Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Castensson, Reinhold

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 2 , 1 9 9 1 57 
Det osynliga vattenkretsloppet 
- ekologisk helhet med splittrat nyttjande 
Reinhold Castensson 
Tema Vatten i natur och samhälle, Linköpings universitet 
I artikeln påvisas hur bristfällig vår kunskap är om vattnet, och hur splitt-
rad den offentliga förvaltningen av vattnet är. 
Vattnet bär livet, utan vatten inget liv. Vi alla ingår i och utgör alla aktiva 
och viktiga delar av det globala vattenkretsloppet. Få är medvetna om den-
na universella samhörighet som via vattenkretsloppet råder mellan männi-
ska och människa och mellan människa, samhälle och natur. Det osynliga 
vattnet länkar oss samman i subtila ekologiska, tekniska, och socio-eko-
nomiska relationer (Castensson 1984). 
Vattnet har unika egenskaper 
Vad som gör vattnet så speciellt är dess unika fysikaliska och kemiska 
egenskaper. Den första unika egenskapen är vattnets extremt goda lösnings-
egenskaper. Lösta i vatten tillförs t ex de nödvändiga livsuppehållande äm-
nena för cellemas ämnesomsättning. Och lösta i vatten bortförs restproduk-
terna från ämnesomsättningen. På liknande sätt fungerar vattnet i samhälls-
bygget. 
Den andra unika egenskapen är vattnets intrikata rörelsemönster. Vattnet 
befinner sig alltid i rörelse i det soldrivna globala vattenkretsloppet. Ofta 
är rörelsen så långsam så att vi inte uppfattar den. Det kan också vara så att 
vattnet befinner sig i sin gasfas och därför inte är synligt eller förnimbart. 
Vi kan t ex inte uppfatta vattenavdunstningen över en gräsmatta, en skog, 
58 Reinhold Castensson 
ett åkerfält eller över en öppen vattenyta en varm sommardag. Det är först 
när mättnaden i luften blir så stor att vattenmolekylerna börjar kondenseras 
som vattnet åter blir synligt och sensoriskt förnimbart. Då kan vi iaktta och 
känna det atmosfärsbundna vattnet som moln, nederbörd, vattenånga, mor-
gondimma, kvällsdagg, andedräkt etc. 
Vattnets rörelse i mark och grund 
Inte heller kan vi med våra sinnen förnimma vattenrörelserna i mark och 
grund. Ständigt pågår ett flöde i markvattnet och i grundvattnet. Denna vat-
tenrörelse uppfattar vi bara indirekt i form av goda och mindre goda växt-
betingelser och odlingsresultat. Inte förrän brunnen sinar eller växterna 
omkring oss vissnar reagerar vi på att mark- och grundvattnet är förorenat 
eller håller på att ta slut. 
För att bättre förstå vattnets ekologiska roller måste vattenomloppet syn-
liggöras! Vi måste bli medvetna om och förstå våra samhälleliga och indi-
viduella relationer till vattenomloppet. Det kan upplevas på flera plan. Som 
individer gäller det t ex våra upplevelser på det visuella och sinnliga planet. 
Intensivt kan vi uppleva anblicken av ett skärgårdslandskap och starkt upp-
leva känslan av ett kallt bad eller av en svalkande dryck en het sommardag. 
"miljövårds-
planering" 
Figur 1. Olika perspektiv på människans vattennyttjande. Källa: Castensson et al. 1989. 
Det osynliga vettenkretsloppet 59 
Vattenomloppet på det samhälleliga planet kan något förenklat betraktas i 
fyra perspektiv. Att identifiera olika perspektiv på vattenomloppet syftar 
till att göra det lättare att betrakta och förstå som en obruten helhet och bidra 
till att främja ett uthålligt och ekologiskt anpassat vattennyttjande. Viktigt 
är också att förstå hur olika vattenperspektiven är mellan olika grupper av 
sektorsplanerare och specialister. (Castensson et al, 1989.) Se figur 1. 
