Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Swedish

Industriarbetets estetik

Lundeqvist, Jerker

Tidskrift för arldtelcturforskning Vol. 1, No 1,1987 43 
Till kritiken av forskningsmetodiken 
Jerker Lundequist 
Projekteringsmetodik, KTH 
SAMMANFATTNING 
Om ämnet forskningsmetodiks ursprung, struktur och relevans för 
arkitekturforskningen. 
Non ridere, non lugere, neque detestari, sed intelligere 
(Inte skratta, inte beklaga, inte heller fördöma, utan förstå) 
Spinoza 
Med kritik menas en undersökning av ett ämnes eller en teoris relevansområde ("Inom dessa 
gränser och med dessa förbehåll är denna teori fullt relevant..."). Detta är ett försök att 
diskutera ämnet forskningsmetodiks relevans för arkitekturforskningen. 
Man lär sig inte att forska genom att gå på kurser eller läsa handböcker, utan genom att 
forska under handledning. Detta innebär dock inte att varje enskild forskningsdisciplin bör 
utveckla en helt egen metodik. Det finns tillräckligt många generellt giltiga metoder för att 
motivera forskningsmetodik som ett särskilt ämne. Men dessutom måste forskarna inom 
varje enskild disciplin dessutom utveckla egna metoder - ur den egna disciplinens tradi-
tioner. 
Alla forskare, utvecklare och utredare bör kunna upprätta enkäter, göra intervjuer, organ-
isera experiment, söka i arkiv, observera, granska och värdera. Dessutom bör en forskare 
kunna välja mellan olika metoder, och han bör kunna utvärdera andra forskares resultat. 
Även "praktiker" har nytta av att studera forskningens metodik - eftersom metodkunnandet 
har många tillämpningar långt utanför vetenskapens område. 
Nästan all kvalificerad yrkesutövning grundas numera på både vetenskaplig kunskap och 
beprövad erfarenhet. Projektering, normering, stadsplanering och översiktlig planering 
omfattar tunga moment av utrednings- eller utvecklingsarbete, som i sin tur förutsätter 
44 Jerker Lundequist 
kunskaper om vetenskaplig metodik. Följande tre krav är dessutom gemensamma för alla 
typer av arkitektarbete: 
- att man måste kunna arbeta systematiskt; 
- att arbetsprocess och arbetsresultat måste dokumenteras; 
- att resultat och metoder bör vara åtkomliga för kritik. 
Inom akademiska utbildningar ger man kurser i forskningsmetodik redan i grundutbildnin-
gen. Någon gång kanske t.o.m. linjenämnderna vid arkitekturskolorna kommer att falla till 
föga och acceptera kurser av detta slag. På doktorandnivån förekommer givetvis sådana 
kurser redan nu . 
Forskningsmetodikens centrala begrepp 
Det finns ett stort utbud av läroböcker i forskningsmetodik. Ett problem är emellertid att 
dessa böcker oftast har skrivits av "positivistiskt" orienterade samhälls- eller beteende -
vetare, något som präglar de metoder och synsätt som presenteras. 
Med forskare menas en person som beskriver och analyserar en viss företeelse - ett under-
sökningsobjekt. Han skall förstå, förklara, förutsåga, och föreslå åtgärder angående detta 
objekt. Underlag för dessa insatser är metodiskt insamlade data och logiskt uppbyggda 
resonemang. Forskarens arbete består således i att systematiskt och beskrivbart söka efter 
ny kunskap, samt i att kritiskt granska etablerad kunskap. 
En forskares kompetens bör omfatta: 
- En förtrogenhet med den egna disciplinens begreppsapparat (dess terminologi, 
allmänna föreställningar, teorier, övergripandehypoteser). 
- En förmåga att tillämpa de relevanta metoderna. 
- En djupgående kunskap om det valda tillämpningsområdet (dess "territorium", 
som kan vara datorstöd i byggandet, energisparande, ekologiskt byggande, 
Göteborgs bebyggelsehistoria o.s.v.). 
Forskningsmetodik är läran om hur man samlar in, ordnar och redovisar data. Med "data" 
menas prövbara fakta, d.v.s. väl grundade påståenden om en undersöknings objekt. Kun-
skaper i forskningens metodik är - enligt denna definition - endast av värde för de forskare 
