National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
Reserviläisten mielipiteet ja kokemukset fyysisestä toimintakyvystä
No full textSuomessa on aiemmin tutkittu reserviläisten mielipiteitä ja kokemuksia fyysisestä toimintakyvystä vuosina 2003, 2008 ja 2015. Puolustusvoimat uudisti fyysisen toimintakyvyn koulutusohjelman osana Koulutus2020-ohjelmaa, jonka jälkeen reserviläisten toimintakykyä tai fyysiseen toimintakykyyn liittyviä mielipiteitä ja kokemuksia ei ole tutkittu laajemmin. Koulutusohjelman yhtenä tavoitteena on opettaa varusmiehille perusteet omatoimiseen fyysisen toimintakyvyn ylläpitämiseen ja kehittämiseen reservissä.
Tämän tutkimuksen tavoitteena oli selvittää reserviläisten mielipiteitä ja kokemuksia varusmiespalveluksen fyysisen toimintakyvyn koulutuksesta sekä sitä, miten he hyödyntävät liikuntakoulutuksessa opittuja taitoja. Lisäksi selvitettiin, miten reserviläiset suhtautuvat omaan fyysiseen toimintakykyynsä Euroopan turvallisuustilanteen muutoksen myötä.
Tutkimuksen perusjoukkona toimivat suomalaiset reserviläiset, ja otoksena toimi kyselyyn vastanneet reserviläiset. Tutkimusaineisto kerättiin kyselyn avulla, joka toteutettiin kahdessa kertausharjoituksessa sekä jaettiin sosiaalisen median kautta vuoden 2024 aikana. Vastauksia saatiin yhteensä 1135, joista 1123 käytettiin tilastolliseen analyysiin. Tulokset analysoitiin ristiintaulukoinnilla ja x²-riippumattomuustestillä. Kyselyn avoimet vastaukset käsiteltiin luokittelemalla.
Tutkimuksen tulokset osoittivat, että reserviläiset kokivat asepalveluksen liikuntakoulutuksen antaneen valmiudet fyysisen kunnon ylläpitoon ja heillä oli hyvä käsitys sodan ajan tehtäviensä fyysisistä vaatimuksista. He omaksuivat erityisesti juoksemiseen, kehonhuoltoon ja vaeltamiseen liittyviä toimintamalleja. Reservin upseerit kokivat liikuntakoulutukseen myönteisemmin kuin muut. Naiset kokivat palveluksen raskaampana ja kouluttajat vähemmän ammattitaitoisempina kuin miehet (p<0.01). Nuorin ikäryhmä koki koulutuksen herättäneen enemmän liikuntakipinää ja piti kouluttajia ammattitaitoisempina vanhempia enemmän (p<0.001). Paljon liikkuvat kokivat koulutuksen myönteisemmäksi kuin muut. Turvallisuustilanteen muutoksen myötä kolme neljäsosaa vastaajista oli pohtinut enemmän fyysistä kuntoaan, ja puolet oli lisännyt liikuntaansa.
Tulosten perusteella voidaan todeta, että liikuntakoulutuksen mielekkyyttä voidaan lisätä käyttämällä tasoryhmiä, säätelemällä liikunnan tehoa sekä sisällyttämällä pallopelejä. Aliupseereiden ja miehistön liikuntakoulutuksessa tulisi myös huomioida liikunnan monipuolisuus ja vaihtelevuus. Nuorempien kokemus liikuntakoulutuksesta, johtuu todennäköisesti koulutuksen ja kouluttajien kehittymisestä. Maanpuolustustahto on todennäköisesti suuremmassa osassa aktiivisempien reserviläisten liikuntamotivaatiota. Taistelijan keho-sivusto ja MarsMars.fi-palvelu tulisi saada laajemmin käyttöön ja kehitettyä niin, että reserviläiset kokisivat ne hyödyllisiksi taustastaan riippumatta.
