18101 research outputs found
Sort by
Between ideals and practice : an analysis of forest owners' subjectivity in a polarized forest landscape
Get PDFI denna uppsats kommer skogsägarens subjektivitet att undersökas genom att studera deras praktik. Praktik och subjekt går hand i hand, eftersom det är i medvetandet som individen bestämmer sig för vilken praktik som denne kommer att följa. Undersökningen har utförts genom två intervjuer med två olika skogsägare, samt genom att analysera fem olika dokument. För att undersöka subjektet kommer diskurser att stå i fokus. Två olika diskurser kommer uppmärksammas, den om intensifiering och den om preservering vilka kommer benämnas i egenskap av den falska dikotomin. Uppsatsen ämnar fastslå att denna dikotomi existerar och att den är falsk. Syftet är därför att lyfta fram en gråzon mellan dessa två diskurser och att denna gråzon är viktig att utforska. Denna gråzon kommer visa sig i skogsägarnas relationer. Gråzonen är dels viktig för att lösa konflikter om skogen, men också för att komma fram till lösningar runt klimatkrisen.
Diskurser karaktäriseras i denna uppsats utifrån Michel Foucaults teorier om styrningsmentalitet. Diskurser är en grundpelare i de historiska och kulturella faktorer som skapar och styr subjektiviteten. Foucault hade flera tankar om vad som kan påverka diskursen. Den teorin och tanken som jag fokuserar på i denna text är det talande subjektet, följt av läran och samfundet. Dessa används för att förklara hur diskurser, mer specifikt i det här fallet diskursen om trakthyggesbruket reproduceras.
Intensifiering och preservering är skogsbrukandets falska dikotomi. Denna falska dikotomi karaktäriseras, inom svensk skogsnäring och politik, av att rösterna är som högst för dessa två ideal. Intensifieringen och preserveringen som i sig skapar två olika subjekt. Dessa två går att tolka som två olika former av miljömässiga subjekt, där individen är medveten om klimatkrisen, men där vägen framåt för en omställning ser olika ut i tanke och praktik.
Relationer karaktäriseras av just relationen mellan människor, samt mellan människor och natur, vilket baserar sig på subjektskapande genom en relationell ontologi. Denna relation används för att analysera hur skogsägarna i min studie förhåller sig till sina relationer. Där visar det sig att de relationer som dom värdesätter mest i samband med sina skogar är den mellan generationer. Skogen får ett socialt värde, genom förhoppningarna om ett generationsskifte. Relationen är också viktig för skogsägaren för att skapa sig ett välmående till synes utanför diskursen.
Diskursen är således i denna undersökning den övergripande yttre faktorn till skogsägarens subjektivitet, medan relationerna hjälper i sökandet efter en gråzon. Baserat på denna subjektivitet tar uppsatsen reda på skogsägarens förståelse kring vad som är ett hållbart skogsbruk och hur detta omsätts i praktiken.In this thesis the subjectivity of the forest owner will be investigated through their practice. Practice and subject go hand in hand, as it is in the consciousness that the individual decides which practice he will follow. The study has been carried out through two interviews with two different forest owners, and by analyzing five different documents. In order to investigate the subjectivity, the focus will be on discourses. Two different discourses will be highlighted, that of intensification and that of preservation, which will be referred to as the false dichotomy. The thesis aims to establish that the dichotomy exists and is false. Thus, the purpose is to highlight that a gray area exists between these two discourses and that this gray area is important to explore. This gray area will show up in forest owner relations, partly to resolve conflicts around the forests and forestry, but also to find solutions to the climate crisis.
Discourses are characterized in this thesis based on Michel Foucault's theories on governmentality. Discourses are a cornerstone of the historical and cultural factors that create and govern subjectivity. Foucault had several thoughts about what can influence the discourse. The theory and thought I will focus on in this text is the speaking subject, followed by doctrine and the community. These are used to explain how discourses, more specifically in this case, the discourse on logging is reproduced.
Intensification and preservation are the false dichotomy of forestry. This false dichotomy is characterized by the fact that in Swedish forest industry and politics, the voices are loudest for these two ideals. Intensification and preservation in themselves create two different subjects. These two can be interpreted as two different forms of environmental subjects, where the individual is aware of the climate crisis, but where the way forward for a transition looks different in thought and practice.