som vill syssla med empiriska vetenskaper. Utövare av förmäla discipliner som matematik 
och logik anses ha en annan typ av bekymmer. 
Vetenskaplig kunskap är den kunskap som tagits fram via forskning. Med "vetenskap" 
menas ett antal metoder och all den kunskap som insamlats med hjälp av dessa metoder. 
Data skall samlas in med hjälp av metoder, som testats i tidigare, liknande forskningspro-
jekt. Många forskningsprojekt är emellertid så specifika och situationsbundna, att deras 
Till Kritiken av Forskningsmetodiken 45 
uppläggning inte kan upprepas. Insamlade data skall ordnas systematiskt och logiskt. 
Vissa stipuleringar om världen, människan och kunskapen måste accepteras. Med "stipu-
leringar" menas sådara icke bevisbara påståenden som s.a.s. måste vara sanna, ominte mer-
parten av vår nuvarande, mödosamt hopsamlade kunskap skall framstå som tämligen me-
ningslös. En stipulering är helt enkelt ett påstående som forskaren är "tvungen" att tro på. 
Empiriska vetenskaper baseras på forskarnas systematiska observationer, d.v.s. deras 
sinnesintryck av det objekt som studerats. Men, människans sinnesintryck är inte direkta 
och omedelbara, utan får sin mening via deras begrepp, hypoteser och teorier. 
Forskning är ett cykliskt och självkorrigerande system. Dess resultat och metoder skall 
utsättas för kritik och granskning. Alla resultat och metoder måste därför redovisas så öppet 
och utförligt som möjligt. Processens etapper genomlöpes åtskilliga gånger, innan man till 
slut når fram till ett godtagbart resultat. 
En modell över forskningsprocessen 
Man kan abstrahera fram ett diagram över forskningsprocessen ur de vanligast 
förekommande handböckerna i ämnet forskningsmetodik. Nedanstående enkla modell 
följer i huvudsak framställningen i ett standardverk: Research Methods in the Social 
Sciences (av David och Chava Nachtnias, S:t Martin's Press, N.Y., USA 1981). 
FORSKARENS KOMPETENS PROBLEMATIK 
BEGREPPSAPPARAT HYPOTESER 
FORSKNINGSPLAN TEORI 
METODIK DATAINSAMLING 
\ Induktion 
DATA SYSTEMATISERING 
SLUTSATSER 
NYTT PROBLEM ^ ' Deduktion 
46 Jerker Lundequist 
Utgångspunkten är alltid ett problem. Detta skall både uppfattas som forskningsbart i 
forskarsamhället och som relevant av praktikerna inom det berörda området. Varje 
forskningsprojekt inleds med att man definierar ett forskningsbart problem att undersöka. 
Och projektet avslutas med en redovisning av de nya, forskningsbara och praktiskt rele-
vanta problem som kommit fram. 
Man inleder med att undersöka hur andra forskare behandlat liknande problem och vilka 
metoder de använt, d.v.s. man definierar "forskningsfronten". Det ursprungliga problemet 
bryts ner i ett antal delproblem. Mot varje delproblem svarar en delfråga, att få besvarad 
under projektets gång. Ett antal systematiskt ordnade delfrågor bildar tillsammans en 
problematik. 
Sedan pekar man ut de begrepp som är relevanta för problemområdet. Dessa begrepp ordnas 
och länkas till varandra, så att de bildar en begreppsapparat. Därefter formulerar man ett 
antal hypoteser, d.v.s. provisoriska svar på de delfrågor som ingår i problematiken (hypo-
teser är försöksvis uppställda påståenden om ett problem). 
Hypoteser bör vara teoretiskt förankrade, vilket innebär att forskaren inte bara skall kunna 
besvara en mängd frågor om undersökningsobjektet, utan också att han förväntas medverka 
till att föra sin "egen" vetenskap framåt i något avseende. (Om man t.ex. gör en enkät om 
folks boendevanor, så vill man dels få veta saker om hur folk bor, dels förbättra metodiken 
för bostadsvaneundersökningar, och dels utveckla begrepp och teorier kring boendet.) 
Man formulerar en forskningsplan (med budget, tidplan m.m.) över hur forskningsprojektet 
skall genomföras: 
- hur data skall insamlas, 
- hur data skall ordnas, 
- hur data skall redovisas. 
Sedan börjar man samla in data, med hjälp av den metod som man bestämt sig för (enkät, 
