18101 research outputs found
Sort by
Prediktivt värde av tredimensionella ekokardiografiska variabler för utvecklingen av myxomatös klaffsjukdom
Get PDFMyxomatous mitral valve disease (MMVD) is the most common acquired cardiovascular disease
and the most common cause of congestive heart failure (CHF) in dogs. Cavalier King Charles
Spaniels (CKCS) is one of the breeds most commonly affected by MMVD and disease progression
has been shown to occur at a younger age among CKCS, when compared to other breeds. The age
of onset of MMVD is an inherited trait among CKCS and the geometry of the mitral valve has
recently become of interest among veterinary researchers to obtain deeper understanding of the
currently partly understood pathogenesis. Findings suggest that dogs with MMVD and many healthy
CKCS share an altered three-dimensional (3D) geometry of the mitral valve annulus, which differs
from healthy dogs of other investigated breeds. In this comparison, the mitral valve annulus has
been shown to lack the normal saddle-shaped appearance, instead it had a flattened appearance
among many of the healthy CKCS and dogs with MMVD. This flattening has been proposed as a
factor contributing to the early onset of disease progression in CKCS.
The object of this thesis was to evaluate whether a flattening of the mitral valve (MV) in healthy
dogs might contribute to an accelerated progression of MMVD. It was hypothesized that MV
variables indicative of flattening, when measured with real-time 3D transthoracic echocardiography
(RT3D-TTE), might be used as a prognostic test to determine dogs at risk for progression of early
onset or severe MMVD.
The study was conducted as a follow-up of dogs with preexisting RT3D-TTE datasets, obtained
6 years earlier during an initial study that aimed to describe morphological mitral valve variations
between healthy CKCS and non-CKCS. The present study included a follow-up questionnaire,
distributed to and returned by owners of dogs with preexisting RT3D-TTE datasets, designed to
evaluate cause of death (cardiac/non-cardiac) and possible progression to congestive heart failure
(CHF) for deceased dogs. The questionnaire also facilitated staging of disease severity among dogs
still alive, and owners of alive dogs were invited for a follow-up examination; including auscultation
and new standard echocardiographic examination, as well as new RT3D-TTE examination. The
following RT3D-TTE MV variables; annulus height (AnH), normalized tenting volume (nTnV),
tenting area (TnA) and tenting height (TnH) - proposed to be representative of a flattened appearance
of the MV annulus - were measured in datasets from the initial study and compared to the dogs'
disease stage at follow-up.
Information was received from a total of 24 dogs (n=18 CKCS and n=6 non-CKCS) from the
initial cohort of 29 healthy dogs, 62.5% of these dogs were reported by owners as still alive at time
of follow up. Deceased dogs made up 37.5% of the studied population (n=6 CKCS and n=3 nonCKCS). None of the owners of deceased dogs reported cardiac-related deaths, and only one of the
deceased CKCS was reported by the owner as having progressed to CHF pre-mortem. The mean
age at follow-up for the CKCS (alive and deceased) was 8.6 years [SD 0.43] and among all the
CKCS, 56% had developed a heart murmur discovered by a veterinarian at a mean age of 7.8 years
[SD 2.6]. Three dogs; n=2 CKCS and n=1 non-CKCS, had progressed to stage B2, i.e. MMVD and
signs of volume overload. These dogs had presented with a pronounced flattening of the mitral valve
annulus at initial study, as they aggregated at the lower numerical range regarding all four variables.
In conclusion, this particular cohort of dogs were represented by mainly preclinical cases of
MMVD, with the exception of one CKCS that had progressed to CHF pre-mortem. Three dogs that
had presented with a flattened mitral valve annulus at the initial study, tended to have progressed to
MMVD with echocardiographic signs of left sided volume overload at follow-up.Myxomatös klaffsjukdom (MMVD) är den vanligaste förvärvade hjärtsjukdomen samt den
vanligaste orsaken till kongestiv hjärtsvikt (CHF) hos hund. Cavalier king charles spaniel (CKCS)
är en av de raser som vanligtvis drabbas av MMVD och sjukdomsutveckling sker vid en tidigare
ålder än hos andra raser. Debutåldern av MMVD är ärftligt hos CKCS och mitralisklaffens geometri
har på senaste tiden vunnit intresse hos veterinära forskare i sökandet efter ökad förståelse kring den
i nuläget ofullständigt förstådda patogenesen bakom MMVD. Resultat från dessa studier föreslår att
hundar med MMVD och många friska CKCS delar en avvikande tredimensionell (3D) arkitektur på
mitralisklaffens annulus, som skiljer sig i jämförelser med friska hundar av andra raser som undersökts. I denna jämförelse visades att mitralisklaffens annulus saknade den normala sadellika formen,
istället hade annuluset ett mer tillplattat utseende hos många friska CKCS och hundar med MMVD.
Detta har föreslagits som en bidragande faktor till den tidiga sjukdomsutvecklingen hos CKCS.