Relationships are characterized by the relationship between people, and between people and nature, which is based on subject creation through a relational ontology. This relationship is used to analyze how the forest owners in my study relate to their relationships. It turns out that the relationships they value most in connection with the forest are the interpersonal ones, more specifically the generational aspect. The forest has a social value, because there are hopes of a new generation of forest owners. The relationship is important for the forest owner to create a well-being seemingly outside the discourse.
The discourse is thus in this study the overall external factor in the forest owner's subject making. In the search for this gray zone and this subjectivity, the thesis explores the forest owner's understanding of what sustainable forestry is and how this is put into practice
Perenna kantzoner med buskar och häckar
No full textFramtidens lantbruk står inför många både gamla och nya utmaningar som extremväder, resistensbildning hos ogräs och skadegörare, etablering av invasiva arter och förlust av odlingsbar mark. Lantbruket har stort inflytande på mark, vatten, miljö och människa, och kan under rätt förutsättningar stå för positiva effekter och ekosystemtjänster som ofta är vitala för människors hälsa och livskvalité. Då utmaningarna blir allt fler och arealerna allt större, men resurserna ofta är fortsatt begränsade, blir multifunktionella åtgärder alltmer intressant och nödvändigt. Kantzoner har konstaterats kunna stå får flertalet önskvärda effekter, men gräsbeväxta och blommande kantzoner är på flera håll vanligast förekommande och får ofta ett större fokus i forskningssammanhang. I detta arbete är målet att, genom en sammanställande litteraturstudie, undersöka huruvida buskar och häckar i perenna kantzoner kan bidra till multifunktionella och långsiktigt hållbara växtodlingssystem i tempererade områden. Primärt fokus lades på funktionerna pollinering och vattenreglering, varpå det lämnades öppet för inslag av andra funktioner som påvisats i funnen litteratur. Sammanställningen bekräftar att häckbevuxna kantzoner kan spela en viktig roll för många funktioner och ekosystemtjänster som kolinlagring, pollinering, ökad avkastning, biodiversitet, vattenreglering och skydd mot erosion. Fortsatt finns potentiellt fler möjliga funktioner att studera och utvärdera, exempelvis hur häckbevuxna kantzoner skulle kunna användas som storviltsskydd i utsatta områden. Vilka funktioner som kan anses viktigare än andra beror på vilka lokala behov och förutsättningar som finns, och i vilken utsträckning produktion och samhälle kan anpassa sig. En både bred och fördjupad förståelse behövs kring de samband och avvägningar som är relevanta, varav mycket arbete kvarstår inom området. Häckbevuxna kantzoner håller en fortsatt stor multifunktionell potential för en framtida och långsiktigt hållbar växtodling.Future farming stands before many both old and new challenges such as extreme weather, a build-up of resistant weeds and pests, the introduction of more invasive species, and loss of arrable land. Farming practices has a great influence on land, soil, water, environment and humans, and could under the right circumstances have several positive effects och offer several ecosystem services often essential to human health and quality of life. As the challenges and the acreage increases, whilest the resouces rarely do, multifunctional solutions become all the more of interest and nessessity. Perennial field edges are confirmed to have several positive effects to offer. With gras or flowering field edges beeing most common in many areas, those are often a main focus in research. The goal of this litterature study is to examine if and how perennial field edges with bushes or headges might contribute to a multifunctional and long term sustainable croping system in temperate areas. Pollination and water regulatory effects was the primary focus in reserch. Other relevant functions, with established effects in found litterture, was how ever noted. Findings confirm that field edges with headges can be of importance with functions and ecosystem services suchas carbon sequestration, pollination, higher yields, preservation of biodiversity, water-regulation and impeding erosion. Furthermore there are other possible functions not yet studied and evaluated, such as preventing crop damage by game by using field egde headges in affected areas. To determine what functions to deam more important than another, local needs and conditions must be evaluated and assessed to what extent production and society are able to adapt. Both a wide and specialized understanding around theese connections are essential to make the right assessments, meaning a lot of work still ensues on the subject. Perennial field edges with hedges or bushes is considered to have a continued large multifunctional potential for a future sustainable crop cultivation
Investigating the role of a CFEM effector protein in fungal interactions relevant for biocontrol
Get PDFThis study explored the role of CFEM-domain-containing proteins in Clonostachys rosea strain IK726, a well-characterized biocontrol fungus with known mycoparasitic activity. Genome analysis of C. rosea IK726 identified 22 genes encoding CFEM proteins, including 11 proteins with a transmembrane domain, eight GPI-anchored proteins, and three proteins with predicted signal peptides. The proteins with signal peptides were predicted to be secreted. One of these secreted CFEM-domain proteins, CRV2T0013563 (named CFEM12), which also harbours an antimicrobial peptide domain, was selected for functional characterization by generating gene deletion strains. Four individual deletion mutants of cfem12 were generated through Agrobacterium tumefaciens mediated transformation and validated through molecular techniques.
