233 research outputs found
Cerebral mechanisms in cardiovascular control : studies on haemorrhage and effects of sodium
No full textThis thesis describes experiments investigating the influence of the brain on cardiovascular adaptations to haemorrhage and excess sodium in conscious chronically prepared sheep. A continuous reduction in blood volume eventually activates a reflex that causes a fall in vascular resistance and heart rate and thereby also in arterial blood pressure. The mechanisms behind this reaction, usually referred to as the decompensatory phase, are not known in detail but it is likely to be neurally mediated. Elevated body fluid NaCl, on the other hand, increases blood pressure. This is mainly achieved by enlarging the plasma volume. However, a putative cerebral action of increased sodium concentration may also contribute to the pressor response. Infusion of hypertonic NaCl solutions is widely acclaimed as an efficient way of restoring haemorrhagic hypotension but investigations concerning the role of the brain in mediating this effect have been largely neglected.Intracerebroventricular infusion of the unspecific opioid antagonist naloxone prior to haemorrhage significantly postponed blood loss induced hypotension, whereas the unspecific opioid agonist morphine had the opposite effect. Further studies revealed that activation of kappa- and delta-opioid receptors, but not mu-opioid receptors adjacent to the ventricular compartment, contributed to initiate haemorrhagic hypotension and bradycardia. However, blockade of these receptors delayed, but could not totally prevent the decompensatory phase.Isoflurane anaesthesia abolished the cerebral effects of hypertonic NaCl on the circulation. As the improvement in cardiovascular function was impaired, it appears that there is a cerebral component crucial for the full effect of hypertonic NaCl resuscitation. This hypothesis was investigated in a separate study of haemorrhage, where it was shown that increased periventricular sodium concentration and cerebral angiotensin II receptors type 1 (AT1)-receptors contribute, together with plasma volume expansion, to improve systemic haemodynamics after intravenous treatment with hypertonic NaCl. Thus, resuscitation with hypertonic NaCl after haemorrhage partly depends on brain mechanisms.Using a newly developed technique for intracerebral injections in conscious chronically prepared sheep it was also demonstrated that reversible inhibition of the neurotransmission within the paraventricular nucleus of the hypothalamus with lidocaine had no apparent effect per se but effectively abolished the increase in arterial blood pressure, central venous pressure and glomerular filtration rate as well as the decrease in plasma angiotensin II levels seen in responses to elevated cerebrospinal fluid sodium concentration. These results indicate an influence of this brain structure on the non-volume dependent cardiovascular adaptations to hypertonicity.List of scientific papersI. Frithiof R, Rundgren M (2006). Activation of central opioid receptors determines the timing of hypotension during acute hemorrhage-induced hypovolemia in conscious sheep. Am J Physiol Regul Integr Comp Physiol. 291(4): R987-96. Epub 2006 Apr 20 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16627696II. Frithiof R, Eriksson S, Rundgren M (2007). Central inhibition of opioid receptor subtypes and its effect on haemorrhagic hypotension in conscious sheep. Acta Physiol. 191(1): 25-34. Epub 2007 Jun 5 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17550406III. Frithiof R, Mats R, Johan U, Stefan E, Hans H (2006). Comparison between the effects on hemodynamic responses of central and peripheral infusions of hypertonic NaCl during hemorrhage in conscious and isoflurane-anesthetized sheep. Shock. 26(1): 77-86 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16783202IV. Frithiof R, Eriksson S, Bayard F, Svensson T, Rundgren M (2007). Intravenous hypertonic NaCl acts via cerebral sodium sensitive and angiotensinergic mechanisms to improve cardiac function in haemorrhaged conscious sheep. J Physiol. Jul 19: Epub ahead of print https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17640936V. Frithiof R, Rundgren M (2007). Inhibition of the hypothalamic paraventricular nucleus abolishes sodium induced blood pressure elevation in conscious sheep. [Submitted]</p