Målet med denna studie var att utvärdera om en tillplattning av mitralisklaffen (MV) hos en
grupp friska hundar kan ha bidragit till en tidigare utveckling av MMVD. Hypotesen var att MVvariabler som indikerar tillplattning, mätta med realtids tredimensionellt transthorakalt hjärtultraljud
(RT3D-TTE), kan användas som ett prognostiskt test för att upptäcka vilka hundar som riskerar att
utveckla tidig eller allvarlig MMVD. Studien var utformad som en uppföljning av hundar som hade
undersökts med RT3D-TTE 6 år tidigare, i en studie som syftade till att beskriva morfologiska
mitralisklaffsskillnader mellan friska CKCS och icke-CKCS. Uppföljningen bestod av ett frågeformulär, som distribuerades till och fylldes i av ägare, till hundar som hade deltagit i den tidigare
studien. Formuläret var utformat för att undersöka dödsorsak (hjärtorsak/annan orsak) samt eventuell progression till CHF hos avlidna hundar. Hundägarnas formulärsvar möjliggjorde kategorisering enligt sjukdomsallvarlighet för hundar som fortfarande levde. Ägarna till de levande hundarna
erbjöds även uppföljande undersökning av hundarna; med auskultation, hjärtultraljud och RT3DTTE. Följande RT3D-TTE MV-variabler; annulus höjd (AnH), normaliserad tältningvolym (nTnV),
tältningsarea (TnA) och tältningshöjd (TnH) – har föreslagits representera ett tillplattat utseende hos
MV annuluset. Variablerna mättes i RT3D-TTE-bilder från den initiala studien och jämfördes mot
hundarnas allvarlighetsgrad av MMVD vid uppföljning.
Information samlades in från totalt 24 av hundarna (n=18 CKCS och n=6 icke-CKCS) ur den
initiala studiepopulationen av 29 friska hundar, 62,5 % av dessa hundar rapporterades av ägarna som
fortfarande i livet vid uppföljningen. De avlidna hundarna utgjorde 37,5% av studiepopulationen
(n=6 CKCS och n=3 icke-CKCS). Ingen av de avlidna hundarna uppgavs av ägaren ha dött av
hjärtorsak och endast en av de avlidna CKCS uppgavs av ägaren ha utvecklat CHF före sin död.
Medelåldern vid uppföljning för samtliga CKCS inkluderade (levande och avlidna) var 8,6 år [SD
0,43], och bland alla CKCS hade 56 % utvecklat ett blåsljud som upptäckts av veterinär vid en
medelålder av 7,8 år [SD 2,6]. Tre hundar; n=2 CKCS och n=1 icke-CKCS, hade fortskridit till
sjukdomsstadium B2, dvs. MMVD med tecken på volymöverfyllnad. Vid den initiala studien hade
dessa hundar ett tillplattat mitralisannulus, då de fördelades i det lägre spannet på samtliga fyra
variabler.
Slutsatserna var att studiepopulationen huvudsakligen utgjordes av hundar med preklinisk
MMVD, med undantaget för en CKCS som utvecklat CHF innan sin död. Tre hundar med tillplattat
mitralisannulus vid den initiala studien, tenderade att ha utvecklat MMVD med ekokardiografiska
tecken på vänstersidig volymöverfyllnad vid uppföljningen
Arable cropping and production of solar electricity in combination
Get PDFIntresset för solpaneler och solelproduktion har ökat de senaste åren, framförallt intresset för storskaliga solparker på jordbruksmark i takt med att tekniken har blivit billigare. Etablering av solparker på jordbruksmark är dock kontroversiellt och det råder delade meningar kring lämpligheten till denna typ av elproduktion. Kritik som framförs handlar främst om att jordbruksmark som kan användas för livsmedelsproduktion tas i anspråk och eftersom det inte finns något etablerat regelverk för hur marken ska återställas när produktionen av solel upphört finns det oklarheter om marken kan användas till jordbruksproduktion igen.
Ett alternativ till de traditionella solparkerna är de agrovoltaiska systemen där elproduktion och jordbruksproduktion kombineras. Fördelen med detta system är att marken fortfarande är tillgänglig för livsmedelsproduktion, samtidigt som den även producerar el. I Sverige finns en försöksanläggning på Kärrbo Prästgård, Västerås, med ett system där vertikala solpaneler i rader kombineras med odling mellan raderna. Utomlands är agrovoltaiska system vanligare och i bland annat Tyskland och Italien finns de i relativt stor skala. Dessa är dock monterade på en stålställning ett par meter över grödan. Försök från andra länder har visat att skuggan från solpanelerna kan ge skördeökning av grödan, dock avtar denna effekt desto större avståndet i sidled är mellan solpanelerna.
Det finns idag inte speciellt mycket erfarenheter kring hur ett system med vertikala solpaneler i rader kombinerat med odling mellan raderna fungerar i praktiken ur ett svenskt perspektiv och hur det ska gå att kombinera med ett rationellt brukande av åkermarken. Detta arbetes syfte har varit att försöka besvara dessa frågor. Beräkningar har gjorts för olika arbetsbredder på redskap, olika avstånd mellan solpanelerna, olika fältformer, samt olika fältstorlekar för att se hur effektiviteten vid fältarbeten påverkas. De avstånd som har undersökts är 13, 25 och 37 meter mellan solpanelerna. De fältarbeten som undersökts är växtskydd/sprutning, och tre olika former av jordbearbetnings- och etablerings-system. Dessa är konventionell bearbetning och sådd (plog, harv, universal-såmaskin), reducerad bearbetning och sådd (tallriksredskap, kultivator och universalsåmaskin), samt direktsådd (direktsåmaskin).
Eftersom det har gjorts många beräkningar i Excel och dessa är länkade till varandra i flera steg, är det möjligt att ett felaktigt värde hamnat någonstans och skapat ett följdfel. De kalkylark, från Agrimach (2000), som använts är ganska begränsade i sin utformning och vilka värden som går att räkna fram. De är inte byggda för att beräkna kapaciteten vid fältarbeten i ett agrovoltaiskt odlings-system och även det kan vara en felkälla. Resultatet bör därför användas med försiktighet.
