Publikationer från Umeå universitet
Not a member yet
55455 research outputs found
Sort by
Bilateral synchronous salivary gland tumors : report of three cases
No full textBackground: Bilateral salivary gland tumors, both benign and malignant and synchronous or metachronous are very rare. Case presentation: Here three cases of synchronous bilateral salivary gland tumors are described and discussed. Recognizing the entity is important for diagnostics and treatment planning. The first patient was a 56-year-old female with a bilateral parotid tumor, a malignant tumor, salivary duct carcinoma on the right side and a benign tumor, pleomorphic adenoma on the left side. The second patient was a 50-year old female with a bilateral benign parotid tumor, a pleomorphic adenoma. The third patient was a 51-year old female with a bilateral malignant tumor, an acinic cell carcinoma. Details on the diagnostic work-up, histopathology and treatment are described and discussed. Conclusions: In the case of a unilateral salivary gland tumor, especially of the major glands, the contralateral gland is always included in the clinical and radiological (MRI) head and neck evaluation prior to surgery, to detect or exclude possible bilateral occurrence
Deviations in property formation – An investigation of current law for the concept of ’’minordeviation’’ from detailed plans and area regulations.
No full textSimuleringshypotesen : och finjusteringen av vårt universum
No full textIn this thesis, I will explore the simulation hypothesis and see if we can answer the question of whether it is true or not. Are we living in a simulation or not? I will approach this question by examining different hypotheses that are proposed as an explanation for the fine-tuning of our universe, like the multiverse hypothesis and the intelligent design hypothesis, and suggest that when compared to each other the simulation hypothesis is the one that provides the best explanation for the fine-tuning of our universe. I will also examine the prerequisites for running a simulation, potential purposes for running a simulation and the evidence that support the simulation hypothesis. I will argue for the conclusion that the simulation hypothesis provides the best explanation for the fine-tuning of our universe and therefore we ought to accept this hypothesis as the most likely.I denna uppsats kommer jag att undersöka simuleringshypotesen och se ifall vi kan besvara frågan om den är sann eller inte. Lever vi i en simulering eller inte? Jag kommer att angripa denna fråga genom att undersöka olika hypoteser som har föreslagits som en förklaring till vårt universums finjustering, så som multiversum-hypotesen och hypotesen för intelligent design, och föreslå att jämfört med varandra så är det simuleringshypotesen som tillhandahåller den bästa förklaringen till vårt universums finjustering. Jag kommer också undersöka förutsättningar för att köra en simulering, möjliga syften för att köra en simulering och de bevis som ger stöd åt simuleringshypotesen. Jag kommer argumentera för slutsatsen att simuleringshypotesen utgör den bästa förklaring till vårt universums finjustering och att vi därför bör acceptera denna hypotes som den mest troliga
Kroppen som gränssnitt : Transformation och kontinuitet genom uppståndelsen i första Korinthierbreve
No full textImproving Visuospatial Memory Performance: The Method of Loci in Aphantasia, Phantasia and Hyperphantasia.
No full textBackground: Visual Mental Imagery (VMI), or the “mind’s eye”, is oftentimes associated with cognitive functions such as reasoning, imagination and memory. Aphantasia describes the lack of VMI. Hyperphantasia denotes the experience of extremely detailed VMI. Aphantasia is associated with enhanced spatial manipulation abilities, lending support to the subsistence of spatial and object aphantasia, postulating complete absence of either spatial or object imagery, respectively. In contrast to aphantasia, hyperphantasia has yet to be investigated on spatial imagery, nor has it been investigated in relation to memory training strategies. The Method of Loci (MoL), a visuospatial mnemonic strategy, incorporates the placing of items in mentally imagined familiar locations. Given its reliance on mental visualization and spatial mapping, MoL offers a promising framework for evaluating how cognitive training may interact with the extremes of VMI. Purpose: This study seeks to investigate whether the MoL training enhances visuospatial memory and manipulation abilities in self-reported aphantasia, phantasia and hyperphantasia population. Method: 16 aphantasic, 17 phantastic and 17 hyperphantasic (N = 50) were recruited. Initially, the Paper Folding Test (PFT), the Rey-Osterrieth Complex Figure Task (ROCF) and the Vividness of Visual Imagery Questionnaire (VVIQ) were administered twice with a one- week interval, during which participants received training on the MoL via an app. Results: A mixed- design ANOVA indicated significant effect of pre- and post- training and VMI groups for all measurements. Aphantasics outperformed all groups in all visuospatial abilities, whereas