18101 research outputs found
Sort by
Folkhälsa ur ett brukar- och förvaltningsperspektiv
Get PDFDen urbana miljön blir en allt mer vanlig plats i vårt samhälle, och i allt större utsträckning så
både lever och arbetar vi inom städernas ramar. För 200 år sedan bodde de allra flesta av oss,
90 procent på landsbygden, och idag är siffrorna omvända. 85 procent av Sveriges befolkning
bor inom tätorter. Detta innebär också att andelen personer som har tillgång till naturliga och
stora grönområden idag är mycket mindre än tidigare. Till följd av allt tätare städer så har
möjligheten för stadens invånare att vistas inom gröna utomhusområden minskat. Vikten av
vistelse i sådana områden är stor ur ett hälsoperspektiv. Genom att vistas i gröna
utomhusområden minskas stressnivåerna samtidigt som den fysiska aktiviteten och den
sociala interaktionen ökar. Samtliga aspekter är viktiga för folkhälsan.
30 minuter motion, så många minuter fysisk aktivitet behövs för att undvika hälsonackdelar
som ett i övrigt stillasittande liv kan innebära. Trots detta är det bara 1 procent av
befolkningen som motionerar i enlighet med rekommendationerna. Om man därpå lägger till
att motionen behöver vara så pass aktiv att utövaren blir lätt andfådd, är andelen i
befolkningen som uppnår andelen skrämmande liten. Detta är något som påverkar folkhälsan
mycket negativt. Personer som har tillgång till stora gröna utomhusmiljöer är i större
utsträckning mer aktiva, har bättre både fysisk och psykisk hälsa, mindre andel sjukdomar
relaterade till stillasittande och är mindre stressade. Detta är samtliga aspekter som
tillsammans bidrar till att gröna utomhusmiljöer i större utsträckning än andra stadsrum bidrar
till en bättre folkhälsa. Syftet med den här studien är därmed att analysera sambanden mellan
stora gröna utomhusmiljöer och folkhälsa samt belysa brukare och förvaltningens olika
perspektiv på dessa områden och folkhälsa. Detta gjordes genom två sorters intervjuer, en
med en representant från förvaltningen av fallstudieområdet och 27 med brukare av
fallstudieområdet.
I den här studien valdes Mariebergsskogen i Karlstad som fallstudieområde eftersom detta är
en stor grön utomhusmiljö om ungefär 70 hektar lokaliserad mindre än 1 kilometer från
Centralstationen. Studiens teoretiska ramverk utgörs av litteratur behandlande folkhälsa i
relation till grönområden, förvaltning behandlande grönområden och folkhälsa i relation till
förvaltning. Detta ger en inramning av studiens syfte och forskningsfrågor samt en förståelse
för studieområdet vilket var av stor vikt vid analysen av resultatet från fallstudieområdet. De
metoder som användes under arbetet var dokumentstudie, strukturerad intervju samt
semistrukturerad intervju. Studien tydliggör att det finns ett tydlig samband mellan folkhälsa
och vistelse i gröna utomhusmiljöer även om användandet av dem skiljer sig beroende på
ålder och kön. Detta är även ett samband som förvaltningen av området ser trots att de inte
aktivt har med benämningen folkhälsa i de offentliga dokumenten.The urban environment becomes a more common place in our society, we both live and work
within the city’s boundaries in ever greater extent. For 200 years ago most of the inhabitants,
90 percent, lived on the countryside, and today the numbers are reversed. 85 percent of
Sweden´s population lives within urban areas. This does also mean that the number of persons
that have access to natural and great green outdoor environments today compared to before
has decreased. Due to even denser cities, the opportunity for the inhabitants that lives in cities
to spend time in green outdoor environment has decreased. The importance of stay in such
environments are important from a health perspective. By staying in a green outdoor
environment, the levels of stress decreases, the physical activity and the social interaction
increases. All of the aspects are important for the public health.
30 minutes of physical activity, so much is necessary to avoid health disadvantages that a
sedentary life can mean. Despite this, there is only 1 percentage of the population that moves
enough in accordance too the recommendation. If you add that the physical activity needs to
be so intense that the practitioner gets a little heavier breath, the percentage of the population
that exercises in accordance too the recommendation is chokingly small. This is something
that affects the public health very negatively. Persons that have access to big green outdoor
environments are in greater extents more active, have a better both physical and mental
health, less sickness that is related to sedentary and are less stressed. All of the aspects can
together be connected to that the green outdoor environments in greater extent compared to
other rooms within the city supports a better public health. The aim of this study is due to this
to analyse the connection between big green outdoor environments and public health and
illustrate users and managements different perspectives of these environments and public
health. This was made through two sort of interviews, on with the managements of the case
study and one with 27 users of the case study area.
In this study Mariebergsskogen in Karlstad was chosen as the area for the case study because
this is a big green outdoor environment of around 70 hectares, localised less than 1 kilometres
from the central station. The studies theoretical framework makes up of literature treated the
public health in relation to green outdoor environments, managements of green environments
and public health in relation to management. This gives the study a framing of the aim of the
study and research questions, together with an understanding of the area of study something
that has been of great importance for the analysis of the result from the case study area. The
methods that were used during the study is a document study, a structured interview and a
semi-structured interview.
The study clarifies that there is a clear connection between public health and stay in green
outdoor environments, even if the use of the environments differs depending on age and sex.