experiment, eller observation m.m.). Och man analyserar, sorterar och systematiserar dessa 
data. Avslutningsvis drar man sina slutsatser utifrån dessa data, och formulerar nya problem 
att undersöka i nästa forskningsprojekt. 
Metodik för utvecklingsarbetet 
Inom byggsektorn satsar man främst på (tekniskt-ekonomiskt-konstnärligt) utvecklingsar-
bete. Detta förutsätter ofta tvärvetenskapligt och tvärfackligt samarbete mellan olika fors-
kare, institutioner, företag, kommuner mm. Med "tvärvetenskapligt samarbete" menas helt 
enkelt arbete i en grupp av forskare med olika, men kompletterande kompetenser. Utveck-
lingsarbetet bedrivs gärna som ett slags "experiment i verkligheten" (t.ex. som experimen-
tellt byggande, där man genomför ett konkret byggprojekt under delvis kontrollerade och 
varierade villkor). 
Till Kritiken av Forskningsmetodiken 47 
Det finns ett stort problem i detta sammanhang - nämligen att det saknas en utvecklad och 
artikulerad metodik för utvecklingsarbete. Som påpekats ovan, är det oftast denna typ av 
forskning som arkitekter och andra byggare sysslar med. Den akademiska samhällsveten-
skapen - som givit ämnet forskningsmetodik dess utgångspunkter - är givetvis i stora delar 
av intresse för den typiske arkitekturforskaren - men dess metoder och synsätt bör förankras 
bättre i arkitekturforskningens praxis. (Under läsaret 87/88 kommer man vid KTH's 
Arkitektursektion att genomföra en s.k. kvalificerad seminarieserie just om utvecklingsar-
betets metodproblem.) 
Några kommentarer 
Arkitekturforskningen utgör definitivt inte någon enhetlig disciplin, med strukturerad 
begreppsapparat, beprövad metodik och stabila institutioner för prövning och granskning 
av forskningens resultat. Detta utgör ett problem i sig. Ett annat problem är bristen på sam-
verkan och förståelse mellan "teoretikerna" och "praktikerna" - något som delvis beror på 
okunnighet om den andra partens arbetssätt - dennes arbetsmetodik. Förhoppningsvis kan 
utvecklingsarbetet bli ett gemensamt område för praktikerna och teoretikerna - om en 
utvecklingsmetodik kan skapas genom en integration av metoder från både praktiken (pro-
jektering, planering o.s.v.), och från forskningen. 
Jerker Lundequist 
Litteraturhänvisningar 
Det finns numera ett antal utmärkta handböcker på svenska i ämnet forskningsmetodik - dock utifrån 
samhälls- eller beteendevetenskapliga perspektiv. Följande två böcker är standardverk inom ämnet: 
- Swedner, H., Sociologisk metod. Liber, Stockholm 1986. 
- Hellevik, O., Forskningsmetoder i sociologi och statsvetenskap. Natur och Kultur, Stockholm 1984. 
En uttömmande analys av vetenskapens centrala begrepp får man i följande bok: 
- Rosing, H., Vetenskapens logiska grunder. Schildts, Helsingfors 1984. 
En bred och översiktlig kontakt med forskningens metodfrågor får man i följande böcker: 
- Carlsson, B., Grundläggande forskningsmetodik för vårdvetenskap och beteendevetenskap. A&W, 
Stockholm 1984. 
48 Jerker Lundequist 
- Lundahl, U., Skärvad, P.H., Utredningsmetodik för samhällsvetare och ekonomer. Studentlitteratur, 
Lund 1982. 
- Wiedersheim-Paul, F., Eriksson, L.T., Att utreda och rapportera. Liber, Stockholm 1982. 
- Rubenowitz, S., Utrednings- och forskningsmetodik. Esselte Akademiförlaget, Stockholm 1980. 
Det finns två utmärkta böcker som tar upp den hermeneutiska och humanistiska forskningens metodproblem. 
De är emellertid inte näm värt praktiskt och konkret metodinriktade, utan redovisar en allmän diskussion på 
en hög abstraktionsnivå. 
- Nordenfeit, L., Kunskap, värdering, förståelse. Liber, Malmö 1982. 
- Åkerberg, H, Hermeneutik och pedagogisk psykologi. Norstedts, Stockholm 1986. 
En praktisk och konkret metodikbok för historiskt inriktad forskning är emellertid följande: 
- Lindqvist, S., Gräv där du står. Bonniers, Stockholm 1981. 


