18101 research outputs found
Sort by
Skötselvänlig gestaltning
Get PDFI den här studien undersöktes länken mellan landskapsarkitektens gestaltning och eventuella skötselproblem som skapas i samband med en parks utformning. Det har visats att det finns ett behov av en ökad förståelse och planering för den efterkommande skötseln av en park. Detta beror på att det största fokuset hamnar på skedena innan parkskötseln tar vid. Det är önskvärt att vid utveckling av en park skapa höga kvaliteter och funktioner samtidigt som skötseln ska planeras in som ger goda förutsättningar för en hållbar skötsel.
Undersökningen grundades i en studie av litteratur, intervjuer av skötselkunnig personal samt platsbesök i urbana parker i Uppsala, Enköping och Umeå. Resultatet av arbetet är uppdelat i två delar, en kunskapsbas och ett avsnitt med gestaltningsprinciper. Resultaten visar att det går att påverka skötselns framtida kostnader som gestaltare. Inom skötselkategorierna bruksgräsmatta, träd, buskar och häckar, perenner och markbeläggning har olika lösningar som främjar en ekonomiskt hållbar skötsel undersökts. Inom dessa kategorier har även problematiska lösningar undersökts för att reda ut vilka gestaltningslösningar som skapar stora skötselsvårigheter.
För att främja ekonomisk hållbar utemiljöförvaltning bör lösningarna ge förutsättningar för ett hållbart brukande av skötselresurser och att det går att sköta en park på ett rationellt sätt samt hålla en hög kvalitet under en lång tid. Det är viktigt att detta kan ske utan att göra avkall på platsens önskade funktion/funktioner.
Gestaltningsprinciperna ämnar till att fungera som ett verktyg för landskapsarkitekter vid gestaltningsskedet med lättillgänglig information kring lösningar på vanligt förekommande utemiljöytor. Vid användning av dessa gestaltningslösningar skapas bra förutsättningar för en ekonomiskt hållbar skötsel. Däremot bör ett samarbete och en god kommunikation mellan gestaltare och skötselpersonal förespråkas då platsspecifika lösningar är att föredra. Detta beror på att situationen ser olika ut på olika platser och för olika skötselsektorer.This study investigated the link between the landscape architect's design and the potential maintenance problems created by the design of a park. It has been shown that there is a need for a better understanding and planning for the maintenance of a park. This is because present focus is mainly on the design part and not maintenance. It is desirable to create high qualities and functions in the development of a park, while at the same time including the maintenance in the planning of a park to provide good conditions for a sustainable maintenance.
The research was based on a study of literature, interviews with maintenance professionals and site visits to urban parks in the cities Uppsala, Enköping and Umeå. The result of the study is divided into two parts, a knowledge base, and a section with design principles. The results showed that it is possible to influence the future costs of maintenance as a designer. Within the maintenance categories of lawn, trees, shrubs and hedges, perennials and paving, various solutions that promote economically sustainable maintenance have been investigated. Within these categories, problematic solutions have also been investigated in order to identify the design solutions that create major maintenance difficulties. To promote economically sustainable outdoor maintenance, the solutions should provide the conditions for a sustainable use of management resources and that it is possible to manage a park in a rational way and maintain a high quality over a long period of time. It is important that this can be done without compromising the desired function(s) of the site.
The design principles are intended to serve as a tool for landscape architects in the stage of the design, with easily accessible information on solutions for commonly used outdoor spaces. The use of these design solutions creates good conditions for economically sustainable maintenance. Cooperation and good communication between designers and maintenance staff should be encouraged as site-specific solutions are preferable. This is because the situation is different in different locations and for different management sectors
The occurrence of FeLV, FIV and FeCoV in free-roaming cats in Mara North Conservancy, Kenya
Get PDFThe domestic cat serves an important purpose to households in the Mararienda district in Mara North Conservancy as they protect the house from snakes, rats and other small animals. No previous studies have been performed on the cats in this area and little is known about the populations size and health status. The aim of this study was to investigate the occurrence of the feline viruses feline leukemia virus (FeLV), feline immunodeficiency virus (FIV) and feline coronavirus (FeCoV) in domestic free-roaming cats in Mararienda district in Mara North Conservancy, Kenya. In addition to disease occurrence, another aim was to investigate if the cats, if they carry the diseases, can transmit them to wild felids. These viruses can potentially infect wild felids and lead to the development of disease and even death which makes this kind of research important in a conservational point of view.
Feline leukemia virus is a retrovirus and can cause clinical disease in both domestic cats and wild felids. Transmission between domestic cats and wild felids have been suggested. Feline immunodeficiency virus is also a retrovirus that infects domestic cats and closely related viruses can infect wild felid species. FIV causes a similar disease as HIV in humans with severe immunosuppression (AIDS) in the end stage. Feline coronavirus is a common virus in the domestic cat population but usually don’t cause clinical disease. However, mutation can occur in specific genes of the virus and cause the fatal disease feline infectious peritonitis. Apart from FeLV and FIV, several wild felids are also susceptible to FeCoV and FIP.