Resultatet från beräkningarna visade att kapaciteten försämras mest i systemet med reducerad bearbetning. Detta beror på att i systemet med reducerad bearbetning har det antagits att jordbearbetningen sker snett mot såriktningen (som är i samma riktning som raderna med solpaneler). Det medför att vändningar ibland sker mellan raderna av solpaneler istället för på vändtegen, därmed blir dragen ibland väldigt korta och mycket tid går åt för vändning vilket sänker kapaciteten. Minst påverkan på kapaciteten har det direktsådda systemet. De fältformer som är mest lämpliga för att placera solpanelerna på är fält med rektangulär eller kvadratisk fältform.
Raderna med solpaneler ska placeras i nord-sydlig riktning, för att ge hög och jämn elproduktion. Detta medför att fälten behöver ligga på ett sätt som medför långa rader i denna riktning, eftersom långa rader ger bättre maskinkapacitet än korta.
Slutsatserna från detta arbete är följande:
● Av de undersökta fältformerna är stående rektangel och kvadrat de mest lämpliga för ett agrovoltaiskt system.
● Fältets form har störst betydelse för hur kapaciteten påverkas när odling kombineras med elproduktion. Fältstorleken har inte lika stor betydelse.
● Av de jämförda jordbearbetnings- och etableringsmetoderna är direktsådd det system som har lägst minskning av kapaciteten av de undersökta systemen.
● Det reducerade systemet får störst minskning av maskinkapaciteten på grund av att vändning med maskinerna ibland sker mellan raderna av solpaneler och inte alltid på vändtegen.
● Solpanelernas skördepåverkande effekt bedöms enligt litteraturen som marginell på de undersökta avstånden mellan solpanelerna under svenska förhållanden.The interest in solar panels and solar energy production has increased in recent years. Especially the interest in large-scale solar parks – since the technology has become cheaper. However, the establishment of solar parks on agricultural land is controversial and there are divided opinions about the sustainability of the combined production. The main criticism of solar parks is that agricultural land will be used for electricity production. Since there are no regulations for how the land should be restored when the solar panels have expended, there is uncertainty if the land ever can be used for agricultural production again.
An alternative to the regular solar parks is agrivoltaic systems, where crop production and production of electricity are combined on the same land. The advantage of this system is that land still can be used for food production simultaneously as electricity is produced. In Västerås, Sweden, there is an experiment with a system where vertical solar panels in rows are combined with crop production between the rows. In a global perspective, agrivoltaic systems are more common abroad compared to Sweden. For example, in Germany and Italy, large-scale agrivoltaic systems are relatively common. In these countries, the solar panels are mounted on a steel frame some meters above the crop. Studies have shown that shading from solar panels can increase crop yield. However, wider distances between the rows of solar panels have shown a decreased shade effect.
Limited experience and knowledge on how agrivoltaic system would work in a Swedish perspective, where the crop cultivation is done between the rows and how such a system could be combined with rational production of arable land. Therefore, the purpose of this thesis is to find the answers to these questions. Calculations have been made with different working widths of implements, different distances between the rows of solar panels, different field shapes, and different field sizes. To see how the capacity of the fieldwork is affected. The analyzed distance between the rows of solar panels were 13, 25 and 37 meters. The fieldworks that were analyzed were spraying pesticides and three different forms of tillage and different methods of sowing. These systems were conventional tillage and sowing (plow, harrow and universal seed drill), reduced tillage and sowing (disc harrow, cultivator and universal seed drill), and direct drilling (direct seed drill).
The calculations have been made with Excel. Since the calculations have been made in several steps it is possible that an incorrect value ended up somewhere and created a consequential error. The spreadsheets that were used from Agrimach (2000) are quite limited in how they can be used and what values they are able to calculate. They are not designed to calculate the capacity of the field work in an agrivoltaic system and that could also be a source of error. Therefore, the result should be used with caution.
The result shows decreased capacity mostly in the system with reduced tillage. That is because the tillage is done with an angle against the direction of the seeding (which is done in direction of the rows with solar panels). This causes that the turnings with the machines sometimes occurs between the rows of solar panels instead of turnings on the headlands. Because of this, the field work capacity is decreased. Direct drilling system had the least impact on the capacity. The most suitable field shapes for solar panels are fields with a rectangular or square shape.
The rows of solar panels must be placed in a north-south direction to produce as much electricity as possible. This means that the fields need to be located in a way that allows long rows in this direction, as long rows provide better field work capacity than short rows.
The following conclusions could be drawn from this study:
● The shape of the field is the most important factor for how the field work capacity of an agrivoltaic system is affected. The size of the field is less important.
● For an agrivoltaic system, fields with a rectangular and square shape are the most suitable.
● Direct drilling is the method with the lowest decrease in field work capacity.
● The system with reduced tillage is the method with the highest decrease in field work capacity. That is because the turning with the machines sometimes occurs between the rows of solar panels instead of turning on the headlands.
● The yield-increasing effect from the shading of the solar panels will be marginal in the researched row distances during Swedish conditions
In search of softness : design strategies for improving walkability and soft mobility in between Spånga station and Rinkebydalen
Get PDFFor millions of years humans have been walking to move from one space to another. And even though the landscape has changed significantly throughout history, walking remains an essential mode of transport in all environments across the world. Yet af¬ter years of technological development and innovation, other forms of transportation such as cycling, rolling a wheelchair, pushing a stroller or riding an electric scooter have broadened the possibilities for moving throughout the streets and sidewalks of cities. Today, many urban environments around the world are reshaping their street networks to make space for soft mobility and move away from the past notion of prioritising motor-traffic. In doing so, planners and designers must ask what is walkable and how both the physical environment and the services within it affect walkability.
