Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Artikeln diskuterar arkitekturforskningens relation till sin egen historiska utveckling

Svedberg, Olle

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 4, 1991 47 
Arkitekturforskningens långa perspektiv 
och förlorade huvudfrågor 
Olle Svedberg 
Arkitekturhistoria LTH 
Artikeln diskuterar arkitekturforskningens relation till sin egen historiska 
utveckling. 
Det sägs ofta urskuldande att arkitekturforskningen är ny och behöver tid 
att nå mognad och självständighet. Kanhända är det riktigt om man ser till 
den samhälls- och beteendevetenskapliga sidan, fastän det också där fors-
kats i gott och väl ett halvsekel. Med historisk, filosofisk, estetisk och tek-
nisk infallsvinkel har däremot forskning pågått så länge begreppet arkitek-
tur funnits. Det existerar alltså ett mycket långt forskningsperspektiv. Pro-
blemet är att många nutida forskare och arkitekter antingen är alldeles för 
obekanta med sin egen disciplins historia eller alls inte erkänner det som 
gjorts tidigare som vetenskap. Med denna förträngning sammanhänger att 
de inte ser vissa grundläggande huvudfrågor, som nu gått mer eller mindre 
förlorade. 
Nya frågeställningar, metoder och kunskaper kan bara växa fram i ett 
kritiskt växelspel med redan etablerade teorier och fakta inom en veten-
skapsgren, oavsett vilken det gäller. Varje forskare måste alltså tränga in i 
sin egen disciplins historia innan någon ny fråga och hypotes kan formule-
ras. Det historiska perspektivets djup kan variera från några decennier till 
årtusenden. Arkitekturforskningen beter sig tyvärr som om den hörde till 
den förstnämnda kategorin. Och förklaringen är säkert att varken grund-
eller forskarutbildningen tillräckligt omsorgsfullt öppnat det långa per-
spektivet och påvisat att man här inte bara möter mumier och för länge se-
dan döda frågeställningar, utan högst intressanta, intelligenta och kultive-
rade forskare med händerna fulla av vitala, dagsaktuella problem. 
48 Olle Svedberg 
Den förste man möter är Vitruvius. Kan den som inte läst och begrundat 
hans Tio böcker om arkitekturen överhuvudtaget kalla sig arkitekturforska-
re? Bör inte denna praktiska och teoretiska grundbok återinföras som obli-
gatorium redan i arkitekternas grundutbildning? Det anser jag bestämt.1 
Då skulle bland annat proportionsfrågan, som hör till de sorgligt förlorade, 
idag endast valhänt och "intuitivt" behandlade, på nytt bli konstnärligt och 
intellektuellt vitaliserad. 
Nu skriver Vitruvius och hans många efterföljare inte bara om propor-
tionsfrågan, även om den är det centrala ämnet, utan om nästan allting som 
fortfarande är aktuellt och väsentligt i byggande och planering. Att forskare 
och arkitekter inte längre ägnar dessa traktater mera än ett förstrött intresse 
beror kanske på att de uppfattas som gammalmodiga regelböcker, ett slags 
primitiva föregångare till Svensk byggnorm ungefär. Ingenting kan vara 
felaktigare. Visst är den vitruvianska traditionen normativ, men de gamla 
traktatförfattarna ställer också borrande frågor, som de besvarar än med 
spekulation, än med empiriska iakttagelser. Och sådana forskare fanns re-
dan före Vitruvius; han hänvisar själv till namngivna grekiska föregångare, 
som intensivt studerat problem, vilka nutidens arkitekter bara har ringa 
kunskap om, exempelvis hörnkontraktionens estetiska, optiska och mate-
matiska apekter. Detta kan låta futilt, men avspeglar sig både bokstavligt 
och bildlikt i vartenda gathörn vi möter. 
Ögonen tycks inte längre vara inställda på dessa arkitekturaspekter, som 
var så levande för första generationens modernister (se t ex Mies van der 
Rohes HT), eller ens på något så centralt för den tidiga modernismen, som 
sambandet mellan "bärande och buret". Det sysselsatte ju också de äldre 
traktatförfattarna/forskarna, inte bara Vitruvius och klassicistema. Bäran-
de-buret var också ett gotiskt credo, som Pugin och Viollet-le-Duc gav i arv 
åt modernisterna; Erik Lundbergs Arkitekturens formspråk I-X är en enda 
lång lysande analys av världsarkitekturen ur detta perspektiv. För inte 
länge sedan hade hans böcker den största betydelse för svenska arkitekter. 
Hur många läser dem idag? 
Arkitekturhistoria är numera knappast något man behöver tillägna sig 
för att bli betraktad som bildad - i de fina salongerna konverserar man idag 
om annat. Den gamla finkulturella belastningen är borta. Kvar finns ett "re-
nat" kunskapsområde, som presenterar sig rikt och levande i stor litteratur. 
1 Det är signifikativt för historielösheten att det länge saknats en svensk vitruvius-
översättning. En sådan har dock nyligen kommit ut (Vitruvius: Om arkitektur. Tio 
böcker. (Byggforlaget), Stockholm 1989. Översättning av BirgittaDalgren. Gransk-
ning och kommentarer av Johan Mårtelius.) 
Arkitekturforskningens långa perspektiv och förlorade huvudfrågor 49 
Ur den bör både studenten och forskaren främst bekanta sig med de primära 
källskrifterna och banbrytande personligheterna. Vilka de är redogör ex-
empelvis David Watkin för i sin utmärkta översikt The Rise ofArchitectural 