100 households were interviewed and 47 cats from different households were sampled and tested using FASTests detecting antibodies for FIV and FeCoV and antigens for FeLV. Of the 47 cats, 27 were females and 20 were males, all estimated to be over 6 months old but younger than 5 years. None of the cats tested positive for either FeLV or FIV while 6 cats (12.8%) tested positive for FeCoV antibodies. Regarding sex distribution, 4 out of 27 females (14.8%) and 2 out of 20 males (10%) tested positive. Regarding interactions and potential disease transmission 7 out of the 100 households interviewed stated that they have seen domestic cats interact with other wild felid species such as African wildcat and leopard. In addition, 90/100 households informed that when a cat died, they threw them out in the bush for wild animals to eat, posing a possible route for transmission to wild animals
Objective assessment of drawer test in cruciate ligament rupture in dogs
Get PDFCranial cruciate ligament rupture (CCLR) is one of the most common orthopaedic diagnosesin dogs. There are different methods to diagnose CCLR, but only a few can be considered as both noninvasive and objective. This pilot study aimed to assess software for motion analysis, intended to be used for objective assessment of movements of tissue in investigation of CCLR in dogs. Seven cadavers were used in this study, and veterinary students performed the drawer test. The study was blinded for students and for analysis. Areas over the knees were shaved, temporary tattoos with a doted pattern were placed over the stifle joints and the drawer test was performed during video recording. The software, from the company Kneedly, generated an automatic analysis and a colour sheet for evaluation. Sensitivity of the automatic analysis were 0.67 and specificity 0.84. Results for manual analysis of the colour sheets was 0.57 and 0.79 respectively. The test persons had a sensitivity of 0.51 and a specificity of 0.72. The sensitivity and specificity of the software, for both manual and automatic analysis, were higher compared to those achieved by students, which may indicate that the software could be helpful for diagnosing CCLR in an educational setting. There was a high risk that the results for sensitivity and specificity of the software were falsely low. The reason was the drawer tests performed by students were, subjectively, not always correctly performed. The software may potentially also be useful for teaching and assessment. Further studies are needed to develop the program and to better estimate the efficiency of the software
Biologisk mångfald utan skötsel
Get PDFSveriges landmassa är idag dominerat av jord-och skogsbruk, stora arealer av odlade monokulturer och avbrutna livscykler. Naturmiljöer förstörs för att göra plats för urbanisering. Förutsättningarna för biologisk mångfald utarmas och artutrotning är ett faktum.
Stora delar av Sveriges bebyggda områden har tillgång till trädgård och således även potentialen att gynna den biologiska mångfalden. Privata trädgårdar är den plattform som tillåter störst frihet och däri ligger även de största möjligheterna för att bidra till den biologiska mångfalden. Genom att skapa rätt förutsättningar kan de privata trädgårdarna bidra med en utopi av artrikedom som dels säkerställer främjandet av biologisk mångfald, dels säkerställer bevarandet av den befintliga mångfalden.
Denna studie undersöker inte bara möjligheter för att gynna den biologiska mångfalden utan även hur detta kan göras utan omfattande skötselinsatser av villaägaren. En litteraturstudie har genomförts med ambitionen att skapa ett dokument för villaägare att utgå från för att gynna biologisk mångfald. En fallstudie har sedan genomförts för att undersöka tillämpningen av den sammanställda informationen i litteraturstudien med goda resultat.
Litteraturstudien påvisar att villaträdgårdarna med förhållandevis enkla medel kan öka och bevara den biologiska mångfalden och hur detta görs utan att ställa för stora krav på villaägaren. Inslag så som ängar, död ved, äldre träd med flera beskrivs i förhållande till dess värde för mångfalden.
Resultatet av denna studie kan med fördel ligga till grund för gestaltning av villaträdgårdar och driva kampanjen för privatpersoners involvering i gynnandet och bevarandet av biologisk mångfald.The landmass of Sweden is today dominated by agriculture and forestry, i.e., big areas of monocultures and interrupted life cycles. Natural environments are being reshaped to make way for countries growing cities. The prerequisites for biodiversity are impoverished and species extinction is a fact.
A large part of Sweden’s urban areas has access to a garden and therefore also are potential promoters of biodiversity. Private gardens are the platform that allows the most freedom and thus have the greatest possibility to contribute to the promotion of biodiversity. By providing the proper prerequisites, the private gardens can contribute to a variety of plant and animal habitats that ensures the promotion of biodiversity whilst at the same time maintain the already existing one
This study does not only cover possibilities to promote biodiversity, but it also incorporates how to do so without extensive maintenance needed. A literature study has been implemented with the ambition to create a document for garden owners to emanate from to promote biodiversity. Thereafter a case study was created to showcase how recommendations from the literature study can be applied in real life and garden designs. The literature study explains how private gardens can, with simple means, increase and preserve biodiversity. The paper also explains how this can be done with very little to no maintenance needed at all from the garden owners themselves. Element such as meadows, dead wood, and older trees, among others, are explained to showcase how they contribution to biodiversity and a reasoning behind why they require less maintenance. The results of this study can provide a basis on which to create gardens designs from and further urge the involvement and engagement of the private garden owner to promote biodiversity
Possible sugar substitutes to reduce sugar in bread
