Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Thomas Miller. Consulting Citizens in Sweden. Planning Participation in Context.Recenserad av Ingemar Elander

Elander, Ingemar

Recenserat

Asmervik, Sigmund

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3,1991 93 
Kontoret som arbeidsplass 
En unders0kelse av åtte kontorbygg i Norge 
Sigmund Asmervik 
Universitetet i Trondheim 
Det erforsket lite pä utforming av kontor sammenlignet med boliger. Inn-
f0ring av ny informas jonsteknologi setter nye krav til kontorplanleggingen. 
Resultetet fra en unders0kelse av åtte norske kontorbygg presenteres. 
" We shape our buildings and afterwards our buildings shape us" 
Winston Churchill 
Den gjensidige påvirkningen mellom hus og mennesker er et aktuelt forsk-
ningstema. Spesielt aktuelt er dette forholdet i diskusjonen om et godt ar-
beidsmilj0, og igjen er kontorarbeids-plassen et sentralt tema i denne sam-
menhengen. Kontorarbeidsplassen står sentralt i dagens virkelighet, og til 
og med Fantomets kone, Diana, arbeider nå på kontor som det går fram av 
figuren nedenfor. 
Figur 1. Diana arbeider nå også på kontor. 
9 4 Sigmund Asmervik 
Til tross for den sentrale rollen kontorarbeidsplassene har i vår bevissthet, 
så vet vi fortsatt lite om denne typen arbeidsplasser. Og det er flere myter 
knyttet til dagens og framtidens kontorarbeidsplass. Vi vet f eks lite om noe 
så sentralt som antall arbeidsplasserpå kontor, og hvordan dette vil ut-vikle 
seg. I lang tid har vi nå snakket om at stadig flere arbeider på kontor. Det 
er man ikke sikker på lenger. I flere sammenhenger flyttes tidligere 
kontorfunksjoner ut til produksjonslokalene. Mange arbeidsoppgaver som 
må defineres som kontorarbeid utf0res i stadig st0rre grad på reise, i bilen 
på hotellrommet eller hjemme. 
For et par ti år siden var det mange prognoser som predikterte det papir-
l0se kontoret. Faktum er at datateknologien heller har f0rt til 0kt papirfor-
bruk. 
På 1980-tallet var det i Norge en saerdeles kraftig byggeboom. Fra 1980 
til 1986 0kte volumet på igångsatte yrkesbygg til det dobbelte, fra vel 2 
mill. m2 til nesten 4,5 mill. m2, og kontorbygg 0kte sin andel betydelig. Se 
figur 2. 
4 5 0 0 -v 
3 0 0 0 -
Totalt / ~ " \ _ / 
o f l I I I I I I I I I I I I I I I I I I M l 
950 1 960 1 3 7 0 1 9 8 0 
Figur 2. Igångsatte yrkesbygg i Norge 1950-1988. 
Man kan trygt si at de aller fleste kontorbygg for det neste tiåret allerede 
er bygde. Ombygging og utbedring, ikke minst for å tilpasse den nye in-
formasjonsteknologien, vil vaere sentrale oppgaver i årene framöver. 
Sammenlignet med FoU-innsatsen på andre områder som f eks for bo-
liger og boformer er det utf0rt relativt lite forskning om utforming av 
Kontoret som arbeidsplass 95 
kontorbygg og kontorarbeidsplassen. Dette var en av årsakene til at vi i 
SINTEF1 ved avdeling for arkitektur og byggteknikk for ca fem år siden 
tok opp en del spörsmål knyttet til utforming av kontor. Det var to trekk i 
utviklingen som vi fant interessante i relasjon til utforming av kontorbygg 
og kontorarbeidsplassen. Det ene var det 0kende behovet for organisa-
sjonsendring og organisasjonsutvikling, som stillerkrav til bygningers ge-
neralitet og fleksibilitet. Det andre utviklingstrekket var den stadig okende 
bruk av informasjonsteknologi. Det er spesielt det siste temaet vi har arbei-
det med ved SINTEF de siste 4-5 årene. Intelligente bygg ble et populaert 
begrep på slutten av 1980-tallet. 
Intelligente bygg 
Begrepet intelligente eller smarte hus ble introdusert i USA på begynnel-
sen av 80-tallet primaert som en forretningside der tradisjonelle real estate-
firmaer allierte seg med leverand0rer av tele- og datautstyr. I den ameri-
kanske litteraturen om intelligente bygninger opererer man gjerne med to 
samlebegreper; BMS og STS. 
BMS står for building management systems, og omfatter alle former for 
kontrollsystemer som energispare- og kontrollanlegg, samt sikkerhets-
systemer for brann, innbrudd mm. STS - shared tenants sevices - omfatter 
fellesanlegg som datasentral, elektronisk post, effektive og rimelige "long 
distance calls", m0terom og toveis TV-konferanserom. 
Som en businesside med hovedvekt på STS har intelligente bygninger 
vaert en fiasko. Utviklingen så långt har på ingen måte innfridd forvent-
ningene. BMS-kontorautomasjon har derimot vist seg å bli et sentralt om-
råde i framtidens bygninger. 
Vår interresse for begrepet intelligente bygninger har i f0rste rekke 
knyttet seg til utformingen av selve bygningen - og da i förste rekke kon-
torbygg. Innf0ringen av ny informasjonsteknologi vil åpenbart stille en del 
stengere krav til den tekniske utformingen av bygge, f eks tilgangen på 
stabil elektrisk kraft. Dagens gode varmeisolering og betydelig värme -
produksjon fra datautstyr av ulike slag krever et differensiert behov for 
kj0ling. Kj0ling er i ferd med å bli et mer sentralt tema enn oppvarming i 
våre bygninger. Et annet forhold som er vesentlig er forskyvningen i in-
vesteringer i selve bygningskroppen i forhold til innstallasjoner og inn-
redning. Andelen som går til selve bygget er blitt kraftig redusert i forhold 
til installasjoner og inventar - se figur 3. 
1 Stiftelsen for industriell og teknisk forskning ved Norges tekniske h0gskole, Trondheim. 
9 6 Sigmund Asmervik 
Bygnings-
messige 
artoeid 
1900 1930 1950 1970 
Figur 3. Fordeling og utvikling av byggekostnader 1900-1970. 
Et annet viktig forhold er den ulike levetiden på de ulike komponentene i 
et bygg. Selve huset er konstruert for en levetid på 50 år og mer, visse typer 
installasjoner kan ha en levetid på 15-20 år, inventar 5-10 år og datautstyr 
bare 3-5 år. Bygninger er ikke lenger hva de var. De utvikler seg i mye st0r-
re grad til å bli deler av ulike dynamiske prosesser enn til et statisk produkt. 
Drift og vedlikehold av bygg blir viktigere enn å få bygget opp å stå. 
Unders0kelsen 
H0sten 1989 ble det gjennomf0rt en sp0rreunders0kelse for åtte ulike 
kontorbygg i Norge. Det ble i alt sendt ut ca 750 sp0rre-skjemaer. Andelen 
ansatte som fikk tilsendt sp0rreskjemaet varierte fra 13% til 33%. Antall 
kontorarbeidsplasser i byggene varierte fra 90 til 900. 
Svarprosenten var relativt h0g og varierte fra 56 til 100%. Sp0rre-
skjemaene var i hovedsakformet som en semantisk milj0-beskrivelse. Det-
te er en metode for å få tak på menneskers opplevelser av et fysisk milj0 
basert på ordpar med motsatt betydning. Utsagnene et gradert på en 7-
punkts skala. Se figur 4. 
