LnuOpen (Linnaeus University)
Not a member yet
3576 research outputs found
Sort by
Work experiences and training needs in the implementation of digital chat-based care assessments in primary care
Leveraging population mobility insights from mobile operator data for development and humanitarian action: From setting up mobile data partnerships and secure processing and data in use
AWAITS: An academic writing AI tutoring system with retrieval augmented generation for supporting cognitive skills
Queer trauma theology as a way forward for queer refugees
Queer refugees have an increased risk of trauma compared to other refugees.[1] The religious community is important for integration,[2] but not all are pro-immigration or queer affirming. Additionally, in asylum cases claiming a faith is unfavorable for queer refugees.[3] Through ethnographic methodology, this study compares the work churches in Sweden do for queer refugees with the role of religion in the lives of queer refugees. With an ecclesiological perspective, this article suggests a framework of queer trauma theology as a way forward for Swedish faith leaders meeting LGBTQ refugees. I explore and expand the concept of queer trauma theology both theoretically and practically, arguing that the incorporation of faith and a queer trauma theology is crucial in meeting the needs of queer refugees arriving in Sweden.
[1] Rainbow Response: A Practical Guide to Resettling LGBT Refugees and Asylees (Chicago: Heartland Alliance for Human Needs & Human Rights, 2012), 36.
[2] Darrell Jackson and Alessia Passarelli, Mapping Migration, Mapping Churches’ Responses in Europe: Belonging, Community and Integration: The Witness and Service of Churches in Europe (World Council of Churches Publications, 2016), 119; Kristina Hellqvist and Andreas Sandberg, “En tid av möten: Arbetet med asylsökande och nyanlända i Svenska kyrkans församlingar 2015-2016” (Uppsala: Svenska Kyrkan, 2017), 17.
[3] Aino Gröndahl, “Avslagsmotiveringar i HBTQI-asylärenden: En rättsutredning av Migrationsverkets, migrationsdomstolarnas och Migrationsöverdomstolens prövning av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.” (Stockholm: RFSL, 2020), 59.Queer refugees have an increased risk of trauma compared to other refugees.[1] The religious community is important for integration,[2] but not all are pro-immigration or queer affirming. Additionally, in asylum cases claiming a faith is unfavorable for queer refugees.[3] Through ethnographic methodology, this study compares the work churches in Sweden do for queer refugees with the role of religion in the lives of queer refugees. With an ecclesiological perspective, this article suggests a framework of queer trauma theology as a way forward for Swedish faith leaders meeting LGBTQ refugees. I explore and expand the concept of queer trauma theology both theoretically and practically, arguing that the incorporation of faith and a queer trauma theology is crucial in meeting the needs of queer refugees arriving in Sweden.
[1] Rainbow Response: A Practical Guide to Resettling LGBT Refugees and Asylees (Chicago: Heartland Alliance for Human Needs & Human Rights, 2012), 36.
[2] Darrell Jackson and Alessia Passarelli, Mapping Migration, Mapping Churches’ Responses in Europe: Belonging, Community and Integration: The Witness and Service of Churches in Europe (World Council of Churches Publications, 2016), 119; Kristina Hellqvist and Andreas Sandberg, “En tid av möten: Arbetet med asylsökande och nyanlända i Svenska kyrkans församlingar 2015-2016” (Uppsala: Svenska Kyrkan, 2017), 17.
[3] Aino Gröndahl, “Avslagsmotiveringar i HBTQI-asylärenden: En rättsutredning av Migrationsverkets, migrationsdomstolarnas och Migrationsöverdomstolens prövning av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.” (Stockholm: RFSL, 2020), 59
Migration, kärlek och sexuell hälsa i forskning och praktik
Sexualitet och sexuell hälsa har under de senaste åren fått en framskjuten position i debatten kring migration och i olika integrationsinsatser i Sverige. Men vilket utbyte finns egentligen mellan forskning och yrkesverksamma i dessa frågor? Vilka lärdomar kan dras från varandras verksamhet, och hur kan vi stärka dialogen?
I rundabordssamtalet utforskades frågor om sexualitet och sexuell hälsa i ett produktivt samtal mellan forskare och yrkesverksamma. Samtalet byggde på erfarenheter av att på olika sätt arbeta med frågorna idag i förhållande till skiftande migrationslagstiftning, policy och opinion. Vi blickade också framåt för att undersöka hur samverkan mellan forskning och praktik kan stärkas och utvecklas för att gemensamt skapa fördjupad kunskap om dessa frågor.