Till kritiken av forskningsmetodiken

This article presents a number of factors indicating the change-over from todays drawing-oriented to model-oriented CAD and a broader use of information technology, IT, in an IT-infrastructure in the construction sector

English

Boalt, Carin

Vestbro, Dick Urban

Jadelius, Lars

Werne, Finn

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 3, Nr 4,1990 15 
Entreprenörers utvecklingsarbete 
Jan Bröchner 
Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF) 
Omfattningen av utvecklingsarbetet hos svenska byggentreprenörer har 
skattats i en färsk pilotstudie. I artikeln sammanfattas och kommenteras 
resultatet av studien. 
Inledning 
Allt fler undersökningar under 1980-talet har gjort det troligt att forsk-
nings- och utvecklingsintensiteten i olika delar av tillverkningsindustrin 
ligger bakom olika länders internationella konkurrenskraft. De länder och 
de företag som inte har klarat att förnya sig genom tillräckliga satsningar 
på forskning och utveckling hamnar så småningom i ett underläge (Cohen 
& Levin, 1989 och Porter, 1990). 
Man har länge anat detta samband, men det är först på senare år som an-
strängningar inom OECD har lett till att forsknings- och utvecklingsinsat-
serna inom industrin mäts på ett sätt som tillåter internationella jämförel-
ser. I Sverige gjorde statistiska centralbyrån-liksom flera av dess utländs-
ka motsvarigheter - försök att mäta forskning och utveckling även inom 
byggnadsindustrin 1983-85 (SCB U14 SM 8501). Resultatet av provun-
dersökningen var inte lika uppmuntrande som i den egentliga industrin, nå-
got som åtminstone delvis beror på metoden för insamling av uppgifter från 
företagen. Detta stämmer med erfarenheter också från tillverkningsindu-
strin, på så sätt att delbranscher med stort inslag av mindre företag är svåra 
att fånga in i FoU-statistiken. Kleinknecht (1987) har kontrollerat den ne-
derländska statistiken över FoU i tillverkningsindustrins småföretag, och 
slutsatserna är att företag med under 200 anställda tenderar att underrap-
portera sina insatser. I gruppen med 50-99 anställda var det endast en tred-
jedel av insatserna som hade registrerats i den officiella statistiken. En vik-
16 Jan Bröchner 
tig förklaring till detta ser Kleinknecht i att de mindre företagen brukar sak-
na separata avdelningar för FoU och separat budgetering för ändamålet. 
För att kunna göra jämförelser mellan olika branscher, länder och över 
tiden vore det önskvärt att konstruera en mera pålitlig metod för att samla 
in och bearbeta uppgifter från byggföretagen. Nya initiativ har tagits på 
olika håll. I Danmark har Föreningen af Rådgivende Ingeni0rer (1990) ge-
nomfört en enkät till bland annat entreprenörerna och med ledning av den-
na uppskattat insatserna med privat finansiering till mellan 3 5 och 50 mil-
joner danska kr. Rapporten påpekar att företagens svarsprocent och svars-
kvalitet var låga och förklarar detta med att det saknas gemensam praxis för 
att redovisa intern FoU samt att många företag inte alls registrerar sin FoU-
verksamhet såsom sådan, bland annat för att den sker som en integrerad del 
av deras produktion. Totalt för hela den danska byggsektorn uppskattas in-
satserna inom det privata och det offentliga uppgå till 0,7 procent av om-
sättningen, som 1988 uppgick till knappt 60 miljarder danska kr. En annan 