History (1980). 
Watkins bok handlar huvudsakligen om de två senaste århundradena. 
Genom den erinras man om en rad, ganska nyligen borttappade problem, 
som gäller sambandet mellan arkitektur och samhällsfrågor av politisk, 
kulturell och religiös natur. Frågor som hade en väldig spännvidd och prak-
tisk betydelse - de pendlade från abstrakta spekulationer kring begrepp 
som "Zeitgeist" till politiska strider om den "rätta" stilen (exempelvis för 
parlamentshuset i London). Denna intensiva 1800-talsdiskussion före-
gicks i sin tur av äldre konstdebatter, som kretsade kring det nu sällan ut-
talade begreppet "decorum". 
Vid Accademia di S Luca i Rom diskuterades detta nyckelbegrepp sär-
skilt hett i 1600-talets början. Klassicistema inom akademin ansåg att 
bland annat Caravaggios änglar och evangelister bröt mot decorum efter-
som de såg mera vardagsjordiska än himmelska ut. Det var "contro de-
coro", av målaren givna ett opassande uttryck. 
Det finns mycket som är "contro decoro" i dagens arkitektur, men de-
batten går vid sidan om, kanske för att vi saknar en modem begreppsmot-
svarighet till bildkonstens "decorum". För auktoriteter som Palladio och 
Schinkel var det absolut centralt (även om man får leta efter själva ordet i 
deras skrifter). Båda hävdade att arkitektens främsta uppgift var att ge 
byggnader ett passande uttryck. De fattade uppgiften i vidaste mening, nöj-
de sig bara i undantagsfall (ekonomibyggnader o dyl) med planen, konstruk-
tionen och materialen som gestaltgenererande faktorer (detta kallar Schinkel 
"Triwialzwek"). De menade att arkitekten först och främst måste gestalta 
byggnadens idé. Samhällets värderingar och hierarkier måste konstnärligt 
speglas i arkitekturen. Arkitekturteorin skulle klara ut vilka byggnadsupp-
gifter som krävde en utstrålning av värdighet, omutlighet, soliditet, harmoni 
etc, och med vilka konstnärliga verkningsmedel olika sorters uttryck effek-
tivt kunde åstadkommas. 
Tessin d ä ritade Riksbanken vid Järntorget i Stockholm under strängt 
iakttagande av decorum. Han gav byggnaden en utstrålning av solid vär-
dighet med den romerska renässansens enkla, men effektiva verkningsme-
del; de varierades sedan av riksbankens olika arkitekter; till och med Ivar 
Tengbom, ja, även Peter Celsing har fritt och medvetet spelat på det väl-
kända grundackordet vid Brunkebergstorg. Men betraktar man ett senare 
skott på stammen, riksbanksfilialen i Örebro, som har ett individuellt ut-
tryck av närmast lasciv uppsluppenhet, blir frågan: Har riksbanken radi-
50 Olle Svedberg 
kalt ändrat hållning eller är det arkitekten som brustit i "decorum" och inte 
förstått att rätt gestalta uppgiftens idé? 
När det passande eller adekvata uttrycket enligt nedärvd kodex saknas 
kan effekten vara avsedd även av byggherren. Förr var detta regel. Man frå-
gar sig nu om riksbanken, byggnadsstyrelsen, SJ och andra officiella bygg-
herrar längre har någon bestämd uppfattning om vilket uttryck de önskar 
sig - hur staten bör låta sig representeras? Det privata näringslivet tycks 
mera medvetet, även om man knappast fordrar något djupare och bestän-
digare än en kommersiell image av sina arkitekter. Min uppfattning är att 
vi hamnat i ett läge, som är gestaltningsmässigt principlöst, och att sam-
hällets och det urbana livets innehåll inte längre avspeglar sig i stadsbilden 
på samma tydliga och förklarande sätt som förr. Om en gmndskola genom 
sin arkitektoniska gestalt inte kan skiljas från ett universitet uppstår ett 
orienteringsproblem. Är detta demokratins fel? Har det med demokratin 
följt en egaliseringsprincip som gjort alla byggnadsuppgifter lika mycket 
"värda", som förhindrat fortsatt tillämpning och utforskning av arkitektu-
rens "decorum"? Då måste detta rättas till inom demokratins ramar. Vi ser 
nu överaDt texter och löst applicerade symboler istället för övertygande 
och tydligt gestaltade byggnadsverk. Victor Hugo spådde att arkitekturen 
skulle sluta att tala - han tycks ha fått rätt. Ändå finns det mycket den kunde 
tala om och förtydliga i det nutida livet. Vi ska göra "decorum" till tema för 
ett grundutbildningsprojekt vid LTH vårterminen 1990. 
Självfallet vore det en överdrift att se bristen på diskussion och forsk-
ning kring ett modernt decorumbegrepp enbart som en följd av att arkitek-
mrforskningen övergivit sina långa traditioner för att istället betrakta sig 
själv som "ny". Man kan förstå att arkitekturskolorna med sina många nya 
professurer helst vill bygga upp något nytt från grunden. Men ännu har det 
inte lyckats så bra för det man brukar kalla den "arkitektspecifika forsk-
ningen". Och det sammanhänger, såvitt jag förstår, med att grundstenarna 
man letar efter sedan länge ligger på plats, övervuxna av glömskan. Det 
gäller nu att avtacka dem och fortsätta ett vackert bygge, som alltför länge 
legat nere. Arkitekturhistorien kan naturligtvis inte ensam sköta detta, men 
utan tvivel kan den bli mycket mera till hjälp om den erkänns som ett cen-
tralt forskningsområde, inte bara i vackra ord, utan också i handling. 