hyperphantasics revealed moderate improvements, and reported high MoL training engagement. Conclusion: This study addresses key gaps in understanding the internal visualization ability and its interaction with spatial memory performance. Results provide empirical and theoretical support in aphantasics’ spatial encoding techniques and further validate the dissociation between object and spatial imagery. Bakgrund: Visuell föreställningsförmåga (På engelska Visual Mental Imagery – VMI), ofta beskrivet som "vårt inre öga", består av kognitiva funktioner som logiskt resonerande, förmåga till fantasi, och minne. Afantasi beskrivs som brist på VMI. Hyperfantasi beskriver upplevelsen av extremt detaljerad VMI. Afantasi förknippas med försämrat självbiografiskt och objektminne, samtidigt som personer med afantasi utmärker sig i rumsliga manipulationsuppgifter. Detta stödjer rums- och objektafantasihypotesen, där individer antingen helt saknar rumslig respektive objektsbild. Trots det växande intresset för afantasi har inga studier hittills undersökt rumsliga bilder i hyperfantasi, och inte heller undersökt några minnesträningsstrategier såsom Locimetoden (På engelska Mehtod of Loci – MoL). MoL är en visuospatial minnesstrategi som involverar placering av föremål på bekanta platser som man föreställer sig för sitt inre öga. Med tanke på Locimetodens beroende av mental visualisering och rumslig föreställning, erbjuder MoL ett lovande ramverk för att utvärdera hur kognitiv träning kan interagera med extremerna av VMI. Syfte: Denna studie syftar till att undersöka om MoL-träningen förbättrar det visuospatiala minnet och manipulationsförmågan i självrapporterade afantasi-, fantasi- och hyperfantasipopulationer. Metod: 16 personer med afantasi, 17 utan vare sig afantasi eller hyperfantasi (fantasiker) och 17 med hyperfantasi (N = 50) rekryterades och genomförde Paper Folding Test (PFT), Rey-Osterrieth Complex Figure Task (ROCF) och Vividness of Visual Imagery Questionnaire (VVIQ). Med en design med upprepade mätningar fick deltagarna en sju dagar lång träning i MoL via en app. På den sjunde dagen, efter att träningsperioden avslutats, deltog de i en post-mätning med samma tester. Resultat: En ANOVA med mixad design indikerade signifikant huvudeffekt av tillfälle (före respektive efter träning) (p < 0,001) och en huvudeffekt av VMI-grupp (p = 0,014) för alla mätningar. Afantasiker överträffade alla grupper i alla visuospatiala förmågor. Hyperfantasi visade måttliga förbättringar, med hög rapporterad MoL-träning. Slutsats: Denna studie tar upp viktiga luckor i förståelsen av den interna visualiseringsförmågan och dess interaktion med förmåga till rumsligt minne. Resultaten ger empiriskt och teoretiskt stöd kring hur afantasiker kodar in rumsliga aspekter och validerar ytterligare dissociationen mellan objektvisualisering och rumslig sådan.
Risk Management in Practice : How Project Managers Navigate Risk Beyond Formal Frameworks
No full textRisk management is a key element of project management and often a requirement forprojects to achieve their objectives within time, budget and quality. Although there areestablished frameworks such as ISO 31000:2018 that define how risks should beidentified, analyzed and managed, previous research shows that practice rarely fullyfollows these models. The purpose of this study is to investigate how project managersactually work with risk management in practice and how these working methods relateto formal frameworks. The study is based on eight semi-structured interviews withproject managers from different industries, and the analysis is conducted using thematicanalysis. Theoretical anchoring is done in project theory and organizational knowledge. The results show that risk management in practice is highly situational, dynamic andoften informal. Project managers describe how they combine personal judgment,experience and dialogue rather than strictly following predefined steps. Instead of riskmanagement being a separate phase or activity, it is continuously integrated into theproject's everyday life. A clear conclusion is that organizational context, access toresources, management support and cultural factors influence how risk management iscarried out. It also becomes clear that many project managers use their own strategiesthat complement or replace formal models. Furthermore, risk management models need to be flexible and adaptable to the specificproject environment. To be effective, they must be able to accommodate both formaland informal elements and enable project managers to use their professional judgmentin complex and changing contexts. The study presents three practical recommendationsfor project managers and other relevant stakeholders: a risk management trainingprogram, a communication forum to clarify the roles of top management and oversightbodies, and lastly the introduction of a risk retrospective monitoring element
Upplevd stress i relation till olika typer av prokrastineringbland universitetsstudenter