färsk, fast lägre utländsk siffra är att 0,39 procent av byggnadsindustrins 
omsättning investeras i forskning och utveckling, vilket rapporteras från 
USA och där ses med oro (Bradford, 1990). 
De hittillsvarande svenska försöken har lämnat osäkra resultat och mås-
te numera sägas vara föråldrade (Ingenjörsvetenskapsakademien, 1984). 
Ett initiativ togs därför av Byggentreprenörerna i början av 1990 till en 
pilotstudie, som skulle baseras på djupintervjuer med ett litet antal företag 
för att klarlägga arten och omfattningen av det utvecklingsarbete som på-
går i de svenska entreprenadföretagen. 
Pilotstudien 
Den svenska studien-Utvecklingsarbete i entreprenadföretag (Bröchner, 
Larsson & Zingmark, 1990) - är en urvalsundersökning med entreprenad-
företag som objekt. Totalpopulationen utgörs av alla husbyggnads- och an-
läggningsföretag med minst femtio anställda, och det är deras FoU-verk-
samhet under år 1989 som undersöks. Företagen indelas i medelstora före-
tag med 50-499 anställda och storföretag med fler än femhundra anställda. 
I urvalet ingår elva företag: de fyra största, två slumpmässigt valda bland 
de övriga storföretagen och slutligen fem slumpmässigt valda medelstora 
företag. Man bör lägga märke till att undersökningsobjekten inte är hela 
koncerner, utan just de juridiska enheter som huvudsakligen driver hus-
byggnads- och anläggningsentreprenader. Uppgifterna om verksamheten 
har samlats in genom intervjuer med utvecklingsansvariga i urvalsföre-
tagen. Samtliga tillfrågade företag har ställt upp och deltagit i undersök-
ningen med sina svar. 
Den använda tolkningen av begreppet forskning och utveckling är med 
ett undantag densamma som i den officiella och återkommande svenska 
Entreprenörers utvecklingsarbete 17 
statistiken över tillverkningsindustrins FoU-verksamhet (senast i SCB 
U14 SM 8901). Undantaget är en utvidgning som innebär att pilotstudien 
registrerar både teknisk och administrativ FoU i entreprenadföretagen. 
Motivet för denna breddning av begreppet är att entreprenadföretagen står 
med en fot i den varuproducerande sektorn och en fot i den tjänsteproduce-
rande. Man kan som konsekvens av detta förvänta sig, vilket också inter-
vjusvaren kom att bekräfta, att entreprenörerna i långt högre grad arbetar 
med processf örnyelse än med produktförnyelse. Då är det naturligt att den 
tekniska och den administrativa utvecklingen är svår att skilja åt. 
Resultat av studien 
Med ledning av intervjusvaren uppskattas storföretagen ha lagt ned 380 
miljoner kr på sin FoU-verksamhet under 1989. De medelstora företagens 
motsvarande siffra är totalt 80 miljoner kr, och om vi antar att småföreta-
gen med färre än femtio anställda stått för 30 miljoner kr, får vi summan 490 
miljoner kr för alla husbyggnads- och anläggningsentreprenörer i landet. 
Vill man jämföra dessa tal med insatserna i andra branscher, bör man sätta 
dem i relation till företagens förädlingsvärden och inte till totalomsättning-
en. Skälet är att förhållandet mellan årsomsättning och förädlingsvärde är 
olika i olika branscher, främst beroende på hur integrerad kedjan är från rå-
vara till slutkund. Det är inte acceptabelt att underentreprenörernas pro-
duktionsinsatser dubbelräknas i byggsammanhang, först hos underentre-
prenören, därefter hos generalentreprenören. För entreprenöremas del ut-
gör FoU-andelen av förädlingsvärdet i genomsnitt 1,6 procent. Intensite-