Swedish

Eriksson, Jan

Lundeqvist, Jerker

Vestbro, Dick Urban

In the traditional history of architecture, the importance of practical-technical aspects as a factor in relation to form in housing developments has not always been sufficiently stressed. This article focuses on how the need of heat, light and water has served a design and organisational purpose in relation to the planning and use of the dwelling. The title was assigned as the subject for a lecture in conjunction with the defense of the Ph. D. thesis held at NTH in Trondheim on 17 September 1993

Grytli, Eir

Norwegian

Lys - vann - varme og boligens disposisjon og bruk

Reimers, Rolf

Etzler, Bengt

Ahlin, Jan

6 Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 
Temaredaktionens inledning 
Forskarvärldens uppmärksammande av arbetsmiljöfrågor är ingen nyhet. 
Linné beskriver t ex i sin Dalaresa (1734) silikos i samband med slipstens-
tillverkning utanför Skattungsbyn. Han beskriver också den lokala befolk-
ningens bortförklaring av problemet, som man sätter i samband med 
dricksvattnet. Byborna kunde inte tänka sig att slipstenstillverkningen, 
som gav byn dess utkomst, också orsakade slipstensarbetarnas för tidiga 
död. Linnés beskrivning av kunskap om problemen kopplad med fömekelse 
av deras verkliga orsaker och bristande vilja att lösa dem skulle kunna 
sägas vara typisk för arbetsmiljöområdet för lång tid framåt. 
De första förordningarna om arbetarskydd kom mot slutet av 1800-talet. 
En lag angående skydd mot yrkesfara kom 1889. Samtidigt utsågs de första 
yrkesinspektörerna. 
Vid slutet av 1960-talet kom arbetsmiljöfrågorna i centrum för den 
offentliga debatten som aldrig förr. Under 1970-talet ägde som följd av det-
ta en omfattande institutionell uppbyggnad rum för tillsyn, forskning och 
utbildning. Arbetarskyddsfonden tillkom 1972 för stöd till forskning och 
utbildning och 1974 kom tilläggen till dåvarande Arbetarskyddslagen med 
föreskrifter om skyddsombuds och skyddskommittéers deltagande vid 
planering av arbetsmiljön. Samtidigt stadgades att skyddsombud ska er-
hålla erforderlig utbildning. Medbestämmandelagen (MBL) kom 1977 
och gav fackföreningarna rätt till information och förhandlingar före alla 
viktigare förändringar i arbetsmiljön. 
Arbetarskyddslagen ersattes 1978 av Arbetsmiljölagen. Den nya mål-
sättningsparagrafen föreskriver att "arbetsförhållandena skall anpassas till 
människans fömtsättningar i fysiskt och psykiskt avseende." Nu utökades 
också bestämmelserna om skyddsombudens deltagande vid planeringen 
av arbetslokaler. 
Som en följd av den institutionella uppbyggnaden har också en omfattande 
forskning kommit till stånd. Redan 1970 kom utbildning och forskning in-
om arbetsmiljöområdet igång vid KTH/A och lite senare också vid CTH/ 
A. Denna utveckling finns redovisad i två bakgrundsartiklar av Jan Ahlin 
och Bengt Etzler respektive Joen Sachs. 
Arbetsmiljöfrågorna har inte någon självklar hemvist inom någon en-
skild akademisk disciplin. Problemområdet är tvärvetenskapligt till sin ka-
raktär. Problemen är komplexa och behandlas ofta ur många olika aspekter. 
Vilka problem faller då inom arkitektemas kunskapsområden och vilka 
forskningsinsatser görs från arkitekthåll? 
Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 7 
Med detta temanummer vill vi spegla aktuella problemställningar i forsk-
ningen som rör kopplingen mellan arbetsmiljö och den byggda miljöns pla-
nering och utformning. Viktiga frågeställningar är pågående förändringar 
inom arbetslivet och deras konsekvenser för den byggda miljöns utform-
ning. Det gäller t ex ny produktionsteknik och ändrad arbetsorganisation, 
flytande gränser mellan kontorsarbete och tillverkningsarbete, växande 
andel servicearbeten samt önskemål om närmare integration mellan arbete, 
boende och service. 
Med en sådan bakgrundsbeskrivning gick vi ut till ett antal personer vi 
visste arbetade eller hade arbetat med FoU-projekt om arbetsmiljö och 
miljöutformning. Vi försökte också få med bidrag till denna genomgång 
från praktiskt verksamma arkitekter med utvecklingsintresse men fick 
ringa respons, kanske pga av tidsbrist genom den tidigare rådande högkon-
junkturen i projekteringsbranschen. 
De artiklar vi fått in och som nu publiceras tror vi ger en god översikt 
över var arkitekturforskningen med arbetsmiljöinriktning står idag i Sve-
rige och i viss mån i Norden - vi har i detta nummer också med två nordis-
ka bidrag. 
Artiklarna har grupperats på följande sätt: 
I en första avdelning finns artiklar som behandlar övergripande aspekter 
på arbetsmiljön. Här beskrivs en kartläggning av Sveriges industribyggna-
der (Hans Lindgren), en sekundäranalys av teori- och metodfrågor inom 
arbetsmiljöplaneringen (Bengt Etzler), studier av generalitet och mångsidigt 
användbara byggnader (Anders Törnqvist) samt problematiken kring inte-
gration av arbetsplatser, bostäder och service (Ulf Ranhagen). 
En andra avdelning innehåller artiklar med anknytning till kontorsarbets-
miljö. I två artiklar, "Kontorslokaler och kontorsarbete i tvärvetenskaplig 
belysning" och "Kontoret som arbejdsplass" redogör Jan Ahlin och Sig-
mund Asmervik för resultatet av fallstudier av kontorsbyggnader i Sverige 
respektive Norge. Susse Laustsen redovisar i "Hensyn til arbejdsmilj0et 
underplanlaegningen af kontorbyggeriet" resultat från longitudinella studier 
av planeringsprocess fram till färdiga kontorsbyggnader i Danmark. Ovan-
nämnda artiklar anlägger helhetsperspektiv på kontorsmiljön. Studier av 
enskilda aspekter på miljön t ex någon av de fyra L:en (ljus, ljud, luft, lay-
out) är ett nära nog klassiskt angreppssätt. Denna forskningstradition re-
presenteras av Glenn Sweitzer i "Lighting the Office Workplace and Corri-
dor ". 
Slutligen har vi med två artiklar som behandlar hittills ofta bortglömda 
och försummade problemområden. I "Den osynliga arbetsmiljön" (Gudrun 
Linn, Eva Andrén, Jan Paulsson) behandlas hemtjänstpersonalens arbets-
8 Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 
miljö och hjälparbete i bostäders hygienutrymmen. Slutiigen redovisar 
Magnus Rönn fyra fallstudier om arbetsmiljö och besvärsrätt, då fackliga 
företrädare för underhållspersonal överklagat byggnadslovsärenden. 
Var och hur arbetsmiljöforskningen inom arkitekturområdet ska organi-
seras och genomföras är frågor som diskuteras i flera artiklar, bl a i tidigare 
nämnda bakgrundsartiklar från KTH/A och CTH/A. Andra inlägg i diskus-
sionen finns i ett avslutande avsnitt i Bengt Etzlers artikel "Arkitektur för 
arbete" samt i debattartikeln från Jesper Steen och Peter Ullmark, "Att för-
ändra arbetsförhållanden". 
Bengt Etzler, Jan Ahlin, Anders Törnqvist & Pelle Hultén 


