National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
PELTOROBOTIIKALLA KESTÄVIÄ VILJELYKÄYTÄNTÖJÄ - Tapaustutkimus peltorobotin hyödyntämisestä rikkakasvien torjunnassa
No full textPeltoRobo-hankkeen tavoitteena oli tuottaa tietoa peltorobotiikan hyödyntämismahdollisuuksista suomalaisilla tiloilla. Huomio oli erikoiskasveissa ja rikkakasvien hallintaan kehitetyissä peltoroboteissa, joista odotetaan apua työvoimatarpeen sekä kasvinsuojeluaineiden käytön vähentämiseen. Tapaustutkimuksena toteutetun hankkeen keskeisessä osassa oli kaupallisen robotin käytettävyystestaus eri viljelykasveilla ja arviointi eri näkökulmista: käyttöönotto ja käyttö, työn laatu, robotin kapasiteetti, robotin käyttämiseen liittyvä työnmenekki. Lisäksi arvioitiin testirobotin käytön kannattavuutta.
Testirobotti toimi tehtävässään varsin hyvin. Parhaimmillaan robottiharaus poisti keskimäärin 85 % rikkakasveista. Haraus poisti tehokkaasti siemenrikkakasvien taimet riviväleistä ja osittain myös taimien välistä. Lähimpänä taimia kasvavia rikkakasveja robotilla ei pystytty poistamaan, koska rikkakasvien poistaminen aivan taimien juurelta olisi vahingoittanut myös taimia. Satotasot jäivätkin robottiharatuilla alueilla tavanomaisia viljelykäytäntöjä pienemmiksi. Sokerijuurikkaalla robottitoimintamallissa hehtaarikustannukset olivat lisäksi korkeammat kuin tavanomaisen viljelyn toimintamallin. Kemiallinen torjunta on peltorobottia edullisempi vaihtoehto rikkatorjuntaan. Vihannesviljelyssä testirobotin käyttöön perustuvan toimintamallin hehtaarikustannukset olivat noin puolet tavanomaiseen teknologiaan perustuvan viljelyn kustannuksista. Kustannussäästö syntyy pääasiassa rikkojen torjuntaan tarvittavan ihmistyönmenekin vähenemisestä.
Kannattavuus on laajempi kysymys kuin tehdyt kustannustarkastelut. Jos peltorobotiikka mahdollistaa kestävämpiä tuotantotapoja, se voi osaltaan tuoda tuotteille lisäarvoa markkinoilla. Traktori-työkone-yhdistelmään kevyempi robotti vähentää maan tiivistymisen riskiä. Myös kemiallisten torjunta-aineiden käytön vähentämisellä voi olla positiivisia vaikutuksia maan kasvukuntoon.
Hankkeen testauksissa nousi esille monia havaintoja ja kysymyksiä peltorobotiikan käyttöönottoon, hyödyntämiseen ja mahdollisuuksiin liittyen. Havainnot liittyvät testattuun robottiin, monet niistä on yleistettävissä laajemminkin. Lisäksi ne kuvaavat, että investointeja suunniteltaessa on tärkeää käydä läpi tilan viljelyprosessit ja olosuhteet yksityiskohtaisesti, jotta mahdolliset yhteensopimattomuudet osataan ottaa huomioon ja ennakoida tarvittavia muutoksia. Yksi tärkeä huomioitava asia on, että peltorobotiikan käyttö vaatii käyttäjältä kiinnostusta uuteen teknologiaan sekä erilaista osaamista kuin tavanomaisten traktori-työkoneyhdistelmien kanssa työskenneltäessä
Transitioning to the European track gauge in Northern Finland, project appraisal : Extending the European track gauge to Finland via Haparanda/Tornio
No full textOn 3 June 2024, the Ministry of Transport and Communications commissioned the Finnish Transport Infrastructure Agency to prepare a written report on the various solutions for extending a rail connection with European track gauge from Haparanda to Finland, and on the need to build possible new rail connections from Finland to Sweden with the European track gauge. This project appraisal is part of a set of studies of European track gauge rail connections. The other studies are a technical study, a study on demand and a main study. The project appraisal has described the viability of the project options developed in accordance with the technical study, based on the potential demand for rail traffic across the Finnish–Swedish border identified in the study on demand. The identified demand is for commercial transport, while for passenger transport, there is little market-based demand identified. The project appraisal does not address issues related to military mobility or security of supply.
The European track gauge is proposed to be implemented from Haparanda to Finland partly as parallel track and partly as overlapping track. Most of the route would be parallel track, but overlapping track has been proposed particularly in areas where land use is tight. In all the project options, electrification on the sections with overlapping tracks has been implemented at Finnish track gauge (1,524 mm), allowing operation at Finnish track gauge with existing rolling stock and only traffic on the European track gauge (1,435 mm) tracks requiring a special pantograph. For transports between Sweden and Finland, the basic calculation has been made using two-voltage locomotives with special pantographs, which can operate on electrified tracks on both the Swedish and Finnish sides.