Det er ulike former for kontorarbeid i de åtte utvalgte byggene. Et ve-
sentlig poeng med unders0kelsen var å unders0ke hvordan en del nyere 
kontorbygg fungerer i forhold til innf0ring av ny informasjonsteknologi. 
To av byggene inneholder offentlig förvaltning, to huser oljeselskap, i 
et bygg arbeides det med forskning innen informasjonsteknologi, i et bygg 
holder et byggelederfirma til, et bygg inneholder engineeringvirksomhet 
og det åttende bygget er en bank. Byggene er oppf0rt i tidsrommet 1965-
1987. To av byggene er bygget om. Kontortypene er i hovedsak celle- og 
kombikontor. Bare et bygg har et typisk kontorlandskap. 
Kontoret som arbeidsplass 97 
Hva synes du o ra felgende forhold på din pennl ige arbeids piass : ? 
(Serr X slik i den rubnkken som passer tar dag ) 
Areaiet på ditt kontor 
For lite For siort 
Axbei ds horets större se 
For lite For stort 
^vorcan vurderer du mengden på arkivplasa pä ditt kontor 
For lite For Meget 
Hvrcan vurderer du mengden pä arkivplass ulenfor ditt kontor 
For lite For Meget 
?!as5 til data- ULSCVT 
For lite For stort 
? ! a s 5 til besekende 
For lite For stort 
Daesivs forhold 
Meget bra Meget doriig 
Den kunstige belysningen 
Meget bra Meget doriig 
Meget bra Meget doriig 
Innkikk fra andre 
G e n e r e n d e Stimulerade 
TemDeratur- forhold om sommeren 
For kalt For varmt 
Temperatur forhold om vinteren 
For kalt For va rmt 
Fuktighets forhold om sommeren 
For fukrig For tort 
Figur 4. Utdrag av sp0rreskjema. 
98 Sigmund Asmervik 
Bygg A. 
Type virksomhet: Bank - eget bygg. 
Byggeår: 1987. 
Kontortype: Celle, kombi, mindre landskap 
Bygg B. 
Type virksomhet: Oljeselskap - utleiebygg. 
Byggeår: 1986 
Kontortype: Celle - med dobbelt korridor. 
Bygg C. 
Type virksomhet: Offentlig förvaltning, teknisk etat - eget bygg. 
Byggeår: 1972. 
Kontortype: Cellekontor - med sentralkjerne. 
ByggD. 
Type virksomhet: Statlig förvaltning - eget bygg. 
Byggeår: 1984. 
Kontortype: Cellekontor med dobbelt korridor. 
Bygg E. 
Type virksomhet: Oljeselskap - eget bygg. 
Byggeår: 1986. 
Kontortype: Kombi. 
Bygg F. 
Type virksomhet: Forskning, (informasjonsteknologi) - utleiebygg. 
Byggeår: 1965 - ombygget 1986. 
Kontortype: Cellekontor - med dobbelt korridor. 
Bygg G. 
Type virksomhet: Engineering - eget bygg. 
Byggeår: 1980. 
Kontortype: Landskap - celle. 
ByggH. 
Type virksomhet: Byggelederfirma - eget bygg. 
Byggeår: 1987. 
Kontortype: Kombi. 
I figur 5 er det vist en skjematisk översikt av en typisk kontoretasje for de 
byggene som går inn i unders0kelsen. 
Resultat fra unders0kelsen 
• Antall år med arbeidsplass i bygget 
Som det går fram av figur 6 er det betydelig variasjoner i antall år de ulike 
deltakerne har arbeidet i det aktuelle bygget. Bygg B var nyinnflyttet, mens 
over 50 % hadde arbeidet mer enn fem år i bygg C. 
Kontoret som arbeidsplass 99 
Onihyogol nid ro riyfKl 
U T I I IJJJJJJiJiJJl-j:: 
i g a 
ilffl rrrrTrrrrrrrrn rrrrn 
Bygg A 
rrrrgrrrrrrrTrrrrr 
ne n D J l—JJU-JJiWrn 
rrrrrrrrrrrrrrrrfrgr" 
E m r 
M m 
rrrrrrrrrrrrTrrrrrrrri Bygg B 
100 Sigmund Asmervik 
- ' - ^ . . - A ..••••»;,:KB!.-i^«aifAY< 
I I I I I 
> 5 år . 
2-5 år ! 
1-2 år ! 
i 
< 1år 
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0 60 7 0 
F/gwr 6. Antall år med arbeidsplass i bygget. 
0 0 9 0 100 % 
• Arbeid avhengig av data 
I alle eksemplene er man relativt mye avhengig av å arbeide med data. Det-
te gjelder spesielt bygg F, hvor over 90% svarer at man er mye avhengig 
av datateknologi, og der man forsker på informasjonsteknoogi. Men vi ser 
også av figuren at bare mellom 10 og 20% at de er svaert lite avhengig av 
data. Se figur 7. 
I Mye 
0 
• 
E3 
• Lite 
Figur 7. Arbeid avhengig av data. 
• Helhetsvurdering av komfort i bygningen 
Det er betydelige forskjeller i vurderingen av komfort i de ulike byggene. 
Bygg H kommer desidert best ut. Dette er et typisk kombikontor. Demest 
kommer bygg E og B. E er i hovedsak basert på kombikontor, mens bygg 
B er cellekontor med dobbelt korridor. Dårligst kommer bygg D og C ut. 
Disse er tradisjonelle celle-kontor og begge inneholder offentlig förvalt-
ning. Se figur 8. 
Kontoret som arbeidsplass 101 
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % 
Figur 8. Helhetsvurdering av komfort i bygningen. 
• Helhetsvurdering av komfort på eget kontor 
Det er noen interessante forhold i svarene på dette sp0rsmålet. Dcke uven-
tet er det st0r likhet mellom dette biidet og det forrige. Også på dette sp0rs-
målet kommer bygg H klart best ut, og bygg E som en like klar toer. Bygg 
C og D kommer dårligst ut. 
Selv om de enkelte kontorene er nestén identiske i bredde og dybde, ser vi 
av figuren at helhetsvurderingen av det enkelte kontoret viser betydelige 
variasjoner. Spesielt interessant er det at bygg C som de st0rste enkeltkon-
torene kommer spesielt dårlig ut. 
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % 
Figur 9. Helhetsvurdering av komfort på eget kontor. 
102 Sigmund Asmervik 
• Hva er dårlig 10st 
Jevnt over mener man at ventilasjonen er dårligst 10st, men variasjonene er 
store. Spesielt F og C kommer dårlig ut. Dette var ikke saerlig overrasken-
de, da byggene er av de eldste og har dårlig utbygde ventilasjonsanlegg. 
• Hva er godt 10st 
Det er store variasjoner i hva folk synes er godt 10st. Jevnt over er man 
rimelig godt forn0yd med belysningen. Når det gjelder planlösningen er 
det stor spredning, men jevnt over synes man planl0sningene er relativt 
gode. 
• Antall pausearealer i huset, utenom kantine 
I svaert mange av eksemplene synes man det er for få pausearealer. Menn 
graden av tilfredshet varierer svaert mye fra bygg til bygg. I bygg D mener 
ca 60% at det er for få pausearealer. Svarene for bygg A,C og G avdekker 
betydelige mangler.I bygg H er det derimot bare 10% som synes det er for 
få pauserom. Disse svarene kan vanskelig tolkes annerledes enn at kom-
bikonseptet l0ser dette forholdet på en god måte. 
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % 
Figur 10. Antall pausearealer i huset, utenom kantine. 
• Plass til bes0kende 
I de aller fleste eksemplene synes man det er for liten plass til bes0kende. 
Det er faktisk bare bygg H som kommer rimelig positivt ut. Spesielt erman 
misforn0yd med dette forholdet i bygg B, E og G.Det synes som om dette 
behovet er undervurdert ved programmeringen.Dette er ikke et sp0rsmål 
som direkt kan knyttes til innf0ring av datateknologi i stort omfång. Men 
Kontoret som arbeidsplass 103 
det kan indirekte ha seg slik at når det blir trängt på enkelte kontor på grunn 