Jatkotutkimuksena esitetään, että sotilaskoulutusten, sukupuolten, ikäryhmien ja liikunta aktiivisuuden välisiä eroja mielipiteiden ja kokemusten osalta tutkitaan tarkemmin laadullisin menetelmin, jotta voidaan paremmin ymmärtää näiden eroavaisuuksien taustatekijöitä. Lisäksi maanpuolustustahdon ja liikunta-aktiivisuuden yhteyksiä olisi syytä tutkia laajemminI Finland har reservisters åsikter och erfarenheter om fysisk funktionsförmåga tidigare undersökts åren 2003, 2008 och 2015. Försvarsmakten förnyade utbildningsprogrammet för fysisk funktionsförmåga som en del av Utbildning2020-programmet. Efter detta har reservisternas funktionsförmåga eller deras åsikter om och erfarenheter av fysisk funktionsförmåga inte undersökts i större utsträckning. Ett av utbildningsprogrammets mål är att lära beväringar grunderna i att självständigt upprätthålla och utveckla sin fysiska funktionsförmåga i reserven.
Studiens syfte var att undersöka reservisters åsikter om och erfarenheter av utbildningen i fysisk funktionsförmåga under värnplikten samt hur de tillämpar de färdigheter de lärt sig inom idrottsutbildningen. Dessutom undersöktes hur reservisternas inställning till sin egen fysiska funktionsförmåga har påverkats i och med det förändrade säkerhetsläget i Europa.
Studiens population bestod av finländska reservister, och urvalet utgjordes av de reservister som svarade i enkäten. Forskningsmaterialet samlades in med en enkät, som genomfördes vid två repetitionsövningar samt delades via sociala medier under 2024. Totalt erhölls 1135 svar, varav 1123 användes för statistisk analys. Resultaten analyserades genom korstabellering och ett x²- oberoendetest. Enkätens öppna svar behandlades genom kategorisering.
Studieresultaten visade att reservister upplevde att idrottsutbildningen under militärtjänsten gav dem förutsättningar att upprätthålla sin fysiska kondition och de hade också en god förståelse för den fysiska funktionsförmåga som krävdes för deras uppgifter under krigstid. De hade särskilt lärt sig och tillämpat träningsmetoder relaterade till löpning, kroppsvård och vandring. Reservofficerare hade en mer positiv inställning till idrottsutbildningen än övriga. Kvinnor upplevde tjänstgöringen som fysiskt tyngre och utbildarna som mindre professionella än män (p<0.01). Den yngsta åldersgruppen upplevde att idrottsutbildningen hade väckt mer träningsintresse och ansåg utbildarna mer professionella jämfört med äldre åldersgrupper (p<0.001). De som var fysiskt mest aktiva hade en mer positiv inställning till idrottsutbildningen än övriga. Tre fjärdedelar av dem som svarade på enkäten hade börjat reflektera över sin egen fysiska funktionsförmåga på grund av förändringarna i Europas säkerhetssituation, och hälften hade ökat sin fysiska aktivitet.
Baserat på resultaten kan det konstateras att meningsfullheten i idrottsutbildningen kan ökas genom att använda nivågrupper, beakta träningsintensiteten samt genom att inkludera bollspel. I utbildningen för underofficerare och manskap bör även mångsidigheten och variationen beaktas. De yngres erfarenheter av idrottsutbildningen beror sannolikt på utvecklingen av utbildningen och utbildarna. Försvarsviljan spelar sannolikt en större roll i de mer aktiva reservisternas motivation för fysisk aktivitet. Webbplatsen Taistelijan keho och MarsMars.fi-tjänsten bör göras mer tillgängliga och utvecklas så att reservister oavsett bakgrund upplever dem som användbara.
Utifrån forskningsresultaten föreslås en mer ingående kvalitativ undersökning av skillnaderna mellan militär utbildningsbakgrund, kön, åldersgrupper och fysisk aktivitetsnivå gällande åsikter och erfarenheter, för att bättre förstå de bakomliggande faktorerna. Vidare finns det skäl att studera sambandet mellan försvarsvilja och fysisk aktivitet i större utsträckningnavigointi mahdollist
Tärkeitä moottoriajoneuvojuttuja kaikkine muine suuriarvoisine juttuineen : talvisodan moottoroitujen ottoajoneuvojen korvaukset ja maksatukset
No full textLiikekannallepanossa siirretään puolustusvoimien reservissä olevat joukot ja kalusto rauhan tilasta sotavalmiiksi joukoksi. Koska puolustusvoimilla ei ole valmiiksi riittävää määrää moottoriajoneuvoja sodan ajan tarpeisiin, täytetään tämä tarve ottoajoneuvojärjestelmän avulla. Tällöin siviilien ja reserviläisten moottoriajoneuvoja pakko-otetaan puolustusvoimille. Puolustusvoimien haltuun otettujen moottoriajoneuvojen osalta on tärkeää huolehtia niiden korvauksista ja maksatuksista.