ten är högre i storföretagsgruppen, och den når där upp till 2,3 procent. 
Självfinansiering är huvudregeln för entreprenadföretagens FoU-verk-
samhet. Inte mindre än 93 procent av insatserna täcks av företagens egna 
medel. Större företag har inslag av extern finansiering från Svenska Bygg-
branschens Utvecklingsfond, Byggforskningsrådet och andra, främst stat-
liga källor. 
Antalet årsverken i forsknings- och utvecklingsverksamhet i de medel-
stora och stora företagen uppgick under 1989 till omkring 1400. Visserli-
gen användes drygt sextio procent av dessa resurser inom produktionsske-
det, men särskilt i storföretagen gjordes insatser för att utveckla byggpro-
cessens tidigare skeden, från idé till anbud. Drygt tio procent av totalinsat-
sema avsåg utveckling av skedesoberoende administration. Majoriteten av 
allt FoU-arbete utförs av anställda med utbildning på gymnasienivå. De 
högskoleutbildades insatser är mera jämnt fördelade på byggprocessens 
olika skeden än vad andra personalgruppers är. 
Endast ett fåtal av de större företagen har organiserat sig med en central 
enhet för utvecklingsarbete och med en utvecklingsansvarig chef. Det är 
18 Jan Bröchner 
endast i dessa företag som särskilda utvecklingsmedel finns avsatta i före-
tagens budget. I de mindre företagen är det av allt att döma ofta företagsle-
daren själv som är primus motor i utvecklingsarbetet. 
De intervjuade företagsrepresentanterna fick poängsätta olika faktorers 
betydelse som drivkrafter för företagets forsknings-och utvecklingsverk-
samhet. Huvudsyftet för den övervägande delen av denna verksamhet upp-
gavs vara att (1) öka företagets konkurrenskraft. Övriga uppgivna driv-
krafter har rangordnats efter viktning av svaren: (2) totalåtaganden, (3) 
image, (4) datorutveckling, (5) kundkrav, (6) myndighetskrav, (7) nya 
byggmaterial och (8) tillgång på FoU-medel. Medelstora entreprenörer 
rangordnade faktorerna något annorlunda än vad storföretagsgruppen 
gjorde. Påtagliga skillnader är att datorutvecklingen är en starkare driv-
kraft för de medelstora, medan image spelar en jämförelsevis mindre roll 
bland företagen i denna storleksklass. De större företagen sätter högre 
poäng på totalåtagandeformen som drivkraft, och de är de enda i urvalet 
som uppger att FoU-medels tillgänglighet påverkar dem. Vid sidan av de 
åtta nämnda drivkrafterna hänvisade enstaka företag till krav på energibe-
sparing, behovet av miljöförbättringar på byggarbetsplatserna och tills-
vidareanställningen av arbetskraften. 
Slutligen har de intervjuade poängsatt den betydelse som olika grupper 
av utomstående har haft för genomförandet av företagets FoU-verksamhet 
under året. Störst betydelse som samarbetspartner har kunderna haft, visar 
det sig. Byggmaterialindustrin, konsulter, maskinleverantörer, högskolor 
och institut har varit av mer begränsad betydelse. Detta gäller framför allt 
om vi undantar storföretagsgruppens omvärldsrelationer. Några av de in-
tervjuade har uppgett branschorgan, installationsentreprenörer och ut-
ländska kontakter. 
Kommentarer 
Fortfarande för något årtionde sedan var det en vanlig och antagligen i stort 
sett korrekt iakttagelse, att så gott som alla entreprenadföretag var för små 
och branschen för splittrad för att den interna forsknings- och utvecklings-
verksamheten skulle kunna vara annat än rudimentär. Denna uppfattning 
kom till tydligt uttryck redan på 1930-talet i den första stora genomlysning-
