1,413 research outputs found
Fromma berättelser och arbetarlitterär uppbyggelse – arbetarlitteraritet bortom kanon Devotional narratives and working class edification – proletarian literariness beyond canon
No full textArbetet undersöker frågan om i vad mån och på vilka sätt en uppbygglig dimension kan synliggöras i en arbetarlitterär text och hur estetik, didaktik, retorik och politik i så fall samverkar. Uppbyggelse brukar inte förknippas med arbetarlitteratur. Arbetarlitteratur kan vara agitation, propaganda, tendens- eller kampdiktning, men inte uppbyggelselitteratur. Uppbyggelse hör hemma i ett religiöst-kristet sammanhang som anses utesluta klassperspektiv. Men hur är det egentligen? Arbetarlitteratur och uppbyggelselitteratur ingår förvisso i två skilda litterära kretslopp – ett religiöst och ett sekulärt – men båda kan räknas som brukslitteratur och stod i arbetarlitteraturens barndom dessutom utanför den kanoniserade litteraturens kretslopp. Brukslitteratur har ett pragmatiskt syfte och en performativ funktion: den skall användas – brukas – i särskilda situationer för att att GÖRA något med sin läsare: väcka reflexion, frammana attitydförändring, skapa engagemang eller grunda en handlingsberedskap, ofta inom ramen för ett trossystem, en ideologi eller en social rörelse. Uppbyggelselitteratur vänder sig till både troende och tvivlare i syfte att t.ex. väcka, lära, förmana, styrka, trösta, aktivera eller ibland även skrämma. Som brukslitteratur kan den anta många former, från predikan, betraktelse, bekännelse, bön och exempelhistoria till den fromma berättelsen, och den kan brukas både i offentliga sammanhang och hemma på kammaren. Speciellt för uppbyggelselitteratur är uppgiften att nå fram till mottagarens innersta, att drabba ”i hjärtat”, så att något sker med denne som medför en perspektivförskjutning. Uppbyggelselitteratur har kort sagt en existentiell funktion. Motsvarande funktioner och former kan återfinnas inom sekulär brukslitteratur och inte minst arbetarlitteraturen, ibland i samverkan med andra bruksfunktioner. Vi vet redan att den tidiga arbetarlitteraturen återanvände arvet från den samtida väckelsen för proletära syften, men en dimension av både existentiell och ideologisk uppbyggelse torde också kunna återfinnas i senare arbetarlitteratur. Socialistisk realism i Sovjetunionen är ett extremt exempel, men det finns andra – från Martin Koch till Kristian Lundberg. Här studeras två berättelser ur den första generationens arbetarlitteratur: Fredrik Perssons dagboksroman Dömda själar (1909) och Axel Danielssons satiriska novell ”Kors och profit” (1889). This chapter investigates the issue of to what extent and in what ways a devotional dimension can be construed in a working-class literary text and how aesthetics, didactics, rhetoric and politics co-operate to that end. Devotion is not usually associated with labour literature. Workers' literature may be agitation, propaganda, tendency or struggle poetry, but not devotional. Devotion belongs in a religious-Christian context which is considered to exclude class perspectives. But how is it really? Workers' literature and devotional literature are certainly part of two separate literary circles—one religious and one secular—but both can be counted as popular literature and, in the infancy of worker's literature, were also outside the circle of canonised literature. Non-fiction has a pragmatic purpose and a performative function: it must be used - utilised - in special situations to ackomplish something with its reader: provoke reflection, bring about a change in attitude, evoke commitment or provoke a readiness for action, often within the framework of a belief system, an ideology or a social movement. Devotional literature addresses both believers and doubters with the aim of e.g. awaken, teach, admonish, strengthen, comfort, activate or sometimes even frighten. As literature, it can take many forms, from sermon, reflection, confession, prayer and case study to the pious story, and it can be used both in public settings and at home in the chamber. Especially for devotional literature, the task is to reach the recipient’s innermost being, to hit "in the heart", so that something happens to the person that causes a shift in perspective. In short, devotional literature has an existential function. Corresponding functions and forms can be found within secular utility literature and not least workers' literature, sometimes in collaboration with other utility functions. We already know that early workers' literature reused the legacy of the contemporary revival for proletarian purposes, but a dimension of both existential and ideological edification is also to be found in subsequent working class literature. Socialist realism in the Soviet Union is an extreme example, but there are others – from Martin Koch to Kristian Lundberg. In this chapter two narratives from the first generation of workers' literature are studied: Fredrik Persson's diary novel Doomed souls (1909) and Axel Danielsson's satirical short story "Kors och profit" (1889)
”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur
Get PDFDenna boks titel är hämtad ur Kristian Lundbergs vittnesmål från bemanningsföretagens tidevarv, romanen Yarden (2009). Frågan rymmer en viktig förskjutning i föreställningen om arbetarlitteraturens anspråk – från förra sekelskiftets kollektivism till 2000-talets postindustriella individualism.