Perspektiv 1. Vatten för växtproduktion. 
Vattnet ärbarare av näringsämnena för växtproduktionen. De i vattnet lösta 
ämnena tas upp genom rötterna och avges till växten. 
Sektorsplanerare: Jord- och skogsbrukets yrkesmän, växtekologer. 
Sektorsplaner: Skogsbruksplan, Jordbrukets strukturplaner. 
Perspektiv 2. Vatten som försörjningsbas. 
Utan tillgång till vatten kan inte samhällen, industrier, kraftverk, m m hål-
las igång. Vatten avleds via brunnar och renvattenledningar till ett ändlöst 
antal punkter i samhället och återleds vanligtvis i förorenad form till vat-
tendragen. Exploatering av vattentillgångar och teknisk försörjning är vik-
tiga element i detta perspektiv. 
Sektorsplanerare: Anläggningsingstekniker, vatten- och avloppstekniker, 
väg och vatteningenjörer. 
Sektorsplaner: VA-planer, kommunala byggnadsplaner. 
Perspektiv 3. Vatten som landskapselement. 
Vattenförekomstema i landskapet utgör omistliga skönhets- och rekreations-
värden. Våtmarker, sjöar och vattendrag utgör oersättliga miljöer för land-
och vattenlevande djur och växter. Dessa miljöer är ofta också omtyckta 
platser för friluftsliv, fiske, bad och båtsport. Vattnets roll i limnologiska 
och kemiska processer är viktig i detta perspektiv. 
Sektorsplanerare: Kommunekologer, Natur- och kulturmiljövårdare, 
turistintendenter. 
Sektorsplaner: Natur- och kulturmiljövårdsplaner. Miljöprogram. 
Perspektiv 4. Vatten som substanstransportör. 
Vattnet befinner sig ständigt i rörelse. Via vattenflödet transporteras stän-
digt ämnen i löst eller fast form korta eller långa sträckor. Dessa substans-
transporter är som regel osynliga och upptäcks som regel inte förrän vatten-
beskaffenheten tagit skada. Substansflödena under mark styrs till stor del 
av den pågående markanvändningen. 
Sektorsplanerare: Hydrokemister, Hydrogeologer och geotekniker, m fl. 
Sektorsplaner: Saknas. 
60 Reinhold Castensson 
Av de fyra vattenperspektiven är det egentligen bara i det tredje perspek-
tivet som vattnets visuella, sinnliga och estetiska egenskaper framträder. I 
de övriga är vattenomloppet fördoldt, ogripbart eller osynligt. Vattnet be-
höver därför synliggöras. Arkitekter och planerare har här en stor uppgift 
att göra beslutsfattare och berörda människor medvetna om det osynliga 
vattenomloppets ekologiska betydelse. Behovet av utvecklade planerings-
och beslutsinstrument som tar sin utgångpunkt i vattenkretsloppet och som 
beaktar vattnets olika ekologiska och samhälleliga roller och de kort- och 
långsiktiga effekterna av ingrepp i vattenomloppet är stort. 
Splittrad vattenförvaltning 
Ett annat hinder på vägen mot en bättre förståelse och ett ekologiskt uthål-
ligt nyttjande av vattenresurserna är den starkt splittrade vattenförvaltningen. 
Idag är ansvaret för vattenförvaltningen i Sverige uppdelad på 40 olika 
myndigheter. Generellt gäller att centrala stadiga vattenförvaltande myndig-
heter svarar för tillståndsprövning och tillståndsgivning medan regionala 
statliga myndigheter och kommunala organ svarar för kontroll och uppfölj-
ning av givna tillstånd. Se figur 2. Det är uppenbart att i ett starkt speciali-
serat administrativt system av denna typ är det svårt att effektivt kunna 
kommunicera och hantera komplicerade vattenmiljöfrågor. Ett annat hin-
der för effektiv vattenhushållning är uppdelningen mellan tillståndsgivan-
de och kontrollerande myndigheter. Den fördröjer t ex en snabb återkopp-
ling och uppföljning av fattade beslut. Uppdelningen och specialiseringen 
