18101 research outputs found
Sort by
How big is a perch in Sweden?
Get PDFDue to its wide distribution and predatory role, Perca fluviatilis is a key component of the Swedish
fish fauna, contributing to the food web and ecosystem functionality. Nevertheless, little is known
about the factors that influence the size of large individuals within perch populations. Few studies
have examined and compared spatial and temporal patterns of the size of large perch between
different aquatic systems. The data used for this thesis are from SLU Aqua's NORS and KUL
databases, covering three ecosystem types: coastal areas, large lakes, and small lakes. The main
objective of the thesis was to determine the mean L90, a size indicator used for large perch, and to
identify possible size-based spatial gradients in the study systems. Data were selected from gillnet
surveys, with a minimum perch size selection of 15 cm. Results showed a slight increase in L90
over time and a difference across the systems. The 2016-2022 mean size of a large Swedish perch
was 27.3 cm (respectively, coast: 26.1 cm, large lakes: 27.2 cm, and small lakes: 28.7 cm). A
significant difference in the mean L90 between the small lake and coastal systems was detected
during these six years. Also, the analysis of L90 averages revealed no significant spatial gradient
within systems, although mean differences were observed in several geographically close
monitoring areas. These variations suggest the existence of local growth patterns, unique habitat
characteristics, environmental factors, differences in the level of human impact, and/or geographical
isolation. Using the L90 indicator in the three systems studied raised some points. Although suitable
for fish populations in coastal areas and applicable to large lakes, its practical use would require
appropriate adjustments to the system. Indeed, further studies would be needed to determine whether
the L90 threshold value in the other two systems should be identical to that in coastal areas. This
study is the first L90 analysis in this system for small lakes since large fish are not involved in
assessing the good status of this ecosystem. As the size and number of fish caught in many small
lakes were below the data inclusion threshold, only a small subset of all lakes caught was included
in the analysis. Of the 2,000 perch lakes sampled in the SLU database, only a maximum of 86 small
lakes were included, representing less than 5% of the total number of lakes. To conclude, by
conducting L90 comparisons between coastal, large, and small lake systems for the first time, the
analysis revealed several interesting patterns with new and significant results. Furthermore, this
thesis confirms the need for future research on large individuals to focus on specific sections that
contain local populations with distinct mean L90 despite close geographical proximity to understand
how environmental, genetic, and anthropogenic factors influence large perch size
Sortblandningar
Get PDFGenetisk diversitet har flera positiva effekter på ekologiska system så som ökad produktivitet och minskad påverkan av skadegörare. Detta gäller även för diversitet på liten skala, det vill säga inom arten. En metod för att öka diversiteten i agrara system är via införandet av sortblandningar. Denna litteraturstudie undersökte hur man genom att blanda kommersiellt tillgängliga sorter kan uppnå flera fördelar. Som exempel kan nämnas att sjukdomspåverkan på grödan av flera vanligt förekommande svampsjukdomar kan minska, bladlössangrepp kan minska samtidigt som naturliga fiender attraheras, och resistensgener i grödorna kan skyddas. Effekten på sjukdomar och insekter tillsammans med fördelar av variationer i agronomiska egenskaper leder till en varierande men positiv trend på avkastningen jämfört med renbestånd av sorterna som blandningen består av. Det finns även fler möjliga men mindre undersökta fördelar av sortblandningar, minskning av ogräs, risken för liggsäd, ökning av vattenanvändningseffektivitet och kvalitetsegenskaper så som proteinhalt och hot water extract som är ett mått på vörtens koncentration dock med en potentiell minskning av kvalitetsegenskaper så som falltal för bakning och jäsbarhet för alkoholproduktion.
Även om man kan se trender och samband av varierande styrka kring fördelarna med sortblandningar så är variationen stor. Resultatet varierar beroende på de ingående sorternas identitet och egenskaper samt mellan olika årsmåner. Detta gör det mycket svårt att ge specifika råd kring
sortblandningar då kunskapen om proportioner och vilka sorter som bör blandas saknas.Genetic diversity has several positive effects on ecological systems, such as increasing productivity and reducing the impact of pests. This is also true for diversity on a small scale, i.e., within species. One way of increasing diversity in agricultural systems is through the introduction of cultivar mixtures. This literature review examined how mixing commercially available cultivars can achieve several benefits. For example, the disease impact on the crop of several common fungal diseases can be reduced, aphid infestations can be reduced while attracting natural enemies, and crop resistance genes can be protected. The effect on diseases and insects together with benefits from
variations in agronomic traits lead to a variable but positive trend in yields compared to pure stands of the cultivars that make up the mixture. There are also other possible but less studied benefits of varietal mixtures, reduction of weeds, risk of lodging, increase in water use efficiency and quality traits such as protein content and hot water extract which is a measure of wort concentration but with a potential reduction in quality traits such as falling number for baking and fermentability for alcohol production. Although there are trends and relationships of varying strength on the benefits of varietal mixtures, there is considerable variation. Results vary depending on the identity and characteristics of the cultivars involved and between different years. This makes it exceedingly difficult to give specific advice on cultivar mixtures as there is no knowledge of proportions and which varieties should be mixed
Cirkularitet för byggmaterial i innerväggar
Get PDFSyftet med det självständiga arbetet är att ge en bild av vilka möjligheter samt hinder för miljönyttan det finns när det gäller materialval till innerväggar. De vanligen förekommande materialen har studerats utifrån möjligheten att återbruka eller återvinna dessa produkter och material. Arbetet täcker också en jämförelse med alternativa material när det gäller klimatpåverkan och möjlighet till cirkularitet för att förenkla beslutstagandet vid inköp av miljömässigt hållbara material samt ge en bild av vilka åtgärder som kan medverka till ökad cirkularitet för valda material. För att avgöra i vilken grad materialen är cirkulära har avfallstrappan använts där minimera användandet av material är det bästa alternativet följt av återanvända, materialåtervinna, energiåtervinna och slutligen det sämsta alternativet deponera. För att göra en så rättvis jämförelse som möjligt har generella materialdata från Boverkets klimatdatabas använts och samt miljövarudeklarationer för specifika produkter.
