18101 research outputs found
Sort by
Stinkfly som skadegörare i skånsk kålodling
Get PDFStinkfly, Lygus spp skadeangrepp är ett befintligt problem i Sverige i exempelvis jordgubbsodling där de förstör kvaliteten på frukterna och gör dem icke säljbara (Xu et al. 2014). Nyligen har lantbrukare och Jordbruksverket observerat ett ökat problem med blinda plantor hos kål, där tillväxtpunkten inte utvecklas och det i stället blir främst sidotillväxt hos plantan som försenar och minskar skörden. Lygus spp är ett problem i andra grödor dessutom anger äldre litteratur att Lygus spp ger blinda plantor (Växtskyddscentralen u.å). Därmed antog Växtskyddscentralen (u.å) att det är dessa som kan vara orsaken till det nyinkomna problemet. För att säkerhetsställa om detta stämde gjorde Jordbruksverket i samarbete med HIR Skåne 2022 en nationell insamling av Lygus spp för att undersöka vilka arter det rör sig om och deras förekomst i olika grödor. För att öka valideringen kring detta fortsatte Jordbruksverket ytterligare ett år av insamling. Därefter gav myndigheten i uppdrag att göra en litteraturundersökning om Lygus spp som skadegörare i kål, vilket det här arbetet behandlar. Detta genom analys av litteratur och fångstdata angående släktet Lygus spp och deras förekomst i skånsk kålodling samt deras skadepåverkan kring blinda plantor. De arter som ingår i arbetet är Lygus rugulipennis, Lygus pratensis, Lygus wagerni, Lygus gemellatus och Lygus borealis. Lygus spp släktet innefattas i familjen Miridae och dessa har liknande beteende kring äggläggning och födointag av vävnader. Vid utsugning av växtvävnaden har en ökad grad av blinda plantor observerats på sockerbetor, speciellt på yngre plantor. Detta födosöksbeteende kan skapa problem med blinda plantor eftersom det apikala meristem kan förstöras, oberoende av vilket utvecklingsstadie Lygus spp de befinner sig i. Efter analysering av fälldata från Jordbruksverket 2022 och 2023 fastställdes att den första generationstoppen av vuxna förekommer vid vecka 30 till 34 för alla berörda arter. Vissa populationstoppar kan troligtvis kopplas till utflygningen för övervintring medan toppar kan förklaringen vara att den uppkommer då kålen skördas där de förflyttar sig till andra områden. Detta går dock inte att säkerhetsställa eftersom skörd-datumet inte dokumenterats. Resultatet av fälldata från Jordbruksverket och litteraturen stämmer till största del överens med varandra. Inflygningen enligt litteraturen sker i april-juni och utflygningen augusti-september vilket stämmer med data från Jordbruksverket. Ett undantag är inflygningen där det inte fanns några tydliga indikatorer av detta i Jordbruksverkets data. Historiskt förekommer L. rugulipennis mest i Norden, till skillnad från de andra berörda arterna i studien, vilket medför större potential som skadegörare. Den mest funktionella metoden för att fånga in Lygus spp är klisterfällor medan litteraturen anger att fönsterfällor ger en bättre bild av den faktiska förekomsten. Optimering av fångst under säsong är klisterfällor eller fönsterfällor som är den bästa metoden. För relevanta och logistiska skäl är klisterfällor med färgerna gul eller blå den mest funktionella metoden, för de berörda arterna. Slutligen kan det inte klargöras om det är L. rugulipennis som är den bidragande faktorn kring blinda plantor då det finns flera andra faktorer som kan bidra till samma skadebild, men samtidigt utesluts inte L. rugulipennis som skadegörare.Plant bugs, Lygus spp damage is an existing problem in Sweden, for example in strawberry cultivation where they destroy the quality of the fruits and make them unmarketable (Xu et al. 2014). Recently, has farmers and the Swedish Agency for Agriculture observed an increased problem with blind plants in cabbage, where the growth point does not develop and instead there is lateral growth on the plant which delays and reduces the harvest. Lygus spp is a problem in other crops as well and older literature indicates that Lygus spp produces blind plants (Växtskyddscentralen u.å). Thus, Växtskyddscentralen (u.å) assumed that these could be the cause of the new problem. To ascertain whether this was true, the Swedish Agency for Agriculture and HIR Skåne, conducted a national collection of Lygus spp in 2022 to investigate which species are involved and their occurrence in different crops. To increase the validation around this, the Swedish Agricultural Agency continued the following year of collection. The authority then commissioned a literature survey on whether Lygus spp is a pest in cabbage, which this work includes. The survey will include the previous catch data and analysis of literature and through that determine the occurrence of the genus Lygus spp occurrence in Scanian cabbage cultivation and their potential damage to create blind plants. The species included in the work are Lygus rugulipennis, Lygus pratensis, Lygus wagerni, Lygus gemellatus and Lygus borealis. The Lygus spp genus are included in the family Miridae, and these have similar behavior around egg laying and consumption of tissues. A study has shown that when extracting of the plant tissue, an increased degree of blind plants has been observed on sugar beet, especially on younger plants. There may be a problem with these species regarding blind plants, because the apical meristem can be destroyed when exposed of probing, regardless of the stage of development they are in. After analyzing the catch data from the Swedish Agency for Agriculture in 2022 and 2023, it was most certain that the first-generation peak of adults occurs at weeks 30 to 34 for all species concerned. Some of these population peaks can probably be linked to the departure for overwintering while another explanation for the other population peak can occur because the cabbage is being harvested, and they move to other areas. However, this cannot be guaranteed because the harvest date has not been documented. The results of the catch data from the Swedish Agency for Agriculture and the literature largely agree with each other. According to the literature, the approach from overwintering takes place in April-June and the departure for overwintering in August-September, which is partly the same for the catch data from the Swedish Agency for Agriculture. An exception is the approach in the spring, where there were some to no indicators of this happening in the Swedish Agricultural Agency's catch data. Historically, L. rugulipennis occurs mostly in the Nordic region, differentiating it from the other species in the study, which entails greater potential as a pest. To optimize the catches during the season, sticky traps or window traps are the best method. For relevant and logistical reasons, sticky traps with the colors yellow or blue are the most functional method, for the species concerned. To conclude, it cannot be clarified whether it is L. rugulipennis that are the only contributing factor to the phenomenon blind plants, as there are several other genera that can contribute to the same damage, but L. rugulipennis cannot be ruled out as a pest
