Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys
Not a member yet
172 research outputs found
Sort by
Kapitel XIX. Typer och syndrom
[Chapter XIX. Types and syndromes]Chapter XIX is one of the closing chapters of The Authoritarian Personality. Here, Theodor W. Adorno summarizes the results that emerged from the analysis of the interviews with the people who received the highest and lowest scores on the so-called F-scale and thus exhibit the most or least of the prejudices and authoritarian attitudes that the scale measures. Adorno then further groups the two groups of high scorers and low scorers into a typology with a larger number of subgroups. The groups are defined as psychological syndromes according to the theory inspired by Freudian psychoanalysis that guides the entire investigation. The group with the highest score is divided into the surface resentment, the conventional, the authoritarian, the rebel or psychopath, the crank and the manipulative syndrome. The group with the lowest score is divided into the rigid, the protesting, the impulsive, the easy-going and the genuine liberal. The chapter opens with a critical discussion of the concept of typology as it was used at the time of the study in conventional – and in Nazi – psychology, where Adorno outlines his own approach.Publication history: Translation of Chapter XIX, “Types and syndromes”, in Theodor W. Adorno, Else Frenkel-Brunswik, Daniel J. Levinson & R. Nevitt Sanford, The Authoritarian Personality (Harper & Brothers 1950). Published by permission of the rights holder American Jewish Committee, https://www.ajc.org/.(Published 23 November 2023)Citation: Adorno, Theodor W. (2023) “Kapitel XIX. Typer och syndrom”, in Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, special issue of Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 16, pp. 47–100. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.2Kapitel XIX är ett av de avslutande kapitlen i The Authoritarian Personality. Här summerar Theodor W. Adorno de resultat som framkommit vid analysen av intervjuerna med de personer som fått högst respektive lägst poäng på den så kallade F-skalan och alltså uppvisar mest eller minst av de fördomar och auktoritära attityder som skalan mäter. De två grupperna av high scorers och low scorers grupperar Adorno sedan ytterligare i en typologi med ett större antal undergrupper. Grupperna definieras som psykologiska syndrom enligt den av freudiansk psykoanalys inspirerade teori som vägleder hela undersökningen. Gruppen med högst poäng delas upp i ytligt förbittrade, konventionella, auktoritära, rebeller eller psykopater, excentriker och manipulativa. Gruppen med lägst poäng delas upp i rigida, protesterande, impulsiva, lättsamma och genuina liberaler. Kapitlet inleds med en kritisk diskussion av typologibegreppet så som det användes vid tiden för studien i konventionell – och i nazistisk – psykologi, där Adorno redogör för sitt eget angreppssätt.Publiceringshistorik: Översättning av kapitel XIX, ”Types and syndromes”, i Theodor W. Adorno, Else Frenkel-Brunswik, Daniel J. Levinson & R. Nevitt Sanford, The Authoritarian Personality (Harper & Brothers 1950). Publicerad med tillstånd från rättighetsinnehavaren American Jewish Committee, https://www.ajc.org/.(Publicerad 23 november 2023)Förslag på källangivelse: Adorno, Theodor W. (2023) ”Kapitel XIX. Typer och syndrom”, i Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, specialnummer av Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 16, s. 47–100. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.
