LnuOpen (Linnaeus University)
Not a member yet
3576 research outputs found
Sort by
Cultural institutions and the culture war: The digital threat to the promotion of democracy (CiCuW)
Full text linkTime as queer capital, or: LGBTIQ+ refugees ‘coming out’ of the asylum system
Full text linkIn order to be granted asylum, LGBTIQ+ refugees have to prove their sexual orientation, gender identity and/or expression (SOGIE) to the refugee regime. In this process, LGBTIQ+ refugees are oftentimes presented as ‘stuck’, having to perform their SOGIE in a fixed way in order to secure and maintain protection. Drawing on semi-structured interviews with LGBTIQ+ refugees and ethnographic research in and around Copenhagen, this presentation seeks to add nuances to this narrative. In exploring the complex and nuanced experiences of LGBTIQ+ refugees in the context of the asylum process and ‘integration’, LGBTIQ+ refugees do not appear to be passive. Far from being stuck, LGBTIQ+ refugees are actively navigating through spatialised temporalities during and after their asylum process. While proving their ‘queer identity’, LGBTIQ+ refugees simultaneously learn to be (or perform as) credible queer subject – through the acquisition of queer capital. This presentation explores how LGBTIQ+ refugees queer temporality in multiple ways: First, I analyse how the so-called Danish ‘paradigm shift’ is producing uncertain temporalities for LGBTIQ+ refugees. Second, I analyse how LGBTIQ+ refugees are becoming and remaining queer after having been granted asylum. Finally, I explore how LGBTIQ+ refugees are (un)able to ‘come out’ of the asylum system. By claiming belonging to the Danish nation-state, they seek a change in the asylum system and demand permanent residence to express their SOGIE fluently. LGBTIQ+ refugees are thus not stuck, but strategically navigating the past, present and future to become credible queer subjects in Denmark.In order to be granted asylum, LGBTIQ+ refugees have to prove their sexual orientation, gender identity and/or expression (SOGIE) to the refugee regime. In this process, LGBTIQ+ refugees are oftentimes presented as ‘stuck’, having to perform their SOGIE in a fixed way in order to secure and maintain protection. Drawing on semi-structured interviews with LGBTIQ+ refugees and ethnographic research in and around Copenhagen, this presentation seeks to add nuances to this narrative. In exploring the complex and nuanced experiences of LGBTIQ+ refugees in the context of the asylum process and ‘integration’, LGBTIQ+ refugees do not appear to be passive. Far from being stuck, LGBTIQ+ refugees are actively navigating through spatialised temporalities during and after their asylum process. While proving their ‘queer identity’, LGBTIQ+ refugees simultaneously learn to be (or perform as) credible queer subject – through the acquisition of queer capital. This presentation explores how LGBTIQ+ refugees queer temporality in multiple ways: First, I analyse how the so-called Danish ‘paradigm shift’ is producing uncertain temporalities for LGBTIQ+ refugees. Second, I analyse how LGBTIQ+ refugees are becoming and remaining queer after having been granted asylum. Finally, I explore how LGBTIQ+ refugees are (un)able to ‘come out’ of the asylum system. By claiming belonging to the Danish nation-state, they seek a change in the asylum system and demand permanent residence to express their SOGIE fluently. LGBTIQ+ refugees are thus not stuck, but strategically navigating the past, present and future to become credible queer subjects in Denmark
The affective and effective work of ‘mediazione linguistico-culturale’: a case from Italy to Brazil, with love
Full text linkI propose a discussion about the professional figure of “linguistic and cultural mediation” (Archibald & Garzone, 2014) which was regulated in Italy in 1998 as well as in other European countries to "promote more integration between public services and migrants" (Quassoli & Colombo, 2012). For this discussion I bring reflections from an interview with an Italo Brazilian mediator, cis woman, that works with anti-trafficking and anti-violence programs in the north of Italy, and also my own experience working with trans migrant sex workers (mostly from Brazil). The affective discussion comes also from my inside perspective as both a Brazilian and Italian citizen, and from my social work in an Italian NGO as well as a Social Anthropology researcher. Positioning myself is fundamental for the decolonial, transfeminist and intersectional approach (Brah, 2006; Brah & Phoenix, 2004; Lugones, 2014 E 2018; Viveros, 2016; Vergueiro, 2016; Favero, 2021) of this presentation and is also part of the analysis and discussion. I argue for the importance of affects in order to research and approach the multiplicity of