The project options are geographical. In the project options, the European track gauge is implemented either up to Kemi (VE1), Oulu (VE2A), Raahe (VE2B), Rovaniemi (VE3A) or Kemijärvi (VE3B). The reference option is the present situation, where transports on the electrified track can operate with Finnish track gauge up to Haparanda. For project option VE1 (investment cost EUR 251 million, MAKU 145, 2020=100), the demand for train services is 0.2 Mt of steel products and ferrochrome from Röyttä to Avesta and Nyby in southern Sweden and 0.48–0.96 Mt of raw timber from Norrbotten to Kemi. The demand for train services for project option VE2A (EUR 671 million) includes the traffic of project option VE1 plus 0.29–0.48 Mt of raw timber from Norrbotten to Oulu. The demand for train services for project option VE2B (EUR 1,161 million) includes the traffic of project options VE1 and VE2A and 0.1 Mt of steel products transported from Raahe to Gothenburg. The demand for train services for project option VE3A (EUR 700 million) is 0.05–0.07 Mt of copper concentrate by train via Rovaniemi to Rönnskär. The demand for train services for project option VE3B (EUR 1,040 million) includes the traffic of project option VE3A plus 0.05 Mt of sawn timber products from Kemijärvi to Gothenburg.
The profitability of the project options is poor, with all project options having a negative cost-benefit ratio. The most important benefit of the European track gauge is the potential reduction in freight transport costs that will result from a shift from road transports to rail. All options will have significant emission costs during construction, which means that the overall savings achieved by the project options will be lower than the costs. The most beneficial project options are VE1 (Kemi) and VE2A (Oulu), where the traffic operation cost savings are higher than the increase in maintenance costs, but the overall benefits are negative in these options as well. The relative profitability of the project options is better the shorter the track section to be built with European track gauge and the closer to the Swedish border the traffic demand is concentrated. Project option VE1 (Kemi) has the lowest investment costs and most of the traffic demand is concentrated at maximum up to Röyttä and Kemi, which means that the net present value of VE1 is significantly less negative than the other project options. Most of the benefits of VE1 are already achieved by transport to Röyttä. The feasibility of the European track gauge was studied in 2024 in the context of the needs assessment report for the Tornio–Röyttä track section. Studies carried out at the time concluded that it could be profitable to implement European track gauge without electrification up to Röyttä.
The implementation of the European track gauge will improve the international accessibility of Northern Finland. The main benefit would be the expansion of the timber supply area for forest industry companies in northern Finland to northern Sweden, which can be reached by rail transport. In any case, maritime transport will remain the main mode of transport for exports and imports, because of its cost competitiveness and superior capacity compared to other modes of transport. Providing direct passenger train connections would increase the possibilities for people to move between Finland and Sweden to a very limited extent. At present, there are no passenger train connections between Finland and Sweden and no market-based demand has been identified. As the electrification project for the Laurila–Tornio–Haparanda track section was completed in 2024, the railway infrastructure already enables the development of transit passenger train connections in Haparanda
Valtatien 19 parantaminen välillä Lapua–Kauhava Aluevaraussuunnitelma
No full textValtatie 19 Jalasjärvi-Uusikaarlepyy on osa maanteiden pääväyläverkkoa. Se yhdistää TEN-T kattavan verkon valtatiet 3 ja 8. Valtatiellä 19 on merkittävä rooli valtakunnallisessa verkossa sekä seudullisessa ja alueellisessa arkiliikkumisessa.
Nykytilassa valtatie 19 on tarkasteluosuudella kaksikaistainen keskikaiteeton tie, jonka poikkileikkaus on 10,5/7,5 m. Valtatien suunnitteluosuudella on neljä maantieliittymää, joista kolme on eritasoliittymiä ja yksi tasoliittymä. Lisäksi Lapuan ja Kauhavan välisellä linjaosuudella on lukuisia yksityistieliittymiä. Tarkastelualueella valtatien liikennemäärä nykytilanteessa (KVL 2023) vaihtelee välillä 3 700–9 800 ajon./vrk, josta raskasta liikennettä on paljon, noin 580–1 070 ajon./vrk eli noin 9–16 %. Kantatien 63 tarkastelujaksolla KVL on keskimäärin noin 4600 ajon./vrk ja kantatie on vilkkaammin liikennöity kuin valtatien 19 pohjoishaara Ylihärmän suuntaan. Raskaan liikenteen osuus kantatiellä on noin 10 %.
Suunnittelujakson ongelmat koskevat pääasiassa liikenteen sujuvuutta ja liikenneturvallisuutta. Nykytilassa liikenteen sujuvuus valtatiejaksolla on kohtalainen, mutta erityisesti kantatien 63 tasoliittymässä sivusuunnalle aiheutuu ajoittain jonoutumista, sillä sivusuunnan liikennemäärä on suurempi kuin pohjoisen valtatiehaaran. Lapuan taajaman eritasoliittymistä puuttuu liittymis- ja erkanemiskaistoja, tai ne ovat liian lyhyitä. Kaksi eritasoliittymää sijaitsee ohjearvoja lähempänä toisiaan. Ohitusmahdollisuudet ovat koko jaksolla huonot, turvallisia ohituspaikkoja ei juuri ole. Lapuan ja Kauhavan väliltä puuttuu JKPP-väylä, jonka takia suojattomien kulkijoiden liikenneturvallisuus ja palvelutaso ovat huonot. Suunnittelualueelle kaavoitetaan uutta alueidenkäyttöä, mutta tiejakson tavoitetilan vaatimia aluevarauksia ei ole määritetty. Meluesteet Lapuan taajaman kohdalla ovat nykytilassa riittämättömiä.