När Freud jobbade gratis. Den auktoritära personlighetens förhistoria
[When Freud worked for free. The prehistory of the authoritarian personality]Mats Deland’s article is about how the Freudo-Marxist tradition arose when a new, young generation of psychoanalysts, many of them women, many with hard-earned experiences from care work during World War I, encountered the psychological misery among the poor in Berlin and Vienna when working in the free clinics that were opened on Sigmund Freud’s own initiative in the early 1920s. Analysts such as Otto Fenichel, Karen Horney, Melanie Klein, Ernst Simmel and not least Wilhelm Reich and Erich Fromm spearheaded a rapid theoretical development of psychoanalysis, often in direct opposition to Freud’s instructions. The group became politically radical and established contacts and collaborations with the organizations of the labour movement. Deland shows how this in turn led to new conflicts when criticism of psychoanalysis increased in the Soviet Union and spread to the broader communist movement. The collaboration with Max Horkheimer’s Institute for Social Research in Frankfurt was, on the other hand, all the more fruitful. The Freudo-Marxists were forced to leave Germany and Austria fleeing Nazism and fascism in the early 1930s, and in exile the tradition developed further in other directions. But the legacy lived on within the framework of the Frankfurt School’s critical theory, as not least the study The Authoritarian Personality testifies to.Publication history: Published original.(Published 23 November 2023)Citation: Deland, Mats (2023) “När Freud jobbade gratis. Den auktoritära personlighetens förhistoria”, in Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, special issue of Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 16, pp. 137–221. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.5Mats Delands artikel handlar om hur den freudomarxistiska traditionen uppkom när en ny, ung generation psykoanalytiker, många av dem kvinnor, många med dyrköpta erfarenheter från första världskrigets krigssjukvård, mötte den psykiska misären bland de fattiga i Berlin och Wien i de gratiskliniker som på Sigmund Freuds eget initiativ öppnades i början av 1920-talet. Analytiker som Otto Fenichel, Karen Horney, Melanie Klein, Ernst Simmel och inte minst Wilhelm Reich och Erich Fromm gick i spetsen för en snabb teoretisk utveckling av psykoanalysen, inte sällan i direkt motsättning till Freuds anvisningar. Gruppen blev politiskt radikal och upprättade kontakter och samarbeten med arbetarrörelsens organisationer. Deland visar hur det i sin tur ledde till nya konflikter i samband med att kritiken mot psykoanalysen ökade i Sovjetunionen och spreds vidare till den kommunistiska rörelsen. Desto mer fruktbart blev samarbetet med Max Horkheimers Institut für Sozialforschung i Frankfurt. Freudomarxisterna tvingades lämna Tyskland och Österrike på flykt undan nazism och fascism i början av 1930-talet och i exil utvecklades traditionen vidare i andra riktningar. Men arvet levde vidare inom ramen för Frankfurtskolans kritiska teori, vilket inte minst studien The Authoritarian Personality vittnar om.Publiceringshistorik: Originalpublicering.(Publicerad 23 november 2023)Förslag på källangivelse: Deland, Mats (2023) ”När Freud jobbade gratis. Den auktoritära personlighetens förhistoria”, i Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, specialnummer av Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 16, s. 137–221. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.
I tjänst hos konsten
[In the service of the arts]Review of Jaan Kolk, Vi är alla i tjänst hos konsten. Från Svenska Teaterförbundet till Fackförbundet Scen & Film (Atlas, Stockholm 2022).Citation: Melldahl, Åsa (2023) “I tjänst hos konsten”, review in Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 15, pp. 151–156. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.R1Recension av Jaan Kolk, Vi är alla i tjänst hos konsten. Från Svenska Teaterförbundet till Fackförbundet Scen & Film (Atlas, Stockholm 2022).Förslag på källangivelse: Melldahl, Åsa (2023) ”I tjänst hos konsten”, recension i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 15, s. 151–156. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.R
Vad är frihet? Betraktelser över ett begrepp och en bok
[What is freedom? Reflections on a concept and a book]“Freedom” is on everyone’s lips in today’s public debate – and is particularly claimed as a value belonging to the political right. In this article, Rita Augestad Knudsen takes Lea Ypi’s book Free. Coming of age at the end of history, as her point of departure and reads it as a possible contribution to the current debate. Augestad Knudsen discusses how Ypi’s book can be understood as an attempt to move the concept of freedom closer to the political left, and to say something about what freedom means as a political value today. The author also considers how the book functions as text and literature, emphasizing the ideas of freedom it presents, and how it portrays Albania’s recent past “at the end of history” and the transition from authoritarian communism to market capitalism. Although Free is both exciting and interesting to read, it unfortunately does not fully fulfill its implicit promises to elevate contemporary political discourse on freedom.Publication history: Published original.(Published 21 June 2023)Citation: Augestad Knudsen, Rita (2023) “Vad är frihet? Betraktelser över ett begrepp och en bok”, in Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 15, pp. 67–79. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.2”Frihet” är på allas läppar i dagens offentliga samtal – och lyfts då särskilt som ett värde som tillhör den politiska högern. Rita Augestad Knudsen tar i den här artikeln sin utgångspunkt i Lea Ypis bok Fri. En uppväxt vid historiens slut, och läser den som ett möjligt bidrag till debatten. Augestad Knudsen diskuterar hur Ypis bok kan förstås som ett försök att flytta frihetsbegreppet närmare den politiska vänstern, och att säga något om vad frihet innebär som ett politiskt värde idag. Författaren tar också upp hur boken fungerar som text och litteratur, med tonvikt på de idéer om frihet som framträder i den, och hur den skildrar Albaniens nära förflutna ”vid historiens slut” och övergången från auktoritär kommunism till marknadskapitalism. Trots att Fri är både spännande och intressant läsning så uppfyller den tyvärr inte fullt ut sina implicita löften om att utveckla dagens politiska frihetsdiskurs.Publiceringshistorik: Originalpublicering.(Publicerad 21 juni 2023)Förslag på källangivelse: Augestad Knudsen, Rita (2023) ”Vad är frihet? Betraktelser över ett begrepp och en bok”, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 15, s. 67–79. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.