Get PDFThe World Health Organization (WHO) is recommending a reduction of added sugars in food to decrease non-communicable diseases. This study was made in a collaboration with the bread company Pågen, who wants to reduce the added sugar, sucrose, to meet the recommendations from WHO and the consumer's wishes for less sugar in bread. The purpose of this thesis was to investigate inulin and glucoamylase, separately, as sugar substitutes in three different bread products from Pågen and reducing the sugar content by 20-30% without affecting the quality. This was done by using instrumental and sensory measurements to examine e.g., the texture, volume, crumb structure, pH and acid content, as well as the taste of the bread samples with different concentrations of inulin and glucoamylase. The results show that within the products there were significant differences in texture when replacing sugar with inulin or glucoamylase. There was also great variation in texture and taste between the products. In this study alterations in texture and taste were noticed when using inulin or glucoamylase as sugar substitutes while reducing the sugar content by 20-30%. Due to the complex matrix in bread and the significant role of sugars in bread it is difficult to find sugar substitutes that don’t change the quality or the taste. Additional research may be needed to find sugar replacers that have the same characteristics and taste as sucrose has in bread.Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar en minskning av tillsatt socker i livsmedel för att kunna reducera icke-smittsamma sjukdomar. Denna studie gjordes i ett samarbete med brödföretaget Pågen som vill sänka mängden tillsatt socker i sina bröd för att kunna möta rekommendationen från WHO och konsumenters önskemål om bröd som innehåller mindre mängd socker. Syftet med denna masteruppsats var att undersöka inulin och glukoamylas separat som sockerersättare i tre olika brödprodukter från Pågen och att sänka mängden socker med 20-30% utan att påverka brödens kvalité. Instrumentella och sensoriska mätningar utfördes för att undersöka t ex. textur, volym, pH och syrahalt, samt smak i de olika proverna med olika koncentrationer av inulin eller glukoamylas. Resultaten visar att det var signifikanta skillnader i textur inom de olika produkterna. Det fanns också stor variation mellan produkterna gällande smak och textur. I denna studie påvisades förändringar i både textur och smak vid användning av antingen inulin eller glukoamylas som sockerersättare och minskad mängd socker. På grund av den komplexa matrisen och sockrets betydande roll i bröd är det svårt att hitta sockerersättare som varken förändrar kvalitén eller smak. Ytterligare forskning kan behövas för att kunna hitta de sockerersättningar som har samma egenskaper och smak som sackaros har i bröd
Bacteria in the vagina during the estrous cycle in mares
Get PDFAn understanding of the normal bacterial flora of any organ is essential to provide the background to conditions and interventions that might cause the flora to change. In the vagina of the mare, a change of bacterial flora could be induced by introduction of semen, treatment with antibiotics, backflow from an unhealthy uterus etc. Previous studies that have aimed to map the vaginal bacterial flora of the mare are not all conducted in the same way, and results are not altogether consistent. Therefore, this study was designed to provide a deeper understanding of the bacterial flora of the mare vagina, and possible changes throughout the estrous cycle.
In total ten mares were included in the present study; the aim was to sample the cranial portion of the vagina of all ten mares on day 0 (ovulation), day 3, day 7 and day 14 of the estrous cycle. Seven mares were sampled according to plan, whereas three mares had some deviations in sampling days to fit their intended use as embryo recipients. The vaginal sampling was conducted with doubleguarded occluded swabs from the cranial floor of the vagina, in a similar manner to taking uterine samples. Ovulation was determined by rectal palpation and ultrasonic examination, and the day 0 samples were taken within ± 24 h of ovulation. Swabs were brought to the laboratory in Aime’s medium within 2-3 hours and were plated out immediately on agars. Results were registered as amount of growth (qualitatively), bacterial species and number of isolates.
The results showed that bacterial growth was highest on day 3 and 7, representing the beginning and middle of diestrous. The dominant bacteria in the mare vagina in the present study were Escherichia coli and Streptococcus zooepidemicus. Fluctuations throughout the cycle were observed but these two bacteria were the most isolated on each of the sampling days. Escherichia coli was especially dominant in maiden mares, compared to the mares that had had foals. An increase in bacterial diversity throughout the estrous cycle was observed, being highest on day 14. These results suggest that there are changes in the bacterial flora of the mare vagina throughout the normal estrous cycle. Further research is required to confirm the results in other populations.Att känna till den normala bakteriefloran i ett organ är avgörande för att ge bakgrund till tillstånd och faktorer som kan göra att floran förändras. I stoets vagina kan en förändring induceras av introduktion av sperma, behandling med antibiotika, återflöde från en sjuklig livmoder etc. Tidigare studier som syftat till att kartlägga stoets vaginala bakterieflora är inte alla utförda på samma sätt, och resultaten överensstämmer inte alltid. Därför syftade denna studie till att ge en fördjupad kunskap om stoets bakterieflora i vaginan, och möjliga förändringar under brunstcykeln.
Totalt ingick tio ston i studien, där målet var att ta svabbprov kranialt i vaginan på alla tio ston på dag 0 (ovulation), dag 3, dag 7 och dag 14 i brunstcykeln. Sju ston provtogs enligt plan, medan tre ston hade vissa anpassningar i provtagningsdagarna för att inte sammanfalla med deras huvudsakliga uppgift som embryomottagare. Vaginalprovtagningen gjordes med dubbelskyddade provtagningspinnar, på liknande sätt som när livmoderprover tas, men istället togs provet kranialt i botten på vagina. Ovulation bestämdes genom rektal palpation och ultraljudsundersökning, och dag 0-prover togs inom ± 24 timmar i förhållande till ovulationen. Provtagningspinnarna transporterades till laboratorium i Aimes medium inom 2–3 timmar och spreds omedelbart på agarplattor. Resultaten av odlingarna bedömdes avseende mängd bakterier (kvalitativt) och bakteriearter.
Resultaten visade att bakterietillväxten var störst dag 3 och 7, vilket representerar början och mitten av diestrus. De dominerande bakterierna i stoets vagina i denna studie var Escherichia coli och Streptococcus zooepidemicus. Fluktuationer under cykeln observerades men dessa två bakterier var de mest isolerade på alla de olika provtagningsdagarna. Escherichia coli var särskilt dominerande hos ston som inte tidigare haft föl, jämfört med de ston som hade fått föl. En ökning av bakteriell mångfald genom brunstcykeln observerades, där dag 14 hade störst mångfald. Resultatet tyder på att det finns förändringar i bakteriefloran i stoets vagina under brunstcykeln, men att ytterligare forskning krävs för att bekräfta resultaten i andra populationer
Påverkas anknytningsbeteende hos hund av ägarens personlighet och/eller vuxna anknytningsstil?