A comprehensive phenotypic assessment was conducted under both standard and stress conditions. Mycoparasitic and antagonistic assays were performed using dual culture plate confrontation and culture filtrate secretion tests against the plant pathogens Botrytis cinerea, Fusarium graminearum, and Rhizoctonia solani. A climate chamber experiment evaluating biocontrol efficacy against F. graminearum; an in-planta experiment evaluating the biocontrol efficacy against B. cinerea; root colonization on wheat; subcellular localization studies; transient gene expression assays to assess differences between the wild type (WT) and mutants.
The phenotypic analysis showed no significant difference related to growth or stress tolerance (NaCl, caffeine, SDS, sorbitol) between the C. rosea WT and cfem12 deletion strains. However, conidial production in cfem12 deletion strains was significantly affected (p < 0.001). While mutants did not differ from the WT in their ability to overgrow pathogens in dual culture assays, they exhibited a significantly reduced capacity to inhibit B. cinerea in secretion assays (p < 0.001) compared to the WT. No differences were observed in self-interaction between C. rosea mutant and WT lines. Furthermore, the mutants showed no significant differences from the WT in their ability to colonize wheat roots, control F. graminearum under controlled climate chamber conditions and to control B. cinerea in an in planta experiment.
Lastly, the transient expression of cfem12 gene did not supress hyper sensitive response (HR) induced by the gene avr4 in Nicotiana benthamiana and the subcellular localization-confocal analysis did not provide any information about the localization of the gene.
In summary, although cfem12 is not essential for growth, stress tolerance, root colonization, or mycoparasitic overgrowth, it plays a significant role in conidiation and the secretion of antifungal compounds in C. rosea
Diverse Paths to Restoration: Assessing biodiversity responses to enrichment planting in Sabah’s tropical forests
Get PDFTropical forest restoration initiatives increasingly aim to enhance biodiversity recovery, yet long-term data remains scarce, particularly on how different enrichment strategies influence naturally regenerating communities. This study assesses the biodiversity outcomes of line planting and gap-cluster planting 27 years after implementation in the INIKEA Sow-a-Seed project in Sabah, Malaysian Borneo. Focusing exclusively on naturally regenerated trees, I evaluated tree species richness, composition, and successional status across 38 plots, including enriched and control sites, while accounting for a degradation gradient based on remnant tree structure.
Generalized linear models revealed that both enrichment treatments significantly increased species richness compared to control plots, regardless of initial degradation level. NMDS and PERMANOVA analyses confirmed distinct community compositions between treatments, showing that enrichment planting not only increases the number of species but also steers regeneration toward compositionally different forest communities. In contrast, Shannon and Simpson indices showed no significant differences between treatments, indicating similar species evenness. Likewise, the proportion of late-successional species among naturally regenerated individuals did not differ significantly, likely reflecting the slow functional recovery typical of these species.