Fosforläckage från hästverksamhet
Get PDFÖvergödning är ett av de största miljöhoten i Östersjön och orsakas av överdriven näringstillförsel av näringsämnena kväve och fosfor till vattenmiljön. Jordbruket är den främsta källan till diffust näringsläckage till Östersjön och har den största reduceringspotentialen. Jordbruksmark innehåller stora mängder kväve samt fosfor och när jordbruksmarker rörs vid odling frigörs även mer av dessa näringsämnen. Fosfor är en viktig del av miljöpåverkan i naturen med tanke på långsiktig hållbarhet.
Hästnäringen är jordbrukets fjärde största inkomstkälla och står för 20% av den totala produktionen av stallgödsel i Sverige. Stallgödsel innebär djurets fasta och flytande spillning och en blandning av foderrester och strömedel. Stallgödsels näringsinnehåll avgörs av foderstatens sammansättning, vilket påverkas av djurets ålder och produktion. Idag finns cirka 360 000 hästar i Sverige där 76% av antalet hästar finns inom större tätorter eller i tätortsnära områden.
Studiens syfte är att undersöka faktorer som påverkar näringsläckaget för att kunna öka medvetenheten hur verksamma inom hästnäringen kan minska näringsläckaget. En litteraturgenomgång av tio studier med fokus på markens egenskaper, mockningsrutiner, utfodringsrutiner och rasthagar undersöktes frågeställningarna ”Hur påverkar markens egenskaper och uppbyggnad fosforläckage?” och ”Hur påverkar faktorer i hästhållningen fosforläckage?”. Resultatet visade att alvens kapacitet att binda fosfor har stor betydelse för fosforläckaget. Sandjordarnas strukturella homogenitet gör att kemiska analyser kan ge betydande information kring jordens fosforläckage. I makroporösa lerjordar bör transportmekanismer tas i beaktande när fosforläckaget ska undersökas. Resultatet visade även att koncentrationen av fosfor (P) och kväve (N) ökade i vattendragen i områden med stor andel rasthagar samt områden med en hög andel åkermark och öppen mark. Rasthagar för hästar med intensiv användning hade ett större fosforläckage till vattendrag jämfört med intilliggande åkermark. Fosfor och kalium hade en hög rörlighet i hästgödseln och näringsförlusten av dessa två näringsämnen påverkades av nederbörden. Rasthagar med bristande mockningsrutiner innehåller en högre koncentration av näringsämnen. Resultatet visade att hästar som utfodrades med grovfoderbaserade dieter utsöndrade mindre fosfor i träcken. En hög fosforgiva orsakade högre mängd fosfor i träcken.
Slutsatsen av denna litteraturstudie var att markens egenskaper påverkar näringsläckaget till vattendrag. Mark med hög andel makroporer och låg sorptionsförmåga ökar risken för näringsläckage. Kemiska egenskaper kan påverka fosfors bindning och dess tillgänglighet för grödan, vilket ökar risken för fosforläckage. I hästhållningen påverkar utfodrings- och mockningsrutiner fosforläckaget. Frekvent mockning av rasthagar, särskilt runt utfodringsområden och under blöta förhållanden, kan minska läckaget. Rasthagar med hög belastning bör mockas mer frekvent. Utfodringsområden och områden där hästar gödslar kan ha högre halter lättlöslig fosfor, vilket ökar risken för näringsläckage.Eutrophication is one of the greatest environmental threats to the Baltic Sea and is caused by excessive nutrient input. The agriculture is the primary source of diffuse nutrient leakage to the Baltic Sea and has the greatest potential for reduction. The equine industry is the fourth largest income source within agriculture and accounts for 20% of the total production of stable manure in Sweden. Therefor the equine industry has a large part in the nutrient leakage to surrounding water and eventually the Baltic Sea. The aim of this literature review was to examine factors influencing nutrient leakage to raise awareness among stakeholders in the equine industry on how to mitigate nutrient leakage. Ten separate studies that focused on soil characteristics, manure management practices, feeding routines, and paddock conditions were reviewed. The questions 'How do soil characteristics and structure affect phosphorus leakage?' and 'How do factors in horse management practices influence phosphorus leakage?' were examined. The results showed that the capacity of the subsoil to bind phosphorus is of great significance for phosphorus leakage. The structural homogeneity of sandy soils allows chemical analyses to provide significant information about soil phosphorus leakage. In macroporous clay soils, transport mechanisms should be considered when investigating phosphorus leakage. The results also showed that the concentration of phosphorus (P) and nitrogen (N) increased in watercourses in areas with a high proportion of paddocks as well as areas with a high proportion of arable land and open land. Paddocks for horses with intensive use had greater phosphorus leakage to watercourses compared to adjacent arable land. Phosphorus and potassium had high mobility in horse manure, and the loss of these two nutrients was affected by precipitation. Paddocks with inadequate manure removal routines contain higher concentrations of nutrients. The results showed that horses fed forage-based diets excreted less phosphorus in their manure. A high phosphorus intake resulted in a higher amount of phosphorus in the manure. This study concluded that soil properties and management practices significantly influence nutrient leakage to water bodies. Regular manure removal from paddocks, particularly around feeding areas, is essential to mitigate nutrient leakage. Increased frequency of paddock cleaning, especially during wet conditions, can help minimize nutrient runoff. Areas where horses feed and defecate may have elevated levels of soluble phosphorus, posing a higher risk of nutrient leakage
Attityder till att sälja kolkrediter
Get PDFI dagens samhälle har diskussionerna kring klimatförändringarna och utsläppen av växthusgaser intensifierats. Det har både i Sverige och även på global nivå blivit en central politisk fråga. EU har som mål att år 2050 vara helt klimatneutralt. I takt med detta har ett affärsmässigt initiativ gentemot privata enskilda skogsägare, i form av kolkrediter, blivit ett hett ämne.