Aluevaraussuunnitelmassa esitetään tilavaraukset tavoitetilanteen mukaiselle ratkaisulle, jossa valtatie 19 parannetaan Lapuan taajaman kohdalla 2+2-kaistaiseksi keskikaiteelliseksi tieksi meluntorjuntatoimenpiteineen. Lisäksi Lapuan ja Kauhavan välille toteutetaan 2,5 km pitkä 2+2-kaistainen keskikaiteellinen ohituskaistaosuus sekä pääteiden valtatie 19 ja kantatie 63 liittymä parannetaan eritasoliittymäksi. Lisäksi suunnitellaan JKPP-väylä alikulkuineen Lapuan Ritamäestä Kauhavan keskustaan.Saavutettavuusominaisuudet: navigointi mahdollista, kuvilla vaihtoehtoiset kuvaukset, taulukot saavutettavia, looginen lukemisjärjesty
Trusting the Process in Collaborative Writing : Reconceptualizing Collaborative Writing Processes Within a School (Musical) Context
No full textThis dissertation concerns collaborative writing processes within a school (musical) project. The dissertation is positioned within relational ontologies that strive to decenter the solely human and, instead, turn the focus toward what is produced in-between human and more-than-human participants in writing. In a writing context, the more-than-human can encompass different materialities, technologies, spaces, and affective participants. Relational ontologies are interested in examining processes rather than what is, and understanding the world as constantly in-becoming. Such a perspective shapes how the keywords in this dissertation—collaborative writing, writing processes, and scriptwriting—are conceptualized. However, how these concepts are to be approached empirically, theoretically, and methodologically with a relational ontological understanding has yet to be researched.
Thus, the aim of this dissertation is to explore and extend understandings of collaborative writing processes in a school (musical) context by considering writing as relational. With the phrase “writing as relational,” I account for a writing that is produced relationally in-between humans and more-than-humans. Hence, this dissertation explores two questions: I) What does considering writing as relational produce for collaborative writing, writing processes, scriptwriting, and their conceptualization? and II) What does considering collaborative scriptwriting as relational produce for writing pedagogies?
This dissertation comprises three independent articles. Article 1 is a scoping review that charts the research field of collaborative writing within a first language (L1) school context. As the article does not explicitly focus on school musicals, the word “musical” is in parentheses in the title. The study points at research gaps regarding the use of relational ontologies in the research field, demonstrating that creative collaborative writing primarily takes place in lower grades, and that little research has studied the prewriting activities in collaborative writing processes, such as planning and brainstorming. This led to Article 2, which studied brainstorming in upper secondary students’ collaborative scriptwriting. The article points to the difficulty in determining when brainstorming, compared to other activities in the writing process (e.g., draft writing and editing), takes place. Further, the article suggests the notion of “idea-ing” as an alternative to brainstorming, which risks limiting the affective and embodied activity of exploring ideas to merely “a storm in the brain”. This study, in turn, gave rise to Article 3 in which the focus is steered toward how entanglements of human and more-than-human make a difference in collaborative scriptwriting. The study suggests that the differences encompass releases of tension and the creation of new ideas. Further, the study discusses the tension between the affective and embodied “idea-ing” in comparison to the struggle when the words are to be typed down for documentation. The struggles lie in the difficulties involved in keeping the core in the content of what has been discussed, as well as typing with the correct typographical elements.
This dissertation suggests reconceptualizing collaborative writing as fluid. This is because adopting a fluid approach to collaborative writing moves beyond a polarized view, understanding collaborative writing as either a narrow set of activities or all kinds of writing as collaborative. Furthermore, a fluid approach embraces collaborative writing as both a specific type of collaboration in writing and all kinds of writing. This dissertation suggests reconceptualizing writing processes as rhizomatic, which entails embracing the messiness, nonlinearity, and emerging in-between relations among different participants instead of within the individual only. In addition, the dissertation emphasizes the need to consider the intertwined relationship between the process and product instead of viewing them as a dichotomy. Understanding the process↔product relationship in this way means that our understanding of the latter is also moving and becoming instead of being static.
Taken together, this dissertation points to collaborative writing processes as moving and messy. Although this inevitably makes writing pedagogies complex, the dissertation stresses that value resides in trusting the process as active doing. Additionally, trusting the process entails having a bigger perspective regarding who, what, how, and when the collaborative writing processes take place. Even though it might be messy and moving, this dissertation advocates for actively choosing to trust the process.Att lita på processen: En rekonceptualisering av kollaborativa skrivprocesser i en skol(musikal)kontext
Denna avhandling handlar om kollaborativa skrivprocesser inom ramen för en skol(musikal)kontext. Avhandlingen är positionerad inom relationella ontologier, vilka syftar till att decentrera det enbart mänskliga och istället vända intresset mot det som blir till i mötet mellan det mänskliga och mer-än-mänskliga. I en skrivkontext kan det mer-än-mänskliga bland annat utgöras av materialiteter, teknologier, rum och affekter. Relationella ontologier intresserar sig för vad som blir till framom vad som är och uppfattar världen som ständigt i rörelse. Denna utgångspunkt får konsekvenser för hur nyckelbegreppen i denna avhandling, det vill säga kollaborativt skrivande, skrivprocess och manusskrivande, konceptualiseras. Men hur dessa begrepp empiriskt, teoretiskt, och metodologiskt kan förstås utifrån relationell ontologi är ännu underutforskat.
Syftet med avhandlingen att utforska och utveckla förståelserna av kollaborativa skrivprocesser i en skol(musikal)kontext genom att betrakta skrivande som relationellt. ”Skrivande som relationellt” innebär att skrivandet produceras relationellt mellan såväl mänskliga som mer-än-mänskliga deltagare. Avhandlingen undersöker två frågeställningar: I) Vad producerar en relationell förståelse av kollaborativt skrivande för skrivprocesser och manusskrivande samt för konceptualiseringen av dessa II) Vad producerar en relationell förståelse av manusskrivande för skrivpedagogiken?