This is also a relation that the management of the area sees despite that they don’t actively
have the wording public health in the official documents
Outdoor environments for elderly people with different cultural backgrounds
Get PDFThere is a lot of solid research on how to design the outdoor environments in nursing homes to benefit the users general well being and place attachment. In this thesis the emphasis lies on the experiences of elderly people who identify themselves with a distinct culture and are deeply involved and attached with its traditions and beliefs. The aim is to understand how culturally influenced experiences can be used to promote a sense of place attachment, specifically a sense of continuity, for elderly people through an adapted design of the outdoor environment. This study has shown that culture is an important factor that should be included in the planning of the outdoor environments in nursing homes to benefit the resident’s wellbeing. To gain an awareness on how peoples background might have influenced their perception of their daily environment and understand their individual cultural needs and wishes, an interview study has been conducted. Five qualitative interviews have been used as a basis for a result that is divided into three steps: individual experiences, common themes that are valid for the whole group of participants and finally a design framework. The common themes explored are attitudes, memories, needs, wishes, traditions and holistic view. This study shows that there are two different reasons why considering cultural variations when planning an outdoor environment for elderly people is beneficial: 1) Perception is influenced by experiences and upbringing and affects our feelings and impression of a place. 2) Humans have a need to be seen as who they are, including their cultural background. As a result, a design framework has been created that highlights four variables that are considered important to take into account when planning for people with different backgrounds: Variation, flexibility, influence, and education. The essentiality of those was discussed by taking support in existing evidence and theories. Further these variables were exemplified using the knowledge gained from the interviews.Det finns omfattande forskning om hur man kan utforma utomhusmiljöer på äldreboenden för att gynna de boendes generella välbefinnande och platsanknytning. I denna avhandling ligger tyngdpunkten på erfarenheter från äldre som identifierar sig med en specifik kultur och är djupt involverade och knutna till dess traditioner och övertygelser. Syftet är att förstå hur kulturellt påverkade upplevelser kan användas för att främja en känsla av platsanknytning, särskild en känsla av kontinuitet, på äldreboenden genom en anpassad utformning av utemiljön. Denna studie har visat att kultur är en viktig faktor som bör ingå i planeringen av utomhusmiljöerna på äldreboenden, för att uppnå ett ökad välmående. För ökad medvetenhet om hur människors bakgrund kan påverka deras uppfattning om sin dagliga miljö och förstå deras individuella kulturella behov och önskemål, har en intervjustudie genomförts. Fem kvalitativa intervjuer har använts som underlag för resultatet uppdelat i tre steg: individuella upplevelser, gemensamma teman som gäller för hela deltagargruppen, och slutligen ett designramverk. De gemensamma teman som utforskas är attityder, minnen, behov, önskemål, traditioner och helhetssyn. Denna studie visar att det finns två anledningar till att det är fördelaktigt att ta hänsyn till kulturella variationer när man planerar en utomhusmiljö för äldre: 1) Uppfattningen påverkas av upplevelser och uppväxt, vilket i sin tur påverkar våra känslor och intryck av en plats. 2) Människor har ett behov av att ses som den de är, inklusive deras kulturella bakgrund. Som ett resultat har ett designramverk skapats som lyfter fram fyra variabler som anses viktiga att ta hänsyn till vid planering för personer med olika bakgrund: Variation, flexibilitet, inflytande och utbildning. Det väsentliga i dessa diskuterades genom att ta stöd i befintliga bevis och teorier. Dessa variabler exemplifierades vidare med hjälp av kunskapen från intervjuerna
Serglycin as a potential diagnostic biomarker for hemangiosarcoma in dogs
Get PDFHemangiosarcoma (HSA) is a common splenic malignant neoplasia in dogs, originating from the
endothelium. The tumor has an aggressive character, and the clinical symptoms of HSA are mostly
due to the secondary effects of the tumor such as tumor growth or rupture. The prognosis is poor for
HSA, usually with a survival time of under one year.
It is challenging to distinguish HSA from benign neoplasias in the spleen, such as hematoma,
which has a significantly better prognosis. Hence, many dogs are euthanized today due to suspicion
of splenic HSA. With better diagnostic methods, several of these dogs could be cured as the tentative
diagnosis may not be correct.
Biomarkers have been discussed as a diagnostic method for HSA. As of today, few biomarkers
have been evaluated and somewhat successfully implemented as a diagnostic method in the clinic.
Serglycin is a proteoglycan that is mainly expressed by immune cells and have shown, in humans,
a correlation between increased expression and malignant cancers. Hence, a quantification of
serglycin in tumor canine patients could thus indicate tumor malignancy and be used for diagnostic
purposes.
In this study, serglycin expression was analyzed in splenic HSA tissue and non-pathological
splenic tissue from formalin-fixed and paraffin-embedded material from dogs. Another gene,
Eukaryotic elongation factor 2 (EEF2), was also included in the study to be compared with the
expression of serglycin. The analysis was performed in real time with quantitative polymerase chain
reaction (qPCR), where the expression in the tumor samples were compared with the healthy
samples.
Even though the quality of the qPCR results from the samples varied, this thesis still shows that
there are trends that are interesting to continue to investigate with other methods and a larger patient
material as a basis. Based on the samples showing the correct expression, this study support that
splenic HSA tissue expresses significantly higher levels of serglycin than the non-pathological
splenic tissue. This was not the case for EEF2, suggesting that serglycin is a more suitable biomarker
for HSA than EEF2. However, before serglycin can be used as a biomarker at the clinic, more
samples need to be analyzed to map out the normal variation in dogs. Also, as HSA was now
compared with healthy spleens, it would be valuable to compare splenic HSA with other benign
splenic masses as well. Lastly, a simple and inexpensive way of measuring the serglycin expression
needs to be developed.Hemangiosarkom (HS) är en vanlig malign neoplasi i mjälten hos hundar som härrör från endotelet.
Tumören har en aggressiv karaktär och de kliniska symtomen på HS beror främst på tumörens
sekundära effekter såsom tumörtillväxt eller bristning. Prognosen är dålig för HS, vanligtvis med en
överlevnadstid på under ett år.
När det gäller massor i mjälten är det utmanande att skilja HS från benigna neoplastiska
förändringar, såsom hematom, som har en betydligt bättre prognos. Vid misstanke om HS i mjälten
avlivas många hundar idag, då prognosen är dålig samt operationen kostsam. Med bättre
diagnostiska metoder skulle flera av dessa hundar kunna botas eftersom den preliminära diagnosen
kanske inte är korrekt.
Biomarkörer har diskuterats som en diagnostisk metod för HS. Dock har få biomarkörer
utvärderats, samt framgångsrikt implementerats, som diagnostisk metod på kliniknivå idag.
Serglycin är en proteoglykan som huvudsakligen uttrycks av immunceller och som hos människor
har visat ett samband mellan ökat uttryck och maligna cancerformer. En kvantifiering av serglycin
hos tumörpatienter hos hundar skulle således kunna indikera maligna tumörer och användas för
diagnostiska ändamål.
