LnuOpen (Linnaeus University)
Not a member yet
3576 research outputs found
Sort by
Talsnacks påverkan på elevers taluppfattning
Get PDFI mötet av en ny elevgrupp med uttalade låga resultat på Nationella proven åk 3 behövdes insatser göras för att fördjupa och bredda elevernas taluppfattning. Undersökningar och analyser av elevernas utmaningar gjordes på gruppnivå med stöd av Förstå och använda tal- tester (McIntosh, 2009). Det blev tydligt att eleverna använde standardiserade metoder, likt algoritmen, men flyttade enbart siffror. De kunde inte beskriva varför eller vad som hände tex vid växling. En aktion gjordes med införande av Numbertalks á 10 min, 3-4 gånger per vecka i 3 månader, hösten i årskurs 4.
Number Talks, eller Talsnack som mina elever kom att kalla det, är en metod för utvecklandet av huvudräkning och taluppfattning med ursprung i USA via bla Parker and Richardsson (2015) och och Parrish (2014). Eleverna presenteras för ett tal och ska sedan, efter enskild tanketid, som klass tillsammans försöka hitta så många olika lösningsvägar som möjligt. Läraren antar rollen som moderator för samtalet och sekreterare, varpå denne kan modellera elevernas huvudräkningsstrategier synligt för alla. Metoden har som mål att utmana elevernas resonemangs, kommunikation och metodförmåga samt bredda och fördjupa deras taluppfattning och förståelse och användning av räknesätten.
Efter avslutande tidsperiod gjordes ett eftertest igen med Förstå och använda tal. Synligt blev att alla elever hade utvecklats, vilket inte enbart kan tillskrivas Talsnacken, då undervisningen på andra sätt också behandlade taluppfattning. Även deras Talsnack hade utvecklats. Från att eleverna i början hade svårt att hitta metoder annat än de förinlärda, tex talsortsräkning och algoritm (vilket egentligen inte är en huvudräkning) så började eleverna börja bli kreativa med talen. De visade också genom sina lösningar och beskrivningar att de börjat få utökad förståelse för räknesätten.
Mest intressant i studien var att de elever som presterat ytterst lågt på förtestet utvecklats mest, trots att de under Talsnacken sällan bidrog med lösningar. Klasskamraternas resonemang och modelleringen kan antas hjälpa eleverna. Talsnack har även i tidigare studier visat sig värdefullt för elever med behov av stöd Bouck (2022).
I många fall där eleverna stöter på svårigheter i matematiken syns tendenser att snäva in vad eleverna möter. Tex att vi enbart lägger vikt vid en metod för att de ska bli säkra i denna. Av välmening kanske vi gör eleverna en björntjänst där förståelsen går förlorad
Constructing digital competence in small and medium-sized Enterprises – Challenges and opportunities
Get PDF
Educators' Perceptions and Mental Models of AI and Social-Intelligent Robots in Academic Settings
Get PDFErfarenheter av exklusion, misserkännande och ambitioner om ömsesidig samexistens och beroende i mötet med den svenska välfärdsstatens stödstrukturer: Att utforska berättelser från föräldrar med migrationserfarenheter
Get PDFTidigare forskning har visat att det finns en misstro bland barn, ungdomar och föräldrar med migrationserfarenheter mot socialtjänsten och andra sociala myndigheter, bland annat utifrån rädsla för tvångsingripanden i relation till barn och ungdomar (Dominelli 2018; Persdotter & Andersson 2020; Grim & Persdotter 2021).
Syftet med detta paper är att beskriva och kritiskt analysera hur föräldrar med migrationserfarenheter förhandlar och hanterar de faktiska och normativa uppgifter och ansvar som läggs på föräldrar i Sverige, samt hur de uppfattar och upplever välfärdsstatens åtgärder för att stödja barn och ungdomar.
Materialet består av fokusgruppsintervjuer med föräldrar med migrationserfarenheter. Vidare analyseras materialet med hjälp av en tematisk och abduktiv analysmetod. Teoretiskt kombinerar vi perspektivet om konvivalitet (samexistens) (Gilroy 2004) med perspektivet om intersektionalitet (McCall 2005). Vår förståelse av konvivalitet är att det kan fungera som ett analytiskt verktyg för att undersöka på vilka sätt och under vilka villkor marginaliserade människor konstruktivt har försökt skapa möjligheter till samexistens trots olikheter (jfr Nowicka & Vertovec 2014). Vidare analyserar vi hur föräldrarna beskriver sina erfarenheter och uppfattningar om hur det välfärdsstatliga stödet kan utformas så att det upplevs som attraktivt, tillgängligt och något man kan ha förtroende för. Utöver detta fokuserar vi även på hur de intervjuade föräldrarna förhandlar sina erfarenheter av välfärdsstatens stöd till barn och ungdomar i relation till intersektionella kategorier som klass, kön och etnicitet/"ras".
Resultaten presenteras inom tre teman.