Limitations of the ARDS criteria during high-flow oxygen or non-invasive ventilation : evidence from critically ill COVID-19 patients
No full textBackground: The ratio of partial pressure of arterial oxygen to inspired oxygen fraction (PaO2/FIO2) during invasive mechanical ventilation (MV) is used as criteria to grade the severity of respiratory failure in acute respiratory distress syndrome (ARDS). During the SARS-CoV2 pandemic, the use of PaO2/FIO2 ratio has been increasingly used in non-invasive respiratory support such as high-flow nasal cannula (HFNC) and non-invasive ventilation (NIV). The grading of hypoxemia in non-invasively ventilated patients is uncertain. The main hypothesis, investigated in this study, was that the PaO2/FIO2 ratio does not change when switching between MV, NIV and HFNC. Methods: We investigated respiratory function in critically ill patients with COVID-19 included in a single-center prospective observational study of patients admitted to the intensive care unit (ICU) at Uppsala University Hospital in Sweden. In a steady state condition, the PaO2/FIO2 ratio was recorded before and after any change between two of the studied respiratory support techniques (i.e., HFNC, NIV and MV). Results: A total of 148 patients were included in the present analysis. We find that any change in respiratory support from or to HFNC caused a significant change in PaO2/FIO2 ratio. Changes in respiratory support between NIV and MV did not show consistent change in PaO2/FIO2 ratio. In patients classified as mild to moderate ARDS during MV, the change from HFNC to MV showed a variable increase in PaO2/FIO2 ratio ranging between 52 and 140 mmHg (median of 127 mmHg). This made prediction of ARDS severity during MV from the apparent ARDS grade during HFNC impossible. Conclusions: HFNC is associated with lower PaO2/FIO2 ratio than either NIV or MV in the same patient, while NIV and MV provided similar PaO2/FIO2 and thus ARDS grade by Berlin definition. The large variation of PaO2/FIO2 ratio indicates that great caution should be used when estimating ARDS grade as a measure of pulmonary damage during HFNC
PRONMED Uppsala COVID-19 ICU Biobank
No full textThe dataset consists clinical data and biobankes samples from 250 critically ill COVID-19 patients admitted to intensive care at Uppsala University Hospital.
During intensive care patients are sampled during weekdays. Wholeblood is collected for DNA sequencing. EDTA- and citrate-plasma, with corresponding cell pellets as well as urine is collected and frozen at -80°C until further use. In addition, PBMCs, PAX tubed for RNA-stabilized blood, and CyTOF tubes for single cell proteomics are collected and frozen. At follow-up after 3-6 months and after 1 year from discharge the corresponding convalescent samples are collected and frozen. All included patients, or next of kin sign an informed consent at the inclusion in the study making it possible to use the samples directly for studies focusing on the genetic, physiological and cellular mechanisms behind the disease and to share samples and data with collaborators both nationally and internationally.
Any researcher interested in samples can contact the study to discuss their idea and sample requirements, whereafter material transfer agreements and data transfer agreements can be drafted.
For all patients there is detailed clinical information on underlying disease, disease severity, treatment while in ICU and remaining symptoms and physiology at follow-up after 3-6 months and after one year. The dataset includes all routine biochemistry from one year before admission to the ICU until follow-up. There is diagnostic virus quantification for most patients, antibody titers of IgG, IgA and IgM for the SARS-COV-2 spike protein on most patients, and multiplex data on plasma cytokine expression at admission in most patients. In addition all patients have been genotyped as part of the COVID-19 Host Genetics Initiative and most patients have Whole Exome Sequencing data.
Clinical patient data are collected in an electronic Case Report Form (eCRF) and stored in a pseudoanonymized database. Genetic and other datasets are identified through the same pseudoanonymization scheme. Any researcher interested in individual data can contact the study to discuss their idea and data requirements, whereafter data transfer agreements can be drafted.