Kyseisestä toimenpiteestä ei ole aikaisempaa sotahistoriallista tutkimusta. Tämä tutkimus pyrkii aloittamaan tämän tutkimuksellisen aukon täyttämisen tutkimalla, miten talvisodan moottoroitujen ottoajoneuvojen korvaukset ja maksatukset toteutettiin osana ottoajoneuvojärjestelmää. Tämä tutkimusongelma pyritään ratkaisemaan vastaamalla päätutkimuskysymykseen: ”Miten talvisodan moottoroitujen ottoajoneuvojen korvaukset ja maksatukset käytännössä toteutettiin?”
Tutkimuksen perustan luovat arkistoaineistot, joista keskeisimpiä ovat Puolustusministeriön arkistot. Laadullisia tutkimusmenetelmiä käyttäen pyritään tutkimuksessa muodostamaan kuva talvisodan aikaisista organisaatioista, käytännön toimenpiteistä ja maksatusperusteista, jotka konkreettisesti vaikuttivat puolustusvoimien haltuun luovutetusta moottoriajoneuvosta maksettaviin korvauksiin.
Tutkimus osoitti, että Valtioneuvoksen päätökset antoivat reunaehdot korvaussummista. Korvaussummiin vaikutti ennen kaikkea moottoriajoneuvon arvo. Tarkastuslautakunnan tekemän tarkastuksen pohjalta kykeni moottoriajoneuvo-ottolautakunta määrittämään puolustusvoimien haltuun otettavan moottoriajoneuvon arvon. Tämän pohjalta moottoriajoneuvo-ottolautakunta pystyi tekemään päätöksen kyseisen moottoriajoneuvon käytöstä maksettavasta korvaussummasta.
Korvaus toteutettiin vuorokausiperustaisena ylimääräisten harjoitusten alkamisesta aina elokuuhun 1940 asti. Elokuusta 1940 eteenpäin korvaukset suoritettiin kilometrikorvauksina. Myös demobilisaation aikana, moottoriajoneuvoja takaisin palautettaessa, ne tarkastettiin puolustusvoimien toimesta. Tämän tarkastuksen tuloksia otettaessa tehdyn tarkastuksen tuloksiin vertaamalla saatiin peruste määrittää puolustusvoimien haltuun otetun moottoriajoneuvon poikkeavasta arvonalenemasta maksettava korvaus.
Otettaessa ennen talvisotaa ja sen aikana moottoroituja ottoajoneuvoja puolustusvoimien haltuun tapahtui myös virheitä. Lisäksi yksittäisillä moottoriajoneuvo-ottolautakunnilla oli korostunut merkitys moottoriajoneuvon arvon määrittämisessä. Samanlaisesta moottoriajoneuvosta saatava korvaussumma saattoi puolustusvoimien käytössä olon aikana muodostua huomattavan erilaiseksi riippuen siitä, mihin korvausluokkaan moottoriajoneuvo-ottolautakunta kyseisen moottoriajoneuvon ottotilaisuudessa määritti. Yllä mainittuja ongelmia pyrittiin vähentämään muun muassa valitusmenettelyn avulla.navigointi mahdollist
Upseerien käsityksiä ydinaseen rajoitetusta käytöstä ja rajoitettuun ydinsotaan valmistautumisesta
No full textTässä tutkielmassa selvitettiin upseerien käsityksiä liittyen ydinaseiden rajoitettuun käyttöön osana sodankäyntiä, sekä rajoitettuun ydinsotaan valmistautumiseen. Tutkimus toteutettiin laadullisena tutkimuksena, jossa aineisto kerättiin teemahaastatteluilla. Tutkittavaksi valittiin yleisesikuntaupseerikurssilla opiskelevia upseereita, joista haastateltaviksi suostuivat neljä henkilöä.