Temaredaktionens innledning

Forum

Hallberg, Gun

Orrskog, Lars

Det ekologiska imperativet i planeringen

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 153 
Forskning och utbildning i arbetsmiljö-
planering vid arkitektursektionen, KTH 
Jan Ahlin & Bengt Etzler 
Arkitektur, KTH 
Utbildningsprojekt med arbets-
miljöinriktning 
Intresset för arbetsmiljöfrågor inom arki-
tektursektionen KTH uppstod på allvar 
första gången 1969. Våren 1969 genomför-
de fjärde årskursen ett terminsprogram 
gemensamt för de bägge avdelningarna på 
Styffevägen respektive Riddargatan i sam-
verkan mellan arkitekturämnet, byggnads-
funktionslära och konstruktionslära. Pro-
grammet ägnades problem i samband med 
lokalisering, organisation och utformning 
av byggnader för olika industriella verk-
samheter och fick benämningen "Arbets-
plats Stockholm". Bakgrunden till pro-
gramvalet var bl a det studium av region-
planeskissen 1966 för stockholmsregio-
nen som grupper av elever inom alla års-
kurser på skolan hade ägnat sig åt hösten 
1968. 
Arbetsområden och arbetsplatser be-
handlades också under de följande åren i 
projekteringsundervisningen. I tredje års-
kursens vårprogram 1970 studerades några 
områden i Stockholms utkanter, som var 
aktuella för förnyelse och förtätning. Under 
hösten 1970 arbetade fjärde årskursen med 
utformning av lokalerförtidningen/l/tort-
bladet på alternativa tomter i liljeholms-
området. Studierna genomfördes som ett 
integrerat projekt i ämnena arkitektur, kon-
struktionslära, trädgårds- och landskaps-
konst samt frihandsteckning i nära sam-
verkan med tidningen. 
Denna modell för samordnade utbild-
ningsprojekt med arbetsmiljöinriktning 
gällde inom arkitektutbildningen på KTH 
under några år i början av 1970-talet, då 
intresset för arbetsmiljöfrågor var stort. 
Studierna påbörjades på våren i tredje års-
kursen i en kurs som byggnadsfunktions-
lära ansvarade för. Med föreläsningar och 
seminarier introducerades arbetsmiljö-
problematiken. Eleverna genomförde in-
venteringsstudier på arbetsplatser av den 
typ som var aktuella i de tillämpningspro-
jekt som arkitekturämnet skulle arbeta 
med på hösten i fjärde årskursen. För att få 
direkt erfarenhet av arbetsmiljön utnyttja-
de också en del elever tillfället att under 
sommarferierna praktik arbeta inom sådana 
verksamheterför vilka man skulle utforma 
lokaler i arkitekturprojektet. 
Arkitektutbildningen och 
ämnesindelningen förändras 
I slutet av 1960-talet fick Lennart Holm i 
uppdrag från dåvarande UKÄ att göra en 
utredning om byggnadsutbildningen vid 
de tekniska fakulteterna. En av anledning-
arna till uppdraget var att arkitektutbild-
ningen på KTH hade utökats med en tredje 
parallell om 30 elever utan att tillhörande 
154 Bakgrundsartiklar till tema arbetsmiljö 
resurser hade skjutits till enligt den tidigare 
utbildningsmodellen, vilket skulle ha inne-
burit tre nya professurer. Detta startade en 
förändringsprocess vid KTH/A som ledde 
till att arkitektursektionen under Ragnar 
Uppmans ledning föreslog en ändrad äm-
nesindelning och en ny pedagogisk mo-
dell, där lektorat inrättades i alla större un-
dervisningsämnen. Lektorerna skulle 
främst ha ansvar för grundutbildningen, 
medan professorerna skulle ägna sig åt 
forskning och forskarutbildning. Omor-
ganiseringen innebar att varje ämne skulle 
företrädas av en professor och skulle bilda 
en egen avdelning. Detta gällde alla ämnen 
utom arkitekturhistoria, som företräddes 
enbart av ett lektorat. Förändringarna ge-
nomfördes 1970, då skolans tre paralleller 
flyttade samman i A-sektionens nya bygg-
nad på Östermalmsgatan vid Engelbrekts-
kyrkan. 
Syftet med den nya ämnesindelningen, 
som i allt väsentligt fortfarande gäller, var 
att skapa nya och ur forskningssynpunkt 
lämpligare ämnesområden än tidigare. 
Ämnesindelningen var starkt influerad av 