Arbetet fokuserar på gipsskivor (byggskivor som används som ytskikt i väggar och tak), mineralullsisolering (isolerar från spridning av värme, kyla och ljud) och stålreglar (används som struktur för att fästa byggskivor och skapa utrymme för isolering). Dessa material har valts då de är material som ofta används till innerväggar vid uppförandet av ett nytt hus, samt att de beställs i stora mängder och därmed blir det stora mängder avfall av dessa material när ett hus rivs. Att gips och mineralull ofta deponeras när de blir till avfall och att stål har en stor klimatpåverkan vid framställning gjorde alla tre extra intressanta att studera. Fördjupade studier av materialen har visat att dessa traditionella material visserligen har en hög klimatpåverkan vid tillverkningsfasen men att de ur ett livscykelperspektiv har möjligheter att vara mer cirkulära än flera av de alternativa materialen som också studerats.
Både det gips och mineralull som blir till spill, rivs från gamla hus eller blir över vid produktionen, skulle kunna bli till nytt material utan försämrade egenskaper och därmed få ett lågt klimatavtryck och en 100 %-ig cirkulation. Stål återvinns visserligen redan nästan 100 %-igt men det finns inte tillräckliga volymer för att möta behovet och därför framställs mer stål från naturresurser. Återanvändning är svårare för samtliga material då de är anpassade efter den byggnad de först suttit i och därmed inte säkert passar på en ny plats, det är också ett bekymmer med att lagerhålla använt material i väntan på att det ska dyka upp ett lämpligt nytt hus att använda det i.
Flera av de studerade alternativa materialen är mycket intressanta. Flera har råmaterial som är ett avfall. Ur ett cirkulärt perspektiv är material som kommer från en annan kedjas restflöden positivt men om det sedan energiåtervinns i sitt slutskede blir det ett sämre cirkulärt alternativ än det som kan användas om och om igen.
I dagsläget är de bästa alternativen ur ett cirkulärt perspektiv byggskivor av förpackningsmaterial (med ett råmaterial som annars skulle ha förbränts) och pappersreglar. För isolering har inget av de studerade materialen hög grad av cirkularitet i dagsläget. Ur ett klimatpåverkansperspektiv är de bästa alternativen gipsskivor tillverkade med endast förnybar energi, mineralull i form av lösull från återvunnet material och pappersregel.The purpose of the independent work is to give a picture of what opportunities and obstacles for the environmental benefit there are when it comes to material selection for interior walls. The commonly occurring materials have been studied based on the possibility of reusing or recycling these products and materials. The work also covers a comparison with alternative materials in terms of climate impact and the possibility of circularity in order to simplify decision-making when purchasing sustainable materials as well as provide a picture of which measures can contribute to increased circularity for selected materials. To determine the degree of which the materials are circular, the waste hierarchy has been used, where minimizing the use of materials is the best option, followed by reuse, material recycling, energy recycling and finally the worst option is landfilling. In order to make as fair a comparison as possible, general material data from the climate database at Boverket have been used, as well as environmental product declarations for specific products.
The report focuses on plasterboard (used as surface layer in walls and ceilings), mineral wool insulation (insulates from the spread of heat, cold and sound) and steel studs (used as a structure to attach building boards and create space for insulation). These materials are chosen because they are commonly used for interior walls when a new house is built, they are ordered in large quantities and there are large amounts of waste from these materials when a house is demolished. The fact that gypsum and mineral wool are often sent to landfill when they become waste and that steel has a large climate impact during production made all three extra interesting to study. In-depth studies of the materials have shown that these traditional materials do indeed have a high climate impact during the manufacturing phase, but that from a life cycle perspective they have potential to be more circular than several of the alternative materials that were also studied.