Tutkimuksen pääkysymykseksi asetettiin: Millaisia käsityksiä suomalaisilla upseereilla on ydinaseiden rajoitetusta käytöstä ja rajoitettuun ydinsotaan valmistautumisesta? Tutkimuksen alakysymyksiä olivat: Millaisena tutkittavat näkevät ydinaseen rajoitetun käytön? Millaisia seurauksia tutkittavat arvioivat ydinaseen rajoitetulla käytöllä olevan? Mitä ydinaseisiin liittyvästä osaamisesta ajatellaan? Mitä ydinaseisiin liittyvästä koulutuksesta ajatellaan? Aineisto analysoitiin käyttäen aineistolähtöistä sisällönanalyysia. Sisällönanalyysin tuloksena ydinaseen käyttö jaettiin aktiiviseen käyttöön ja passiiviseen käyttöön. Passiivisen käytön nähtiin muodostuvan ydinaseen pelotteesta ja pelotteen käytöstä esimerkiksi ydinaseilla uhkaamalla, halutun tavoitteen saavuttamiseksi. Aktiivinen käyttö taas kuvasti ydinaseen varsinaista käyttämistä osana sodankäyntiä. Aktiivisen ja passiivisen ydinaseiden käytön tavoitteina nähtiin konfliktien hallinta, sekä strategisten ratkaisujen saavuttaminen. Ydinaseiden käytön seurauksena nähtiin mahdollisena aseelliset vastatoimet, kuten esimerkiksi vastaisku ydinaseilla sekä käytöstä johtuvat poliittiset toimet, kuten kansainvälinen tuomitseminen ja ydinaseen käytön kohteen tukeminen.
Ydinaseaiheisiin liittyvän koulutuksen osalta tällä hetkellä koulutukseen käytettävä aika koettiin riittäväksi, sekä koulutuksen vaativuus nähtiin vallitsevaan ydinsodan uhkaan nähden sopivana. Arvioissa henkilöstön osaamisen tasosta, osaaminen nähtiin Puolustusvoimien mittakaavalla vaihtelevaksi. Koulutuksessa suurimpana kehityskohtana havaittiin käytännön tason puute. Keskeisimmät osaamisen kehityskohdat olivat ydinaseaiheisiin ja ydinsotaan liittyvä yleinen ymmärryksen puute ja tarve lisätä ydinaseisiin liittyvää keskustelua.
Tutkimustulosten perusteella vaikuttaa siltä, että upseerit kykenevät näkemään ydinaseet osana sodankäyntiä, mutta ydinaseilla nähtiin olevan tietty oma rooli konventionaalisten asejärjestelmien rinnalla. Upseerien näkemykset tukevat sitä ajatusta, että ydinaseet ovat luotu pelotteen ja pidäkkeen aikaansaamiseksi. Tutkittavien näkemyksissä oli nähtävissä yhteyksiä ydinaseista tehtyyn tutkimuskirjallisuuteen. Tästä voidaan päätellä tutkimukseen osallistuneiden upseereiden olleen kiinnostuneita ja perehtyneitä aihepiiriin liittyvään tutkimukseen. Tutkimuksen tuloksena syntyneet teemat kuten käytännön tason osaamisen ja yleisen ymmärryksen kehittäminen mahdollistavat laajalti uusia tutkimusmahdollisuuksia. Tämän tutkimuksen keskeisin hyöty onkin juuri uusien teemojen esiin nostaminen mahdollista myöhempää tutkimusta varten.navigointi mahdollist
Samarbetet mellan internrevision och cybersäkerhet : en yrkesinterdisciplinär kvalitativ studie
No full textDenna avhandling är att undersöka samarbetet mellan internrevision och cybersäkerhet inom svenska tjänsteföretag med fokus i vilken utsträckning samarbetet bidrar till en effektivare hantering av cybersäkerhetsrisker. Bakgrunden till studien bygger på det växande behovet av informationsteknik inom redovisnings- och revisionsbranschen, vilket medför ökade cybersäkerhetsrisker.
Kvalitativ forskningsmetod används för att samla in data genom semistrukturerade intervjuer med experter inom internrevision och cybersäkerhet. Analysen fokuserade på trelinjemodellen och på vilket sätt samarbetet bidrar till att stärka organisationers cybersäkerhetsåtgärder genom en kontinuerlig förbättringsprocess.