de vitruvianska begreppen funktion, teknik 
och form och omfattade ursprungligen nio 
ämnen: 
Byggnadsfunktionslära; 
Konstruktionslära; 
Formlära; 
Projekteringsmetodik; 
Arkitekturhistoria; 
Arkitektur, husbyggnad; 
Arkitektur, sammansatta strukturer; 
Stadsbyggnad; 
Regional planering. 
Inom tre i huvudsak analytiska ämnen 
(byggnadsfunktionslära, konstruktions-
lära, formlära) behandlas frågeställningar 
med anknytning till enskilda vitruvianska 
begrepp. Ämnet projekteringsmetodik be-
handlar metodproblemen i samband med 
syntesarbete, i vilket alla begrepp måste 
beaktas. Ämnet arkitekturhistoria behand-
lar de historiska förutsättningarna för ar-
kitekturen och stadsbyggandet. I tillämp-
ningsämnena (arkitektur, husbyggnad; ar-
kitektur, sammansatta strukturer; stads-
byggnad; regional planering) behandlas 
samordning av alla de tre begreppen i syn-
tesarbete på olika planeringsnivåer. 
Ett annat karakteristiskt drag i den nya 
ämnesindelningen vid arkitektursektionen 
KTH var att man medvetet övergav en in-
delningsgrund, som utgick från olika ob-
jektstyper. Sådana ämnen hade tidigare 
förekommit vid arkitektursektionen KTH, 
t ex bostadsbyggnad och lantbruksbygg-
nad. 
Forskning initieras 
Under Sven Silows ledning genomfördes 
1970 vid avdelningen för arkitektur och 
med stöd från B FR en inventering av forsk-
ning och forskningsbehov1. I undersök-
ningen konstaterades en stark koncentra-
tion på bostäder medan arbetsmiljöfrågor-
na knappast alls uppmärksammats inom 
arkitekturforskningen. Följden blev att ett 
antal forskningsprojekt kom igång, som 
resulterade i tre doktorsavhandlingar 
19742. 
Jan Ahlin föreslog och prövade i sin 
avhandling metoder för att öka de anställ-
das inflytande vid planering av den egna 
arbetsmiljön. Bengt Nilsson (Etzler) och 
Ulf Ranhagen utvecklade modeller och 
checklistor för formulering av krav och 
utveckling av lösningar vid utformning av 
arbetsområden och arbetslokaler utifrån 
de arbetandes krav. Anders Törnqvist upp-
märksammade problemet med generalitet 
och föränderbarhet hos industribyggnader. 
En följd av att olika miljötyper inte ut-
gör grund för ämnesindelningen vid arki-
tektursektionen på KTH är att forskning, 
utveckling och undervisning i arbetsmiljö 
kom att påbörjas inom flera avdelningar 
vid sektionen. En bit in på 1970-talet ge-
nomfördes forskningsprojekt, som be-
J Ahlin & BEtden Forskning och utbildning i arbetsmiljöplanering vid A-sektionen, KTH 155 
handlade arbetsmiljöfrågor, inom flera 
avdelningar. Vid byggnadsfunktionslära 
genomfördes bl a studier av arbetsmiljön 
inom Byggnadsstyrelsens lokalbestånd3. 
Inom projekteringsmetodik genomfördes 
flera projekt med inriktning på planerings-
och projekteringsprocessen4. Arbetsmiljö-
forskningen vid formlära inriktades dels 
mot enskilda miljöfaktorer, t ex Anders 
Liljefors' och Christina Ädelqvists studi-
er av belysning och Birgitta Lindahls stu-
dier av färg, dels mot specifika miljötyper, 
t ex Jadwiga Krupinskas studier av skolor 
och Ron Colvens m fl studier av barnstu-
gor. 
1982 lades ytterligare två doktorsav-
handlingar fram med inriktning på arbets-
miljö inom ämnena husbyggnad respektive 
byggnadsfunktionslära vid KTH/A5. 
Jan Henriksson redovisade industripro-
jekt i vilka han tillämpat något av samma 
metodik och samma höga arkitektoniska 
ambition som använts vid projekteringen 
av riksdagshuset och riksbanken. Jesper 
Steen och Peter Ullmark framhöll, med 
erfarenheter främst från livsmedelsindu-
strin, att fackliga arbetsmiljöprogram kan 
användas som ett verktyg för att förbättra 
arbetsmiljön. 
Arbetsmiljögruppen 
Med stöd från Byggforskningsrådet och 
Arbetarskyddsfonden (numera Arbets-
miljöfonden) gjordes 1977 en större sats-
ning på ett ramprojekt inom arbetsmiljö-
området med titeln "Planeringsunderlag 
för de anställdas inflytande över arbetsmil-