Tvetydigheten i tillit och misstro mot välfärdsstatliga institutioner som arbetar med barn och ungdomar.
Det första temat innehåller tvetydigheten mellan föräldrarnas tillit till och benägenhet att vända sig till myndigheter snarare än sina egna nätverk och den misstro som finns mot socialtjänsten, men delvis också mot skolan och hälso- och sjukvården.
Välfärdsstatens bemötande – erfarenheter och ideal.
Det andra temat innehåller föräldrarnas såväl positiva som negativa erfarenheter av bemötandet från välfärdsstatens professionella och myndigheter samt deras normativa ideal och uppfattningar om hur ett gott bemötande ser ut.
"Lyssna mer" - Föräldrars råd för att förbättra stödet till barn och ungdomar.
Det tredje temat innehåller råd från föräldrar till välfärdsinstitutioner, organisationer och enskilda professionella om hur stödet kan förbättras.
Upplevelser av exklusion och misserkännande innebär att intervjupersonernas roller som föräldrar sätts under press samt att tilliten till välfärdsstatens stödstrukturer påverkas negativt. Trots intersektionella ojämlikhetsstrukurer, baserade på klass, kön och etnicitet/"ras", som de intervjuade föräldrarna upplever, uttrycker flera en vilja att stärka den ömsesidiga samexistensen och beroendet mellan sig själva och välfärdsstatens stödstrukturer för att underlätta samvaro i lokalsamhället och över rasifierade kategorier mellan ”infödda” och ”invandrare”
Delaktighetspraktiker
No full textBakgrund och syfte: Eftersom barns delaktighet korrelerar med såväl positiva som negativa konsekvenser är det angeläget med en god förståelse för de praktiker som underlättar delaktigheten, så att socialarbetare kan använda praktikerna med större precision och medvetenhet. Vi ville därför ta reda på hur socialarbetare stödjer barns delaktighet i mellanmänskliga möten.
Metod: Materialet bestod av 16 naturligt förekommande audiovisuella inspelningar av autentiska barn- och familjeterapier på socialtjänstens öppenvårdsmottagningar och inom barn- och ungdomspsykiatrin, samt 24 så kallade stimulated recall-intervjuer med barn och socialarbetare i inspelningarna. Under intervjuerna lokaliserade deltagarna 367 sekvenser i inspelningarna där de menade att barnen var (eller inte var) delaktiga. Vi analyserade materialet med hjälp av Constructivist Grounded Theory.
Resultat: Analysen genererade ett dynamiskt ramverk bestående av fyra samverkande delaktighetspraktiker: 1) tidshantera, 2) relevantgöra, 3) intensitetsreglera och 4) inklusionsfrämja.
Genom att skildra processer som stödjer barns delaktighet, bidrar studien också med en dynamisk dimension: Ju mer relevant ett samtalsämne är, desto viktigare är det att reglera samtalets intensitet, så att barnet inte överväldigas och sluter sig. Men hur relevant ett samtalsämne än görs, kan barnet ändå inte processa samtalet om det inte anpassas efter barnets behov och förmågor. Barnet måste dessutom ges utrymme att vara delaktigt; hur relevant och vältajmad en fråga än är, kommer barnet kanske ändå inte vilja delta i samtalet om det inte också ges utrymme att vara delaktigt på sina villkor. Alternativt deltar barnet med obehag, och pratar trots att pratandet upplevs alltför utlämnande.
Implikationer: Studiens resultat behöver integreras med socialarbetares kompetens och anpassas efter varje barns unika situation, behov och sätt att vara på. Min förhoppning är att ramverket kan fungera som en motpol till en ofta förekommande detaljstyrning och överstand
Hästens makt: olika former av makt vid ett HVB för sexuellt utsatta flickor där man använder behandlingsmetoden hästunderstödd terapi
Get PDFDen sociala barnavården är en del av det sociala arbetet som riktar särskilt fokus mot barn och unga. I min forskning ligger fokus på flickor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp och som med frivillighet eller tvång omhändertagits av sociala myndigheter och placerats på ett specifikt HVB där man arbetar med en behandlingsmetod som kallas hästunderstödd terapi. Forskning om behandlingsmetoden hästunderstödd terapi har i hög grad hittills handlat om att öka kunskapen om fördelarna med hästar som medterapeuter i olika sammanhang (se t ex Carlsson, 2017). Samtidigt påtalas också behovet av ytterligare kunskap om hästunderstödd terapi som på ett ännu tydligare sätt definierar behandlingsinslagen (se t ex Andersson, 2021). Därtill finns det ett ökat behov av kunskap om behandlingsmetoder i stort i socialt behandlingsarbete. I en granskning från 2023 framkom till exempel att det i Sverige används över 100 olika sorters insatser inom den sociala barnavården av vilka endast en tredjedel vilade på någon form av vetenskapligt stöd (Bergström m. fl., 2023).