Published articles
2021
Lipcsey et al. 10.3389/fimmu.2021.627579 (https://doi.org/10.3389/fimmu.2021.627579)
Zhou et al. https://doi.org/10.1038/s41591-021-01281-1
Hultström et al. https://doi.org/10.1186/s13054-021-03461-4
Ahlström et al.
https://doi.org/10.1111/aas.13781
Luther et al. 10.1111/aas.13746 (https://doi.org/10.1111/aas.13746)
2020
Bülow Anderberg et al.10.1016/j.cyto.2020.155389 (https://doi.org/10.1016/j.cyto.2020.155389)
Asif et al. https://doi.org/10.1186/s13054-020-03362-y
Frithiof et al.10.1186/s13054-020-03302-w (https://doi.org/10.1186/s13054-020-03302-w)
Stattin et al. 10.1016/j.jcrc.2020.08.026 (https://dx.doi.org/10.1016/j.jcrc.2020.08.026)
Hultström et al.10.1186/s13054-020-03223-8 (https://doi.org/10.1186/s13054-020-03223-8)
Eriksson et al.10.1055/s-0040-1715835 (https://doi.org/10.1055/s-0040-1715835)
Hultström et al.10.1097/HJH.0000000000002531 (https://doi.org/10.1097/hjh.0000000000002531)
For full list see publications incl. preprints see authors Michael Hultström, Miklós Lipcsey, and Robert Frithiof in
https://publications-covid19.scilifelab.se
Estimated glomerular filtration rates are higher when creatinine-based equations are compared with a cystatin C-based equation in coronavirus disease 2019
No full textFunding Information: The study was funded by the SciLifeLab/Knut and Alice Wallenberg national COVID‐19 research program (Michael Hultström; KAW 2020.0182, KAW 2020.0241), the Swedish Heart‐Lung Foundation (Michael Hultström; 20210089, 20190639, 20190637), the Swedish Research Council (Robert Frithiof; 2014‐02569, 2014‐07606), The Swedish Kidney Foundation (Robert Frithiof; F2020‐0054), and The Swedish Society of Medicine (Michael Hultström; SLS‐938101). Funding bodies had no role in the design of the study, data collection, interpretation, or in the writing of the article. Funding Information: Medicinska Forskningsrådet; SciLifeLab/Knut and Alice Wallenberg National COVID‐19 Research Program, Grant/Award Numbers: KAW 2020.0182, KAW 2020.0241; Swedish Heart‐Lung Foundation, Grant/Award Numbers: 20210089, 20190639, 20190637; Swedish Kidney Foundation, Grant/Award Number: F2020‐0054; Swedish Society of Medicine, Grant/Award Number: SLS‐938101; the Swedish Research Council, Grant/Award Numbers: 2014‐07606, 2014‐02569 Funding information Publisher Copyright: © 2022 The Authors. Acta Anaesthesiologica Scandinavica published by John Wiley & Sons Ltd on behalf of Acta Anaesthesiologica Scandinavica Foundation.Objectives: Estimations of glomerular filtration rate (eGFR) are based on analyses of creatinine and cystatin C, respectively. Coronavirus disease 2019 (COVID-19) patients in the intensive care unit (ICU) often have acute kidney injury (AKI) and are at increased risk of drug-induced kidney injury. The aim of this study was to compare creatinine-based eGFR equations to cystatin C-based eGFR in ICU patients with COVID-19. Methods: After informed consent, we included 370 adult ICU patients with COVID-19. Creatinine and cystatin C were analyzed at admission to the ICU as part of the routine care. Creatinine-based eGFR (ml/min) was calculated using the following equations, developed in chronological order; the Cockcroft–Gault (C-G), Modified Diet in Renal Disease (MDRD)1999, MDRD 2006, Chronic Kidney Disease Epidemiology Collaboration (CKD-EPI), and Lund–Malmö revised (LMR) equations, which were compared with eGFR calculated using the cystatin C-based Caucasian Asian Pediatric Adult (CAPA) equation. Results: The median eGFR when determined by C-G was 99 ml/min and interquartile range (IQR: 67 ml/min). Corresponding estimations for MDRD1999 were 90 ml/min (IQR: 54); MDRD2006: 85 ml/min (IQR: 51); CKD-EPI: 91 ml/min (IQR: 47); and for LMR 83 ml/min (IQR: 41). eGFR was calculated using cystatin C and the CAPA equation value was 70 ml/min (IQR: 38). All differences between creatinine-based eGFR versus cystatin C-based eGFR were significant (p <.00001). Conclusions: Estimation of GFR based on various analyses of creatinine are higher when compared with a cystatin C-based equation. The C-G equation had the worst performance and should not be used in combination with modern creatinine analysis methods for determination of drug dosage in COVID-19 patients.publishersversionpublishe
A second update on mapping the human genetic architecture of COVID-19
No full textRobert Frithiof, Michael Hultström and Miklos Lipcsey are data collection members in The COVID-19 Host Genetics InitiativeFor complete list of contributors see http://dx.doi.org/10.1038/s41586-023-06355-3</p