jönsförändring". Då flyttade arbetsmiljö-
forskare från arkitektursektionens olika 
ämnen samman och bildade Arbetsmiljö-
gruppen KTH/A. Den existerade i tre år 
och fick lokaler tillsammans med andra 
forskargrupper från KTH med arbetsmiljö-
inriktning i f d Allmänna BB. I samma 
byggnad placerades också det då nyetable-
rade Arbetslivscentrum. 
Syftet med bildandet av Arbetsmiljö-
gruppen var att samla de dittills ämnes-
mässigt, organisatoriskt och lokalmässigt 
spridda forskarna med arbetsmiljöinrikt-
ning vid sektionen. Gruppen genomförde 
en brett upplagd delvis tvärvetenskaplig 
forskning om olika arbetsmiljöer med sär-
skild inriktning på anställdas inflytande 
över arbetsmiljöns förändring6. 
Delvis på grund av uteblivna fortsatta 
anslag 1980 kom Arbetsmiljögruppen att 
upplösas och engagerade forskare lämnade 
högskolan eller flyttade tillbaka till olika 
avdelningar inom KTH/A. Situationen in-
om arkitektursektionen KTH kom med 
andra ord att ur organisatorisk synpunkt 
återgå till förhållandena innan Arbetsmil-
jögruppen bildades. 
I samband med de uteblivna fortsatta 
anslagen till Arbetsmiljögruppen skrev 
Arkitekten under rubrik Sparkrisen1: 
"ArkitektFörbundets styrelse har inför 
hotet om nedskärning av arbetsmiljö-
forskningen uttalat sitt stöd till fors-
kargruppen och dess fortsatta arbete. 
[...] Med anledning av de kraftigt mins-
kade anslagen till arbetsmiljögruppen 
vid A-sektionen KTH vill vi uttala vår 
starka oro över framtiden för den arki-
tekturrelaterade arbetsmiljöforsk-
ningen vid KTH. 
Arbetsmiljögruppen vid KTH-A har 
under några få år byggt upp en lovande 
verksamhet av stort intresse. Gruppen 
har utvecklat ett flertal forskningspro-
jekt i nära samarbete med olikafackför-
bund och därigenom 
a) förbättrat högskolans kontakter med 
arbetslivet, 
b) samlat en värdefull kunskap om arki-
tekturrelaterade arbetsmiljöpro-
blem, 
c) utvecklat nya metoder för studier av 
arbetsmiljön, 
d) tillfört grundutbildningen värdeful-
la kunskaper och kontakter med ar-
betslivet samt 
156 Bakgrundsartiklar till tema arbetsmiljö 
e) genom sina kollektiva arbetsformer 
visat på möjligheten att förbättra så-
väl forskares anställningstrygghet 
som forskningsmiljön i övrigt." 
Efter Arbetsmiljögruppen 
Jesper Steen och Peter Ullmark har fort-
satt sitt samarbete inom avdelningen för 
byggnadsfunktionslära, där deras forskar-
grupp numera utgör en underavdelning 
med benämningen Industriplanering. De-
ras studier av mejerier har vidgats till att 
omfatta också andra grenar av livsme-
delsindustrin som slakt och chark och ba-
gerier, vilket gjordes i TUVA-projektet i 
samarbete med Arbetsmiljölaboratoriet på 
KTH.8 
Samarbetet med Arbetsmiljölaborato-
riet fortsatte i forskningsprogrammet "In-
dustriarbetsplatsen" som varit uppdelat 
på tre forskningsområden: 
Rationaliseringsstrategier ochgodaar-
betsförhållanden, Förändring av arbeten 
och arbetsplatser samt U tveckling av meto-
der för förändring. Resultaten från detta 
femåriga projekt har redovisats i en anto-
logi om 90-talets industriarbete i Sverige 
som kom ut våren 1991.9 
Efter den institutionella uppbyggnaden 
för bl a forskning inom arbetsmilj öområdet 
på 1970-talet kom arbetsmiljöforskning-
en att i stor utsträckning inrikta sig på in-
dustriarbetsplatser. Kontorsmiljöer - lik-
som institutionsmiljöer - försummades. 
Behovet av kunskap om kontor är emeller-
tid stort. Det är en arbetsplatstyp som be-
rörmånga. Antalet kontorsarbetande utgör 
minst 1,1 miljoner eller 25 % av arbets-
kraften.10 Kontorsmiljöerna är heller inte 
så ofarliga som de vid förstone verkade. 
Här ska bara nämnas belastningsskador 
vid stillasittande arbete, skador av bild-
skärmsarbete och psykosociala problem. 
På Jaan Allperes initiativ inrättades i 
början 1980-talet vid avdelningen för arki-
tektur den så kallade projekteringsenheten, 