motivations for migrant sex workers (Juliano, 2002; Agustín, 2005), which materialize different governances and policies (Garofalo & Marchetti, 2019) that can imply difficulties and criminalization for cis and trans women on the move in the sex markets (Abbatecola, 2018).I propose a discussion about the professional figure of “linguistic and cultural mediation” (Archibald & Garzone, 2014) which was regulated in Italy in 1998 as well as in other European countries to "promote more integration between public services and migrants" (Quassoli & Colombo, 2012). For this discussion I bring reflections from an interview with an Italo Brazilian mediator, cis woman, that works with anti-trafficking and anti-violence programs in the north of Italy, and also my own experience working with trans migrant sex workers (mostly from Brazil). The affective discussion comes also from my inside perspective as both a Brazilian and Italian citizen, and from my social work in an Italian NGO as well as a Social Anthropology researcher. Positioning myself is fundamental for the decolonial, transfeminist and intersectional approach (Brah, 2006; Brah & Phoenix, 2004; Lugones, 2014 E 2018; Viveros, 2016; Vergueiro, 2016; Favero, 2021) of this presentation and is also part of the analysis and discussion. I argue for the importance of affects in order to research and approach the multiplicity of motivations for migrant sex workers (Juliano, 2002; Agustín, 2005), which materialize different governances and policies (Garofalo & Marchetti, 2019) that can imply difficulties and criminalization for cis and trans women on the move in the sex markets (Abbatecola, 2018)
Let’s talk differently”: opening spaces for dialogue with participatory media
Full text linkThis workshop provides a taste of the methods and things to think about when using media and technology as a way of opening up spaces to talk with people about sensitive topics such as intimacy and relationships. Participatory media approaches have been used around the world as a space to engage in social learning with people on the margins of civil life: including youth, migrants, people selling sex, and many others. Film-making, photography, digital storytelling and other approaches create not just products for advocacy and learning, but a process where individuals and groups can take the time to explore the things that matter to them. The workshop will look at different ways that participatory media has been used in different context and provide an experiential taster of how spaces for talking differently are constructed.This workshop provides a taste of the methods and things to think about when using media and technology as a way of opening up spaces to talk with people about sensitive topics such as intimacy and relationships. Participatory media approaches have been used around the world as a space to engage in social learning with people on the margins of civil life: including youth, migrants, people selling sex, and many others. Film-making, photography, digital storytelling and other approaches create not just products for advocacy and learning, but a process where individuals and groups can take the time to explore the things that matter to them. The workshop will look at different ways that participatory media has been used in different context and provide an experiential taster of how spaces for talking differently are constructed
Social work with victim of human traffficking in Vietnam
Full text linkCurrently, the situation of human trafficking is complicated. Victims of human trafficking come from different gender, ages, education levels, ethnicity, etc. The consequences of human trafficking have a strong impact not only on the victims but also on their families and the whole society. Social work plays an important role in supporting victims of human trafficking in Vietnam. In this article, the author wants to present the situation of human trafficking in Vietnam; the victims' challenges; the role of social workers in assisting victims of trafficking; and the principles and methods of intervention to assist victims
Jag & min familj: En intervention för hela familjen med fokus på barns delaktighet när föräldrar har skadligt bruk och beroende
Full text linkAntalet barn mellan 0-18 år som lever i familjer där vuxna har problematiskt bruk av alkohol och eller droger uppskattas till 20% eller 430 000 (1,2). Till följd av förälders skadliga substansbruk och beroende tenderar barnen på sikt att ha sämre hälsa och underprestera i skolan, vilket påverkar både barns utveckling och deras framtida möjligheter i arbetslivet (1,3–7). Den direkta påverkan är att barn ofta känner oro och ensamhet, ofta är ledsna och gråter, utsätts för våld och kränkningar samt att föräldern ofta är frånvarande både fysiskt och mentalt (8,9).