Avhandlingen består av tre självständiga artiklar. Den första artikeln är en litteraturstudie som kartlägger forskningsfältet som rör kollaborativt skrivande på elevernas förstaspråk inom en skolkontext. Eftersom studien inte direkt behandlar skolmusikal står begreppet musikal inom parentes i titeln. Studien pekar på forskningsluckor kring användningen av relationella ontologier i forskningsfältet, att kreativt kollaborativt skrivande främst sker i lägre årskurser samt att endast begränsat med tidigare forskning har fokuserat på de tidigaste delarna i skrivprocessen såsom planering på de. Detta föranledde den andra artikeln som undersökte brainstorming i gymnasieelevers kollaborativa skrivande av ett skolmusikalmanus. Artikeln pekar på omöjligheten i att avgöra när brainstormingen äger rum i jämförelse med andra aktiviteter i skrivprocessen (t.ex. utkastskrivande och redigering). Vidare föreslår studien begreppet ”idéande” (idea-ing ”) som ett alternativ till brainstorming. Detta eftersom begreppet ”brainstorming” riskerar att begränsa eller försumma eller förbise de affektiva och kroppsliga aspekterna av att utforska och utveckla idéer, genom att i stället framställa det som en aktivitet som enbart sker i en ”storm i hjärnan”). Detta i sin tur ledde till den tredje artikeln i vilken fokus riktades mot hur sammanflätningar av mänskliga och mer-än-mänskliga deltagare gör skillnad i det kollaborativa manusskrivandet. Studien pekar på att sammanflätningarna för skillnad genom att innefatta både frigörandet av spänningar och möjligheten att skapa nya idéer sammanflätningarna för. Vidare pekar avhandlingen på en spänning mellan det affektiva och idérika kollaborativa idéandet i jämförelse med de utmaningarna som uppstår när orden ska skrivas ner till dokumentet och både fånga kärnan i innehållet och få till rätt typografiska element.
Avhandlingen föreslår att kollaborativt skrivande rekonceptualiseras som flytande. En flytande förståelse av kollaborativt skrivande frångår ett synsätt som menar att kollaborativt skrivande antingen är en specifik aktivitet eller alltskrivande för att i stället omfamna att kollaborativt skrivande är både/och. Vidare föreslår avhandlingen att skrivprocesser med fördel kan betraktas som rhizomatiska, vilket innebär att omfamna rörigheten, det icke-linjära och något som äger rum mellan olika deltagare i stället för enbart i individen. Avhandlingen lyfter även fram vikten av att förstå relationen mellan produkten och processen, särskilt inom musikalmanusskrivande, som sammanflätad i stället för som en dikotomi. Genom att förstå relationen mellan process och produkt som sammanflätad (vilket typografiskt uttrycks som process↔produkt) blir förståelsen för produkten också rörlig i stället för statisk.
Sammantaget pekar avhandlingen på kollaborativa (manus)skrivprocesser som röriga och rörliga. Trots att detta gör skrivandet och skrivundervisningen mer komplex pekar avhandlingen på att det finns ett mervärde i att lita på processen som ett aktivt görande. Att lita på processen innebär att ha ett ovanifrånperspektiv på vem, vad, hur och när det kollaborativa skrivandet äger rum, och att aktivt välja att lita på processen fastän den är rörig och rörlig.navigointi mahdollist
There and back again – the spawning migration strategies of anadromous brown trout (Salmo trutta L.) in northern Europe
No full textBrown trout (Salmo trutta L.) are known for their diverse life histories, as individuals display facultative migration strategies with some staying resident while others migrate to more productive feeding habitats in riverine, lacustrine or marine environments. Anadromous brown trout (commonly called “sea trout”) undertake feeding migrations to more productive marine habitats, which provide improved growth opportunities and consequently fitness for migrants when compared to resident conspecifics. Once mature, sea trout generally return to natal river systems for spawning, prompting populations to adapt migration strategies to fit local environmental conditions. Migration strategies are defined as the combination of several actions taken during the migration, including but not limited to timing of the upstream migrations, choice of overwintering habitat and length of freshwater residency. Tactics on the other hand are defined as adjustments to the actions within the strategy, for example individuals can initiate upstream migration at various times during the year. Sea trout individuals and populations can therefore share migration strategies, while differing in migration tactics. Sea trout spawning migration research has mainly focused on populations inhabiting regulated- and smaller river systems, limiting information on migrations in large river systems which have extended migration distances and differing environmental conditions. Furthermore, migrations in high latitudes are influenced by ice-cover and cold temperatures which further influence the adoption of migration strategies. Detailed information on migration strategies and tactics of populations inhabiting river systems at the northernmost edge of the species distribution is therefore needed to improve our understanding of the life history of sea trout.
In this thesis, I aimed to investigate the spawning migration strategies and tactics of endangered, naturally reproducing sea trout populations inhabiting three large river systems in the northernmost areas of the species distribution. Furthermore, I examined how environmental conditions and anthropogenic river alterations influenced upstream spawning migrations in these river systems and the adoption of observed migration strategies. This was achieved by tracking sea trout using radio-telemetry, allowing examination of strategies and tactics used during spawning migrations, allowing modelling of environmental factors impact on upstream movements, and evaluation of migratory obstacles impact on movements in constructed river systems. Finally, the observed tactics and strategies were related to likely life history and fitness implications for both sea trout individuals and populations to evaluate the possible consequences of the observed adaptations.