av mye utstyr, etterlyser man muligheter for å kunne ta imot bes0k andre 
steder i huset. Dette udekte behovet går igjen i et sp0rsmål om antall m0te-
rom. (Se figur 11.) 
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % 
Figur 11. Plass til bes0kende. 
• Plass til datautstyr 
I figur 12 kan vi avlese en betydelig misn0ye med plass til datautstyr på eget 
kontor. Dette gjelder spesielt byggene B, C og D. Misn0yen i bygg B må 
sees i sammenheng med at det er usedvanlig mye utstyr på hvert kontor. 
Bygg C ble planlagt på slutten av 1960-tallet uten sasrlig tanke på innf0-
ring av datateknologi. Dette gjelder også for bygg D (figur 12). 
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % 
Figur 12. Plass til datautstyr. 
104 Sigmund Asmervik 
• Areal på eget kontor 
Sett i forhold til de to foregående sp0rsmålene er det noe overraskende at 
man er rimelig godt forn0yd med arealet på eget kontor. Det er interessant 
å merke seg variasjonene, da nesten alle byggene har rom som nesten er 
identiske i bredde og dybde. Det er vert å registrere at bygg C jevnt over 
har de st0rste kontorene, men at det er rimelig mange som er misforn0yde 
med at det er for lite. I bygg G sitter de som deltok i unders0kelsen delvis 
i kontor-landskap,og dette er sannsynligvis den viktigste förklaringen på at 
dette bygget kommer dårlig ut på dette sp0rsmålet. Interessant er det å mer-
ke seg at bygg H, også her kommer klart best ut, selv om det målte arealet 
er lik de fleste andre eksemplene. Se figur 13. 
O 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % 
Figur 13. Areal pä eget kontor. 
Oppsummering og konklusioner 
Konklusjonene fra vår unders0kelse kan oppsummeres i fem punkter: 
1. Kombikontor er fortsatt best 
Unders0kelsen bekrefter kombikontorets gode egenskaper når det er ut-
f0rt og brukt på en förnuftig måte. Spesielt bygg H bekrefter dette klart. 
Unders0kelsen bekrefter andre utsagn om kontorlandskapets begrensning-
er. Dette er klart vist i bygg G og i figur 14. Det er her tale om samme firma, 
samme type virksomhet og samme bedriftskultur. 
Ved å legge svarene sammen fra de som sitter i enkeltkontor og i land-
skap kommer kontorlandskapets svakheter tydelig fram i figuren. Det er i 
f0rste rekke sp0rsmål knyttet lys- og st0yforhold som kommer negativt ut 
for kontorlandskapet. 
Kontoret som arbeidsplass 105 
AREAL EGET KONTOR 
ST0RRELSEARBE1DSBORD 
ARKIVPLASS EGET KONTOR 
ARKIVPLASS UTENF. KONTOR 
PLASS DATAUTSTYR 
PLASS BES0K 
DAGSLYSFORHOLD 
KUNSTIG BELYSNING 
UTSIKTSFORHOLD 
INNKIKK FRA ANDRE 
TEMPERATUR SOMMER 
TEMPERATUR VINTER 
FUKTIGHET SOMMER 
FUKTIGHET VINTER 
LUFTBEVEGELSE 
LUFTENS FRISKHET 
ST0Y FRA MASKINER 
ST0Y FRA NABOROM 
ST0YFRA KORRIDOR 
ST0Y UTENFRA 
ST0Y FRA VENTILASJON 
ANTALL M0TEROM 
ANTALLPAUSEAREAL 
BETYDNING PAUSEAREAL 
AVSTÅND FELLES UTSTYR 
KOMFORT EGET KONTOR Megel ukomlortabelt 
KOMFORT BYGNING Meget ukomfortabell 
kontor för en person 
kontorslandskap 
Figur 14. Kontorlandskap og enkeltkontor sammenlignet. 
2. Informasjonsteknologi tar plass 
Uansett hvordan man maler det krever innf0ring av informasjons-tekno-
logi mer plass. Dette gjelder både plass for framf0ring av kabler både hori-
sontalt og vertilalt. Ulike unders0kelser har vist et 0kt arealbehov på 15-
20% pr person eller 2-3 m2 på et enmannskontor. Enkelte unders0kelser 
peker på et behov på opp til 5m2 pr. person for innf0ring av informasjons-
teknologi av noe omfång. Dette er et betydelig 0kt arealbehov. Det påpe-
kes også svaert ofte at det er for lite areal satt av til lager og ulike former for 
fellesformål. 0nsket om mer "pauseareal" for uformelle treff er klart ut-
talt. 
106 Sigmund Asmervik 
3. Inneklimaet har of te mangier 
Ikke uventet kom ventilasjonsl0sningene relativt dårlig ut i denne under-
s0kelsen. Innf0ring av informasjonsteknologi setter store krav til et diffe-
rensiert klimaanlegg. Kj0ling blir stadig viktigere enn oppvarming. Vur-
deringene av lysforholdene kom relativt godt ut i unders0kelsen, - både 
hva gjelder dagslys og kunstig lys. 
Det er heller ikke påvist spesielt store st0yproblemer i de unders0kte 
byggene. 
4. Det går mot et standard enmannskontor 
Unders0kelsen bekrefter at et enkeltkontor som er 2,3 m bredt og fra 4,0 m 
til 4,3 m dypt fungerer tilfredsstillende i de fleste sammenhenger. De aller 
fleste byggene har enkeltkontorer med disse dimensjonene. 
5. God arkitektur gir godt arbeidsmilj0 
De byggene som kommer best ut i denne brukerunderskelsen, er også bygg 
som rangerer h0yt som arkitektur. Bygg H, kombibygget, som kommer 
desidert best fra unders0kelsen er Åke Larssons administrasjonsbygg i 
Oslo. Se figur 15. Det er tegnet av den h0yt ansette arkitekten Niels Torp, 
som bl a har laget S AS-anlegget utenfor Stockholm. Bygg E, som kommer 
nest best ut er Norsk Hydro's nybygg utenfor Bergen. Dette bygget er pro-
sjektert av arkitektkontoret 4B som bl a har tegnet Det Norske Teater i Oslo. 
Fig 15. Åke Larssons administrasjonsbygg i Oslo, arkitekt Niels Torp. v. .„,..•'' 
Vi tar disse resultatene fra unders0kelsen som et bevis for at det kan va?re 
en god investering å legge vekt på å utvikle god arkitektur. Og det er flere 
tegn i tiden som tyder på at innf0ring av informasjonsteknologi i stort om-
fång i kontorbygg, vil stille st0rre krav til design av kontorarbeidsplassen. 
v" y 
Kontoret som arbeidsplass 107 
Referanser 
Ahlin, J: "Kontorsplaneringens historik och nuläge", Tidskriftför Arkitekturforskning, 
Vol l , N o 2 , 1987. 
Ahlin, J: Konsekvenser av ny informasjonsteknologifor kontorsplanering, Delrapport. 
1986. 
Asmervik, S: "Forskningsparker", Byggekunst, 1987:4. 
Asmervik, S: "Intelligente bygg", Byggekunst, 1988:6. 
Asmervik, S: Kontormilj0 og IT, SINTEF-rapport, SFT 62, Brattset, O A 91006. 
Bedoire, F: "Trallhav, Landskap och Celler", Arkitektur, 1979:1. 
Conradson, B: Etnologiska bilder av livet på kontor, Nordiska museets Handlingar 
108, 1988. 
Duffy, F: The ORBIT Study, 1983. 
Haugen, T: Bygningsforvaltning, 0konomisk drift og vedlikehald-organisasjon, 
informasjon og system. Dr.ing. avhandling NTH, 1990:8. 
Landfors, C : Framtidiga kontorsarbetsplatser, Byggnadsstyrelsen, U-info 13,1988. 
Prag, S: Kontormilj0 og skarmarbejde, SBI-rapport 191, 1987. 
Thews, J: Framtidens kontor - arbetsejfektivitet och fysisk milj0, Byggnadsstyrelsen, 
Tekniska byråns info nr 105, 1989. 
Thews, J: Framtidens kontor - teknik och service,, Byggnadstyrelsen, Tekniska byråns 
info, 1989. 



