297 research outputs found
Mehr Naturschutz, um neue Pandemien zu verhindern?
Am Friedrich-Loeffler-Institut auf der Insel Riems beraten mehr als 60 Wissenschaftler über Krankheitserreger, die von Nagetieren übertragen werden können. Es geht auch darum, zukünftige Pandemien verhindern. Naturschutz kann dafür einen bedeutenden Beitrag leisten
Turbulent stratified shear flow experiments: Length scale comparison
Stratified shear flows are ubiquitous in geophysical systems such as oceanic overflows, wind-driven thermoclines, and atmo- spheric inversion layers. The stability of such flows is governed by the Richardson Number Ri which represents a balance between the stabilizing influence of stratification and the destabilizing influence of shear. For a shear flow with velocity difference U, density difference ∆ρ and characteristic length H, one has Ri = g(∆ρ/ρ)H/U^2 which is often used when detailed information about the flow is not available. A more precise definition is the gradient Richardson Number Rig = N^2/S^2 where the buoyancy frequency N = ((g/ρ)∂ρ/∂z)^{1/2}, the mean strain S = ∂U/∂z in which z is parallel to gravity and suitable ensemble or time averages define the gradients. We explore the stability and mixing properties of a wall-bounded shear flow over a range 0.1< Rig <1 using simultaneous planar measurements of density and velocity fields using Planar Laser-Induced Fluorescence (PLIF) and Particle Image Velocimetry (PIV), respectively. The flow, confined from the top by glass horizontal boundary, is a lighter alcohol-water mixture injected from a nozzle into quiescent heavier salt-water fluid with velocity between 5 and 10 cm/s and with a relative fractional density difference of 0.0026 or 0.0052. The injected flow is turbulent with Taylor Reynolds number between 50 and 100. We compare a set of length scales that characterize the mixing properties of our turbulent stratified shear flow including the Thorpe Length L_T, the Ozmidov Length L_o, the Ellison Length L_E, and turbulent mixing lengths L_m and L_ρ
Antitumor Effects of a Combined 5-Aza-2 ' Deoxycytidine and Valproic Acid Treatment on Rhabdomyosarcoma and Medulloblastoma in Ptch Mutant Mice
Patched (etch) heterozygous mice develop medulloblastoma (MB) and rhabdomyosarcoma (RMS) resembling the corresponding human tumors. We have previously shown that epigenetic silencing of the intact Ptch allele contributes to tumor formation in this model. Here, we investigated whether targeting of epigenetic silencing mechanisms could be useful in the treatment of Ptch-associated cancers. A reduction of endogenous DNA methyltransferasel (Dnmt1) activity significantly reduced tumor incidence in heterozygous Ptch knockout mice. A combined treatment with the Dnmt inhibitor 5-aza-2'deoxycytidine (5-aza-dC) and the histone deacetlyase (HDAC) inhibitor valproic acid (VPA) efficiently prevented MB and RMS formation, whereas monotherapies with either drug were less effective. Wild-type Ptch expression was efficiently reactivated in tumors by 5-aza-dC/VPA combination therapy. This was associated with reduced methylation of the Pitch promoter and induction of historic hyperacetylation suggesting inhibition of HDACs is vivo. However, the treatment was not effective in clinically overt, advanced stage tumors. This is a first in vivo demonstration that targeting of Dnmt and HDAC activities is highly effective in preventing formation of Ptch-associated tumors. The results suggest a novel clinical strategy for consolidation therapy of corresponding tumors in humans after completion of conventional treatment. Our data also suggest that epigenetic therapy may be less effective in treating advanced stages of tumors, at least in this tumor model. [Cancer Res 2009;69(3):887-95
Vattenväxter i sjöar [Elektronisk resurs] : Utvärdering av det gemensamma delprogrammet
