. 
I världens alla hörn satsas på skog 
för friluftsliv, till exempel i Östeuropa 
(Illyés, B, Keresztesi, B, 1981), EG-
ARKITEKTURFORSKNING Volym 2, Nr 4, 1989 105 
länderna, (Kommission der Europä-
ischen Gemeinschaften, 1977), Grek-
land (Eleftheriadis, N, Efthymiou, P N, 
1988), Australien (How, 1982), USA 
(Outdoor Recreation for America, 
1962), Taiwan (Huang, 1983) och Ja-
pan (Imanaga, 1981). I den beskrivning 
av skogens rekreativa platser som följer 
läggs särskild vikt vid den visuella va-
riationens betydelse och vid den tillgång 
som allemansrätten utgör. 
Reunalas (1986) beskrivning av sko-
gens immateriella nyttigheter är ett gott 
redskap för att i fyra aspekter belysa 
komplexiteten i den förståelse, som per-
sonlighetsutvecklande rekreation kan ge 
(jfr Axelsson Lindgren, C, 1989). Man 
kan därmed tala om: 
- arketypiska 
- psykologiska 
- sociala 
- historiska och kulturella 
aspekter av rekreationsutbytet. 
Arketypisk aspekt 
Träd har mycket vid symbolisk betydel-
se (Gunnarsson 1988). Reunala poäng-
terar träds arketypiska karaktär som 
symboler för liv. Av flera skäl, bland 
annat för att ge den enskilde valmöjlig-
heter, bör tillfälle ges att få uppleva en 
mångfald av symboler för liv och hur en 
sådan mångfald är relaterad till mer en-
hetliga områden. Skog kan ge behagliga 
upplevelser av vårt beroende av den le-
vande omgivningen. Dessa upplevelser 
ger i sin tur bilder av vad som kan vara 
omgivningens välbefinnande. 
Det är alltid människan som formule-
rar vad som är såväl människors som 
omgivningens välbefinnande, för den 
fysiska miljön kan inte själv formulera 
behov och önskningar, så som en med-
människa kan göra. Därför är männi-
skan ansvarig för vilken slags omgiv-
ning hennes aktiviteter skapar. Sannolikt 
får brister i förståelsen av detta livssam-
manhang konsekvenser för vårt sätt att 
vara och verka. 
Det faktum att livet är oss givet fritt 
och utan motprestation gestaltas av möj-
ligheter att fritt kunna röra sig i omgiv-
ningarna, vilket allemansrätten ger oss. 
Olika typer av allemansrätt förekommer 
på många håll i världen. De som har al-
lemansrätt tar den för given, fast rättig-
heten alltid är historiskt och kulturellt 
betingad. Att inte vara utestängd från 
områden som är användbara för rekrea-
tion ger stark känsla av tillhörighet till de 
miljöer man vistas i . En tillgänglighet 
som i sig är lika för alla ger också en 
omedelbar upplevelse av människors l i -
ka värde. Samtidigt avgör givetvis fri-
luftslivsområdenas lokalisering, storlek 
och miljökvaliteter möjligheterna till god 
rekreation. 
Den arketypiska symbolvärlden är i 
ett avseende gemensam för alla männi-
skor. I ett annat avseende är den också 
central för utvecklingen av den egna 
personligheten. I Tidskrift för Arkitek-
turforskning nr 1-2 1989 framhöll jag 
platsens betydelse för barns utveckling, 
för orienteringsförmåga i vid mening 
och för förmågan att inta en kreativ atti-
tyd till livet. Varje individ har alltså en 
unik relation till platser. 
Miljökvaliteter som ger känsla av till-
hörighet underlättar för den enskilde att 
motivera sig till att låta den djupare per-
sonligheten beröras av upplevelser. 
106 Debatt 
Detta 'tillitsfulla klimat' innebär att till 
exempel skogsmiljöer kan uppfattas som 
'playgrounds in nature' (Reunala 1986). 
Möjlighet ges helt enkelt att slappna av 
och vara sig själv, utan konstlade hjälp-
medel och på offentlig plats. Miljöer av 
olika karaktär inbjuder till olika slags 