Socialtjänsten har till uppgift att stödja och hjälpa dessa familjer. De insatser som erbjuds är ofta samtalsstöd, gruppaktiviteter och individuellt anpassade aktiviteter (10,11). Insatser där hela familjen involveras är mindre vanliga. Till följd av socialtjänstens organisering efter ålder, problem, och funktion innebär det att familjemedlemmarna ofta har många parallella kontakter samtidigt, ofta utan samordning (12).
Utifrån ett barnrättsligt perspektiv och ett led i att förbättra stöd till barn till föräldrar med skadligt substansbruk eller beroende utvecklades interventionen Jag & min familj(13). Interventionen innebär att man genom ett samordnat arbetssätt mellan socialarbetare från vuxen- och barn- och familjeöppenvården involverar barn och föräldrar samtidigt. Interventionen syftar till att stärka barnets rättigheter/perspektiv med fokus på barnets behov av information och stöd(14).
I ett forskningsprojekt med Högskolan Dalarnas som huvudman har interventionen implementerats och prövats i 10 kommuner. Projektets syfte var att undersöka effekten av programmet, framför allt på barnens välmående men också på föräldrars motivation till förändring av sina alkohol- och drogvanor. Den ursprungliga designen, en randomiserad kontrollerad studie, där familjer lottades till väntelista eller till att starta interventionen direkt, fick överges pga svårigheter att rekrytera familjer till väntelista. I stället har utfallet undersökts med en före-efterdesign vad gäller barns och föräldrars upplevda välbefinnande och familjeklimat(15), samt barns och professionellas erfarenheter av interventionen med fokus på barns delaktighet och samarbete över sektionsgränser(16).
Presentationen innehåller en beskrivning av interventionen och resultat från två delstudier, en utfallsstudie tre månader efter interventionslut samt en intervjustudie med barn om deras erfarenheter av interventionen. Utfallsstudien bygger på självskattningar från 41 barn och 48 föräldrar. Intervjustudien bygger på intervjuer med 17 barn, från 6 till 20 år, om deras upplevelser och erfarenheter av interventionen.
Enligt självskattningsformulären skattar barn och föräldrar större närhet och mindre kaos. Föräldrarna skattar också mindre ångest och minskad alkohol- och drogkonsumtion medan barnen skattar mindre uppförandeproblem(15). Resultaten från intervjuerna visar att barnen genom interventionen lär känna familjen bättre och upplever känslomässig lättnad. Det görs genom att barnen pratar om och blir lyssnade på om sina upplevelser av förälders missbruk. Förälders missbruk blir därigenom mer begripligt och hanterbart(16). En tolkning vi gör är att programmet Jag & min familj bidrar till att familjen kommer närmare varandra, och att detta på sikt kan utgöra ett skydd för barnen mot senare svårigheter
Klientsortering i praktiken: Vilka barn kommer förbi barnavårdens grindvakter och vad får de för insatser?
Full text linkAntalet anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa eller riskerar att fara illa har ökat kraftigt. Vid den senaste mätningen, avseende 2021, inkom 422 000 anmälningar, men knappt en tredjedel, ledde till utredning. Också tidigare svensk forskning pekar mot att andelen barnavårdsutredningar som inte resulterar i att barn och familjer beviljas insatser är hög, men att det finns betydande kommunala variationer. Det sker alltså en mycket stor utsortering från anmälan till insats. Utsorteringen är kopplad till hur barn och familjers situation bedöms vad gäller allvarlighetsgrad och i vilken mån de är motiverade för insatser, men kan också ha att göra med organisatoriska avgränsningar, det vill säga att klienter hänvisas till andra hjälpsystem än socialtjänstens.
Som en del av projektet Barnets färd i den sociala barnavården undersöker vi klientsortering i praktiken i åtta mellansvenska kommuner. Detta görs i en tid av ifrågasättanden av familjestödsmodellen, samt ökat fokus på såväl barns utsatthet i våldssituationer som på ungdomar i kriminalitet. Vi har utgått från barnavårdsutredningar i de aktuella kommunerna och undersökt vad utredningarna leder till. I presentationen tar vi upp skälen till att antingen bevilja eller inte bevilja insatser samt om insatser beviljas, vilka de är. Mot bakgrund av dagens diskussioner om socialtjänstens roll och handlingsutrymme fokuserar vi på (1) De fall där föräldrar och eller barn säger nej till föreslagna interventioner, (2) Utredningar som inkluderar våld av olika slag. Vi ägnar också uppmärksamhet åt betydelsen av barnens ålder och därmed hur resultaten kan ses i relation till det svenska systemets inriktning mot ett relativt generöst familjestöd för både små barn och ungdomar.