leder till att "administrative waterblindness" uppträder och skapar barriä-
rer som hindrar beslutsfattare att omfatta flera vattenperspektiv. För att 
rasera de administrativa barriärerna behövs en nationellt övergripande vat-
tenpolicy, ekonomiska styrmedel utformas så att de stimulerar till vattenvår-
dande insatser, upprättande av flodområdestäckande vattenhushållnings-
planer m m. (Lönegren 1987; Falkenmark et al, 1990.) 
Den åldrande tekniska infrastrukturen skapar problem 
En urekologisk synpunktviktig delavdetosynligavatmetgällervattenflödet 
genom städer, tätorter och industrier, Skälet är att detta vattenomlopp är 
den största transportören av förororeningar. Den tekniska infrastruktur 
som utvecklades och etablerades under senare hälften av förra seklet är 
ännu i bruk. Ungefär 100 mdr kr har investerats i ledningsnät och anlägg-
Det osynliga vettenkretsloppet 61 
Beslut om Stat Kommun Enskild 
Nytljandeformer Vatten- Konses- Läns- övriga 
domstol sions- styrelse 
nämnd 
Gatu- Byggnads- Miljö- och 
nämnd nämnd hälsovård 
Avdelning/Återiedning 
1.1 Tätortsförsörjning 
a) renvatten 
b) avloppsvatten 
1.2 Självförsörjande pro-
cessindustri 
a) råvatten 
b) avloppsvatten 
1.3 Vattenkraft 
1.4 Värmekraftverk 
1.5 Jordbruksbevalln. 
>300mVd 
1.6 Energiskogsbevattn. 
1.7 Enskild vattenförsörjn. 
1.8 Värmepumpar 
T 
K 
T K K K 
T K (Vatten-
T K vårdsförb.) 
T K (SMHI) 
T K 
T K 
T K 
TK 
T K 
2. Vattendragsbaserat 
2.1 Fiske (yrkesmässigt) 
2.2 Fiskodling 
2.3 Sjöfart 
2.4 Bad (allmänt) 
2.5 Båt- och kanotsport 
2.6 Älvkraftverk 
2.7 Pumpkraftverk 
2.8 Värmepumpar 
(slutna system) 
2.9 Fågelskydd 
2.10 Naturmuseum 
2.11 Flottning 
2.12 Flödesregi. (dämning-
kanalisering) 
T K (Rsk.styr.) K 
T K 
T (Sjöfartsv.) 
T K 
T 
T K (SMHI) 
T K (SMHI) 
T K 
T 
T 
T K 
T K (SMHI) 
3. Markanvändning 
3.1 Ytjordvärmning 
3.2 Jordbruk 
3.3 Skogsbruk 
3.4 Torvbrytning 
3.5 Tätbebyggelse 
3.6 Vägar 
3.7 Båtturism (se 2.12) 
3.8 Översvämnings skydd 
(se 2.12) 
3.9 Avfallsdeponering 
3.10 Grustäkt 
3.11 Gruvdrift 
3.12 Lednings-kulvert-
tunnelarbeten 
3.13 Vattenledningsnät 
3.14 Industriell verksamhet 
(se 1.2) 
3.15 Annan vattenpåver-
kan de verksamhet 
3.16 Atmosfärutsläpp 
T K 
T (Lantbruksnämnd) K 
T (Skogsstyrelsen) K 
T (Energiverket) 
T 
T(Vägv.)K 
T 
T K 
T K 
T K 
T (Gruvfogdeämb.) K 
T 
T 
T K 
K 
T K 
T= Tillstånd K= Kontroll 
Figur 2. Översikt kompetensfördelningen mellan stat, kommun och enskilda i beslut om 
olika typer av vattenanvändning. Källa: Castensson et al. 1989. 
62 Reinhold Castensson 
ningar för vattenrening och avloppsbehandling med en årlig driftskostnad 
på ca 2,7 mdr kr. Varje år distribueras ca 975 milj m3 kommunalt dricksvat-
ten till 7.288.000 människor i Sverige. Drygt hälften av det kommunalt 
distribuerade dricksvattnet kommer från ytvattentäkter, 1/4 från grund-
vattentäkter och 1/4 från konstgjord infiltration. 
Under senare år har problemet med de åldrande ledningssystemen bör-
jat uppmärksammats. Läckage från avloppsledningar medför förorening 
av grundvattnet. Läckande dricksvattenledningar medför varje år stora 
ekonomiska förluster. Behoven att renovera och ersätta ledningssystemen 
ökar snabbt. Med dagens ersättningstakt kommer det att ta ungefär 400 år 
innan ledningnäten är utbytta (Bjur 1988; Svedinger 1989; Schilling & 
Porter 1990). 
De diffusa miljöföroreningarna 
Nya och ännu i många avseenden ofullständigt kända vattenmiljöhot är de 
s k diffusa miljöföroreningarna. Kännetecknande för dem är att de uppträ-
der i små koncentrationer över stora ytor, men har egenskapen att de acku-