Några länsstyrelser samarbetar sedan 2009 vad gäller inventeringar av vattenväxter i sjöar. Inventeringarna samordnas av Länsstyrelsen i Stockholm i ett så kallat gemensamt delprogram inom miljöövervakningen. Denna rapport syftar till att ge vägledning för utformandet av det gemensamma delprogrammet 2015-2020. Tyngdpunkt i utvärderingen har varit a) översyn av Undersökningstypen för makrofyter i sjöar med avseende på vägledning kring vilket antal transekter som bör inventeras per sjö, b) statusklassning av ekologisk status enligt ramdirektivet för vatten, c) förändringar i makrofytsamhällen i tidsseriesjöar, samt d) bristanalys av dataförsörjning. För utvärderingen har kvantitativa makrofytdata från 548 sjöar i hela Sverige använts. Data har inkommit till datavärden, SLU, dels via det nationella dataförsörjningsprogrammet och dels via det nationella miljöövervakningsprogrammet för makrofyter i sjöar.Med hjälp av bland annat framtagna artkumuleringskurvor kunde konstateras att det hittills har inventerats för få transekter i de flesta sjöarna. Baserat på sambandet mellan sjöarea och antalet funna hydrofyter togs en rekommendation fram om antalet transekter som bör inventeras för att erhålla pålitliga makrofytdata. Antalet funna vattenväxtarter varierade även stort mellan inventerare. För att erhålla pålitliga makrofytdata föreslås nationella insatser för kompetenshöjning, interkalibrering samt individuell ackreditering.Statusklassning baserad på makrofyter visar att många sjöar i datamaterialet har minst god ekologisk status (59 %). Sjöar med måttlig eller sämre ekologisk status rapporteras främst från Stockholms-, Södermanlands- och Jönköpings län. Det är också dessa län som har rapporterat in flest antal makrofytdata. I dagsläget är det dock svårt att avgöra om observerade förändringar i makrofytsamhällen (både ökningar och minskningar) är faktiska förändringar eller pseudoförändringar på grund av till exempel bristfälligt genomförda inventeringar.Tack vare det nationella dataförsörjningsprogrammet har dataunderlaget för en framtida revidering av bedömningsgrunderna för makrofyter förbättrats avsevärt. Det finns dock fortfarande regioner i Sverige där dataunderlaget är bristfälligt eller för gammalt. Dessa regioner inkluderar hela området norr om Limes Norrlandicus, Öland, Gotland, Skånes län, Värmlands län, Västra Götalands län och Kronobergs län. Även naturtyperna 3140 (Kransalgssjöar), 3150 (Naturligt näringsrika sjöar) och 3160 (Myrsjöar) är underrepresenterade i befintliga data.</p
Bedömningsgrunder för makrofyter i sjöar : bakgrundsrapport
De befintliga bedömningsgrunderna för makrofyter (BGM) i sjöar har hittills ansetts sompreliminära. Dessutom motsvarade de inte kraven enligt EUs Ramdirektiv för vatten medavseende på bl.a. typanpassningen och angivna gränser mellan olika klasser av ekologiskstatus.I det framlagda förslaget för revideringen av BGM i enlighet med EUs Ramdirektiv förvatten, lades stor vikt vid att utöka dataunderlaget av framför allt referenssjöar. Med hjälp avolika påverkanskriterier valdes 49 referenssjöar, dvs. sjöar som ansågs vara av hög ekologiskstatus. Som kriterier användes markanvändning, sjösänkning, koncentrationen avnäringsämnen samt pH i vattenfasen. Baserad på artsammansättningen bland makrofyternagjordes en klusteranalys-baserad typindelning i tre grupper. Dessa tre typologigrupper kundeskiljas åt med hjälp av främst två typologivariabler, nämligen Y-koordinat och h.ö.h. De tretypologigrupperna/regionerna var sjöar S om Limes Norrlandicus (LN), sjöar N om LN menunder högsta kustlinjen (HK) samt sjöar N om LN och över HK.För att bestämma sjöarnas ekologiska status, beräknades indikatorvärden längs Tot-Pgradientenför alla funna makrofytarter förutom helofyter. Indikatorvärdena viktades medarternas nischbredd längs Tot-P-gradienten. För varje sjö kunde på det viset ettmedianindikatorvärde, ett trofiskt makrofytindex (TMI), beräknas. Dessa trofiindex översattestill en femgradig skala enligt Ramdirektivets krav, dvs. de fem klasserna av ekologisk status.Denna