Get PDFHunden kan skapa ett band med sin djurägare som är lika unikt som viktigt. Genom evolutionära anpassningar och selektiv avel och har flera förändringar skett som förändrat hundens morfologi, anknytningssystem och belöningssystem. Ett resultat av detta är bland annat hundens förmåga att forma anknytningsband till sin djurägare. Bandet som skapas mellan hunden och djurägaren är unikt, och påverkas bland annat av hur djurägaren interagerar med sin hund.
En persons anknytningsstil påverkas av förälderns omvårdnadsstil. Utvecklingen av ett anknytningsband sker via interaktioner i en omhändertagande miljö där en eller flera individer uppfattas som en trygg punkt. Anknytningssystemet, ett biologiskt system som påverkar individens känslor och beteende (Bowlby, 1958), har två viktiga funktioner; den ena är att upprätthålla närhet till sin primära vårdgivare och den andra är att aktivera en vilja att utforska miljön. Att barnet håller sig nära den primära vårdgivaren är viktigt eftersom barnet kan få skydd om fara nalkas och utforskningen av miljön är viktigt för möjlighet att söka efter t.ex. föda, samt framtida frigörelse av beroende av vårdgivaren. Anknytningssystemet är fult utvecklat vid en ålder av 1–2 år och det är beteenden hos dessa, samt lite äldre barn som beskrivs här. För att barnet ska kunna känna sig trygg att utforska miljön behövs en säker bas, utifrån vilken barnet distanserar sig för att undersöka sin omgivning. Den kan utgöras av t.ex. en förälder. Vårdgivaren agerar också som en trygg hamn, vilket spelar en viktig roll både vid närhetssökande och utforskande beteende, eftersom den tillåter en plats för barnet att söka sig till vid upplevd rädsla eller hot, samt ger barnet mod att återigen förflytta sig längre ifrån vårdgivaren för mer utforskande beteende. Eftersom man inom humanpsykologin vet att omvårdnaden har en stor effekt på hur barnets anknytningsmönster utvecklas, har man även inom antrozoologi (vetenskapen om relationer och interaktioner mellan människor och djur) börjat studera samband mellan omvårdnad och hundars anknytning till ägaren.
Barn utvecklar en av fyra olika anknytningsstilar, trygg-, ambivalent-, undvikande- eller desorganiserad anknytningsstil. Liknande mönster har setts hos hundar. Ett sätt att mäta anknytningen mellan barnet och modern är genom att utsätta barnet för separation från och återförening med anknytningsfiguren (vårdgivaren). Testet går ut på att separationen ska trigga barnets biologiska anknytningssystem eftersom detta upplevs som en stressande situation. Under testet läggs bland annat focus på beteenden som kan kopplas ihop med närhetssökande och utforskande beteenden under en separation. Testet har modifierats för att kunna mäta anknytning mellan hund och djurägare och kallas separation- och återföreningstest (SRT). Under testet studerar man bland annat den anknutna individens balans mellan närhetssökande och utforskande beteende.
I denna studie undersöktes om djurägarens vuxna anknytningsstil (VAS) (trygg vuxenanknytningsstil, undvikande vuxenanknytningsstil, …) och/eller personlighet påverkade hundens anknytningsbeteende i SRT. Till studien användes ett etogram med beteende som använts vid tidigare studier av hundar som genomfört separations och återföreningstest. Djurägarna fick fylla i två enkäter som mätte 1) deras VAS (ASQ, Feeney et al. 1994) och 2) personlighet (BFI, Goldberg 1993). SRT utfördes med 23 privatägda hundar och deras ägare som var registrerade i SLU:s longitudinella projekt ”Mitt liv med hund”. Sammanfattning Framtida studier kan dra nytta av att kombinera fysiologiska mätmetoder i samband med ett SRT och att testa ett större urval. Djurägarens olika personlighetsdrag och VAS behöver studeras vidare för att ta reda på hur de kan påverka anknytningen till hunden.
Hypotesen var att djurägarens vuxenanknytningsstil (VAS) och personlighet påverkade hundens anknytningsbeteende i denna studie. Att djurägarens VAS påverkar hundens anknytning har bekräftats i tidigare studier under ett (SRT) men inga studier hittades om djurägarens personlighet påverkade hundens anknytning under ett (SRT). Beroende på vilken VAS (trygg, ambivalent eller undvikande) djurägaren samt personlighetsdrag från big five inventory (BFI) (extrovert, öppen, neurotisk …) att påverka hundens anknytning till djurägaren. Hur ägarna betedde sig under avskedsfasen skiljde sig inte med avseende på varken VAS eller personlighet. Vid återföreningen däremot, pratade mer trygga och extroverta ägare mer med hunden, medan mer distanserade (undvikande) ägare pratade mindre med sina hundar. Hundar med mer ambivalenta ägare verkade uppleva separationen som mest stressfull jämfört med andra hundar. Ett vanligt mått på att hunden har tillgång till en säker bas är att hunden ska börja utforska sin miljö strax efter det att ägaren har kommit tillbaka, Intressant nog, så var det hundar som hade mer neurotiska (personlighetsdrag) ägare som uppvisade mest utforskande beteende under återföreningsfasen.