Hur finns och görs klass, och hur märks detta i arbetarlitteraturen, nu som då? Hur gestaltar arbetarlitteraturen samhällets historiska och politiska förändringar, och hur påverkas den i sin tur av läsekretsens förväntningar? Detta är frågor som hela tiden måste ställas på nytt.
Volymen samlar 14 bidrag som behandlar föreställningar om den nordiska arbetarlitteraturen utifrån följande perspektiv:
arbetarlitterär tradition; genreproblem; reception, medier och offentlighet; genus och sexualitet; religion och existens. Medverkande: Beata Agrell, Christer Ekholm, Anna Forssberg, Anker Gemzøe, Christine Hamm, Carl-Eric Johansson, Bibi Jonsson, Ole Karlsen, Katarina Leppänen, Per-Olof Mattsson, Sandra Mischliwietz, Magnus Nilsson, Birthe Sjöberg och Anders Öhman
Flickan och monstret. Om Inger Edelfeldt, Gilbert och Gubar och postmoderna freaks.I:Tilltal och svar. Studier tillägnade beata Agrell
No full textArtikeln beskriver hur ett kvinnligt subjekt skapas i Inger Edelfeldts verk, speciellt i romanen Kamalas bok (1986).Analysen utgår dels från ten teori om kvinnor som monster, Sandra Gilbert och Susan Gubars teori om "Ängeln och monstret" i The Madwoman in the Attic (1979), dels från en bredare postmodern teori om monstret som en gränsöverskridande hybridvarelse.Båda teorierna appliceras på huvudpersonens möte med vargbarnet Kamala. Med Gilbert och Gubars teori framträder patriarkala förtrycksmekanismer, medan den andra öppnar för en sorts karnevalisk motståndpotential
Religion och föreställningar om arbetarlitteratur. Exemplet Mathilda Roos
No full textTo what extent is working-class literature compatible with religious faith? Wide-spread conceptions of working-class literature exclude this connection, but in the first working-class prose in the early 1900s – in spite of a beginning secularization – Christianity was the official religion, the Bible was a living cultural heritage and the working-class movement and the religious revivalists exchanged members. So, what might a Christian working-class literature look like? How the Christian radical Mathilda Roos’ (1852–1908) fiction relates to that issue is what is investigated in this article. Roos had attracted much attention and debate in her time. As a professed Chris-tian and social radical, she also depicted working-class issues. This article focuses on the intersection of Christianity and class-perspective in the short novel Strejken på Bergstomta [The Strike on Bergstomta] (1892), and to what extent this work might cor-respond to some given or possible conceptions of working-class literature
”inte kan jag berätta allas historia?”: Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur
No full textDenna boks titel är hämtad ur Kristian Lundbergs vittnesmål från bemanningsföretagens tidevarv, romanen ”Yarden” (2009). Frågan rymmer en viktig förskjutning i föreställningen om arbetarlitteraturens anspråk – från förra sekelskiftets kollektivism till 2000-talets postindustriella individualism. Hur finns och görs klass, och hur märks detta i arbetarlitteraturen, nu som då? Hur gestaltar arbetarlitteraturen samhällets historiska och politiska förändringar, och hur påverkas den i sin tur av läsekretsens förväntningar? Detta är frågor som hela tiden måste ställas på nytt. Volymen samlar 14 bidrag som behandlar föreställningar om den nordiska arbetarlitteraturen utifrån följande perspektiv: - arbetarlitterär tradition - genreproblem - genus och sexualitet - religion och existens. Medverkande: Beata Agrell, Christer Ekholm, Anna Forssberg, Anker Gemzøe, Christine Hamm, Carl-Eric Johansson, Bibi Jonsson, Ole Karlsen, Katarina Leppänen, Per-Olof Mattsson, Sandra Mischlewietz, Magnus Nilsson, Birthe Sjöberg och Anders Öhman
Kärleken i vredens mask, vreden i kärlekens : samtalet fortsätter om Lars Ahlin, om Hedvig och hennes son