Both the plaster and mineral wool that are wasted, demolished from old houses or left over during production, could be turned into new material without degradation of properties and then have a low climate footprint and a 100% circulation. Although steel is already almost 100% recycled, there are not sufficient volumes to meet the need and therefore more steel is produced from natural resources. Re-use is more difficult for all materials as they are adapted to the building they first were mounted in and not necessarily would fit in a new location. There is also a concern with storage for used materials while waiting for a suitable new house to appear to use it in.
Several of the studied alternative materials are very interesting. Several have a raw material that is a waste, from a circular perspective material that comes from another chain's waste flows is positive, but if it is then energy recovered in its final stage, it becomes a worse circular alternative than the alternative that can be used over and over again.
Currently, the best options from a circular perspective are building boards made of packaging material (with a raw material that would otherwise have been incinerated) and paper studs. For insulation, none of the studied materials has a high degree of circularity at present time. From a climate impact perspective, the best options are plasterboards made with only renewable energy, mineral wool in the form of loose wool from recycled material and paper studs
Koloradoskalbaggen i svensk kontext
Get PDFKoloradoskalbaggen, Leptinotarsa decemlineata, är en allvarlig insektsskadegörare på potatis som på kort tid kan äta upp all bladmassa på ett potatisfält. Globalt sett förstör den potatis värt flera miljarder dollar varje år och är därför ansedd som en internationell superpest. Det som framförallt gör den problematisk är dess stora förmåga att bilda resistens mot insekticider (bekämpningsmedel mot insekter). Koloradoskalbaggen är ännu inte etablerad i Sverige men då och då blir potatisfält angripna av immigrerande skadegörare varpå de ständigt utgör ett hot mot svensk potatisodling.
Senast Sverige blev angripet, år 2021, fanns ingen beredskapsplan för hur man skulle agera, vilket kan ha föranlett att det tog längre tid än nödvändigt innan några åtgärder genomfördes. Syftet med denna studie är därför att sammanställa ett underlag som ska kunna vara till hjälp i olika framtidsscenarion där koloradoskalbaggen kan bli ett problem.
Litteraturstudien har genomförts med datainsamling från databaserna SLU Primo, Web of Science samt Google. Utöver det har information om nationella bekämpningsstrategier getts ut av svenska Jordbruksverket, finska Livsmedelsverket och danska SEGES Innovation.
Resultatet visade dels att koloradoskalbaggen har goda förutsättningar för att kunna sprida sig till södra Sverige och överleva med en generation per år. Det visade sig också att det finns ett relativt begränsat antal verktyg att ta till för bekämpning. I kemisk väg finns det de tre preparaten NeemAzal-T/S, Mospilan och Carnadine. De fysiska åtgärdsmetoder som finns är handplockning, flamning och dikesgrävning. Idag kan man jobba med växtföljd och eventuellt med naturliga fiender som biologisk bekämpning, men i framtiden kan biotekniska lösningar komma att spela stor roll för bekämpningen.
Undersökningen av svensk, finsk och dansk bekämpningsstrategi visade att Finland var det enda landet med en uttalad strategi. Vid jämförelse av hur de olika länderna går till väga var Sveriges och Finlands strategi mest lika men också mest omfattande eftersom fler metoder än endast kemisk bekämpning används.
Slutligen var den svenska hanteringen av angreppet 2021 i stora drag bra. Det som skulle kunna förbättras är delvis tiden det tar från att ett angrepp upptäcks till att en åtgärd görs. Man skulle även kunna jobba mer för att minska spridning från den hårdast angripna delen av fältet. Det är svårt att säga en exakt plan för hur man ska gå till väga i förhand då åtgärderna beror väldigt mycket på angreppets karaktär. Däremot kan det konstateras att förebyggande strategier så som naturliga fiender och fysiska barriärer inte gör någon större nytta idag när koloradoskalbaggen förekommer så pass sällan. Dessa åtgärder skulle dock kunna vara aktuella ifall den etablerade sig i Sverige. Då hade i stället de dyra och tidskrävande åtgärderna, exempelvis handplockning, varit orimliga.The Colorado Potato beetle (CPB), Leptinotarsa decemlineata, is a severe insect pest in potato farming that can defoliate a whole field in a short time. Globally, the CPB destroys potatoes worth billions of dollars every year and it has been branded as an international superpest. The most problematic thing about it is its great ability to build up resistance against insecticides. The CPB is not yet established in Sweden, but it invades the southern parts occasionally and is therefore a constant threat against Swedish potato farms.
The last time Sweden got invaded, in 2021, no emergency plan was made. That may have caused a longer delay than necessary before any treatment could be made. The purpose of this study is to compile information that can help in future scenarios when the CPB might be a problem.
This literature study has been made with information from the databases SLU Primo, Web of Science and Google. Furthermore, information about different countries treatment plans has been collected from the Swedish Board of Agriculture, the Finnish Food Authority and SEGES Innovation from Denmark.