The results demonstrate that the studied sea trout populations have adopted population specific spawning migration strategies, which have developed independently in these geographically isolated populations. Sea trout natal to the Tornio- and Teno River systems have adopted an alternative spawning migration strategy, extending the freshwater stay to close to two calendar years, a strategy only reported for sea trout populations inhabiting these large high-latitude rivers. The adoption of the two-year spawning migration strategy will inevitably have fitness implications for the individual since individual spawning events occur biennially, limiting lifetime reproductive potential of sea trout. However, the wide adoption of the strategy in the Tornio and Teno River systems suggests that the adoption is likely aimed at increasing fitness by improving survival, with the consequence of a reduced number of spawning events. I showcased similarities in migration adaptations by modelling sea trout migration activity during upstream migrations in these free-flowing river systems, since populations in both rivers reacted similarly to river discharge- and temperature conditions as well as migrated distance. These results highlight the plasticity of sea trout migration strategies and tactics as populations in these isolated river systems share several migration characteristics, yet differ in geographic location, marine feeding habitats, river morphology and discharge conditions. The impact of anthropogenic river alterations on sea trout spawning migration was assessed in the constructed Isojoki River system, with results indicating that dam structures restricted access to habitats above the dam. Furthermore, the results also highlight a disproportionate impact on early season migrants, as movement past the dam structures decreased during low discharge conditions regardless of constructed fishways.
Collectively, the results of the studies demonstrate the complexity of sea trout migration strategies, highlighting population specific adaptations to natal river conditions while simultaneously showcasing similarities in sea trout reactions to experienced environmental conditions during the spawning migrations. These observations call attention to the need for population-specific knowledge of salmonid migratory strategies and tactics to ensure adequate conservation and management efforts of endangered salmonid populations. Adoption of the alternative, two-year spawning migration strategy should be further examined to evaluate the benefits and consequences of the adaptations for fitness and survival of the natal sea trout populations. Finally, stock vulnerability and management needs should be further assessed considering this new information on the migration patterns, strategies and tactics adopted by these high-latitude sea trout populations.Öringen (Salmo trutta L.) är känd för dess mångartade livscykel eftersom individer uppvisar fakultativa vandringsstrategier. Öringar kan antingen leva hela sitt liv i hembäcken eller alternativt vandra till mer produktiva habitat såsom större bi- eller huvudfåror, insjöar eller havet. Anadrom öring (kallad ”havsöring”) vandrar ut till mer produktiva marina livsmiljöer, som bidrar till förbättrade tillväxtmöjligheter och följaktligen högre fitness för havsöringen. När havsöringen blivit könsmogen återvänder den i allmänhet till vattendraget där den föddes för att leka. Lekvandringsstrategier kan definieras som en kombination av flera åtgärder som individen vidtar under lekvandringen, inklusive men inte begränsat till vandringstidpunkt, val av övervintringshabitat och lekvandringens längd. Taktiker definieras som justeringar av åtgärderna inom strategin, till exempel kan individen initiera vandringen vid olika tidpunkter på året. Havsöringspopulationer och individer kan därmed ha liknande vandringsstrategier, men skilja sig gällande vandringstaktiker. Forskningen kring havsöringens lekvandring har främst fokuserat på att undersöka populationer i reglerade- och mindre vattendrag, medan information om vandring i stora, fritt flödande vattendrag är begränsad. Dessutom påverkas vandringen i nordliga breddgrader av det årliga istäcket samt kalla temperaturer. Detaljerad information om vandringsstrategier som anpassats av populationer som lever i de nordligaste delarna av artens utbredning är därmed viktiga för att förbättra kunskapen kring havsöringens livshistoria.
Syftet med min avhandling var att undersöka havsöringspopulationers vandringsstrategier, med fokus på hotade, naturligt reproducerande havsöringspopulationer från tre stora vattendrag i de nordligaste delarna av artens utbredning. Jag analyserade hur miljöförhållanden och mänsklig inverkan påverkade havsöringars vandring samt relaterade dessa till anpassningen av observerade vandringsstrategier. Detta genomfördes genom att spåra havsöringars rörelser med hjälp av radiotelemetri, vilket möjliggjorde observationer av vandringsstrategier, modellering av miljöfaktorers inverkan på rörelser och utvärdering av vandringshinders inverkan på lekvandringen i reglerade vattendrag. Information om observerade vandringsstrategier användes även för att utvärdera strategiernas följder för livshistorien och fitness av de undersökta havsöringspopulationerna.
Resultaten visade att de undersökta havsöringspopulationerna har utvecklat populationsspecifika vandringsstrategier. Havsöringspopulationerna i Torne- och Tana älven har utvecklat en alternativ vandringsstrategi som förlänger lekvandringen till nästan två kalenderår, en strategi som inte observerats hos havsöringen i andra vattendrag. Utvecklingen av tvåårsvandringsstrategin har oundvikligen inverkan på individens fitness eftersom leken inträffat vartannat år, vilket begränsar havsöringens reproduktionspotential. Denna strategi är utbredd i både Torne och Tana älven vilket tyder på att anpassningen sannolikt förbättrar individens fitness genom att förbättra överlevnaden, med följden av ett minskat antal lekvandringar under livstiden. Modellering av vandringsaktiviteten hos havsöringen i dessa vattendrag visade att populationerna hade liknande anpassningar till förändringar i omgivningsförhållanden, eftersom populationer i båda vattendragen reagerade liknande på flödes- och temperaturförhållanden samt reglerade vandringsaktiviteten på liknande sätt under vandringen. Dessa adaptioner har utvecklats oberoende av varandra för dessa populationer som lever i geografiskt isolerade vattendrag med unika morfologier och flödesförhållanden. Resultaten från utvärderingen av inverkan av vandringshinder på havsöringens vandring i Storå vattendrag tyder på att dammkonstruktionen i vattendraget begränsade vandringen till habitaten ovanför dammen. Dammen inverkade betydligt på vandringen av öringar som vandrade tidigt under året, eftersom flödesförhållanden i hög grad inverkade öringarnas rörelser förbi hindret, även om fisktrappor byggts i anslutning till dammen.