A second update on mapping the human genetic architecture of COVID-19
No full textRobert Frithiof, Michael Hultström and Miklos Lipcsey are data collection members in The COVID-19 Host Genetics InitiativeFor complete list of contributors see http://dx.doi.org/10.1038/s41586-023-06355-3</p
A quantitative analysis of extension and distribution of lung injury in COVID-19: a prospective study based on chest computed tomography
No full textAbstract Background Typical features differentiate COVID-19-associated lung injury from acute respiratory distress syndrome. The clinical role of chest computed tomography (CT) in describing the progression of COVID-19-associated lung injury remains to be clarified. We investigated in COVID-19 patients the regional distribution of lung injury and the influence of clinical and laboratory features on its progression. Methods This was a prospective study. For each CT, twenty images, evenly spaced along the cranio-caudal axis, were selected. For regional analysis, each CT image was divided into three concentric subpleural regions of interest and four quadrants. Hyper-, normally, hypo- and non-inflated lung compartments were defined. Nonparametric tests were used for hypothesis testing (α = 0.05). Spearman correlation test was used to detect correlations between lung compartments and clinical features. Results Twenty-three out of 111 recruited patients were eligible for further analysis. Five hundred-sixty CT images were analyzed. Lung injury, composed by hypo- and non-inflated areas, was significantly more represented in subpleural than in core lung regions. A secondary, centripetal spread of lung injury was associated with exposure to mechanical ventilation (p < 0.04), longer spontaneous breathing (more than 14 days, p < 0.05) and non-protective tidal volume (p < 0.04). Positive fluid balance (p < 0.01), high plasma D-dimers (p < 0.01) and ferritin (p < 0.04) were associated with increased lung injury. Conclusions In a cohort of COVID-19 patients with severe respiratory failure, a predominant subpleural distribution of lung injury is observed. Prolonged spontaneous breathing and high tidal volumes, both causes of patient self-induced lung injury, are associated to an extensive involvement of more central regions. Positive fluid balance, inflammation and thrombosis are associated with lung injury. Trial registration Study registered a priori the 20th of March, 2020. Clinical Trials ID NCT04316884
Theology and natural philosophy in late seventeenth and early eighteenth-century Britain
No full textA number of historians of science have claimed that the early Boyle Sermons provided a platform for the promotion of a moderate-Anglican social and political ideology underpinned by Newtonian natural philosophy. However, by examining in detail the texts of Richard Bentley, John Harris and Samuel Clarke, this thesis argues that their Sermons should not be characterised as 'Newtonian'. These texts were highly complex literary productions constructed with the intention of achieving victory over the enemies of Christianity. An examination of their rhetorical strategies
focuses attention on the use to which various cognitive materials - including natural philosophy - were put. Thus the presence of Newtonian concepts in the texts is
explained by the aims and overall scholarly programmes of the Lecturers. It will also be argued that the term 'Boyle Lectureship' is problematic and that the main elements of the Lectureship - Robert Boyle's bequest, the Trustees, the
Lecturers, and the Sermons - cannot be conflated into a single historical unit. Therefore, throughout this study, emphasis is placed on the contingent and singular
behaviour of individuals located within an ecclesiastical and scholarly community, where career promotion and the notion of scholarly credit were important. The brief
in Boyle's last will and testament stipulated that the Lecturers must defend Christianity using the scholarly tools to hand. In this thesis it will be shown that the
personnel of the Lectureship conformed to Boyle's brief and that they utilised all available methods and materials in the pursuance of their legal and institutional
responsibilities. This approach removes the analysis of the Lectureship from an overarching sociological perspective; instead the Sermons are interpreted as exemplary texts in the rhetorical prosecution of the enemies of Christianity. This study, therefore, acknowledges the complex nature of theological texts in early modern England
Vreta kloster.