No full textOm religiösa motiv i Lars Ahlins böcker med utgångspunkt i "Natt i marknadstältet". I samtalet deltog Gunnar D. Hansson, Carl Axel Aurelius, Beata Agrell, Gustaf Wingren, Eva Haettner Aurelius, Anders Tyrberg, Peter Myrman, Lasse Berndes, Edgar Almén och Kerstin Bergman. Den ursprungliga rubriken var Livets långa brudslöja och samtalet ägde rum på ett Gustaf Wingren-symposium i Linköping 1997. I samtalet ingick även två inledningar av Carl Axel Aurelius och Gunnar D. Hansson, bägge publicerade i Vår lösen 1999:1 under rubriken Livets långa brudslöja
Mellan raderna? Till frågan om textens appellstruktur
No full textKapitlet »Mellan raderna? Till frågan om textens appellstruktur» syftar till att belysa aspekter av text och läsning som är relevanta i den litteraturvetenskapliga undervisningen för att utveckla en uppmärksam, nyanserad och kritiskt reflekterande läsfärdighet hos studenterna. Utgångspunkt är ett didaktiskt problem: att de litterära verken många gånger studeras med inriktning på ett eller annat diskursivt informationsvärde, utan reflexion över texternas konstnärliga uppbyggnad och vad den kan tillföra betydelsen. Mot denna bakgrund undersöks appellstrukturen i ett antal litterära textexempel, det vill säga vilka förutsättningar för läsning som texten förser med i sin historiska kontext – hur olika litterära strategier förbereder läsandet och betydelseproduktionen. Huvuduppgiften är att pröva hur sådana med texten införlivade instruktioner kan friläggas och kommenteras i ett litteraturvetenskapligt (undervisnings)sammanhang. Analysen av appellstrukturen avser, närmare bestämt, förhållandet mellan textens litterära strategier och de förväntningar som dessa strategier är konventionellt förbundna med i en given kulturell situation. Därvid aktualiseras också frågan om textens litteraritet och signifikans – om och i så fall hur texten framstår som litterär och litteraritetens roll vad gäller textens signifikans. Kapitlet är disponerat i två delar: del I med begreppsbestämningar och teoretisk diskussion; del II med ett antal tillämpningar, som prövar perspektiv utvecklade i första delen på ett antal litterära texter. Del I inleds med ett avsnitt som behandlar författarperspektiv på läsandets problem, det vill säga på läsandet från skrivandets synpunkt. Två författare som särskilt arbetat med att bygga in en läsarroll i själva textkonstruktionen, C. J. L. Almqvist och Lars Ahlin, diskuteras här med utgångspunkt från var sin essä i ämnet. Därefter diskuteras sådana pragmatiska perspektiv på läsandet inom receptionsteoretisk forskning, och en rad nyckelbegrepp presenteras, vilka används eller förutsätts i den fortsatta framställningen. Tillämpningarna i del II utgår från problem med läsarter som framkommit i undervis-ningen och som dokumenterats i studentläsningar (vilka studeras i Thorsons kapitel i denna bok). Fokus ligger på de textstrategier genom vilka en appellstruktur kommer till synes och diskussionen avser vilken allmän och litterär repertoar som strategierna för-utsätter, samt vilken litterär kompetens eller supplering från läsarens sida som krävs för att strategierna skall bli verksamma. Varje avsnitt behandlar en text och en problem-ställning, som till exempel förhållandet mellan brukslitterära och skönlitterära läsarter; kanon, klass och kulturellt avstånd; fokalisation; ramkonstruktion och diegetiska nivåer; isbergsteknik; homodiegetiskt (jag)berättande; samt prosadikt och litterär signifikans. Representerade författare täcker ett bredast tänkbara kanonspektrum: från arbetarförfat-taren Karl Östman, gömd och glömd, till Tomas Tranströmer, världsberömd poet i No-belprisklass. Kapitlet avslutas med eftertankar och en reflexion över förda resonemang, som knyter an till nästa kapitel i boken, Staffan Thorsons »Att följa den röda tråden. Om studenters interaktion med prosafiktion», vilket undersöker empiriska studenters faktiska läsningar av samma texter som Agrell undersöker med avseende på appellstruktur