Titelsidor
Front matter.https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.TIhttps://doi.org/10.13068/2000-6217.16.T
Krisens makt
[The power of crisis]Review of Ståle Holgersen, Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen (Daidalos, Gothenburg 2022).Citation: Edberg, Karin (2023) “Krisens makt”, review in Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 15, pp. 157–164. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.R2Recension av Ståle Holgersen, Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen (Daidalos, Göteborg 2022).Förslag på källangivelse: Edberg, Karin (2023) ”Krisens makt”, recension i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 15, s. 157–164. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.R
Else Frenkel-Brunswik – mångtydighetens teoretiker
[Else Frenkel-Brunswik – theorist of ambiguity]The Authoritarian Personality is primarily associated with Theodor W. Adorno, perhaps the foremost of the prominent figures within Critical Theory. But the methods used in the study had largely already been developed by three psychologists: the Austrian Else Frenkel-Brunswik, like Adorno a refugee from Nazism, and the two Americans Daniel J. Levinson and R. Nevitt Sanford. Together they formed the Berkeley Public Opinion Study Group. In his article, Mats Deland draws a portrait of Else Frenkel-Brunswik, of her scientific trajectory, work and contribution to The Authoritarian Personality, which also serves as an introduction to the chapter from the book, written by her, which constitutes the next article in this journal issue. Outside of the work of the Berkeley Group, Frenkel-Brunswik is also known for her own research on how children can acquire authoritarian attitudes through upbringing and on how psychoanalysis can be operationalized into an empirically tested science. She had contacts with Scandinavian researchers and inspired, among others, the philosopher Harald Ofstad and the sociologist Joachim Israel at the beginning of their research careers. With the exception of the collaboration with Adorno, Levinson and Sanford, Frenkel-Brunswik was opposed both as a Jew and a woman, and a significant researcher’s life was prematurely terminated by suicide in 1958, at the age of 50.Publication history: Published original.(Published 23 November 2023)Citation: Deland, Mats (2023) “Else Frenkel-Brunswik – mångtydighetens teoretiker”, in Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, special issue of Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 16, pp. 101–115. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.3The Authoritarian Personality förknippas i första hand med Theodor W. Adorno, den kanske främste av förgrundsgestalterna inom den kritiska teorin. Men de metoder som användes i studien hade i hög grad redan utarbetats av tre psykologer: österrikiskan Else Frenkel-Brunswik, liksom Adorno en flykting undan nazismen, och de båda amerikanerna Daniel J. Levinson och R. Nevitt Sanford. Tillsammans utgjorde de forskargruppen Berkeley Public Opinion Study Group. I sin artikel tecknar Mats Deland ett porträtt av Else Frenkel-Brunswik, av hennes vetenskapliga bana, arbete och bidrag till The Authoritarian Personality, som också fungerar som en introduktion till det av henne skrivna kapitlet ur boken som utgör nästkommande artikel i det här tidskriftsnumret. Utanför Berkeleygruppens arbete är Frenkel-Brunswik också känd för sin egen forskning om hur barn genom uppfostran kan förvärva auktoritära attityder och om hur psykoanalysen kan operationaliseras till en empiriskt testbar vetenskap. Hon hade kontakter med skandinaviska forskare och inspirerade bland annat filosofen Harald Ofstad och sociologen Joachim Israel i början av deras forskarkarriärer. Med undantag av samarbetet med Adorno, Levinson och Sanford motarbetades Frenkel-Brunswik både som judinna och kvinna och en betydande forskargärning avbröts i förtid genom självmord 1958, vid 50 års ålder.Publiceringshistorik: Originalpublicering.(Publicerad 23 november 2023)Förslag på källangivelse: Deland, Mats (2023) ”Else Frenkel-Brunswik – mångtydighetens teoretiker”, i Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, specialnummer av Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 16, s. 101–115. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.