 
Föräldraskap över gränser
Forskning påvisar att föräldrar till ensamkommande barn ofta är regelbundet involverade i sina barns vardagsliv, trots att de bor i olika länder (Herz & Lalander, 2019; Hessle, 2009). Ny teknologi möjliggör transnationella relationer på ett annat sätt än tidigare. Transnationella relationer kan ge barn stadga i en ny och turbulent livssituation (Eastmond, 2007), öka möjligheterna till en god etablering i Sverige (Hessle, 2009) och öka barnens välmående (Stretmo & Melander, 2013). Trots detta tyder forskning på att svensk socialtjänst inte tar hänsyn till ensamkommande barns föräldrar i samma utsträckning som placerade barns föräldrar, där föräldern bor inom Sveriges gränser (Backlund, Eriksson, Greiff, & Åkerlund, 2012).
Mitt bidrag till denna konferens är en del av min avhandling som handlar om föräldraskap över gränser – när ett ensamkommande barn bor i Sverige och föräldrarna i ett annat land. Denna del av studien består av en dokumentstudie som innefattar Socialstyrelsens handböcker som ska vägleda socialtjänstens arbete med placerade barn och specifikt ensamkommande barn samt lagtext och förarbeten till lagtext som är relevanta för socialtjänstens arbete med placerade barn. Materialet består även av intervjuer med socialsekreterare som vid tidpunkten för intervjun handlägger minst ett ensamkommande barn.
Dokumenten analyseras med hjälp av diskursanalys, framöverallt diskursteori enligt Laclau och Mouffe, och syftar till att identifiera hur ensamkommande barns föräldrar och deras potentiella föräldraskap framställs i dessa dokument. Intervjuerna med socialsekreterare syftar till att undersöka om, och hur, de utövar transnationellt socialt arbete med föräldrar till ensamkommande barn och hur de uppmärksammar relationen mellan barn och föräldrar, likväl som föräldrarnas föräldraskap. Intervjuerna analyseras tematiskt och förstås till störst del utifrån transnationalitet och relationella praktiker. Genom att studera både dokumenten och intervjuer med socialsekreterare önskar jag att se om de diskurser om ensamkommande barns föräldrar som synliggörs i de officiella dokumenten även genomsyrar hur socialsekreterarna belyser relationen mellan ensamkommande barn och deras föräldrar samt det föräldraskap som eventuellt utövas.
Dokumentstudiens preliminära resultat påvisar att föräldrar till ensamkommande barn skildras som en omöjlig utövare av föräldraskap, både legalt och av faktisk omsorg. Föräldraskapet förväntas ersättas av andra. Föräldrarna ses enbart som en viktig relation till sitt barn, som barnet eventuellt ska återförenas med. I intervjustudiens preliminära resultat framkommer att socialsekreterarna upplever att det finns flera delar av ett föräldraskap som de ensamkommande barnens föräldrar inte kan utöva, samtidigt ger socialsekreterarna flera exempel på olika sorters föräldraskap och omsorg som föräldrarna faktiskt gör. Föräldrarna beskrivs som viktiga personer i barnens liv.
Preliminärt påvisas att det finns en vidd i hur väl det transnationella sociala arbetet är institutionaliserat på arbetsplatserna och även en stor vidd i hur socialsekreterare tar hänsyn till, och involverar, de ensamkommande barnens föräldrar i sitt arbete: från att aldrig ha tagit en kontakt med ensamkommande barns föräldrar, till att ha regelbundna samtal med vissa föräldrar. De diskurser som jag har identifierat i de officiella dokumenten har till viss del etablerat sig inom socialtjänsten, men det en stor variation, som bland annat tycks sammanfalla med organisatoriska förutsättningar och arbetslivserfarenhet inom yrket
Kampen om (mikro)rättigheter: Ungas och personals förståelser av rättigheter på särskilda ungdomshem
Denna tvärvetenskapliga studie avser hur rättigheter förstås och praktiseras vid särskilda ungdomshem. Studien tar sin utgångspunkt i två pågående utvecklingstrender; (1) å ena sidan synen på barn som rättighetsbärare, en trend som blivit alltmer påtaglig sedan inkorporeringen av FN:s barnkonvention i svensk lag, och (2) å andra sidan kraven på hårdare tag och nya former av inlåsning av barn och unga med social problematik och särskilt de som begår brott. De särskilda ungdomshemmen, med Statens institutionsstyrelse som huvudman, kan sägas befinna sig i skärningspunkten mellan dessa två trender. På institutioner med långtgående tvångsbefogenheter finns därtill en ökad risk för ett repressivt klimat – något som kan utmana en stärkt barnrättspraktik. Syftet med studien är analysera vad de ökade kraven på att beakta barns och ungas individuella rättigheter kan innebära i en kollektivt organiserad tvångsvårdskontext.