Denna studie har genomförts för att undersöka och utvärdera attityden hos privata enskilda skogsägare till att sälja kolkrediter. Hur ser skogsägare på potentiell ersättning och vilken inställning finns det till kolkrediter som ett komplement till traditionellt skogsbruk? De underliggande processerna till vad som ligger till grund för en attityd bearbetas med hjälp trekomponentsmodellen.
För att få en bättre uppfattning om fenomenet i fråga har uppsatsen baserats på kvalitativa intervjuer. Privata enskilda skogsägare med ett innehav mer än 200 hektar intervjuades. Författarna ansåg det som relevant i sammanhanget att undersöka skogsägare med något större innehav.
Resultatet visade att privata enskilda skogsägare i det stora hela ställer sig positiva till att sälja kolkrediter. Det finns skogsägare som ställer sig kritiska till kolkrediter som fenomen och vilken nytta det faktiskt ska medföra. Ifall möjligheten finns till att få ersättning, trots skepsis, tar man chansen till en extra intäkt. Observerade attityder från skogsägarna baseras främst i kunskaper och erfarenheter. Även beteendemässiga processer och till viss del känslor anses ligga till grund för attityden.
In today's society, discussions about climate change and greenhouse gas emissions have intensified, becoming a central political issue both in Sweden and globally. The EU has set a goal to be completely climate-neutral by 2050. In line with this, a business initiative targeting individual forest owners, in the form of carbon credits, has become a hot topic.
This study was conducted to investigate and evaluate the attitudes of individual forest owners towards selling carbon credits. How do forest owners view potential compensation, and what is their stance on carbon credits as a complement to traditional forestry? The underlying processes that form the basis of an attitude are analyzed using a theoretical model called the three-component model.
To gain a better understanding of the phenomenon in question, the study is based on qualitative interviews. Individual forest owners with more than 200 hectares were interviewed. The authors considered it relevant in this context to examine forest owners in these kinds of proportions.
The results showed that individual forest owners are positive towards selling carbon credits. There are forest owners who are critical of carbon credits as a concept and question the actual benefits they bring. However, if there is an opportunity to receive compensation, despite skepticism, they take the chance for an additional income. Observed attitudes from the forest owners are mainly based on knowledge and experience. Behavioral processes and, to some extent, emotions are also considered to underpin these attitudes
Skogshuggare och skogstuggare
Get PDFDen svenska bäverpopulationen har ökat sedan arten återintroducerades under tidiga 1900-talet och det har skapats en intressekonflikt mellan människans skogsbruk och bävers habitat. Skador på skogsbruket orsakas av bäver både i produktiv skogsmark och på den skogliga infrastrukturen, så som vägar, vägtrummor och kulvertar. Samtidigt skapar bävern också våtmarker som gynnar den biologiska mångfalden. Sammantaget gör detta att noggranna avvägningar behöver göras vid hantering och reglering av bäverskador. Syftet med den här studien var att fastställa hur svenska skogsbolag hanterar och reglerar bäverskador på skoglig infrastruktur, samt att förstå vad detta kostar. Sex företag valdes ut att intervjuas med semistrukturerade intervjuer om deras problem med bäverorsakade skador men endast två av bolagen valde att svara, Stora Enso och SCA. Dessa företag hanterade skadorna på liknade sätt på lokal nivå och de kalkylerades som en del av underhållskostnaderna för vägar. Regleringen av bäver genomfördes via upplåtelse av jakt. Stora Enso och SCA såg inte bävern som ett stort problem för hela företaget utan på en sporadiskt lokal nivå. De har ingen policy rörande bäver och tar den inte i beaktning för sina skogliga beslut, dock ansåg båda företagen att en bra metod för reglering av bäverskador var att vistas mycket ute i skogen för att på så sätt upptäcka problemen i tid för att förekomma eller minimera skadorna. Inga kostnader kunde fastställas av intervjuerna eftersom dessa inte samanställdes av företagen.