Datamaterialet bygger på en omfattande enkät, som innehåller socialarbetares uppgifter om avslutade barnavårdsutredningar, hur de aktualiserades, vad de ledde till och skälen till detta. Enkäten inkluderar detaljerad information om barnen och deras familjer, vad gäller bakgrundsdata och problemförekomst. Sammantaget har vi information om 2123 barn från de åtta kommunerna. Det stora antalet individer tillåter analyser av undergrupper.
Några resultat: Två tredjedelar av utredningarna ledde inte till insatser. Det vanligaste skälet var att socialarbetarna inte fann skäl att ingripa (40%), men det kunde också handla om att föräldrarna avstod från insatser (12%). De utredda barnen är till stor del tonåringar, många med invandrarbakgrund. Faktorer som typ av problem, barnens ålder osv. var av stor betydelse för om barnen fick en insats eller inte. Tonåringar har i högre utsträckning än de mindre barnen skolbekymmer och beteendeproblem som kriminalitet. Samtidigt är många tonåringar också utsatta för våld och brister i omsorgen. Tvångsåtgärder och dygnsvård är ovanliga insatser, medan olika former av familjebehandling dominerar. Det finns också betydande lokala skillnader i hur stor andel barn som får insatser trots att kommunerna är relativt lika sett till sociodemografi.
Referenser görs till teorier om Human Service-organisationer, särskilt logiker bakom grindvakters funktion. Vi relaterar resultaten till de pågående diskussionerna om den sociala barnavården, dess utmaningar och framtida inriktning
Ekonomiska resonemang i familjer med biologiska och familjehemsplacerade barn
Full text linkEn familjehemsplacering kan bedömas som en lämplig insats då omsorgen för ett barn inte längre, av olika anledningar, kan tillgodoses av föräldrarna. Att ett barn placeras i familjehem påverkar många i såväl det placerade barnets biologiska familj som i familjehemmets familj. Förutom praktiska anpassningar kan placeringen innefatta utmanande känslor och nya rutiner som påverkar inte bara det placerade barnet utan även de biologiska föräldrarna och släktingar, eventuella syskon i den biologiska familjen, familjehemsföräldrarna samt deras barn – biologiska eller redan familjehemsplacerade.
En av många anpassningar och svårigheter har att göra med ekonomi och pengar. Familjehemmen får ett arvode samt ett omkostnadsbidrag för uppdraget att ta hand om de placerade barnen. Socialtjänstens beslut om exakta summor utgår från SKRs (Sveriges kommuner och regioner) rekommenderade tariffer, men dessa kan omförhandlas, till exempel när barnen har speciella problem. Utöver arvoden och bidrag för omkostnader kan socialtjänsten bevilja extra ekonomiska medel för speciella kostnader, som resor, semestrar, ersättning för förlorad arbetsinkomst, osv.