I denna studie analyserades serglycin uttrycket i vävnadsprover från mjältar med HS samt från
frisk mjältvävnad från formalinfixerat och paraffininbäddat material från hundar. En annan gen,
”Eukaryotic elongation factor 2” (EEF2), inkluderades även i studien för att jämföras med uttrycket
av serglycin. Analysen utfördes i realtid med " quantitative polymerase chain reaction” (qPCR) där
uttrycket i tumörproverna jämfördes med den friska mjältvävnaden.
Resultaten från denna studie visar att mjältvävnad med HS uttrycker högre nivåer av serglycin
jämfört med frisk mjältvävnad, vilket är i linje med resultat från tidigare studier på människor. EEF2
visade inte ett signifikant högre uttryck i mjältvävnaden med HS jämfört med den friska
mjältvävnaden. Detta indikerar att serglycin är en mer lämplig biomarkör för HS än EEF2. Dock
behöver fler prover analyseras och jämföras med normal vävnad för att få mer kunskap om normalvariationen i serglycin uttrycket hos hundar. Eftersom HSA nu jämfördes med friska mjältar, skulle
det också vara värdefullt att jämföra serglycin uttrycket från HS med andra benigna mjältmassor.
Slutligen måste även ett enkelt och billigt sätt att mäta uttrycket utvecklas
Bedömning av kvävestatus i stärkelsepotatis
Get PDFKväve är ett viktigt näringsämne för växten eftersom det fyller många viktiga funktioner, bland annat som byggstenar till proteiner som ingår i fotosyntesen men också klorofyllmolekyler, DNA och RNA. Tillförseln av kväve är viktig att optimera i stärkelsepotatis (Solanum tuberosum) utifrån kvävepris, stärkelsehalt och skörd men också för aspekten att minska utlakning. Innan en eventuell kompletteringsgödsling kan kvävestatus mätas hos potatisen som sedan kan ligga till grund för ett optimerat beslut gällande gödslingsbehov. Bladskaftsanalys är en av de vanligaste metoderna som användas för att få ett mått på kvävestatusen i fält. I bladskaftsanalysen analyseras nitratkoncentrationen i bladskaften. Det är denna metod som företaget Lyckeby (Kristianstad, Sverige) använder sig av för att hjälpa sina stärkelseodlare att optimera sin kvävetillförsel. Bladskaftsanalysmetoden kräver en del handarbete, därför har det i detta arbete gjorts en jämförelse mellan bladskaftsanalysen och andra metoder, såsom; Yara N-sensor, Yara N-tester och satellitbilder från Vultus. Detta med syftet att möjligtvis hitta en ny, mindre arbetskrävande metod att mäta kvävestatus i potatis på och därmed ersätta den nuvarande bladskaftsanalysen. Till grund till detta självständiga arbete har två försök genomförts i Kristianstadtrakten. Försökens upplägg var ett randomiserat plotförsök med tre block med fyra olika led med skilda kompletteringsgödselgivor (100kg N/ha, 150 kg N/ha, 200 kg N/ha, 250 kg N/ha). Det utfördes mätningar nio gånger under sommaren, för varje mättillfälle utfördes mätning med vardera ovannämnd metod. På detta sätt kunde insamlad data ifrån varje mätmetod sammanställas och därefter genomgå en jämförelse mellan varandra för att i slutändan se om mätmetoderna gav liknande resultat. Det utfördes också fältobservationer hos fyra odlare för att testa metoderna i fält. Det visade sig att N-sensorn och N-testern korrelerar starkt till bladskaftsanalysen från och med 34 dagar efter uppkomst och framåt. Däremot korrelerar aldrig satellitbilderna från Vultus starkt med bladskaftsanalysen. Signifikant skillnad mellan de olika gödselgivorna/leden kunde ses först 16 dagar efter kompletteringsgödslingen när bladskaftsanalysen användes. Där led 1 (100 kg N/ha) hade lägst nitratkoncentration och led 4 (250 kg N/ha) högst koncentration av nitrat. Med N-sensorn och N-testern tog det ytterligare 5–12 dagar att se signifikanta skillnader mellan gödselgivorna/leden. För Vultus kunde inga skillnader ses mellan leden även om skillnad kunde ses med ögat 28 dagar efter kompletteringsgödslingen. Linjära regressioner gjordes också för att hitta en formel som skulle kunna användas för att översätta N-tester och N-sensorvärdena till bladskaftsanalysen, men där behövs det ytterligare försök för att komma fram till en ekvation som fungerar.Nitrogen is an important nutrient for the plant because it is involved in many important functions, such as constituents of proteins that takes part in photosynthesis, but also chlorophyll molecules, DNA and RNA. The supply of nitrogen is important to optimize in starch potatoes (Solanum tuberosum) both to get a high yield with a high starch content but also for the aspect of reducing leaching. Before any supplementary fertilization, the nitrogen status of the potatoes can be measured, which can then form the basis for an optimized decision regarding the amount of fertilizer to be applied. Petiole sap analysis is one of the most common methods used to measure nitrogen status in the field. In the petiole sap analysis, the nitrate concentration in the petiole sap is analyzed. It is this method that Lyckeby (Kristianstad, Sweden) use to help the starch growers to optimize their nitrogen supply. The petiole sap analysis method is somewhat labour intensive, therefore in this work a comparison has been made between the petiole sap analysis and other methods, such as; Yara N-sensor, Yara N-tester and satellite images from Vultus. This with the aim of possibly finding a new, less work-intensive method of measuring the nitrogen status of potatoes and thereby replacing the current petiole sap analysis. As a basis for this work, two experiments have been carried out around the city Kristianstad. The design of the experiments was a randomized plot-experiment with three blocks with four different plots with different supplementary fertilizer applications (100 kg N/ha, 150 kg N/ha, 200 kg N/ha, 250 kg N/ha). Measurements were performed nine times during the summer, for each occasion, measurements were performed using each of the above methods. In this way, data collected from each measurement method could be compiled and then subjected to a comparison between each other to ultimately see if the measurement methods gave similar results. Grower experiments were also performed at four growers to test the methods in the field. It was found that the N-sensor and the N-tester correlate strong to the petiole sap analysis from 34 days after emergence and onwards. However, the satellite images from Vultus never correlated with the petiole sap analysis. A significant difference between the different fertilizer applications could be seen 16 days after the supplementary fertilization with the petiole sap analysis, where treatment 1 (100 kg N/ha) had the lowest and treatment 4 (250 kg N/ha) the highest concentration of nitrate. With the N-sensor and the N-tester it took another five to twelve days to see significant differences between the fertilizer applications. For Vultus, no differences could be seen between the treatments, although a difference could be seen with the eye 28 days after the supplementary fertilization. Linear regressions were also made to find an equation that could be used to translate N-tester and the N-sensor values to the petiole sap analysis, but further trials are needed to find an equation that works
Insekter till middag!