No full textProkrastinering, eller uppskjutande beteende, är vanligt bland studenter och kopplas ofta till ökad stress. Forskning har på senare tid identifierat flera olika typer av prokrastinering: aktiv prokrastinering, där man skjuter upp men ändå klarar sina uppgifter i tid; passiv prokrastinering, där man skjuter upp och har svårt att agera; samt prekrastinering, där man vill utföra uppgifter snabbt. Studien syftade till att undersöka skillnader i upplevd stress mellan aktiva prokrastinerare, passiva prokrastinerare, prekrastinerare och icke-prokrastinerare. Med en tvärsnittsdesign besvarade 78 heltidsstuderande ett frågeformulär om prokrastinering och stress. Resultaten visade att generell prokrastinering var signifikant positivt korrelerad med upplevd stress. En signifikant skillnad i stressnivåer mellan grupperna identifierades, men post hoc-analyser visade inga statistiskt signifikanta skillnader mellan specifika grupper. Icke-prokrastinerare rapporterade dock i genomsnitt något lägre stress än övriga grupper. Prekrastinering predicerade signifikant upplevd stress bland icke-prokrastinerare, medan aktiv prokrastinering inte var en signifikant prediktor för stress bland prokrastinerare. Ett bifynd av denna studie var att det fanns ett statistiskt signifikant negativt samband mellan antal terminer och prokrastinering. Studien begränsades av få deltagare i vissa grupper, och framtida forskning behövs för att undersöka stressnivåer särskilt mellan aktiva prokrastinerare och prekrastinerare.Procrastination, or the tendency to delay tasks, is common among students and is often associated with increased stress. Recent research has identified several different types of procrastination: active procrastination, where individuals delay tasks but still manage to complete them on time; passive procrastination, where individuals delay tasks and struggle to take action; and precrastination, characterized by a desire to complete tasks as quickly as possible. This study aimed to examine differences in perceived stress among active procrastinators, passive procrastinators, precrastinators, and non-procrastinators. Using a cross-sectional design, 78 full-time students completed a questionnaire assessing procrastination and stress. The results showed that general procrastination was significantly positively correlated with perceived stress. A significant difference in stress levels between the groups was identified, but post hoc analyses revealed no statistically significant differences between specific groups. However, non-procrastinators reported somewhat lower stress on average compared to the other groups. Precrastination significantly predicted perceived stress among non-procrastinators, whereas active procrastination was not a significant predictor of stress among procrastinators. A secondary finding of this study was a statistically significant negative correlation between the number of semesters and procrastination. The study was limited by small sample sizes in some groups, and further research is needed to explore stress levels, particularly between active procrastinators and precrastinators
Entropy-Based Analysis of Postural Stability : A Sample Entropy Approach to Centre of Mass Data
No full textI detta arbete undersöks metoden Sample Entropy, som är ett mått på oregelbundenhet i tidsseriedata, och dess användbarhet inom rörelseanalys för att särskilja grupper av individer med korsbandsskada från en kontrollgrupp, baserat på masscentrumdata. Särskild vikt läggs vid optimering av de parametrar som används vid beräkningen av Sample Entropy. Olika optimeringsmetoder undersöks och diskuteras. Entropivärden beräknade med optimerade parametrar jämförs med motsvarande värden från standardparametrar, både för korta linjära och längre dynamiska samband. Resultaten visar ingen signifikant skillnad mellan gruppen med korsbandsskada och kontrollgruppen. Däremot framträder signifikanta skillnader inom grupperna vid jämförelser mellan tester genomförda med respektive utan ögonbindel.This thesis explores Sample Entropy, which is a measure of irregularity in time series data, and its applicability in postural analysis to assess whether the stability of individuals with anterior cruciate ligament (ACL) injuries differs from that of a control group, based on centre of mass data. Particular focus is placed on optimizing the parameters used in calculating Sample Entropy. Several optimization methods are examined and discussed. Entropy values calculated using optimized parameters are compared with those based on standard parameters, for both short-term linear and long-term dynamic relationships. The results indicate no significant differences between the ACL injury group and the control group. However, notable within-group differences are observed when comparing trials performed with and without a blindfold
Duties to oneself, their types, and waivability