muleras i miljön. De uppkommer bl a till följd av alltför intensiv markan-
vändning, läckage av dräneringsvatten från avfallstippar, läckande avlopps-
system, luftföroreningar som deponeras via nederbörden. 
Skälet till att de diffusa föroreningsproblemen börjat uppmärksammas 
är att dessa volymmässigt håller på att bli större än punktutsläppen från 
bl a skorstenar och avloppsrör. För punktutsläppen i vatten finns idag en 
betydande kontrollapparat. Däremot är kontrollen av de diffusa vattenmiljö-
föroreningarna svag. Redan nu förekommer utslagning av vattenmiljöer 
till följd av diffus förorening. Exempel är förekomsten av nitratförorening-
ar av brunnar i Hallands och Skånes jordbruksintensiva områden. (Reinelt 
et al, 1987; Anderberg et al, 1989; Reinelt 1990.) 
Sammanfattning 
Vattenomloppet är en ekologisk, i princip osynlig helhet. Bristen på med-
vetenhet om vattenomloppets sammansättning och roller i natur och sam-
hälle har lett till en bristfällig hushållning med mark och vatten. Den starka 
splittring som kännetecknar vattenförvaltningen skapar barriärer mellan 
de hårt specialiserade vattenförvaltningarna och hindrar att en ekologiskt 
riktig helhetssyn anläggs på vattenomloppet och vattnets speciella roller. 
Det osynliga vettenkretsloppet 63 
De osynliga delarna av vattenomloppet och de unika egenskaperna hos 
vattnet måste bli allmänt kända. Den totalitet som kännetecknar vattnets 
kretslopp återspeglas idag inte i organisationen av vattenförvaltningen. 
Här har forskare, arkitekter och planerare en stor och viktig uppgift att se 
till att överbrygga barriärer mellan vattenförvaltningens olika delar och fö-
ra fram vattenperspektiv som kan synliggöra vattenomloppet och som kan 
kommuniceras mellan berörda. Utan en medvetenhet om vattenomloppets 
särart och funktioner i natur och samhälle kan inte ett ekologiskt uthålligt 
samhälle byggas. 
Referenser 
Anderberg, S; Bergbäck, B &Lohm,U (1989), "Flow and Distribution of Chromiumin 
the Swedish Environment: A New Approach to Studying Environmental Pollution." 
Ambio 18:216-220. 
Bjur, H & Malbert, B (1987), Under staden. Perspektiv på kommunal infrastruktur. T4: 
1988, Byggforskningsrådet, Stockholm. 
Castensson, R (red) (1984), Vattnet bår livet-funktioner, föreställningar och symbo-
lik. Tema 'V Report 6. Linköpings universitet, Linköping. 
Castensson, R; Gustafsson, J-E & Falkenmark, M (1989), Mark och vatten i 1990-
talets kommunala naturresursplanering. Det långsiktiga forskningsbehovet. G23: 
1989, Byggforskningsrådet, Stockholm. 
Falkenmark, M; Castensson, R & Gustafsson, J-E (1990), Water Awareness in Plan-
ning and Decision-making. UNESO-IHP- MAB. Swedish Council for Planning and 
Coordination of Research. Report 90:9, Uppsala. 
Lönegren, H (1987), Control of Land Use and Ground Water Quality in Colorado and 
Sweden. Linköping Studies in Arts and Science No 11. Linköping. 
Reinelt, L; Castensson, R & Horner, R (1987), Modification of an Existing Monitoring 
Program to Address Nonpoint Source Pollution. Vatten 43:199-208. 
Reinelt, L (1990), Nonpoint Source Water Pollution Management. Linköping Studies 
in Arts and Science No 57. Linköping. 
Schilling, K & Porter, E (1990), Urban Water Infrastructure. Proceedings of the NATO 
Advanced Research Workshops on Urban Water Infrastructure. NATO ASI Series 
E, no 180, Kluwer Academic Publishers, Dordrecht. 
Svedinger, B (1989), Stadens tekniska infrastruktur. En kunskapsöversikt. T4:1989, 
Byggforskningsrådet, Stockholm. 