The Swedish beaver population has increased since the reintroduction in the early nineteen hundreds and this has caused a conflict between human silviculture and beavers. Damage caused by beavers can both occur on the productive forest and on the forest infrastructure such as roads, road drums and culverts. At the same time the beavers also create wetlands that benefit biodiversity. Altogether this creates a need for meticulous regulation and management of beaver damage. The aim with this study was to investigate Swedish forestry companies handling of beaver damage to forest infrastructure, and to conclude a cost of these. Six companies were selected to be interviewed with semi structured interviews about their beaver problems and two of them responded, Stora Enso and SCA. These two companies dealt with the damage similarly at a local level and calculated the costs as part of road maintenance costs. The regulation of beaver was carried out via licensed hunting. Stora Enso and SCA did not see the beaver as a major problem for the whole company but on a sporadic local level. They do not have a policy for beavers or take them into account for their forestry decisions, however, both companies considered that landowners should spend more time in their forests to discover problems in time in order to take action to prevent or minimize the damage. The costs for the damage were not established due to the companies not compiling these
Hållbar utveckling i skogsbruket - operativa incitamentsstrukturer
Get PDFVärlden står inför rådande klimatförändringar där ett behov finns att anpassa samhället mot hållbar utveckling för att minimera negativa förändringar. Problematik kring tillämpning av social och miljömässig hållbarhet inom organisationer och företag har uppmärksammats. Hårdare restriktioner har införts vilket kräver en effektiv intern omstrukturering. I och med samhällets utveckling kan en analys av anställdas incitament kring arbete för hållbarhet på ett operativt plan vara ett villkor för att förstå förutsättningar för förändring på organisations- och systemnivå. Vilket kan hjälpa vid utvärdering och tillämpning av incitament för att uppnå intressenters och organisationens krav.
Syftet med studien är att identifiera faktorer som påverkar arbetsplanering för hållbar utveckling. Studien fokuserar på skoglig verksamhet där planering av avverkning genomförs med hänsyn till minimering av markskador genom att studera incitament för arbete för hållbar utveckling.
Studien är en kvalitativ fallstudie av skogsbolaget Sveaskog som fokuserar på incitamentsstrukturer för hållbara arbetssätt. Urvalet syftade till att fånga in olika insikter från operativa och strategiska nivåer inom det svenska skogsbolaget. Studiens datainsamling genomfördes via semistrukturerade intervjuer med ett geografiskt utgångsläge i Svealand.
Resultatet visar att arbetet med incitamentsstrukturer i en affärssituation är en utmaning. Definitionen av belöning är individuell och kan ibland vara svår att definiera. Att skilja på monetära och icke-monetära belöningar kan vara en utmaning. Det kan även vara svårt att skilja på när och varför en belöning återfås. Studien tyder på att en tydlig incitamentsstruktur inte är ett behov inom skogssektorn. För att applicera incitamentsstrukturer krävs bättre operativ planering, kommunikation i alla led men även ett större fokus på utbildningar och uppföljningar.
Sammanfattningsvis sker betydande framsteg kring att gynna social och ekologisk hållbarhet trots att den ekonomiska hållbarheten är mer visuell utåt på grund av den direkta inverkan på finansiell tillväxt och resultat. Organisationer eftersträvar alltmer en långsiktig lönsamhet och har kommit till insikten att lönsamheten inte endast baseras på ekonomiskt välmående utan även social och ekologisk hållbarhet. Därav blir en utveckling av arbetet kring att gynna sociala och ekologiska värden en viktig aspekt i den strategiska planeringen.
The world is facing current climate changes and there is a need to adapt society towards sustainable development to minimize negative changes. The external environment has understood the problem and introduced tighter restrictions on organizations and companies and forced them to prioritize social and ecological values above economic values, hence an effective internal restructuring is a necessity. Due to the development of society, an analysis of employee incentives around work for sustainability on an operational level can be a condition for understanding the conditions for change at organizational and system level. Which can help assist in the evaluation and application of incentives to achieve stakeholder and organizational requirements.
The purpose of the study is to identify factors that influence work planning for sustainable development. The study focuses on forestry operations where harvesting planning is conducted regarding minimizing soil damage by studying incentives for work against sustainable development. The study is a qualitative case study of a Swedish forestry company which focuses on incentive structures for sustainable working methods. The selection of the study aimed to capture various insights from operational and strategic levels within the Swedish forest company. The study's data collection was conducted through semi-structured interviews with a geographical starting point in Svealand.
The result shows that working with incentive structures in a business situation is a challenge. The definition of reward is individual and can sometimes be difficult to define. To separate between monetary and non-monetary rewards as well as when a reward is recovered for a specific value prioritized action rather than an overall reward is a challenge. The study suggests that a clear incentive structure is not necessary in the forestry sector. Applying incentive structures not only requires better operational planning and communication at all levels, but also a greater focus on training and follow-ups.
In summary, significant progress is being made in favoring social and ecological sustainability despite economic sustainability being more attractive because of the financial growth and performance that it brings. Organizations are increasingly striving for long-term profitability and have come to the realization that profitability is not only based on financial well-being but also social and ecological sustainability. Hence, a development of the work around promoting social and ecological values becomes an important aspect in the strategic planning
Jämförelse mellan djurägares och veterinärers beskrivning av smärta hos katt och hund
Get PDFGod kommunikation mellan djurägare och veterinärer är viktigt för att ge djur bästa möjliga vård.