Norwegian

Caldenby, Claes

Tidskrift för arkitekturforskning Vol. l.Nol, 1987 17 
"Varför ska arkitekturforskning vara så 
tråkig....?" 
Claes Caldenby 
tidskriften Arkitektur 
SAMMANFATTNING 
En idéhistorisk betraktelse över arkitekturforskningens problematik 
Arkitekturforskningen har nått myndighetsåldern. Med nödig legitimation försedd går den 
nu ut i vetenskapssamhället för att hitta en plats åt sig. Frågan om vad arkitekturforskningen 
ska bli när den blir stor inställer sig naturligt. Med sig har den arvet från sina två föräldrar, 
arkitekturen som praktik och forskningen med dess krav på disciplin1. 
Vid ett av de möten förra vintern som ledde fram till bildandet av Arkitekturforskarnas 
förening och startandet av denna tidskrift ställdes en fråga som möjligen togs som uttryck 
för ungdomlig oppositionslust och fadersuppror och därför förbigicks med tystnad: "Varför 
ska arkitekturforskning vara så tråkigt när arkitektur kan vara så roligt?"2 
Även om frågan kan vara opassande så tycker jag den är värd att tas på allvar. Jag tänkte göra 
det genom en utflykt i idéhistorien. Det bör vara allvarligt nog även om jag inte därmed vill 
påstå att lösningen för arkitekturforskningen främst ligger i lån från andra vetenskaper. 
Däremot vill jag, som en ogrundad utgångspunkt, påstå att arkitekturen kan delas upp eller 
snarare ses från två sidor: ett inre av gestaltningsprinciper förvaltade i en yrkeskultur och 
ett yttre av de krav som situationen i vid mening ställer.3 
Att denna uppdelning skulle vara central för arkitekturen kan givetvis diskuteras men den 
för åtminstone på ett pedagogiskt sätt över till ett centralt tema i idéhistorien eller 
vetenskapshistorien. Sedan dessa ämnen var tämligen nya på 1930-talet har det pågått en 
stundtals hätsk debatt mellan internalister och externalister som förefaller mig kunna vara 
lärorik för arkitekturforskningen. 
18 Claes Caldenby 
Internalister är de som menar att vetenskapen utvecklas av egen inre kraft genom att hypo-
teser prövas, falsifieras och formuleras på nytt. Thomas Kuhn, författaren till boken 
The Structure of Scientific Revolutions, är ett sentida exempel på en internalistisk upp-
fattning: vetenskapens utveckling bestäms av anomalier i normalvetenskapen som leder till 
paradigmskiften. Externalisterna däremot menar att samhällets och i sista hand ekonomins 
utveckling bestämmer vetenskapen. Förklaringen av astronomins utveckling på 1600talet 
med hänvisning till sjöfartens behov av navigationshjälpmedel är ett exempel. Elzingas och 
Ambjörnssons bok Tradition och revolution är en god företrädare för denna tradition. 
S ärskilt i England har debatten mellan internalister och externalister varit intensiv och bitvis 
ganska ofruktbar. Givetvis har det också gjorts försök att upphäva eller överskrida denna 
motsättning mellan inre och yttre. Detta överskridande tycks framför allt ske från en 
socialantropologiskt inspirerad, relativistisk kunskapssyn. 
Barry Barnes bok Scientific knowledge and sociological theory är ett exempel på ett an-
grepp på internalismens allra innersta, naturvetenskapen. Barnes menar sig kunna visa hur 
naturvetenskapen liksom annan kunskap grundas på konvention och gemensamma refe-
rensexempel och utvecklas genom metaforer och analogier. Någon yttersta sanning eller 
rationalitet som legitimation finns inte. Naturvetenskap, och annan vetenskap, är en mänsk-
lig aktivitet som andra, en subkultur i ständigt utbyte med andra subkulturer. Men att den 
är en subkultur betyder också att den har en dynamik, den är inte enbart en avspegling av 
samhället, vilket en del externalister kan ha menat. Med detta synsätt suddas också gränsen 
mellan internt och externt i viss mån ut. Vetenskapen sker i historien och den påverkar 
historien. Antingen inre eller yttre ersätts med båda - och den komplexa dialektiken mellan 
olika faktorer blir intressant. Vetenskapen som subkultur är inte lika med godtycke eller 
konservatism. Det går fortfarande bra att argumentera och att välja linje. Däremot blir det 
omöjligt att hävda sig stå för den objektiva och enda korrekta linjen. "De stora 
berättelsernas" tid är förbi, för att antyda en koppling till en aktuell diskussion.4 
Att forskning är en mänsklig aktivitet som andra är naturligtvis värt att minnas också för 
arkitekturforskare. Jag är dock ute efter en annan analogi. Att arkitekturen går att dela upp 
i ett inre och ett yttre har jag redan påstått. Genom den moderna arkitekturhistorien (där det 
moderna också innefattar 1800-talet) kan man följa en dialektik mellan inre och yttre och 
försök att förena de två. Funktionalismen är i denna mening starkt inriktad på yttre bestäm-
ningar till arkitekturen, den är i synnerhet i sin svenska variant en 'ny empiricism' (att den 
betonar planering 'inifrån och ut' betyder något annat). Kännetecknande för denna 'nya 
empiricism' som växte fram på 30- och 40-talet var inte minst den begynnande arkitektur-
forskningen, med dess inriktning på insamling av data och försök till generaliseringar om 
de yttre situationer arkitekterna ställdes inför. Till denna tid hör också försök att frigöra sig 
från arkitekturens inre bestämningar, dess traditionella gestaltningsprinciper. Denna fri-
görelse innebar snarast att gestaltningsprinciperna förbigicks med tystnad av debatten och 
forskningen. Som 'tyst kunskap' i arkitektkåren har de däremot levt kvar (åtminstone 
delvis). 
"Varför skall arkitekturforskning vara så tråkig?" 19 
Denna tystnad förstärktes av den 68-generation av samhällskritiska arkitekturforskare som 
växte fram med doktorandvågen under 70-talet. Av flera olika skäl kom det till en stark pola-
risering mellan forskning och praktik och mellan inre och yttre bestämningar av arki-
tekturen. Estetik blev ett fult ord. Både forskare och praktiker har anledning att rannsaka sig, 
felet är inte bara praktikernas likgiltighet eller brist på tid. Lika väl som gränsen mellan in-
ternt och externt i idéhistorien har lösts upp så finns det anledning att uppmuntra gräns-
överträdelser i arkitekturforskningen, både mellan forskning och praktik och mellan inre 
och yttre. En sådan forskning behöver dels problematisera den kartläggning av den yttre 
'praktiska verkligheten' som redan gjorts, dels också ge sig in i arkitekturens mindre väl 
utforskade inre.5 Den som känner sig tveksam om nyttan av en sådan forskning kan fortsätta 
att hämta stöd i idéhistorien. I en uppsats i boken Humaniora i kris har Sven-Eric Liedman 
använt sig av en indelning i tre olika slags användningar av vetenskapen, för övrigt just som 
en differentiering av de yttre bestämningar externalisterna talar om. De tre är materiell 
administrativ och ideologisk användning.6 
Den materiella användningen är den där vetenskapen bidrar till att utveckla den materiella 
produktionen. Typen för denna nyttiga vetenskap är givetvis naturvetenskapen och det är 
oftast denna slags användning externalisterna haft i tankarna. 
Den administrativa användningen är den där vetenskapen tillämpas i politiska och juridiska 
institutioner i samhället. Den har växt snabbt med planeringens och den offentliga sektorns 
tillväxt och dess redskap är samhällsvetenskapen. Att den statliga byggforskningen varit 
inriktad antingen på en materiell användning till stöd för byggandets rationalisering eller 
en administrativ användning för planerande myndigheter ligger i sakens natur. 
Den tredje användningen är alltså den ideologiska. "Med ideologisk användning menar jag 
vetenskapens användning för att bekräfta eller stärka eller förändra försanthållanden, 
värderingar och normer gällande värld och människor, religion och konst, politik och moral 
och allt annat som kommer i mänsklig väg". Eller kortare uttryckt: "Vetenskapen kommer 
till ideologiskt bruk när den blir till verktyg att påverka människors föreställningar" skriver 
Liedman. 
Nu menar sig Liedman kunna göra några generella iakttagelser av förhållandet mellan dess 
olika yttre användningar och vetenskapens inre bestämningar. Den materiella och administ-
rativa, 'praktiska' nyttan förstärker specialisering och empiri, medan den ideologiska 
nyttan främjas av en vittsyftande teoretiskt inriktad vetenskap. Den humanistiska forsk-
ningens kris i Sverige orsakas enligt Liedman av att den alltför mycket strävat efter den 
praktiska nyttan och därigenom blivit solid och trivial. I stället borde den bli mer filosofisk 
och historisk och därmed både mer allmängiltig och mer kontroversiell. Och mindre tråkig. 
Byggforskningens syfte har varit att komma till materiell och administrativ användning. 
Man kanske kan anklaga den för att inte alltid ha lyckats men syftet är hedervärt. Jag vill 
ändå gärna se en speciell mening med att man på senare år alltmer börjat tala om 
arkitekturforskning, om än med högst olika och oklara innebörder. Det borde betyda att man 
20 Claes Caldenby 
intresserar sig mer för den förbisedda ideologiska användningen. Och det borde också 
kunna göra arkitekturforskningen mindre tråkig. 
Det nietzscheanska begreppet 'den glada vetenskapen' har t o m börjat dyka upp på allt fler 
håll i postmodernismens svallvågor.7 Man behöver inte ta till sig Nietzsches filosofi för att 
intressera sig för dess grundtema: överskridandet av gränsen mellan vetenskap och konst, 
mellan forskning och arkitektur. 
Claes Caldenby 
1) Detta kan tolkas mer eller mindre bokstavligt. Om man använder sig av avhandlingarna från arkitekturskol-
orna som tecken på arkitekturforskningens existens så kan man väl datera dess födelse till åren kring 1970. 
Ett pågående avhandlingsarbete av konsthistorikern Kent Åberg om "Svensk arkitekturforskning: framväxt, 
stabilisering, kris" börjar däremot på 1830-talet och sätter en främre gräns kring 1940 (Jfr Konstvetenskaplig 
bulletin nr 32). 
2) Frågan ställdes av Ola Bergqvist vid mötet på Chalmers. 
3) Elias Cornells välkända formulering "Arkitektur är estetisk organisation av praktisk verklighet" pekar på 
samma grundläggande tudelning. 
4) 'De stora berättelserna' är Jean-Francois Lyotards formulering från "La condition postmoderne" 1979. Se 
Löfgren, Molander (red) Postmoderna tider 1986, s 78. 
5) Jag uppfattar det som att Lennart Holm i sin artikel i denna tidskrift och i artikeln "Det vackra och det svåra" 
i Arkitektur 4/1987 talar för en liknande omprioritering till stöd för 'det esoteriska samtalet'. 
6) Sven-Eric Liedman "Humanistiska forskningstraditioner i Sverige. Kritiska och historiska perspektiv". 
I Förser, T, red.: Humaniora på undantag. PAN Norstedts 1978. 
7) Friedrich Nietzsche: Den glada vetenskapen. Korpen, 1987. 