en av branschens forskning och utveckling (Byggnadsindustrisakkunniga, 
SOU 1938:19, sid 595-598). 
Den bild av företagens utvecklingsarbete som förmedlats av pilotstu-
dien återspeglar att flera bakgrundsfaktorer har ändrats, sakta men säkert. 
Den genomsnittliga utbildningsnivån för företagens anställda har höjts, 
vilket är en långsam men nog så viktig process. Branschstrukturen har för-
ändrats på ett sätt som troligtvis gynnar utvecklingsarbetet; både före tags-
storlekar och specialiseringsgrad har ökat. Nya hjälpmedel som bättre tele-
Entreprenörers utvecklingsarbete 19 
kommunikationer och andra utslag av effektivare informationsteknologi 
bör betyda en hel del (Lee & Treacy, 1988), eftersom entreprenörerna ofta 
engagerar sig i utvecklingssamverkan med andra slag av företag, en tidi-
gare gjord iakttagelse (Larsson, 1987) som bekräftas av pilotstudien. Det 
finns en ökad förståelse hos statliga och kommunala myndigheter, vare sig 
de uppträder i regelförfattarrollen eller i beställarrollen, för att skapa bättre 
villkor för en miljö där utveckling premieras. Mycket av detta förutsågs re-
dan i programskriften Ny Byggmarknad (Industrins Byggutredning, 1968), 
men det är fråga om en utdragen omställning till ett läge där samhällsorga-
nen bidrar till att främst skapa förutsättningarna för en effektiv utveck-
lingsmiljö i företagen. Betydelsen av efterfrågan som intern drivkraft för 
byggföretagens insatser har Nam och Tatum (1989) strukit under. 
Då i slutet av 1960-talet och även senare har diskussionen ibland fasmat 
i ett ensidigt betraktelsesätt, där syftet med utvecklingsarbetet i första hand 
uppfattats som framtagandet av nya, mer eller mindre patenterbara och i sig 
lönsamma produkter. Tankarna går uppenbarligen till förhållandena i den 
fasta industrin. Pilotstudiens intervjusvar rörande utvecklingsarbetets 
drivkrafter pekar däremot på en bred mångfald av motiv för utvecklings-
arbete. 
Detta är i linje med den uppräkning som Hisatomi (1990) gör av de fyra 
viktigaste drivkrafterna för FoU inom de största japanska byggsektorföre-
tagen. Här kommer förväntningar om nya produkter på tredje plats, före-
gånget av företagets samhällsansvar och vidareutbildning av de anställda. 
På fjärde plats för de japanska storföretagen kommer omsorgen om före-
tagets externa image. Denna helhetsbild står i skarp kontrast med den upp-
fattning om ekonomiska drivkrafter som tidigare har ansetts förklara de 
omfattande japanska insatserna för teknisk byggforskning (Sherman, 
1988). Mot denna mångfald av drivkrafter bör både i Japan och i Sverige 
ställas ett brett spektrum av utvecklingsaktiviteter, där långt ifrån alla har 
en utpräglat byggnadsteknisk inriktning. 
Den framstegsprincip som husbyggandet har följt ända sedan fornti-
dens människor kom ut ur sina hyddor och grottor är i dag inte utan sina spe-
ciella problem. Vi varken kan ellerbör följa de enkla byggforskningsrecept 
som uppstod i Tyskland och Sovjetunionen under mellankrigstiden. Efter-
klokheten gör det lätt att inse de mänskliga begränsningarna i den vision 
som Gropius torgförde, bland annat i sitt då mycket uppmärksammade fö-
redrag om rationalisering, hållet inför Stockholms Byggnadsförening i ok-
tober 1931. Enbart dagens svårigheter att skapa ett gott inomhusklimat i 
nya byggnader är skäl nog till omprövning. 