som genomförde praktiska utvecklings-
projekt rörande kontor för Byggnadsstyrel-
sen. Inom ramen för en överenskommelse 
om samarbete mellan Tekniska högskolan 
och Byggnadsstyrelsen har avdelningen 
för arkitektur samarbetat med olika byråer 
inom Byggnadsstyrelsen. Samarbetet har 
gällt såväl ekonomiskt stöd till forskning 
som studier av kontor inom Byggnadssty-
relsens bestånd. Resultaten av dessa studier 
har bl a publicerats av Byggnadsstyrelsen 
i Tekniska byråns information.11 
Jan Ahlin vid avdelningen för arkitektur 
har samarbetat med enheten för socialpsy-
kologi vid Arbetsmiljöinstitutet beträffan-
de kontorsforskning i ett nyligen avslutat 
tvärvetenskapligt forskningsprojekt.12 Re-
sultatet från detta redovisas i en särskild 
artikel. 
Jan Henriksson kom till avdelningen 
för arkitektur på KTH 1988, då han till-
trädde professuren. Vid sitt arkitektkontor 
har han tidigare genomfört två omfattan-
de forsknings- och utvecklingsprojekt in-
om arbetsmiljöområdet, nämligen utform-
ning av en lokal anläggning med sjukhem, 
vårdcentral och servicelägenheter i Ekerö 
kommun samt utbyggnad av en industri-
anläggning för komponenttillverkning för 
Volvo i Olofström. Ytterligare forskare 
med arbetsmiljöinriktning har knutits till 
avdelningen under 1990 nämligen Bengt 
Etzler som gästforskare och Inger Söder-
berg som doktorand. 
Inom avdelningen för arkitektur före-
kommer arbetsmiljöfrågorna nu i alla de 
verksamhetsområden avdelningen är enga-
gerad i, nämligen forskning, forskarutbild-
ning, grundutbildning och fortbildning. I 
grundutbildningen erbjuder avdelningen 
för läsåret 91/92 kursen Arkitektur för arbe-
te (13 poäng) för tredje och fj ärde årskur-
serna. I fortbildningskurser för yrkesverk-
samma arkitekter erbjuds också arbetsmil-
jöinslag. 
J Ahlin & BEtzler Forskning och utbildning i arbetsmiljöplanering vid A-sektionen, KTH 157 
Högskolelektor Rune Bobert genomför 
1991 forskning på fakultetsmedel innebä-
rande erfarenhetsåterföring av arkitektar-
bete med stora industrier. 
Avdelningen för arkitektur har omfat-
tande internationella kontakter. Vid CIB/ 
UIA-symposiet i Sverige hösten 1989 
knöts en rad värdefulla kontakter med 
forskare och lärare vid högskolor med ut-
bildning och forskning inom området. Det 
gäller bl a de tekniska universiteten i Wien 
och Delft, arkitektskolan i Århus, arki-
tektskolan i Paris - La Villette (Labora-
toire Espace de Travail) samt Architecture 
and Planning Research Laboratory, The 
University of Michigan. 
Slutdiskussion 
Diskussionen om arbetsmiljöforskning-
ens plats vid A-sektionen aktualiserades 
bl a vid det genomförda symposiet om in-
dustriarkitektur samt genom tillkomsten 
av ämnesbenämningen industriplanering 
vid CTH/A och KTH/A. På S AR:s tema-
dag 1988 om "Industriarkitektur" gjorde 
Ragnar Uppman ett inlägg, vars innehåll 
senare publicerades i SPA:s medlemsblad. 
Med anledning av att begreppet "Industri-
arkitektur" lanserats varnar han för att 
"forskning, kunskapsuppbyggnad och er-
farenheter samlas i revir inhägnade av för 
snäva begrepp". Han framhåller i stället 
att "det vore utvecklande att studera likhe-
ter mellan industrin och andra verksamhe-
ter, som kanske vad det gäller miljöfrågor 
och arkitektoniska ambitioner ligger läng-
re framme. Arbetsmiljöemas beroende av 
kunskaper om och erfarenheter av hur 
man hanterar ljus-, ljud-, färg-, material-
och formfrågor är dock till stor del de 
samma." Vad man egentligen sysslar med 
är det almänna området arbetsplatspla-
nering, menar Uppman. Han understryker 
att det kan vara "start begränsande för ar-
kitekturens utveckling att tänka i objekts-
typer: sjukhusarkitektur, kontorsarkitek-
tur, bostadsarkitektur osv". Han betonar 
vidare betydelsen av att arkitekterna - vid 
sidan av de specifika industriprojekten -
tar större ansvar för planering och utform-
ning av lokaler för olika slag av verksam-