These findings suggest that enrichment planting can effectively steer regeneration toward more diverse and compositionally distinct communities, but that full ecological recovery remains a long-term process shaped by both intervention and initial site conditions
Automatisk detektering av döda träd från flygbilder
Get PDFInom skogsskötseln är det av intresse av flera anledningar att veta hur många döda träd det finns och var de står. Syftet med denna studie har varit att träna en djupinlärningsmodell (Faster R-CNN) att detektera döda träd utifrån flygbilder och utvärdera dess träffsäkerhet. Modellen tränades på manuellt markerade datapunkter, så kallat väglett lärande, på en högupplöst ortofotomosaik i två vegetationsindex, NDVI (Normalized Difference Vegetation Index) och GNDVI (Green Normalized Difference Vegetation Index). Träningsdatat är från fastigheten Remningstorp i Västra Götaland, där modellen också validerats. Sedan applicerades samma modell på en liknande ortofotomosaik över Asa försökspark i Småland. Resultatet från Remningstorp var 0,79 F1-poäng men från Asa var F1-poängen 0,12. Resultaten visar på att man med djupinlärningsmodeller kan uppnå goda resultat av automatiserade analyser för att identifiera döda stående stammar, dock att modeller som tränats på data från ett område är svåra att använda på andra områden. Modeller som bygger på väglett lärande är beroende av manuellt kategoriserat träningsdata, vilket gör de tidskrävande att träna. Slutsatsen är att modeller för detektering av döda träd ännu inte är tillräckligt utvecklade för att vara praktiskt användbara på annat än mindre områden.In forest management, it is of interest for several reasons to know how many dead trees there are and where they are located. The aim of this study was to train a deep learning model (Faster R-CNN) to detect dead trees from aerial images and evaluate its precision. The model was trained on manually marked data points, so-called supervised learning, on an 8 cm resolution orthophoto of two vegetation indices, NDVI (Normalized Difference Vegetation Index) and GNDVI (Green Normalized Difference Vegetation Index). The training data is from the Remningstorp property in Västra Götaland, where the model was also validated. The same model was then applied to a similar orthophoto of Asa experimental park in Småland. The results from Remningstorp gives a F1-score of 0,79 but from Asa the F1-score was 0,12. This shows that deep learning models can achieve good results from automated analyses to identify dead trees and snags, but that models trained on data from one area are difficult to apply to other areas. Models based on supervised learning rely on manually categorised training data, making them time-consuming to train. The conclusion is that dead tree detection models are not yet sufficiently developed to be practically useful in more than small areas
Grönt ljus för klimatanpassning?
Get PDFSveriges skogar är viktiga för biologisk mångfald, ekonomi och klimat. Klimatförändringar hotar dock skogarnas hälsa, vilket kräver klimatanpassad skogsskötsel för ett hållbart skogsbruk. Certifieringsorganisationen Forest Stewardship Council (FSC) syftar till att främja implementeringen av ett hållbart skogsbruk i Sverige och globalt. FSC:s beslutsorgan bygger på konsensus mellan tre kammare, den sociala kammaren, miljökammaren och den ekonomiska kammaren. Dess verksamhet vilar på principen om dialog och samverkan mellan olika intressenter, vilket gör FSC:s medlemmar till centrala aktörer i utformningen av ett hållbart skogsbruk.
Syftet med studien var att undersöka förutsättningarna att inkludera klimatanpassning i den kommande revideringen av FSC:s svenska skogsbruksstandard. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med representanter från FSC:s tre kammare undersöktes medlemmarnas syn på klimatanpassning och möjliga områden där konsensus fanns, eller saknades, identifierades. Resultaten visade att det fanns ett brett stöd för att lyfta fram klimatanpassning som ett tema i nästa revidering av standarden och att vissa klimatanpassningsstrategier, såsom blandskog, föredrogs mer än andra strategier. Dessutom rådde enighet inom vissa kamrar för specifika klimatanpassningsstrategier, såsom för främmande trädslag, men det saknades konsensus mellan kamrarna gällande vilka strategier som bör inkluderas. Slutsatsen är därför att det i dagsläget saknas förutsättningar för att inkludera specifika strategier inom FSC:s standard. Samtidigt uttrycker många medlemmar ett starkt engagemang för klimatanpassning av skogsbruket och det bedöms därmed finnas en möjlighet för att inkludera klimatanpassning genom dialog och samverkan.Sweden’s forests play a vital role for biodiversity, the economy and the climate. However, climate change poses a threat to forest health, which requires climate-adapted forest management for sustainable forestry. The Forest Stewardship Council (FSC) aims to promote the implementation of sustainable forestry practices in Sweden and globally. FSC:s decision-making body is based on consensus between three chambers: the social, environmental, and economic chambers. Its foundation lies in dialogue and collaboration among diverse stakeholders, making its members crucial in shaping sustainable forest management.