Utvecklingsarbetet kan numera inte gärna säras från frågor om ansvar, 
samverkan mellan specialister och internationellt företagande. Det i snäv 
mening tekniska kunnandet känner snart inte av några geografiska gränser. 
Samma sak kan dock inte sägas om de andra komponenterna i ett utveck-
20 Jan Bröchner 
lingsarbete. De är mycket mer lokala till sin karaktär. Internt inom entre-
prenadföretaget fyller utvecklingsattityderna och utvecklingsarbetet vikti-
ga uppgifter när de medverkar till att definiera företagskulturen. De signa-
lerar till både anställda och omvärld vad som är företagsledningens priori-
teringar. Så tycks allt mera vara fallet också inom byggsektorns projekte-
ringsled, det vill säga att utvecklingsarbetet fyller många syften. Detta vi-
dare perspektiv diskuteras i en annan fallstudiebaserad undersökning 
(Bröchner, Ekstedt, Lundin & Wirdenius, under utgivning), som skjuter in 
sig på formerna för kunskapsförnyelse i den svenska byggsektorn. Produk-
temas tjänsteinnehåll och det hantverksmässiga inslaget i arbetet gör att 
entreprenörernas förutsättningar för utvecklingsinsatser har mera gemen-
samt med andra företagskategorier inom byggsektorn än med företagen i 
verkstadsindustrin. 
Referenser 
Bradford, H (1990), "R&D: will the funds ever be there?" Engineering News Record, 
July 26, s 32-33. 
Bröchner, J; Ekstedt, E; Lundin, R & Wirdenius, H (under utgivning), Att bygga med 
kunskap. FA-rådet. 
Bröchner, J; Larsson, B & Zingmark, A (1990), Utvecklingsarbete i entreprenadföre-
tag: pilotstudie. Stockholm: SBUF. 
Byggnadsindusmsakkunniga(1938) , f iy^na^iW^fneni5venge. Vol I. SOU 1938: 
10. 
Cohen, W M & Levin, R C (1989), "Empirical studies of innovation and market struct-
ure" i Handbook of Industrial Organiszation, Vol II, red R Schmalensee & R D Wil-
lig, s 1059-1107. Amsterdam: North-Holland. 
Föreningen af Rådgivende Ingeni0rer (1990), Forskning og udvikling ibyggesekto-
ren: situationen ved80'ernes slutning. F R I-publikation 90/3. K0benhavn. Marts. 
Hisatomi, Y (1990), "An introduction to the Japanese construction industry andgeneral 
contractors" i CI B 90 Building Economics and Construction Management, vol 3, s 
247-255. Sydney: CIB & University of Technology Sydney. 
Industrins Byggutredning (1968), Ny byggmarknad: produktansvar, konkurrens, kon-
tinuitet. 2:a uppl. Stockholm. 
Ingenjörsvetenskapsakademien (1984), Svenskt byggande i internationell konkurrens. 
IVA-meddelande 245. Stockholm. 
Kleinknecht, A (1987), "Measuring R&D in small firms: how much are we missing?" 
Journal of Industrial Economics, vol 36, s 253-256. 
Larsson, B (1987), Ny teknik i projektorienterad verksamhet: teknikutveckling i bygg-
företagsperspektiv. Byggnadsekonomi och byggnadsorganisation, CTH, rapport 
nr 17. December. 
Lee, S & Treacy, M E (1988), "Information technology impacts on innovation". R&D 
Management, vol 18, s 257-271. 
Nam, C H & Tatum, C B (1989), 'Toward understanding of product innovation process 
in construction". Journal of Construction Engineering and Management, vol 115, 
s 517-534. 
Porter, M E (1990), The competitive advantage of nations. New York: The Free Press. 
Sherman, P J (1988), "Japanese construction R& D: entree into U S market" Journal 
of Construction Engineering and Management, vol 114, s 133-143. 


Not a member yet

Industriarbetets estetik

Till kritiken av forskningsmetodiken

Konst, vetenskap och utvecklingsarbete

652

1,153