No full textThis convent, listed as either Benedictine or Cistercian in the early documents, is considered to be Cistercian by the present author. cf. p. [1]-2.Mode of access: Internet
Liksom ett par nya ögon. Frithiof Holmgren och synsinnets problematik
No full textPopular Abstract in Swedish Studien handlar om fysiologen Frithiof Holmgrens försök att fastställa seendets natur på experimentell väg. Avsikten är att problematisera Holmgrens intresse för synsinnet mot bakgrund av de metoder och vetenskapliga ideal som var förhärskande inom den experimentella fysiologin, det ämne som Holmgren introducerade i Sverige 1862. Generellt kan man säga att Holmgrens forskning utvecklades från experiment baserade på djurförsök till metoder anpassade efter mänskliga förhållanden. Holmgrens sena försök att kartlägga färgsinnets receptorer på den egna näthinnan utgör en påfallande kontrast till hans tidiga experiment där uttagna grodögon hopkopplades med strömkänsliga mätinstrument. Även om förfaringssätten skilde sig åt avsevärt förblev frågeställningarna märkbart oförändrade. Viljan att förklara synförnimmelsernas subjektiva egenart med objektiva medel låg bakom såväl de tidiga grodexperimenten som de sena studierna över färgförnimmelsens beskaffenhet. På många sätt var Holmgren en tydlig representant för det sena 1800-talets medicinska laboratorievetenskap. Oviljan att kompromissa om laboratorieforskarens rätt att fritt råda över sitt gebit, den stora tilltron till experimentets metodiska och pedagogiska värde, anammandet av ett objektivt ideal, men även ett bestämt avståndstagande från materialistiska dogmer och en distinkt gränsdragning mellan vetenskap och trosuppfattning ? allt detta var typiska drag. Holmgrens forskning knöt tydligt an till den fysiologi som utvecklades vid de tyska universiteten kring mitten av 1800-talet. Hos tongivande fysiologer som Emil du Bois-Reymond, Carl Ludwig och Hermann von Helmholtz lärde sig Holmgren att betrakta den levande organismen som ett aggregat av ekvivalenta funktioner. Vad som gällde för muskeln eller nerven gällde även för ögat eller hjärnan. Kemiska processer och fysikaliska mekanismer ansågs behärska livsyttringarna, oavsett om det rörde sig om en enkel muskelsammandragning eller om ögats/hjärnans förmåga att urskilja olika kulörer. Kännetecknande för detta sätt att studera kroppen var de många paralleller som drogs mellan organiska funktioner och mekaniska förlopp. I det här avseendet försåg den industriella tekniken inte endast fysiologerna med nödvändiga arbetsverktyg, den gav även upphov till en rad pregnanta bilder och modeller med vilka kroppens funktioner kunde förstås och illustreras. Bilderna spelade även en viktig populärvetenskaplig roll. Genom att införliva välkända och omdiskuterade föremål som den elektriska telegrafen och kameran i sina föredrag bemödade sig fysiologer som Holmgren och du Bois-Reymond om att vinna allmänhetens gunst. Det sätt att bedriva fysiologisk forskning som Holmgren introducerade i Sverige var alltså tyskt till sin karaktär. Holmgrens exempel skulle följas av andra. Till de tyska laboratorierna förlade också fysiologer som Christian Lovén, Robert Tigerstedt, Magnus Blix och Hjalmar Öhrvall sina studieresor. Svenska fysiologer anammade tyskarnas laboratoriekultur, beställde många av sina instrument från Tyskland och publicerade sig flitigt på tyska. Det germanska inslaget i svensk fysiologi skulle kunna ses som ett uttryck för att de kulturella banden mellan Tyskland och Sverige stärktes under 1800-talet. Samtidigt gjorde sig den tyska fysiologin bemärkt på många andra håll. Nordamerikanska fysiologer drogs också till Tyskland, likaså italienska, och en purfransk fysiolog som Etienne-Jules Marey fick uppslaget till sin grafiska metod under en studievistelse i Tyskland. De tyska fysiologilaboratoriernas rykte under senare hälften av 1800-talet var världsomspännande. Vissa laboratorier, som Carl Ludwigs Physiologische Anstalt i Leipzig, omgavs av en kosmopolitisk air; forskare kom och gick hela tiden, vissa för att lära sig grunderna, andra för att avsluta