The aim of this study was to investigate the conditions for including climate adaptation in the upcoming revision of FSC:s Swedish forestry standard. Through qualitative semi-structured interviews with representatives from FSC:s three chambers, the members’ views on climate adaptation were examined and potential areas of consensus identified. The results showed broad support for including climate adaptation as a theme in the next revision of the standard and certain adaptation strategies, such as mixed-species forests, were preferred over others. There was also agreement within the chambers on specific strategies, such as the use of non-native tree species, but consensus was lacking between the chambers on which strategies should be included. Therefore, the conclusion is that there is currently a lack of possibilities for including specific strategies in FSC:s standard. At the same time, many members expressed a strong commitment to climate adaptation in forestry and this provide opportunities to include climate adaption through dialogue and cooperation
Consumer awareness and perception of green consumption in Sri Lanka through the lens of green governmentality
Get PDFThis study critically examines how green governmentality and responsibilization shape consumer awareness and perceptions of green consumption in Sri Lanka. Through qualitative research spanning five urban and five rural districts, the study reveals significant disparities in how green consumption is conceptualized, practiced, and governed across socioeconomic and geographical contexts. Urban consumers increasingly adopt globalized green consumption narratives promoted through media and corporate marketing, while rural populations engage with environmental responsibility through cultural frameworks that predate formal green governance mechanisms. The research uncovers a paradoxical phenomenon where absence of formal green governance in rural areas coincides with more environmentally sustainable practices, challenging dominant market-based approaches to green consumption. Economic constraints emerge as the most significant barrier to green consumption, creating fundamental limitations for lower and middle-income participants despite environmental awareness. Trust deficits toward institutional environmental claims further complicate consumer engagement with green initiatives. By documenting how consumers strategically navigate, negotiate, and sometimes resist their assigned environmental roles, the study advances theoretical understanding of green governmentality in developing contexts characterized by structural inequalities. These findings challenge reductionist assumptions that position consumer awareness as a direct trigger of pro-environmental behavior, highlighting instead the need for governance approaches that address structural barriers while leveraging existing cultural frameworks that already align with green consumption principles. The research contributes to environmental governance scholarship by revealing how alternative green practices operate extensively in rural areas, often unrecognized within formal green consumption frameworks
Värden och möjligheter för biokrediter hos Snefringe Häradsallmänning
Get PDFUnder tiden COP15 pågick i Montreal 2022 bildades Swedish Biocredit Alliance (SBA). De ansvarar för att skapa en standard för förvaltningen, implementeringen och utvecklingen av biokrediter. Inblandningen av flera aktörer har skett sen dess och nu har Snefringe Häradsallmänning tagit intresse för biokrediter.
Syftet med denna studie var att undersöka värden och möjligheter för biokrediter hos Snefringe Häradsallmänning. För att lista ut detta ställdes det upp frågeställningar som kan dissekera ämnet biokrediter. Frågeställningarna ska besvara vad en biokredit är, hur och när en biokredit kan upprättas, varför markägare ska satsa på biokrediter och hur ekonomin påverkas i beståndet.
Informationsinhämtning utfördes genom att analysera internationella och nationella studier, litteratur, seminarium samt webbsidor som visade sig relevanta för studien. Dessutom, har praktiska granskningar och bedömningar av fem avdelningar inom ramen för biokrediter gjorts på delar av Snefringe Häradsallmännings innehav.
Resultatet från datainsamlingen svarar tydligt på de flesta frågor. Det framgår att en biokredit är frivillig, bygger på additionalitet, motsvarar en hektar och knyts till ett specifikt naturvårdsprojekt med specifik målsättning. Naturvårdsprojektet utgörs antingen av skydd och skötsel, biotoprestaurering eller variationsskapande skötsel.
Tillvägagångssättet för biokrediter framgår i studien. Där det börjar med att kommunikation mellan initiativtagare för projektet och SBA måste ske. En ansökan från initiativtagaren skickas till SBA där följande ska ingå: projektidén, metodiken och förslag om den biologiska mångfaldens positiva resultat. Projektet måste valideras och verifieras av oberoende tredjepart innan publicering hos ett projektregister där finansiärer (köpare) kan få åtkomst till biokrediten.
Biokrediter fokuserar på att värna om strukturer, funktioner och sammansättningar inom ekosystem. Tillvägagångssätt som nämns i studien är bland annat tillskapande av död ved, naturvårdsbränning, punktbränning, katning, veteranisering och kontinuitetsskogsbruk som kan ge biologiska- och strukturella fördelar och därmed bidra till skapandet av biokrediter.