Resultaten visar att samarbetet ofta är strukturerat men påverkas av faktorer som bristande cybersäkerhetskompetens inom internrevisionen, resursbegränsningar och otydlig rollfördelning mellan organisationens linjer. Internrevisionen kan insikter och rekommendationer för att förbättra organisationers cybersäkerhetsstrategier och motståndskraft mot cyberhot. Studien identifierar också att effektiv kommunikation och tydliga ansvarsfördelningar inom trelinjemodellen är viktigt för att uppnå en framgångsrik integration av cybersäkerhet i internrevisionsprocesserna.
Genom att belysa hur internrevision och cybersäkerhet kompletterar varandra, bidrar denna avhandling till forskningen med att lyfta fram hur samarbetet kan spela en aktiv roll i att förbättra organisationers cybersäkerhetsåtgärder och riskhantering
Long-term in Vitro and in Vivo Dissolution of Bioactive Glasses
No full textGlasses are a remarkable class of materials with a rich history and a wide range of applications. Traditionally, inert silicate glass compositions have been used in applications such as tableware and window glass panes. Today, the category of amorphous materials has expanded to include various types, from metallic glasses to optical glass fibers. Bioactive glasses are specific types of glasses that react at measurable rates in aqueous solutions. These reactions can lead to chemical bonding with bone apatite and the promotion of new bone regeneration, making bioactive glasses suitable for bone healing applications.
When a bioactive glass implant gradually dissolves, it forms a hydroxyapatite layer on its surface through a series of chemical reactions. The ions released during this process are known to induce angiogenesis and promote osteogenesis. Since the ion release rate depends on various parameters, such as the implantation site, glass composition, and implant surface area, understanding the long-term dissolution of bioactive glass-based products is important.
This thesis studied the long-term dissolution of different types of bioactive glass scaffolds and particles in order to gain insight and enable predictions about their dissolution behavior over time. The in vitro studies were conducted using a dynamic flow-through set-up for up to 21 days for glasses 45S5, S53P4, and S59. During the thermal treatments needed for the scaffold manufacture, these glasses exhibit different crystallization behaviors, which affects the longterm dissolution of scaffolds sintered from them. Dissolution of partially crystallized S53P4 and amorphous S59 scaffolds was also studied in vivo for up to 56 days, and the results were compared to the in vitro findings.
The long-term in vivo dissolution behavior was better mimicked with the dynamic flow-through set-up when compared to results from traditional static dissolution studies. For partially crystallized glass S53P4 scaffolds, the cumulative silicon release from dynamic in vitro study was over 40% of the total silicon during 14 days of immersion, while in static tests, only 4.4% of silicon dissolved. The estimates from the in vivo analyses of the scaffolds suggested that approximately 60% of the silicon had dissolved after 14 days. Analyzing the partially crystallized scaffolds after the dissolution suggested that their outer dimensions stayed almost constant, while most of the calcium phosphate precipitated inside the crystallized layer and not on the outer surfaces. Thus, the dissolution did not decrease the outer dimensions of the scaffold but hollowed the granules in them. This behavior enabled the numerical approximations for the in vivo dissolution. After 56 days, 68% of silicon and 90% of sodium had dissolved from the original sintered scaffolds, suggesting that all sodium would be exhausted after three months (87 days) and all silicon after eight months (240 days). No similar approximations on long-term dissolution have been reported on bioactive glasses, which underlines the results' significance.
In contrast to earlier reports, this thesis showed that through careful optimization of the thermal treatment parameters, glass S53P4 could be sintered into amorphous scaffolds with compressive strength comparable to cancellous bone (5 MPa). This result was significant, as glass S53P4 is one of only a few compositions approved for clinical bone implantation applications. Earlier, its sintering window was considered too narrow to achieve strong scaffolds for implantation purposes.
The results obtained in this thesis give valuable information and approximation tools for the bioactive glass research community and pave the way for potential future clinical applications for hot-worked S53P4 glass. The estimates regarding long-term dissolution help predict the optimal duration during which the dissolving dose benefits biological processes. Improvements in the accuracy and relevance of in vitro studies reduce the need for in vivo experiments.Glas är en anmärkningsvärd materialklass med en rik historia och med många tillämpningsområden. Traditionellt har inerta silikatglas använts i applikationer såsom bordsglas och fönsterrutor. Användningsområden för amorfa material har nyligen utökats till allt från metalliska glas till optiska glasfibrer. Bioaktiva glas är en specifik typ av glas som reagerar i mätbara hastigheter i vattenlösningar. De här reaktionerna kan leda till kemisk bindning med benapatit och främja ny benregeneration, vilket gör bioaktiva glas lämpliga för återbildning av benvävnad i kroppen.