Min forskning bidrar med ett nytt perspektiv på forskningen om hästunderstödd terapi på så sätt att jag anlägger ett kritiskt perspektiv i syfte att synliggöra ojämlikheter som kan gömma sig i behandlingsinslag som ej är helt definierade (se t ex Laanemets & Kristiansen, 2008).
Mitt resultat visar hur omhändertagna flickor genom att ta hand om hästar och ge dem omsorg fostras in i det framtida moderskapet. Detta är något som visats i tidigare forskning (jfr t ex Claezon & Hilte, 2005; Hamreby, 2004; Laanemets & Kristiansen, 2008; Mattsson, 2005). Det som dock skiljer detta sammanhang från övrig forskning är att här är det hästar som är centrala i behandlingsinsatsen - samt det faktum att hästar behöver omsorg och tas om hand - som används för att praktisera moderskapet och de normer och föreställningar som förknippas med moderskapet (Hirdman, 1988). Samtidigt visar jag också hur omhändertagna flickor ska stärkas som individer för att bli autonoma och självständiga genom att träna ledarskap på hästar. Flickor fostras alltså å ena sidan till ett traditionellt moderskap samtidigt som de å andra sidan stärks till autonoma individer. Dessa ytterligheter tolkar jag utifrån både ett upprätthållande av konstruerad kvinnlighet samt utifrån feministiska värden (jfr Forsberg, 2007, 2012; Hirdman, 1988; Nikku, 2005). Slutligen synliggörs hur det sociala arbetets fostrande ideal till stor del omsätts i praktik med hjälp av hästar och de rutiner som finns runt hästar och stall vilket bidrar till att upprätthålla ojämlika maktrelationer mellan klient och system (flickor och behandlare) (jfr Järvinen, 2002), samtidigt som de också blir del i att förstärka den sociala barnavårdens fostrans- och förändringspraktik med särskilt fokus på flickor (jfr Andersson Vogel, 2020).
Det centrala budskapet är att hästar används som medel för att iscensätta olika former av makt vilket visar att de strukturella ojämlikheter som präglar samhället återfinns i den HVB-kontext som studeras (jfr Acker, 2006). Konkret betyder detta att makt till stor del upprätthålls genom att använda hästar på olika sätt vilket skapar vissa specifika förutsättningar för att bedriva HVB-vård av flickor på
Intermediality of lifelogging
Get PDFDigitally recording human experience 24 hours a day became a new practice in the 1980s. Coined “lifelogging”, this computerized practice, quietly gaining popularity, aims to supplement individuals' memory faculty, particularly personal memories. Technically, it involves automated, continuous, and cumulative archiving of information regarding an individual's daily activities. As proposed by Martin Dodge, Rob Kitchin (2007), the purpose of such devices is to record all events, conversations, texts, audiovisual information, and traces generated on social media platforms, as well as biological data generated by sensors placed on the body, primarily for accessing and cross-referencing data in the future. The personal archive is a multimodal data collected through specialized software and mostly ubiquitous computing devices, omnipresent in the user's environment (referred to as lifeloggers).
This conference aims to trace the intermedial genealogy of lifelogging. It will explore the technocultural series and trajectories that have paved the way for lifelogging in a sociosemiotic and intermedial perspective, including personal diaries to surveillance cameras, parameters, uses and social logics. An analysis of intermedial parameters will be coupled with research conducted among lifeloggers themselves, who sometimes draw very specific links between their current practices and older techniques such as automatic writing
Theatre performance and the digital – what’s the connection? an intermedial approach
Get PDFTheatre and machines share a deep genetic and ontological relationship. The theatre stage not only uses technology but is also a physical and perceptual space, itself mediated, and mediating the visual and acoustic relationship between the worlds of stage and audience. Dramatic, make-believe play is a cognitive machine, allowing the animation of synthetic, fictional agents. Performance, with its broad spectre and typology, provides the intentional, agential and subjective matrix for any “doing”. The machine, on the other hand, reciprocates this investment, by providing itself either as an automaton or puppet, or as a “software” solution, as in acting and directing.
The dynamic of the theatre-machine relationship accumulates in the digital revolution. Indeed, already before B. Laurel’s book Computers as Theatre (1993), the digital showed its first co-fabrications with the analogue on the theatre stage or the computer screen. Mostly on a spectacle and plot level, the digital and the theatre/performance/drama triplet became intertwined so as to give rise to various manifestations of their synergy, digital theatre, cyberformance and cyberdrama, to name but a few. Lately, new evolvements brought forth by emerging extended or mixed reality technologies, including augmented and virtual reality ones, promise even more immersion to the contemporary performing and spectating subject, while AI deluges the public sphere and global culture.
What are the terms of the correlation between theatre/drama/performance and the digital? How may an intermedial approach contribute to the negotiation of the space between the analogue, the digital and the virtual, or between arts, technology and media? What are the latest lessons in adopting a theatrical frame when contemplating digital culture? The lecture is expected to explore the potential of an expanded role of intermediality in such discussion and highlight how the intermedial perspective may be deemed as a possible route for comparing “cabbages and kings”