Get PDFÄr Sverige redo för en ny era i sin matkultur? Vi har gjort det förut och vi kan göra det igen!
Entomofagi! Äta insekter?
Svensk matkultur har ändrats mycket genom tiden och förändras fortfarande, kommer insekter kunna bli ett populärt alternativ på marknaden tro? Förr åt vi varken pasta, pizza, falafel eller sushi. Det har vi delvis medlemskapet i EU att tacka för, då det medförde bland annat frihandelsavtal inom EU. Import och export av livsmedel började blomstra!
I dagsläget finns det dock ett problem i världen och det är att den ständigt ökande världsbefolkningen beräknas nå 9,7 miljarder människor vid år 2050! Det innebär fler magar att mätta, i en värld där våra resurser inte är jämnt fördelade… Vi måste tänka mer hållbart och miljövänligt! Kan insekter som livsmedel vara ett alternativ? De kräver inte mycket vatten, foder eller plats för att snabbt odlas fram. De har ett bra näringsinnehåll och är dessutom en bra proteinkälla. Och de äts redan av en stor del av världsbefolkningen. Men vad finns det för risker med att ta in dem på den svenska marknaden?
EU:s lagstiftning – Novel food – Nya livsmedel, orsakar ett stort hinder för insektsbranschens utveckling i Sverige. Lagstiftningen är inte helt tydlig och lämnar inga garantier för framtiden. Beroende på hur varje land tolkat tidigare lagstiftning reglerar det hur EU-förordningen (Nya livsmedel) ska tillämpas på landet idag. År 2022 finns det tre insektsarter (mjölmask (Tenebrio molitor), europeisk vandringsgräshoppa (Locusta migratoria) och hussyrsa (Acheta domesticus), vars ansökningar har blivit godkända av EU-kommissionen och får produceras och säljas inom EU.
Vad finns det då för risker med att producera och sälja insekter som livsmedel? Odling av insekter bör ske i slutna system, det kan förebygga att insekter tar sig ut i miljön, som skulle kunna oraska både ekonomiska och miljömässiga kostnader. Vissa insektsarter kan orsaka korsallergi hos personer med allergi mot skaldjur och kvalster. Märkning av livsmedlet är därför extra viktigt, då insekter inte ingår i EU-förordningens (1169/2011) lista med ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans. Risken för att patogena bakterier eller biota på eller i insekterna skulle överföras till människa vid förtäring. Slutligen är kanske den största risken att det finns en del kunskapsluckor vad gäller just riskerna med att producera och konsumera insekter och hur det kan påverka människan och miljö långsiktigt.
Fortsatt forskning och studier krävs inom området för att fylla kunskapsluckorna och förbättra och öppna lagstiftningen mer. Forskningsförlag: Enkätundersökning: det finns en efterfrågan på insekter i Sverige men hur stor är den egentligen?Is Sweden ready for a new era in its food culture? We've done it before, and we can do it again!
Entomophagy! Eat insects?
Swedish food culture has changed a lot over time and is still changing, will insects be a hit on the market maybe? Before, we did not eat pasta, pizza, falafel or sushi. We have partly the EU membership to thank for that, as it led to, among other things, free trade agreements within the EU. Import and export of food began to flourish!
In the current situation, there is a problem within the world, and it is the ever-increasing world population that is estimated to reach 9.7 billion people by the year 2050! We must think more environmentally friendly! Can insects as food be an option? They do not require much water, feed, or space to grow quickly. They have a good nutritional content and are also a good source of protein. And they are already eaten by a large part of the world's population. But what are the risks of bringing them into the Swedish market?
The EU legislation - Novel food, causes a major obstacle to the development of the insect industry in Sweden. The legislation is not clear enough and provides no guarantees for the future. Depending on how each EU country has interpreted previous legislation, it regulates how the EU regulation (Novel food) is to be applied to the country today. By 2022, there are three insect species (Mealworm (Tenebrio molitor), The migratory locust (Locusta migratoria) and House cricket (Acheta domesticus), whose applications have been approved by the European Commission and may be farmed and sold within the EU.
So, what are the risks of farming and selling insects as food? Insect cultivation should take place in closed systems, it can prevent insects from escaping, which could cause both economic and environmental costs. Some insect species can cause cross-allergy in people with allergies to seafoods and mites. Therefore, labeling of food is extra important, as insects are not included in the EU regulation's (1169/2011) list of substances or products that cause allergies or intolerances. The risk of pathogenic bacteria or biota from insects being transmitted to humans upon ingestion. Finally, perhaps the biggest risk is that there are some knowledge gaps regarding precisely to the risks of farming and consuming insects and how it can affect humans and the environment in the long term.
Further research and studies are required in the field to fill the knowledge gaps and improve and open up the legislation more. Research suggestion: Survey: there is a demand for insects as food in Sweden but how big is it really
Patologiska fynd vid infektiös artrit hos diande grisar
Get PDFHälta är en vanlig orsak till antibiotikabehandling hos diande grisar i Sverige. Hälta hos diande
grisar kan bero på flera orsaker, exempelvis infektiös artrit, traumatisk fraktur, osteochondros eller
neurologiska sjukdomar. Infektiös artrit är vanligt hos diande grisar. Bakterier kan ta sig in i en led
via penetrerande hud- eller klövsår, via direkt övergrepp från intilliggande mjukvävnad eller via
hematogen spridning. Syftet med denna studie är att undersöka patologiska fynd och bakterieväxt i
leder från diande grisar (yngre än 4 veckor) med infektiös artrit.