Sammanfattningsvis har studien påvisat att djurägarens personlighet och VAS har en påverkan på hundens anknytningsbeteende gentemot djurägaren. Beroende på vilken personlighet och/eller VAS djurägaren hade uppvisade hunden olika beteenden under avskedfasen, separationen och återföreningen under ett separations- och återföreningstest. Även ägarnas beteende skiljde sig med avseende på deras VAS/personlighet. Hundar med mer ambivalenta ägare verkade uppleva separationen som mest stressfull jämfört med andra hundar. Ett vanligt mått på att hunden har tillgång till en säker bas är att hunden ska börja utforska sin miljö strax efter det att ägaren har kommit tillbaka, Intressant nog, så var det hundar som hade mer neurotiska ägare som uppvisade mest utforskande beteende under återföreningsfasen. Mer studier med fler deltagare behövs för att ta reda på hur VAS och personlighet påverkar hundens anknytningsstil.The dog can create a bond with its pet owner that is as unique as it is important. Through evolutionary adaptations and selective breeding, several changes have occurred that have changed the dog's morphology, attachment system and reward system. One result of this is, among other things, the dog's ability to form a bond with its animal owner. The bond that is created between the dog and the pet owner is unique, and is influenced, among other things, by how the pet owner interacts with his dog.
A person's attachment style is influenced by the parent's caregiving style. The development of a bond takes place via interactions in a caring environment where one or more individuals are perceived as a safe point. The attachment system, a biological system that influences the individual's emotions and behavior (Bowlby, 1958), has two important functions; one is to maintain closeness to one's primary caregiver and the other is to activate a willingness to explore the environment. That the child stays close to the primary caregiver is important because the child can be protected if danger approaches and the exploration of the environment is important for the opportunity to search for food, for example, as well as future liberation from dependence on the caregiver. The attachment system is fully developed at the age of 1-2 years and it is the behaviors of these, as well as slightly older children, that are described here. In order for the child to be able to feel safe exploring the environment, a secure base is needed, from which the child can distances himself to investigate his surroundings. It can consist of, for example, a parent. The caregiver also acts as a safe haven, which plays an important role in both proximity-seeking and exploratory behavior, as it allows a place for the child to turn to in the event of perceived fear or threat, as well as giving the child courage to again move further away from the caregiver for more exploratory behavior. Since it is known in human psychology that nursing has a great effect on how the child's attachment pattern develops, anthropozoology (the science of relationships and interactions between humans and animals) has also begun to study the connection between nursing and dogs' attachment to the owner.
Children develop one of four different attachment styles, secure, ambivalent, avoidant or disorganized attachment style. Similar patterns have been seen in dogs. One way to measure the attachment between the child and the mother is by subjecting the child to separation from and reunification with the attachment figure (the caregiver). The test assumes that the separation should trigger the child's biological attachment system because this is experienced as a stressful situation. During the test, the focus is, among other things, on behaviors that can be connected with proximityseeking and exploratory behaviors during a separation. The test has been modified to be able to measure the attachment between dog and pet owner and is called the separation and reunification test (SRT). During the test, the attached individual's balance between proximity-seeking and exploratory behavior is studied, among other things.
In this study, it was investigated whether the pet owner's adult attachment style (AAS) (secure adult attachment style, avoidant adult attachment style, ...) and/or personality influenced the dog's attachment behavior in SRT. For the study, an ethogram with behavior that was used in previous studies of dogs that completed separation and reunification tests was used. The pet owners were asked to complete two questionnaires measuring 1) their AAS (ASQ, Feeney et al. 1994) and 2) Abstract personality (BFI, Goldberg 1993). The SRT was performed with 23 privately owned dogs and their owners who were registered in SLU's longitudinal project "My life with a dog".
Future studies may benefit from combining physiological measurement methods in conjunction with an SRT and testing a larger sample. The pet owner's different personality traits and AAS needs to be studied further to find out how they can affect the attachment to the dog. In summary, the study has shown that the pet owner's personality and AAS have an impact on the dog's attachment behavior towards the pet owner.
The hypothesis was that the pet owner's adult attachment style (AAS) and personality would influence the dog's attachment behavior in this study. In previous studies it has been confirmed that the pet owner's AAS affects the dog's attachment during a (SRT), but no studies were found if the pet owner's personality affected the dog's attachment during a (SRT). Depending on which AAS (secure, ambivalent or avoidant) the pet owner and personality traits from the big five inventory (BFI) (extrovert, open, neurotic...) to influence the dog's attachment to the pet owner. How the owners behaved during the separation phase did not differ with respect to either AAS or personalities. At the reunion, however, more secure and extroverted owners talked more with the dog, while more distant (avoidant) owners talked less with their dogs. Dogs with more ambivalent owners seemed to experience the separation as the most stressful compared to other dogs. A common measure of the dog's access to a secure base is for the dog to begin exploring its environment shortly after the owner has returned. Interestingly, it was dogs with more neurotic (personality trait) owners who exhibited the most exploratory behavior during the reunion phase.
In summary, the study has shown that the pet owner's personality and AAS have an impact on the dog's attachment behavior towards the pet owner. Depending on the personality and/or AAS of the pet owner, the dog exhibited different behaviors during the separation, separation and reunification phase during a separation and reunification test. Owners' behavior also differed with respect to their AAS/personality. Dogs with more ambivalent owners seemed to experience the separation as the most stressful compared to other dogs. A common measure of the dog's access to a secure base is for the dog to begin exploring its environment soon after the owner has returned. Interestingly, it was dogs with more neurotic owners who exhibited the most exploratory behavior during the reunion phase. More studies with more participants are needed to find out how VAS and personality affect the dog's attachment style
Sharing space with a larger relative : examining interspecific effects of fallow deer on roe deer performance
Get PDFInterspecific competition of some form is a part of life for most species across the world. For some species it can be part of their evolutionary history over many thousands of years, while for others it is a more recent experience, as is the case of roe deer (Capreolus capreolus) and fallow deer (Dama dama), in Scandinavia. In Sweden the number of fallow deer have shown a strong increase in the last 30 years, bringing more attention to the potential competition between the two related species.
This study aimed to compare two areas, Bogesund and Koberg, which have contrasting densities of fallow deer, and to examine if indices of roe deer fitness differ between the two.