Swedish

Fried, Anne

Molander, Bengt

English

Forfattere, Diverse

Olsson, Enar

Tidskrift för Arkitekturforskning Vol. 1, No 3, 1988 55 
Tingen och det mänskliga 
Om relationen mellan arkitektur och mänsklig identitet 
Torbjörn Andersson & Enar Olsson 
Formlära, KTH 
Med utgångspunkt i psykoanalytisk teori och studier av hur 
människor inrättar och planerar en tänkt "drömbostad" disku-
teras generella aspekter pä hur individen ger tingen innebörd 
och betydelse. 
Waldermarsudde på Djurgården i Stockholm, gråvintern 1988. En februari-
söndag står människor i kö ända förbi eken i backen upp mot entrén. Kön rör 
sig förvånansvärt raskt, och snart trängs vi framför en väldig, lysande mål-
ning, 200 x 450 cm. Det är Peter Dahls "Borgerlig bakgrund". Under julhelgen 
visade TV glimtar från tillblivelsen, och publiktillströmningen är given. 
Rummet två trappor upp med utsikt mot Saltsjön och Kvarnholmen är 
varmt och kvavt. Hur mycket bidrar målningens lyster och hetta? Tvärs över de 
tre dukar som bilden kräver, galopperar en vildbase till unge på ett randigt trä-
golv. Golvet övergår till höger i skjorta och slips på en betraktande medelålders 
man. Åt vänster möter golvet speglingar i ett runt mahognybord. Runt bordet 
sitter, eller snarare svävar, två kvinnor och en ljuslockig yngling. Över bordets 
oval med sin lilla duk i mitten, vas och röda blomsterbukett, blickar en ung 
student med allvarlig min inåtvänt mot människorna vid bordet. Hans slips bär 
blommomas färg. Den gråblå skjortan flyter över i skåpet bakom honom, har 
samma kulör. Han är faktiskt en del av skåpet. Soffan i mitten är bejälad med 
två unga kvinnor. Just besjälad, eftersom ansiktena är genomskinliga, en del 
av både tapet och soffrygg, och kropparna ihopsmälta med sofftygets brunrö-
da. Tapet förresten. Är det inte ett tavelgalleri med förfäder blickande ur guld-
ramen? 
Överallt i bilden flyter människa och ting över i varandra. Gränsen mellan 
det vi brakar beteckna som levande och som dött suddas ut. Rummet andas 
och doftar av mänskligt liv, av möten med människor och situationer. Måla-
ren/berättaren Peter Dahl finns där bland människor, möbler och minnen. 
56 Torbjörn Andersson, Enar Olsson 
Att våra rum och föremål där hemma är laddade med betydelse, som har med 
våra liv tillsammans att göra, är väl självklart. Kanske är det inte lika givet att 
kökssoffan, tamburen och badrumsskåpet i allmänhet lever ett liv i vårt omed-
vetna som symboler för tidigare upplevda känsloladdade möten med människor 
och ting. 
I vår forskning kring samspelet mellan människa och fysisk hemmiljö har 
vi upptäckt hur både rum, möbler, saker och funktioner i bostaden på ett djupt 
emotionellt sätt erinrar om vår egen privata historia.1 Vi frågade oss till en 
början: hur kommer det sig att vi ofta har en omedelbar och intuitiv upplevelse 
av behag eller obehag, trivsel eller vantrivsel inför nya och tidigare okända bo-
stadsmiljöer? "Här skulle jag vilja bo! Här skulle jag aldrig trivas!" Kan det 
vara så att vi har omedvetna minnen av hur vi vuxit upp bland människor, hus 
och interiörer, och att dessa minnen styr hur vi sedan vill bo? 
Så småningom formulerade vi bl a följande frågeställningar: Vilka intrapsy-
kiska faktorer styr människans upplevelser och gestaltning av hennes fysiska 
hemmiljö? Hur bildas dessa intrapsykiska faktorer? När bildas de? 
Genom att låta vuxna människor inför våra ögon och videoapparater leka 
fram en bostad åt sig själva i en sandlåda med hjälp av modellmöbler och andra 
interiörkomponenter i skala 1:20, och därefter jämföra resultatet med deras 
skildringar av uppväxtmiljö och nuvarande hemmiljö, fann vi följande. 
När en vuxen person får tillfälle att förverkliga drömmen om "den ideala 
bostaden för mig och de mina", styrs hans eller hennes skapande av olika kraf-
ter. Dessa krafter har vi valt att gruppera i tre duster av vad vi kallar inträ-
psykiska styrfaktorer, vilka befinner sig på sinsemellan olika nivåer inom varje 
persons psyke. För det första verkar de allra flesta vuxna människor vara ka-
pabla att ordna till en ganska välfungerande bostad åt sig, bara de får tillräckligt 
med tid för det. Individen tycks med hjälp av sin kognitiva förmåga kunna 
analysera vilka funktionella krav en bostad måste uppfylla. Analysen leder 
fram till konkreta förslag vilka successivt utvärderas och justeras. Fram växer 
så småningom en helhet, en fungerande planlösning. Vi tänker oss här att indi-
videns samspel med sin fysiska miljö, såväl när det gäller gestaltning som 
upplevelse, styrs av funktionella styrfaktorer. Dessa är förmodligen till största 
delen medvetna. 
För det andra har alla människor en uppfattning om vad som är fult eller 
vackert, modernt eller omodernt, elegant eller klumpigt. Ur erfarenhetsbanken 
av mer eller mindre konkret upplevda hemmiljöer, det må vara hos bekanta, på 
IKEA eller via TV-rutan förmedlade dallasmiljöer, kan de flesta skapa en eller 
flera synteser av tilltalande miljöer. Vi antar att både lagring av, och syntes-
bildning utifrån egna och kulturellt gemensamma miljöupplevelser, sker på så-
Tingen och det mänskliga 57 
väl medveten som omedveten nivå inom individens psyke. Samspelet männi-
ska - fysisk miljö förmedlas här av vad vi kallar konkreta styrfaktorer. 
För det tredje vill vi nu återkomma till de fenomen vi talade om i inledning-
en, "de besjälade möblerna". Varje människa har en till stora delar unik upp-
växthistoria. Föräldrar, syskon, dagisfröknar, lärare; alla har vi mött dem i 
rum, bland stolar, bord och sängar, under taklampor. Vi har älskat och hatat, 
längtat och tagit avstånd från dessa människor, och scenariot har växlat mellan 
vardagsrummets kaffebord, mormors kök och kompisens sommarstuga. Det 
verkar vara på det sättet, att scenografin färgas emotionellt av skådespelarnas 
inbördes relationer. Morfars runda rökbord med den mörkbruna mahognyn 
luktar trygg och trivsam tobaksrök. Alla liknande bord väcker så småningom i 
vårt omedvetna en bild av jag-morfar-bord-trygghet, en symbol nyanserat 
sammanfogad av alla mina möten med morfar, hans pipor, rökrum och histori-
er. På liknande sätt har vi alla byggt upp mer eller mindre omedvetna relationer 
till mängder av ting i vår omgivning. Speciellt bostaden är fylld av både strängt 
privata och mer generella mänskliga betydelser. Alla är vi ju uppvuxna i 
bostäder. Dagligen samspelar vi med bostadens delar, och detta samspel styrs 
av vad vi valt att kalla symboliska styrfaktorer. Låt oss ta ett exempel. En av de 
människor vi mött under våra studier är Anna. Hon är i fyrtioårsåldern, har 
man och barn. När hon ska bygga ett önskehem åt sig och sin familj i vår 
sandlåda, betonar hon att bostaden ska vara praktiskt inredd och lätt att sköta, 
gärna med hög köksstandard. Hon är trött på allt slit med hushållsarbete och 
barnavård. Hon klagar en hel del över att vårt sortiment av modellmöbler är 
"töntigt" och opraktiskt, omöjligt att göra en bra bostad av. När den slutligen är 
färdigbyggd, är hon ganska missnöjd. Många rum är för trånga, och hon på-
minns om barndomens lilla hus på tre rum och kök, och hur hon var tvungen 
att dela rum med sin yngre syster. Ingenting i hennes sandlådebostad liknar 
barndomshemmet, säger hon. Möjligtvis påminner en del av möblerna på ett 
obehagligt sätt om föräldrarnas 30-40-talsmöbler. De flesta barndomsminnen 
hon berättar för oss är antingen negativa eller tragiska. De enda positiva episo-
der hon nämner är knutna till pappan; exempelvis hur hon fiskade med honom 
på isen vintertid. Tyvärr jobbade han jämt. Han var rättare på en större gård, 
och Anna säger att hon under barndomen såg "bättre hem" i vilka det fanns t ex 
gunghästar. 
Från sitt barndomshems inomhusmiljö har Anna få minnen. Hon lekte ald-