lekfulla aktiviteter. 
En mångfald av miljöer ger möjlighet 
för många människor att hitta den plats 
där de känner sig hemma. Det moderna 
samhällets folkomflyttningar gör det vä-
sentligt att forma skog kring större tät-
orter så att de genom sin avpassade va-
riation ger känsla av igenkännande och 
ostörd naturupplevelse, trots att skogar-
na är välbesökta (Jfr Axelsson Lindgren 
1988). 
Social aspekt 
Friluftsliv är ofta social verksamhet till-
sammans med familjen och nära vänner 
(Kelly, 1983, Mutch, 1968, Reunala, 
1986). Samvaron med nära bekanta un-
derlättar motiveringen till att låta den 
djupare personligheten beröras av det 
man upplever. Samspelet mellan nära 
vänner och friluftsmiljön bildar en sam-
mansatt helhet som erbjuder möljigheter 
att utveckla genomgripande förståelse av 
livssituation och omvärld. Förståelsen 
integreras på ett sätt som i sin tur under-
lättar engagemang i frågor som upplevs 
väsendiga för den enskilde. 
Vana vid att vistas och verka i fri-
luftsmiljö gör det lättare att finna tillfäl-
len till aktivt samspel med omgivningen. 
Allemansrätten har en mängd socio-kul-
turella betydelser. Att lära sig att använ-
da den genom att ansvara för det man 
gör i friluftsmiljön är socialt inlärd kun-
skap (Axelsson Lindgren 1989). 
I ett nyligen urbaniserat land som vårt 
är naturmiljöer fortfarande en gemensam 
referensram som underlättar kommuni-
kation med släkt och vänner. Bara ett 
fåtal generationer tillbaka hade de flesta 
direkt kontakt med till exempel skogs-
bruk, huvudsakligen som del i lant-
brukshushållet. Dessa förhållanden är av 
stor betydelse för att förstå mycket av 
våra socio-kulturella traditioner (jfr 
Reunala 1986). Bär- och svampplock-
ning ger, till exempel, tillfällen för 
många till avspänd och meningsfull ge-
menskap över generationerna, med star-
ka historiska och kulturella rötter. 
Resonemanget ovan möts ofta av at-
tityden att det bara är i småstäderna man 
roar sig med sådan tomtebolycka. Detta 
gränsar till brukarförakt, eftersom 
största delen av landets befolkning fak-
tiskt bor i småstäder och inte i Stock-
holms innerstad. 
Skogen som del av historia och tra-
ditioner understryker betydelsen av att 
fortsätta använda lokala och traditionella 
skogsbruksmetoder (Axelsson Lindgren 
1989a). Genom att använda olika meto-
der för skogsbruk inom samma område 
ökar den visuella variationen. Många 
traditionella skogsbruksmetoder ger 
också möjligheter till att mycket nyanse-
rat följa redan befintliga variationer i 
omgivningen. 
Rekreativa platsers roll i sam-
hällslivet 
Fryklindh och Johansson (1976) an-
vänder två olika modeller för mänskligt 
liv och mänskliga möjligheter som red-
ARKITEKTURFORSKNING Volym 2, Nr 4, 1989 107 
skap för att söka kunskap om fritid. I 
spänningsfältet mellan arbete och fritid 
ligger möjligheter att forma kulturens 
karaktär, menar de, och förändring av 
kulturen kan ske på två sätt: 
1) foglighet, förströelse, flykt: 
Fritiden förgylls ytterligare. Mer tid, 
pengar och lyx förströr och lockar t i l l 
foglighet, flykt och glömska av sam-
mantagen social situation. Kulturen sluts 
till. 
2) förändring, förverkligande, fri-
görelse: 
Fritiden läggs i fas med arbetet och ver-
kar sammantaget för medveten kamp för 
mänskligare totalsituation. Nyckeln är 
kunskap och insikt om sin egen situa-
tion. Därmed öppnas kulturen. 
Kan den smala gräns, som enligt G 
H von Wright skiljer hjärntvätt från fak-
tisk självmedvetenhet i förståelsepro-
cessen, vara avgörande för om kulturen 