Bogesund having no resident fallow deer and being an area with much prior research on roe deer. Koberg being an area divided into two by a wildlife fenced road and housing contrasting densities of fallow deer after a deliberate reduction of the population in one of the areas (north) while keeping it more constant in the other (south). This creates a good opportunity for comparative studies between high and low fallow deer density populations. The data used came primarily from hunting statistics at the two study areas, starting in the same year (2006). Physiological indices believed to be relevant and related to fitness were used to examine potential signs of reduced fitness in the roe deer population. The indices were fawn body mass, female ovulation rate and male antler length.
The results showed a clear effect of study area in the expected direction, in three out of four possible model selection procedures, namely a potentially negative effect of high fallow deer density on roe deer in two of the investigated fitness traits (fawn body mass and ovulation rate). However, the pattern was reversed when regarding the antler length between study areas (Koberg and Bogesund). But this trait differed between the two contrasting (high/south vs low/north) areas in Koberg, where male antler length was greater in the area with low fallow deer density. The unexpected and reversed result between Koberg and Bogesund antler length is discussed in terms of genetics, non-random sampling and effects of supplemental winter feeding during the time when antlers are growing and still in velvet.
This study suggests that there is an interspecific competition relationship between the two deer species and that this could have a negative impact on roe deer fitness, with possible management implication in areas where both species occur. Overall, I believe further studies are required to be able to gain better insight into the field of deer management but that this study functions to illustrate the interspecific competitive relationship between roe deer and fallow deer.Rådjur (Capreolus capreolus) och dovhjort (Dama dama) är två arter som inte helt ovanligen kan skymtas på fält, till skogs och i trädgårdar. Men att de båda förekommer i Sverige tillsammans har inte alltid varit den självklarhet det lätt kan misstas för att vara i nutid. Rådjur har funnits i Sverige sedan istidens slut för cirka 10 000 år sedan, men dovhjorten kan ha kommit till Sverige så sent som på 1500-talet. På senare tid har deras antal i landet närmat sig varandra och vid senaste mätningen 2020 låg rådjursavskjutningen kring 100 000 och antalet dovhjortar cirka 72 000. Detta i kontrast mot antalen 1993 då avskjutningen av rådjur var som högst och uppmättes till 382 000 medan det endast fälldes 2 638 dovhjortar.
Denna studie ämnar undersöka om rådjur uppvisar en mätbart försämrad kondition i områden med olika tätheter av dovhjort, då båda hjortdjuren förväntas nyttja och eventuellt även tävla om samma proteinrika växter och örter. Kondition avser i denna studie, kidvikt, ovulationstakt (hur många kid som förväntas födas) samt hornlängd hos bockarna. Detta mäts med hjälp av data insamlade efter jakt från två platser i landet, Bogesund (inga dovhjortar) nära Stockholms skärgård och Koberg (med dovhjortar) nära Trollhättan. Koberg är uppdelat i två delar av en bilväg (nord och syd), med olika tätheter av dovhjort på vardera sidan, nord lägre och syd högre täthet. Detta tillåter en bra jämförelse för att undersöka om mellanartskonkurrens sker mellan rådjur och dovhjort och med olika tätheter se om fler dovhjortar innebär sämre kondition för rådjur.
Resultaten visade, i tre av fyra utförda mätningar, att kiden på Koberg (där dovhjortar finns) vägde lite mindre (0,2 kg mindre), att getternas ovulationstakt var lägre (i medeltal cirka 0,6 färre kid förväntade per år) samt att hornlängden var lite längre (3 mm) på norra Koberg jämfört mot södra Koberg. Den fjärde mätningen fann ett oväntat resultat i att rådjuren på Koberg i medeltal hade betydligt längre horn jämfört med dem på Bogesund (cirka 22 mm), vilket skulle kunna bero på den vinterutfodring som sker på Koberg, genetiska faktorer samt en möjlig effekt av urvalsjakt.
Sammanfattningsvis indikerar studien att dovhjort kan ha en negativ effekt på rådjur och att detta bör tas i beaktande vid framtida förvaltning och skötsel av hjortdjurs populationer
Riskfaktorer för Strongylus vulgaris – en enkätstudie
Get PDFI stort sett exponeras alla betande hästar för endoparasiter någon gång under sin levnad. Strongylus
vulgaris, en av hästens stora blodmaskar, anses vara den hästparasit som är mest patogen och kan
orsaka skador som är direkt fatala. Strongylus vulgaris har en fekal-oral livscykel som tar cirka sex
till sju månader att fullborda. Hästarna smittas på betet av den infektiösa larven, som väl i det
gastrointestinala systemet migrerar via blodkärl till krösroten. Larverna vandrar sedan tillbaka till
tarmlumen där de blir adulta maskar och utsöndrar ägg med hästens träck, för att sedan infektera
nya hästar på betet igen. Larverna kan under sin migration orsaka kärlskador, vilket i sin tur kan ge
upphov till blodproppar med påföljande infarkter i tarmen, vilket kan orsaka kolik och peritonit.
Tarminfarkt orsakad av S. vulgaris har dålig prognos och kräver kirurgisk tarmresektion för en chans
till överlevnad, till skillnad från en idiopatisk peritonit som har mycket bättre prognos och oftast
svarar på medicinsk behandling med antibiotika.