Swedish

Det osynliga vattenkretsloppet - ekologisk helhet med splittrat nyttjande

Jadelius, Lars

Randrup, Thomas B.

Delshammar, Tim

Granvik, Madeleine

Governance in Green Space Planning - Editors' Notes

Werne, Finn

Andersson, Lilian Christina

Wetterberg, Ola

Lundequist, Jerker

Redvall, Christina

Exner, Johannes

N O R D I S K A R K I T E K T U R F O R S K N I N G 1 9 9 2 : 2 
Restaurering 
holdninger, teor i og metoder i Danmark 
av 
Johannes Exner 
J o h a n n e s Exner, 
Arkitektskolen i Aarhus. 
Restaureringsfacket karakteriseras av tre olika hållningar eller principer, maximalist-, 
minimalist- och den estetisk-kritiska principen. Efter en redovisning av dessa tre olika 
hållningar inom byggnadsvården och de problem som är knutna till dem, redogörs för 
den processhistoriska princip som tillämpas vid Arkitektskolan i Århus. 
FAGOMRÅDET RESTAURERING er relativt ungt, i Danmark kun 150 år. Det er ikke et natur-ligt fag, som de naturvidenskabelige. Det 
har ingen tusindårig tradition bag sig, som hu-
maniora og kunst. Faget synes heller ikke struk-
tureret eller båret af nogen umiddelbar eller selv-
f0lgelig systematik og substans. 
Det er naturligvis en sammenhasng mellem 
fagets holdning, teori og metode, men at adskille 
dem klart er ikke let. Det bekraeftes af vanske-
ligheden ved at fors0ge på enkel vis at besvare 
f0lgende simple sp0rgsmål: 
Hvad er primasrt, holdning eller teori? 
Er det teorien, der forudsastter metoden? 
Erdetmetoden,derdokumentererholdningen? 
Man ser herunder de tre delemner danse rundt i 
en trekantet cyklus, en ligesidet polygon, om det 
faelles hovedemne restaurering. At bytte om på 
deres cykliske raekkef0lge g0r ingen forskel. 
Deres relative positioner förbliver uasndrede. 
Fors0ger man med den trekantede cyklus som 
n0gle at traenge ind til en klar förståelse eller 
definition af fagområdet, st0der man på dets 
paradokspraegede vassen, som på een gang g0r 
faget vanskeligt og spaendende, men forsknings-
mässigt besvasrligt. Fagområdet indicerer sig 
herigennem som unaturligt. Det burde faktisk 
ikke eksistere. Det ville det heller ikke g0re, 
dersom man brugte og vedligeholdt de historisk 
vaerdifulde bygninger på kultiveret måde. 
Det er også klart, at faget ikke läder sig 
betragte som et rent naturvidenskabeligt fag, 
heller ikke som et rent humanistisk fag, eller rent 
kunstnerisk fag. Alle fag er stort set ligevaerdige 
indenfor fagområdet. 
Jeg skal fors0ge i sammendrag at give en 
beskrivelse af nogle af de karakteristiske hold-
ninger, eller principper, man m0der indenfor 
fagområdet. 
Maksimalistprincippet 
Holdningen hos maksimalisterna tager ud-
gangspunkt i et rent kunsthistorisk synspunkt, 
hvor bygningens aktuelle historiske vaerdi vur-
53 
deres i relation til dens oprindelige udseende. 
For maksimalisterna er det primaert bygningens 
oprindelige arkitektoniske stil, som er interessant 
og vassentlig. For at fremme og sikre denne må 
alt andet vige. Synspunktet introduceredes i Dan-
mark i midten af forrige årh. af N. L. H0yen, 
landets f0rste professor i kunsthistorie. 
"Maksimalistprincippet" er godt kendt i Dan-
mark. Dets herostratisk mest ber0mte hoved-
monumenter er Viborg Domkirke og Bjernede 
Rundkirke. Princippet medf0rte ofte omfattende 
nedrivninger af interessante partier, tilf0jet i 
senere perioder. 
Restaureringer med genskabelse eller rekon-
struktion af forsvundne oprindelige dele er an-
vendt helt frem til vor tid og realiseres stadig. 
Det b0r påpeges, at maksimalistprincippet 
dermed er i stasrk uoverensstemmelse med det 
vigtige og grundlasggende restaureringscharter, 
der blev ved taget på den store internationale res-
taureringskongres i Venezia 1964. 
Maksimalistprincippet må betegnes som mere 
0delasggende end bevarende. Efter en sådan res-
taurering er der mindre tilbage af bygningens 
originale substans end f0r restaureringen. 
Maksimalisternes motivering "tilbagef0ring 
til oprindelig stil" accepteres desvaerre i dag alt 
for selvf0lgeligt og ureflekteret både af interes-
serede lasgfolk indenfor foreninger og grupper, 
som arbejder med bygningsbevaring og af mange 
af demokratiets styrende politikere og embeds-