sluts genom konsumerande flykt och 
förströelse eller öppnas genom person-
lighetsutvecklande förändring och fri-
görelse ? 
För att belysa detta vill jag förtydliga 
och utveckla Fryklind och Johanssons 
modeller genom att i stället tala om två 
typer av rekreativa processer hos den 
enskilde: En konsumerande och en per-
sonlighetsutvecklande process. De som 
arbetar med fritid kan antingen tillrätta-
lägga ett utbud för konsumtion eller un-
derlätta att den enskilde tar initiativ som 
leder till ökad självmedvetenhet och till 
personlig utveckling. För en profession 
är det lätt att tillrättalägga utbud för ge-
nomsnittskonsumtion men svårare att 
underlätta personlig utveckling, som a 
priori är unik för varje människa. 
I internationell fritids- och rekreations-
litteratur är såväl det konsumerande som 
det personlighetsutvecklande synsättet 
väl företrädda. Ofta ges en bild av kon-
sumerande fritid, där man på sin höjd 
beskriver generella rekreativa behov. 
Två extremer av tänkande kring kon-
sumerande fritid står två av de mest 
framträdande fritidsteoretikerna, T Veb-
len och S de Grazia, för. Veblen be-
skrev redan 1899 (1965) 'The Leisure 
Class'. Fritiden är för överklassen en 
livsstil, vars mål är att genom dyra kon-
sumtionsvanor manifestera social status. 
De Grazia (1962) har en annan vink-
ling. Med hänvisning till grekiska tän-
kare, framför allt Aristoteles och Platon, 
hävdar han att aktiviteten 'to leisure' en-
bart är möjlig för ett upplyst fåtal. Den 
amerikanska konsumtionsivern, särskilt 
inom fritidssektorn, har mycket lite att 
göra med det kvalitativa fritidsbegrepp 
som de Grazia själv förespråkar, hävdar 
han. 
Förgrundsgestalterna inom den re-
kreationsekonomiska forskningen är de 
mycket produktiva Clawson och 
Knetsch. I en tidig artikel (1964) be-
skriver de sina grundtankar. Hela detta 
forskningsfält bygger på att det är möj-
ligt att mäta människors rekreativa kon-
sumtion - också av friluftsliv - i ekono-
miska termer. 
En uttalad representant för en profes-
sions syn på rekreerande människor 
som konsumenter är Hendon (1981). 
Den form av personlig utveckling som 
yrkesfolk kan främja är skicklighetsträ-
ning, eftersom den går att mäta, menar 
han (s 35). Andra slags utveckling kan 
man hoppas sker av sig själv hos män-
108 Debatt 
niskor, om fritiden bara hålls så fri från 
eskapism, infantilism, likformighet och 
kitsch som möjligt. 
Rera andra författare behandlar temat 
konsumerande fritid, till exempel Mac-
kay et al (1988), Peterson (1984), Ray-
mond (1964), Rojek (1987) och Selig-
man (1965). 
Driver et al (1987) visar med stöd av 
forskningsresultat att vildmarksprogram 
påverkar självuppfattning och person-
lighetsutveckling positivt. Gray (1972) 
och Halberg et al (1985) poängterar att 
rekreationsterapi inte handlar om en 
mängd aktiviteter - aktiviteterna är bara 
medel för att nå personlighetsutveckling. 
Iso-Ahola (1980) hävdar till och med 
att hela fritidssektorns verksamhet är 
baserad på antagandet att fritidsverk-
samhet resulterar i personlighetsutveck-
ling. Vad är det annars man vill uppnå?, 
undrar han (s 210). 
Habermas (1958, s 231) och Hentig 
(1969) lyfter fram vikten av personlig-
hetsutvecklande fritid mot en bakgrund 
som mycket liknar tankarna hos Fryk-
lind och Johansson (1976). Levy (1978) 
menar att positiva och utvecklande 
aspekter av lek framträder när männi-
skan förmår använda sin energi till 
kreativ mänsklig utveckling i stället för 
att använda den till till exempelvis för-