This public life study develops site specific design strategies for strengthening walka¬bility and soft mobility in between Spånga station and Rinkebydalen in Stockholm, Sweden. It does so through point in time public life observations where both human and non-human actors are observed to understand the relational qualities of a space. Moreover, the findings are analysed against an existing set of key dimensions for crea¬ting walkability. The result highlights problems and possibilities with walkability on site today and illustrates how walkability could be improved for several forms of soft mobi¬lity purposes. Additionally, the study highlights more general strategies for strengthe¬ning walkability which could be applied in a broader discussion on walkability and soft mobility.
The study concludes that what is walkable highly depends on the purpose of walking or moving in another form of soft mobility. Furthermore, human senses such as sight, smell, sound and touch all affect soft mobility patterns together with non-human actors such as natural and built objects and micro-climate. Understanding how one actor affects another is essential for designing walkable spaces
How do we interpretate the photorealistic rendering : a study from a landscape architect point of view
Get PDFUppsatsen utforskar hur den fotorealistiska renderingen uppfattas samt om det fotorealistiska sättet
att visualisera perspektiv ger en missvisande bild över hur en plats kan komma att se ut. Detta görs
genom att bryta upp den fotorealistiska renderingen i tre delar; bild, rendering och fotografi. Genom
att titta på dessa tre områden var för sig vill uppsatsen fördjupa vår kunskap om fotorealistiska
renderingar och vilken roll den har inom landskapsarkitektur. I relation till detta lyfts även frågan
ifall landskapsarkitekten behöver komplettera eller ändra sin visuella kommunikation.
Uppsatsen kommer fram till att det inte finns något entydigt sätt att tolka bilder och därmed inte
heller något entydigt sätt att tolka fotorealistiska renderingar. Hur vi tolkar bildmaterial är beroende
av vilken visuell kultur vi tillhör och den visuella kulturen skapas i relation till hur människor i vår
omgivning tolkar bilder. Därför kommer olika människor tolka bilder olika beroende på vilken
visuell kultur denne kommer ifrån. Uppsatsen visar att landskapsarkitekten har en specifik visuell
kultur och att missförstånd kan uppstå när landskapsarkitekten ska kommunicera sitt visuella
material till människor utanför landskapsarkitektens visuella kultur, så som en brukare av en plats.
Därför kan det sägas att det finns brister i hur landskapsarkitekten kommunicerar visuellt men det
visar sig svårt att veta hur man ska överbrygga missförstånd.
Uppsatsen visar att renderingen ur ett perspektiv är för realistisk i det avseende att det inte är en
återspegling av verkligheten. Det är snarare fotorealism och anledningen till att vi upplever den som
verklig är för att vi accepterat det filmade och fotade materialet som verklighet.This essay explores how the photorealistic rendering is perceived and if that leads to
misunderstandings regarding the visual communication that the landscape architect produce. The
essay tackles this through splitting up photorealistic rendering into three parts; imagery, rendering
and photography. With this method the essay aspires to deepen our knowledge about photorealistic
rendering and what role it plays in the work of a landscape architect. This raises the question if the
landscape architect needs to complement or change the way they communicate visually.
The essay establishes that there is no simple way to perceive imagery and therefore no simple way
to perceive the photorealistic imagery. How we perceive imagery is determined by the visual culture
from which one strives from. Visual culture is created by how people in our environment perceive
imagery. This suggests that people will perceive the same image differently, depending on what
visual culture we strive from. The essay shows that the landscape architect belongs to a specific
visual culture and that misunderstandings could be expected when communicating with people from
another visual culture, i.e. a user of space. The essay suggests that communication about what the
image at hand shows could be a way to bridge this misunderstanding but also suggest further studies
to find other ways
Creating a multifunctional flowerbed : focusing on plants that promotes pollinators and scent for increased health
Get PDFLuktsinnet har konstaterats vara ett betydelsefullt sinne i vår vardag. Naturdoft har i synnerhet visat sig ha en positiv inverkan för människans välmående. Vid gestaltning och planering av nya grönytor är dock synen det sinnet som prioriteras. Men studier påpekar att vid planering av grönytor bör de multisensoriska faktorerna tas i beaktning. Genom att gestalta en plantering med fokus på doft kan också luktträning inkluderas. Luktbortfall är ett vanligt förekommande symtom efter Covid-19 men luktträning har visats vara en effektiv metod för att återställa luktsinnet. Luktträning med levande växter är däremot ett nytt och outforskat ämne.
Vid nyanläggning av grönytor behöver också pollinatörernas preferenser för livsmiljöer prioriteras på grund av dess minskande habitat. Utifrån de nämnda problembeskrivningarna är målet med detta arbete att skapa en multifunktionell plantering. Syftet är att gynna pollinatörer samt främja människans välmående genom att erbjuda luktträning och doftupplevelser.
I studien har tre metoder använts: litteraturgenomgång, kvalitativ semistrukturerad intervju och plantering- och utrustningsplan. Fyra pollinatörer har valts ut i studien: mosshumla (Bombus muscorum), svartpälsbi (Anthophora retusa), bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae) och violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe).