The results showed that the CPB can spread to southern Sweden and survive one generation per year there. It was also found that the tools that can be used against the insect is very limited. The chemicals that are allowed are NeemAzal-T/S, Mospilan and Carnadine. The physical treatment measures that were found was handpicking, flaming and trench digging. It is also possible to work with crop rotation and natural enemies as biological treatment right now, but in the future biotechnical solutions might play a large role against the CPB.
The analysis of the Swedish, Finnish, and Danish treatment plans showed that Finland was the only country with an official strategy. When comparing the different countries, Sweden and Finland had the most similar and the most extensive treatment, because they used other methods than just chemical ones.
Finally, the Swedish treatment of the invasion in 2021 was mostly good. However, the time from the moment the CPB got discovered until the first treatment could be reduced and they could have done more to prevent spreading from the worst part to the rest of the field. It is hard to make an exact plan of how to treat the CPB because the measurements depend on the character of the invasion. What can be concluded is that preventing measurements, such as natural enemies and digging trenches, is unnecessary when an invasion is as rare as it is. These things would only become relevant in a scenario when the CPB gets established permanently. If that happens, other more expensive methods, for example handpicking, would be unjustified
Grönt mål, grå verklighet?
Get PDFI 25 år har Sveriges 16 miljökvalitetsmål styrt det nationella miljöarbetet. Dessa mål specificerar det önskade tillståndet för den svenska miljön och utgör tillsammans med Generationsmålet grunden för Sveriges nationella miljöpolitik. Trots genomförda åtgärder och initiativ kvarstår dock osäkerheter angående det nuvarande miljöarbetets tillräcklighet och effektivitet. Denna masteruppsats undersöker därför utvecklingsmöjligheter inom miljömålsarbetet med särskilt fokus på miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och genomförs som del av ett projekt relaterat till utvecklingen av Fortlöpande Miljöanalys (FoMA), programmet Bebyggd miljö, Sveriges lantbruksuniversitet.
Inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö finns det en bristande klarhet kring ansvarsfördelningen för miljömålet samt vilka fortlöpande miljöanalyser som genomförs. För att undersöka detta genomfördes en intervjustudie på den taktiska nivån av miljömålsarbetet där fem myndigheter och en länsstyrelse intervjuades. Utifrån intervjustudien identifierar uppsatsen flera potentiella förbättringar i miljömålsarbetet. Dessa inkluderar (i) tydliga politiska direktiv, (ii) en koordinerande nationell planering och (iii) en starkare roll för akademin i relation till miljömålsarbetet.
Genom dessa insikter bidrar uppsatsen till en dialog angående förbättring gällande FoMA och Sveriges bredare miljömålsarbete. Den understryker även vikten av integrerade strategier för att effektivt nå de nationella miljökvalitetsmålen. Således lägger arbetet en grund för fortsatta diskussioner och åtgärder som kan bidra till ett mer samordnat och effektivt miljöarbete inom en svensk kontext.For 25 years, Sweden’s 16 environmental quality goals have guided Sweden’s environmental efforts. These goals specify the desired state of the Swedish environment and, together with the ‘Generations goal’, form the foundation of Sweden’s national environmental policy. Despite implemented measures and initiatives, uncertainties remain regarding the adequacy and effectiveness of current environmental efforts. This thesis thus explores development opportunities within the environmental goal work, focusing on the environmental quality goal Good built environment, and is conducted as part of a project related to the further development of the Swedish University of Agricultural Sciences Environmental Monitoring and Assessment (FoMA) program Built Environment.
Within the environmental quality goal Good built environment, there is a lack of clarity regarding the distribution of responsibilities for the goal and which ongoing environmental analyses are conducted. To investigate this, an interview study was conducted at the tactical level of the environmental goal work, involving five government agencies and a country administrative board. Based on the interview study, the thesis identifies several potential improvements in the work for the environmental goals. These include (i) clearer political directives, (ii) a coordinating national planning, and (iii) a stronger role for academia in relation to the environmental goals.
Through these insights, the thesis contributes to an improved dialogue regarding FoMA and Sweden’s broader work with the environmental goals. It also emphasizes the importance of integrated strategies to effectively achieve the national environmental quality goals. Thus, the thesis lays a foundation for continued discussions and measures that can contribute to a more coordinated and effective environmental effort within a Swedish context
Plikt och etik
Get PDFEn viktig del av djurhälsopersonalens arbete är att uppmärksamma misstänkta fall
av vanvård och att genom anmälningsplikten föra dialog med både djurägare och
länsstyrelsen för att se till djurens bästa. Detta arbete undersöker hur legitimerade
djursjuksköterskor ställer sig till anmälningsplikten och om det finns en osäkerhet
kring hur den bör efterföljas.
Arbetet inleddes med intervjuer med två representanter från länsstyrelsen. Den ena
från länsstyrelsen i Uppsala och den andra från länsstyrelsen i Södermanland.