Sammanlagt insamlades 130 grisar som visat hälta men ej behandlats med antibiotika. Dessa avlivades farmakologiskt av Gård & Djurhälsans veterinärer och transporterades till Patologen på SLU för
obduktion. Information om grisarna och besättningen samlades via ett frågeformulär som fylldes i
av remitterande veterinär i samråd med djurägaren. Efter en yttre inspektion genomgick grisarna en
obduktion, vilken inkluderade en makroskopisk bedömning av leder och organen i buk- och brösthåla. Aseptisk bakteriologisk provtagning gjordes av två leder. Därefter togs vävnadsprover av
synovialmembran i dessa två leder för histologisk undersökning.
De vanligaste lederna med tecken på artrit var karpalleder, hasleder samt armbågsleder i fallande
ordning. De leder som provtogs i störst utsträckning var haslederna, men det togs även många prov
på karpalleder och armbågsleder. Förutom svullnad i lederna vid yttre inspektion så var de vanligaste
tecken på artrit förtjockade ledkapslar, proliferation av synovialmembran och periartrit, i fallande
ordning. De vanligaste bakterierna som odlades fram var Staphylococcus hyicus och Streptococcus
dysgalactiae subsp. equisimilis. Majoriteten av grisarna hade någon grad av hudsår på benen (114
av 130) och någon grad av klövskador (126 av 130). Kraftiga hudsår och klövskador var vanligare
i association med artrit i intilliggande leder. Navelabscess påvisades hos 68 av 130 grisar. Tecken
på lokal eller systemisk inflammation i andra delar av kroppen än i lederna sågs hos 53 av 130 grisar.
Vi undersökte 19 histologiska snitt från synovialmembran där Staphylococcus hyicus eller
Streptococcus dysgalactiae subsp. equisimilis isolerats i renkultur. Mikroskopiskt uppvisade 12 av
19 undersökta prov fibrinopurulent inflammation, i olika allvarlighetsgrad och med varierande
kronicitet.
Makroskopiska förändringar vilka tydde på en mer långtgående process än den duration av hältan
hos grisen som angavs i remissen sågs i den kraftigast affekterade leden hos 48 av 130 grisar. Detta
tyder på att det dröjer ett tag från dess att artriten uppkommer tills dess att den ger kliniska tecken
på hälta, eller att hältorna är svårupptäckta i tidigt skede. För att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat med antibiotika är det viktigt att upptäcka artriterna och behandla så snart som möjligt.Lameness is a common cause for treatment with antibiotics in Swedish suckling piglets. Suckling
pigs that suffer from infectious arthritis, traumatic fractures, osteochondrosis or neurologic diseases
can show clinical signs of lameness. Infectious arthritis is common in Swedish piglets. Bacteria may
enter the joint directly through penetrating skin wounds, ulcerated claws, or by hematogenous
spread. The presented study aims to describe pathological and bacterial findings in joints from
weaning pigs (less than 4 weeks old) with infectious arthritis.
In total, 130 lame pigs that had not been treated with antibiotics were euthanized pharmacologically
by veterinarians from “Gård & Djurhälsan” (Farm and Animal Health). The pigs were frozen and
transported to the department of Pathology at SLU for necropsy. Information about the pigs and the
herd were obtained through a questionnaire filled in by the referring veterinarian and the animal
owner. A necropsy was performed, including an external examination and macroscopic examination
of the joints, abdominal- and thoracic-cavities. Two joints from each pig were selected for bacteriologic cultivation and histologic examination of the joint capsule.
The joints most commonly presented with signs of arthritis were the carpal joints, the hock joints
and the elbow joints (in falling order). The hock joints were most commonly sampled, but samples
were also taken from carpal- and elbow joints. Apart from joint swelling visible on external
examination, the most common signs of arthritis were swelling of the joint capsule, synovial
membrane proliferation and periarthritis (in falling order). Staphylococcus hyicus and Streptococcus
dysgalactiae subsp. equisimilis were the most common bacteria to be isolated. Most of the pigs had
some degree of skin abrasions on the limbs (114 of 130) and some degree of claw lesions (126 of
130). When the pigs had minor or moderate lesions in the claws, a lower proportion had arthritis in
adjacent joints than in corresponding joints without claw lesions. When the damage to the skin or
claws was severe, the pigs most often had arthritis in the adjacent joints. Umbilical abscesses were
observed in 68 of the 130 pigs. Signs of infection in other parts of the body were observed in 53 of
the 130 pigs. We examined 19 histological sections from synovial membrane in joints where
Staphylococcus hyicus and Streptococcus dysgalactiae subsp. equisimilis were isolated in pure
culture. In 12 of the 19 histological sections, fibrinosupperative inflammation of varying severity
and chronicity was observed.
Macroscopic changes that indicated a more chronic and long-lasting process than the duration of the
lameness stated in the questionnaire, were observed in the most affected joint in 48 of the 130 pigs.
This either indicates that it takes some time before arthritis cause clinical signs of lameness in
piglets, or that lameness is difficult to detect in the early stages. To achieve the best possible results
of treatment with antibiotics, it is important to diagnose and treat arthritis as early as possible during
the course of the disease
Djursjukskötares upplevelser av postoperativ omvårdnad av bukopererade kolikhästar, med fokus på vätsketerapi, motion och utfodring
Get PDFBukoperation till följd av kolik är vanligt förekommande på större hästkliniker och potentiellt kan
en individanpassad omvårdnad bidra till optimal återhämtning och minska risken för postoperativa
komplikationer. På grund av en brist på forskning och är det inte fastställt vad som är lämplig
omvårdnad för bukopererade kolikhästar. Det arbetas istället efter beprövad erfarenhet och i de fall
det finns vetenskaplig evidens. Syftet med detta arbete var att få en uppfattning om hur några
svenska djursjukskötare upplevde eftervården av bukopererade kolikhästar på sina arbetsplatser på
svenska hästkliniker med avseende på vätsketerapi, motion och utfodring samt vilket stöd det finns
i litteraturen med fokus på samma aspekter.