I studien utgår vi från ett kritiskt barnrättsperspektiv vilket innebär att man inte kan ta för givet att rättigheter i sig själv leder till goda villkor för barn och unga. Rättigheter behöver förstås underifrån, dvs. i de sammanhang som de ska förverkligas. Vi har därför valt att undersöka hur unga och personal förstår rättigheter under placering på låst avdelning inom SiS. Sammantaget har vi intervjuat 15 unga (13–19 år) och 16 anställda vid fyra behandlingsavdelningar vid fyra olika ungdomshem.
Både de ungas förståelse och personalens beskrivning av rättighetspraktiken framstår vara invävt i ett större sammanhang såsom vårdmiljön, behandlingen, de ungas beteende och relationerna mellan unga och personal. Personalen beskriver en slags balansräkning där rättigheter ska vägas mot skyldigheter. På så vis kan regler, de ungas beteende, grupptillvaron och vårdbehov användas för att motivera begränsningar i de unga rättigheter. De unga, å sin sida, kan uppfatta sina rättigheter som ”token” (symboliska) och utan mening. De kan också se att deras position som rättighetsbärare beror på vilka de är som personer och vad de gör. Rättigheterna är i den meningen villkorade. En tredje förståelsen hos de unga är att de genom rättigheter har ett ovillkorat människovärde, oberoende av sina handlingar. Överlag framträder ett ständigt förhandlande mellan personalen och de unga om det vi kallar mikro-rättigheter (vardagliga frihetsmarginaler). Båda parter kämpar på sitt sätt med rättighetsfrågan.
Studien synliggör hur de spänningarna som är inbyggda i de särskilda ungdomshemmens uppdrag manifesteras i hur rättigheter praktiseras. Barns rättigheter vägs mot andra hänsyn och fokuserar i hög grad på vardagsfriheter som utanför institutionens väggar tas för givna. Sådana avvägningar är sannolikt oundvikliga, men de har stor betydelse för de ungas handlings- och rörelsefrihet under vårdtiden. Samtidigt gör de möjliga tvångsbegränsningarna idén om rättigheter som gäller alla extra viktig. Vad som är rimligt och möjligt för att förverkliga idén om barn som individuella rättighetsbärare i låst vård behöver diskuteras och problematiseras på de särskilda ungdomshemmen
Att intervenera i ”närområdet” i socialt arbete: Lärdomar från en etnografisk studie om barn och ungas vardagsgeografier
Presentationen rör barn och ungas vardagliga geografier samt det sociala arbetets etablerade förhållningssätt till desamma. Särskilt fokus kommer riktas mot hur erfarenhetsnära tolkningar av barn och ungas egna berättelser om ”den vanliga vardagen” kan utvidga det sociala arbetets förståelse för barn och ungas geografier, och hur dessa tolkningar kan berika såväl forskning som praktik i socialt arbete. Presentationen baseras på den etnografiska studien Förhöjd vardaglighet. Unga på landsbygden gör vardag som behandlar barn och ungas vardagsliv i svensk landsbygd
Ungas möjlighetshorisonter och framtidsutsikter i socialt delade landsbygdssamhällen
Många mindre orter på landsbygden har kommit att präglas av segregation (Delmos 2022), vilket kan påverka självbilden och uppfattningen om möjlighetshorisonter och framtidsutsikter hos unga som växer upp i sådana orter. I den här texten lägger vi särskilt fokus på vad unga uppfattar sig kunna vara och representera och i vilken utsträckning de uppfattar sig kunna eller känner sig hindrade att ta del av det lokala samhällets möjligheter till aktiv fritid, extrainkomster och framtidsutsikter. Individens möjlighetshorisonter formas i samspel mellan individen och hens sociala omgivning där framtidsplaner blir bedömda, värderade och i olika grad uppmuntrade av omgivningen som mer eller mindre passande, möjliga och önskvärda (jmf. S Areschoug 2022). Vi kommer att utforska hur lokala resurser och berättelser påverkar unga människors uppfattningar och erfarenheter av deras möjlighetshorisonter men också hur inkluderande nätverk och berättelser som utmanar de ökande effekterna av segregering kan främjas. Frågan som står i fokus är hur lokala berättelser inom socioekonomiskt segregerade samhällen formar unga människors uppfattningar och erfarenheter av deras möjlighetshorisonter och framtidsutsikter.
Vårt empiriska material består till huvuddel av intervjuer med unga, så väl individuella som gruppintervjuer. Vi använder oss också av så kallade ”walk and talks” och ungas fotodokumentation genom att låta unga fotografera miljöer baserat på frågor om platser som väcker känslor så som glädje, trygghet, kamratskap, ensamhet, maktlöshet och frustration/bitterhet. För att kontextualisera berättelserna använder vi oss också av offentligt statistiskt material kopplat till arbetsmarknad, utbildning och andra socioekonomiska faktorer eftersom ungas framtidsutsikter och möjligheter också påverkas av strukturella omständigheter (se exempelvis. L Svensson 2006)