rig i sitt och systerns rum, och föräldrarnas sovrum och vardagsrummet fick 
hon inte vara i. Gång på gång återkommer hon till hur bittert det känns att hon 
inte fick vara i vardagsrummet, inte fick leka i soffan, inte fick spilla ner fin-
möblerna. Hon tar mycket bestämt avstånd från "statusprylar", och hon po-
ängterar hur viktigt det är att hennes egna barn får vara överallt i hemmet. 
58 Torbjörn Andersson, Enar Olsson 
När Anna ska välja möbler till matplatsen i sitt sandlådebygge händer något 
ovanligt. Efter mycken tvekan och vånda, väljer hon en matsalsmöbel i ma-
hogny, och placerar den i köket. Hennes kommentar är att det inte är roligt att 
sitta i köket när hon har gäster. Ändå placerar hon en finmatplats där. Dess-
utom är hon missnöjd. Varför gör hon så? 
Vi menar att Anna tvingas till en kompromiss mellan motstridiga känslor, 
en lösning som på många sätt liknar en neurotisk konfliktlösning med symp-
tombildning som resultat. På en medveten nivå tar Anna avstånd från allt vad 
statusmöbler heter. Att skapa en finmatplats i vardagsrummet är därför omöj-
ligt. Men det verkar vara så att Anna längtar intensivt efter sådant som hon inte 
fick erfara i tillräcklig utsträckning som barn, bl a miljön i de "bättre hemmen", 
och samvaro med mamma och pappa. Det ouppnåeliga vardagsrummet kom att 
stå som en symbol för mycket av det Anna skulle velat ha haft. 
Längtan efter det fina och goda i livet lever ännu kvar hos Anna, och i sin 
önskebostad tar det form i en fin matplats i ett dyrt träslag. Men hon kan inte 
ertappa sig själv med att ha hemfallit åt "finrumstänkande", eftersom matsals-
möbeln placeras i köket. Kvar finns bara ett molande missnöje. 
Exemplet visar hur vissa av hemmets komponenter och funktioner ibland 
blir ganska svårhanterliga. De kan ju vara laddade med negativa minnen och 
upplevelser. Ibland är de både negativt och positivt laddade på samma gång, 
vilket kan bli ytterst komplicerat. Ibland väcks primitiva, dvs tidigt upplevda 
och överväldigande känslor till liv, när vi konfronteras med tingen. Ibland har 
upprepade möten med rum och föremål i nya konstellationer bearbetat och 
omformat gamla obehagliga miljöupplevelser. 
Ett sätt att förstå och beskriva hur möten mellan människa och fysisk miljö 
tas upp av människans psyke, lagras där och faktiskt styr umgänget med hela 
vår omvärld, är att använda en teoribildning som beskriver hur mänsklig per-
sonlighet successivt växer fram under barndom, ungdom och vuxenliv. Psy-
koanalytisk objektrelationsteori skildrar2 hur emotionellt laddade möten mellan 
själv och andra blir byggstenar i den gestalt som är upplevelsen av att vara nå-
gon, av att ha en identitet. Denna teori sysslar i första hand med möten mellan 
människor. Under våra studier har vi emellertid funnit indikationer på att det 
nog vore vettigt att ta med även fysiska, så kallade livlösa objekt i identitets-
bygget. Människan torde vara en produkt av både arv och miljö i vidaste me-
ning, en biologisk, psykosocial och även spatial varelse. Det sätt på vilket vi 
valt att betrakta den fysiska miljön, tar sin utgångspunkt i att de arkitektoniska 
produkterna, såväl vad gäller upplevelse som gestaltning, ytterst relaterar till 
och har sin klangbotten i mänskliga relationer. Dessa mänskliga relationer, som 
egentligen kan sägas utgöras av våra erfarenheter av världen och oss själva i ett 
utvecklingsperspektiv, avsätter spår som småningom utkristalliserar sig som 
Tingen och det mänskliga 59 
strukturer i den mänskliga identiteten. Därför kommer människan och arkitek-
turen att stå i ett oupplösligt och djupt ömsesidigt involverande förhållande till 
varandra. Den innebörd och betydelse som vi förlänar tingen, som vi bebor 
dem med, kan därför ibland synas oss dunkel, undflyende, gäckande och 
svårtydbar eftersom den då gömmer sig i de skrymslen av vårt varande dit vi 
själva inte alltid har tillgång med vårt rationella, medvetna förnuft. Då vi i bör-
jan av våra studier sökte finna vägar att förstå vuxna människors förhåll-
ningssätt till sin fysiska miljö, upptäckte vi att vi blev "prylfixerade". Vi ville 
finna motsvarigheter och paralleller mellan den vuxnes emotionella bindningar 
till vissa bostadskomponenter, och hur dessa såg ut i "barndomsversionen". 
Det visade sig dock att det inte gick att generellt finna sådana upprepningar. 
Istället kunde vi göra iakttagelsen att de tidiga upplevelserna och erfarenheterna 
av den yttre fysiska miljön förmedlades via den identitetsskapande processen 
och lagrades i människans egen självuppfattning. Det visade sig alltså att man 
inte kunde finna enkla kausala samband mellan erfarenheter under barndom 
och uppfattningar i vuxenliv. Den vuxnes smakpreferenser och stilval är inte 
endast en modem, uppdaterad reproduktion av en under barndomen tillägnad 
och förvärvad uppsättning föreställningar, ideal och begär. De erfarenheter vi 
gör, de värderingar vi tillskansar oss, de föreställningar och betydelser vi för-
värvar kommer att blandas och stuvas om, ges nya innebörder och meningar, 
bearbetas och skavas mot yttervärldens tyngdlagsmässiga tröghet då "verklig-
heten" gör sig påmind. Personligt antagna symbolladdningar förvrids och antar 
nya yttringar och förskjuter perspektiven efterhand som utvecklingen pågår och 
vi bearbetar våra intryck, gör våra avtryck för att ge oss själva uttryck. 
Så står vi där alltså slutligen inför en arkitektonisk skapelse och känner: 
"Här skulle jag vilja bo" eller "här skulle jag aldrig trivas". Och intuitivt vet vi 
att detta berör oss i vårt innersta, men kan inte riktigt få tag i det. 
Om man, som vi, är intresserad av att förstå den till synes labyrintiska väv 
av meningsskapande tecken och tilltal som mötet mellan människa och arkitek-
tur utgör, måste man finna en metod som gör det möjligt att successivt déchiff-
rera de kodade meddelandena. 
Under våra studier har vi i mötena med våra försökspersoner märkt att det 
händer mycket under tiden mellan våra möten för de olika delfaserna i under-
sökningarna. De associerar, funderar och grannar på det de varit med om i bo-
stadsbyggandet. De kommer plötsligt att tänka på, de råkar av en händelse fästa 
uppmärksamheten vid, och de börjar undra om det ena eller det andra möjligen 
kan ha något att göra med dem själva och deras förhållande till bostaden. De 
arbetar - som man brukar säga i psykoterapeutiska sammanhang - mellan 
gångerna, bearbetar intrycken och sina egna reflexioner. 
60 Torbjörn Andersson, Enar Olsson 
I själva verket har vi funnit att det med vår undersökningsmetod just verkar 
starta en process hos individerna som i mycket kan sägas liknas vid det som 
händer i psykoterapi. 
Det är just detta som vi ser som en möjlighet för oss, när det gäller att hitta 
ingångsmöjligheter till de djupare liggande innebörderna och betydelserna i 
förhållandet människa - arkitektur; att kunna etablera ett samarbete med intres-
serade personer, som innebär att vi fördjupar den process som relationen mel-
lan forskare och försökspersoner kan inrymma. Det vore en utmanande uppgift 
att tillsammans med dem etablera en relation av gemensamt kunskapssökande 
arbete, i vilket vi tillsammans gradvis fördjupar förståelsen hos den enskilda 
individen för hennes förhållningssätt till den fysiska omvärlden. 
Torbjörn Andersson Enar Olsson 
1 Andersson, Torbjörn & Olsson, Enar 1982: Äga rum. Individens upplevelse och 
gestaltning av sin fysiska hemmiljö och dess relation till identiteten. Psykologiska 
institutionen, Stockholms universitet. Andersson, Torbjörn & Olsson, Enar 1986: 
Hitta hem. Samband mellan vuxnas bostadsval och deras uppväxtmiljö. Formlära -
KTH. 
2 Se t ex Igra, L 1983: Objektrelationer och psykoterapi. Natur och Kultur. 