Under år 1960–1970 var S. vulgaris mycket vanligt förekommande hos hästar globalt, uppemot 80–
100 % av hästarna var infekterade. I slutet på 70-talet bekräftades infektion av S. vulgaris hos cirka
40–60 % av hästarna i Sverige. År 1970–1980 introducerades avmaskning med bredspektrum
anthelmintika, vilket användes profylaktiskt med flertalet behandlingar per år, för att försöka
bekämpa S. vulgaris. Den intensiva avmaskningsmetoden gjorde att prevalensen minskade till cirka
5 % under 1990-talet. Dessvärre gjorde avmaskningsmetoden även att det uppstod en ökad resistens
mot avmaskningsmedel hos Cyathostominae spp. De senaste 10–15 åren har det skett en global
ökning av prevalens och resistens mot nutidens avmaskningsmedel hos Cyathostominae spp. Det
har däremot aldrig rapporterats om resistens hos S. vulgaris mot något avmaskningsmedel. År 2016–
2017 genomfördes en ny prevalensstudie i Sverige, som visade på en kraftig ökning av prevalensen,
där 61 % av de svenska hästbesättningarna hade minst en häst som var infekterad med S. vulgaris.
Idag har 40–60 % av hästbesättningarna minst en häst som är infekterad.
För att bekräfta att en häst är infekterad av S. vulgaris krävs specialdiagnostik eftersom ägg från S.
vulgaris inte går att utskilja från Cyathostominae ägg. Hästägare bör inkludera diagnostik för S.
vulgaris vid analys av träckprov, annars utförs endast äggräkning vid analys.
Specifika riskfaktorer för S. vulgaris infektion hos häst har inte klarlagts, vilket skapar utmaningar
avseende hur smittan på bästa sätt ska kunna förebyggas och hanteras. Syftet med den här studien
var således att undersöka och kartlägga potentiella riskfaktorer att få in S. vulgaris i hästbesättningarna. Målet var att kunna bidra till utformning av mer detaljerade rekommendationer gällande
både bekämpning och profylaktiska åtgärder.
Studien genomfördes som en enkätstudie med frågor avsedda att besvaras för stallet i sin helhet och
inte av enskilda hästägare. Fullständiga enkätsvar kom in från 1278 stallägare. Gårdarna var spridda
över hela landet och i alla län. Alla frågor besvarades med fasta svarsalternativ förutom en fråga där
stallägarna själva fick fylla i postnummer.
Mellan gårdsstorlek och förekomst av S. vulgaris sågs ett statistiskt signifikant samband där gårdar
med färre än elva hästar hade lägre förekomst av S. vulgaris jämfört med gårdar med elva eller fler
hästar. Det fanns även en statistisk skillnad mellan förekomst av S. vulgaris och yta/häst i
sommarhagen. Var ytan större än 0,5 hektar/häst sågs lägre förekomst av S. vulgaris jämfört med en
Sammanfattning
yta som var mindre än 0,5 hektar/häst. Det sågs även ett samband mellan gårdsstorlek och hagstorlek. Mindre gårdar med en till fem hästar hade oftast mer än en hektar/häst jämfört med gårdar
med fler än fem hästar. Resultatet från denna studie visade inga statistiskt signifikanta skillnader
avseende förekomst av S. vulgaris och mockningsrutiner, antal hästar/hage, hagtyp, separata vinter- och sommarhagar, fasta hagar, inhysningssystem eller karantänrutiner.
Gällande avmaskningsrutiner var förekomst av S. vulgaris positivt associerat med gårdar där det
inte tillämpades gemensamma rutiner avseende träckprovstagning och diagnostik. På infekterade
gårdar sågs dessutom en mindre efterfrågan av diagnostik för S. vulgaris och färre rutinmässiga
avmaskningar jämfört med gårdar som inte hade påvisat smittan. Gällande nyanlända hästar var
avmaskning innan eller vid ankomst positivt associerat med utebliven förekomst av S. vulgaris.
Sammanfattningsvis visar resultaten av studien att gårdar med färre än elva hästar och större yta än
0,5 hektar/häst i hagen, som tillämpar fasta gemensamma rutiner gällande träckprovstagning och
diagnostik samt avmaskning av nya hästar innan/vid ankomst löper mindre risk att få in S. vulgaris
på gården.Almost all grazing horses and ponies are exposed to intestinal worms. The most pathogenic of the
equine endoparasites is Strongylus vulgaris, a large strongyle. Strongylus vulgaris can cause fatal
disease when the larvae migrate through the horse´s blood vessels. The parasite has a fecal-oral life
cycle, which takes around six to seven months to complete, and horses are infected on the pasture
where they ingest the infectious third larval stage. The larvae can through vascular migration cause
hypoxia in the intestine, which can lead to painful colic and septic peritonitis and have a fatal
outcome for the horse. The only treatment is resection of the infarcted intestine.
During 1960s to 1980s were 80–100% of the horses around the world infected with S. vulgaris. At
the end of 1970s, 40–60% of the horses in Sweden were infected with S. vulgaris. In the 1970s to
1980s the recommendation was to deworm all horses several times a year to combat the parasite.
This intense deworming program resulted in reduced occurrence of S. vulgaris to low levels, but
also resulted in widespread resistance to anthelmintics in other parasites, especially Cyathostominae.
So far, no anthelmintic resistance has been detected among the large strongyles. The prevalence of
S. vulgaris has increased during the last centuries in Sweden, today 40-60% of the horses are infected
with S. vulgaris.
There is a risk that not all horse owners ask for extended analyses of S. vulgaris, which could lead
to neglect of S. vulgaris infections and untreated horses. The eggs of large strongyles and
cyathostomins cannot be differentiated microscopically from each other without extended analyses.
Associated risk factors with S. vulgaris infection have not yet been defined. Therefore, the aim of
the study was to explore potential risk factors in order to develop more detailed recommendation to
combat and prevent parasitic infection with S. vulgaris.
The study was conducted with an internet questionnaire for the stable owners and not for individual
horse owners. Complete questionnaires were generated by 1278 farms and were spread all over the
country, in all counties. All questions were closed-ended question except for one question regarding
the zip code.