Mina resultat illustrerar komplexiteten av havsöringens vandringsstrategier och populationsspecifika anpassningar till upplevda miljöförhållanden. Dessa observationer betonar behovet av populationsspecifik kunskap om laxfiskars vandringsstrategier för att säkerställa lämpligt skydd och förvaltning av hotade laxfiskbestånd. Den alternative tvååriga vandringsstrategin bör undersökas ytterligare för att utvärdera fördelarna och konsekvenserna av anpassningen för fitness och överlevnaden av havsöringspopulationer. Beståndens sårbarhet och förvaltningsbehov kräver ytterligare utvärdering med hänsyn till den nya informationen om havsöringspopulationers vandringsbeteende och strategier i nordliga vattendrag.Taimen (Salmo trutta L.) tunnetaan monipuolisesta elinhistoriasta, sillä taimenet voivat joko elää elinkaarensa kotijoessaan tai vaeltaa tuottavampiin elinympäristöihin, kuten joen suurempaan sivu- tai pääuoman, järveen tai mereen. Anadrominen taimen (yleisesti ”meritaimen”) vaeltaa kotijoesta mereen parantaakseen kasvumahdollisuuksia ja siten omaa kelpoisuuttaan (”fitness”). Saavuttaessaan sukukypsyyden taimen palaa useimmiten kotijokeensa kutemaan. Kutuvaellusstrategia määritellään vaelluksen aikana tapahtuvien valintojen yhdistelmänä. Strategioihin kuuluu muun muassa kutua edeltävän jokivaelluksen ajoittuminen, talvehtimishabitaatin valinta ja vaellusajan pituus. Taktiikka taas koskee vaelluksen aikana toteutettujen toimien muunnelmia, esimerkiksi yksilö voi aloittaa kutuvaelluksen eri ajankohtina vuoden aikana. Meritaimenyksilöillä ja -populaatioilla voi siis olla samanlaisia vaellusstrategioita, mutta erilaisia vaellustaktiikoita. Meritaimenen kutuvaellustutkimus on ensisijaisesti kohdistunut pienempien- sekä säädeltyjen vesistöjen populaatioiden tutkimiseen, kun taas suurten, vapaasti virtaavien vesistöjen taimenpopulaatiot ovat jääneet vähemmälle huomiolle. Pohjoisilla leveysasteilla elävien populaatioiden vaellusstrategioiden kehittymiseen vaikuttaa lisäksi vuotuinen jääpeite sekä kylmä lämpötila. Vaellusstrategioiden tutkiminen pohjoisilla leveysasteilla on täten tarpeen parantaaksemme tietoa meritaimenen elinkaaresta lajin levinneisyysalueen rajamailla.
Väitöskirjassani pyrin tutkimaan meritaimenkantojen vaellusstrategioita. Tutkimuksissani keskityin uhanalaisiin, luonnollisesti lisääntyviin meritaimenpopulaatioihin kolmessa suuressa vesistössä lajin levinneisyysalueen pohjoisosissa. Analysoin, miten ympäristöolosuhteet ja jokirakentaminen vaikuttivat meritaimenen kutuvaellukseen ja tarkastelin vaellusolosuhteiden mahdollisesta vaikutusta havaittujen vaellusstrategioiden muotoutumiseen. Tutkimusmenetelmänä käytin radiotelemetriaa, joka mahdollisti meritaimenten liikkeiden seuraamista, vaellusstrategioiden havaitsemista, ympäristöolosuhteiden vaikutusten mallintamista, sekä vaellusesteiden vaikutusten arvioimista. Lopuksi arvioin miten havaitut vaellusstrategiat vaikuttavat meritaimenpopulaatioiden elinkaareen sekä kelpoisuuteen ja mitä seurauksia strategioilla on yksilö sekä populaatiotasolla.
Tulokset osoittivat, että tutkitut meritaimenpopulaatiot ovat kehittäneet sekä populaatio- että jokikohtaisia vaellusstrategioita. Tornion- sekä Tenojoen meritaimenpopulaatiot ovat kehittäneet vaihtoehtoisen vaellusstrategian, joka pidentää kutuvaelluksen lähes kahteen kalenterivuoteen. Havaitulla kahden vuoden vaellusstrategialla on väistämättä vaikutusta yksilön kelpoisuuteen, sillä strategian aiheuttamana kutu toteutuu joka toinen vuosi, rajoittaen meritaimenen elinkaaren lisääntymispotentiaalia. Strategian laaja levinneisyys Tornion- sekä Tenojoessa viittaa siihen, että strategia on todennäköisesti kehittynyt parantamaan yksilön selviytymistä ja siten kelpoisuutta, mikä puolestaan vähentää potentiaalisten kutukertojen määrää. Nämä ovat ainoat tiedossa olevat meritaimenpopulaatiot, jotka käyttävät kyseistä kahden vuoden vaellusstrategiaa. Vaellusaktiviteettimallinnus osoitti, että populaatiot ovat kehittäneet samankaltaisia reaktioita ympäristöolosuhdemuutoksiin, sopeuttaen vaellusaktiviteettia virtaaman, lämpötilaolosuhteiden sekä vaellusetäisyyden mukaan. Nämä vaelluspiirteet ovat kehittyneet toisistaan riippumatta kahdessa maantieteellisesti eristyneessä vesistössä, jotka lisäksi eroavat toisistaan jokimorfologiassa ja virtaamaolosuhteissa. Vaellusesteiden vaikutusta meritaimenen vaellukseen arvioitiin Isojoen vesistössä. Tulokset osoittivat, että vesistön suurin patorakenne rajoitti vaellusta rakenteen yläpuolella oleville jokialueille. Patorakenne aiheutti haittaa, etenkin keväällä jokeen nouseville meritaimenille, sillä alhaiset virtaamaolosuhteet vaikuttivat huomattavasti padon ohittamiseen, riippumatta padon yhteyteen rakennetusta kalatiestä.