I detta paper undersöks ekonomiska resonemang i familjehemsvården med fokus på två sociala kategorier. För det första undersöker vi hur socialtjänstpersonal resonerar beträffande de barn som redan finns i familjen i relation till det nya placerade barnet när de diskuterar ekonomiska avvägningar. Det kan handla om standard på materiella ting, kostnader för aktiviteter eller semestrar samt sparande för barnens räkning. För det andra analyseras hur familjehemsföräldrar beskriver och förhåller sig till skillnader i fördelning av pengar mellan familjehemsplacerade barn och biologiska barn. Studien utgår från kvalitativa intervjuer med 20 personer som arbetar med familjehemsplaceringar samt 36 familjehemsföräldrar. Därutöver har vi samlat in material från olika sociala forum
Strukturella, Professionella och Familjehems perspektiv på familjehemsmarknaden i Sverige
Full text linkUnder de senaste decennierna har marknadisering i form av offentligt finansierade välfärdstjänster utförda av privata, framför allt vinstdrivande, organisationer blivit en integrerad del av de sociala tjänsternas organisation i Sverige och i många andra länder (Sallnäs & Wiklund, 2018; Sen et al., 2024). Detta har länge varit framträdande inom exempelvis äldreomsorg och institutionsvård men lite långsammare har det också vuxit fram en marknad för förmedling av och stöd till familjehem; så kallad konsulentstödd familjehemsvård (se t.ex. Sallnäs & Wiklund, 2018). Denna marknad har i den svenska kontexten beskrivits i olika myndighetsrapporter, kommenterats och till viss del sedan åtminstone 2017 också reglerats genom krav på tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg. Samtidigt har området fått lite utrymme i svensk forskning (Sallnäs & Wiklund, 2018). Detta trots att denna tjänst riktar sig till barn i samhällsvård, en grupp som på många sätt är sårbar där samhället kritiserats för att inte kunna kompensera för den utsatthet barnet har bakom sig och som det också innebär att befinna sig i samhällsvård (Kääriälä & Hiilamo, 2017). Internationell forskning visar dock på oklarhet kring eventuella fördelar med konsulentstödd familjehemsvård (Steen & Smith, 2012) och en del forskning visar på att det skulle kunna vara fråga om en lösning av rekryteringssvårigheter (Pålsson et al., 2023). Vårdanalys (2016) uppskattade 2016 att omkring var tredje vårddygn i familjehem skulle kunna vara organiserad i form av konsulentstödd familjehemsvård men det förs ingen nationell statistik över i vilken utsträckning socialtjänsten använder dessa tjänster. Utifrån den stora förändringen av familjehemsvårdens organisering som den omfattande användningen av konsulentstödd familjehemsvård innebär samt brist på kunskap om detta fenomen i Sverige har detta studerats i ett pågående avhandlingsprojekt. Denna studie har undersökt fenomenets utbredning men också olika förklaringar och motivation till dess användande har undersökts. I tre delstudier har detta undersökts. Den första delen undersökte utbredning och strukturella förklaringsmodeller utifrån en nationell enkät till landets familjehemsenheter i kommunerna (Fridell Lif, 2023). Den andra studien undersökte genom intervjuer med professionella inom familjehemsvården på socialtjänstens skäl till användande och uppfattningar om konsulentstödd familjehemsvård. Den tredje studien har undersökt familjehemmens uppfattningar om och navigerande av familjehemsmarknaden. Presentationen avser att fokusera på dessa tre studier i stora drag samt sammanfattande reflektioner kring centrala teman utifrån dessa
Delaktighetskompassen
Full text linkBakgrund och syfte: Barns rätt till delaktiga i frågor som rör deras välbefinnande lyfts ofta fram i riktlinjer, lagrum och forskning. Men kunskap om hur barn utövar delaktighet i mellanmänskliga möten är relativt outforskat. Ett betydande antal forskare kritiserar därtill delar av forskarsamhället för dess snäva analyser och framskrivningar av barns delaktighet, då de exempelvis utgår från barnkonventionens formuleringar i stället för att utgå från hur barn utövar delaktighet och barns perspektiv på delaktighet. I denna studie har vi har därför sökt att identifiera och beskriva observerbara aspekter av barns delaktighet i möten mellan socialarbetare, barn och deras familjer.
Metod: En induktiv mikroanalys genomfördes på 17 naturligt förekommande audiovisuella inspelningar av autentiska barn- och familjeterapier från socialtjänstens öppenvård och barn- och ungdomspsykiatrin.
Resultat: Analysen genererade sex dimensioner av barns delaktighet: participatorisk, direktiv, positionerande, emotionell, agentiv och narrativ. Vi har sammanställt dimensionerna i en kompass, vilken illustrerar att en dimension inte nödvändigtvis föregår eller är viktigare än en annan.
Slutsatser och implikationer: Genom att erbjuda en icke-hierarkisk och icke-linjär sammanställning utmanar studien den ofta förekommande idén att ju delaktigt ett barn är desto bättre är det. I stället för att sträva efter högre nivåer av delaktighet, eller mer delaktighet, menar vi att socialarbetare bör kontinuerligt utvärdera den delaktighet barnet utövar och överväga om den delaktighet, eller en annan, är mest hjälpsam i stunden