Enligt tillgänglig litteratur är intravenös vätsketerapi av betydelse i den postoperativa perioden
för att undvika komplikationer som dehydrering och postoperativ ileus, men risk för övervätskning
finns också. Lidokain är ett läkemedel som rutinmässigt ges i samband med intravenös vätsketerapi
till bukopererade hästar postoperativt, främst i syfte att stimulera tarmmotoriken, men
studieresultaten beträffande effekten varierar. Även kontrollerade promenader för hand
implementeras rutinmässigt i den postoperativa omvårdnaden av bukopererade kolikhästar enligt
litteraturen. Promenader kan eventuellt bidra till ökad tarmmotilitet samt ökat välmående för hästen,
men vetenskaplig evidens saknas. Forskning tyder på att tidig näringstillförsel kan främja hästens
återhämtning med få komplikationer, men utfodringen bör anpassas efter individen och vilka tecken
på komplikationer den eventuellt uppvisar.
Tre svenska djursjukskötare med erfarenhet av omvårdnaden av bukopererade kolikhästar
intervjuades i detta kandidatarbete. På två av tre kliniker motionerades hästarna postoperativt enligt
respondenterna och på den tredje kliniken skedde det endast i undantagsfall. Enligt två av tre
respondenter påbörjades utfodringen postoperativt till de här hästarna först ett dygn efter operation
medan den tredje respondenten angav att utfodringen efter vissa ingrepp kunde påbörjas tidigare.
Enligt två respondenter administrerades intravenös vätska till alla bukopererade kolikhästar och den
enligt den tredje respondenten så administrerades det till nästintill alla. Respondenterna var alla
involverade i monitoreringen av hästarnas hydreringsgrad. Trots att djursjukskötare själva inte får
ordinera behandlingar så kan de bidra med betydelsefull kunskap och observationer gällande
patienternas status och återhämtning, och respondenterna ansåg att de kunde bidra till beslut
gällande vätsketerapi, motion och utfodring.
Detta kandidatarbete kan ge en inblick i hur den postoperativa omvårdnaden av bukopererade
kolikhästar ser ut i dagsläget och hur eftervården upplevs av några svenska djursjukskötare. Det
finns begränsat med vetenskapliga studier inom området, och ytterligare studier skulle kunna bidra
med mer kunskap för att skapa bättre evidens för de omvårdnadsåtgärder som rutinmässigt används
på hästklinikerAbdominal surgery because of colic is common in large horse clinics and individualized
postoperative care can potentially contribute to optimal recovery and reduce the risk of postoperative
complications. The purpose of this study was to get an idea of the experiences of a few Swedish
veterinary nurses regarding the postoperative care in their workplaces in Swedish horse clinics of
horses having gone through abdominal surgery. The focus was on the nurses’ experience of fluid
therapy, exercise and feeding postoperatively.
Fluid therapy is important in the postoperative period to avoid complications such as dehydration
and postoperative ileus, but there is also a potential risk for overhydration according to available
literature. Lidocaine is often administered together with intravenous fluids to stimulate
gastrointestinal motility after abdominal surgery, but the evidence of its effect is not conclusive.
Hand walking is also implemented in postoperative care according to literature. Hand walking may
contribute to improved gastrointestinal motility and improved welfare of the horse but the scientific
evidence is lacking. Research shows that early feeding can improve the horse's recovery with
minimal complications, but the feeding should be adjusted for the individual horse and what
complications it may be showing.
Three Swedish veterinary nurses with experience of postoperative care of horses undergoing
abdominal surgery because of colic were interviewed. In two of three clinics these horses were hand
walked postoperatively according to the respondents. The third respondent said these horses were
only walked in special cases at their workplace. According to two out of three respondents, feeding
of these horses started at the earliest one day after surgery. The third respondent said that feeding
may commence earlier than one day after surgery depending on the surgical procedure. Two
respondents stated that all horses were administered intravenous fluid therapy postoperatively and
the third respondent stated that the same was true for almost all horses in their workplace. All of the
respondents stated that they were involved in the monitoring of the hydration status of the horses.
Even though nurses can not ordinate treatments they may contribute with valuable knowledge and
observations about the patient's status and recovery. The respondents all found that they could
contribute to decisions about fluid therapy, exercise and feeding.
This Bachelor’s thesis could give insight into how the postoperative care of horses undergoing
abdominal surgery due to colic looks like at the time this was published and how the aftercare is
experienced by a few Swedish veterinary nurses. There is limited scientific evidence in the field,
and further studies may contribute to further the knowledge on the subject and improve the evidence
regarding the postoperative care that is performed in horse clinics
Praktisk utfodring av svenska hundar
Get PDFDet är användbart för djurhälsopersonal att ha en förståelse för hur svenska hundar utfodras i
hemmet och hur djurägaren tänker vid val av foder. Verksamma inom djurens hälso- och sjukvård
kan därmed anpassa sin rådgivning gällande foder och utfodring samt omvårdnaden i den dagliga
verksamheten. Endast ett fåtal studier har tidigare undersökt hur hundägare utfodrar sina hundar och
vilka faktorer som påverkar deras foderval. Därför är det väldigt relevant att undersöka hur
utfodringsrutinerna hos svenska hundägare ser ut idag.
Syftet med detta arbete var att få en överblick av hur svenska hundägare utfodrar sina hundar
och för att få en förståelse för hur de tänker vid val av foder. Denna studie inkluderar en enkätstudie
samt en litteraturgenomgång innehållande relevant information från tillgänglig litteratur och resultat
från tidigare studier. Enkäten som distribuerades till svenska hundägare via internet inkluderade
frågor som exempelvis berörde utfodring, hur ofta de gav godis/ben till sin hund och anledningar
till detta. Respondenterna fick även ange hur de värderade olika foderegenskaper när de valde foder,
vad som påverkat deras foderval samt huruvida de hade förtroende för
djursjukskötarens/veterinärens förmåga att ge råd angående foder.
522 enkätsvar samlades in varav 481 var fullständiga och inkluderades i studien. Majoriteten (73
%) av respondenterna uppgav att de haft hund i tio eller fler år. 59 % av hundägarna utfodrade
huvudsakligen sin hund med torrfoder och 26 % med färskfoder/BARF/råfoder. De flesta
hundägarna (65 %) utfodrade sin hund två gånger om dagen och 91 % av alla respondenter uppgav
att deras hund åt ur skål/på tallrik/fat. När de valde vilken mängd foder deras hund skulle få var det
vanligast att utgå från hunden hull/vikt vilket 91 % uppgav. På frågan om hur ofta hundägarna gav
sina hundar godis/ ben svarade 52 % av respondenterna att de gav sin hund godis en eller flera
gånger dagligen och 82 % av alla respondenter som gav sina hundar godis/ben uppgav belöning som
en anledning till detta. De foderegenskapersom respondenterna värderade högst var hög smaklighet,
att fodret var producerat i Sverige och att det innehöll en hög andel animaliska produkter. Knappt
hälften (49 %) av hundägarna hade förtroende för djursjukskötarens/veterinärens förmåga att ge råd
angående foder och 30 % uppgav att de inte hade det.