Resultatet av de valda metoderna har gett svar på frågan om hur det är möjligt att skapa en multifunktionell plantering. Genom att uppfylla de krav på växtegenskaper som formulerats utifrån fokusområdena (pollinatörer, luktträning, doftupplevelser) är slutsatsen att det är fullt möjligt att skapa en multifunktionell plantering. Genom att anlägga multifunktionella planteringar främjas ekosystemtjänster och bidrar till ett hållbart samhälle.
Resultatet visar också att dagaktiva pollinatörer använder det visuella sinnet och nattaktiva pollinatörer använder luktsinnet vid födosökande. Den bredbrämade bastardsvärmaren och den violettkantade guldvingen är dagaktiva och även mosshumlan och svartpälsbiet antas vara dagaktiva vilket innebär att de främst använder synen. Men pollinatörer finner föda mer preciserat vid användning av alla sinnen.
I resultatet framkom det även att levande växter ännu inte använts till luktträning men att de teoretiskt sett kan användas. Växternas doft bör överensstämma med dofter som idag används vid luktträning samt bör vara måttliga och inte irritera näsan.
Utifrån arbetets resultat ska planteringen i teorin kunna verka för luktträning utomhus med levande växter och med syfte att gynna pollinatörer. Dock bör planteringen utvärderas i senare skede i syfte att undersöka om planteringens funktioner uppfylls. Det är av intresse att vidare undersöka om växternas doft skiljer sig i blött gentemot torkat tillstånd. För vidare forskning om luktträning föreslås att tester utförs av luktsinnets känslighet innan och efter luktträning.The sense of smell has been found to be an important sense in our everyday lives. The smell of nature has in particular been shown to have a positive impact on human well-being. When designing and planning new green areas, however, sight is the mind that is prioritized. But studies point out that when planning green spaces, the multisensory factors should be taken into account. By designing a flowerbed with focus on scent, odor training can also be included. Olfactory loss is a common symptom after Covid-19, but olfactory training has been shown to be an effective method of restoring the sense of smell. Olfactory training with live plants, on the other hand, is a new and unexplored topic.
When creating new green areas, pollinators' preferences for habitats also need to be prioritized due to their reducing habitats. Based on the mentioned problem descriptions, the goal of this work is to create a multifunctional flowerbed. The purpose is to benefit pollinators and promote human well-being by offering olfactory training and smell experiences.
In the study, three methods were used: literature review, qualitative semi-structured interview and planting and equipment plan. Four pollinators have been selected in the study: moss carderbee (Bombus muscorum), potter flower bee (Anthophora retusa), narrow-bordered five-spot burnet (Zygaena lonicerae) and purple-edged copper (Lycaena hippothoe).
The results of the selected methods have provided an answer to the question of how it is possible to create a multifunctional flowerbed. By meeting the requirements for plant properties formulated based on the focus areas (pollinators, odor training, smell experiences), the conclusion is that it is possible to create a multifunctional flowerbed. By creating multifunctional flowerbeds, ecosystem services are promoted and contribute to a sustainable society.
The results also show that diurnal pollinators use the visual sense and nocturnal pollinators use the sense of smell when searching for food. The narrow-bordered five-spot burnet and the purple-edged copper are diurnal and the moss carderbee and potter flower bee are also assumed to be diurnal, which means that they mainly use sight. But pollinators find food more accurately when using all the senses.
The results also showed that live plants have not yet been used for olfactory training, but that they can theoretically be used. The scent of the plants should be consistent with scents used today in olfactory training and should be moderate and not irritate the nose.
Based on the results of the work, the flowerbed should in theory be able to be used for olfactory training outdoors with live plants and with the aim of benefiting pollinators. However, the flowerbed should be evaluated at a later stage in order to examine whether the flowerbed's functions are met. It is of interest to further investigate whether the scent of the plants differs in wet compared to the dried state. For further research on olfactory training, it is proposed that tests be performed on the sensitivity of the sense of smell before and after olfactory training
Count on dead wood : a comparison of nature conservation value assessment methods concerning dead wood
Get PDFDead wood is acknowledged world-wide for its interconnection to biodiversity and sustainable forest management. In Sweden, today’s retention forestry requires measures to protect and create dead wood, which raise the need of inventory methods for estimating dead wood quantity and quality. There are however few evidence-based dead wood conservation value assessment methods, why this study aims at investigating the cost-efficiency and performance of two unconventional conservation assessment methods.
The study was conducted in spruce dominated stands in Gävleborg county, which either had been clear-cut or set aside as retention. The Relascope method used a relascope to conduct dead wood measurements. The Triangle-transect method measured dead wood along three transects, established to form a triangle shape. A total inventory on sample plot level, the Sample plot method, was used for evaluation. Both methods were good proxies for dead wood volume on a plot level, though their performance for estimating volume and dead wood diversity varied dependent on forest types on stand level. Both methods were significantly faster than the Sample plot method.
The results show a potential cost reduction in forest management, though further studies are needed to improve quantitative and qualitative measures of both methods before applying them in active forest management
Minskande senvuxenhet på produktiv skogsmark i Norrland : implikationer för vedlevande organismer och betydelsen av myr- och bergimpediment
Get PDFSenvuxen ved är ett viktigt substrat för vissa vedlevande organismer på grund av en långsam nedbrytning och låg konkurrens. Tillväxtförhöjande åtgärder inom skogsbruk, liksom ökande temperaturer, kan ha orsakat en minskning av senvuxen ved under den senare halvan av 1900-talet. Jag har använt provträdsdata från Riksskogstaxeringen för att undersöka om enskilda träds genomsnittliga årsringsbredd i brösthöjd samt andel och täthet (antal/ha) av senvuxna (genomsnittlig årsringsbredd ≤ 1 mm) träd (tall, Pinus sylvestris och gran, Picea abies) skiljer sig mellan produktiv skogsmark och lågproduktiva myr- och bergimpediment i Norrland, liksom hur dessa faktorer förändrats sedan 1950-talet. Även variation mellan geografiska regioner studerades i relation till temperatur.