maend. De finder holdningen og metoden rigtig. 
Vigtige begreber som bygningers "originalitet", 
"autenticitet" og "identitet" eksisterer ikke eller 
misforståes. At originaliteten rent faktisk redu-
ceres, og autenticiteten går tabt, fattes ikke. 
Indenfor fagverdenen kan maksimalisthold-
ningen også traeffes endnu, men der har dog 
gennem vort århundrede bredt sig en betydelig 
kritik af princippet, selv om det i perioder, som 
i de seneste årtier, synes hyppigere benyttet. 
Minimal istpr incippet 
Modsat maksimalisterne 0nsker minimalisterne 
ved at praktisere en "status quo holdning", at 
sikre, at by gningen ikke asndres. Den praeserveres 
som den er. Der sker ingen tilbagef0ring og 
heller ingen nye tilfojelser. 
Minimalisterne nasrer stor respekt for det, der 
er tilbage af bygningens oprindelige og helt 
originale substans. Deres definition af det histo-
riske begreb knytter sig primaert til denne sub-
stans og ikke kun til stilen design. 
Af bitter erfaring og angst for, hvad en restau-
rering med stiltilbagef0ring kan medf0re af 0de-
laeggelse af den tilbagevaerende rest original 
substans, baseres minimalisternes holdning på 
statusquo-situationen(jfrJ. RuskinogW. Morris, 
England i 1800-tallet), idet de opfatter den slidte, 
måske forfaldne bygning som et mere aegte his-
torisk vidnesbyrd end maksimalisternes perfekte, 
frisk istandsatte og rekonstruerede bygning. 
Minimalisterne interesserer sig saerligt for 
omhyggelige bygningsunders0gelser, opmåling-
er og andre dokumentationer. Derved udbygges 
kendskab, förståelse, f0lsomhed og interesse for 
bygningen, der på sin vis opleves som et levende 
vaesen. 
Minimalistholdningen har sine meget bety-
delige kvaliteter. Det eneste problem er, at byg-
ningens fortsatte brug og overlevelse, på status 
quo-nivau, stiller brugeren over for store beting-
elser og begrasnsninger i bygningens brug. Er 
der ikke hos bygherren eller brugeren förståelse 
herfor, b0r bygningen g0res til museum. I stort 
tal og på lasngere sigt er dette imidlertid urealis-
tisk. Tilbage er n0dtvungent at etablere et mi-
nimum af de n0dvendige brugsmaessige foran-
staltninger. Man må også her erkende, at origi-
naliteten reduceres, omend uhyre langsomt. 
Der findes også andre restaureringsholdning-
er, der med visse variationer ligner minimalist-
princippet. Det gaelder "historisk restaurering" 
og "videnskabelig restaurering". 
JEstetisk-krit isk restaurering 
Under denne benasvnelse sammenfatter jeg en 
tredie artrestaureringsholdning, som b0r dragés 
frem. Den inbefatter "Kritisk restaurering", 
"/Estetisk restaurering" og "Arkitektfaglig res-
taurering". 
54 JOHANNES EXNER 
Holdningen lasgger vaegt på det arkitektonisk/ 
kunstneriske resultat. Der sigtes i betydelig grad, 
men ikke decideret, mod tilbagef0ringer til op-
rindelig skikkelse. Afg0rende er at gengive byg-
ningen den klarhed i plan og volumen, som var 
den oprindelige bygnings stasrkeste virkning. 
Man kan således genskabe et t0ndehvalv af 
andre materialer og konstruktion end den ori-
ginale. 
Den aestetisk-kritiske restaurering betinger 
som regel i f0rste raekke en udrensning, en fjer-
nelse af tilf0jelser, som i kunstnerisk og hånd-
vserksmsessig kvalitet ikke menes at holde mål 
med det oprindelige hus. Herudover kan under-
tiden også ske fjernelse af originale dele, hvis de 
brugsmaessigt findes uheldige, f. eks. et trängt 
og umageligt stolevaerk i en kirke, som erstattes 
af et nyt, der er klart arkitektonisk udformet. 
Restaureringen fremhae ves som en kunstnerisk 
deciplin. Som sådan stilles der store krav til ar-
kitektens kunstneriske kunnen. Hans indsats må 
med hensyn til balance mellem anonymitet og 
dominans afvejes på finvasgt. 
Den asstetisk-kritiske restaurering rummerdet 
ikke uvsesentlige problem, at man efter restaure-
ringen ikke med sikkerhed kan skelne mellem, 
hvad der er originalt, og hva der er tilf0jet. Det 
medf0rer, at bygningens historiske autenticitet, 
som viktig ingrediens i dens originalitet kan 
vasre betydelig svaskket eller ganske forsvunden. 
Bygningens historiske vasrdi er derved svaekket 
staerkt eller blevet tvivlsom. 
Dette giver anledning til overvejelser over 