tidigare påbörjade undersökningar. Här hyllades det internationella samarbetet som ideal. Man verkade för gemensamma mål, inte för individuell prestige. Verkligheten dikterade emellertid andra regler. Upptäckter som inte publicerades var inte värda namnet. Prioritetsstrider var ett vanligt inslag i facktidskrifterna. Det växande antalet medicinska tidskrifter under 1800-talet vittnar om vilken betydelse som tillmättes den vetenskapliga artikeln. Tidskrifterna speglade också den vetenskapliga specialiseringen. Från att ha haft en allmän medicinsk orientering blev deras ämnesområden alltmer avgränsade. Holmgrens yrkesbana följde samma utveckling. I stort sett allt han företog sig hade med synsinnet att göra. Han undersökte regnbågshinnans reflex och näthinnans elektriska respons på ljusintryck, upprättade diagram över tapparnas utbredning på näthinnan, kartlade förekomsten av färgblindhet i Sverige och studerade färgförnimmelsens beskaffenhet på de egna ögonen. Man kan säga att Holmgren var experimentalfysiolog med sinnesfysiologisk inriktning och med näthinnans betydelse för färgseendet som specialitet. Hans synfysiologiska inriktning var påtagligt färgad av Hermann von Helmholtz arbeten på området. Holmgren sällade sig till Helmholtz teori om förekomsten av tre nervfaser i näthinnan som svarade mot ljusets våglängder för spektralfärgerna rött, grönt och violett. Han införlivade även Helmholtz optiska instrument i sin forskning. Helmholtz var viktig för Holmgrens förståelse av hur visuell förnimmelse fungerar. Till sin läggning var Holmgren däremot Helmholtz raka motsats. Någon teoretiker var han aldrig. Att studera optiken matematiskt låg inte för honom, istället drogs han till problem som tydligt kunde omsättas i sinnevärlden. Denna praktiska hållning gjorde honom också sensibel för vetenskapens samhälleliga implikationer. Holmgren var inte främmande inför att pröva sina vetenskapliga rön på förhållanden utanför laboratoriet. Under 1870-talet fick han anledning till detta. Hans observationer av ett antal halshuggningar syftade till att vederlägga en förekommande vanföreställning om att döden inte inträdde omedelbart vid huvudets avskiljande från kroppen. Holmgren, som hade studerat pupillens rörelser på isolerade grodögon i sitt laboratorium, kunde konstatera att den avrättades pupiller reagerade på ett liknande sätt. Pupillrörelserna var att betrakta som en ren reflex och inte som tecken på att medvetandet fortlevde i det avhuggna huvudet. Det ska sägas att det inte framgår av Holmgrens olika uppsatser i ämnet hur han ställde sig till dödsstraffet. Ett annat exempel på Holmgrens praktiska syn på vetenskapen var arbetet med att kartlägga frekvensen av färgblindhet i Sverige. Kartläggningen föranleddes av misstanken om att tågolyckan utanför Lagerlunda i Östergötland 1875 kunde ha orsakats av en felbedömning av järnvägens signalfärger. Massundersökningar av bland annat personalen vid landets sjöfart och järnvägar vidtog. Liksom i fallet med avrättningarna drog Holmgren nytta av sin synfysiologiska forskning. Studiet av färgblindhet hade tidigare utgjort ett moment i hans intresse för färgsinnets uppbyggnad; nu fick han anledning att ställa sin forskning i samhällets tjänst. Kartläggningen av färgblindhet accentuerade andra sidor av Holmgren ochhans samtid. En sådan var utvecklingsoptimismen sådan den tog sig uttryck i synen på utbyggnaden av nya färd- och kommunikationsmedel, framväxten av det urbana samhället och tilltron till naturvetenskapens betydelse för den västerländska kulturen. Om något symboliserade järnvägen och telegrafen denna framstegsanda. De nya sätten att färdas och kommunicera ansågs gagna såväl ekonomiska som kulturella faktorer; de nationella och internationella banden stärktes, professionella kontakter knöts på ett mer frekvent sätt och tillgången på dagsaktuella nyheter tedde sig obegränsad. Ett exempel på hur högt det nya kommunikationsnätet värderades var uppfattningen att järnvägen underlättade spridningen av civilisationens idéer och att telegrafen främjade freden på jorden. Utöver dess funktion som