När ett bioaktivt glasimplantat gradvis upplöses, bildas ett hydroxiapatitlager på ytan genom en serie kemiska reaktioner. De joner som frisätts under denna process inducerar angiogenes och främjar osteogenes. Eftersom jonfrisättningshastigheten beror på olika parametrar, såsom implantationsställe, glassammansättning och implantatyta, är det viktigt att förstå den långtida upplösningen av bioaktiva glasbaserade produkter.
I den här avhandlingen studerades den långsiktiga upplösningen av olika typer av bioaktiva porösa stödstrukturer och partiklar för att få insikter i deras långtida upplösningsbeteende och för att kunna förutspå det i framtida tillämpningar. I de in vitro studier som genomfördes användes en dynamisk genomströmningsuppsättning på upp till 21 dagar för glasen 45S5, S53P4 och S59. Under de termiska behandlingarna som behövdes för tillverkningen av stödstrukturerna uppvisade dessa glas olika kristalliseringsbeteende. Detta påverkar den långsiktiga upplösningen av de sintrade stödstrukturerna. Upplösning av delvis kristalliserade S53P4 och amorfa S59 stödstrukturer studerades också in vivo i upp till 56 dagar, och de jämfördes med resultaten in vitro.
Glasens långsiktiga upplösningsbeteende in vivo efterliknades bättre med den dynamiska genomströmningsuppsättningen än med resultat från traditionella statiska upplösningsstudier. För stödstrukturer av det delvis kristallina glaset S53P4 var den kumulativa kiselfrisättningen i dynamiska in vitro-studier över 40 % av det totala kislet under 14 dagars immersion, medan endast 4,4 % av kislet löstes upp i motsvarande statiska tester. Uppskattningarna från in vivo-analyserna antydde att cirka 60 % av stödstrukturernas kisel hade löst sig efter 14 dagar.
Analyserna av delvis kristalliserade stödstrukturer efter upplösningen antydde att deras yttre dimensioner inte hade ändrat nämnvärt och att det mesta av kalciumfosfatet hade precipiterat inne i det kristalliserade skiktet och inte på de yttre glasytorna. Därmed minskade inte stödstrukturernas yttre dimensioner utan i stället urholkades granulerna. Detta upplösningsbeteende möjliggjorde de numeriska approximationerna för upplösningen in vivo. Efter 56 dagar hade 68 % av de sintrade stödstrukturernas kisel och 90 % deras natrium lösts upp, vilket antyder att allt natrium skulle vara upplöst efter tre månader (87 dagar) och allt kisel efter åtta månader (240 dagar). Inga liknande approximationer för långtidsupplösning har rapporterats på bioaktiva glas, vilket understryker resultatens betydelse.
I motsats till tidigare rapporter visade denna avhandling att genom noggrann optimering av parametrarna för värmebehandling kunde glas S53P4 sintras till amorfa stödstrukturer med en tryckhållfasthet jämförbar med spongiöst ben (5 MPa). Dessa resultat var signifikanta, eftersom glas S53P4 är en av få kompositioner som är godkända för kliniska benimplantationsapplikationer. Tidigare ansågs att sintringsfönstret för S53P4 inte var tillräckligt brett för att uppnå starka stödstrukturer för implantationsändamål.
De resultat som erhållits i denna avhandling ger värdefull information och verktyg för att förutspå upplösningsbeteendet för forskarsamhället inom bioaktiva glas och banar väg för potentiella framtida kliniska tillämpningar av värmebehandlat glas S53P4. Uppskattningarna om den långsiktiga upplösningen hjälper till att förutspå den optimala tidsramen under vilken upplösningsprodukterna gynnar biologiska processer. Förbättringar i noggrannheten och relevansen av in vitro-studier minskar även behovet för in vivo-experiment.ei tietoa saavutettavuudest
Transforming PLC Control Logic into FMUs Using OpenPLC : An Open Source Approach
No full textIndustrial automation depends on programmable logic controllers (PLCs), which enable precise control of machines and systems. A well-known open-source platform, OpenPLC lacks native features to export PLC programs as Functional Mock-up Units (FMUs), a fundamental need for interoperability in multi-domain simulation environments. This thesis presents a contribution to OpenPLC that enables the export of PLC programs as Functional Mock-up Units (FMUs) following the Functional Mock-up Interface (FMI) standard, and assesses performance in co-simulations.