Representanterna fick svara på frågor om hur anmälningsplikten är utformad, hur
de resonerade kring motiveringar att inte anmäla, samt att de ombads förtydliga
kring anonymitet för den som anmäler och risker med en anmälan. Statistik från
respektive län erhölls även. En enkät spreds sedan till 107 djurkliniker i Sverige där
legitimerade djursjukskötare uppmanades att berätta om eventuella osäkerheter de
har inför anmälningsplikten. Enkäten undersökte även i vilken mån respondenterna
ansvarar för att anmäla, vem som upprättade anmälningar om de inte själva gjorde
det samt hur de resonerade kring upprättade och icke upprättade anmälningar.
Enkäten besvarades av 95 respondenter.
Resultaten av enkäten visade att det finns en utbredd osäkerhet och rädsla hos de
djursjukskötare som svarat på enkäten när det kommer till att anmäla misstänkta
fall av vanvård till länsstyrelsen. Anledningarna varierade men däribland uttrycktes
oklarhet kring vem det yttersta ansvaret ligger hos då somliga djursjukskötare
känner att veterinären bör vara den som upprättar anmälan. En annan anledning till
osäkerhet är rädsla för negativa konsekvenser för djuret och risker för att bli utsatt
för hot av förargade djurägare. Dessa rädslor är inte helt grundlösa men enligt
representanter från länsstyrelsen finns alternativet att i stället upprätta en anmälan
i klinikens namn, på det sätt uppfylls fortfarande anmälningsplikten.
Om en anmälan uteblir på grund av osäkerhet eller rädsla för konsekvenserna kan
detta leda till att djur riskerar att utsättas för utökat lidande eller död. Att anmäla
leder inte automatiskt till djurförbud eller rättslig påföljd för en djurägare utan kan
vara ett hjälpmedel för djurägaren som kanske inte har den information denne
behöver för att korrekt vårda sitt djur. Normativa etiska teorier kan appliceras när
djursjukskötare väger mellan att upprätta en anmälan eller inte och kan fungera som
riktlinjer för ett ställningstagande.A crucial part of working as veterinary professionals is identifying cases of animal
abuse and neglect. The duty of reporting animal welfare cases includes maintaining
a dialog with both pet owners and the County Administrative Board. This study
aims to examine licensed veterinary nurses' views on the duty to report animal
welfare discrepancies and if there are any uncertainties surrounding the duty to
report.
Initially, interviews with two representatives from the Swedish County
Administrative Board were held. One representative was from Uppsala and the
other from Södermanland. The representatives were asked questions about how the
reporting obligation is formulated and their stance on motives not to report animal
abuse. The representatives were also asked to clarify how anonymity for the person
reporting can be obtained, and to elaborate on the risks associated with reporting to
the County Administrative Board. Statistics from both counties were also accessed.
Subsequently, a survey was distributed to 107 veterinary clinics in Sweden where
licensed animal nurses were encouraged to express their uncertainties about the
reporting obligation. The survey also investigated to what extent the respondents
are responsible for reporting, who filed reports if they did not do it themselves, and
their reasoning surrounding filed and unfiled reports. The survey was answered by
95 respondents.
The results of the survey revealed that there is widespread uncertainty and fear
among the respondents when it comes to reporting suspected animal neglect to the
County Administrative Board. The reasons for this varied, but among them was
uncertainty about where the ultimate responsibility lies, as some veterinary nurses
feel that the veterinarian should be the one to file the report. Another reason for
uncertainty was fear of negative consequences for the animal and risks of being
subjected to threats from disgruntled pet owners. These fears are not entirely
unfounded, but according to representatives from the County Administrative Board,
there is the option of filing a report in the clinic's name and not the singular member
of staff’s, thereby still fulfilling the reporting obligation.
A missed report due to uncertainty or fear of the consequences a report may have,
can in the worst-case scenario lead to animals suffering or dying as a result of
neglect. Reporting does not automatically result in an animal ban or legal
consequences for an animal owner but can instead be a tool for the owner who may
not have the information they need to properly care for their animal. Normative
ethical theories can be applied to situations where veterinary nurses feel uncertain
about whether to report or not
Tech-driven solutions for sustainable poultry farming: A study of Kenyan peri-urban poultry farmers’ perception of an ICT program to decrease AMU
Get PDFUrban farming is a vital source of food and income in Low- and Middle-income countries like Kenya. A common livestock choice in urban farming is poultry since it efficiently produces animal-based protein with minimal feed input. However, urban farming increases the risk of infectious diseases due to crowded conditions for animals and humans, poor biosecurity and inadequate vaccination practices. Kenyan farmers treat these diseases by self-administering antimicrobial substances, purchased over the counter from their local Agrovet store without prior veterinary consultation. While this offers short-term relief, imprudent antimicrobial use (AMU) contributes to antimicrobial resistance (AMR), posing long-term health risks for both humans and animals. To address these challenges, implementing national and international surveillance of AMU and AMR is crucial.