Genom god kommunikation kan veterinären få en utförlig anamnes som senare, tillsammans med
undersökningen, kommer att ligga till grund för djurets behandling. Smärtbedömning kan vara
utmanande för både djurhälsopersonal och djurägare då hundar och katter kan dölja tecken på
smärta som en försvarsmekanism. Inom djursjukvården är verbal kommunikation mellan patient
och veterinär inte möjligt, vilket innebär att djurägaren spelar en avgörande roll vid förmedling av
vad denne observerat hos sitt djur. En utförlig anamnes är därför beroende av att djurägare besitter
tillräcklig kunskap för att kunna observera och notera förändringar hos sina djur, för att sedan
kunna uttrycka dessa på ett sådant sätt att veterinären förstår. Veterinären behöver i sin tur
kommunicera på ett sådant sätt att djurägaren förstår det väsentliga för det enskilda fallet.
Detta kandidatarbete inom djuromvårdad syftar till att undersöka hur smärta hos hund och katt
beskrivs av djurägare och veterinärer. Kandidatarbetet undersökte även om det sker en förändring i
kommunikationen kring smärta hos hund och katt efter det att en djurägare fått träffa en veterinär.
Arbetet omfattar en litteratursammanfattning följt av en intervjuundersökning.
Intervjuundersökningen utfördes på ett större djursjukhus i Sverige och omfattar totalt fem
intervjuer. Djuren som inkluderades ankom till djursjukhuset i någon form av förväntat
smärttillstånd. Djurägarna fick då beskriva sitt djurs smärta innan och efter ett veterinärbesök, där
de behandlande veterinärerna fick besvara samma frågor, men då efter undersökning av djuren.
Intervjusvaren kategoriserades vilket resulterade i de fem kategorierna; beteende, fysiologi,
känslouttryck,fysiska uttryck och vokalisering.
Alla fem djurägare som ingick i studien upplevde att kommunikation med veterinären under
besöket fungerade bra, en åsikt som delades av veterinärerna i fyra av fem intervjuer. Resultaten
visade att veterinärerna i denna studie uppskattade djurägare som visade förståelse för djurets
hälsotillstånd, kunde kommunicera kortfattat och koncist samt var beredda att dela med sig av
relevant information. Dessa egenskaper bidrog till att skapa en positiv kommunikationsmiljö
mellan djurägarna och veterinärerna.
Resultatet visade en viss skillnad i hur djurägarna och veterinärerna beskriver smärta hos katter
och hundar. Veterinärerna tenderade att i högre utsträckning beskriva djurens smärta med ord eller
fraser kopplade till fysiska uttryck och fysiologi, medan djurägarna föredrog ord och fraser inom
kategorierna beteende och vokalisering. Studien visade också att djurägare många gånger
omformulerar sin beskrivning av smärta efter en veterinärkonsultation och då frångår begreppen
inom kategorin beteende. Fler studier behövs för att undersöka och i förlängningen förbättra
kommunikation om djurs smärta mellan djurägare och djurhälsopersonal.A good communication between owners and veterinarians is important to provide the best possible
care for the animal. Good communication enables veterinarians to get a complete anamnesis that,
combined with the clinical examination, will be the base for the choice of treatment for the animal.
Pain assessment can be challenging for both animal healthcare personnel and pet owners since
dogs and cats can hide signs of pain as a defence mechanism. Verbal communication between
patient and veterinarian is not possible within veterinary medicine, which results in the owners
playing an important role in communicating observations of their pet. A thorough anamnesis is
therefore dependent on the owners’ ability to observe changes in their pets’ behaviour, as well as
their ability to later communicate these changes in a way that the veterinarian will understand. The
veterinarian are then expected to communicate in a way so that the owners understand what is
essential to know in each case.
This bachelor’s thesis in veterinary nursing aims to investigate how pain in cats and dogs is
described by owners and veterinarians. The study also investigated possible changes in the
description of pain in cats and dogs after a veterinary examination. The study contains a summary
of literature within the subject, followed by conducted interviews. The interviews were performed
at an animal hospital in Sweden, and in total five interviews were conducted. The pets included
arrived at the animal hospital in some form of expected pain condition. Owners were then asked to
describe the painful condition in which their animal was in, both before and after a veterinary
examination. Later the veterinarians who conducted the examinations were asked to answer the
same questions regarding the pets. Answers from the interviews were categorized which resulted
in the five categories behaviour, physiology, expressions of feelings, physical expressions and
vocalization.
All five owners that were interviewed chose to describe the communication between
themselves and the veterinarian as good. This belief was shared with the veterinarians in four out
of the five interviews. The results showed that the veterinarians in this study appreciated owners
who understood the seriousness of their pet’s condition and that could communicate briefly and
stay consistent to the topic as well as without hindrance share important information about their
pets. These attributes contributed to a positive environment for communication between pet
owners and veterinarians.