Genomsnittlig årsringsbredd var högre och andel samt täthet senvuxna träd generellt lägre på produktiv skogsmark än myr- och bergimpediment, även om tätheten senvuxna granar var högre på produktiv skogsmark. Genomsnittlig årsringsbredd ökade och andelen senvuxna träd samt tätheten senvuxna granar minskade på produktiv skogsmark mellan perioderna 1953–1957 och 2016–2020. Samtidigt förblev de genomsnittliga årsringsbredderna och andelarna senvuxna träd på impedimenten relativt oförändrade. Genomsnittlig årsringsbredd var högre och andelen senvuxna tallar lägre på produktiv skogsmark i varmare delar av Norrland, vilket indikerar att klimatförändringar kan påverka förekomsten av senvuxen ved på produktiv skogsmark. Det är dock mer sannolikt att skogsbruksåtgärder såsom slutavverkning, gödsling och gallring har haft störst påverkan.
Minskningen av senvuxen ved som kommer att följa på minskningen av senvuxna träd kommer sannolikt att ha en negativ påverkan på redan hotade vedlevande arter. De mer oförändrade impedimenten har därför en ökad betydelse för produktionen av senvuxen ved, även om de inte kan ersätta produktiv skogsmark för alla organismer. Det är därför viktigt att uppmärksamma minskningen av senvuxna träd och överväga åtgärder för att mildra den.Slow-grown wood is an important habitat for some saproxylic organisms due to a slow decay rate
and low competition. However, it and may be decreasing due to growth enhancing efforts in forestry
as well as increasing temperatures. This study used sample tree data from the National Forest
Inventory to examine if mean ring width of individual trees at breast height and the proportion and
spatial density (trees/ha) of slow grown (mean ring width ≤ 1 mm) trees (Pinus sylvestris and Picea
abies) differed between low productive mires, rocky outcrops and productive forest in northern
Sweden, as well as how these factors have changes since the 1950s. The variation between
geographical regions was also studied in relation to temperature.
Mean ring width was higher and the proportion and density of slow-grown trees lower in
productive forests, although the density of slow-grown spruce trees was higher in productive forests
than on rocky outcrops. Mean ring width increased, and the proportion of slow-grown trees and the
density of slow-grown Norway spruce decreased in productive forests between the period 1953–
1957 and 2016–2020. Meanwhile, the mean ring width and proportion of slow-grown trees on lowproductive forests remained relatively unchanged. Mean ring width was higher and the proportion
of slow-grown Scots pine lower in productive forests in warmer parts of northern Sweden, indicating
that climate change may affect the occurrence of slow grown wood. However, it is more likely that
forestry practices such as clear cutting, fertilization and thinning have had the greatest impact.
The decrease in slow-grown wood that will result from the decrease in slow-grown trees will
likely have a negative effect on already threatened saproxylic species. The more unchanged lowproductive mires and rocky outcrops have therefore increased in importance for the production of
slow grown wood, although they cannot completely replace productive forests for all saproxylic
species. It is therefore important to be aware of the decrease in slow-grown trees and consider
options to mitigate it
Influence of forest mires on wildfire : a landscape analysis of the 2014 Västmanland forest fire
Get PDFForest fire is a major natural disturbance that influence forest ecosystem structure and composition at both the stand and landscape level. In boreal Fennoscandia fire frequency has been very low over the last c.150 years due to effective fire suppression, although occasionally high-intensity fires escape initial attack and grow big. In the Swedish forest landscape mires of various types cover on average 15% of the land surface and are often relied upon as fire breaks during wildfire incidents. However, it is known that mires sometime actually burn, but so far there has not been any attempt to elucidate fuel characteristics of different type of mires and their potential as barriers or avenues for fire.
This study makes use of a large forest fire that occurred in the county of Västmanland in 2014 to investigate to what extent fire affect different mire types, and to analyse the fuel characteristics of each mire type.
The investigation focused on the three main mire types present in the area: Open mires (dominated by graminoids), shrub mires (dominated by dwarf-shrubs) and pine bogs (canopy of pine trees and dwarf-shrubs in the field layer). I used aerial photo interpretation of pre-fire and post-fire IRF photos to map mire types and the extent of non-burnt mire patches within the burnt area. Further, extensive field sampling was conducted both within and outside the burnt area: 77 sampling plots were surveyed by recording vegetation characteristics and estimating fire intensity. Also, live vegetation and litter was destructively sampled in unburnt mires to calculate fuel dry mass on an area basis.
Pine bogs has the highest surface fuel quantities of the mire types investigated and has the highest proportion of burnt area. Within the perimeter of the burnt area (13100 ha), almost 100% of the pine bog area burnt. Shrub mires with slightly lower fuel quantities burnt at 89,94% with the frequent present of smaller patches untouched by the fire. Open mires burned to a lower proportion (72,91%) than the other two types, particular in their edges. Presumably, the sphagnum mosses surface in their central parts was still wet despite the long drought, and that the graminoid litter was too sparse to carry the fire. Considering fire propagation at the landscape level, only the very large open mires were able to have an effect.