Mellan raderna? Till frågan om textens appellstruktur
No full textKapitlet "Mellan raderna? Till frågan om textens appellstruktur" syftar till att belysa aspekter av text och läsning som är relevanta i den litteraturvetenskapliga undervisningen för att utveckla en uppmärksam, nyanserad och kritiskt reflekterande läsfärdighet hos studenterna. Utgångspunkt är ett didaktiskt problem: att de litterära verken många gånger studeras med inriktning på ett eller annat diskursivt informationsvärde, utan reflexion över texternas konstnärliga uppbyggnad och vad den kan tillföra betydelsen. Mot denna bakgrund undersöks appellstrukturen i ett antal litterära textexempel, det vill säga vilka förutsättningar för läsning som texten förser med i sin historiska kontext – hur olika litterära strategier förbereder läsandet och betydelseproduktionen. Huvuduppgiften är att pröva hur sådana med texten införlivade instruktioner kan friläggas och kommenteras i ett litteraturvetenskapligt (undervisnings)sammanhang. Analysen av appellstrukturen avser, närmare bestämt, förhållandet mellan textens litterära strategier och de förväntningar som dessa strategier är konventionellt förbundna med i en given kulturell situation. Därvid aktualiseras också frågan om textens litteraritet och signifikans – om och i så fall hur texten framstår som litterär och litteraritetens roll vad gäller textens signifikans. Kapitlet är disponerat i två delar: del I med begreppsbestämningar och teoretisk diskussion; del II med ett antal tillämpningar, som prövar perspektiv utvecklade i första delen på ett antal litterära texter. Del I inleds med ett avsnitt som behandlar författarperspektiv på läsandets problem, det vill säga på läsandet från skrivandets synpunkt. Två författare som särskilt arbetat med att bygga in en läsarroll i själva textkonstruktionen, C. J. L. Almqvist och Lars Ahlin, diskuteras här med utgångspunkt från var sin essä i ämnet. Därefter diskuteras sådana pragmatiska perspektiv på läsandet inom receptionsteoretisk forskning, och en rad nyckelbegrepp presenteras, vilka används eller förutsätts i den fortsatta framställningen. Tillämpningarna i del II utgår från problem med läsarter som framkommit i undervis-ningen och som dokumenterats i studentläsningar (vilka studeras i Thorsons kapitel i denna bok). Fokus ligger på de textstrategier genom vilka en appellstruktur kommer till synes och diskussionen avser vilken allmän och litterär repertoar som strategierna för-utsätter, samt vilken litterär kompetens eller supplering från läsarens sida som krävs för att strategierna skall bli verksamma. Varje avsnitt behandlar en text och en problem-ställning, som till exempel förhållandet mellan brukslitterära och skönlitterära läsarter; kanon, klass och kulturellt avstånd; fokalisation; ramkonstruktion och diegetiska nivåer; isbergsteknik; homodiegetiskt (jag)berättande; samt prosadikt och litterär signifikans. Representerade författare täcker ett bredast tänkbara kanonspektrum: från arbetarförfat-taren Karl Östman, gömd och glömd, till Tomas Tranströmer, världsberömd poet i No-belprisklass. Kapitlet avslutas med eftertankar och en reflexion över förda resonemang, som knyter an till nästa kapitel i boken, Staffan Thorsons "Att följa den röda tråden. Om studenters interaktion med prosafiktion", vilket undersöker empiriska studenters faktiska läsningar av samma texter som Agrell undersöker med avseende på appellstruktur
Fru Mariannes uppförande: Søren Kierkegaards Antingen – eller i Victoria Benedictssons roman Fru Marianne
No full text- …