The results showed some differences in how owners and veterinarians describe pain in cats and
dogs. The veterinarians tended to use word and phrases within the category physical expressions
and physiology, while owners preferred using terms within the categories behaviour and
vocalization. The study could also show that some owners were prone to changing their
description of pain after a veterinary examination, and with that excluding terms within the
category behaviour. More studies are needed to investigate and ultimately improve
communication about animal pain between pet owners and animal health professionals
Preoxygenering i praktiken
Get PDFInduktion av anestesi är ett kritiskt moment i anestesiprocessen då induktionsläkemedlen som
används riskerar att orsaka respiratorisk depression och apné hos patienten. Detta ökar risken för
hypoxemi vilket kan leda till hypoxi som kan orsaka skador på hjärta samt nervsystem och i värsta
fall få dödlig utgång. Tillämpning av förebyggande patientsäkerhetsåtgärder vid anestesi är en viktig
del i den perioperativa omvårdnaden och väsentligt för att minska risken för komplikation.
Preoxygenering är en preventiv åtgärd som innebär att syrgas administreras till patienten innan
induktion av anestesi. Det resulterar i att lungorna får en ökad syrgasreserv och fördröjer således
uppkomsten av hypoxemi vid induktion vilket kan vara av stor vikt om patienten skulle vara
svårintuberad, eller drabbas av respiratorisk depression eller apné. Preoxygenering är således viktigt
för att minska risken för hypoxemi vid induktion av anestesi och öka patientsäkerheten. Syftet med
detta arbete var att undersöka om preoxygenering var vanligt förekommande i svensk
smådjurssjukvård, hur det administrerades, om det fanns skriftliga rutiner och om det fanns
skillnader avseende administration mellan hund och katt.
Arbetet utgjordes av en litteraturöversikt och en digital enkät riktad till personal arbetande på en
operationsavdelning för smådjur i Sverige. Enkäten distribuerades till 323 veterinärkliniker. Totalt
erhölls 183 svar varav 150 var fullständiga och låg till grund för studiens resultat. Det framkom att
preoxygenering var vanligt förekommande inom svensk smådjurssjukvård och att samtliga
respondenter såg preoxygenering som en viktig åtgärd. Någon skillnad avseende administration
mellan hund och katt kunde inte ses. Majoriteten av respondenterna uppgav svar som var i enlighet
med rådande evidens. Dock sågs viss variation avseende administration där en minoritet uppgav
svarsom enligt litteraturen är inadekvat, däribland för kort administrationstid. Studien påvisade även
att skriftliga rutiner för preoxygenering inte var vanligt förekommande.
Detta arbete har gett viss inblick i användning och administration av preoxygenering inom
svensk smådjurssjukvård. Då litteraturen inom ämnet är begränsad finns ett behov av mer forskning
för att öka patientsäkerheten och skapa tydligare riktlinjer av guldstandard för hur preoxygenering
ska användas samt administreras i djursjukvården.Induction of general anesthesia is a critical moment in the anesthetic process, since the anesthetic
agents used for induction may cause respiratory depression and apnea in the patient. This increases
the risk of hypoxemia, which can lead to hypoxia and hence cause damage to the heart and nervous
system, and in the worst-case scenario be fatal. Preventive measures to increase patient safety during
anesthesia is an important part of the perioperative care and essential to reduce the risk of
complications. Preoxygenation is one preventive measure which involves administration of oxygen
to the patient before induction of general anesthesia. This provides the lungs with an increased
oxygen reserve, thereby delaying the onset of hypoxemia during induction, which can be crucial if the patient would be difficult to intubate, or experience respiratory depression or apnea. Therefore,
preoxygenation is important to reduce the risk of hypoxemia during induction of general anesthesia
and for increasing patient safety. The purpose of this study was to investigate if preoxygenation was
common in Swedish small animal health care, how it was administered, if the veterinary care units
had written policies, and if there were differences in administration between dogs and cats.
The study consisted of a literature review and a digital survey aimed to reach employees working
in a surgical department for small animals in Sweden. The survey was distributed to 323 clinics. A
total of 183 responses were received of which 150 were completed and hence used for the study's
results. The study found that preoxygenation was widely used in Swedish small animal health care.
All respondents believed preoxygenation to be an important measure. No difference regarding
administration of preoxygenation between dogs and cats was observed. Most respondents provided
answers that aligned with scientific evidence. However, some variation was seen regarding the
administration, where a minority of respondents provided answers that was considered inadequate
according to the literature, including insufficient administration time. The study also revealed that
written policies for preoxygenation were uncommon.
This study has provided some insight into the use and administration of preoxygenation in
Swedish small animal health care. However, the literature on the subject is limited, hence there is a
need for further research to increase patient safety and establish clearer guidelines with a gold
standard for how preoxygenation should be used and administered in veterinary medicine
The use and effects of probiotics in dogs and cats : a survey aimed at pet owners and animal health staff
Get PDFProbiotika är ett tillskott som kan innehålla en eller flera bakteriestammar. Det kombineras ibland
med prebiotika och kallas då synbiotika. Probiotika anses kunna ha en positiv effekt vid flera olika
tillstånd, allt från gastrointestinala problem till allergi, men verkningsmekanismen är oklar och det
finns i dagsläget generellt lite evidens kring dess effekter hos hund och katt. Trots detta används
probiotika av både djurägare och djurhälsopersonal till hund och katt.
Syftet med denna studie var att undersöka användningen av probiotika bland djurägare samt
vilka effekter de upplever att probiotika har på hund och katt. Studien syftade också till att undersöka
om och i vilka syften djurhälsopersonal väljer att rekommendera probiotika till djurägare. För att
undersöka detta skickades två enkäter ut, en till djurägare via sociala medier och en till
djurhälsopersonal via mejl. Studien gjordes i Sverige med utgångspunkt i svenska förhållanden,
vilket kan bidra till att resultatet inte är applicerbart på populationer i andra länder.