heter som man inte vet vilka de är vid pro-
jekteringen men som man vet kommer att 
förändras starkt när vi går mot det "post-
industriella relationssamhället". 
Noter 
1 Silow, S; Allpere, J; Ahlin, J; Nilsson, B; Ranhagen, U & Törnqvist, A, 1970, Rela-
tionerna mellan funktionella, tekniska och förmäla strukturer. Inventering och 
programmering av FoU-arbete. (Avdelningen för arkitektur, KTH.) Stockholm. 
2 Ahlin, J, 1974, Arbetsmiljösanering. Förnyelse genom demokratisering av plane-
ringsprocessen. (Avdelningen för arkitektur, KTH.) Stockholm. 
Nilsson, B & Ranhagen, U, 1974, Industriell arbetsmiljö. Underlag för utformning 
av arbetsområden och arbetslokaler utifrån de arbetandes krav. (Avdelningen 
för arkitektur, KTH.) Stockholm. 
Törnqvist, A, 1974, Generalitet och föränderbarhet - bestämning av mindre indu-
stribyggnaders mångsidiga användbarhet. (Avdelningen för arkitektur, KTH.) 
Stockholm. 
158 Bakgrundsartiklar till tema arbetsmiljö 
3 Börjesson, B & Hultén, P, 1973, Studier av arbetsmiljön där byggnadsstyrelsen har 
ansvaret för lokaler. (Byggnadsfunktionslära, Tekniska högskolan.) Rapport 1: 
1973. Stockholm. 
4 Ahlin, J, 1978-80, Mönsterspråket för arbetsmiljöplanering. Del 1-4. (Projekte-
ringsmetodik/Arbetsmiljögruppen, Tekniska högskolan.) Stockholm. 
Nilsson-Etzler, B, 1978, Tidig projektering av industriell arbetsmiljö. (Byggforsk-
ningsrådet.) R37:1978. Stockholm. 
5 Henriksson, J, 1982, Mot en relationistisk arkitektur. Arbetsmiljöplanering genom 
en öppnande arkitektroll. (Avdelningen för arkitektur, husbyggnad, KTH.) Stock-
holm. 
Steen, J & Ullmark, P, 1982, En egen väg - att göra fackliga handlingsprogram. 
(Byggnadsfunktionslära, K T H ) Stockholm. 
6 Rapporter från forskningsprojektet "Planeringsunderlag för de anställdas inflytande 
över arbetsmiljöns förändring", 1981. (Arkitektursektionen, Tekniska högskolan.) 
Stockholm: 
Steen, J; Ullmark, P & Paulsson, Å, De anställdas mejeri. Del I-III. 
Hultén, P; Lindahl, B & Torsson, K, Sammanfattning av fältstudier inom teko-
branschen. 
Etzler, B; Lindahl, B & Ädelqvist, C, Arbetsmiljöhandbok för anställda i meka-
nisk verkstadsindustri. Del I-III. 
Ahlin, J & Svensson, L, Framtidens verkstadsindustri. Häfte 1-5. 
Lindberg, B; Petersson, L & Watz, P, Produktion iförändring. Metallare hante-
rar ny teknik. 
I Arkitekten 1981/4 (Arkitektförbundet.) Stockholm. 
8 Ullmark, P; Steen, J & Holmgren, A, 1986, Det matnyttiga arbetet. (Tidens förlag) 
Stockholm. 
9 Bengtsson, L; Berggren, C; Bergman, P; Björkman, T; Broms, G; Lindahl, P; Star-
hagen, E; Steen, J; Ulfvarson, U; Ullmark, P, & Wallberg, A, 1991,90-talets in-
dustriarbete i Sverige. (Carlsson Bokförlag.) Stockholm. 
10 Björkman, T & Wiberg, A, 1990, Kontorskomplexet. (Carlsson Bokförlag.) Stock-
holm. Sid 47. 
II Effektivt areautnyttjande - planlösningsstudier i Garnisonen, 1984. (Byggnads-
styrelsen.) Tekniska byråns information 67. Stockholm. 
Planlösningar vid tre statliga verk-en studie, 1985. (Byggnadsstyrelsen.) Tekniska 
byråns information 71. Stockholm. 
12 Ahlin, J & Westlander, G, 1991, "Kontorslokaler och kontorsarbete-två perspektiv 
på kontoret som arbetsplats. En tvärvetenskaplig belysning". (Arbetsmiljöinstitu-
tet.) Arbete och Hälsa 1991:6. Solna. 


This article is a result of the author's participation in two projects on new building product models in Finland. It is an attempt to raise questions about the contradictory assumptions in a modelling system and about product model as a basis for the development of a computer-aided design system. Some demands and factors which can affect or improve the architectural design and planning processes are described

Not a member yet

Lys - vann - varme og boligens disposisjon og bruk

Temaredaktionens innledning

Forum

Det ekologiska imperativet i planeringen

The Building Process, CAD

652

1,153