Studien redovisar ett antal anledningar varför markägare ska satsa på biokrediter. Här nämns bland annat att det kan innebära ekonomiska medel för projekt som markägaren själv önskar genomföra. Här finns dessutom potential att få till stånd en brygglösning på väg mot formellt skydd. Som helhet kan biokrediter ses som en ytterligare inkomstström som kompletterar skogsbruket utan att främst avverka.
Studien når tyvärr inte i mål när det gäller den ekonomiska frågan. Det finns sålda biokrediter i Sverige och dessa har ingått i pilotprojekt. Samlade erfarenheter från dessa kommer ingå i styrdokumentet som utvecklas medan denna studie skrivs. Innebörden för studien blir att vi inte kan gå vidare med ekonomifrågan i brist på tillräcklig information och kunskap.
Slutsatserna ur studien är att potentialen för biokrediter är stor och det gäller globalt. Biokrediter har sina utmaningar i och med att det är ett nytt verktyg med ramverket som håller på att utvecklas. Det är nämnvärt att trovärdigheten för biokrediter kommer vara av stor vikt för dess framgång. Genom att använda sig av en noggrann validering initialt och därefter återkommande oberoende tredjepartsverifieringar är förhoppningen att systemet ska vara tillräcklig transparent och ingjuta tillit.
Sammanfattningsvis är biokrediter ytterligare ett verktyg för naturvård som passar vissa markägare och vissa köpare där det ställs speciella krav på båda parterna.During COP15 held in Montreal in 2022, the Swedish Biocredit Alliance (SBA) was established. The alliance is responsible for developing standards for the governance, implementation, and advancement of biodiversity credits. Thereafter, multiple stakeholders have become involved, and Snefringe Häradsallmänning has now taking interest in biodiversity credits.
The aim of this study was to investigate the values and potential of implementing biodiversity credits within Snefringe Häradsallmänning. Research questions were formulated to deconstruct and analyze of said mechanism. These questions were: what a biodiversity credit is, how and when one can be established, why landowners should invest in biodiversity credits, and how such investments may impact the economics of the stand.
Information was gathered through the analysis of international and national studies, literature, seminars, and relevant websites. In addition, practical evaluations and assessments of five suitable forest stands within Snefringe Häradsallmänning were conducted based on their potential alignment with biodiversity credit standards.
The findings provide clear answers to most of the research questions. A biodiversity credit is defined as a voluntary mechanism based on additionality, equivalent to one hectare of land and linked to a specific conservation project with defined goals. These projects may involve protection and management, habitat restoration, or structural enhancement measures.
The procedural for biodiversity credits is outlined in the study. It begins with communication between the project initiator and the SBA. The initiator sends an application to the SBA, which must include a project concept, methodology, and expected positive outcomes for biodiversity. The project must then be validated and verified by an independent third party prior to registration in a project registry, where potential funders (buyers) can access the credit.
Biocredits aim to preserve the structures, functions, and compositions within ecosystems. Approaches mentioned in the study include the creation of dead wood, controlled forest burning, point burning, debarking, veteranisation, and continuous cover forestry, all of which can provide biological and structural benefits and thereby contribute to the generation of biocredits.
The study identifies multiple reasons why landowners might choose to pursue biodiversity credits. These include access to funding for conservation projects initiated by the landowner, also the potential to act as a transition toward formal protection. Overall, biodiversity credits may offer an additional income that complements traditional forestry without primarily relying on timber harvesting.
However, the study does not reach a definitive conclusion regarding the economic aspect. While biodiversity credits have been sold in Sweden as part of pilot projects, comprehensive data and insights from these initiatives are still being compiled into an upcoming guiding document. Consequently, due to insufficient available data and expertise, this study is unable to fully address the financial implications of biodiversity credits.
The study concludes that biodiversity credits hold considerable potential—both within Sweden and globally. Still, they also face challenges, primarily due to the novelty of biocredits and the ongoing development of the framework. The credibility of biodiversity credits will be critical to their success. Initial validation and ongoing third-party verification are essential to ensure transparency and build trust.