Resultatet i den här studien visade att den vanligaste anledningen till rekommendation och
användning av probiotika var akut diarré hos hund och katt. Det användes också vid tillstånd som
det inte finns så mycket evidens för, bland annat kroniska tillstånd som inflammatorisk tarmsjukdom
(IBD). Pro-Kolin, Fortiflora och Canikur var de mest rekommenderade och använda produkterna.
Kattägare föredrog i högre utsträckning än hundägare pulver på maten som administrationssätt.
Djurägare upplevde i hög utsträckning att probiotikan hade önskad effekt på hund och katt. De
vanligaste effekterna var fastare avföring, minskade kräkningar och ökad aptit. Ökad aptit är en
effekt som inte är så väl studerad, men som hade varit intressant att undersöka vidare i framtiden.
Mer forskning krävs på större studiepopulationer för att med större säkerhet kunna utvärdera
specifika bakteriers effekter på olika tillstånd.Probiotics are a supplement that may contain one or several strains of bacteria. It is sometimes
combined with prebiotics, so called synbiotics. Probiotics is thought to have a positive effect on
several different conditions, ranging from gastrointestinal problems to allergies. It is still unclear
how probiotics works and there is currently overall little evidence for its effects in pet animals.
Despite this, dogs and cats are provided probiotics by both pet owners and animal health staff.
The purpose of this study was to investigate the use of probiotics among pet owners and the
experienced effects in dogs and cats. The study also aimed to investigate if and for what reasons
animal health staff choose to recommend probiotics to pet owners. To investigate this, two
questionnaires were sent out, one to pet owners through social media and one to animal health staff
through email. The study was conducted in Sweden based on Swedish conditions therefore the
results may not be representable to populations in other countries.
The results of this study showed that the most common reason for recommending and using
probiotics was acute diarrhea in dogs and cats. It was also used for conditions where there is less
evidence for effects, such as inflammatory bowel disease (IBD). Pro-Kolin, Fortiflora and Canikur
were the most recommended and used products. Cat owners more often than dog owners preferred
powder on food as method of administration. Pet owners experienced to a high extent that the
probiotics had desired effects on dogs and cats. The most common effects were firmer stools,
decreased vomiting, and increased appetite. Increased appetite is an effect that is not well studied
but could be an interesting aspect to investigate further in the future.
More research is required on larger study populations in order to really evaluate the effects of
specific bacteria on different conditions
Hospitalized cats' intake of their daily energy requirement at an intensive care unit in Sweden : a retrospective study of medical records
Get PDFNutrition är tillsammans med temperatur, puls, respiration samt smärta en av WSAVA’s fem vitala
parametrar, och en god nutrition främjar kroppens förmåga att fungera optimalt. Hos katter inskrivna
på intensivvårdsavdelningen är inappetens ett vanligt problem som kan bero av flera olika
anledningar. Syftet med denna studie var att undersöka om inneliggande katter på en
intensivvårdsavdelning i Sverige uppnår sitt dagliga viloenergibehov, resting energy requirement
(RER), identifiera eventuella brister kring rutinerna gällande utfodring samt undersöka om och i så
fall hur läkemedel kan påverka aptiten.
För att undersöka detta utfördes en litteraturstudie samt en retrospektiv journalstudie. I studien
inkluderades 13 katter där data från journaler under 20 observationer hämtades, där en observation
definierades som ett dygn på intensivvårdsavdelningen. Resultatet fördes in i ett protokoll.
Parametrarna som undersöktes var bland annat mängden foder som katterna ordinerats samt
mängden foder som katterna enligt journalen konsumerade. Även vilka utfodringsmetoder som
användes och vilka läkemedel som ordinerats undersöktes.
Resultatet visade att katterna under majoriteten av observationerna inte konsumerade tillräcklig
mängd foder för att uppnå ordinerade andel av sitt RER. Detta sågs till största del bero på inappetens
och ordinerad svält, men även val av utfodringsmetod hade kunnat påverka energiintaget.
Utfodringsmetoderna som fanns antecknade i katternas journaler var fri tillgång (både buffé och
enskilda foder), sondmatning, sprutmatning och trugning. Fri tillgång förekom flest gånger och
sondmatning var den metod som resulterade i konsumtion vid varje utfodringstillfälle. Slutsats kring
läkemedlens påverkan på aptiten kunde inte dras då inget tydligt samband sågs Vid administrering
av aptitstimulerande läkemedel fanns katter som både åt samt åt inte. Det samma sågs vid
administration av opioider.
Studiens resultat är baserat på ett begränsat urval vilket gör att detta kandidatarbete inte är
representativt för alla intensivvårdsavdelningar i Sverige eller världen. Det är heller inte
representativt för intensivvårdsavdelningen på detta djursjukhus under andra tidsperioder. För att
undersöka detta vidare krävs att större och mer omfattande studier utförs, något som detta arbete
förhoppningsvis kan motivera till.Nutrition, along with temperature, pulse, respiration, and pain, is one of WSAVA’s five vital signs,
and good nutrition promotes the body’s ability to function optimally. Inappetence is a common
problem in cats admitted to the intensive care unit and can be due to several reasons. The aim of this
study was to investigate whether hospitalized cats in an intensive care unit in Sweden meet their
daily resting energy requirement (RER), identify if there were any deficiencies in feeding routines,
and examine if and how medications may affect appetite.