This thesis presents an open source solution that fills a major gap in industrial automation by allowing the creation of Functional Mock-up Units (FMUs) from PLC programs that follow the Functional Mock-up Interface (FMI) standard. The method uses OpenPLC, an open source platform, to show how automation professionals can make PLC control logic work with multi-domain simulation environments without having to use proprietary solutions.
The implementation extends OpenPLC's compilation pipeline with an automated FMU generation technique that creates FMUWrapper_.fmu files during the PLC simulation process. Generated FMUs are validated using fmpy, a Python library for FMU simulation, to ensure functionality and FMI standard compliance. Co-simulation capabilities are assessed using Open Simulation Platform tools including cosim-cli and cosim-demo-app.
The results show that OpenPLC can now produce FMUs functioning effectively inside multi-domain simulation tools, so linking PLC programming with advanced simulation platforms. Applications including digital twins, system testing, and model-based design inside industrial settings are significantly affected by this development. Future efforts could increase this capacity to handle extra IEC 61131-3 programming languages and enhance simulation features
Klasslärares upplevelser av digitala verktyg som används för kommunikationen mellan skolan och hemmet
No full textSyftet med avhandlingen är att undersöka vilka digitala verktyg som används för kommunikation mellan hemmet och skolan i den grundläggande utbildningens lägre årskurser, samt klasslärares upplevelser av de digitala verktyg som används. Utgående från syftet har följande forskningsfrågor formulerats:
1. Vilka digitala verktyg för kommunikation är det som används bland klasslärarna?
2. Hur upplever klasslärarna de digitala verktyg som används?
3. Vilken kunskap att använda dessa verktyg har lärarna fått under utbildningen och i arbetslivet?
4. Vilken betydelse har tidpunkten för när utbildningen genomfördes för hur lärare uppfattar digitala verktyg?
En hermeneutisk forskningsansats har använts och den empiriska datan har samlats in genom individuella intervjuer med fyra klasslärare. Kriterierna för deltagarna i undersökningen var att de gått klasslärarutbildningen i Vasa vid Åbo Akademi och att de arbetat som klasslärare vid tillfället för intervjun.
Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån studiens forskningsfrågor. Varje skribent fick en egen berättelse. De enskilda berättelserna jämfördes med varandra och fyra centrala teman identifierades: villighet, bristfällig kompetens, begränsa och utmaningar vid användandet av digitala verktyg för kommunikationen.
Undersökningens resultat visar att Wilma är det verktyg som klasslärarna använder för kommunikationen mellan hemmet och skola. De anser att Wilma är ett fungerande verktyg för kommunikationen. Den största utmaningen vid användningen som lyfts fram är tidsbrist. Det finns ingen skillnad i attityden gentemot Wilma baserat på när man utexaminerats. De äldre lärarna är också positiva till Wilma.
Deltagarna i studien uppgav att de inte hade fått kunskaper i hur man använder Wilma under lärarutbildningen. Efter att de har börjat arbeta har de inte heller fått någon fortbildning inom området. Istället är de självlärda i hur man använder Wilma
Realtidsanalys av Trastuzumab och Cetuximab interaktion med A-431-celler
No full textThe use of targeted therapies, particularly monoclonal antibodies, has increased significantly over the past decade. By using non-labelled antibodies with Multi-Parametric Surface Plasmon Resonance (MP-SPR) and labelled antibodies with LigandTracer we investigated the real-time interaction kinetics and mechanistic behaviours of trastuzumab and cetuximab on live A-431 cells. The primary objective was to analyse whether MP-SPR can distinguish their different modes of action.
The MP-SPR analysis revealed that trastuzumab produced clear shifts in both Peak Angular Position (PAP) and Peak Minimum Intensity (PMI) in a concentration-dependant manner. This indicates mass redistribution near the basolateral membrane of the cells likely due to antibody-induced morphological changes in the cells. Cetuximab produced weaker and less structured responses, implying different interaction mechanism with cells. Stronger MP-SPR responses occurred at 37 °C compared to lower temperatures, and in later passaged cells. This indicates that binding intensity is both temperature and passage-dependent.