den asstetisk-kritiske restaurerings meningsfuld-
hed på långt sigt. Måske vil den med tiden i 
stigende grad opfattes associeret med maksi-
malistprincippet. 
De ovenfor beskrevne tre holdninger, har det 
tilfa£lles,atdeallesatserpåetellerandetslutteligt 
og bestemt bygningsudtryk, som de hver isasr 
prioriterer h0jt. Derved fastlåser de den histo-
riske bygning til en statisk situation, en skikkelse, 
et udseende, en virkning som de hver har 0nsket, 
som de hver isasr har bestemt, og som bygingen 
herefter er fastlåst til fortsat at skulle frembasre. 
Fra nu af og i al evighed skal den forblive stivnet 
i een bestemt restaureringsgrimasse. Det före-
kommer ulogisk, urealistisk og urimeligt både 
överfor bygingen, historien og menneskerne. 
Proceshistorisk bygnings-
og miljopleje 
På baggrund af det ovenfor anf0rte skal jeg pege 
på en fjerde holdning, udviklet gennem de senere 
år på Arkitektskolen i Aarhus. Den kunne kaldes: 
Proceshistorisk bygningspleje. 
Holdningen er i slaegt med minimalisternes, 
men man s0ger i långt st0rre grad at vasre realis-
tisk. Man erkender, at al arkitektur, også den 
historiske, rent faktisk er involveret i et kontinuert 
historisk procesforl0b, som uundgåeligt stråks 
saetter i gang efter at bygningen er skabt. Den 
bliver fra nu af udsat for mangfoldige påvirk-
ninger af forskellig st0rrelse og art: klima, brug, 
slid, naturkatastrofer, luftforurening, brand, krig 
m. m. 
Disse påvirkninger viser sig ved efterf0lgende 
patinering, slid, forfald, vedligeholdelse, repara-
tioner, restaurering, ombygning, tilbygning etc. 
Herved tilegner bygningen sig historisk for-
tasllevEerdi, narrativitet, og forbinder derved, syn-
ligt for beskueren, fortid med nutid og fremtid. 
Bygningen var, da den blev skabt, 100% ori-
ginal i sin substans. Det erkendes, at den originale 
substans med tiden reduceres og f0r eller siden 
ender ed at vasre tabt eller udslettet - et forhold 
som andre restaureringsholdninger ikke g0r rede 
for. 
Under den proceshistoriske bygningspleje, 
som kan omfatte alle faser fra vedligeholdelse, 
restaurering, til om- og tilbygninger, s0ges den 
historiske autenticitet opretholdt eller styrket i 
videst muligt omfång ved bevarelse af historisk 
betydningsfulde overflader, strukturer, bygnings-
dele, rester, bygningsarkaeologiske spor, tilf0jel-
ser m. m. Herved kvalifieres procesforl0bet som 
en del af bygningens historie. Bygningens iden-
titet vil, som under alle andre restaureringshold-
ninger, også her asndre sig. 
Subtraktioner af vasrdifulde eller neutrale 
tilf0jelser reduceres til et minimum, mens addi-
tioner, der s0ges udf0rt reversible, accepteres 
RESTAURERING I DANMARK 55 
Koldinghus 1972, halvt f ö r f a l l e t . 
som l0sning på nye aktuelle n0dvendigheder og 
behov. Med denne holdning betragtes bygningen 
ikke som en passiv museumsgenstand men som 
et dynamisk vassen, der med sund erkendelse 
måske også kan tillades at d0. 
Med hensyn til stil og aestetik forudsaettes, at 
den tilknyttede arkitekt besidder overbevisende 
kunstneriske kvaliteter på linie med den asste-
tisk-kritiske holdning. Dette er vigtigt både ved 
adderinger og n0dvendige subtraheringer. Han 
må samtidig erkende at hans kunstneriske greb 
eller stil senere kan findes uaktuel og 0nskes 
fjernet. Derfor må hans adderinger, men også 
eventuelle subtraheringer, udf0res reversible, så 
de i hovedsagen er uskadelige for bygningens 
originalitet og autenticitet, og således at de om 
forn0dent kan replaceres. Subtraherede dele b0r 
derfor opbevares. 
Som eksempel på proceshistorisk bygning-
og milj0pleje kan nasvnes Trinitatiskomplekset i 
K0benhavn, omfattende Trinitatis Kirke, Runde-
tårn, Trinitatis Kirkeplads og en ny sognegård. 
Kirkens tre hovedperioder er aflaeselige i det 
restaurerede interi0r. På kirkepladsen er Runde-
tårns gamle, udtjente sandstenskonsoller, frafire 
forskellige historiske perioder, opstillet i brugs-
maessige (basnke) og symbolske grupperinger, 
idet de slidte "d0ende" konsoller, der stadig er 
underkastet luftforurening, er på "vandring" ud 
af tilvasrelsen, fra Rundetårn hen over pladsen 
Efter renoveringen i slutet av 1970-talet. 