As a first step in AMU surveillance in Kenyan agriculture, a pilot Information and Communication Technology (ICT) platform was launched in May 2023 for poultry farmers in Kajiado and Machakos counties. This thesis investigates the farmers’ perception of the ICT platform and the treatment data collected from it.
The platform aimed to map AMU amongst farmers and provide information about poultry diseases, AMR and prudent AMU. Over five months, farmers used the platform to report treatments. At the end of this period farmers participated in focus group interviews where they were asked to share their perception of the platform and suggest improvements. Despite a lack of treatment reports on the platform, the collected data showed a wide use of broad-spectrum antibiotics. Topics addressed during the interviews were technical issues and the implementation of various communication platforms for farmers and veterinarians. Over time, the platform aims to overcome the addressed challenges and expand its reach to a broader community of farmers, contributing to reduced AMU and AMR in Kenyan agriculture
Analys av svenska varmblodiga hästar som deltagit i unghäst-VM
Get PDFVärldsmästerskapen för unghästar (unghäst-VM) är en tävling för unga hästar från hela världen. Idag saknas sammanställd statistik över dessa hästars prestationer före och efter deras medverkan. Detta bristande underlag försvårar bedömningen av tävlingens roll som en potentiell startpunkt för en framgångsrik tävlingskarriär. Denna studie syftade till att sammanställa och analysera information om svenska varmblod (SWB) som har deltagit i unghäst-VM för att undersöka kännetecken hos de uttagna hästarna, eventuella resultat från unghästtester samt hur deras tävlingskarriär fortsatt efter unghäst-VM. De frågeställningar studien syftade till att besvara var ”vad finns det för gemensamma nämnare för unghästar som blivit uttagna till unghäst-VM?” och ”skiljer sig hästar som deltagit i unghäst-VM från normalpopulationen gällande prestationer innan och efter unghäst-VM?” Denna kvantitativa studie analyserade information om unghästar som deltagit i unghäst-VM från år 1999 till år 2023. Informationen samlades in från SWB:s representant i uttagningskommittén, hemsidan FEI:s databas och svenska ridsportförbundet (SvRF). Totalt analyserades information för 202 hopphästar och 135 dressyrhästar. Studiens resultat visade flera samband mellan deltagande i unghäst-VM och prestationer. Hästarna hade i genomsnitt högre poäng från unghästtest än normalpopulationen och erhöll dessutom högre livstidsackumulerade tävlingspoäng. En tydlig könsfördelning uppmärksammades bland de deltagande hästarna. Antalet ston var betydligt lägre inom båda disciplinerna i jämförelse med antalet hingstar och valacker. Hingstar och valacker hade även genomsnittligt högre tävlingspoäng. De hopp och dressyrhästar som presterat bra under unghäst-VM påvisades även ha en mer framgångsrik tävlingskarriär än de hästar som presterat sämre under unghäst-VM. Sammanfattningsvis var gemensamma faktorer för unghästar som blivit uttagna till unghäst-VM höga poäng från unghäst- och ridhästtest, samt att majoriteten av deltagande hästar var hingstar och valacker. Unghästar som deltagit i unghäst-VM skiljde sig från normalpopulationen genom att erhålla högre livstidsackumulerade tävlingspoäng, vilket tyder på en mer framgångsrik tävlingskarriär. Därav kan unghäst-VM betraktas som en gynnsam start för unghästen ur ett prestationsperspektiv.The World Breeding Championships for Young Horses (WBCYH) is a global competition for young horses from across the world. Today there is a lack of compiled statistics on the performance of young horses before and after their participation in the WBCYH. This lack of statistics makes it difficult to assess the role of the competition as a potential starting point for a successful competition career. This study aimed to compile and analyze information on Swedish Warmblood horses (SWB) that had participated in the championships to investigate the selected horses, possible results from young horse tests and how the competition careers continued after the championships. The questions the study aimed to answer were “what are the common denominators for young horses that have been selected for the championships?” and “do horses that participated in the championships differ from the normal population in terms of performance before and after the championships?". This quantitative study analyzed information of young horses that participated in the championships the years from 1999 to 2023. The information was collected from SWB's representative in the selection committee, the FEI database and the Swedish equestrian federation. The collected information contained 202 show jumping horses and 135 dressage horses. The results of the study showed several correlations between horses that participated in the championships and their performances before and after. The horses had on average higher score from young horse tests than the normal population. In addition, these horses also had on average higher lifetime accumulated competition points. A clear gender distribution was noticed among the participating horses. The number of mares was significantly lower in both disciplines compared to the number of stallions and geldings. Stallions and geldings also had on average higher competition scores. The jumping and dressage horses that performed well during the championships were also shown to have a more successful competition career afterwards. In summary common factors for young horses selected for the championships included high scores from young horse and riding horse test, as well as the fact that the majority of participating horses were stallions and geldings. Young horses participating in the championships differed from the normal population by obtaining higher lifetime accumulated competition points, indicating a more successful competition career. Hence, the World Breeding Championships for Young Horses can be considered a favorable start for the young horse from a performance perspective
Spenskador hos svenska mjölkkor – Typ och veterinär behandling
Get PDFSpenskador hos mjölkkor kan få stora konsekvenser då spenarna utgör ett viktigt skydd mot juver-infektion. Traumatiska spenskador ökar risken för klinisk mastit och vissa studier har även visat på ett samband mellan spenskador och en ökad risk att skickas till slakt eller avlivas. Spenskador kan vara antingen externa eller interna och kan vidare delas in i bland annat traumatiska, infektiösa, kemiska, mjölkningsinducerade och fysiska icke-traumatiska skador.