transportmedel för varor, personer och information tillmättes järnvägen och telegrafen alltså även ett stort kulturellt symbolvärde. Sett i ljuset av detta är det inte konstigt att massundersökningarna av järnvägspersonalens färgseende rönte så pass mycket uppmärksamhet som de gjorde. Färgblindhet började associeras med järnvägsolyckor och ansågs utgöra ett reellt hot mot säkerheten i järnvägstrafiken. Dessutom sågs färgblindheten som ett oroväckande symptom på biologisk stagnation, något som rimmade illa med bilden av den kulturellt överlägsne och ständigt alltmer förfinade europén. Vissa läkare skyllde färgblindhet, närsynthet och en allmän kroppslig förslappning på den urbana livsstilen. Jämfört med folkslag som levde nära naturen tedde sig västerlänningen handikappad utan sina glasögon, kikare, förstoringsglas och andra sinnesförstärkande hjälpmedel. I anslutning till diskussionen om de degenererade sinnena sökte läkare och pedagoger att inpränta vikten av att öva upp kroppens sinnliga förmögenheter. Förmågan att se, höra och känna kunde inte tas för given, menade man. Synen, hörseln och känseln var kroppens instrument. Ju mer man övade, desto skarpare och precisare blev förnimmelserna. I ett tidigare naturtillstånd hade människan varit beroende av sina sinnesorgan för att överleva. Med civilisationens nya livsstil förändrades också betingelserna för den mänskliga varseblivningen. Sinnesorganen behövde inte längre tjänstgöra som vaktposter mot en hotfull värld. Samtidigt upplevdes världen i allt större utsträckning via maskiner och apparater. Nya intryck fyllde människans varseblivningssfär, från upplevelsen av det förbiilande landskapet utanför järnvägskupéns fönster till åsynen av ett framrusande lok på biografduken. Jag vill mena att fysiologilaboratoriet utgjorde en del av denna perceptuella omvandlingsprocess. Min förhoppning är att denna studie också förmått visa detta.This study deals with research on the visual organ as pursued in experimental physiology during the latter half of the nineteenth-century. In the 1850's och 60's experimental physiology developed as a new, scientific discipline within the curriculum of western medicine. By opposing the natural philosophical and vitalistic viewpoint of romantic medicine and by proclaiming measuring devices, animal experiments and a physico-chemical approach to life the cornerstones of modern medicine, experimental physiologists reshaped the study of the living organism. An important aspect of the new scientific method was the far-reaching comparison between organic functions and mechanical processes. From the middle of the nineteenth-century onward, the metaphor of the organic machine imbued the practice and rhetoric of experimental physiology. Not only was the body investigated by means of new precisioninstruments, it was also compared to a number of industrial technologies such as the steam-engine, the electric telegraph andthe camera. Industrial technology offered a new set-up of codes with which the body and its functions could be reinterpreted. Beside providing a general picture of laboratory medicine and its underlying values, the study offers an insight into the work of the Swedish physiologist Frithiof Holmgren. From the mid 1860?s, when he was busy establishing the first physiological laboratory in Sweden, to the year of his death in 1897, Holmgren devoted his scientific career to problems regarding the physiology of vision. While Holmgrens early research was founded on animal experiments, his later investigations dealt with the intrinsic nature of colourblindness and colourvision. Holmgren was particularly concerned with how knowlegde about colourperception could be gained without having to rely upon the uncertain evidence of selfobservation. This proved difficult to accomplish however, since the functions of the eye could not be measured in the same way as one could measure the pulse, the heart-beat or the power of the muscle. As distinguished from these, the organ of vision was strongly associated with subjectiveness, unreliable observations and biased results
- …