ud gennem kolonnaden ved det forsatte led i det 
historiske steds kontinuerte procesforl0b. 
Teori og metode 
Indenfor fagområdet er teoriernes og metoder-
nes udvikling og dyrkning naturligvis vigtig. 
Isaer b0r forskningen rette sig mod de operative 
metoder, der anvendes i förbindelse med en byg-
nings restaurering såsom: opmåling, tilstands-
unders0gelser, kildestudier, bygningsarkaeolo-
giske unders0gelser, diagnostisering, milj0mes-
sige og brugsmaessige forhold, projekterings-
metoder, fysiske indgrebsmetoder, rapportering 
m. m. 
Et umiddelbart påtrangende problem er til-
vejebringelse af en brugbar terminologi. De fag-
lige begrebers og termers eentydighed er vigtig, 
når man skal kommunikere, både nationalt og 
internationalt. Men fagets terminologiproblem 
er stort. For eksempel hedder den danske term 
"restaurering" på engelsk "conservation" og på 
tysk "baupflege", på norsk "bygningsvern" og 
på svensk "byggnadsvård". 
Restaureringstermerne daskker således ikke 
samme indhold, hverken på det teoretiske eller 
praktiske område, og det går långt tilbage i fagets 
historie. I England og Frankrig er der betydelige 
forskelle med basis i henholdsvis John Ruskins 
og Viollet-le-Ducs modsatte opfattelser af res-
taurering. 
56 JOHANNES EXNER 
Den terminologiske förvirring 0ges yderligere, 
ved at man blander holdning og metode sammen. 
Det gaslder f. eks. ordene "konservering" og 
"restaurering" som normalt opfattes som fagom-
råder, men som kun burde forstås som to grader 
af kirurgiske indgreb indenfor bygningsplejen. 
Det er derfor påkraevet at fagverdenen får 
udarbejdet en faelles terminologi, der er inter-
national brugbar og praecis, så misforståelser 
undgåes. Noget sådant er da også ved at blive 
taget op i nordisk regi som resultat af den i 
november 1991 på århusskolen afholdte Nord-
pluskonference for undervisere i restaurering og 
konservering ved nordiske arkitektskoler og 
hojere laereanstalter. 
Fagområdets indhold, metoder og forsknings-
maessige dyrkning er afhaengig af den teoretiske 
holdning, ligesom der opstår en modsat påvirk-
ning, hvor erfaringer fra gennemf0rte restaure-
ringer kan ingå i nye og anderledes metoder. 
Praxis er således uhyre vigtig. Uden overdrivel-
se kan man sige, at det forholder sig her som 
indenfor kirurgien: Man kan ikke undvaere pa-
tienter i den videnskabelige forskning inden for 
fagområdet. 
Det burde derfor til restaureringsafdelinger-
ne på arkitektskolerne vaere knyttet et eller flere 
st0rre seri0se historiske bygvaerker. Det er til en 
vis grad etableret for k0benhavnerskolen, hvor 
der er tradition for at Roskilde Domkirke passes 
af professoren i restaurering. 
På lignende måde kunne man tasnke sig, at 
Koldinghus blev knyttet til restaureringsafde-
lingen på århusskolen. 
Det b0r fremhasves, at der i Danmark findes 
andre institutioner, hvor der også drives teore-
tisk og empirisk forskning indenfor fagområdet. 
Det gaelder således: Laboratoriet for historisk 
byggeteknik, Kunstakademiet; Konservator-
skolen, Kunstakademiet; Rådvadcentret; Natio-
nalmuseets konservatorafdelinger i Brede. 
Denna artikel har granskats vetenskapligt av minst 
två av de lektorer som a n g e s på sidan 152. 
Johannes Exner, arkitekt MAA med egen verksam-
het, professor vid Arkitektskolen i Aarhus. 
RESTAURERING I DANMARK 57 
CONSERVATION OF BUILDINGS 
• COMPLETE OR o APPROXIMATELY COMPLETE CONSERVATION 
• PARTIAL 
^ CUNCOMPLETE) 
^ CONSERVATION 
WEWER Type'S OF 
CONSERVATION 
TRALMTIONAL 
CONSERVATION, 
ACTIVITIES 
CONSERVATION! 
ACTIVITIES 
( P O W E R S , 
S T A N b f t E t i S ) 
COMMUMAL 
ACTIVITIES y > 
(POWERS, * ^ STANbAKbS) 
AESTHETIC 
V A L U E S 
V A L U E S SET BV 
ENVIRONMENTAL 
P S y m O L O C r l 
A A A 
E C O N O M I C 
V A L U E S 
A 
ENVIRONMENTAL PROTECTION 
(NATUREL ANt} BUHT ENVIROMEKJT) 
-7F 
A* 4n 
OTHER COMMUNAL 
ACTIVITIES 
T K 
/ N A / N A A / p A A - / h A A ~ ^ s A 
Figur 1. 


Not a member yet

Det osynliga vattenkretsloppet - ekologisk helhet med splittrat nyttjande

Governance in Green Space Planning - Editors' Notes

Restaurering, holdninger, teori og metoder i Danmark

Om arkitekturforskning og arkitekturforskningslandskapet i Norge 1992

652

1,153