In summary, biodiversity credits represent an emerging conservation tool that may be well-suited to certain landowners and buyers, provided that both parties are willing and able to meet specific requirements
Rutiner vid avverkningsplanering och standard för traktdirektiv på Moelven Skog AB
Get PDFMoelven Skog AB upplever idag att traktplanering är ett tidskrävande moment som leder till stora kostnader. Då traktdirektiven inte alltid ser likadana ut leder det till oklarheter för maskinförarna och öppnar upp för fri tolkning, vilket inte alltid är bra. Ett bristfälligt traktdirektiv som är slarvigt framställt leder till att det blir svårt att utföra åtgärden korrekt och bidrar till merarbete.
Under våren 2025 genomfördes en jämförelse mellan olika traktdirektiv samt en intervjustudie i syfte att undersöka hur traktdirektiven ser ut idag och hur planeringsarbetet utförs. 36 stycken traktdirektiv jämfördes, där 2/3 gällde slutavverkning och 1/3 gällde gallringar. Yrkesrollerna hos de sex olika personerna som intervjuades var virkesköpare, entreprenör, avverkningsplanerare, produktionsledare, trainee och förvaltare.
Denna rapport behandlar Moelven Skog AB:s interna rutiner för avverkningsplanering samt användningen av de olika delarna i traktdirektivet. Syftet med arbetet var att utreda hur företaget skulle kunna effektivisera deras traktplanering samt komma fram till hur ett traktdirektiv bör se ut för att nå en gemensam standard. Detta för att kunna säkerställa att gallringar och slutavverkningar genomförs effektivt, säkert och uppnår hög kvalitet.
Alla respondenterna var eniga om att Planering och genomförande av drivning (P3), som är dagens planeringsstandard behöver efterföljas bättre. Planeringsstandarden innehöll ingen information om kantzoner, vilket resultatet visade borde återfinnas på något sätt. Traktdirektiven som jämfördes innehöll vissa punkter som inte hade behövt finnas med, men det fanns enligt respondenterna även punkter som behövde läggas till och annan förbättringspotential.
Ytterligare några av de slutsatser som har kunnat dras av studien är att tidsbrist hos de som planerar leder till att vissa traktdirektiv blir undermåliga. Planeringsarbetet behöver utföras i ett tidigare skede för att traktdirektiven ska kunna delas ut till entreprenörerna i god tid. För att minska arbetsbördan hos virkesköparna ansåg respondenterna att det vore bra om företaget anställde planerare. Det framgick även i studien att fasta rubriker under traktnoteringen hade kunnat göra traktdirektiven tydligare.Moelven Skog AB currently experiences that area directives as a time-consuming process that results in significant costs. Since area directives are not always standardized, this leads to confusion for machine operators and opens up for free interpretation, which is not always beneficial. A poorly prepared area directive makes it difficult to carry out the operation correctly and contributes to additional work.
During the spring of 2025, a comparison between various tract instructions was conducted, along with an interview study, with the aim of investigating how area directives are currently designed and how the planning work is carried out. A total of 36 area directives were compared, two-thirds of which concerned final felling and one-third thinning. The professional roles of the six individuals interviewed were timber buyer, contractor, harvesting planner, production manager, trainee, and forest manager.
This report addresses Moelven Skog AB’s internal routines for harvesting planning as well as the use of the different parts of the area directives. The purpose of the study was to examine how the company could streamline its tract planning and determine how an area directives should be designed to achieve a common standard. This is to ensure that thinning and final felling operations are carried out efficiently, safely, and with high quality.
All respondents agreed that the current planning standard, Planning and Execution of Harvesting Operations (P3), needs to be followed more consistently. The planning standard did not contain any information about buffer zones, which the results indicated should be included in some form. The area directives that were compared included certain sections that were unnecessary, but according to the respondents, there were also missing sections and room for other improvements.
Further conclusions drawn from the study include that lack of time among planners leads to inadequate area directives. Planning work needs to be carried out earlier in the process so that area directives can be distributed to contractors in good time. To reduce the workload of timber buyers, respondents believed that the company should consider hiring dedicated planners. The study also showed that using fixed headings in the tract notes could help make the tract instructions clearer
Omställning från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk – en skogsbruksplan för utökning av Vätteskogen runt Skärsjön, Skinnskatteberg
Get PDFDagens skogskötselsystem i Sverige domineras av trakthyggesbrukade skogar vilket påverkar skogens ekologiska och sociala värden negativt. Skogsbruket ska utgå ifrån tre värdegrunder: de sociala, ekologiska och ekonomiska värdena som ska vägas jämlikt. Det medför att nya vägar gällande skogsskötsel och skogskötselmetoder behöver finnas, främst inom ekologiskt värdefulla samt tätortsnära skogar där en omställning från trakthyggesbruk till hyggesfria metoder vore ett bra alternativ.