Sandstedt, Eva

Eriksson, Jan

FoU eller F och U? Om skillnaden mellan forskning och utvecklingsarbete

Bergman, Bosse

Lindgren, Christina Axelsson

Nescio, Numen

118 Tidskrift för 
ARKITEKTURFORSKNING register 
Vetenskapliga artiklar 
Jan Ahlin: Kontorsplaneringens historik och nuläge. Torbjörn Andersson & Enar Olsson: Tingen och det mänskliga. 
Om relationen mellan arkitektur och mänsklig identitet. Lil Benton: Gestaltning - en konkurrensfaktor i en ekonomisk 
process. Ulla Berglund & Ulla Jergeby: Pensionärerna, gårdarna och den 
nära miljön. Bosse Bergman: Överglasning - mode och modernistisk tradition. 
Dan Bernfeld: Frän protest till program. 
Reflexioner över brukardeltagande i vardagens arkitektur. Del I. 
Basam Behsh: The Traditional Arabic House. Its Historical Roots. Carin Boalt: Perspektiv på arkitekturforskning. Carin Boalt & Rut Lönn: Forskningsanvändning - en aktuell fråga 
för samhällsbyggare. 
Jan Bröchner: Entreprenörers utvecklingsarbete. 
Eivor Bucht & Kjell Nilsson: Stadens yttre miljö. Om utvecklings-
arbetets betydelse för etablering av ett nytt forskningsfält. 
Claes Caldenby: "Varför skall arkitekturforskning vara sä tråkig...? 
Claes Caldenby: A andra sidan. Om utveckling i praktiken. Lone Rahbek Christensen: Det frie initiativ, naturromantik eller 
fest i gaden? 
Birgit Cold: Om arkitektur och kvalitet - ikke den teknisk, 
funksjonelle, målbare kvaliteten, men den opplevde estetiskt. Stephen Drewer: Conflict and Choke: Technology Transfer and 
Architectural Practice in Developing Countries. Mikaela Eckered: Arkus. Arkitekternas forum för forskning 
och utveckling. Aant Elzinga: Perspektiv på arkitekturforskning. Jan Eriksson: Det estetiska valet. Jan Eriksson: Två sätt att utvärdera forskning. Jan Eriksson: Vad år arkitekturforskning, egentligen? Jan Eriksson: FoU eller F och U? Om skillnaden mellan forskning 
och utvecklingsarbete. Eva Friis: Ritningars betydelse för gestaltning av byggnader förr 
och nu. 
Eva Friis & Luis Juliac: Att utvärdera CAD-system. Patrik Grahn: Den fysiska miljöns diktatur över människan? 
En undran över begreppet miljödeterminism. Gun Hallberg: Mänskliga dimensioner i rum och inredning. Sven Hemlin, Ulla-Stina Johansson & Henry Montgomery: 
Professorstillsättningar vid arkitekturskolorna - på vilka 
grunder sker besluten? Lennart Holm: Forskning för arkitekter. Cecilia Häggström: Kejsarens nya kläder. Om konstnärligt 
utvecklingsarbete. Del 1. Cecilia Häggström: Kejsarens nya kläder. Om konstnärligt 
utvecklingsarbete. Del 2. Lars Jadelius: Helhetssträvan och konstnärsromantik. Lena Jarlöv: Kortedalaprojektet. Förortsförnyelse i samverkan 
mellan forskare och kommunala tjänstemän. 
Vol l , N r 2 , 1987 
Vol l , N r 3 , 1988 
Vol 2, Nr 1-2, 1989 
Vol 2, Nr 4, 1989 
Vol 2, Nr 1-2, 1989 
Vol l , N r 3 , 1988 
Vol l , N r 4 , 1988 
Vol l , N r 2 , 1987 
Vol 1, Nr 1, 1987 
Vol 3, Nr 4, 1990 
Vol 3, Nr 4, 1990 
Vol 1, Nr 1, 1987 
Vol 3, Nr 4, 1990 
Vol 1, Nr 3, 1988 
Vol 2, Nr 1-2, 1989 
Vol l , N r 4 , 1988 
Vol 3, Nr 4, 1990 
Vol l , N r 2 , 1987 
Vol 2, Nr 1-2, 1989 
Vol 2, Nr 3, 1989 
Vol l ,Nr 1, 1987 
Vol 3, Nr 3, 1990 
Vol 2, Nr 1-2, 1989 
Vol 3, Nr 4, 1990 
Vol 2, Nr 4, 1989 
Vol 2, Nr 3, 1989 
Vol 3, Nr 1-2, 1990 
Vol 1, Nr 1, 1987 
Vol 3, Nr 1-2, 1990 
Vol 3, Nr 3, 1990 
Vol 2, Nr 1-2, 1989 
Vol 1, Nr 3, 1988 
Tidskrift för 
ARKITEKTURFORSKNING register 
119 
Birgit Krantz: Boendefrågor i ett u-landsperspektiv. 
U-landsforskningen vid byggnadsfunktionslära i Lund under 
tjugo år. Vol 1, Nr 4 
Jadwiga Krupinska: Hur kan bilavgaser värma upp hus? Vol 3, Nr 4 Anita Larsson & Ann Schlyter: Bostadskvalitet - vad betyder det 
för kvinnor i Södra Afrika ? Vol 1, Nr 4 Karin Palm Linden: Kollektivhusets rumsliga struktur -
stöd eller tvångströja. Vol 2, Nr 4 Christina Axelsson Lindgren: Kunskap och gestaltning i 
planering av rekreationsskog. Vol 2, Nr 1-2 
Björn Linn: Arkitektutbildning och arkitektkunskap i Sverige. Vol 3, Nr 1-2 Jerker Lundequist: Om att utveckla och utvärdera. Vol 1, Nr 2. 
Jerker Lundequist: Om det konstnärliga utvecklingsarbetet. Vol 2, Nr l-2: Jerker Lundequist: Till kritiken av forskningsmetodiken. Vol 1, Nr 1 Bengt Molander: Forskning och utvecklingsarbete, 
eller experiment och kunskapsmångfald. Vol 3, Nr 3 Johan Mårtelius: Typen och platsen - till en bild av Piranesi. Vol 1, Nr 1 Bertil Mårtensson: Utredandets tematik och kvalitet. Vol 3, Nr 3 Tore Nilstun: Utvärdering av sektors FoU. Vol 2, Nr 3 Maria Nordström: Rumsupplevelsen ur ett utvecklings-
psykologiskt pespektiv. Vol 2, Nr 4 Maria Nyström: Hushållsenergi och bostadsutformning, 
hör det ihop? Vol 1, Nr 4 Solve Olsson: Om gestaltningsprocessen. Vol 2, Nr 1-2 
Lars Reuterswärd: Behöver u-länderna vår arkitekturforskning? Vol 1, Nr 4 Magnus Rönn: Diskussion kring en modell av underhållsarbetet Vol 3, Nr 4 Annika Schéele & Ingemar Eländer: Utvärdering som trollformel 
eller kritisk analys? Ett aktörs- och intresseperspektiv på 
närmiljön. Vol 3, Nr 4 
Boris Schönbeck: Historisk medvetenhet i arkitekturforskningen. Vol 1, Nr 2 
Gunnar Sillen: Industriarbetets estetik. Vol 2, Nr 1-2 Georg Soronis: Systemanalys, ett nödvändigt instrument för 
den moderna materialvalsforskningen. Vol 3, Nr 4 
Olle Svedberg: Om ändamålsenligheten. Vol 3, Nr 1-2 
Frank Svensson: Arkitekturen som realitetens konstart. Vol 1, Nr 2 Björner Torsson: Arkitekturens alldaglighet. Vol 1, Nr 2 Björner Torsson: Den litterära gestaltningen och det 
arkitektoniska. Vol 2, Nr 1-2 Anders Törnqvist: Dåliga industrilokaler är inte det sämsta! 
Ett annorlunda sätt att se på miljögestaltning. Vol 1, Nr 3 Dick Urban Vestbro: Färdigforskat om kollektivt boende? Vol 1, Nr 2 
Göran Wallén: Utvärdering av arkitekturforskning. Vol 2, Nr 3 
Göran Wallén: Konst, vetenskap och utvecklingsarbete. Vol 3, Nr 3 Karla Werner: Mer än tak över huvudet. Storstadsungdomar om 
boendet och staden. Vol 1, Nr 3 
Ann Westerman: Rum och tomrum. Vol 2, Nr 1-2 Tomas Wikström: Hemmet och moderniseringsprocessen -
några uppslag under arbete. Vol 2, Nr 4 Anne Marie Wilhelmsen: Om bakgrunden till BVNs utvärderingar. Vol 2, Nr 3 Anne Marie Wilhelmsen: Praktisk forskningspolitik vid 
arkitektursektionerna. Vol 1, Nr 2 Anne Marie Wilhelmsen: Properties ofHousing - Conditions 
ofLiving. Ett i raden av BVNs utvärderingsprojekt. Vol 2, Nr 3 
120 Tidskrift för 
ARKITEKTURFORSKNING register 
Ella Ödmann: Läroprocessen på arkitekturskolorna -
bara bilder eller text också? Vol 3, Nr 1-2,1990 
Eva Öresjö: Vadan och varthän. Det svenska välfärdstänkandet 
och bostadsforskningen. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Anna Östnäs & Finn Werne: Arkitekterna och arkitektur-