No full textThis thesis examines the debate on whether duties to oneself can be waived, that is, whether a person can release herself from such duties. Two main lines of argumentation are outlined. One influential account holds that such duties are absolute and that there is no release available. Another view, in contrast, holds that an autonomous and morally competent person can, under certain circumstances, release herself from such duties. However, both positions are found to be insufficient, as both suggest that all duties are either entirely waivable, or entirely unwaivable. Based on a rough typology of duties, comprising absolute duties and non-absolute duties to oneself and waivability, it is argued here that there are some situations in which a person cannot waive her duties herself (absolute duties). Furthermore, the person has several other duties to herself which she under specific circumstances can elect to waive (non-absolute duties).Denna uppsats undersöker debatten om huruvida plikter gentemot sig själv kan avsägas, det vill säga om en person kan befria sig själv från sådana plikter. Två huvudsakliga argumentationslinjer presenteras. En inflytelserik uppfattning hävdar att dessa plikter är absoluta och att det inte finns någon möjlighet till befrielse. En annan syn är däremot att en autonom och moraliskt kompetent person, under vissa omständigheter, kan befria sig själv från sådana plikter. Båda positionerna visar sig emellertid vara bristfälliga då båda utgår ifrån att man kan – eller inte kan – avsäga sig från alla plikter. Med utgångspunkt i en typologi av plikter gentemot en själv – som omfattar absoluta och icke-absoluta plikter – argumenteras det i uppsatsen att det finns vissa situationer när en person inte kan avsäga sina plikter mot sig själv (absoluta plikter). Samtidigt finns det andra situationer då man, under särskilda omständigheter, kan välja att avsäga sig från vissa plikter gentemot sig själv (icke-absoluta plikter)
AN INVESTIGATION OF LONGITUDINAL ASSOCIATIONS BETWEEN WHITE MATTER LESIONS AND AGING-RELATED COGNITIVE DECLINE
No full textSmall vessel disease and its manifestation of white matter lesions are associated with adverse health outcomes and worse cognitive ability. However, the longitudinal relationship between small vessel disease and cognitive change in aging remains inconclusive. The current work investigates how people with more severe white matter lesion change differ in cognitive change over ten years from those with less severe white matter lesion change. The main hypothesis was that people with more severe white matter lesion change have a stronger cognitive decline over ten years than those with less severe white matter lesion change. 93 participants (42 women, 51 men) completed the baseline and ten-year follow-up session. All were between 64 and 67 years of age at baseline. A longitudinal correlational design was employed in which participants completed structural magnetic resonance brain imaging and cognitive testing of episodic memory, working memory, and perceptual speed both at baseline and follow-up. Fluid-attenuated inversion recovery magnetic resonance images were assessed to grade lesion severity for periventricular lesions and deep white matter lesions for each participant. The grades for the two lesion types were summed to calculate a summed lesion score (range: 0-6 points). A repeated measures analysis of variance showed that there was no statistically significant relationship between the change in the lesion score and average cognitive change over ten years. A few exploratory follow-up analyses were performed as well, and showed that deep white matter lesion grades explain cognitive change better than summed lesion grades or periventricular lesion grades. Possible avenues for future research are given.Småkärlssjukdom och dess yttringar i form av lesioner i hjärnans vitsubstans är förknippade med negativa hälsoeffekter och försämrad kognitiv förmåga. Det longitudinella förhållandet mellan småkärlssjukdom och kognitiv förändring är i dagsläget oklart. I det aktuella arbetet undersöks hur personer med mer allvarlig kontra mildare förändringar av vitsubstanslesioner skiljer sig i kognitiv förändring över tio år. Hypotesen är att personerna med högre andel skador i hjärnans vitsubstans också uppvisar större kognitiv nedsättning under en tioårsperiod jämfört med de med färre skador i vitsubstans. 93 deltagare (42 kvinnor, 51 män) fullföljde baslinje- och uppföljningssessionen. Alla var mellan 64 och 67 år vid baslinjen. En longitudinell korrelationsdesign tillämpades där deltagarna genomförde strukturell magnetisk resonans hjärnavbildning och kognitiv testning av episodiskt minne, arbetsminne och perceptuell hastighet både vid baslinjen och uppföljningen. Magnetresonansbilder, av typen Fluid-attenuated inversion recovery, bedömdes för svårighetsgrad för lesioner i periventrikulära områden och i djupa vitsubstans för varje deltagare. Graderingarna för de två lesionstyperna summerades för att beräkna en lesionspoäng. En variansanalys med upprepade mätningar visade att det inte fanns något signifikant samband mellan den genomsnittliga kognitiva förändringen över tio år och den summerade förändringen av lesionerna. Explorativ forskning utfördes också och visade att grader av lesioner i djup vit substans förklarar kognitiv förändring bättre än summerade lesioner eller grad av periventrikulära lesioner. Möjliga vägar för framtida forskning anges