Problemen med omföringen från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk är att det råder kunskapsbrist i ämnet. Osäkerheten kring hur snabbt strukturförändringar kan genomföras på olika ståndorter, vilken ekonomisk bärkraft omföringsmetoder har på längre sikt, hur olika hyggesfria metoder kan anpassas för pionjärträdslag samt vilka sociala och ekologiska värden som främjas bäst vid olika typer av omföring är frågor det råder osäkerhet kring, och som kräver vidare studier.
Syftet med kandidatarbetet var att skapa en skogsbruksplan med förslag på olika hyggesfria skötselmetoder med hänsyn till de sociala, ekologiska och ekonomiska värden för bestånden runt Skärsjön, Skinnskatteberg. Planområdet var 273 ha stort varav 230 hektar var produktiv skogsmark. Området utgjordes av ca 75% tall. Majoriteten av bestånden var mellan 55 och 75 år gamla. Den dominerande vegetationstypen var blåbärstyp, och marken klassificerades i huvudsak som frisk. De vanligaste jordartsförhållandena i planområdet var morän och områden där jordart saknas (berg i dagen). Grunden i skötselförslagen var att de speglade forskningsläget gällande ståndorts-, omförings-, och skötselmässiga aspekter.
Resultaten visade att luckhuggning och överhållen skärm blev de vanligaste rekommenderade skötselmetoderna inom planområdet. Luckhuggning rekommenderas i majoriteten av bestånden med en lövandel på över 10%. På fuktig mark rekommenderades oftast plockhuggning.
Slutsatserna är att det går att utföra en planering från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk. Sveaskog bör implementera hyggesfri skötsel på hela området runt Skärsjön. Specifika ståndortsfaktorer har en ganska stor inverkan på valet gällande skötselmetod. Lövandelen kan öka i bestånd som luckhuggning föreslagits. En ökad acceptans gentemot skogsbruket kan vinnas om intressenter i närområdet inkluderas i planeringsfasen.The current forest management system in Sweden is dominated by clearcut forestry (the even-aged system), which has a negative impact on ecological and social values. Forest management is based on three core values: social, ecological, and economic, which are to be weighed equally. This means that new approaches to forest management and silvicultural methods are needed, especially in peri-urban forests where a transition from clearcutting to continuous cover forestry (CCF) would be a good alternative.
However, there are challenges with transitioning to continuous cover methods. There is a lack of knowledge on the subject, and uncertainties exist regarding how quickly structural changes can be achieved on different site types, what long-term economic viability conversion methods might have, how various continuous cover methods can be adapted for pioneer species, and which social and ecological values are best promoted by different types of conversion. These are all questions that require further study.
The objective was to develop a forest management plan proposing various continuous cover silvicultural methods that take into account social, ecological, and economic values for the stands surrounding Lake Skärsjön, Skinnskatteberg. The planning area was 273 hectares, of which 230 hectares consisted of productive forest land. The area was dominated by Scots pine, covering 75% of the forested land. Most stands were between 55–75 years old. The dominant vegetation type was blueberry, the most common soil moisture class was fresh soils, and the two most common soil types were till and bedrock. The management proposals were based on the current state of research regarding site characteristics, conversion strategies, and silvicultural approaches.
The results showed that gap cutting and shelterwood with retained overstory were the most common recommended silvicultural methods within the planning area. In most areas with a broadleaf proportion exceeding 10%, gap cutting was the dominant recommended management method. Selection felling was the most common method recommended on moist soils.
The conclusions are that it is possible to carry out a planning process for the transition from clearcutting forestry to continuous cover forestry. Sveaskog should implement continuous cover management throughout the entire area surrounding Skärsjön. Specific site factors have a significant impact on the choice of silvicultural method. The proportion of broadleaf species can likely be increased through gap cutting. Greater acceptance of forestry practices can be achieved by involving local stakeholders in the area already in the planning phase