forskningen. Vol 1, Nr 1,1987 
Debattartiklar 
Carin Boalt: Är utvärderingar övervärderade? Vol 2, Nr 3,1989 
Sven B Ek: Den planerade anarkin. Vol 2, Nr 3,1989 
Jan Eriksson: Om ideologikritik m m. Vol 1, Nr 3,1988 
Jan Eriksson: Om estetiska värderingars objektivitet. Vol 3, Nr 4,1990 
Eva Friis: A-forskares ordproduktion - tankar kring 
forskarmiljön på KTH/A. Vol 1, Nr 1, 1987 
Sven Hesselgren: Två doktorsavhandlingar. Vol 3, Nr 3, 1990 
Lars Jadelius: Idealismen hos Norberg-Schultz. Vol 1, Nr 2,1987 
Kjell Krona: Är arkitekturforskning möjlig? Vol 1, Nr 1,1987 
Christina Axelsson Lindgren: Skogens rekreativa platser: 
Inspiration till personlighetsutveckling. Vol 2, Nr 4, 1989 
Björn Linn: Boskillnader. Vol 1, Nr 3, 1988 
Jerker Lundequist: Doktorer vid KTH-A - om doktorsexamen, 
dess meritvärde och innehåll. Vol 3, Nr 1-2, 1990 
Jerker Lundequist: Konsten att läsa Christopher Alexander. Vol 3, Nr 3,1990 
Jerker Lundequist: Recensera - referera, citera, kommentera, 
kritisera. Vol 2, Nr 3, 1989 
Rolf Reimers: Vägen fram till ett förslag. Vol 2, Nr 3,1989 
Harriet Ryd: Sätt forskningen på plats! Vol 2, Nr 1-2,1989 
Ulf Sandström: Fyra arkitektroller: Teknikteori och 
arkitekturforskning. Vol 2, Nr 1-2,1989 
Sven Thiberg: Byggfunks nittital - en ovetenskaplig betraktelse? Vol 2, Nr 3,1989 
Sven Thiberg: Öppet brev till redaktionen. Vol 1, Nr 2,1987 
Ragnar Uppman: Arkitektens språk - om teori och tillämpning 
i utbildningen. Vol 3, Nr 1-2, 1990 
Dick Urban Vestbro: Arkitekturhistoria och examensarbete 
nödvändigt för självständigt tänkande arkitekt. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Dick Urban Vestbro: Till redaktionen angående några 
redigeringsfrågor. Vol 1, Nr 3, 1988 
Finn Werne: Kommentar till ledaren i u-landsnumret, nr 4 1988. Vol 2, Nr 1-2,1989 
Finn Werne: Professionen, grundutbildningen och 
arkitekturforskningen - ett bidrag till debatten. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Anne Marie Wilhelmsen: A-skolornas lärare -
kompetens och profilering. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Olle Wahlström: Skissmetoden. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Tidskrift för 
ARKITEKTURFORSKNING register 
121 
Recensioner 
Lilian Andersson: Mellan byråkrati och laissezfaire. 
En studie av Camillo Sittes och Patrick Geddes 
stadsplaneringsstrategier. Recenserad av Finn Werne. Vol 2, Nr 3, 1989 
J0rgen Andreasen: Rented Rooms and Rural Relations. 
Recenserad av Ann Schlyter. vol 1, Nr 4,1988 
Marshall Berman: Allt som är fast förflyktigas. 
Recenserad av Inga Malmqvist. vol 2, Nr 4,1989 
Per Cassel & Staffan Wätte: Att använda kvalitetssystem inom 
byggsektorn. Recenserad av Jerker Lundequist. Vol 3, Nr 3, 1990 
Anders Ekholm: Systemet människa - byggnadsverk. 
Ett ontologiskt perspektiv. Recenserad av Tore Nordenstam. Vol 1, Nr 1,1987 
Sten Gromark: Fängslande arkitektur. Om den disciplinära 
boplatsens födelse i franskt 1800-tal. 
Recenserad av Jerker Lundequist. vol i, Nr 2,1987 
Sam Hägglund: Storstockholmsproblemet - dess uppkomst, 
politisering och lösning. Recenserad av Johan Rådberg. Vol 1, Nr 1,1987 
Lars Jadelius: Folk, form och funktionalism. Om allmänt och 
gemensamt i offentlighetens arkitektur - med utgångspunkt 
frän Helsingborgs konserthus. Recenserad av Sten Gromark. Vol 1, Nr 1,1987 
Ingemar Johansson: Stor-Stockholms bebyggelsehistoria. 
Markpolitik, planering och byggande under sju sekler. 
Recenserad av Fredric Bedoire. Vol 1, Nr 2,1987 
Carsten Juel-Christiansen: Monument & Niche. 
Recenserad av Jens Tradsborg. Vol 3, Nr 3,1990 
Gunilla Lauters & Bengt Sjöblom: Tecken i arkitekternas bilder 
av rum. Recenserad av Olle Wahlström. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Hans Lindgren: Att beskriva byggnadsbestånd. Systematiska 
beskrivningars användning och objekt. 
Recenserad av Jerker Lundequist. Vol 3, Nr 4,1990 
Lyn Lofland: A World of Strangers - Order andAction in Urban 
Public Space. Recenserad av Tage Wiklund. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Shokrollah Manzoor: Tradition and Development. 
AnApproach to Vernacular Architectural Patterns in Iran. 
Recenserad av Marianna A Berg - de Jong. Vol 2, Nr 4,1989 
Shokrollah Manzoor: Tradition & Development. 
An Approach to Vernacular Architectural Patterns in Iran. 
Recenserad av Jerker Lundequist. Vol l, Nr 4,1988 
Birgitta Mekibes: Drivkraft till förbättring - betydelsen av 
begränsade kommunala insater i spontan bebyggelse. Hai Si 
Salah, Oran, Algeriet. Recenserad av Jerker Lundequist & 
Dick Urban Vestbro. Vol l, Nr 4,1988 
Thomas Miller: Consulting Citizens in Sweden. Planning 
Participation in Context. Recenserad av Ingemar Eländer. Vol 1, Nr 3,1988 
Kjell Nilsson: Industri möter landskap. 
Recenserad av Ulla Berglund. Vol 3, Nr 3,1990 
Louise Nyström Gaunt: Vetenskaplig vardagsvara. Reflektioner 
kringförhållandet mellan vetenskaplig kunskap, yrkeskunskap 
och vardagskunskap i bostadsforskning, bostadsprojektering 
och bostadsanvändning. Recenserad av Annika Schéele. Vol 2, Nr 1-2,1989 
Per Råberg: The Space of Man. New Conceptsfor Social and 
Humanist Planning. Recenserad av Sören Thurell. Vol 1, Nr 2,1987 
122 Tidskrift för 
ARKITEKTURFORSKNING register 
Johan Rådberg: Doktrin och täthet i svenskt stadsbyggande 
1875-1975. Recenserad av Keivan Ashami Vol 3, Nr 4,1990 
Johan Rådberg: Doktrin och täthet i svenskt stadsbyggande 
1875 - 7975. Recenserad av Olle Svedberg. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Ulf Sandström: Arkitektur och social ingenjörskonst. 
Studier i svensk arkitektur- och bostadsforskning. 
Recenserad av Björn Linn. Vol 3, Nr 1-2,1990 
Solveig Schulz: Med hänsyn till bostäders värden. 
Ett arkitekturideal utvecklas och prövas vid ombyggnad -
Göteborg 1968 -1984. Recenserad av Lennart Holm. Vol 2, Nr 1-2,1989 
Richard Sennet: The Fall of Public Man. 
Recenserad av Tage Wiklund. Vol 2, Nr 4,1989 
Tiiu Soidre Brink: Boendets förändring och kollektivt 
handlande. Recenserad av Anna Östnäs. Vol 2, Nr 1-2,1989 
Finn Werne: Den osynliga arkitekturen. 
Recenserad av Jerker Lundequist & Björner Torsson. Vol 1, Nr 2,1987 
Sten-Åke Stenberg: Vräkt ur folkhemmet - en studie av vräk-
ningar i Sverige under 1900-talet. Recenserad av Mia Björk. Vol 3, Nr 3,1990 
Akademister och murmestare. Samlingsrecension 
av Johan Mårtelius. Vol 1, Nr 2, 1987 
Institutionen för Konstvetenskap i Lund: Arkitekturritningar i 
skånska godsarkiv. (Utställningskatalog till en utställning i 
galleri Pictura, Lund, våren 1987.) 
Recenserad av Kjell Krona. Vol l, Nr l, 1987 


Not a member yet

Recenserat

FoU eller F och U? Om skillnaden mellan forskning och utvecklingsarbete

Register

652

1,153