”Inte den typiska höginkomsttagaren.” Självuppfattning och klassidentifikation bland höginkomsttagare i Sverige
[“Not the typical high earner.” Self-perception and class identification among high-income earners in Sweden]Income inequality has increased in Sweden in recent decades, and high-income earners are among the winners. However, despite its privileged position, the group has been largely absent from research on class. In Mikael Svensson and Lena Sohl’s article, we therefore get a much-needed insight into Swedish high-income earners’ class identification and self-perception. The authors have interviewed 25 people who belong to the 10 percent with the highest wage incomes in Sweden and analyze how they reason about themselves as high earners and about their class position. The interviewees see themselves as financially privileged, for example in that they rarely have to worry about money and have a secure future thanks to high education and an assured position on the labor market. At the same time, they do not want to identify themselves as high income earners, but instead as middle class or upper middle class. Their way of reasoning about class is in line with the increased middle-class identification in Sweden, not least through the positive values they associate with the middle class and the upper middle class.Publication history: Published original.(Published 21 June 2023)Citation: Svensson, Mikael & Lena Sohl (2023) “‘Inte den typiska höginkomsttagaren.’ Självuppfattning och klassidentifikation bland höginkomsttagare i Sverige”, in Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 15, pp. 81–115. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.3Under de senaste decennierna har inkomstojämlikheten ökat i Sverige, och höginkomsttagare tillhör vinnarna. Men trots sin privilegierade position har gruppen i hög grad varit frånvarande i forskningen om klass. I Mikael Svenssons och Lena Sohls artikel får vi därför en välbehövlig inblick i svenska höginkomsttagares klassidentifikation och självuppfattning. Författarna har intervjuat 25 personer som tillhör de 10 procenten med högst löneinkomster i Sverige och analyserar hur de resonerar om sig själva som höginkomsttagare och om sin klassposition. Intervjupersonerna ser sig som ekonomiskt privilegierade, till exempel i det att de sällan behöver oroa sig för pengar och har en trygg framtid tack vare hög utbildning och en säker position på arbetsmarknaden. Samtidigt vill de inte identifiera sig som höginkomsttagare, men däremot som medelklass eller övre medelklass. Deras sätt att resonera om klass ligger i linje med den ökade medelklassidentifikationen i Sverige, inte minst genom de positiva värden som de kopplar till medelklassen och den övre medelklassen.Publiceringshistorik: Originalpublicering.(Publicerad 21 juni 2023)Förslag på källangivelse: Svensson, Mikael & Lena Sohl (2023) ”’Inte den typiska höginkomsttagaren.’ Självuppfattning och klassidentifikation bland höginkomsttagare i Sverige”, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 15, s. 81–115. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.
Medverkande författare
Contributors to the issue.https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.MFhttps://doi.org/10.13068/2000-6217.16.M
Så enkelt var det inte
[It wasn’t that simple]Review of Vincent Bevins, Jakartametoden. Det antikommunistiska korståget som formade vår värld (Karneval förlag, Stockholm 2021, the Swedish translation of The Jakarta Method. Washington’s Anticommunist Crusade and the Mass Murder Program that Shaped our World).Citation: Törnquist, Olle (2023) “Så enkelt var det inte”, review in Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 15, pp. 169–175. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.R4Recension av Vincent Bevins, Jakartametoden. Det antikommunistiska korståget som formade vår värld (Karneval förlag, Stockholm 2021, översättning av The Jakarta Method. Washington’s Anticommunist Crusade and the Mass Murder Program that Shaped our World).Förslag på källangivelse: Törnquist, Olle (2023) ”Så enkelt var det inte”, recension i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 15, s. 169–175. https://doi.org/10.13068/2000-6217.15.R