Behandlingsrekommendationerna för spenskador i litteraturen är inte helt samstämmiga och för spentramp finns relativt lite publicerat kring behandling av dessa skador. Syftet med detta arbete var att dels undersöka vilken typ av skador som förekommer i Sverige idag och om det utifrån djursjukdata gick att urskilja om skadorna var till exempel lacerationsskador eller krosskador. Syftet var även att ta reda på hur svenska veterinärer behandlar spenskador och jämföra detta mot littera-turen och de svenska behandlingsrekommendationerna från Läkemedelsverket och Sveriges veterinärförbund. Ytterligare en del i syftet var att ta fram bakgrundsdata så som ras, laktations-nummer och laktationsstadie för korna med spenskador för att jämföra detta med vad som tidigare publicerats kring riskfaktorer för spentramp.
Djursjukdata från år 2022 inhämtades från Växas kodatabas. Totalt ingick 465 kor från 361 olika besättningar som diagnosticerats med en eller flera spenskador år 2022 och som blivit behandlade av veterinär för sin spenskada. Bakgrundsdata så som ras, laktationsnummer och laktationsstadie undersöktes även för de kor som rapporterats med spenskador.
Resultatet visade att det var vanligast att spenskadorna skedde inom laktationens tre första månader, framför allt inom första månaden efter kalvning. Detta är också den period som i litteraturen beskrivs som störst risk för kor att drabbas av spenskador. Utifrån data gick det inte att kategorisera spenskadorna på det sätt som beskrivs i litteraturen och det gick inte att urskilja om skadorna var lacerationer eller krosskador. Skadorna delades istället in i spenskador med respektive utan juverinflammation eller klinisk mastit. Av alla 465 kor med spenskador år 2022 hade 72 procent spenskador med samtidig klinisk mastit och 28 procent spenskador utan samtidig mastit. Detta går i linje med tidigare publikationer om hur spenskador ökar risken för juverinfektion.
För behandling av spenskador gick endast att utläsa vilka läkemedel som administrerats vid varje behandlingstillfälle. Läkemedlen delades in i fem grupper: antibiotika, NSAID, sedativa läkemedel, lokalanestetika och övriga läkemedel. I Läkemedelsverkets riktlinjer för behandling med NSAID till nötkreatur anges att NSAID inte är indicerat vid smärtsamma processer i spenarna, men indicerat vid klinisk mastit. I resultatet framgick dock att ungefär lika stor andel kor behandlats med NSAID bland kor med spenskador med respektive utan juverinflammation. Detta tyder på att svenska veterinärer, till skillnad från Läkemedelsverkets rekommendationer, verkar anse NSAID vara indicerat vid spenskador oavsett tecken på samtidig juverinflammation eller inte. För antibiotika påverkade diagnosen desto mer i huruvida kor med spenskador behandlades med antibiotika, där 90 procent av kor med samtidig mastit fick antibiotika jämfört med 46 procent av korna utan mastit. Den vanligaste behandlingen av spenskador, oavsett diagnoskod, var den som rekommenderas vid klinisk mastit, det vill säga systemisk antibiotika och NSAID. Jämfört med rekommendationer i internationell litteratur verkar svenska veterinärer mer sällan behandla med en kombination av lokal och systemisk antibiotika, men det var vanligare att en kombination av båda sattes in vid tecken på samtidig klinisk mastit. För att ta reda på mer kring vilken typ av spenskador som förekommer och behandling av dessa utöver medicinsk behandling krävs vidare studier.Teat injuries in dairy cattle can have great consequences because of the importance of the teat for protection against udder infection. Traumatic teat injuries increase the risk of clinical mastitis, and studies have shown an association between teat injuries and an increased risk of euthanasia or being sent to slaughter. Teat injuries can be internal or external and can further be divided into for example traumatic, infectious, chemical, milking induced and non-traumatic physical injuries.
The recommendations for treatment of teat injuries in previous publications are not entirely unanimous and regarding crushed teats there are few publications that give recommendations for handling and treatment of these injuries. The aim of this study was to examine what type of teat injuries occurs in Sweden today and to see whether it is possible to determine whether the injuries are for example lacerations or crushing injuries based on animal health data. The aim was also to find out how teat injuries are treated by Swedish veterinarians and compare it to previous publications and Swedish guidelines. Another part of the aim of the study was to examine information about breed, number of lactations, and lactation stage with the purpose to compare this with what has previously been written about how these factors affect the risk of teat injuries.