To investigate this, a literature review and a retrospective study of medical records were
conducted. Thirteen cats were included in the study, and data from the medical records were
observed over a total of 20 care days, where one observation were defined as 24 hours in the
intensive care unit. The results were inserted in a protocol. Parameters examined included the
amount of food prescribed to the cats and the amount of food consumed according to the records.
The feeding methods used, and the medications prescribed were also examined.
The results showed that during most observations, the cats did not consume enough food to meet
the prescribed RER. This was largely attributed to inappetence and prescribed fasting, but the choice
of feeding method could also have affected the energy intake. The feeding methods noted in the
cat’s medical records included free access (both buffet and individual feeding), tube feeding, syringe
feeding and coaxing. Free access occurred most frequently, and tube feeding was the method
resulting in consumption at each feeding opportunity. Conclusions regarding the effect of
medications on appetite could not be drawn as no clear correlation was observed. With the
administration of appetite-stimulation medications, some cats ate while others did not. The same
was observed with opioid administration.
The results of this study were based on a limited sample, making this thesis not representative
of all intensive care units in Sweden or worldwide. It is also not representative of the intensive care
unit at this animal hospital during other time periods. Further investigation requires larger and more
comprehensive studies, something that this study hopefully can inspire to
Dog welfare and animal welfare control within the Swedish Police and Armed Forces
Get PDFHunden beskrivs ofta som människans bästa vän och många av oss håller dem som sällskapsdjur och ser dem som en del av familjen. Det finns dock de hundar som är speciellt framavlade för att arbeta för att upprätthålla säkerheten, hundar som arbetar sida vid sida med poliser och militärer. Hundens fantastiska luktsinne och hörsel är en enorm tillgång till olika beskyddande myndigheter, både genom att leta efter bland annat narkotika, bomber, vapen och försvunna människor men även som beskydd vid patrullering och annan tjänstgöring. Hundar avlas fram och testas för att de ska passa till just detta påfrestande och riskfyllda yrke, men hur säkerställer vi hundars välfärd i arbetet och hur ser djurskyddskontrollerna ut för hundar? Detta arbete är en sammanställning av tidigare studier, djurskyddslagstiftning samt uttalanden från respektive tillsynsmyndighet. I arbetet undersöktes hur arbetsuppgifterna kan påverka hundars välfärd, hur ofta djurskyddskontroller utförs av respektive tillsynsmyndighet samt vad konsekvenserna kan bli om djurskyddslagstiftningen inte efterföljs. Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) är tillsynsmyndighet för Försvarsmaktens tjänstehundar och Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för Polisens hundar. Hundarnas arbetsuppgifter innehåller flera risker som har tagits upp i tidigare studier. Både fysiska och mentala påfrestningar ingår i det dagliga arbetet och man kan se flera förbättringsmöjligheter i bland annat utrustningen som används. Vid uttalande från respektive tillsynsmyndighet uppgavs det att det inte finns några skillnader på djurskyddskontrollerna hos Polisen och Försvarsmakten jämfört med civila djurskyddskontroller. Vid personlig kommunikation med FIHM ställdes frågan om det fanns ytterligare djurskyddslagstiftning som kontrollerades inom Försvaret. Svaret från FIHM var att det fanns färre lagstiftningar att förhålla sig till då Försvarsmaktens tjänstehundar är undantagna föreskriften om hållande av hundar och katter (SJVFS 2020:8). Att se över djurskyddslagstiftningen och anpassa den efter tjänstehundar inom Polis och Försvarsmakten hade varit önskvärt för att säkerställa hundars välfärd.The dog is often described as man's best friend and many of us keep them as pets and see them as part of the family. However, there are those dogs that are specially bred to work to maintain safety, dogs that work side by side with police and military officers. The dog's amazing sense of smell and hearing is a huge asset to various protective authorities, both by looking for drugs, bombs, weapons and missing people, but also as protection during patrols and other duties. The dogs are bred and tested to make them suitable for this particular stressful and risky profession, but how do we ensure the welfare of the dogs at work and what do the animal welfare controls look like for the dogs? This work is a compilation of previous studies, animal welfare legislation and statements from the respective supervisory authority. The work investigated how the tasks can affect the welfare of the dogs, how often animal welfare inspections are carried out by each supervisory authority and what the consequences can be if animal welfare legislation is not followed. Försvarsinspektören för hälsa och miljö (The Defence Inspector for Health and the Environment) (FIHM) is the supervisory authority for the Armed Forces' service dogs and Länsstyrelsen (the County Administrative Board) is the supervisory authority for the Police's dogs. The dogs' tasks contain several risks that have been addressed in previous studies. Both physical and mental strains are included in their daily work and you can see several opportunities for improvement in, among other things, the equipment used. In the statement from the respective supervisory authority, it was stated that there are no differences between the animal welfare controls at the Police and the Armed Forces compared to civilian animal welfare controls. In personal communication with FIHM, the question was asked whether there was additional animal welfare legislation that was controlled within the Armed Forces. The response from FIHM was that there were fewer legislations to relate to as the Armed Forces' service dogs are exempt from the regulation on the keeping of dogs and cats (SJVFS 2020:8). Reviewing the animal welfare legislation and adapting it to service dogs in the police and the Armed Forces would have been desirable to ensure the welfare of the dogs