In order to predict the potential fire propagation in different mire types, additional fuel sampling and fire spread experiments would be needed. In comparison with closed forest, the surface vegetation of mires, and thus their fuel type, can more easily be mapped using remote sensing. Hopefully, detailed maps predicting fire spread potential of wetlands can be produced in the future, as a tool for operational fire suppression efforts
Alteration of the forest structure in historically impacted Nothofagus spp. forests on the Brunswick peninsula : recommendations for their protection and management
Get PDFDespite exhibiting a seemingly low degree of human alteration when compared to other types of landscapes, most forest ecosystems in the world have a long history of human use and are prod-uct thereof. The southern Brunswick peninsula is no exception to this and has an extensive history of anthropogenic activity, both pre-colonial and modern.
The overall objective of this study was to investigate the historic land use and its impact on natural and cultural values in Nothofagus spp. forests along the coastal fringe of the peninsula. Further, my aim was to discuss how these values can be protected and conserved in a holistic way and how restoration can be used as a tool to mitigate historic impacts and restore natural and cultural values.
To broaden my understanding of the land use of the area and the temporal frame during which different land use activities took place, I reviewed various archives and literature published on the history of the area. For the forest structural assessment of the study area, I established transects going inland from three differently impacted sites along the coast of the Brunswick pen-insula. Establishing a plot every 100 m, I measured the basal area of live and dead trees, DBH of all trees, height of the dominant trees, dimensions of lying and standing deadwood, and took den-drochronological samples from several representative trees. I also took note of any cultural inter-vention and sign of logging.
My main findings are that the coastal area was subject to forest exploitation and that there was a significant difference in the forest structure variables between logged and unlogged plots. There were however no statistically significant differences between sites. Rather, I found differ-ences within the sites. Considering the patterns of each land use I was able to show that they all left a distinct imprint on the landscape, creating a complex biocultural space.
My recommendations for the area are a combination of visualization of vulnerable cultural artifacts within the forest landscape and their structural protection, as well as active and passive forest restoration to augment natural values and restore a forest structure reminiscent of previous forest landscapes under indigenous land stewardship.A pesar de exhibir un grado aparentemente bajo de alteración humana en comparación con otros tipos de paisajes, la mayoría de los ecosistemas forestales del mundo tienen una larga historia de uso humano y son producto de ello. El sur de la península de Brunswick no es una excepción y cuenta con una extensa historia de actividad antropogénica, tanto precolonial como moderna.
El objetivo general de este estudio era investigar el uso histórico del suelo y su impacto en los valores naturales y culturales de los bosques de Nothofagus spp. a lo largo de la franja costera de la península. Además, mi objetivo era discutir cómo estos valores pueden ser protegidos y conser-vados de una manera holística y cómo la restauración puede ser utilizada como una herramienta para mitigar los impactos históricos y restaurar los valores naturales y culturales.
Para ampliar mis conocimientos sobre el uso del suelo en la zona y el marco temporal en el que tuvieron lugar las diferentes actividades que se realizaron, revisé varios archivos y literatura sobre la historia local. Para la evaluación estructural de los bosques de la zona de estudio, estable-cí transectas que se adentraban en tres sitios con impactos diferentes a lo largo de la costa de la península de Brunswick. Estableciendo una parcela cada 100 m, medí el área basal de los árboles vivos y muertos, el DAP (diámetro altura pecho) de todos los árboles, la altura de los árboles do-minantes, las dimensiones de la madera muerta tumbada y en pie, y tomé muestras dendrocrono-lógicas de varios árboles representativos. También tomé nota de cualquier intervención cultural y signo de tala.
Mis principales resultados son que la zona costera estaba sometida a explotación forestal y que había una diferencia significativa en las variables de estructura forestal entre las parcelas taladas y las no taladas. Sin embargo, no hubo diferencias estadísticamente significativas entre los tres sitios. En cambio, encontré diferencias dentro de los sitios. Teniendo en cuenta los patro-nes de cada uso del suelo, pude demostrar que todos ellos dejaron una huella distintiva en el pai-saje, creando un espacio biocultural complejo.
Mis recomendaciones para la zona son una combinación de visualización de artefactos cultu-rales vulnerables dentro del paisaje forestal y su protección estructural, así como la restauración forestal activa y pasiva para aumentar los valores naturales y restaurar un paisaje semejante a las estructuras anteriores bajo la gestión indígena.Obwohl die meisten Waldökosysteme der Welt im Vergleich zu anderen Landschaftstypen scheinbar nur geringfügig vom Menschen verändert wurden, weisen sie dennoch eine lange Ge-schichte menschlicher Nutzung auf und sind Ergebnis ihrer. Die südliche Brunswick Halbinsel mit ihrer langen Geschichte anthropogener Aktivitäten, sowohl in der vorkolonialen als auch in der modernen Zeit, stellt hierbei keine Ausnahme dar.
Diese Studie untersucht die historische Landnutzung und ihre Auswirkungen auf die natürli-chen und kulturellen Werte von Südbuchenwäldern (Nothofagus spp.) entlang der Küstenlinie der Halbinsel. Darüber hinaus untersuche und erörtere ich, wie diese Werte auf holistische Weise ge-schützt und erhalten werden können und wie Renaturierung zur Abmilderung historischer Waldde-gradation und zur Wiederherstellung natürlicher und kultureller Werte genutzt werden kann.