Resultatet från litteraturgenomgången och denna enkätstudie har bidragit med värdefull
information för verksamma inom djurens hälso- och sjukvård. Den data som samlades in gällande
hur hundarna i denna studie utfodras i hemmet gav vetskap om att hundarna har olika preferenser
och fodervanor vilket kan hjälpa djurhälsopersonal att individanpassa utfodringen på exempelvis en
stationärvårdsavdelning. Att känna till vad som påverkar hundägarens val av foder och värderingar
kring foderegenskaper kan hjälpa djurhälsopersonal att rikta och effektivisera sin rådgivning och
utbildning av hundägare. Vidare hade det även varit intressant att undersöka om utfodring korrelerar
med övervikt. Överlag behövs fler studier som undersöker hur svenska hundar utfodras praktiskt
och vilka faktorer som påverkar hundägares val av foder för att kunna dra några slutsatser.It is useful for animal health professionals to have an understanding of how Swedish dogs are fed at
home and how the animal owner thinks when choosing food. Those active in animal health care can
thus adapt their advice regarding feed and feeding as well as veterinary nursing in day-to-day tasks.
Only a few studies have previously examined how dog owners feed their dogs and what factors
influence their food choice. Therefore, it is very relevant to investigate what the feeding routines of
Swedish dog owners look like today.
The purpose of this study was to get an overview of feeding practices of Swedish dog owners
and to get an understanding of what they take into consideration when choosing food for their dogs.
In the current study, a survey was conducted as well as a review of relevant literature and results
from previous studies. The survey was distributed to Swedish dog owners through social media and
included questions regarding, for example, feeding practices, the frequency of treat giving and
reasons for doing so. The respondents were also asked to grade how they value different food
characteristics, what factors influence their food choice and if they have confidence in the advice of
animal healthcare professionals regarding feeding.
Results from 522 survey participants were collected. 481 of these were complete and included
in the study. The majority (73%) of the participants had ten or more years of experience in owning
a dog. 59% of the dog owners mainly fed their dog with dry food and 26% with raw food/BARF.
Most of the dog owners (65%) fed their dog two times daily and 91% of all respondents answered
that their dog ate out of a bowl/on a plate. When choosing the amount to feed, it was most common
to base it on the dog’s body condition/weight which was reported by 91% of dog owners. 52% of
participants reported that they gave treats/chewing bones one or multiple times daily and 82% of all
dog owners claimed it was given as a reward. Food characteristics that the participants valued the
highest was high palatability, that the food was produced in Sweden and contained a high amount
of meat or animal products. Barely half (49%) of the participants had confidence in the veterinary
nurse’s/veterinarian’s qualification to give advice about feeding and 30% reported they did not have
confidence in this.
The results from the literature review and the questionnaire have provided valuable information
for animal health professionals. The data collected regarding how the dogs in this study are fed at
home provided the knowledge that the dogs have different preferences and feeding habits, which
can help animal health professionals to adapt the feeding to the individual, for example in the
stationary ward. Knowing what influences dog owners’ choice of feed and how they value feed
characteristics can help animal health professionals make advice and education of dog owners more
efficient. Furthermore, it would be interesting to investigate if feeding practices correlate with
obesity. More studies examining how dogs are fed in practice are needed to be able to draw some
conclusions. Overall, more studies investigating the feeding practices of Swedish dogs and what
factors influence the dog owner’s food choice is needed to be able to draw any conclusions
Malmö's tree population : an overview of the city's native and non-nativetrees
Get PDFUnder 1980- och 1990-talen förlorade Malmö stad 40 000 träd i almsjukan,
vilket utgjorde en stor del av stadens trädbestånd. För att undvika att ett
liknande scenario inträffar igen har Malmö stad ändrat sin trädstrategi och
sedan förändringen används många olika trädarter i ett försök att bygga ett
trädbestånd som är mer motståndskraftigt mot sjukdomar och skadedjur. De
senaste decennierna har en mängd nya trädarter, en stor andel icke-inhemska,
introducerats i staden och i stadens parker. Malmö stad har tack vare sitt
arbete belönats med utmärkelsen Tree City of the World.
Samtidigt pågår det en debatt om användandet av icke-inhemska trädarter
kontra inhemska trädarter. Vissa menar att våra städer utgör en så pass
utmanande växtplats att få inhemska arter trivs eller når sin fulla potential i
våra urbana miljöer och menar därför att fler icke-inhemska trädarter som
trivs i dessa miljöer bör användas. Andra förespråkar en minskad användning
av icke-inhemska trädarter och menar att inhemska trädarter bör användas i
så stor utsträckning som möjligt, för att främja vår biologiska mångfald.
Vissa påpekar att trädets ålder och omgivande miljö, om det står i park eller
gatumiljö, kan ha större betydelse än om trädet är av inhemskt eller av ickeinhemsk art för gynnandet av biologisk mångfald.
I detta arbete har Malmö stads träddatabas analyserats för att visa
fördelningen av inhemska och icke-inhemska trädarter i Malmös innerstad
och i Malmös parker. Arbetet visar även i vilken utsträckning olika arter har
planterats innan och efter år 1980 i Malmös parker samt andelen inhemska
och icke-inhemska träd som planterats i Malmös olika parker under ett givet
år. Antalet inhemska och icke-inhemska träd i Malmös innerstad är i det
närmaste lika men andel äldre träd i Malmö är främst inhemska och andelen
yngre träd är främst icke-inhemska. Samma utveckling är ännu tydligare när
man ser till Malmös parker. Där en stor andel av parkernas unga träd är av
icke-inhemsk härkomst och en stor andel av de äldre träden är av inhemska
arter. Arbetet visar att det finns ett stort antal arter, både
inhemska och icke-inhemska, representerade i Malmös innerstad och i
stadens parker. Många arter finns representerade av endast ett fåtal träd
medans andra arter finns representerade i stort antal och är dominanta i vissa
parker, vilket kan utgöra en risk för parkens trädbestånd.During the 1980s and 1990s, the city of Malmö lost 40,000 trees due to elm
disease, which made up a major part of the city's tree population. To avoid a
similar scenario occurring again, the City of Malmö has changed its tree
strategy and since the change, many different tree species have been used in
an attempt to build a tree population that is more resistant to diseases and
pests. In recent decades a variety of new tree species, most of non-native
origin, have been introduced in the city and in the city's parks. Thanks to the
work that has been made, the City of Malmö has been awarded the Tree City
of the World award.