Preliminary studies with LigandTracer estimated an affinity of KD = 1.36 x 10-8 M for trastuzumab, while the affinity for cetuximab was extremely low, i.e., KD = 5.64 x 10⁻²² M. However, the LigandTracer results remained inconclusive because they were influenced by challenges and limitations in the labelling efficiency of the antibodies.
Overall, the results show that MP-SPR can differentiate between the modes of action of therapeutic antibodies in live-cell environments. However, the results need to be confirmed by visualization techniques, and further LigandTracer measurements should be performed for more reliable determination of the cell affinity of the antibodies.Användningen av målstyrda behandlingar, särskilt monoklonala antikroppar, har avsevärt ökat under det senaste decenniet. I denna studie användes markörfria antikroppar med multiparametrisk Ytplasmonresonans (MP-SPR) samt fluorescensmärkta antikroppar med LigandTracer för att analysera realtidskinetik och verkningsmekanismer för trastuzumab och cetuximab på levande A-431-celler. Syftet var att utvärdera om MP-SPR kan särskilja deras olika biologiska effekter på cellnivå.
MP-SPR-analyserna visade att trastuzumab inducerade tydliga förändringar i både resonansvinkel (PAP) och resonansvinkel intensiteten (PMI) i ett koncentrationsberoende mönster. Detta indikerar en massomfördelning i närheten av cellernas basolaterala membran, sannolikt som en följd av morfologiska förändringar i cellerna. Cetuximab producerade däremot svagare och mindre strukturerade responser, vilket tyder på en alternativ interaktionsmekanism med cellerna. Betydligt starkare MP-SPR-responser observerades vid 37 °C jämfört med lägre temperaturer, samt i celler som genomgått fler passager. Dessa resultat tyder på att bindningsintensiteten är både temperatur- och passageberoende.
Preliminära studier med LigandTracer uppskattade en dissociationskonstant KD på 1,36 × 10⁻⁸ M för trastuzumab, vilket överensstämmer med tidigare rapporterade värden i litteraturen. För cetuximab uppmättes en extremt hög affinitet med ett KD värde på 5,64 × 10⁻²² M. Dessa resultat bör dock tolkas med försiktighet, eftersom LigandTracer-data påverkades av begränsningar i antikropparnas märkningsgrad. Resultaten visar potentialen hos MP-SPR som en lovande teknik för att studera verkningsmekanismer hos terapeutiska antikroppar i levande cellmiljöer. För att bekräfta dessa fynd föreslås kompletterande visualiseringstekniker samt ytterligare LigandTracer-analyser för mer tillförlitliga affinitetsuppskattningar
Medicinsk rådgivning med stora språkmodeller: förbättring av självutvärdering genom multiagentsystem
No full textThe recent advances in the field of Large Language Models have led to their adoption in a wide range of fields. Their usefulness has been proven in many fields, such as in programming and in writing to assist and improve code and text. However, many fields which doubtlessly could benefit from adopting the use of Large Language Models, have remained hesitant to do so. One of the fields that has remained hesitant is the field of medicine.
The safety-critical nature of the medical field requires a certain degree of technological conservatism, but due to the sensitive nature of medicine, some people might prefer to interact with what they might perceive to be a non-judgmental system, rather than a real person. Additionally, such a system could be used to streamline the process of receiving medication and perhaps alleviate potential understaffing issues.
This thesis attempts to assert whether an LLM based system could be safely implemented in a medical counseling scenario, by designing a rudimentary system for a single medication, an emergency contraceptive pill. The system must be able to adhere to a strict conversation template, but still retain some conversational flexibility. Furthermore, it must be able to keep track of what is known about the current customer and based on said information select the right pill.
The thesis presents a prototype implementation of an LLM agent-based system which adheres to the aforementioned requirements. The thesis covers methods for constructing such a system, focusing on methods for ensuring adherence to conversational requirements, minimizing hallucination and ensuring high-quality, factual responses. Furthermore, the thesis discusses the efficiency and potential issues of these methods, ethical and privacy considerations and ways of evaluating a system of this variety. Based on these topics of discussion and observations made during development of the system, areas of future work are addressed.
The findings based on the prototype implementation suggest that it is possible to implement a system of this variety; the methods employed increased the determinism of the system output a significant amount. However, there is yet work to be done on perfecting the methods used and further generalizing the system to be more easily adapted to different contexts