Um mein Verständnis für die Landnutzung des Gebiets zu erweitern und den zeitlichen Rah-men, in dem die verschiedenen Arten der Landnutzung stattfanden einzugrenzen, habe ich mehre-re Archive aufgesucht und Literatur zur Geschichte des Gebiets gesichtet. Für die waldstrukturellen Erhebungen im Untersuchungsgebiets habe ich Transekte an drei Standorten mit unterschiedlicher historischer Landnutzung angelegt. Diese Transekte verliefen von der Küste der Brunswick Halb-insel ins Landesinnere. Alle 100 m habe ich eine Parzelle angelegt und dort die Grundfläche der lebenden und abgestorbenen Bäume, den Brusthöhendurchmesser (BHD) aller Bäume und die Höhe der dominanten Bäume gemessen. Desweiteren habe ich die Maße des liegenden und ste-henden Totholzes aufgenommen und dendrochronologische Proben von mehreren repräsentati-ven Bäumen entnommen. Außerdem habe ich sämtliche kultuelle Eingriffe und Zeichen von Abholzung aufgenommen.
Meine wichtigsten Ergebnisse sind, dass im Küstenbereich stark abgeholzt wurde und dass ein signifikanter Unterschied in den Waldstrukturvariablen zwischen historisch abgeholzten und nicht abgeholzten Parzellen bestand. Es gab jedoch keine statistisch signifikanten Unterschiede zwi-schen den drei Standorten. Vielmehr stellte ich Unterschiede innerhalb der Standorte fest. Bei der Betrachtung der Muster der Landnutzungen an den einzelnen Standorten konnte ich zeigen, dass sie alle deutliche Spuren in der Landschaft hinterlassen und einen komplexen biokulturellen Raum („biocultural space“) geschaffen haben.
Meine Empfehlungen für das Gebiet sind eine Kombination aus der Sichtbarmachung gefähr-deter kultureller Relikte in der Waldlandschaft und deren strukturellem Schutz, sowie aktiver und passiver Waldrenaturierung. Dies dient dem Zwecke den natürlichen Wert des Waldes zu steigern und diesen hin zu einer Struktur zu entwickeln, wie sie unter indigener Landnutzung vorherrschend war
Privatization of public space
Get PDFThe subject of this thesis concerns the privatization of public space, examining the rapid provision of quasi-public space in our contemporary neoliberal influenced urbanization process. With the objective to examining the consequences of such development for public space and the public realm.
Public space possesses an essential value for society by constitute a material, accessible and social site for the public to occur, a site where public activities and encounters with diversity, and unfamiliar perspectives can take place. The value of public space in society is therefore social and democratic through its everyday processes, constituting society in a self-organised manner, by people and between people. In contrast to this, quasi-public space is criticized to further turn the meaning of contemporary public space to subsidize individual and economic interests, instead of more collective and “common good” interests.
This is studied primarily by investigating how the privatization of public space affects the public realm from the parameters that determine public space quality in relation to privatization: ownership, control, accessibility, usability, and management. These parameters are anchored in theories concerned with the privatization of public space and reflected in ’the right to the city’ approaches, which serve this thesis as an analytical framework. Piazza Liberty in Milan, owned by Apple, serves as an actual case to apply and investigate these parameters.
The result of the thesis primarily highlights that the question of privatization is not dogmatic, and the importance to sustain a balance between public and private influence within our publicly accessible spaces, to avoid generating segregation between publicly accessible spaces, which risk to generating a form of quasi-public realm. It is therefore important to apply new policies that primarily secure quasi-public space functioning out from the values associated with public space.Detta examensarbete behandlar ämnet om privatisering av offentliga rum och undersöker den snabba ökningen av kvasi-offentliga rum i vår samtida nyliberalistiska urbaniseringsprocess. Med syftet att undersöka konsekvenserna av en sådan utveckling både för det offentliga rummet och den offentliga sfären.
Där det offentliga rummet har ett väsentligt värde inom samhället genom att utgöra en materiell och social plats för allmänhetens uppkomst, en öppen plats där offentliga aktiviteter och möten med mångfald kan ske. Värdet av det offentliga rummet i samhället är därför socialt och demokratiskt, genom att i sin vardagliga process konstituera samhället på ett själv organiserat sätt av människor och mellan människor. I motsats till detta kritiseras det kvasi-offentliga rummen för att ytterligare vända innebörden av det samtida offentliga rummet till att subventionera individuella och ekonomiska intressen, istället för mer kollektiva och ”goda intressen”.
Där denna uppsatts primärt utforskar i hur privatisering av offentliga rum påverkar den offentliga sfären utifrån de parametrar som avgör offentliga rums kvalité i relation till privatisering: ägandeskap, kontroll, tillgänglighet, användbarhet och förvaltning. Parametrar som är förankrade i teorier kopplade till privatisering av offentliga rum och reflekterade i ’the right to the city’ approach, vilket utgör ett analytiskt ramverk i denna uppsats. Piazza Liberty i Milan utgör ett realt fall att applicera och undersöka dessa parametrar
Resultatet av denna uppsatts belyser i första hand att frågan om privatisering inte är dogmatisk, och vikten av att upprätthålla en balans mellan offentliga och privata inflytanden inom våra offentligt tillgängliga rum, för att undvika att skapa segregation mellan offentliga tillgängliga rum, som riskerar att generera en form av kvasi-offentlig sfär. Det är därför viktigt att tillämpa nya grundprinciper som i första hand säkerställer att kvasi-offentliga rum fungerar utifrån de värderingar som är förknippade med det offentliga rummet