konvertering gjordes med hjälp av Tot-P halter som prefereras av makrofytarter somansågs karakteristiska för respektive klass av ekologisk status. På grund av bristandedataunderlag kunde gränsvärden inte beräknas mellan klasserna otillfredsställande och dåligekologisk status.Trots ett heterogent datamaterial som är insamlat i olika syften, under olika decennier och tilloch med sekler och med varierande metodik mm., anses det föreslagna systemet kunnatillämpas i enlighet med EUs Ramdirektiv för vatten. Föreliggande utredning understrykerdock det stora behovet av kompletterande inventeringar samt av en revidering avundersökningsmetoden för inventering av makrofyter. Det föreslagna systemet bör verifierasmed datamaterial som inte användes för den här redovisade bedömningen. Därefter bör eneventuell revidering genomföras
Response of small mammals to forest fire
In this project, we are studying the response of small mammals and their pathogens as well as of associated environmental factors to natural and large scale forest fire
Utvärdering av metoder för makrofytinventering [Elektronisk resurs]
Vattenvegetation används nationellt och internationellt som indikator för att bedöma miljötillståndet, till exempel vattenkvalitet och naturvärden i sjöar och vattendrag. Det är av stor vikt att resultaten och analyserna från en makrofytinventering håller hög och tillförlitlig kvalitet. Den bedömning som grundar sig på kvalitetsfaktorn makrofyter kan få långtgående och kostsamma konsekvenser. Trots den stora mångfalden bland syften med makrofytinventeringar och tillgängliga inventeringsmetoder finns det i dagsläget ingen omfattande studie som har utvärderat olika inventeringsmetoder för makrofyter med avseende på en avvägning mellan syfte, karteringsmetodik, kvantifiering och resursbehov. Syftet med föreliggande utvärdering är att, baserat på en litteraturstudie och utvärdering av befintliga data, kunna rekommendera ett fåtal metoder för övervakningsinventering av sjöar för vidare fälttest. Utvärderingen bygger på en genomgång av relevant nationell och internationell litteratur, diskussioner med kollegor verksamma inom det europeiska interkalibreringsarbetet kring bedömningen av ekologisk status enligt Ramdirektivet för vatten, samt en utvärdering av tillgängliga men hittills icke utvärderade, svenska makrofytdata. Studien har avgränsats till övervakningsinventering enligt Ramdirektivet för vatten och bedömning av naturvärden. Den mest lovande metoden (enligt min bedömning) är krattning längs virtuella transekter med notering av täckningsgrad enligt en semikvantitativ skala. Metoden borde emellertid testas i minst 16 sjöar av olika biologisk och morfologisk karaktär. I ett antal sjöar (minst sex sjöar, t.ex. tre oligotrofa djupa och tre eutrofa grunda sjöar), bör krattmetoden jämföras med snorkling samt även med rutinventering med hjälp av dykning längs transekter. Dykningsmetoden är internationellt sett den mest använda övervakningsmetoden. För att undvika att de svenska data från en kommande miljöövervakningsmetod, baserad på krattmetoden, kommer att ifrågasättas, borde dykningsmetoden värderas mot krattningsmetoden. Hypotesen är att krattmetoden ger lika pålitliga resultat för bedömningen av vattenkvalitet enligt Ramdirektivet för vatten och bedömning av naturvärden som dykningsmetoden, i alla fall i de grunda sjöpartierna. Detta är dock bara ett antagande och bör verifieras med en gedigen fältstudie. Utvärderingen krävs för att kunna rekommendera krattmetoden baserat på vetenskaplig grund. Metoderna bör fälttestas under sommaren 2007, med fördel enligt faktorisk design, där hänsyn tas speciellt till sjöarnas trofistatus, bottensubstrat, sjödjup och sjöstorlek, samt med krav på att belägga effekten av antal undersökta transekter, olika typer av kratta, olika kvantifieringsmetoder, förhållandet mellan informationsvinst och resursbehov vid användning av olika karterings- och kvantifieringsmetoder.</p
- …