At the same time, there is an ongoing debate about the use of non-native
tree species versus native tree species. Some believe that our urban
environments are too difficult for native species to develop well and
therefore believe that non-native tree species, that could develop well these
environments, should be used instead. Others prefer a decrease in the use of
non-native tree species and believe that native tree species should be used as
much as possible, to support our biodiversity. Some point out that the age of
the tree and the surrounding environment, whether it is in a park or street
environment, may be more important than if the tree is of native or nonnative nature for the benefit of biodiversity.
In this work, Malmö's tree database has been analyzed to show the
distribution of native and non-native tree species in Malmö's inner city and
in Malmö's parks. The work also shows the extent to which different species
have been planted before and after 1980 in Malmö's parks and the proportion
of native and non-native trees that have been planted in Malmö's various
parks during a given year. The number of native and non-native trees in
Malmö's city is almost equal, but the proportion of older trees in Malmö is
mainly native and the proportion of younger trees is mainly non-native. The
same development is even clearer when you look at Malmö's parks. Where a
large proportion of the parks young trees are of non-native origin and a large
proportion of the older trees are of native species. This work shows that there
are a large number of species, both native and non-native, represented in
Malmö’s inner city and in the city's parks. Many species are represented by
only a few trees while other species are represented in large numbers and are
dominant in some parks, which can pose a risk for the park's tree population
Fördröjning och rening i urbana dagvattenlösningar
Get PDFKlimatanpassning av urbana miljöer är en stor utmaning som samhället står inför. Att ta hand om dagvattenavrinning när regnen blir intensivare och flödestopparna större gör att de underdimensionerade ledningsnätet inte räcker till för dessa flöden. Ju mer städer och tätorter förtätas desto mer hårdgjord yta anläggs och det försvårar vattnets möjlighet till infiltration i markprofilen, vilket ökar risken för översvämningar. Detta leder till sämre påfyllnad av grundvattenlagren och att större flöden av vatten leds direkt ut i recipienter, orenat, då det inte finns kapacitet i ledningsnätet att ta hand om allt vatten. Dessa volymer av förorenat dagvatten kan skada ekosystemtjänster i våra vattendrag. Statusen i vattendragen försämras vilket inte enbart strider mot de europeiska vattendirektiven utan är ett stort hot mot vår miljö. Vi måste värna om det vi än så länge kan kalla vår resurs – vårt vatten.
Vi måste skapa hållbara dagvattenlösningar där vi långsiktigt anlägger för en god kapacitet i stadsmiljö där hög vattenkvalité efterfrågas. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka föroreningar som biokol kan antas fastlägga när det används i krossmagasin. Kan det fastställas att det sker kan det därigenom bidra med bättre kvalité på det vatten som rinner ut i recipienten och perkolerar genom markprofilen för att fylla på grundvattnet. Kolmakadam, biokol och makadam, kan användas i förstärkningslager under hårdgjorda ytor. Det kan även användas i underjordiska dagvattenmagasin och ger därmed ett maximalt nyttjande av hårdgjorda ytor.
Genom litteraturgenomgång och intervju med representanter inom dagvatten-hantering har jag fått ta del av forskning och ämnesspecifik information. Jag har använt två platser i Uppsala där dagvattenutredningar och detaljplaner studerats för att ge exempel på hur kolmakadam skulle gynna de platserna när det gäller rening av dagvatten.
Resultatet visar på att det inte går att säkerställa verkningsgraden av adsorption av föroreningar med biokol i urban miljö. Testerna för att ta reda på hur mycket föroreningar som renas ur dagvattnet är sällan gjorda på enbart biokol. De visar även att resultatet ofta är beroende av hur biokolet tillverkats och av vilket material. Svensk forskning inom området är svår att hitta och mer forskning måste utföras.Climate adaptation of urban environments is a major challenge facing society. Taking care of stormwater runoff where the rains become more intensive, and the flow stops larger means that the undersized pipe network cannot cope with these flows. The more cities and urban areas are densified, the more paved surface is constructed, and this makes it more difficult for the water to infiltrate the soil profile, which increases the risk of flooding. This leads to poorer filling of the groundwater reservoirs and those larger flows of water are discharged into recipients untreated as there is no capacity in the pipe network to take care of all water. These volumes of polluted stormwater can damage ecosystem services in our waterways. The status of watercourses is deteriorating, which is contrary to the European water directives and is a major threat to our environment. We must safeguard what we can still call our resource - our water.
We must create sustainable stormwater solutions where we build long-term for a good capacity in an urban environment where high water quality is in demand. This work aims to investigate which contaminants that biochar can be assumed to sequester when used in infiltration trench systems. If it can be determined that this is the case, it can thereby contribute to a better quality of the water that flows into the recipient and percolates through the ground profile to fill the groundwater. Biochar and stone chips can be used in reinforcement layers under hardened surfaces. It can also be used in underground stormwater reservoirs and thus provides maximum use of hardened surfaces.
Through a literature review and interviews with representatives in stormwater management, I have been able to take part in research and subject-specific information. I have used two places in Uppsala where stormwater investigations and detailed plans have been studied to give examples of how stone chips would benefit those places when it comes to the purification of stormwater.
The results show that it is not possible to ensure the efficiency of the adsorption of pollutants for biochar in urban environments. The tests to find out how much pollutants are purified from stormwater are rarely done on biochar alone. They also show that the result often depends on how the biochar is produced and on what material. Swedish research in the field is difficult to find and more research must be carried out