The results from this study are based on animal health data from 2022 in the Swedish official milk recording scheme. The study included 465 cattle from 361 different herds that had been diagnosed with one or several teat injuries during 2022 and had been treated by a veterinarian. Information about breed, lactation number and lactations stage were also examined.
The results showed that teat injuries more often occurred within the first three months of lactation, and especially within the first month. This is also the period that have been described in previous articles as a time of increased risk for teat injuries. It was not possible from the data to categorize the teat injuries in a similar way to the literature, and therefore it was not possible to distinguish lacerations from crushed teats. Instead, the injuries were divided into teat injuries with or without mastitis. The results showed that 72 percent of the cows had teat injuries with mastitis and 28 percent had teat injuries without mastitis. This agrees with the connection between teat injuries and mastitis described by previous studies.
The only information available in the data regarding the treatment of teat injuries in 2022 were the administrated drugs that were given or prescribed by veterinarians. These were divided into five categories: antibiotics, NSAID, sedative drugs, local anesthesia and ”other drugs”. In Swedish guidelines NSAID is recommended to cattle with clinical mastitis but is not recommended for analgesia of painful teat disorders. In contrast to this, the results from this study showed that Swedish veterinarians often treat teat injuries with NSAID regardless of there being signs of mastitis or not. However, whether the cows had mastitis or not had an impact on whether the cows were treated with antibiotics or not. Teat injuries with mastitis were treated with antibiotics in 90 percent of the cases, compared to 46 percent of the teat injuries without mastitis that received antibiotics. The most common treatment of teat injuries in general was the treatment that is recommended in Swedish guidelines for clinical mastitis, which is systemic antibiotics and NSAID. Based on the results from this study Swedish veterinarians seem to use a combination of local and systemic antibiotics for teat injuries more seldom than the recommendation from authors from other countries state. It was however more common that cows received a combination of both if they had a teat injury with mastitis. To retain more knowledge regarding the types of teat injuries that occurs and their treatment in Swedish dairy cattle further studies are needed
Effekten på pH i jord av musselskal
Get PDFMarkförsurning pågår konstant till följd av naturliga och antropogena försurningsprocesser. Kalkning är ett verktyg för att höja markens pH-värde till optimala värden, vilket är essentiellt för att de grödor vi odlar ska trivas. Blåmusslans skal (Mytulis trossulus x edulis), består till över 90% av kalciumkarbonat vilket är samma kemiska sammansättning som den vanligaste kalkprodukten, kalkstensmjöl.
Syftet med studien var att undersöka effekten på pH-värdet i jord vid tillförsel av musselskalsmjöl i olika storleksfraktioner och givor, samt att jämföra effekten med den av kalkstensmjöl.
För att besvara frågeställningarna genomfördes ett experiment där kalkstensmjöl (>2mm), finmalet musselskalsmjöl (>0,25mm) och grovmalt musselskalsmjöl (0,63mm – 2mm) tillsattes med 1 eller 2 gram till krukor med 1 kg jord. 5 krukor per behandling testades under 12 veckor, där pH- värdet mättes var tredje vecka.
Resultatet indikerade att alla behandlingar hade en signifikant pH-höjande effekt. Ingen av givorna med finmalet musselskalsmjöl visade någon signifikant skillnad mot 2 gram kalkstensmjöl. Mellan behandlingarna 2 gram grovmalen kalkstensmjöl och 1 gram kalkstensmjöl fanns ingen signifikant skillnad. Den relativt korta tidsperioden är en begränsning i studien för att dra slutsatser kring den fulla kalkeffekten av behandlingarna. Slutsatsen var att musselskalsmjöl kan ersätta kalkstensmjöl för att i krukor höja jordens pH.Soil acidification is both a naturally and anthropogenically occurring process. Liming is a tool used to raise pH in soil to optimal levels, which is essential for most cultivated crops to thrive. The shell of the blue mussel (Mytulis trossulus x edulis) consists of more than 90% calcium carbonate, which has the same chemical composition as the most common lime product, pulverized limestone.
The purpose of this study was to examine the effect on the pH value in soil when adding ground mussel shells in different size fractions and doses, as well as to compare the effect with that of pulverized limestone.
To do this, an experiment was carried out where pulverized limestone (>2mm), coarsely ground mussel shells (0.63-2mm) and finely ground mussel shells (>0,25mm) were added at 1 or 2 grams into pots with 1 kg of soil. 5 pots per treatment were tested for 12 weeks, with the pH measured every three weeks.
The results show that all treatments had a pH-raising effect. None of the doses of finely ground mussel shells showed a significant difference against 2 grams of pulverized limestone. One limitation in the study was the relatively short time, limiting further conclusions of the full liming effect. In conclusion, ground mussel shells could replace pulverized limestone as a liming product to raise the pH of soil in pots