A significant association was found between occurrence of S. vulgaris and horse farms of different
sizes, where farms with fewer than eleven horses had a lower occurrence compared to farms with
eleven or more horses. There was also a statistical difference between occurrence of S. vulgaris and
area/horse in the summer pasture, if the area was larger than 0.5 hectar/horse, a lower occurrence of
S. vulgaris was observed, compared to an area smaller than 0.5 hectar/horse. There was also a
correlation between farm size and pasture size, smaller farms with one to five horses tended to have
more than one hectare/horse compared to farms with more than five horses. In addition, a significant
association was found between occurrence of S. vulgaris and farms with general sampling and
deworming routines, and a lower occurrence of S. vulgaris was also found at farms that dewormed
new horses before arrival to the new stable.
Abstract
In summary, a significant increase was found for the occurrence of S. vulgaris on stables with more
than eleven horses compared to smaller farms, less than 0.5 hectare per horse of grazing, no routine
deworming schedule for the horses and no deworming routine for new horses. There were no
statistically significant differences between occurrence of S. vulgaris and pasture hygiene practices,
permanent pastures, horses per pasture, type of pasture, housing system or quarantine for new
horses
Risk- och skyddsfaktorer för skador i rörelseapparaten hos svenska agilityhundar
Get PDFSyfte: Agility är en fartfylld hundsport som kräver mycket av utövarna, där ca 30 % av de utövande
hundarna har rapporterats skadas. Flera studier har gjorts för att utvärdera skadeförekomst och
riskfaktorer för skada men på grund av en hög komplexitet i skadeetiologin är området fortfarande
relativt outforskat. Denna studie avsåg att ytterligare utvärdera tidigare studiers fynd samt utvärdera
samband mellan olika faktorer hos hundarna, förarna, rutinerna och risk för skada med hjälp av en
digital enkät och statistiska analyser.
Resultat: Resultaten visade att ungefär var tredje hund som tränade/tävlade i agility skadades minst
en gång under sin karriär, att de flesta återhämtade sig inom två månader och att lite mer än hälften
fick veterinärmedicinsk behandling för sin skada av veterinär. Följande faktorer hade ett signifikant
samband med ökad oddsratio att ha skadats hos hundarna i studien: Hundens ökande ålder och lägre
mankhöjd hos hunden relativt till dess hopphöjd i tävling. Hos förarna innebar en längre erfarenhet
inom sporten en högre oddsratio att ha skadats, och en högre uppnådd tävlingsklass hos föraren var
associerat med en högre oddsratio. Flera andra faktorer hade ett svagt (p<0,1) samband med
förändrade oddsratio och är lovande områden för vidare studier.
Slutsats: Skadestatistiken i denna studie följer ett mönster som liknar det man funnit i tidigare
studier med respondenter i andra länder. Många faktorer som korrelerat med hög skadeprevalens i
tidigare studier har dock inte uppvisat några signifikanta samband med ökad oddsratio för skada i
denna studie. Flera andra faktorer hade dock ett statistiskt signifikant samband med ökad oddsratio
för att skadas i denna studie: två av dessa var kopplade till egenskaper hos föraren, en till hunden,
och en till tävlingsrutiner. En av dessa faktorer var en kvot av två andra variabler som inte uppvisade
något statistiskt signifikant samband med skaderisk för sig. Detta indikerar att fler faktorer kan vara
en del av multifaktoriella skadeorsaker. Utöver detta visade fem ytterligare faktorer potential för
ytterligare studier då de modeller som inkluderade dessa hade ett p-värde över signifikansnivån men
under 0,1. Ytterligare studier kan alltså kartlägga förhållandet ytterligare, dessa bör dock göras med
mer avancerade statistiska metoder och, om möjligt, med ett större urval.Background: Agility is a fast-paced canine sport which demands a lot from its athletes where about
30% of the participating dogs are reported as having been injured at least once. Several studies have
been made to evaluate injury patterns and risk factors, but because of the complexity of the etiology
of injuries the subject is still relatively unexplored. This study aimed to elaborate on the findings of
previous studies and possibly further explore different associations between the dogs, the handlers,
their routines, and risk of injury by use of a digital questionnaire and statistical analysis.
Results: The results showed that approximately one in three dogs training/competing in agility were
injured at least once during their career, that most recovered within two months and that slightly
more than half received veterinary treatment for their injury. The following factors had a statistically
significant association with an increased odds-ratio of injury in the dogs in the study: The increasing
age of the dog meant an increased odds ratio of having been injured and a lower height at the withers
of the dog relative to the height of jumps in competition also increased the odds-ratio. In handlers,
longer experience in the sport was associated with a higher odds of injury, and dogs with handlers
that had competed in class three had an increased odds of having been injured. Several other factors
had a weak (p<0.1) association with a change in odds-ratio and are promising areas for further study.
Conclusions: The injury statistics in this study follows a pattern similar to those found in previous
studies with respondents in other countries. However, many factors that have been correlated with
high injury prevalence in previous studies have not shown any statistically significant association
with increased odds ratio of having been injured in this study. However, several other factors had a
statistically significant association with increased odds ratio for being injured in this study: two of
these were linked to characteristics of the handler, one to the dog, and one to competition routines.
One of these factors was a ratio of two other variables that showed no statistically significant
association with a change in odds ratio for having been injured by themselves. This indicates that
more risk factors may be multifactorial. In addition to this, five additional factors showed potential
for further study as the models that included these had a p-value above the significance level but
below 0.1. Further studies can thus explore these associations further. These studies should however
be done with more advanced statistical methods and, if possible, with a larger sample size