svarsmekanismer. 
Andra som behandlat temat 'fritid och 
rekreation som personlighetsutveckling' 
är exempelvis Brightbill (1961), Ellis 
(1973), Frank (1962), Giddens (1964), 
Godbey (1985), Jelden (1955) och Kel-
ly (1983). 
Personlig upplevelse av att bli nåde-
rikt berörd av den rekreativa platsens 
kvaliteter ger ett mycket gott rekreativt 
utbyte av genomgripande, lekfull för-
ståelse. Sådana upplevelser är den bästa 
garantin för att intresse och kunnande 
för att främja miljökvaliteter hålls levan-
de och utvecklas i dagens och morgon-
dagens samhälle. 
De areella näringarnas produktion, 
som exempelvis skogsbruket, klargör 
vårt beroende av den levande omgiv-
ningen och ger exempel på sätt att för-
hålla sig till den. Produktionens utform-
ning avgör i hög grad vilka slags re-
kreativa platser vi möter i områden för 
friluftsliv. Genom allemansrätten får så 
gott som all markanvändning konse-
kvenser för det rekreativa utbytet av 
mark (Axelsson Lindgren 1988). Re-
kreativa kvaliteter är alltså av betydelse i 
all fysisk planering och inte bara i väl-
definierade rekreationsområden. 
Referenser 
Axelsson Lindgren, Christina, 1988, "Skogens 
utseende", Årsberättelse från SLU, 1988, del 
Fakultetsövergripande forskning, s 22-23. 
Axelsson Lindgren, Christina, 1989a, "Mapp-
ing A Recreative Force: Forest Visual 
Opportunity Spectrum As A Basis For 
Multiple Use Planning". Scandinavian 
Forest Economics, no 30, 1989, s 126-140. 
Axelsson Lindgren, Christina, 1989b, "Kun-
skap och gestaltning i planering av rekrea-
tionsskog", Tidskrift för Arkitekturforsk-
ning, vol 2, No 1-2, 1989. 
ARKITEKTURFORSKNING Volym 2, Nr 4, 1989 109 
Blomdahl, U & Elofsson, S, Vilken fritids-
verksamhet vill stockholmarna och Väster-
åsarna att kommunerna ska satsa på? - en 
studie av den vuxna befolkningen. Stock-
holm 1987. 
Brightbill, C K, Man and Leisure. A Philoso-
phy of Recreation. Englewood Cliffs, N J 
1961. 
Clawson, M & Knetsch, J L , 1964, "Outdoor 
Recreation Research: Some Concepts and 
Suggested Areas of Study". Natural Resour-
ces Journal, vol 3, 1963-1964, s 250-275. 
de Grazia, S, Of Time, Work and Leisure, New 
York, 1962. 
Driver, B L , Nash, R & Haas, G, "Wilderness 
Benefits: A State-of-Knowledge Review", 
General Technical Report, INT-220, Forest 
Service: Proceedings-National Wilderness 
Research Conference: Issues, State-of-
Knowledge, Future Directions, Ogden, 
Utah, 1987, s 294-319. 
Dumazedier, J , Toward a Society of Leisure. 
New York, London, 1967. 
Dumazedier, J , Sociology of Leisure. Amster-
dam, Oxford, New York, 1974. 
Eleftheriadis, N & Efthymiou, P N, "An Inte-
grated Development Programme for Greek 
Forestry". Journal of Environmental Man-
agement v 26, 1988, s 179-190. 
Ellis, M J , Why People Play. Englewood 
Cliffs, N J 1973. 
Frank, L K, "Outdoor recreation in relation to 
physical and mental health", ORRRC study 
report 22: Trends in American Living and 
Outdoor Recreation, Washington, 1962, s 
215-231. 
Fryklind, P U & Johansson, S O, En bok om 
fritiden i sociologiskt perspektiv. Stock-
holm 1976. 
Giddens, A, "Notes on the Concepts of Play 
and Leisure". Sociological Review, vol 12, 
no 1, 1964, s 73-89. 
Godbey, G, Leisure in Your Life: An Explora-
tion. 2:a uppl. Venture Publ, State College, 
Pennsylvania 1985. 
Gray, D E , "Exploring Inner Space", Parks and 
Recreation, vol 7, 1972, s 18-19,46. 
Gunnarsson, A, Traden och människan. Kristi-
anstad 1988. 
Habermas, J , "Soziologische Notizen zum 