Tulokseni havainnollistavat meritaimenen vaellusstrategioiden monimuotoisuutta ja populaatioiden strategioiden sopeutumista kotijoen ympäristöolosuhteisiin. Havaintoni korostavat vaellusstrategioihin liittyvän tiedon lisäämistä uhanalaisten lohikalakantojen suojelun parantamiseksi. Kahden vuoden vaellusstrategian yksityiskohtaisempi tutkiminen on tarpeen, jotta sen vaikutuksia meritaimenpopulaatioiden kelpoisuuteen ja selviytymiseen voidaan arvioida. Väitöskirjassani havainnollistamani meritaimen vaelluskäyttäytymispiirteet sekä strategiat tulisi ottaa huomioon meritaimenpopulaatioiden kannanhoitotarpeiden arvioinneissa, etenkin pohjoisilla leveysasteilla.navigointi mahdollist
Generador de ejercicios impulsado por IA : reducción del tiempo de preparación de ejercicios y aumento de la variabilidad de los ejercicios en la educación en programación mediante la variación automatizada de contenido
No full textIn programming education, the preparation of diverse and engaging exercises is a time-consuming task for educators. A lack of variation in exercises can hinder student engagement and limit their ability to apply learned concepts in new contexts. This research presents an AI-driven exercise generator designed to reduce preparation time while increasing the diversity of programming exercises. The tool leverages natural language processing (NLP) and machine learning algorithms to automatically generate variations of exercises based on different input formats, such as text, images, and spreadsheets.
The primary objectives of this study are to (1) decrease exercise preparation time by 30% compared to traditional methods, (2) enhance exercise variability through automated content generation, (3) improve the accuracy and reliability of AI-generated solutions, and (4) assess teachers' acceptance and usability of the tool. A mixed- methods evaluation will be conducted, incorporating both quantitative metrics—such as time saved and error rates—and qualitative feedback from educators.
By addressing the challenges of time efficiency and content diversity, this study contributes to the advancement of AI-driven tools in education. The findings will provide insights into the effectiveness of automated content generation in programming courses and its potential scalability to other educational domains
Mellan statlig styrning och språkligt ansvar : Nationellt utbildningsledarskap inom Utbildningsstyrelsens svenska enhet
No full textI studien undersöks hur nationellt utbildningsledarskap utövas inom Utbildningsstyrelsens svenskspråkiga enhet, med fokus på hur ledarskapet formas i mötet mellan statlig styrning, språkpolitiskt ansvar och professionellt handlingsutrymme. Teoretiskt bygger arbetet på icke-affirmativt pedagogiskt ledarskap (Uljens & Ylimaki, 2017) och diskursiv institutionalism (Schmidt, 2008). Empirin består av tre semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner inom den svenska enheten, analyserade genom tematisk analys (Braun & Clarke, 2006).
I analysen identifieras fyra teman: mandat och strukturell position, språkligt normledarskap, resursvillkor och strategiska prioriteringar samt relationellt och nätverksbaserat ledarskap. Resultaten visar att den svenska enheten fungerar som en normgivande och språkpolitiskt ansvarsbärande aktör, men verkar under begränsade resurser som kräver kontinuerlig prioritering. Ledarskapet kännetecknas av dialog, tillitsbaserat nätverksarbete och ett starkt fokus på språklig likvärdighet.
Slutsatsen är att nationellt utbildningsledarskap i en minoritetskontext är ett medierande, språkförvaltande och demokratiskt betydelsefullt ledarskap som bidrar till att upprätthålla delaktighet och språklig rättvisa inom det finländska utbildningssystemet
Hyperfine Interactions in RBaFe2O5 and RBa2Fe3O8 Rare-Earth Perovskites
No full textJärnföreningar av perovskittyp, med sällsynta jordartsmetaller, utgör en omfattande klass av material med varierande och intressanta egenskaper. Dessa egenskaper gör materialen fascinerande både från en teoretisk synpunkt och som kandidater för framtida tillämpningar. De material som studerats i denna avhandling är dubbelperovskiter av typen RBaFe2O5 och trippelperovskiter av typen RBa2Fe3O8, där R är någon trivalent sällsynt jordartsmetall.
De undersökta föreningarnas egenskaper och temperaturberoenden orsakar intressanta fenomen och förändringar på en atomär nivå. Bland de egenskaper som påverkas fnns de hyperfna växelverkningarna, vilket är små förändringar i atomkärnornas energinivåer orsakade av kärnornas växelverkan med sin omgivning. De hyperfna växelverkningarna kan mätas och ger information om de förhållanden som atomerna utsätts för inne i ett material.
Föreningarna som studerats i den här avhandlingen är dubbelperovskiterna YBaFe2O5, GdBaFe2O5 och PrBaFe2O5 samt trippelperovskiten ErBa2Fe3O8. De hyperfna växelverkningarna hos föreningarnas järnjoner har mätts med 57Fe Mössbauerspektroskopi. För dubbelperovskiterna GdBaFe2O5 och PrBaFe2O5 har de hyperfna växelverkningarna också mätts med resonant nukleär framåtspridning (NFS) av gammakvanta i 57Fe. Mätningarna har gjorts vid temperaturer som sträcker sig från 5–450 K.