Verhältnis von Arbeit und Freizeit", Kon-
krete Vernunft. Festschrift für Erich Rot-
hacker. Bonn 1958, s 219-231. 
Halberg, K J & Howe-Murphy, R, "The Di-
lemma of an Unresolved Philosophy in 
Therapeutic Recreation". Therapeutic Re-
creation Journal, vol 19, no 3, 1985, s 7-
16. 
Hendon, W S, Evaluating Urban Parks and Re-
creation. New York 1981. 
Hentig, H von, "Freizeit als Befreiungszeit". 
Bauwelt, vol 60, no 43, 1969, s 1486-1498. 
How, D, "The Recreational Value of Forests". 
Australian Parks and Recreation, febr, 1982, 
s 53-57. 
Huang, Ying-Tu, "Analysis and Forecasting of 
Visitation and Accomodation Demands of 
Chitou Forest Recreation Area". Techn bull/ 
Exp for Nat Taiwan Univ, v 144, 1983, s 1-
23. 
Illy6s, B & Keresztesi, B, "Economic Assess-
ment of the Recreational Function of For-
ests in East European Countries". XVII 
IUFRO World Congress, Division 4, Kyo-
to, Japan, 1981, s 495-511. 
Imanaga, M, "Economics of the Recreational 
Function of Forests in Japan". XVII IUFRO 
World Congress, Division 4, Kyoto, Japan, 
1981, s 475-480. 
Iso-Ahola, S E , The Social Psychology of 
Leisure and Recreation. Dubuque, Iowa, 
1980. 
Jelden, H, "Erholung - ein Lebensproblem der 
Gegenwart". Sociale Welt, 1955, s 110-116. 
Kaplan, R & Kaplan, S, The Experience of 
Nature. A Psychological Perspective. Cam-
bridge Univ Press, 1989. 
Kelly, J R, "Social Benefits of Outdoor Re-
creation: An Introduction". Lieber, S R, 
Fesenmaier, D R (eds): Recreation Planning 
and Management, 1983, s 3-14. 
Kommission der Europäischen Gemeinschaften, 
Mitteilungen über Landwirtschaft, nr 31, 
1977: "Forstwirtschaftliche Probleme und 
110 Debatt 
deren Auswirkungen auf die Umwelt in den 
Mitgleidstaaten der EG", II: 'Öffnung des 
Waldes für die Allgemeinheit und seine 
Nutzung als Erholungsraum'. 
Levy, J, Play Behavior. John Wiley & Sons, 
1978. 
Mackay, K J & Crompton, J L, "A conceptual 
model of consumer evaluation of recreation 
service quality". Leisure Studies, vol 7, no 
1, 1988, s 41-49. 
Mutch, W E S , Public Recreation in National 
Forests: A Factual Survey. Dep of Forestry 
and Natural Resources, Univ of Edinburgh, 
Forestry Commission Booklet No 21 , 
1968. 
Outdoor Recreation for America. A Report to 
the President and to the Congress by the 
Outdoor Recreation Resources Review 
Commission. January 1962, Washington, 
DC. 
Peterson, G L & Randall, A (eds), Valuation of 
Wildland Resource Benefits. Boulder and 
London, 1984. 
Raymond, H, "La sociologie du loisir en 
France. Résultats et perspectives". Social 
Science Information, vol 3, 1964, s 7-20. 
Reunala, A, 1986, Forest Benefits. XVIII 
IUFRO World Congress, Ljubljana, Yugo-
slavia, September 11,1986. 
Rojek, C, "Freedom, Power and Leisure". Loi-
sir et Société, vol 10, no 2, 1987, s 209-
218. 
Seligman, B B, "On Work, Alienation and 
Leisure". American Journal of Economics 
and Sociology, vol 24, no 4, 1965, s 337-
360. 
Ulrich, R S, Aesthetic and emotional influen-
ces of vegetation. A review of the scientific 
literature. The Swedish Council for Building 
Research, Document D22:1985, Stockholm 
1985. 
Veblen, T (1899), The Theory of the Leisure 
Class (Reprints of economic classics), New 
York 1965. 


Skogens rekreativa platser: Inspiration till personlighetsutveckling

Svedberg, Olle

Not a member yet

Utredandets tematik och kvalitet

Om designteoriens uppkomst

Recenserat

Arkitekturen som realitetens konstart

Skogens rekreativa platser: Inspiration till personlighetsutveckling

652

1,153