Dubbelperovskiter av typen RBaFe2O5 bildar två grupper, beroende på vilken R-jon som ingår. Föreningar med mindre R-joner (Ho/Y–Sm) har liknande egenskaper, medan föreningar med större R-joner (Pr, Nd) är sinsemellan liknande. De undersökta föreningarna täcker hela räckvidden av R-joner som kan forma strukturen; där Y är en av de minsta jonerna, Pr är den största och Gd är mellan dessa två. Dubbelperovskiterna med mindre R-joner är fullständigt laddningsordnade vid låga temperaturer, det vill säga de har en Fe2+ och en Fe3+-jon i enhetscellen. Föreningarna med större R-joner har en ofullständig laddningsseparation. Laddningsordningen är kopplad till en deformation av enhetscellen och en orbital ordning, där den extra elektronen hos Fe2+-jonerna lokaliseras i dxz-orbitalerna. När materialen värms till en övergångstemperatur, som beror av R-jonens storlek, sker en så kallad Verwey-övergång och den extra elektronen från Fe2+ blir fördelad mellan järnjonerna. Fördelningen av elektronen blir inte jämn, utan partiellt valensblandade Fe2+δ och Fe3−δ-joner uppkommer. Hos dessa joner bemannar den delade elektronen huvudsakligen dx2−y2 -orbitalerna. Om föreningarna värms ytterligare når de en så kallad inledande övergång, vilket resulterar i uppkomsten av två fullständigt valensblandade Fe2.5+-joner. I Fe2.5+-jonerna fnns den delade elektronen främst i dz2 -orbitalerna.
De uppmätta spektrumen domineras av komponentpar tillhörande de olika temperaturområdena. Anpassningarna har förbättrats genom att identifera rester av komponenter som ligger utanför temperaturregionerna där de dominerar och genom att identifera små komponenter från domänväggar. Anpassningarna förbättrades ytterligare genom att beakta fördelningar i den delade elektronens närvaro hos de två järnjonerna. Anpassningarna ger parametervärden som beskriver de hyperfna växelverkningarnas styrka. De här parametrarna uppvisar inneboende temperaturberoenden; spektrumens centerförskjutning påverkas av andra ordningens Dopplerförskjutning, kvadrupolkopplingskonstanten påverkas av enhetscellens temperaturutvidgning och interna magnetfältet reduceras när den magnetiska ordningen försvagas med ökande temperatur. Genom att kompensera för dessa efekter har vi isolerat de förändringar som orsakas av övergångarna från laddningsordning till valensblandning. Den delade elektronens population i järnjonernas d-orbitaler har uppskattats genom att jämföra modellerade efekter med experimentella resultat. Mätningarna med NFS visar att den koherenta sönderfallskanalen i framåtspridningen undertrycks märkbart i det mellanliggande tillståndet. Detta indikerar att den svaga ordningen som återstår är en en lokal störning, vilket orsakar fuktuationer i de hyperfna växelverkningarna.
Trippelperovskiter av typen RBa2Fe3O8 kan formas av R-jonerna Y, Er, Ho och Dy, där Er är den minsta av jonerna. Föreningarna har liknande egenskaper för de fyra R-jonerna. Föreningen har två unika Fe3+-positioner där den ena har en fyrsidig-pyramid koordination av O2−-joner och liknar järnpositionerna i dubbelperovskiterna. Den andra järnpositionen har en oktaedrisk koordination och ger upphov till en ovanligt hög kvadrupolkopplingskonstant. De uppmätta hyperfna växelverkningarna uppvisar ett svagt temperaturberoende främst orsakat av de inneboende efekterna. I ett oxiderat prov visar den oktaedriska positionen betydande breddning och temperaturberoenden som går utöver vad de inre efekterna kan orsaka. Efekten orsakas troligen av spänningar i gitterstrukturen.
Kvadrupolkopplingskonstanten har modellerats med bidrag från punktladdningar, inducerade dipolmoment och orbitalöverlapp. Resultaten visar att alla tre efekter behöver beaktas för att reproducera de experimentella resultaten. De tre efekterna kan därför även användas för att förbättra modelleringar av dubbelperovskiterna.navigointi mahdollist
Mellanchefers meningsskapande i strukturell och kulturell organisationsförändring : en fallstudie inom specialomsorgen
No full textSyftet med avhandlingen är att beskriva hur strukturella och kulturella organisationsförändringar erfars av mellanchefer inom specialomsorgen, med hjälp av Karl Weicks (1995) teori om meningsskapande.
Avhandlingens forskningsfråga lyder:
1. Hur erfar mellanchefer strukturell och kulturell organisationsförändring?
Studien är en kvalitativ fallstudie med hermeneutisk metod. Semi-strukturerade intervjuer med fem mellanchefer inom specialomsorgen i ett utvalt välfärdsområde i Finland gjordes för att besvara forskningsfrågan.
Resultatet visar att mellancheferna har upplevt förändringsprocessen som tungrodd och utmanande. Arbetspraktiken, strukturen och kulturen har förändrats och informanterna känner inte sig hemma i den nya organisationen. Resultatet visar att mellanchefer har en viktig roll i förändringsprocessen. För att de ska kunna navigera i en förändringsprocess behöver de tydliga kommunikationsvägar, möjlighet till delaktighet och stöd från ledningen. Studien visar också att meningsskapandet är centralt för mellanchefernas förmåga att navigera i en organisationsförändring. Avhandlingen bidrar till en djupare förståelse för mellanchefers roll i organisationsförändringar i offentliga sektorn